NY Islanders – Pittsburgh 3-3 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Till sist känns det som att Penguins lyckats peta i den högre växel man ju VET att de har och väntat på att de någon gång ska börja använda.
Och det blir, gissar jag, avgörande under den här övertidperioden.
Sid avgör.
Förmodligen i ett powerplay.
* * *
Vill bara förvarna om en sak:
Nätet här inne har haft en olycklig tendens att braka ihop i samband med avgöranden, så ni som bara följer bloggen – till exempel i Rio, fan vad gött det lät – vet.
Bli inte arg på mig om det inte kommer nåt slutresultat, för jag måste rusa när det är över.
* * *
Förlust vore heartbreaking för Islanders och deras rocking fans.
Som vi slog fast tidigare:
De förtjänar inte att bli utslagna ikväll.
Men alla missade chanser kommer nog och biter dem i arslet.
* * *
Hur kan en världsspelare som Letang göra något så uselt som när han ska rensa och istället spelar fram Aucoin vid 3-2-målet?
Rena Marek Malik, för fan.
Det stärker intrycket att vissa pingviner fortfarande inte tar motståndet riktigt på allvar och därför inte har nödvändigt fokus.
De skulle aldrig spela så här slarvigt mot Boston eller Chicago, det kan jag nästa svära på.
* * *
Finns det kanske ändå en ny Volek på Long Island?
Snart vet vi.

NY Islanders – Pittsburgh 2-2 (Period 2)
* * *
Penguins stagar upp sitt framträdande under andra halvan av perioden, men första tio är det som att Islanders har konstant PP.
Det beror i hög grad på att de spelar med så otroligt mycket hjärta och med sån glödande spirit – men också på att Penguins tidvis bara står och tittar på.
Så just nu är ju känslan den här;
Islanders förtjänar inte att bli utslagna och Pittsburgh förtjänar inte att gå vidare.
Inte ikväll.
* * *
Det är inte ofta man ser Bylsma så emotionell som när dom får tvåan för too many men här i slutet.
Här fick vi ingen förklaring till ilskan, så ni som vet mer får gärna förklara.
* * *
Samtidigt är det förstås som bloggens eminenta kommentatorer påpekat att hemmalaget måste göra mål på de smällfeta chanser de kreerar under exempelvis det första, sanslöst frenetiska powerplay.
För pingvinerna kan fortfarande bli sig själva och då är marginal i protokollet rätt avgörande…
* * *
Eric J, ”princess Crosby”, skriker dom.
Utomordentligt töntigt, om du frågar mig.
* * *
Men alltså, man sitter ju bara här och gapar åt hur Islanders trycker på emellanåt – fast det är fem mot fem.
Hur kan det vara möjligt?
Det är Pittsburgh fucking Penguins dom spelar mot!
* * *
Det kokande, rockande, jumping, crazy Nassau försöker sig ändå på några ”Voooooookoun” och nej, det låter inte bättre än det ser ut när jag skriver det.
* * *
Morrow får det tvivelaktiga nöjet att avlägga kvällens första besök i utvisningsbåset efter en grinig släng.
Inte helt oväntat, det var inte så här han hade tänkt sig att första slutspelsresan med Penguins skulle vara och frustrationen skiner igenom ibland.
* * *
Nja, Playofwill, nu drog du aningen förhastade slutsatser om mina resplaner. Jag tittade längre framåt i slutspelsschemat än så, men nu börjar det kännas lite förhastat.
* * *
Skott efter nio minuter i andra:
9-0.
Och sammanlagt efter halva matchen: 22-10.
Hallå.
* * *
Kameramannen i mitt knä – ja, han sätter i alla fall armbågar i örat på mig när det blir snabba spelvändningar – tycker att det är för lite slagsmål.
Det säger han medan han äter en liten smörgås nu i pausen.
Så då vet ni det.
* * *
En som inte ser helt lycklig ut när han trampar förbi i gången bakom pressläktaren är Penguins GM Shero.
Och efter alla blockbuster-trejder han gjort inför det här slutspelet kan man ju gott tänka sig att blotta tanken på att det faktiskt kan vara över redan i första omgången orsakar viss sömnlöshet.
* * *
Ja, nu blir det en episk tredjeperiod här – följd kanske av en övertid.
Håll i er.

NY Islanders – Pittsburgh 2-1 (Period 1)
* * *
Ja, det är ingenting annat än rättvist att aggressiva, frejdiga, orädda och underbart offensiva Islanders tar ledningen precis här i slutet.
Pens – som återigen verkar förvånade över att motståndaren överhuvudtaget kan knyta skridskorna – har nästan inte haft något annat än det anfall som slutar med att Iggy kan peta in en retur efter formidabelt förarbete av Crosby.
I övrigt:
Bara Islanders.
Det är konstigt, men sant.
* * *
Ja, emellanåt är det faktiskt så satans öronbedövande högt här inne att jag får kupa handen runt örat för att höra vad det är Varpu försöker säga.
Otroligt häftigt.
Man kommer aldrig glömma de här kvällarna på Long Island, det kan jag försäkra.
* * *
– MVP, MVP, MVP, dånar det när Tavares sätter ettan.
Delades det ut ett sånt pris för varje serie skulle han definitivt vara kandidat här.
* * *
Jag har visserligen en kameraman i knät, men ändå – det har ordnat sig beautifully med sittplatserna på pressläktaren.
Varpu har också en plats – precis bredvid, som det ska vara.
Men likafullt:
Bloggen glömmer aldrig generositeten denna lördagkväll.
* * *
Det psykologiska i att bränna sin timeout efter en och en halv minut…I don’t know, Bylsma.
Så krattig var väl inte inledningen – och här kan vi inte minnas att det, som dom säger på twitter, ens var icing.
Och om det var det – kan det det inte bli det i betydligt knivigare lägen längre fram också?
Allt som hände nu var att publiken tände till ännu mer.
Men kan jag ta och släppa det där nu, tvingas jag här säga till mig själv.
* * *
Hey, det hade jag glömt – men självaste Jens Bergenström är in the house ikväll.
Då får spelarna kamma sig ordentligt; hockeygenier från Borlänge imponerar man inte på så lätt!
* * *
Drivet i Crosbys skridskoåkning alltså…det är som att se Lundqvist accelerera med Lamborginin.
* * *
Eftersom det sannolikt är enda gången han kommer att synas på isen ikväll passar Islanders-fansen passar på och dra några hånfulla ”Fleuuuuuuuuuury” under värmningen.
Det känns inte alldeles snällt.
* * *
Att man nu, i maj 2013, ser rubriken ”Redden optimistic for game 6” på nhl.com – och dessutom tänker ”ja, det vore bra för Bruins” – känns helt surrealistiskt.
* * *
Det är hårt där ute, men också disciplinerat. Alla på isen är extremt angelägna om att inte ta utvisningar.
Jag förstår dem.
* * *
Sitter redan och tänker på att jag inte vill lämna tillbaka mercan i morgon.
Är det fel att ta bilen till Garden från östra Midtown?
Och sen köra till Pittsburgh på….nej, fan, vi ska inte avslöja några framtida planer här.
* * *
Inte nog med Strait och Streit.
Islanders har ju också en Nielsen och en Nelson.
Jag vet inte alls varför, men jag finner detta mycket underhållande.
Nielsen & Nelson…det låter som danskt brännvin, gör det inte?
* * *
Malkin…var är han någonstans egentligen? Dags att kliva fram nu, kan man tycka.
* * *
Känns lite fel att inte ha andra resultat att kolla på nhl.com.
Så brukar det bli först i finalen.
* * *
Jag tror jag ska fira det här med några sexor Nielsen & Nelson på Neary’s ikväll.
* * *
Det känns inte så övertänkt av publiken att bua ut domarna redan innan matchen börjat.
Om jag vore Chris Rooney eller Wes McCauley skulle jag tänka ”yeah, fuck you…I’ll show you assholes”.
* * *
Det bästa med att ha Vokoun kan vara att hans namn är så svårt för motståndarfansen att hånskrika hans namn.
Försök själv.
* * *
Nu ska jag ringa flygledartornet på LaGuardia. Med mindre känns det inte som att man kan vara säker på att få en kopp kaffe här.

Regnet faller över Long Island.
Man skulle, om man var så, kunna läsa in viss symbolik i det. Islanders underbara lilla slutspelsäventyr kan ju mycket väl vara över ikväll.
Men de passionerade fansen låter sig inte bekommas av några ödesmättade vattendroppar.
Det är samma frejdiga tailgating-fest som vanligt ute på den spatiösa parkeringsplatsen. De spänner bara upp tältdukar och parasoller. Sen fräser det i grillarna igen, och ölen skummar precis och de taktfasta ramsorna ekar över nejden.
Fantastiskt.
Vad som händer har Islanders under de här veckorna inte bara etablerat sig som ett lag som ska tas på allvar.
De har visat att de, i alla när det börjar blåsa medvind, har supportrar som hör till ligans mest engagerade, högljudda och underhållande.
Hela min bild av det här laget, den här organisationen, den här hallen och den här upplevelsen är för alltid förändrad.
* * *
Penguins vill släcka lyset i den här serien nu.
Det har varit intressant – och besvärligare än väntat – att få stifta bekantskap med ungblod on the rise. men nu får det vara nog.
Det gjorde Dogge klart när jag talade med honom efter matchen i fredags.
– Ja, vi vill inte ha någon Game 7. Särskilt inte som det i så fall blir back-to-back-matcher här i slutet. Då kan vad som helst hända, slog han fast.
Nyckeln:
Att alla i laget kommer ihåg att jobba stenhårt i varje byte.
Då ska ingen, inte ens John Tavares New York Islanders, kunna hindra dem.
* * *
– Sorry, vi har bara den här kvar, sa biträdet på Hertz-kontoret och räckte över nycklarna till en svart Mercedes SL.
Vilket hårt slag…
Plötsligt kan jag delta i racet längs Long Island Expressway på allvar. För så är det: När de inte står helt still i trafik långsammare än Roman Hamrlik kör Long Island-borna som veritabla biltjuvar. Bara att byta fil känns ofta våghalsigare än att låta Jakub Kindl vara på isen i ett sudden death.
Men i en Merca är det jag som är Kenny Bräck och lämna de andra töntarna bakom mig i ett moln av rök, ha ha.
* * *
Men Islanders kommer inte rida tyst in i skymningen, that’s for sure.
De vet att hela säsongen ligger i potten kommer att krama varje kvarvarande droppe ur bränsletankarna – och sedan lite till.
– Jag är helt övertygad om att vi kommer att vara redo för den här matchen, sa nytutnämnde Hart Trophy-kandidaten Tavares efter träningen igår och lät ungefär som Tony Soprano när han efter mordförsöket på Christopher konstaterade att det inte skulle dröja länge innan någon tipsade om var Matt Bevilacqua gömde sig.
Ojvoj.
* * *
Ni ska tacka den bedårande Varpu för att den här livebloggen alls går att genomföra.
Det har blivit nåt fel – kanske beroende på att jag aldrig hörde av mig i veckan, dum i huvudet som jag är – och yours truly har ingen plats på den lika trånga som rangliga pressläktaren.
Men vad händer då?
Den finska lakritsdrottningen erbjuder mig sin plats.
– Du behöver den mycket mer än jag med din jädra blogg, säger hon och knuffar ner mig i sätet.
Nu håller jag på Finland i VM.
* * *
Nu har de äntligen lärt sig i Coliseum och pluggar David Volek i jumbotronen – också känd som vardagsrums-tv:n – redan innan värmningen.
Det var han som med sitt sudden-mål i en Game 7 1993 chockade just Penguins, då som ny blytung favorit, och givetvis ska man en sån här påminna om den klassikern så ofta och så mycket det bara går.
* * *
Jo, jag försöker förstås protestera – en genteman tar inte bara ett pressläktarsäte av en lady hur som helst.
Men Varpu vägrar acceptera ett nej.
– Det ordnar sig för mig, ryter hon och går iväg och flyttar på några stolar på en annan sektion.
Hakkaa päälle!
* * *
Tavares nominerades alltså för en Hart, tillsammans med Ovetjkin och Crosby, igår och hela Long Island sjuder av stolthet.
– Let’s face it, säger coach Capuano, om det inte varit för John Tavares hade vi troligen inte befunnit oss i den här situationen. Ni ser vad han gör på isen men han gör så mycket mer. Det här är stort för hela organisationen.
Well, han fick en av bloggens röster, det vill vi bara göra klart.
* * *
Just nu, nuförtiden måste man vara både finsnickare och ha universitetsexamen i kemi för att hälla upp en kaffe i Coliseum.
Det är väl fan också.
* * *
Punktmarkering på Dogge ikväll?
Nabby skulle nog helst se det.
– Ja, myste Crankshaft i fredags, honom är det det svårt att rubba, man jag tror jag kan försäkra att han inte är glad över att ha släppt in två mål från mig. När vi var i San Jose ville han inte att jag skulle göra mål ens på träningarna…
* * *
– Tänk om de kunde flytta till Brooklyn redan nästa säsong…
Varianten på den kommentaren hörs varje gång någon på pressläktaren börjar klättra på sina kollegor för att ta sig till toaletten.
Vi är som cirkusattraktioner här uppe.
* * *
Såg ni hur Tyler Kennedy försökte hålla emot men inte kunde låta bli att le generat i hela ansiktet när reportrarna i P-burgh i fredags kallade honom en Big Moment-spelare.
– Ah, I don’t know about that, mumlade han och slog ner blicken.
Där har vi ytterligare ett skäl till att TK är Biffen-favorit.
Ett annat är luckan i underkäken där det skulle suttit en framtand om han inte vore hockeykrigare.
* * *
Sjätte matchen i en sån här serie alltså…då har irritation och grinighet hunnit slå över i ren avsky.
Så nu kommer det bli åka a
* * *
Ja, Vokoun fortsätter i Pittsburgh-kassen.
Det är ju lika givet som att de spolar isen i periodpauserna.
* * *
Personligen tyckte jag genuint synd om Blues igår.
De hade riktigt jävla ostäm i de fyra sista matcherna.
Samtidigt känns det som att Kings börjat varva upp och närmar sig det nästan psykotiska flytet från förra slutspelet.
Vad säger man då?
Ni vet.
Ojvoj.
* * *
Nabby får också fortsätta, trots att han gjorde ett par Fleury i fredags.
Skit också.
In med Kingkong!
* * *
Ja, jag har redan börjat hamra på introt till första matchen i World Cup 2016.
Vilken underbar nyhet att de sparkar liv i det fantastiska evenemanget igen.
Tänk, ett riktigt hockey-VM….
* * *
Kennedy kommer att göra något viktigt och avgörande i den här matchen också, jag är övertygad.
* * *
Har en lätt tweedig framtoning i ljust beige vårkavaj ikväll.
Tyckte det kändes lämpligast i det ljumma regnet.
Till imorgon ligger den chockrosa slipsen framme….
* * *
Hör att Bruce körde hela ”Born in the USA” på Friends tidigare ikväll,
Där hade Islanders kunnat snappa upp ett stridsrop inför det här slaget:
No Surrender.
* * *
Det är lätt förvånande att en Hegerfors-epigon som jag först nu reflekterar över det festliga i att det finns både en Strait och en Streit i Islanders.
Om någon NHL-spelare nånsin följer NBA-stjärnan Jason Collins i fotspåren och ”kommer ut” hoppas jag det blir någon av dem.
Strait är gay…det skulle vara svårt att säga med ett – häpp! – straight face.
Ett streit också….nej, förlåt, jag ska sluta.
* * *
En timme före första nedsläpp dånar det mellan plåtväggarna:
– Let’s go Islanders, Let’s go Islanders, Let’s go Islanders!
Det kan bli nytt världsrekord i tryck ikväll.
* * *
Drar den om Strait och Streit och straight för Varpu och hon tittar klentroget på mig:
– Vad var det i det där kaffet egentligen?
Ja, vem fan vet när det är lika komplicerat som att griljera en julskinka.
* * *
Av vad jag kan se på värmningen är Ullabula petad.
Ja, det var förstås hans fel att de torskade i Consol.
Men igengäld är dansken – Frans Nielsen – på benen igen.
Vi ser det som en halv kompensation.
* * *
Det är fortfarande lite oklart kring sittplatserna här och då blir jag nervös, så vi tar och sjösätter det här introt redan nu och försöker hantera mecket innan första nedsläpp.
Have fun, det blir åka av här.

Boston – Toronto 1-2 (Slut)
Washington – NY Rangers 2-1 (Slut, övertid)
Detroit – Anaheim 4-3 (Slut, övertid)
LA Kings – St. Louis 1-0 (Början av period 2)
* * *
Snabbt avgörande, lydde receptet, ja.
Efter en minut och fyra sekunder dunkar Kapten Z in sudden death-pucken.
Så nu blir det game 7 i Disneyland.
Jag sa från början att det skulle bli sju matcher och att Wings skulle ta det. Det kan jag inte säga att jag precis känner mig förvissad om nu, det känns som det är lite för många såna där Brendan Smith och Kindl och Quincey i backlinjerna, men det ska ju ändå sägas…
* * *
Blev frustande kväll det här. Drama och adrenalinsprut och rock ’n’ roll-hockey precis överallt.
Visst är det makalöst?
* * *
Nu drar vi nog ner tempot här, trots att matchen i Staples fortfarande pågår. Ett och annat referat ska hamras ihop åt redaktör Persson i Stockholm.
Men vi hörs om inte annat morgon kväll.
Då smäller det på Long Island igen.

Boston – Toronto 1-2 (Slut)
Washington – NY Rangers 2-1 (Slut, övertid)
Detroit – Anaheim 3-3 (Period 3, övertid väntar)
LA Kings – ST. Louis 1-0 (Slutet av period 1)
* * *
Jazzmannen från Dallas – Ribero – avgör alltså 09.24 in i övertidperioden i Verizon.
Helt rättvist, bortsett från första tio i den inledande perioden var ju Caps överlägset bäst ikväll.
Men vilken hockey vi fick se i övertiden, det var ju som i the shootout i ”Heat” med De Niro och Pacino.
Jag satt här, som den byfåne jag är, med öppen mun mest hela tiden.
Men mitt tips är att Rangers håller fortet hemma på Garden på söndag eftermiddag och sen avgör Caps i Game 7 på måndag.
Jodå.
* * *
I The Joe lyckas Detroit, igen, tappa 3-1-ledning precis på slutet och problem är det vi diskuterat tidigare.
Kronwall och Big E kan inte spela HELA tiden – och då kommer det istället in såna här halvfigurer som Brendan Smith och Kindl och då går det förstås inte.
Nu måste de förmodligen avgöra snabbt, annars måste Smith få spela igen och då släcker Teemu lyset i serien.

Boston – Toronto 1-2 (Slut)
Washington – NY Rangers 1-1 (Period 3, övertid väntar)
Detroit – Anaheim 3-1 (Mitten av period 3)
* * *
Äntligen har även serien mellan Caps och Rangers riktigt rödglödgad nerv och intensitet.
Den här sista perioden var roligare än de tre första matcherna tillsammans, ju.
Caps är fortfarande närmast och som ni påpekar, Rangers-spelare som matchas hårdare än Springsteen matchar Wax Weinberg under extranumren börjar knäa.
Det är mycket svårt att se något annat än att det blir hemmaseger.
* * *
Slog förstås över till slutet i TD Garden och det var inte precis så man satt och gäspade åt den avrundningen heller.
Ojvoj.
Kul, envisas jag med att tycka, att det blir mer Stanley Cup-hockey i ACC.
Och här får vi alltså gå på hockey 16.30 på söndag.
Lugubert, var ordet.
* * *
Men Zuke…känns lite som att han plötsligt kan hugga till också.
Kom ihåg det.
* * *
Klart Zäta gör sitt första playoff-mål när det som bäst behövs.
Och just nu – Apfelstrudel!
Börjar se ut som det är dags att tänka Red Bird II för ny flygning till Kalifornien.

Boston – Toronto 0-2 (Mitten av period 3)
Washington – NY Rangers 1-1 (Period 2)
Detroit – Anaheim 1-0 (Mitten av period 2)

Snacka om att Capitals tagit över.
De får ett powerplay – sedan Boyle tagit en utvisning lika smart som Bada Bing-bartendern George – och kvitterar och trycker sen på som Djingis Kahns trupper under erövring av en persisk by i början av 1200-talet.
Att gästerna inte ligger under är en guds försyn på samma sätt som det var guds försyn att ingen hamnade på akuten efter Ekens 30-årsfest.
* * *
Det blir av allt att döma mer slutspels hockey i Air Canada Center – och vi kan börja bespetsa oss på starttiden 16.30 på söndag.
En skräll, vill jag kalla det.
* * *
Jodå, Rangers får också upp pulsen under sina lägerplats i slutet av perren och skulle de facto kunna leda också, men det hade inte känts helt kosher i det här läget.
* * *
Hockeypoeten från Jekaterinburg är den ende som ens försöker med en backhand i det där läget– och att han sedan lyckas göra mål…FN kan föra upp det konstverket på världsarvslistan.
* * *
Ja, hann förstås inte mer än publicera ställningen i förra inlägget förrän Bozak gjorde mål för Leafs.
Intressant.
* * *
Vad oerhört mycket behagligare det är att lyssna på Brian Engblom än Pierre McGuire. Han kan sin hockey, låter sympatisk – och tjatar inte ihjäl oss med information om vilka skolor Ryan Getzlaf och Kronwall gått på (fast det vore trevligt att höra honom uttala ”Järfälla-gymnasiet”.
Dessbättre slipper jag PM helt ikväll. Det är MSG som sänder Rangers-matchen och där är det den bäste av dem alla, John Annonsera, som står med mikrofon vid sargen.
* * *
Tidbro, Tidbro, Tidbro!
Det är då fan att jag ska få järnsläpp och skriva Nybro varje gång ämnet Strålle kommer upp.
Igen:
Tidbro, Tidbro, Tidbro!!!!
* * *
Att inte Bruins inte har ett bättre PP – och inte haft på flera år – är lika svårt att förstå som hur humlan kan flyga.
* * *
Playoffwiill, det är ju väldigt avhängigt budget.
Vad är vi villiga att pynta i hyra per månad?
* * *
Nu är han från Tibro – Tibro! – pausgäst hos Giannone i MSG-studion.
– We need to step it up, säger han på sin finaste Tibro-engelska.
I’d say.
* * *
Rookie-datorns tättstavningsprogram fortsätter leverera. Nu vill det ändra Getzlaf till – Getabock. Och Kronwall till – Kronblom.
Kronblom!
Ha ha, det är ju enastående.
Det kommer spridas i hans närhet, tror jag bestämt…
* * *
Bör bli en rungande tredjeperre i Verizon.
Värd lite chicken wings från Duke’s, tror jag bestämt.

Boston – Toronto 0-0 (Mitten av period 2)
Washington – NY Ranger 0-1 (Period 1)
Detroit – Anaheim 0-0 (Mitten av period 1)
* * *
It’s getting late early för Capitals, som dom säger.
Rangers öppnar ju klart mest piggelin och pånyttfödde Brian Boyle gör snabbt 1-0 medan hemmaspelarna fortfarande verkar ägna sig åt uppvärmning.
Sen blir det lite jämnare, men perioden är Blåskjortornas och Caps måste hitta på nånting, så här var det inte meningen att det skulle se ut ikväll.
* * *
Serien mellan Bruins och Leafs känns som den jag sett minst av – i princip är det väl bara Game 1, när Leafs mest stod och tittade och verkade chockade över att det gick så fort – men det får man ångra nu.
Det är ju riktigt knallhårt och hetsigt och elakt i TD Garden.
* * *
Det känns som det smäller avsevärt mycket mer i Verizon än i de tidigare matchena – eller har det sett ut så på tv hela tiden?
* * *
Gustav Nyquist håller fan på att göra mål i första bytet i The Joe.
Där har vi the genombrott of the slutspel.
* * *
Först när Tårtan tar bort The Big Guns och kreerar en första uppställning med Zuke, Brian Boyle och Brassard börjar det bli lite potens i PP.
Hur känns det egentligen för Nash och Brad Richards att sitta och titta på?
* * *
Hos de som följer Stanley Cup-sändningarna i Nordamerika är Bäckis kändis av samma som Justin Bieber, Kardashia-syskonen och och president Obama vid det här.
Han syns ju i sina bilförsäkringsfilmer åtminstone 150 gånger per kväll.
Det är nästan så det blir lite tjatigt…
* * *
Ingen Carl Söderberg i Bruins uppställning ikväll heller – och fortsätter maskinen spinna så här smidigt och fint lär det nog dessvärre bli ont om playoff-minuter även framöver.
* * *
Åh, trevligt att se en liten flotta U-båtar klyva kommentatorsspårsytan så här en klämfredag.
Känn er välkomna!
* * *
När Ovie pratade om sin kedjekamrater häromdagen kallade han Marcus Johansson för – Jojo.
Jojo?
Mojo ska det vara.
Klart mycket coolare.
* * *
Bilder från Globen svischar förbi när NHL Network intervjuar Bill The Hill Daly om nya avtalet med svenska hockeyförbundet och vad skådar Biffens gamla öga:
Bredvid Sudden sitter ju Jocke Berg.
Well, there you go. Stora begåvningar söker alltid varandras sällskap.
* * *
Storbjörn, det är en ära att se dig här – men var har du Lillbjörn nuförtiden?
* * *
Ajdå, Strålle haltar ut i omklädningsrummet efter en brutal propp av Chimera.
Det borde Chimera få betala för, man kan inte få göra illa Nybro’s finest hur som helst.
* * *
Men likafullt, Bruins och Leafs i all ära; fjärrkontrollen är nu laddad så jag kan växla mellan de övriga två matcherna med ”last”-knappen.
Så ska’re va!
* * *
* * *
Strålle är snabbt tillbaka på isen, dock.
Tur för Rangers det.
Girardi och McDonagh spelar ju hela tiden – och när de ändå gör det är det Strålle Tårtan måste luta sig mot.
* * *
Det här var ingen bra kväll att upptäcka att kaffefiltren helt plötsligt är slut.
Nu får jag hålla på och vara kreativ med hushållspapper…

God afton och välkomna till – Midtown.
Nej, det blev inget DC.
Det står som sagt 2-2 i serien och den kan därför inte avgöras, jag ska garanterat se två andra matcher under helgen, jag hade en del annat att stressa med under dagen och jag tyckte at the end of the day att det helt enkelt det fanns en poäng i att spara på live-krutet och nöta den sönderfallande korresoffan ytterligare en afton.
Hoppas ni ursäktar och vill vara med på ännu en nattmangling ändå.
* * *
Big Night igen, för att uttrycka det försiktigt.
Tre serier till kan ju ta slut nu.
Boston-Toronto
Detroit-Anaheim
LA-St.Louis.
Och så har vi alltså den oavgjorda serien I Verizon – och den är sannerligen inte oviktig den heller, hur nu vissa bloggare än försöker motivera sin frånvaro. Den som vinner Game 5 i dylikt läge har statistiskt sett 80-procentig chans att ta hem hela serien.
Jag lever i tron att Blues och Wings kan fixa det, men att det är kört för Leafs och att Caps är laget som skaffar sig den där statistiska fördelen.
Synpunkter på det?
* * *
Undrar hur arga tanten i Verizon reagerar när hon vänder sig om för att stirra ner mig och inte alls får syn på mitt lätt skärrade nylle.
Hon kan nog bli lite besviken.
* * *
Bara det inte är Dion Phaneuf som, återigen, fuckar upp det för Leafs.
Blicken stackars Elisha fick av Reimers donna på läktaren efter misstaget som kostade sudden death-torsken senast var inte vänligare än den Michael Corleone gav Fredo när han mitt under nyårsfirandet i Havana insåg att det var brodern som förrått honom.
* * *
Ska bli rätt kul att se en slutspelsmatch mellan Rangers och Caps på tv för en gångs skull. Det har aldrig hänt, övriga 23 (obegripligt att det kan vara så många, det känns inte så) som hunnit spelas de senaste fem säsongerna har jag sett live, och jag föreställer mig att man kan få lite andra perspektiv och inblickar från soffan
I synnerhet när soffan ser ut just så här…
* * *
Jaja, Elisha gick ut på twitter och förnekade att Fru Reimers blick hade den innerbörd vi trodde, men det var så bra – konflikter mellan spelarfruar ser man för sällan – att jag väljer att tro det ändå.
* * *
Inget man vill säga egentligen, men jag tror det är det faktum att Apfelstrudel återvänder som kan hjälpa Detroit ikväll.
* * *
Trots att det är mors dag i USA då, och folk troligen vill kunna planera sin dag, har NHL av tv-sändningstekniska skäl inte kunna bestämma när söndagens matcher startar.
Om Toronto vinner ikväll börjar game & på Garden på den lugubra tiden 16.30 – men om Boston dödar serien får vi istället sätta oss i the woooorld’s most famous 19.30, som vanligt.
Vad meckigt det ska vara.
* * *
Klämdag har Stanley Cup-guld i mund, tror jag.
Nu åker vi – och ni laddar på i kommentatorsspåret, eller hur?