Håll i hatten, spänn fast säkerhetsbältet och ta ett djupt andetag.
För nu ska slaget om Hudson River utkämpas – igen.
Rangers mot Devils.
I the wooooorlds most famous arena.
Det blir alltid festligt.
Stämningen mellan såväl lag som fans är inte mycket bättre än den som kännetecknar relationen mellan Nord- och Sydkorea, tung lokal heder står på spel och utgången avgör hur hela stadsdelar kommer att må de kommande veckorna.
Till skillnad från senast, i Newark för en knapp månad sedan, finns chansen att vi får se bra hockey också.
Då befann sig båda lagen i något slags chocktillstånd över sina katastrofala säsongsinledningar och fansen fick vara glada om merparten av spelarna satte skridskorna på rätt fot.
Nu är bägge två, av allt att döma, på uppgång och ska kunna ställa till med ett betydligt mer sevärt derby.
Så hey – häng med här.
* * *
Precis som väntat fick jag agera terapeut åt Youngblood Ekeliw när vi spelade in podden igår kväll.
Den stackars Tampa Bay-fanatikern var skakad, för att inte säga traumatiserad, av det som hade hänt Steven Stamkos några timmar tidigare.
Förståeligt.
Olyckan var inte bara för jävla otäck – Bolts säsong är ju i praktiken över också.
Här kan ni höra hur varligt jag försöker lensmeka min unga kollega tillbaka till livet…
* * *
Det blir showdown mellan Lundqvist och Marty ikväll.
För 37:e gången.
Ojvoj, åren går verkligen – och jag är rädd att jag bevittnat samtliga 37 möten, merparten live.
– Jag ser fram emot det, säger Lunkan, det är alltid roligt att spela mot honom.
* * *
Jag har inget sett, för det blev en rätt lång sittning efter halvdan konsert med Lee Baines III & The Glory Fires på Mercury Lounge igår kväll och sovmorgonen därför något utdragen, men dom säger att det snöade i New York under förmiddagen.
Vi har alltså redan nått dithän.
Kalifornien, jag tror bestämt vi ses nästa vecka.
* * *
Efter Hällegerds hype i den här bloggens kommentatorsspår ska det bli mycket spännande att se Eric Gelinas.
Om jag förstått spårets mest dedicerade Devils-fan rätt är han de det bästa som hänt Old School Lous backbesättning sedan Scott Stevens var ung.
* * *
Messar Eken och frågar om han ska hit ikväll.
– Nej, jag det hade jag inte tänkt, svarar han.
OK, fortsätter jag, men du har plats.
Då kommer det:
– I The Rock!?!
Sidekicken har legat av sig så vådligt att han inte längre vet var derbyna spelas.
Men när den saken nu retts ut är han plötsligt på väg och kaffeförsörjningen under aftonen säkrad.
* * *
Jag har ingen aning vad jag gjorde när jag blev 21, det var i juni 1988 det, men ett är säkert – jag spelade inte professionell hockey i Madison Square Garden.
Så firar däremot Adam Larsson den stora bemärkelsedagen – ikväll.
Det är nåt väldigt coolt med det det.
Bloggen ber att få gratulera och önska ett mål på Lundqvist som present.
* * *
Det var norrmän med under härjandet på stan igår kväll, så nu vet att jag det inte är en mustasch Zuke odlat på sin överläpp.
Det är en bart.
Jo, mustasch heter tydligen så på norska.
Bart.
Som den främste birollsinnehavaren i Ulf Lundells ”Jack”, ju.
Jag finner det mycket underhållande.
* * *
Förra gången jag såg honom satt han och lindade tio tusen meter tejp av fotlederna på omklädningsrumsplatsen intill Lundqvist.
Nu glider Martin Biron omkring i pressutrymmet backstage, i stilig kostym, och är social och trevlig mot alla han ser.
Den förre backup-keepern har ju anlitats av MSG som expertkommentator och gör sin debut i rutan ikväll.
Må det bli tittarstorm om han håller inne med den bästa inside-informationen om Henke.
* * *
I och med att han blir 21 får Adam Larsson börja dricka alkohol i USA, men just idag kan jag upplysa honom att det absolut inte är nånting att stå efter!
* * *
Ytterligare en målvakstlegend verkar vara på väg mot den lyxiga pressläktaren.
Jag får i alla fall sms från en – vi kan kalla honom Hedbä – som undrar vid vilken entré man hämtar upp ackrediteringen…
* * *
Big Rick Nash spelar förstås inte ikväll, men han är snabbt på väg tillbaka. Efter soloträning idag bestämdes det tydligen att han ska börja köra med laget imorrn igen, så ge det en vecka – sen är Rangers bäste forward med och leker igen.
* * *
Själv har jag en utsänd från Neue Luzerner intill mig i pressboxen.
Hej Schweiz.
* * *
För att komma till hissen man tar upp till lyxvåningen måste man passera det utrymme bakom zamboni-entrén där bortalagen alltid förvärmer med fotboll.
Det känns alltid som ett farligt företag och idag är det jag hela tiden fasat för på väg att hända – Teddy Tedenby och Hällegerds Gelinas håller i gemensam ansträngning på att sätta läderkickan i skallen på bloggen.
Det hade just varit snyggt.
* * *
Jag är ledsen för det där ”Hej Schweiz”, det får man ju bara inte säga….
* * *
Joho, exklusivt besök vid bloggens pressläktarhörn.

Coolare blir det inte.
* * *
Jagr på Garden…det är alltid en njutning att se.
Av alla icke-svenskar som spelat här de åtta säsonger jag suttit här och blängt är han den absoluta favoriten.
Om nu nötterna här bara kan låta bli att bua när han har pucken, Mister 68 har inte gjort den här klubben något annat än gott.
* * *
Nu har Eken kommit också.
– Var har du slipsen, är det första han frågar.
Det var för jobbigt att knyta en sån idag…
* * *
Allra roligast var det dom säsonger Jagr lirade med Micke Nylander.
Han har aldrig haft en bättre radarpartner.
Och aldrig en som klappat lika ivrigt med klubbskaftet i isen för att få pucken…
* * *
Nu spelar dom AC/DC när Rangers värmer.
Så ska det låta.
* * *
Eken:
– Ikväll gör Yayo Josefson mål.
Nu ska vi se vad det finns för Saida-gener hos läckergommen från Sätra.
* * *
Undrar om man törs hoppas på några inlägg från konsertpianisten ikväll också.
Det vore kul.
* * *
Cam Janssens får förmodligen räkna med punktmarkering ikväll.
Som Jagr sa efter andra målet häromdagen:
– Har vi trejdat till oss Gretzky helt plötsligt…?
* * *
Själv får jag en känsla av att Strålle Strålman kan panga in en puck ikväll. Han ger liksom det intrycket på värmningen.
* * *
Jamen, hörrni.
Då åker vi då.
Ha ett skoj derby.

Boston – Tampa 3-0 (Slut)
* * *
Lightning stretar emot bra i tredje, men matchen avgörs förstås redan när Stamkos bärs ut på bår med säsongens mest förödande skada under mittperioderna.
Senaste rapporterna säger att han körts till sjukhus i Boston och röntgats där, men inget är ännu känt om skadans omfattning eller allvar.
Förhoppningsvis är det i alla fall, som Tadd understryker i kommentatorsspåret, en inte alltför komplicerad fraktur.
Om karriären skulle vara över…då är det ju en ren tragedi vi bevittnat.
Nu är det plötsligt en helt ren måndagkväll utan hockey alls och jag känner mig helt vilsen.
Vad ska man göra nu då?
Bio låter som ett tänkbart alternativ.
Sen hörs vi lagom till slaget om Hudson River imorrn.

Boston – Tampa 2-0 (Period 2)
* * *
Fan fan fan – nåt går ju alldeles åt helvete med Stamkos där.
Fotleden, eller smalbenet, är av – annars har man knappast så där fruktansvärt ont.
Jag hoppas att jag har fel, men i så fall är ju hans säsong över – och därmed även Tampa Bay Lightnings, i alla fall i någon mån.
Dom kommer ju inte behålla ledningen i konferensen utan världens effektivaste offensiva vapen – och han går inte att ersätta.
* * *
Sen går golvet programenligt ur serieledarnas försök att stå emot den brutala Boston-forceringen. Bergeron och Paille göra mål med 20 sekunders mellanrum och matchen känns i ett enda mardrömsskede för Tampa avgjord.
* * *
Det är väl inget att skoja om, men det är som att Sami Salo – den mest skadedrabbade i världshistorien – inte kan låta det där hända Stamkos utan att gå sönder själv också.
Hur mycket otur kan en människa ha så mycket otur under en och samma karriär?
* * *
Ja, skånske Jan, så här i novemberskiten lät det där onekligen lockande – oavsett Panthers eventuella tillkortakommanden som hockeylag.
* * *
Torey Krug…det är väldigt svårt att inte bli alldeles betuttad i en sån back. Fan vad bra han är.
* * *
Senare ikväll ska vi spela in veckans podcast.
Det känns som jag kommer behöver vara Lightning-Ekeliws terapeut efter det som hände i den här perioden…

Boston – Tampa 0-0 (Period 1)
* * *
Jo, det här får ju Lindbäck vara nöjd med.
Bruins dominerar ju rätt kraft, lycka flera gånger iscensätta det där ohygglig trycket i anfallszonen som är deras signum – men han håller ändå tätt.
Bolts får dock hosta upp sig lite.
Fortsätter det i samma stil blir det garanterat hemmaseger.
* * *
Nån gång måste det komma en islossning för Loui.
Han spelar ju bra och är framme och nosar kring kassen hela tiden, men mål blir det inte.
Mitt tips är att det brakar till som under de ljuva Texas-åren bara han får hänga en eller två
* * *
Det är ju en repris av den ypperliga konferensfinalen 2012,
Tänk att Bolts far ett enda mål i en Game 7 från final då.
Undras vad som hänt om de vunnit? Hade Vigge Hedman och Mattias Öhlund haft namnet på bucklan då – eller hade det gått bättre för Vancouver?
Det får vi aldrig veta, men det är skoj att tänka på.
* * *
Kolla, nu skrev jag rätt i rubriken också.
* * *
Varje gång Vigge får pucken och skjuter fart kommer jag att tänka på en Daniel Lanois-producerad Robbie Robertson-serenad.
Den majestätiska känslan är densamma.
* * *
Den här alternativa loggan med björnen är inget vidare, men jag gillat när Bruins uppträder i helsvart.
Det känns lite…farligt.
* * *
Men titta! Jag hade just börjat formulera en utgång om hur länge vi ska behöva vänta på legendariska kommenttorsspårsduon Storbjörn och Lillbjörn – och just då kliver den förstnämnde ut i strålkastarskenet.
Välkommen tillbaka, kompis.

Happy veteran’s day!
Det är den högtiden som pågår i USA idag och därför har vi en tidig match – dagens enda – på menyn nu.
Och det handlar om en fin a la carte-rätt.
Alltid mäktiga Boston Bruins tar emot överraskande ettan i östra konferensen, Tampa Bay Lightning.
Jag ser den i korresoffan – ovan vid besök så här tidigt på dagen… – bloggar lite emellanåt och hoppas att det är nån som föredrar NHL framför fotbollsgala.
* * *
Såg ni Landeskogs briljanta mål igår?
Om inte, titta – och läs – här.
Så bortgjord har Ovetjkin inte blivit ofta.
* * *
Alex Steen får vara Tuukka Rask-supporter idag. Stamkos är uppenbarligen på väg att varva upp och går med ett enda mål i den här matchen upp i ensam ledning i målligan.
Det lär bli svårt att hindra, har jag en känsla av.
* * *
MSG har, meddelas det, anlitat Martin Biron som expertkommentator och visserligen får de som har det jobbet alltid finna sig i att följa ”the company lline” men lite spännande blir det ändå med inblickar från en som faktiskt ingått i laget under pågående säsong.
* * *
Bolts ställer Anders Lindbäck i kassen idag.
Hoppas det går bra, han är en utomordentligt trevlig fyr och förtjänar lite framgång.
Nu åker vi.

NY Rangers – Florida 4-3 (Slut)
* * *
Bister kyla möter på åttonde avenyn i den sena söndagkvällen, så trots förlust och taskigt tabelläge avundas jag Panthers.
De får ju ändå åka till södra Florida nu .
Vi som bor här får gå hemåt i en elak motvind som vill slita av våra stackars öron.
Och för säkerhets skull vill jag påpeka för kommentatorn Stretford att det inte är menat som hån, det är djupt känt hösthat i största allmänhet.
* * *
Akkurat, var ordet.
Zuke drar snabbare än Sharon Stone i ”The Quick & The Dead” och så går min lilla profetia i uppfyllelse.
Visst, så har det sett ut i kristallkulan i närapå en månad nu
Men ändå.
Lite fint…
* * *
När TT blir förgrymmad och ger Miller en dagsedel kan man ju tycka att Henke borde göra en Emery och störta över isen och markera.
– Eller hur. Det krävs lite mer för att det ska hända, skrockar han.
Ja, undrar exakt vad som skulle behövas för den reaktionen.
* * *
Det är precis för Panthers-fansen som Sabres hårt prövade diton.
De måste ha ett tålamod som det inte är alldeles rimligt att begära efter alla bedrövliga säsonger..
Men när det här blir Huberdeaus och Barkovs lag på riktigt, när det är dem och kanske även nästa draftetta Tallon kan bygga kring, kommer plastråttorna att regna in över isen i BB&T Center igen.
* * *
November Spawned a Monster, heter en fin Morrissey-låt.
Det är svårt att inte nicka instämmande när man ser alla mustascher som med anledning av Movember-kampanjen odlas i Rangers omklädningsrum
Vem har den allra bästa, frågar jag Zuke – som själv väcker starka associationer till Zündapp-gänget som hängde utanför Maxim-grillen i Borlänge 1978.
– Jag, säger han matter-of-factly.
Okej.
* * *
Imorrn är det bara en match – mellan Boston och Tampa – och eftersom vi återigen har en liten helgdag spelas den redan vid sju på kvällen svensk tid.
Den tar jag och avhandlar i korresoffan.
Var med då.

Panthers kommer tillbaka igen, men lite för sent, så matchen är över och Rangers vinner med 4-3.
Mer sen.

NY Rangers – Florida 2-2 (Period 2)
* * *
Konstig period.
Panthers tar inledningsvis över och hade kunnat gå upp i flera måls ledning om inte Lunkan gjort en hel räcka formidabla räddningar, men får nöja sig med att Upshall styr in en ledningspuck mitt i perren.
Det funkar dock som wake up-call för hemmalaget, som plötsligt börjar köra igen, kvitterar och äger resten av perren.
Men – varför trodde hemmalaget att det var semester första tio?
* * *
Det här med Cam Jenssen och hans målsuccé ute i Newark är ju underbart.
Nu kommer han till Garden som en av ligans hetaste snipers på onsdag.
Hade man inte riktigt räknat med.
* * *
Gris-Olle hade fan gjort mål på Hagges passning under två-mot-en-läget strax efter kvitteringen, men Richards – som är två miljarder gånger så bra form som Gris-Olle och dessutom i 90 miljarder gånger bättre på hockey – lyckas missa.
Det är en beundransvärd bedrift.
* * *
Plötsligt blir Michelle Tratchtenberg inzoomad i jumbotronen.
Ojvoj.
* * *
Upshall, det var ju han som under lockouten twittrade om att han – med en årsinkomst på 3.5 miljoner dollar – kände sig behandlad som en slav.
Så man får unna honom ett mål, det måste ju vara förfärligt.
* * *
Predators måste förstås kalla upp Lill-Foppa igen.
Så här kan det ju inte se ut.
* * *
Ser faktiskt en snubbe som går omkring i Panthers-jersey och ser glad ut i första pausen.
Det har jag aldrig sett utanför Fort Lauderdale förut, och knappt ens där, men kul för honom ändå.
* * *
Okej, Skånske Jan – jag bara drog till med nåt i all hast och mindes att Winn Dixie-skyltar blixtrar förbi när man kör omkring i Florida-solen, men jag tror dig.
* * *
Apropå Panthers-fans…Effe81, hur kommer det sig att du fastnat för detta inte direkt flashiga och glamorösa lag?
* * *
Det är nu, i en tredjeperiod som borde kunna ha lite nerv, Zuke slår till.
Jag är faktiskt helt säker.
* * *
Nu har jag inget mer att säga.
Vi hörs nån gång efteråt.

NY Rangers – Florida 1-1 (Period 1)
* * *
Tja.
Stor show ska ju ingen komma och påstå att det är – men roligare än att sitta hemma och vänta på ”Homeland” på Showtime i alla fall.
Rangers trycker på bra, har några riktigt fina snurrbyten i offensiv zon, gör ett makalöst vackert mål – och även Florida spelar…ja, okej. De är rätt täta i defensiven och inte helt ofarliga när de tittar upp.
Så här ska inte klagas för mycket,
* * *
Ojvoj, klapp-klapp-målet JT Miller gör med benägen assistans av Boyle och Kreider.
Sån grannlåt såg Vigneault på regelbunden basis när två tvillingar i hans förra lag var på humör, men i New York är det en raritet av samma kaliber som ädelfisk i Hudson River.
Man fattar verkligen varför DJ:n spelar Daft Punks ”One More Time” ett par byten senare.
* * *
Tim Thomas har sett bra ut och det är klart. Den hängivne Tea Party-anhängaren vill slå ett New York som just valt en vänsterradikal till borgmästare…
* * *
Men behöver inte vara Tichonov för att inse att Rangers coaching-stab beordrat spelarna att skjuta mer.
Fan, de pepprar ju värre än DeNiro och Pacino i ”Heat” – hela tiden och i varenda satans läge.
* * *
Ganska generallökigt av Girardi och Ronald McDonald att inte få bort returerna när Lundqvist gjort två kanonräddningar ögonblicken innan Barkov PP-kvittering här på slutet.
Vad otacksamt det ska kännas…
* * *
Det är inte bara jag som tvekar kring underhållningsvärdet i den här tillställningen.
Pressläktaren är nästan helt övergiven, jag har fem tomma säten på varje sida om mig och för all del, jag gillar svängrum, men det känns något avslaget…
* * *
Fan, Gomez är ju scratchad. Det känns som att bli blåst på nåt man borde vara glad över att slippa, men helt självdestruktivt vill ha ändå.
* * *
Man får trösta sig med att det verkar ännu deppigare ute i Newark. Joshua Cooper, den utsökte skribenten som har Preds-beatet för The Tennessean, twittrar om att han kan höra nålar falla och jag tvivlar inte på det, men undrar vem fan som har nålar med sig på hockeymatcher…
* * *
Ja, nej, Effe81, du har uppenbarligen följt Panthers mer noggrannare än vad jag gjort och har säkert en poäng i det också.
Jag väljer fortfarande att tro att det kunnat gå bättre om han inte blivit utsatt för den misstroendeförklaring det ändå innebar att plocka in TT – fast visst, som du säger, ska man vara förstemålis i NHL ska man kanske klara av att hantera såna utmaningar.
* * *
Det hette ursprungligen att Oilers hade Hemsky som healthy scracth i Chicago ikväll, men det ändrades tydligen i sista stund.
Likafullt:
Snart är tjecken trejdad.
Frågan är var.
Det talas om Rangers och att Del Zotto kan vara den som får flytta till Alberta.
Hemsk(y)t för honom i så fall…
* * *
Har inga springare alls här ikväll, så nu får jag gå och hämta mitt eget kaffe.
Tänk vad man ska behöva utstå…

Söndagkväll på Garden.
Rangers mot Panthers.
Känns inte direkt…jättehett.
Jag hade ärligt talat tänkt åka ut till Newark och kolla Devils-Panthers istället, men så kom beskedet att Preds skickat Filip Forsberg till Milwaukee och då bestämde jag mig för att kolla in Jacob Markström istället.
Och naturligtvis – nu visar det sig att Panthers skickat ”Markan” till San Antonio också.
Så nu sitter jag här utan att ha nåt särskilt alls att fokusera på.
Men vi får väl hoppas att det blir bra hockey ändå, att nåt spektakulärt händer, att Bork Bork Hagelin gör sitt livs match – eller nåt.
Är det nån som hänger på?
* * *
Det är trångt och stressigt och allmänt stökigt i Gardens pressrum redan två och en halv timme före första nedsläpp.
De lugubra basketskribenterna sitter kvar och deadline-surfar, nämligen.
Jo, det är en sån söndag:
Knicks lirade under eftermiddagen. Sen har läktarna tömts och planen i all hast byggts om till rink – och nu ska det bli hockey.
Det blir alltid underligt de kvällarna, nåt av det forcerade och onaturliga i hela situationen hänger liksom kvar – och dessutom blir isen en ännu större katastrof än vanligt. Det hade varit lättare att åka skridskor på kuberna ni hade i drinken igår kväll, jag lovar.
Sen är det dom här basketskribenterna som sitter kvar och tar plats och skräpar ner och ser ut som att de tycker att de är lite finare än de sjaviga hockeykollegor som plötsligt stövlar in…
Nej, det känns inte som det ska.
* * *
”Nu inleds Markström-eran”, proklamerade general managern Dale Tallon när han plockade upp den förre Brynäs-hjälten från AHL förra säsongen.
Den blev nästan lika kort som för den där påven som checkade ut efter 33 dagar på sin post.
Att den tänkte förstemålisen skickas tillbaka är ju ett grovt underkännande, svårt att tolka på nåt annat sätt än att han gjort sitt i Florida.
Men min mening har ju hela tiden varit att klubbledningen förstörde Jacobs säsong när de precis innan seriestarten plockade in Tim Thomas.
Det kunde ju han, vad han än sa offentligt, omöjligen uppfatta som något annat än att coacher och general manager inte satte någon större tilltro till honom. Då sabbar man en målvakts självförtroende och sabbar man en målvakts självförtroende är det kört.
Förhoppningsvis slutar hela den här härvan med att Jacob får en annan klubbadress framöver.
Han är värd en chans till. En riktig en.
* * *
Rangers får hoppas att systerklubben i blått och brandgult inte satte tonen med sin insats tidigare under dagen.
San Antonio Spurs vann med 30 poäng – en av de sju värsta noteringarna i Knicks historia.
Ojvoj.
* * *
Det är nu inte bara Markström som haft problem i Panthers
När Tallon häromdagen sparkade coachen Kevin Dineen förklarade han att det bara berodde på att han inte kunde sparka 23 spelare.
Nej, det hade varit något drastiskt, men tydligen har åtskilliga av dem de senaste tio matcherna tydligt visat att de inte vill spela i Fort Lauderdale.
I såna lägen borde det bli trejdkarneval, så att ynglingarna HHuberdeau och Barkov får motiverade lagkamrater, men Tallon har byggt sitt lag på sånt som blivit över när andra fullbordat sina trupper och det är nog inte så lätt att få napp på the Scott Gomez och the Tomas Fleischmanns of the world…
* * *
Han som ansvarar för krubbet i pressloungen ser mer avslappnad ut idag. Glad rentav.
Ryktet har uppenbarligen nått honom:
Eken är upptagen med annat denna söndagafton,
* * *
Jag fattar å andra sidan inte att man inte bara är lycklig och spelar sitt livs hockey om man är exempelvis Sean Bergenheim eller Brian Campbell och får kontrakt med Panthers.
Få har det bättre
Dom bor i Florida och kan säsongen igenom åka till och från alla träningar i shorts, de slipper all press som spelare som verkar på riktiga hockeymarknader lever med men får lika mycket pengar, de blir aldrig igenkända när de åker till Winn Dixie och handlar, behöver mycket sällan svara på journalisters enfaldiga frågor och trovärdiga vittnen – vi kan kalla honom Samme – säger att stämningen i klubben är väldigt avslappnad och trevlig.
Fast det är väl kanske det som är problemet.
Det blir för trevligt, för angenämt, för skönt och avkopplande.
* * *
Faktum är att presslounge-mannen sitter och pratar om svensk mat när jag råkar titta förbi för att fylla på kaffekoppen.
– Jag har hört, säger en av hans kollegor andlöst, att det finns olika sorts mat där också.
Vad har han fått det ifrån? Det väl varje amerikan att vi bara äter köttbullar, lyssnar på Abba, kör Volvo och handlar på Ikea dygnet runt…
* * *
Är det någon som vet hur förödande hjärnskakningar kan vara är det ju Sidney Crosby och därför har han enligt uppgift kontaktat Rick Nash för att ge stöd och råd – över demarktionslinjen, så att säga.
Fint gjort.
Men både han och Rangers-fansen kan andas ut.
Big Rick har precis börjat åka skridskor igen, säger att han mår bättre och bättre och om sådär en tio dagar gör han förmodligen comeback.
Good news för Blueshirts, det.
* * *
Scott Gomez, ja. Det var inte igår han uppträdde på Garden, slår det mig. ”Kärt återseende” vill jag verkligen inte kalla det, men…kittlande, på ett lätt perverst sätt.
* * *
Har mailsammanträde med Ekeliw om vilka ämnen vi ska upp när vi spelar in nästa podd i morgon kväll och ett står redan klart:
Vi kommer inte komma undan ämnet Tampa…
Någon som har andra förslag på nåt ni vill höra oss babbla om? Alla seriösa idéer tas i beaktande – och alla oseriösa med, bara de är roliga!
* * *
Akkurat!
Så säger jag dels för att välkomna bloggens coola norska läsare, dels för att det är dags nu.
Zuke spelar i Rangers mest energiska kedja, med Stepan och Kreider och det enda som saknas är att den lille tuffingen gör mål.
Och ikväll händer det.
* * *
Har sagt det förr, men det tål att upprepas många gånger:
Det finns få ljud jag gillar mer än det som fortplantas genom en ishall när materialarna kommer ut och slänger ut puckar på nyspolad is innan en matchvärmning.
Det är lika suggestivt, och lovar lika mycket, som ljudet av fågelkvitter en solig sommarmorgon i Dalarna, av en knattrande Harley Davidson-motor i fjärran när man sitter på en veranda i i Palm Springs en ljummen vårkväll, av de första tonerna i vinjetten till ett nytt Sopronas-avsnitt back in the day.
Kort sagt:
Det är ren poesi.
* * *
Zuke har förresten fått ut en riktigt moppe-mustasch, Movember till ära.
Ingen norrman har sett coolare ut sen Turbonegro slog igenom.
* * *
Det mest av helgens förkylning har dunstat av, men yours truly är fortfarande aningen matt, så ha överseende om det blir lite serielund över bloggen också.