Vancouver – San Jose 1-1 (Period 2)
* * *
Jovisst, nu är det ju dukat för sudden i Rogers.
Det är hårt och och tajt och elakt och grindigt – och oavgjort.
Men det gör väl inte ont med lite Sedin show till frukost, gör det?
* * *
Nä, jag gillar inte Raffi Torres vilka lag han än spelar med. Han kommer att ställa till med något förödande i den här serien också, i synnerhet nu när han fått en massa puckar i ansiktet och säkert är grinig.
* * *
Snärten där i Coutures skott när han kvitterar…den väckte osökta associationer till Indiana Jones med piska i hand.
* * *
Men om det kan vara till någon tröst för Anders Dahlgren – spårets mest hängivna Sharks-supporter– tycker jag inget vidare om Ryan Kesler heller.
Det går inte att bli mycket mer arrogant.
* * *
Ja, om vi nu ska hålla på så så – Big Man har gamle Biffen också träffat. Hans bandledare med…
Men jag var ju musikjournalist i 20 år, så det var väl inte så konstigt – då skickas man på såna uppdrag.
Nu pratar vi hockey, inte musik. Det får du med kollegorna på nöjesredaktionen, SJiU.
* * *
Börjar bli duktigt trött nu – och kvar borta i det lilla refreshment-centret finns bara den sanslösa styggelse som heter decaf coffee.
Det är ju som vodka utan alkohol, snus utan tobak och hockey utan närkamper.
Tvi!

Vancouver – San Jose 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, nu kan det bli en lång natt.
Särskilt om Luongo plötsligt ska vara så där bra.
Vore inte helt lyckat, vi har en hyggligt tidig värmnnig att bevaka här i morrn, men det får det väl vara värt i så fall.
* * *
Inte ska du vara ledsen, Sjiu – men inte magsur heller. I den här bloggen har namedropping alltid varit en religion och så kommer det fortsätta.
* * *
Med Dogge på telefon nyss:
Har du Marty Reasoner i kikarsiktet nu?
– Jag har alla i kikarsiktet.
* * *
Nu pågår referat-knattrande igen, så det här blir kortfattat, men i nästa periodpaus är jag tillbaka i the swing of things, hoppas jag.

Boston – Toronto 4-1 (Slut)
Pittsburgh – NY Islanders 5-0 (Slut)
* * *
Det blev inte mycket till tredjeperioder vare sig i Boston eller Pittsburgh.
Men så var matcherna redan avgjorda också.
Jag säger det igen:
Välkomna till Stanley Cup-slutspelet, Toronto och Islanders.
Nu har ni en del att fundera på…
* * *
Kmannen, det var Lou Reed som en gång– hösten 1995, närmare bestämt – upplyste den groteskt nervöse intervjuaren Biffen om att Lorraine Ellisons ”Stay With Me” är världens bäste låt.
Jag sprang omedelbart till Tower Records, saligt i åminnelse, och köpte en samling och har hållit med sedan dess.
Men det viktiga är att du håller med om andemeningen och verkligen stannar hos mig…
* * *
Marty Reasoner har aldrig gjort sig känd som särskilt ful, men knätacklingen på Jussi var inget vidare.
Nu får han leva med att Douglas Murray har honom i kikarsiktet resten av serien…
* * *
Apropå Jussi, för fan, det har jag ju alldeles glömt:
Happy Vappu!
Det var till den hälsningen – skickad från Brooklyn – jag vaknade i morse, för tydligen firades den mytomspunna högtiden i Finland idag.
Så en gång till, särskilt för John J:
Happy vappu!
* * *
Room service-supén var alldeles förträfflig.
Och som lök på laxen – häpp! – blir det nu sen match mellan Canucks och Sharks.
Ska vi hoppas på lite jämnare kamp där?

Boston – Toronto 4-1 (Slutet av period 3)
Pittsburgh – NY Islanders 5-0 (Början av period 3)
* * *
Ja, välkomna till Stanley Cup Playoffs, Toronto Maple Leafs och New York Islanders.
Så här är det.
Ni har hört om det, ni har läst om det och ni har trott att ni var förberedda på det – men först när man verkligen upplever det förstår man vad det innebär när alla pressar sig till det yttersta, när varje tackling fullföljs, när ingen hos de rutinerade motståndarna skyr några som helst medel…
* * *
In med Ullabulla!
Eller hur, John J?
* * *
De som hängt med ett tag känner till min favoritmetafor om skillnaden mellan grundserie och slutspel, jag har helt enkelt dragit den några gånger, men riktigheten i den hamnade liksom i blixtbelysning ikväll, så jag drar den igen:
Slutspelet är grundseriens elake storebror som just släppts ur fängelset och är ute och letar efter trubbel.
Ikväll tog han in nykomlingarna Leafs och Islanders i en mörk gränd och spöade skiten ur dem…
* * *
Min bild är att Penguins inte dominerat en slutspelsmatch så här kraftigt sen de svepte Carolina i konferensfinalen 2009.
Då slutade det med Stanley Cup-titel.
* * *
Och ja, in med King Kong Nilsson också.
Eller – DiPietro!
* * *
Mottacklingen Letang saftade in på en grinig Tavares höll ren Foppas-klass.
* * *
Var är Eric J? Du ska ju gå som slåttermaskin genom kommentatorsspåret såna här kvällar.
* * *
Väldigt underhållande tweet av Ottawa Sun-Garrioch:
”The good news for Leafs: They’ll only have two days to answer questions about what happened”.
Ja, ha ha, media i Big Smoke kommer att gå fullständig bananas efter den här SKANDALEN!
* * *
I just den här serien lär det inte få så stor betydelse, men i längre perspektiv är det ju inte bra för Penguins om Neal åkte på ännu en allvarlig skada.
* * *
Brandh, en caprese-sallad och en panerad laxbit har precis burits in i rummet och ska nu inmundigas med stor lust.
Sedan: Canucks-Sharks.

Boston – Toronto 4-1 (Period 2)
Pittsburgh – NY Islanders 4-0 (Början av period 2)
* * *
Öh, ja, det är aningen mindre spännande igår…
Leafs hade de där första tio minuterna, men nu spinner den frustande, pustande, fräsande lagmaskinen från Beantown på alla cylindrar och vinner lätt.
Och hur ska Islanders kunna vinna en enda match i den här serien?
Enda chansen är – som Laviolette skulle förklara om hockeyfrillan Capuano ringde och bad om råd – är att få Penguins ur balans med våld och trash talk.
Men han förfogar väl inte riktigt över den sortens spelarmaterial.
* * *
Jag kör dubbelskift med rookien och veteranen nu – för att ha synonymer inom räckhåll.
De vet vad som står på spel:
Prime location på pressläktaren i Verizon i morrn.
Den som anstränger sig mest får starta matchen…
* * *
Ja, Pens klarar sig ju rätt bra utan den störste och behöver inte stressa fram någon comeback.
Men ändå:
Att följa Penguins i en slutspelsmatch utan att få se Crosby är som att köpa en Lee Child-roman och upptäcka att han inte skriver om Jack Reacher.
Säkerligen bra ändå, men inte riktigt samma sak.
* * *
Du kan din biff, Brandh.
Givetvis blir det room service. Har suttit och gnuggat händer över tanken på den detaljen ett tag nu…
* * *
Och vem startar i kassen för Canucks i årets slutspelsupptakt om inte – Bobby Lou.
Målvaktsstoryn där uppe är en never-ending generalsåpa.
* * *
Veteranen verkar ha tagit petningen på helt rätt sätt. Det är just nu helt tyst i den krackelerade fläkten. Det är riktig playoff-spirit det!
* * *
Hat trick för Dupuis?
Jag är övertygad.
* * *
Nej, Robert Lundh, den här vändan lär det bli mycket sparsamt med barsittnningar.
Men det kommer ju fler vändan och off the record:
Jag var på Off the record förra året och tyckte mycket om det, så vi kanske ses efter Game 7…

Boston – Toronto 2-1 (period 1)
* * *
Efter första tio säger jag rakt ut i mitt öde rum:
– Leafs vinner ju den här serien.
Då har de inte bara ledningen med 1-0 – de uppträder intelligent och kyligt och säkert, medan hemmaspelarna verkar stressade och övertända.
Men sen gör Wade Redden 1-0 och morsning korsning vilken scenförändring. Hemmalaget tar över helt och hinner alltså gå upp i ledning innan pausen också.
Lärdom:
Håll truten, bloggare.
* * *
I Pennsylvania står det 1-0 i detta nu.
Vilken skräll.
* * *
Wade Redden är i högsta grad inblandad i andra målet också.
Fortsätter det så här får vi se den mest remarkabla återuppståndelsen sedan Jesus.
* * *
Carl Söderberg är alltså petad för första gången sedan han kom hit.
Blir lätt så, när the going gets tough vill coacherna ha så många som möjligt med gedigen playoff-rutin på isen.
Men jag, som vill se svenskar överallt, kan ju vara sur ändå.
* * *
Som någon sa:
Jag vet att matchen går i Boston, men skulle ändå vilja vara i Toronto ikväll.
Ja, herregud, det lär vibrera och sjuda i själva livsluften där uppe den första slutspelskvällen sedan 2004.
* * *
Nog är det lätt konstigt att Boston, med världens mest skoningslösa slägga på blålinjen, inte kan få till ett effektivare powerplay?
Så har det visserligen sett ut i flera år – utom i finalen mot Canucks… – men det gör ju bara impotensen ännu mer mystisk.
* * *
Det var inte bara på grund av en intensiv längtan att få susa fram längs en Interstate i gnistrande solsken jag valde bort tåget och rattade ner en Cadillac till huvudstaden, även om den sortens känslor definitivt bidrog
Jag har en plan, förstår ni. Jag tänker köra hem direkt efter matinén i Verizon på lördag, parkera vrålåket i Midtown och sen gå upp och speeda ut till Long Island på söndag morgon.
Ackreditering i Nassau Coliseum är säkrad, nämligen.
Det är nyheter som borde glädja åtminstone John J och Brandh, no?
* * *
Det är när slutspelstemperaturen höjs och han börjar dra upp axlarna av anspänningen Leafs-coachen Carlyle verkligen blir en Carl-Gustaf Lindstedt-kopia.
Jag tycker det är mycket festligt.
* * *
Åh, jag skulle just fråga var Storbjörn och Lillbjörn håller hus.
Då avlossar storvarianten säsongens första inlägg i kommentatorsspåret.
Välkomna, ett slutspel är inget riktigt slutspel utan er.
* * *
Tänker Islanders fortsätta ta utvisningar kan vi lansera nya begreppet ”suicide by pp unit”.
* * *
Jag har mycket bättre bild från Pittsburgh och tror jag koncentrerar mig på den matchen nu – åtminstone tills den är avgjord…

God afton från the nation’s capital
Bloggen har efter behaglig roadtrip ner längs Jersey turnpike och I-95 just installerat sig på sitt hotellrum några kvarter från Verizon Center.
Alla aktuella tv-kanaler finns tillhands, så för satan – vi kör samma rusiga maratonlopp ikväll också, direkt från den bekväma Renaissance-sängen.
Ni är väl med, dyra vänner stammisar och U-båtar?
* * *
Det är lite bättre spridning på starttiderna ikväll, vilket innebär att man slipper zapp-kramp och kan koncentrera sig mer ingående på varje match.
Först har vi Oirginal six-mötet mellan Bruins och Leafs, som ju lovar att bli ett krig av bibliska proportioner, nu vid 19.00 – eller 01.00, om ni hellre vill de.
Sedan följer första David o Goliat-kampen i Pittsburgh vid 19.30 – och sedan avslutar vid med Canucks-Sharks 22.00.
Det känns, återigen, som att stå vid ett jättelikt smörgåsbord där varje rätt preparerats av Michelin-kockar.
* * *
Rookie-datorn får chansen i sin första bortamatch direkt.
Han verkar kaxig just nu, men pressen är hård. Den skadade veteranen står laddad på samma skrivbord och kommer att få ta över vid minsta tveksamhet. Den här tiden på året finns inget utrymme för misstag.
* * *
Nä, Sid är tydligen inte riktigt redo och deltar inte i Penguins första mordförsök på Islanders.
Det känns för jävla trist.
Inte för att pingvinerna inte är överlägsna så det räcker ändå – på papperet alltså – men man man vill ju se de allra bästa, nu mer än nånsin.
* * *
Ska ju bara vara här till lördag, men har ändå – som en annan Virtanen på Hultsfredsfestivalen back inte day – tagit med mig halva garderoben.
Under ett playoff vill man, beroende på dagsform, ha alternativ.
Jag menar, Calle Hagelin har inte åkt hit med bara två klubbor – och jag således inte heller inte bara med två kostymer…
* * *
Det kommer, misstänker jag, smälla minst lika mycket i TD Garden ikväll som det gjorde i Scottrade Center igår.
Liksom där blir det, misstänker jag på samma sätt, övertid också.
* * *
Nu ska jag mörklägga det här rummet och försöka få fjutt på den lilla kaffebryggaren i hörnet.
Sen kör vi.
Dag 2 är här…

Chicago – Minnesota 2-1 (Slut, övertid)
St. Louis – LA Kings 2-1 (Slut, övertid)
Anaheim – Detroit 2-1 (Slut)
* * *
Sicken öppning.
Två långa sudden deathfester och så ett slutsekundsdrama i Disneyland på det…
Jag är helt utmattad när krutröken nu, för några timmar, lägger sig. Som att jag blivit överkörd av nånting. Och det har jag ju också.
Nu har vi bara 56-57 dagar kvar av samma frustande all in-frenesi.
Ojvoj…
* * *
Kmannen, var har du varit?
Ditt plötsliga inbrytning i kommentatorsspåret i natt var en comeback lika överraskande som Erik Karlssons i Ottawa förra veckan.
Stay with me, som Lorraine Ellison sjunger i världens kanske bästa låt.
* * *
Mest imponerande under öppningskvällen:
The Finnish Flashs 42-åriga tonårsben, Alex Steens monsterform och, trots allt, backduon Ryan Suter-Bacon Brodin.
* * *
Och Julia, dig vill vi ju se nattmanglingarna igenom, inte bara på morgonkvisten.
Men det är klart, du ska ut och demonstrera nu på förmiddagen och behövde vara utsövd…
* * *
Ni är lite tidiga att avfärda Wings, kan jag tycka.
De har förlorat en inledande bortamatch och var inte särskilt långt borta.
Det där blir, tror jag fortfarande, en lång och gastkramande serie.
* * *
Min rookie till dator får tre starka plus. Det var rentav fyra så länge batteriet höll, men sedan visade det sig att elsladden trillar ur alldeles för lätt.
Det blir att öva extra på det efter träningen i morgon.
* * *
Tack alla som var med i natt, ni var många och ni var grymma.
Nu ska jag packa väskan och försöka sova några timmar. Sedan dundrar bloggen själv ut på fältet.
Vi hörs i imorrn natt igen.

Ah, jag som hade börjat klura på genomgående 2-1-tema för kvällen.
Men Anaheim satte just 3-1 i tom kasse – och rätt snyggt at that, från djupt ner i egen zon.
Så kan det gå.
Jag kommer med mer.

Nu måste jag ägna mig åt lite referat till hemsidan en stund – redaktör Persson ramlar in på redaktionen hemma i Stockholm om exakt en halvtimme – men ni är som är med under Detroit-matchen, fortsätt ösa i spåret.
Jag återkommer vad det lider.