Slut.
4-3 till Penguins.
Mer sen.

Pittsburgh – Ottawa 4-2 (Period 2)
* * *
Sidney Crosby.
Sidney Crosby.
Sidney Crosby.
Jag ska inte säga ”jag sa ju det”, men jag sa ju det:
The sizzling fajita behöver bara 75 sekunder på sig i andraperren – sen regnar kepsarna över Consol-isen.
Det är en humbling ära bara att få befinna sig under samma tak när dylik genialitet levs ut och blottas.
* * *
Det är dock fortfarande match, främst för att Vokoun fortsätter svikta emellanåt, och nu börjar det bli riktigt grinigt och aggressivt också.
Jag ångrar inte att jag stannade, om man säger så.
* * *
Det här är Sidneys andra playoff-hat trick och som av en händelse var bloggen på plats första gången också.
4 maj 2009, Game 2 mellan Penguins och Capitals, i Verizon Center.
Igen, det är ett oerhört privilegium att få uppleva sådant på plats.
Och den här gången känns det som att det kan bli ännu mer…
* * *
Rätt typiskt Chris Neil att ge sig på Letang.
Såna som Murray undviker han alltid.
* * *
Jag var på väg att säga att det inte direkt är målvakternas show i Consol, för Misssster Anderson och Vokoun står ju för en ren imitation av Fleury-Bryzgalov-farsen från ifjol, men då kommer Kung Lehner in och visar hur det ska göras.
Hans första Stanley Cup-ingripande, när han Ravelli-kastar sig på Iginlas skott, är ju rena mästerverket.
Så går det när man får snus av Biffen.
* * *
Gunilla har presenterat sig – med en obegåvad knuff i ryggen på Malkin, som ger hemmalaget nytt powerplay och ett fjärde mål.
Saltsyran flödar.
* * *
Ojvoj, Crankshaft kliver upp och proppar Greening.
Han lovade i morse mycket riktigt att göra det, eller pricka in ett till mål – för min vinkels skull.
Fast han får ingen klockren träff, då hade Greening legat ut i omklädningsrummet och yrat vid det här laget.
* * *
Ja, Rasmusson – missade du serien mellan Habs och Sens?
Där small det ju som på Ultimate Fighting-gala hela tiden.
* * *
Så sent som i onsdags sa jag att det ju tyvärr krävdes att det skulle gå dåligt för Anderson – på ena eller andra sättet – men att det ändå vore roligt att få se honom i en playoff-match.
Han höll med, det var svårt att önska sig en sådan utveckling, men lovade samtidigt att han var fullständigt redo om det skulle krävas.
Vi ser det.
* * *
Nej, Erik K har ingen riktigt rolig kväll. Inte hans backpartner Methot heller.
* * *
Det är mycket i den här serien, och hur den kommer att arta sig i fortsättningen, som avgörs i den tredjeperre som börjar nu.
Är ni redo?

Pittsburgh – Ottawa 2-1 (Period 1)
* * *
Det ser ut att kunna bli Sidney Crosbys största slutspelafton sedan han gjorde hat trick mot Washington i den där oförglömliga matchen i Verizon Center 2009.
Han har redan gjort två mål – och är het som en nygräddad fajita på Pink Taco i Las Vegas.
Don’t go anywhere, som dom säger.
* * *
I övrigt känns det som en ganska konstig period.
Först är det ett bara ett lag på isen, det tar fan tre minuter innan gästerna ens hälsar på i Penguins zon, och man börjar förbereda sig på fullkomlig förnedring.
Men sedan dödar Sens två utvisningar – PK-experter som de är – varmed matchen får helt ny karaktär och när sedan Pens föräras ett eget powerplay kvitterar Turris.
Innan signalen hinner det dock vända en gång till – tack vare fajitan från Cole Harbour och nu vet man inte riktigt vad som ska hända
* * *
Jag säger som den arge robot-agenten i Matrix:
– Missster Anderson…
Andra målet Senators-keepern släpper in måste ju få hemmaspelarna att tro att det är Bryzgalov de möter i år igen.
In med Lehner!
* * *
Bäst hos gästerna:
En 40-årig Gud.
Ja, Alfie alltså.
Men det har man sett på honom sedan igår, han har haft en aura av ”nu jävlar” om kring sitt Simply Red-krull.
* * *
Ojvoj, Sid fintar ut Karlsson på parkeringsplatsen där Igloon en gång stod när han seglar igenom Sneszonen och sprätter in 1-0.
Otroligt tjusigt.
* * *
Det är ännu mer läktarsång under ”O Canada” ikväll, vilket indikerar fortsatt invasion från norr – och ännu svårare att få tag i hotellrum i västra Pennsylvania.
Men det hjälper ju så lagom.
* * *
Målet var Sidneys 100:e slutspelspoäng.
Han kunde inte ha firat den milstolpen mer galant.
* * *
Det är lite durkslag även över Vokoun när han släpper in Turris mål, pucken ser ju ut att gå rakt igenom karln.
* * *
Gunilla har inte gjort något direkt bestående intryck ännu.
* * *
Efter ett tag får RC Cola en egenartad eftersmak av högstadiegrogg, kan jag meddela.
* * *
Jag tycker fortfarande Sens är lite för snälla och tama, man kan nästa se på de nyckläckta pingvinerna som hämtats in från västra konferensen – Iginla, Morrow och Murray – att de inte begriper hur motståndet i en slutspelsmatch kan vara så artigt och hövligt.
De ska naturligtvis inte gör som Methot när han slår Dupuis i ansiktet, det är bara korkat, för hur bra man nu än råkar vara i numerära underlägen sitter det alltjämt ett likhetstecken mellan utvisningar och att dricka saltsyra.
Men hårdare tacklingar och grisigare provokationer är att rekommendera.
* * *
– MVP, MVP, MVP, skanderar Consol betydligt mer livat än senast..
Det är svårt att inte instämma.
Och som sagt:
Vi har bara sett början på den här kvällen ännu.

Okej, enough.
Nu får det vara slut på försiktighet och styrfart och ”känna sig för”.
Nu varvar vi upp.
Nu vill vi ha vildsint tempo, frätande fientlighet, kaotiska krascher runt kassarna och satsningar i närkamperna som får riffet i Neil Youngs ”Keep on Rockin’ In The Free World” att framstå som introt till Idas sommarvisa.
Det är Stanley Cup, boys.
Bortsett från i Kalifornien-serien – by a country-mile den mest sevärda hittills – har det inte riktigt känts så i den här omgången ännu.
Chicago-Detroit var en riktigt tråkig match, Boston-Rangers började blixtra först i slutet och det saknades inte skäl för Dogge att fråga ”vad är det här för slutspelshockey?” efter första ronden här i Pittsburgh heller.
Lite frustrerande, faktiskt.
Men jag har goda förhoppningar om det löser sig av sig själv denna fuktiga afton i Steel City.
Man ser en helt ny hetta i Senators-spelarnas ögon när de pratar om att de var alldeles för snälla i tisdags och tänker – och man ser samma hetta hos motståndarna när de replikerar att de ser fram emot det.
Så var redo.
Nu smäller det.
* * *
Ja, jag blev alltså kvar i Pittsburgh
Det hade känts något egendomligt – lugubert, rentav – att gå och trampa omkring på träningar i flera dagar och sedan lämna stan när den uppdämda energin ska förlösas.
Hur resten av helgen artar sig är fortfarande inte helt oklart – jag är lika obeslutsam som siste Colorado Avalanche-backen när Kane och Sharp kommer i två-mot-en-läge – man jag lutar åt att ta mig direkt till Boston imorrn.
Förmodligen.
Kanske.
Vi får se…
* * *
Pratar under morgonen Edler med Dogge och Matt Cooke, som har platsen alldeles intill, förstår vilket ämne som är på tapeten.
– Edler såg pissed ut eh, säger han. Men vad hade han att vara pissed över? Det var ju solklart matchstraff.
Ojvoj, man vet att man gjort något riktigt fult om Cookie tycker att det är solklart matchstraff…
* * *
Erik K:s försök att med en fyndigt liten tweet förekomma alla frågor om hälsensskadan i den här serien var inte mer framgångsrikt än Obamas försök att få republikanska kongressledamöter att tända på idén om striktare vapenlagar.
När han efter den långa – väldigt långa, faktiskt – torsdagsträningen kommer ut i omklädningsrummet för en egen presskonferens är det allt murvlarna maler om.
Om och om igen.
Till slut får smålänningen nog, när någon ställer den inte jättebegåvade frågan ”när tror du att du hittar tillbaka till magin från innan skadan” svarar han:
– 24 januari 2014!
Nu vet ni.
* * *
Alla jag pratar med – inklusive svenska spelare – är för övrigt överens:
Edler gjorde det garanterat inte med flit, men han han var klumpig och/eller obetänksam som inte gjorde mer för att undvika knätacklingen.
Därför var det fult, därför var det riktigt med matchstraff och därför var det också korrekt med avstängning.
Att Mårts, Boustedt och hängivna svenska fans tycker annorlunda är ingenting annat än enögdhet.
Sådan gör vi oss alla skyldiga till, men det är lite iögonenfallande att, så här från en helt annan horisont, se den i så tydliga konturer.
* * *
Men jag kan inte undvika Karlssons skada jag heller, för i tisdags blev det rätt uppenbart att han inte är sig själv ännu.
Och enligt Valrossen fanns det ingen som trodde att han redan nu skulle vara det heller,
– Erik är inte ens i närheten av vad han var innan han blev skadad. Då var han ligans kanske bäste spelare. Naturligtvis förväntade vi oss inte att han skulle kunna prestera på den nivån igen. Men han är värd att ha med på isen ändå, för sitt sätt behandla pucken och som quarterback i powerplay.
Kort sagt:
En halv Erik Karlsson är bättre än ingen Erik Karlsson alls.
* * *
Ett litet replikskifte i Penguins omklädningsrum tidigt på fredagsmorgonen har återgivits för
#3: – Hej Sid, hur gick det i VM igår?
#87: (mycket motvilligt och tyst): – Sverige vann med 3-2…
Lite kul.
* * *
Denis Potvin har rört sig flitigt i environgerna i Consol de senaste dagarna och jag får ju lust att dra visslingen från Garden så fort jag ser honom, men törs inte för han ser rätt respektingivande ut i en bylsig oljerock.
* * *
Kris Letang saknades på värmningen i morse – och Bylsma ville inte berätta varför.
Det brukar indikera att något inte är som det ska.
Vore jobbigt för Penguins.
* * *
Men Potvin har, med ålderns och legendstatusens rätt, en skönt respektlös och avslappnad attityd.
En morgon står han och fingrar ogenerat på Erik Karlssons olika skydd i omklädningsrummet och när en materialare försöker påtala att det är strängeligen förbjudet fnyser han bara roat.
– Lägg av, så allvarligt är inte det ni håller på med…
Den hållningen skulle bli en hit hemma i New York.
* * *
– Ah du, har du en snus, ekar det på grövsta tänkbara göteborgska från ett hörn i Senators omklädningsrum.
Det har jag – och snart gröper Robin Lehner ur en rejäl prilla ur dosan.
Stort.
Det är alltid en ära att få bjuda NHL-stjärnor på Ljunglöfs Ettan.
* * *
Ha ha, det här för långt att återge, men kolla länken nedan – Kapten Ahab Tortorella har tydligen stor show på presskonferenserna uppe i Boston:
http://www.nydailynews.com/blogs/rangers/2013/05/ny-rangers-post-game-1-practice-report-john-tortorellas-media-shuffle-zdeno-charas-i
* * *
Står under Penguins morgonvärmning och halvsover i ett sarghörn när det plötsligt smäller till i plexit så jag hoppar till som en gammal tant någon skrikit ”bu!” åt på stan.
När jag tittar upp står en brett flinande backbjässe från Stockholm och vinkar.
– Det var väl ett bra sätt att vakna på, säger han senare.
Jag vet inte, får jag tänka lite tror jag att jag kan komma på angenämare sätt.
* * *
Chicagos Dave Bolland, som aldrig direkt framstått som Harvard-professor, kan ha stått för slutspelets citat.
När han i veckan fick frågan om han, just tillbaka från svår skada, kunde ange i procent hur långt han har kvar till normal form svarade han:
– Nej, jag kan inte fastställa det i procent. Men jag är halvvägs där…
* * *
Varje gång man kommer ut ur Penguins luxuösa omklädningsrum – ligans kanske flashigaste, vid sidan av Leafs och Canucks – går man rakt in i entrén till ”Suite 66”.
Jag får för mig att det är Marios egen svit där han kan sitta och njuta av att vara odödlig under matcherna, men det visar sig förstås vara ett slags specialloge, med panormafönster mot spelargången för företag som vill stajla lite extra för sina kunder.
Likafullt:
Coolt ser det ut.
* * *
Valrossen nominerades idag, för andra säsongen i rad, för en Jack Adams – tillsammans med Lille Fridolf Boudreau och Joel Quenneville.
– Det var han definitivt värd, säger den generöse Bylsma under sin presskonferens.
Michel Therrien har inte uttalat sig i frågan…
* * *
Gryba kan som väntat inte spela ikväll. Man kan i allmänhet inte det när man haft den sortens rendez-vous med Brooks Orpik.
Inte heller Kassian spelar.
Istället kliver Latendresse in i serien, han som det alltid är jobbigt att skriva om i referat eftersom han heter något så svårstavat som Guillaume i förnamn.
Kan jag inte, för enkelhetens skull, få skriva Gunilla istället?
Jo.
Gunilla it is.
* * *
Bylsma och Valrossen är tydligen rätt bra kompisar och brukar pratar regelbundet under grundserien.
Men inte när slutspel pågår.
– But I watched him during the Montreal series, säger Penguins-coachen med ett roat litet leende.
Ho ho.
* * *
Idag blir det förmodligen lite mer ramalama på läktarna också.
Det är ändå fredag och laddningen verkar ha pågått ett tag. Högtryck råder i alla fall i min hotellbar, vägg i vägg med Consol, redan under tidiga förmiddagen.
* * *
Jodå, Letang är i alla fall med på värmningen.
* * *
Det känns inte alls förvånande att se att Zibanejad är den som är ivrigast med fotbollen när Senators håller på med förövningar inför värmningen.
Han känns som typen som kunde blivit stjärna i vilken sport som helst.
* * *
Är det bara vi på plats som upplever att det var ett misstag att inleda serien med två dagars uppehåll och att det tömde den på momentum?
Fan, det känns som det gått en vecka sedan vi var här senast.
Men det kanske är annorlunda i tv-soffan?
* * *
Fick till slut några kalla öl i går – de första på tre veckor, att bevaka slutspel är en IOGT-kurs – och drack dem med kanadensiska kollegor.
Så nu säger jag ”eh” efter varje mening och uttalar ”about” på helt fel sätt.
* * *
Okej, nu är det dags.
För match.
Och för andra slutspelsomgången att börja på riktigt.
Må det smälla utav fan!

Boston – NY Rangers 3-2 (Slut, övertid)
* * *
Slut.
Marchand avgör – efter en grym arbetsinsats mot Rangers-backar som inte klarar av att hålla i honom.
Efter alla stolpträffar Bruins hade både under ordinarie matchtid och i overtime är det svårt att säga något annat än att det var rättvist.
Två avslutande reflektioner:
1. Henke, och Rangers, har det nästan alltid motigt i OT. Varför?
2. Bergeron är alltid bäst när det gäller mest.
Nu:
Yuengling!

Boston – NY Rangers 2-2 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Jaha, ingen bärs för Bjuppie…
Jag har redan börjat formulera orden ”one Yuengling, please” när Seguin skjuter men både Callahan och Girardi kastar sig ju framför pucken med ett dödsförakt inte olikt sånt man brukar se i Tom & Jerry – och sedan igen när Boychuck med en tiondels sekund kvar sätter en puck i stolpen.
Men nope.
Övertid blir det.
Och den här gången tar det inte alls slut snabbt, tror jag…
* * *
Henke har inte haft någon av sina största kvällar.
Men så började det mot Caps också.
Snart drar han åt snaran om Boston-spelarna igen.
* * *
Avgörandet?
Det blir Zuke – eller Dougie Hamilton, faktiskt.

Boston – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Ojvoj, även Henke gör en ”nämen, Pat Bonner”.
Den där 1-0-pucken ska bara inte gå in, punkt slut.
Sedan håller Tuukka som en annan Holtby på att bjuda med en passning rakt på Callahans klubblad, men det fixar sig med några backar som leker Ronnie Hellström…
* * *
Är det Seguin som inte får ut pucken ur zon när McDonagh kvitterar med en dryg sekund kvar?
Han har inte pluggat Lex Freddy Shoestring:
Det slutar alltid med mål i arslet.
Inte så bra, nu blir det jämnt och tätt som i sumobrottning i tredje.
* * *
Verkar inte som någon hann se innan jag i panik ändrade, men jag tryckte på fel knappar – upplysta ”ändra” istället för ”ignorera” – på rookien så rättstavningsprogrammet tog över och gjorde inledningen i förra inlägget helt Gökboet.
Herregud..
* * *
”Special Teams avgör i slutspelet”, heter det alltid.
Men som BostonMolle är inne på blir det i den här snarast en kamp om vem som har allra sämst PP…
* * *
Vore det inte roligare om Raffi Torres hette Roffe Tarris?
* * *
Jo, Brandh, vad du tycker jag ska göra förstår jag, he he, men vi behöver lite input från mer neutrala läsare här.
Som U-boten Björken128.
Tack för de intressanta synpunkterna.
* * *
Ha ha, Kapten Ahab är ju förträfflig när McGuire är inne i båset och frågar om det här i första hand blir en fysisk eller snabb serie.
– Det blir nog både och men just nu vet jag inte vad i helvete det är…
Nej, precis som alla andra förstamatcher i den här omgången har den haft vag, konturlös karaktär.
* * *
Jagr blir garanterat inspirerad av att få spela mot Henke igen. De var riktigt goda vänner och delade till och med lägenhet hösten 2006. Eller rättare sagt: Henke fick precis som Petr Prucha – minns ni den lilla artisten? – låna ett rum i tjeckens paradvåning på Upper West Side innan han hittade egen lya.
Varje gång de mötts sedan dess har han velat utkräva postum hyra…
* * *
Det är konstigt, när han inte är där saknar man ju Mike Milbury…
* * *
Gissa vad stavningsprogrammet ville ändra Prucha till?
Prutta…
* * *
Ja, HKFK, jag vet att den korrekta stavning är Nor’easter – men det är så krångligt att skriva och den här stavningen förekommer också.
I alla fall från och med nu…
* * *
Nu tar vi en snabb tredjeperre så Bjuppe får sin första bira på två veckor…

Boston – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Siffrorna efter förstaperren känns ju inte direkt chockerande.
Det är inga cirkusartister som uppträder i den här serien.
Men matchen har faktiskt varit lite öppnare, och hänt lite mer, än jag hade förväntat mig – och samtidigt känts oväntat fredlig.
Det förekom ju flera frodiga chanser; Risotto hade till exempel en klockren i stolpen och vid ett tillfälle låg pucken helt fri bakom Lundqvist och först när Strålle larmade med ett vrål hittade han den.
Men vänta bara.
Snart geggar det här ihop sig till en frustande seg dragkamp.
* * *
Vet inte om ni såg, men bloggen försökte sig på en liten twitter-battle med lustigkurren Luongo tidigare ikväll.
Mitt under straffdramat gick ju han ut med ett litet skämtsamt – eller hånfullt, om ni så vill – ”Hank and Danny missed in the shootout??? I’m schocked”.
Och då kunde jag inte låta bli att replikera ”But this time it didn’t matter since they, for once, played in a team with a…no, won’t go there :)”.
Man får ju passa på.
Inget svar har synts till…
* * *
Bruins-fansens oro över att de unga backarna skulle göra borta sig verkar obefogad.
Det är nog helt enkelt så att man inte ingår i Juliens trupp utan att veta exakt hur man ska uppföra sig när man väl får chansen.
* * *
Risotto ser efter Bergerons skott ut att få lika ont i örat som polisen Michael Madsen torterar i ”Reservoir Dogs”.
Aj.
* * *
Tro på fan om inte Pierre McGuire håller på och tjatar om vilka skolor folk gått på igen.
Han har något slags utbildiningstourettes.
* * *
Det är ju ingenting annat än ren komik att se Zuke och Chara battla kring sargerna.
De skulle kunna uppträda i Vegas med den showen.
* * *
McGuire ska dock ha cred för att han gång på gång upprepar att Strålle är en grovt underskattad hockeyspelare.
Just så.
* * *
Ha ha, S_Avery, du glömmer aldrig!
* * *
Man skulle bra gärna vilja ha en rapport från den kanadensiska ”banketten” på Stureplan nu, vid 02.30.
Har Stamkos laddat bössan?
* * *
Svår ambivalens råder kring mina fortsatta övningar i helgen.
Jag kan stanna här och se fredagskvällsmatchen, men får då mycket svårt att hinna till Chicago på lördag, där matchen startar 12.00 lokal tid. Istället får jag då åka direkt till Boston för söndagens match i TD Garden.
Alternativet är att lämna Pittsburgh redan under fredagen, komma i tid till Chicago – och sedan flyga till Boston tidigt söndag morgon. Men då missar jag alltså Game 2 mellan Penguins och Senators.
Och hemma bryr de sig knappt om vilket, för där är VM – av mycket förståeliga skäl – högsta prioritet nu.
Några synpunkter i ämnet?
Wojne wojne, säger jag.

Ojvoj.
Har ni hunnit ladda om efter Fredrik Petterssons slägga – nästan ett frimärke det med, va? – på Mike Smith?
Här hetsar vi sällan upp oss över VM, men i dag var det riktigt exalterande att följa upplösningen i Globen och när Pettersson dammade in den straffen reste jag mig rakt upp i hotellmatsalen så den sena lunchmackan for över parketten.
Vilka balls!
Nå, likafullt:
Nu ska vi försöka koncentrera oss på Stanley Cup och slutspelets första ”northeasterer”.
Det är så man brukar kalla de brutala stormar som drar in över nordöstra USA och gärna lamslår både Boston och New York under vintrarna och serien mellan Bruins och Rangers har ju alla förutsättningar att bli en regelrätt orkan.
Bloggen är inte på plats – ännu. Jag sitter kvar på hotellrummet i Pittsburgh, men ser förstås på tv och hoppas få ha kul med er ändå.
* * *
Här har vi haft två dagar off nu och det brukar vara rätt trevligt en bit in i serierna, när alla inblandade kan behöva hämta andan, men så här direkt i inledningen har det visat sig att det mest blir segt och att hela showen tappar tempo.
Igår hade bägge lagen till exempel bara seg optional när endast de som inte hade lirat kvällen innan var med.
Duon Alfie och Erik K drog ut och spelade golf istället.
– Man måste sysselsätta sig när det blir så här, säger Alfie?
Vem vann?
– Ja…Erik var rätt duktig. Men om man ser till”netto” har han ingen chans.
Vi får ska väl se om vi inte kan få en replik på det.
* * *
Engagemanget för VM är begränsat i de mediakretsar som följer Stanley Cup-slutspelet, men Edlers knätackling på Staal idag spreds snabbt mellan laptopparna i pressrummet i Consol och väckte starka reaktioner.
”Really dirty”, utbrast någon. ”Disgusting”, tyckte en annan.
Och det var ju inte så jag kunde resa mig upp och tillrättavisa dem, direkt.
Jag känner inte Edler närmare, han är en rätt tillbakadragen filur, men jag tror mig ändå kunna svära på att han inte hade för avsikt att bentackla sönder Carolina-legendarens knä.
Likafullt:
Han kom sent in i situationen och hade kunnat göra mer för att förhindra smällen och därför blev det fult.
Det är bara att hoppas att den sympatiske Eric – äldsten i brödraskara med sällsynt otur den här säsongen – blir bra, såna där smällar kan avsluta karriärer.
* * *
Ha, Brandh! Kul att du hörde att det var lilla bloggen som tog till orda på Bylsmas presskonferens. Jag behövde höra honom prata om Dogge för en lite sak och han sa ju mycket riktigt matnyttiga saker om sin backbjässe.
* * *
I Boston handlar allt förhandssnack om samma sak:
Hur ska Bruins lösa problemet Lundqvist?
Och en svårare ekvation hade de knappast kunna få i famnen.
Inte nog med att han är glödande slutspelsform. Han spelar alltid bra mot B’s och trivs fint i TD Garden.
* * *
Hade ett litet gäng NHL-svenskar i sms-boxen under upplösningen i Globen och kan meddela att även de var rätt till sig.
* * *
Raffi Torres stängs av resten av serien mellan Sharks och Kings.
Har man hört den förr, eller.
Det där ”jag fortsätter spela som jag alltid gjort” kanske någon gång borde omprövas, Raffi? Det verkar liksom gå sådär, no?
* * *
Ett annat tungt problem för Bruins är att en topp 2-back (Dennis Seidenberg), en topp 4-back (Andrew Ference) och en topp 6-back (Wade Redden) saknas på grund av skador ikväll,
Det är som att Rangers utöver Staal skulle få klara sig även utan Girardi och Strålman och det vore ingenting mindre än katastrof.
* * *
Det får gärna varva upp överlag i den här andra omgången nu. Jag tyckte även matchen i United Center igår var lite avslagen.
Hålls det med?
* * *
För Wade Redden är det ju särskilt surt att bli skadad just nu.
TÄNK vad han skulle pressa sig till för slags monsterinsatser mot Sather och Tårtan och Rangers-fansen…
* * *
Nu blåser det upp.
En northeasterer är över oss.
Det här blir nåt.

Pittsburgh – Ottawa 4-1 (Slut)
* * *
Alla inblandade verkar rörande överens om att det här var en på tok för snäll slutspelsmatch.
– Ja, vad fan…det är ju ingen som tacklas. För mig får det hemskt gärna bli lite hårdare, säger en häpen Dogge.
Jakob Silfverberg håller med.
– Det var en märklig match. Inget grinigt och tjafsigt alls. Ja, på slutet då, men det var ju försent. Vi får nog gå lite hårdare åt dem nästa gång.
Ja, valrossen kan alltid ringa kollegan Laviolette i Philly och fråga hur man gör.
Han verkar ha unika insikter om hur man får de här pingvinerna ur balans.
* **
Det fantasifulla rättstavningsprogrammets förslag på alternativ till Zibanejad:
Libanesisk och – Gummiband.
Gummiband!?!
* * *
Dogges recept för att få lite mer salt i serien:
Reta Chris Neil.
– Han tacklas inte han heller, men man kan vara på honom lite ändå…”är du rädd för svensken” liksom, he he.
Som sagt – de två gossarnas interna streetfight kan bli en klassiker.
* * *
Den här Voynov…snacka om att vara inne i ett stim.
* * *
Rättstavningsprogrammet har ett förslag på ”playoff” också:
Plattfot.
Så tråkigt har det inte varit, ens ikväll…
* * *
Det blir ingen hotellbar, lockelsen i att sova en hel natt utan att behöva gå upp och stressa iväg någonstans är för stor.
* * *
Erik hade en riktigt fin slalomtur genom Penguins-zonen i ett PP där på slutet.
Av sånt ser man gärna mer på fredag.
* * *
Nu har jag pumpat med det här sex dagar i sträck och varit på matcher fyra kvällar i följd.
Så imorrn tar jag en night off i bloggen, om ni ursäktar.