Pittsburgh – NY Islanders 4-0 (Slut)
Montreal – Ottawa 1-6 (Slut)
Chicago – Minnesota 5-1 (Slut)
* * *
Två gånger ikväll fick vi se det finaste hockeyn har:
The handshake.
Jag blir alltid lite våt i ögat när jag ser den ritualen, det är så vackert att de passionerade krigarna efter knallhårda fältslag till matchserier tar i hand, ger varandra en uppskattande klapp på axeln och tackar för god kamp.
Hoppas Yeallbear, Stålberg, Oduya och Krüger sa snälla saker åt Bacon Brodin – det förtjänar sannerligen efter den här förträffliga rookie-säsongen.
* * *
Dogge på telefon från Pittsburgh:
– Tänk att de visar fler repriser på Sids mål än på mitt…
Hi hi.
* * *
Det var ett år för tidigt för Minnesota. Men behöver lite längre tid på sig för att få ett riktigt slagkraftigt lag att ta form. Men inom någon säsong kommer MN Johan att få gå och titta på en av ligans främsta contenders.
Så behåll slipsen, Johan. Vi kör kvitt eller dubbelt i finalen 2015 istället!
* * *
Hawks gjorde vad de skulle men kan ännu bättre och lät få ta fram det i nästa omgång. Då väntar förmodligen San Jose – om nu inte Detroit lyckas vända serien mot Anaheim. DET skulle bli en serie det…
* * *
Vi får se vad som händer här i morgon. Jag har inte bestämt mig för om jag åker till DC eller inte. Game 5 när det står 2-2…det känns inte alltid som att de är värda så stora strapatser. Inte när så mycket av slutspelet fortfarande återstår,
Men blogg blir det – härifrån eller därifrån.

Pittsburgh – NY Islanders 4-0 (Slut)
Montreal – Ottawa 1-6 (Slut)
* * *
Ni ser vad vi förmodligen har framför oss, va?
En konferenssemi mellan Pittsburgh och Ottawa.
Och vi trodde Sens just avslutade lilla vals med Montreal var stökig?
Det var bara en cocktail före middagen.
Nu kommer – kanske – den blodiga sirloin-biffen till huvudrätt.
OJVOJ!
* * *
Fint av publiken i Bell Centre att avsluta så snyggt i alla fall.
Och se på fan:
Therrien tog valrossen i hand.
Hoppas också han inser att han, ännu en gång, blev fullständigt bortfintad utanför isen och måste sluta fokusera på fel saker.
* * *
Sådärja, nu kom starttiden för matchen på Long Island också. 19.00, lokal tid. Då vet vi det och kan planera helgen…
* * *
Kul för Ottawa, kul för Alfie.
Det här är första slutspelsserien de vunnit sedan 2007.
Då vet vi hur det slutade.
* * *
Quenneville vrålar i United Center och här är det sushitime.
Förträfflig kväll.

Pittsburgh – NY Islanders 3-0 (Period 2)
Montreal – Ottawa 1-3 (Period 2)
* * *
Ha ha, Dogge Crankshaft – rena Tommy Mörth!
Han gör alltså sitt andra slutspelsmål – efter ha gått mållös i flera år och tidigare bara hängt två playoff-kassar under hela karriären.
Därmed har den hårde jäveln gjort lika många mål i serien mot Islanders som Malkin och Kunitz – och även Crosby fram tills han bestämmer sig för att med sitt magnifika cirkusnummer visa varför han kallas bäst i världen.
* * *
Turris har ju lite tur – rentav lite turr, kanske… – men jag är rädd att jag måste säga att jag tycker det är riktigt att Sens 3-1-mål godkänns.
Han knuffas in i Bjudningen från Banska Bystrica och får sen pucken på sig, han stöter inte in den själv.
Hävdar jag.
Med det inte sagt något annat än att hockeygudarna fortfarande håller ett darrande långfinger rakt i Montreals plyte.
* * *
Fast visst, Nabby gör en Fleury-artad Nämen Pat Bonner på Dogges mål också.
Lugubert.
* * *
Jojo, Tyler Kennedy är Biffen-favorit av en anledning.
Han har samma slags vilda blick som Niklas Eriksson brukade ha på isen – och det känns som att han alltid gör mål i viktiga lägen.
Inte förvånar det heller att han reagerar på exakt rätt sätt när han varit petad och får chansen igen.
Så är Nicke Eriksson-män.
Och nu får man väl ändå anta att golvet gått ur den där serien, att pingvinernas kramp släppt och att de defilerar hem resten.
Allt annat vore konstigt.
* * *
Julia, nattens drottning, is in the house!
Tack, det är inte på riktigt annars.
* * *
Therrien har uppsynen hos en östtysk gränsvakt – och min övertygelse är att det där sura, ocharmiga och bittra smittar av sig på spelarna.
Vill Bergevin ha framgångar i slutspel bör han se sig om efter en roligare typ till nästa säsong.
* * *
Snart börjar det i The Madhouse on Madison också.
Och ikväll släcker Blackhawks lyset för Minnesota, det skulle jag kunna sätta min finaste rosa slips på – den jag redan bestämt mig för att ha runt halsen i helgen.
* * *
Det är precis som vanligt:
NHL vevar samma jävla reklam om och om och om och om och om igen.
Men blir ju helt psykotisk och de kan var fullständigt försäkrade – jag kommer aldrig nånsin skaffa ett sånt kontokort, aldrig ta en en sån bilförsäkring och aldrig ens gå in hos den hyrbilsfirman (notera hur jag inte går på den lätta och nämner firmanamnen här…)
* * *
Det börjar bli dags att tänka på delivery-krubbet här.
Fan vet om det inte är dags för lite sushi.
Som en hyllning till alla ikväll som får – torsk.

Pittsburgh – NY Islanders 0-0 (Period 1)
Montreal – Ottawa 1-2 (Period 1)
* * *
Nu är det ju faktiskt synd om Habs, hinner jag tänka innan det kommer en reducering i PP precis i slutet.
De spelar ju – trots alla skador; inte bara Price utan även Eller, Gionta och big bad Prust är borta – bra, sliter som djur, skapar chanser och har är vid ett par tillfällen
Men vad händer?
Senators, som knappt verkar ha uppfattat att matchen startat, går upp och gör två enkla mål.
Morsning korsning.
Men förmodligen tyckte hockeygudarna att de plågat Montreal tillräckligt och till slut för alltså Subban dunka in en reducering.
* * *
Har varit rätt disciplinerad med fjärrkontrollen och bara sett glimtar från Pittsburgh i reklampauserna, så jag vet inte så mycket mer än att Islanders leder skotten med förbryllande 14-7 och vill gärna höra lite mer, om någon orkar.
* * *
Är Budaj felstavat? Ska det i själva verket vara – Bjuda?
Returen han lämnar åt Zack Smith är i alla fall den mest generösa gåva jag sett någon ge en motståndare sedan John Edwards visade sig ha en ångande kärleksaffär mitt under pågående valkampanj.
Ojvoj.
* * *
Julia, vi förstår att det här är så nervöst att du inte kan sitta still, men please:
Vi vill ha dig med oss ikväll!
* * *
Lite coolt är det att Subban backar upp sitt kaxiga snack med ett sånt mål – och sen jublar på det uppkäftiga you-want-a-piece-of-me-sättet.
Showmän kan NHL inte få för många av.
* * *
Vi får nöja oss med MSG:s sändning från Consol, NBC är blackouted och går således miste om Mike Milburys utläggningar i pausen.
Något säger mig att de är ganska färgstarka.
* * *
Det är väldigt svårt att inte gilla kedjan med Silfverberg och Zibanejad. Fan så dom tuggar och sliter, fan så ettriga och envisa de är, fan så de aldrig slutar och aldrig ger upp.
Måste vara hemskt att möta.
* * *
Skånske Jan, nu tar vi det lilla lugna med hatet. Du kan uttrycka dig mer civiliserat än så.
* * *
Nu ska jag luta mig tillbaka i ekorrsoffan och röka en cigarett, tror jag bestämt.

Så Jesus tog en flight till himlen det här datumet?
Vad är det med det då?
Vi har två elimination-matcher i Stanley Cup – Montreal-Ottawa och Chicago-Minnesota – och en hyperintressant beef monumentale – Pittsburgh–NY Islanders – ikväll.
Det är givetvis tilldragelser av betydligt tyngre dignitet.
Jag hade som sagt planerat att vara i Montreal ikväll – vad än Julia tror! – men det var det fler som hade gjort och jag var sen för ur startblocket för att hinna ordna ackreditering.
Så jag bloggar från den mytomspunna korresoffan, avslappnad och fin, med stora kaffekannan inom räckhåll och tre nyanlända dosor färsk Ljunglöfs Ettan på bordet.
Häng med, nu åker vi på en himmelsfärd vi också!
* * *
– Vi är det bättre laget, morrade PK Subban efter morgonvärmningen i Bell Centre idag.
– Han har helt rätt. De kom ju tvåa och vi sjua, replikerade Paul MacLean lite senare.
Valrossen har verkligen spelat Montreal, och Therrien, som ett barpiano i Vilda västern.
* * *
Idag: Vaknade framåt tio (okej…elva då. Men jag var uppe till fem och jobbade också!) efter att ha drömt om Ullabulla. Han var, egenartat nog, dörrvakt här i huset. Drack kaffe och plöjde Posts och Times rapporter från Garden igår; de verkar ha börjat tro lite på Rangers nu. Tog promenad i ljummet Midtown. Åt bättre lunch på Cibo, med en svärtad catfish som särskilt utropstecken på tallriken. Gick till den fina lilla bokhandeln på Grand Central. Lät plastkort jobba på herrekipering, för när det är Stanley Cup måste man ha nya trasor. Läste senaste Rolling Stone på en Starbucks – och upptäckte, något häpen, kollegan Markus Larssons namn i stort Stones-reportage. Gick tillbaka hem. Och sitter nu här för en Big Night med er.
All and all en rätt så fantastisk liten dag mitt i slutspelet.
* * *
Det är absurt att Penguins-fansen fortfarande ska behöva vara nervösa – eller att de alls behövt vara nervösa i den här serien.
Men ikväll måste världen bästa lag spela som världens bästa lag och ha gaspedalen i golvet från första nedsläpp till spolningen av isen efteråt.
Att komma till den kokande kakburken på parkeringsplatsen på Long Island i 2-3-underläge på lördag…det vore en regelrätt mardröm.
* * *
Nu när jag ska vara här en hel kväll har jag tvingats göra en Julia och städat lite också – dock inte av nervositet utan för att det ser så jävligt ut.
Är det inte lugubert att det kan bli så fruktansvärt stökigt när man aldrig är på plats?
* * *
Vilket jävla egendomligt rättstavningsprogram dom laddat i rookie-datorn.
Nu vill det ändra korresoffan till – ekorrsoffan.
* * *
Fokuset från början?
Ja, jag är extremt nyfiken på vad som händer i Consol, men det är i matchen i Bell Centre vi kan få ett avgörande, så jag börjar där.
Ni, mina vänner, hur gör ni?
* * *
Ekorrsoffen?

NY Rangers – Washington 4-3 (Slut)
Anaheim – Detroit 3-2 (Slut, sudden)
* * *
Ja, det var väl Ducks tur den här gången.
Särskilt som Wings – precis som burskydd konstaterar – inte kan ha Kron Wall of Pain och Big E inne hela tiden.
De här andra, Kindl & co, känns verkligen inte som pojkar att hålla i handen när sudden death-åskan går.
Nu blir det tufft för rödvingarna, men jag sa ju från början att de skulle vinna i sju, så…
* * *
På Garden hann stekspaden byta hand ytterligare ett par gånger men till slut var det Hagge som höll i den och rappade Caps på rumpan.
Så det är officiellt en serie mellan de gamla rivalerna och den kommer bli lååååång.
* * *
Hör Pierre McGuiere svära i korridoren utanför Capitals omklädningsrum.
– What the fuck, säger han.
Vi brukar undra detsamma, Pierre.
* * *
Kalifornien går, kanske, mot sin ljusaste hockeyvår någonsin.
Sharks är redan klara – och Ducks och Kings är en seger från att gå vidare och kan i så fall komma att mötas i ett första Stanley Cup-derby någonsin.
Då skulle det allt sjunga till i La La Land.
* * *
Är det bara jag, eller känner fler att inga målvakter, mer än möjligen Niemi, övertygat kontinuerligt i det här slutspelet?
* * *
Blues asså.
Jag fattar inte.
De ska inte kunna tappa tre raka, tycker man…
* * *
Imorgon hade jag, faktiskt, tänkt att åka till Montreal på eget bevåg (hemma är VM i fokus ännu slå länge).
Men jag kom för sent i ackrediteringsprocessen.
Så för första gången på en dryg vecka ber jag att få hälsa välkommen tillbaka till en riktig korresoffan-session när de stora matcherna Canadiens-Senators, Penguins-Islanders och Blackhawks-Wild avgörs.

Följer the big drama i Anaheim just nu och ber att få återkomma när det – efter en tredje övertid på raken – är klart.
Har inget att säga dessförinnan…

Slut, efter drama på slutet.
4-3 till Rangers och 2-2 i serien.
Mer om någon timme eller så.

NY Rangers – Washington 2-2 (Period)
* * *
Momentum hit – och momentum dit.
När Rangers går upp i 2-0-ledning ser det ut som att de tagit över hela serien och gör vad de vill.
Sen får gästerna, från ingenstans, en billig reducering – och plötsligt svänger det som på Monza-banan igen och nu är det ännu en gång Capitals som håller i stekspaden.
Tredje blir nåt att se.
* * *
Ojvoj, Hagge-kagge!
När han kliver in i målprotokollet brukar det bero på att han hållit sig gömd och plötsligt hugger på en retur eller bara finns vid en stolpe.
Nu drar han på ett rungande jävla Zdeno Chara-skott så Holtby står där och undrar när Lucky Luke skrev på för Rangers.
* * *
Jag är övertygad om att Prytzen tänkte ”ikväll håller Henke” nollan – och är han inte vaken drömde han det…
* * *
GM GM – alltså Capitals general manager George McPhee – ser ut ungefär som Linda Blair i ”Excoristen” när det blir 2-0.
Inte helt lycklig.
* * *
Stichy, Nash var rätt fysisk under grundserien men har under de inledande playoff-matcherna fått en hel del kritik för att det sett ut som att han nästan åkt och undvikit att bli tacklad.
Så han kunde använda sin stora lekamen mer, definitivt.
Fan, ibland när han kommer in framför mål och vänder upp ser det ju som när de försöker parkera en långtradare på vändplanen utanför mitt hus – och lika svår är han att stoppa också.
* * *
Men efter Perreaults reducering går lite av det gröna i GM GM:s plågade anlete tillbaka – och nu har den onda demonen lämnat honom helt.
* * *
Iggys ”Lust For Life” i PA:t under en reklampaus.
När fick den musikansvarige här plötsligt SÅ bra smak?
* * *
Gris-Olle II har hållit sig chockerande lugn men en börjar i den här perioden gapa saker om Ovie vi inte kan återge i ett så här familjetillvänt forum (…), så nu känns det nästan som det ska igen.
* * *
Inte helt otippat är det Eminger som står och är velig som a one-legged man in i an ass-kicking contest när Caps kommer in i matchen.
Han bär Bickels mantel med den äran.
* * *
Gris-Olle II:s pumpande adrenalin till trots – Long Island äger fortfarande Manhattan som den i underslafen i en fängelsecell för två äger den i överslafen.
Det är ofattbart att det inte glöder mer här inne.
* * *
Ingen i hela världen kan se så sarkastisk och you’re-kidding-me-hånfull ut som Kapten Ahab-tårtan när han blir inzoomad efter baklängesmål.
Det är som om varje kasse Caps hänger är ett löjligt skämt han inte för sitt liv kan begripa att de får göra.
* * *
Nu gör Bäckis några Elvis-inspirerade karatesparkar i luften under pausen, sen ska ni se att den bra Caps-kedjan också blir bra.
* * *
Jag såg inte varför, så någon få gärna förklara varför Boyle stod och hoppade jämfota av ilska framför linjedomaren efter kvitteringen.
* * *
Övertid?
Omöjligt är det inte.
Men Caps har som sagt stekspaden – eller fjärrkontrollen, det är snarast så det där momentum fungerar – och Rangers måste slå den ur händerna på dem om de inte ska få stryk under ordinarie matchtid.
* * *
Själv kommer jag med en slutrapport när jag kan.

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Jag tror vi får säga som igår:
Nämen, Pat Bonner…
Holtby gör ju rena Fleury när han försöker vara cool och ska ”frysa” Hagge och på kuppen lämnar kassen så tom att till och med Brad Richards kan panga in en puck.
Ojvoj.
Det var förmodligen inte den visionen han kreerade för sitt inre under den där imitationen före matchen…
* * *
Länge är förstaperren precis så onervig och oelektrisk som vi vant oss vid tidigare under serien, men sen gör den där starka Rangers-kedjan med Boyle och Zuke och Brassard ännu ett riktigt jävla nu-ger-vi-allt-byte och sen tänder det till.
Sista fem är spelet riktigt hett, faktiskt.
* * *
Det är en rätt egenartad dubbelutvisning Ovie och Erat får – och därför något slags poetisk rättvis att hemmalaget inte får någon fjång heller på sitt fem-mot-tre-spel.
* * *
Ja, Clowe gör till sist slutspelsdebut med sitt nya lag.
Men istället sitter Marc Staal på läktaren igen.
Det innebär vad jag kan förstå att det skadade ögat inte pallade för comeback-försöket i måndags.
Illa
* * *
Ovie verkar lite förbannad.
Kanske beror det på den snudd på kronwallska kyss han åker på i början.
Lovar gott gör det i alla fall.
* * *
Nej, det är fortfarande inte riktigt på riktigt här inne.
När det är det rullar ”Let’s go Rangers”-ramsorna runt fullknökade läktarssektioner redan vid värmningen.
Nu ser det ut som vid en vanlig grundseriematch, folk är ute i entréerna och surrar och kommer och sätter sig först när nedsläpp närmar sig.
Kort sagt:
Long Island sopar banan med Manhattan.
* * *
Granvista, gamle vän, kul att se dig igen.
Var har du varit?
* * *
Stämningen är faktiskt lite serielunk även under själva matchen, förbluffande nog.
Det är bara Vezina-mannen längst bak som renderas några riktigt rungande och välförtjänta ramsor.
Däremellan händer det fan att man hör spelarna hojta nere på isen.
Jag fattar inte det här.
* * *
Kör enligt den imaginära naprapatens rekommendationer och står upp på pressläktarens fattigmansbänkrad idag också.
Det är bara så man ser hela isen – utan flint från Jersey mitt i synfältet.
Men faktum är att jag gillar det. Man får en annan, mer vaken känsla – faktiskt. Eller så är det bara den gamla ståplatsnerven från Leksands Isstadion på 70-talet som sprätter till.
* * *
94-hjälten Sergel Zubov har inte visat på Garden många gånger sedan han försvann, men ikväll är han här och blir inzoomad och bejublad.
Även jag nickar lite gillande, för han var precis den typ av back jag alltid älskat.
Sigge Svensson-typen.
* * *
Även Niklas Holmgren och Calle Johansson brukade stå upp när de kommenterade Stanley Cup-finalerna, slår det mig.
Så man kanske borde förstått att det är så det ska göras.
* * *
Det glömde jag berätta senast, slår det mig i en reklampaus.
Yours truly gjorde debut i norska VG med en liten blänkare om Zuccarello och norska förbundets enfaldiga beslut att på grund av ett reklamavtal stänga av honom från landslaget.
Stort.
Det är ju ett känt faktum att man inte kan kalla sig man förrän man publicerat text i VG.
* * *
Erik Nilsson, Elvis uppträdde nästan uteslutande i södern, Vegas och på Hawaii.
Så bortsett från tidiga TV-shower som den superklassiska hos Ed Sullivan blev det bara en riktig konsert i New York.
Och i Europa uppträdde han – aldrig.
* * *
Caps har tappat rätt mycket av ”det” i de två första matcherna, vilket inte minst manifesteras i det faktum att de har två powerplay utan att ens skapa en riktigt smällfet chans.
Nu måste de stegra moppen här, annars står det 2-2 i serien innan aftonen är över.
* * *
Jag förstår att delar av spåret inte alls delar uppfattningen, men jag tycker det är väldigt skoj att Leafs lyckas trilskas lite mer med Bruins.
* * *
Det är uppfriskande att se hur en sån som Oates inte gör nån som helst affär av de konstiga domsluten och således inte heller utsätter sina spelare för onödiga distraktioner.
Titta, Michel Therrien. Så gör man det.
* * *
Ännu har Bäckis en bit kvar till Elvis-nivå ikväll.
* * *
Rättstavningsprogrammet vill ändra Hagge till Kagge.
Mer felaktigt kan det inte bli…
* * *
Om man skulle sänka sin 150: kopp pressläktarkaffe på en vecka?
Ja, det skulle man.