Ha ha, S_Avery och Playofwill och andra…ni är som fågelungar som gapar efter föda!
Men missförstå mig rätt, det är jag bara tacksam för – inget är bättre än angelägna läsare.
Jag råkar dock ha ett helt monstruöst skrivprojekt som måste avslutas inom de närmaste dygnen och därefter följer ett likadant till, så den här veckan finns en uppenbar risk att det blir lite mycket icingavblåsningar i det här forumet.
Men för att ni inte ska svälta ihjäl där ute slänger jag härmed åt er några sporadiska reflexioner ni ju kan vända och vrida på en dag eller två.
•Att höra att Erik Karlsson åker skridskor igen och kanske, kanske hinner göra comeback den här säsongen är som att få beskedet att Elvis lever. Jag drog fanimig en liten stäpp här på parketten när jag såg den nyheten.
•Maple Leafs har aldrig – eller åtminstone inte sedan jag kom hit – sett starkare ut än just nu. De spelar med en power, ett självförtroende och en auktoritet man inte kunnat föreställa sig under säsongerna som gått sen förra säsongen. Jag skulle inte vilja vara fan till laget som stöter på dem i första playoff-omgången.
•Ni hörde om World Cup, va? Inte nog med att NHL-stjärnorna med all säkerhet kommer medverka i OS även i fortsättningen. Ligan och spelarfacket vill arrangera World Cup vartannat år också – och göra det mitt under säsongen och precis som OS-åren ha ett uppehålla i grundserien på några veckor. Fantastiskt, säger jag. Då skulle vi få riktiga landslagsturneringar, med de allra bästa på isen, varannat år. Och rätt tid på året. Det där med mästerskap på sensommaren kändes aldrig riktigt riktigt. Ännu bättre blir det om dom, som Larry Brooks antydde i söndags, håller evenemanget på och en samma ort också, eller åtminstone i två närbelägna städer. Det geografiska kaoset i Canada Cup och tidigare upplagor av World Cup tog också lite av udden av de turneringarna. Men tänk två veckor i typ Toronto och Montreal med världens bästa landslag i clinch – och så en blytung final i Bell Center. Ojvoj!
•Derbyt på Long Island på lördag kan bli det mest laddade mellan Rangers och Islanders på flera decennier. Kan icke missas.
•Det här rara Youtube-klippet säger så mycket om passion, knattars behov av hjältar – och en hjärtskärande aspekt av trejder man inte tänker på tillräckligt mycket:

•Alex Ovetjkin har fortfarande en ett par nävar torrt krut i bössan, no?
•Jag längtar väldigt mycket till Nashville just nu. Vill bara ha det sagt.
•Idag är det tisdag och då vet ni – gå ut och köp tidningen, bloggen har NHL-fest där.
Okej, nu försvinner jag in i mitt projekt igen, men såvida jag inte fått en hjärtinfarkt innan dess blir det liveblogg från Garden på onsdag kväll.
Hörs då, fåglar.

Jaha, titta.
Även Jagr, Ben Bishop och – givetvis! – Gaborik fick grandiosa starter i sina nya klubbar.
Och nu blir det en kort paus här.
Jag ska ut på annat slags uppdrag i helgen och hinner inte underhålla den här bloggen alls fredag-lördag, men håll ut. På söndag kör vi igen.

NY Rangers – Pittsburgh 6-1 (Slut)
* * *
Kvällen rubrik får betraktas som osedvanligt klockren.
Det handlade verkligen om the new kids on the block på Garden..
Alltså, ta in detta facit:
Ryane Clowe – två mål och en assist.
Derick Brassard – ett mål och tre assist.
John Moore – ett mål.
Det är ju nästan overkligt.
Och mest frapperande av allt:
De hade ingen tid till förberedelser alls – de två filurerna från Ohio anlände sex minuter innan matchvärmningen, fick kasta på sig prylarna och sen var det bara att lira,
– Jag tog i hand medan de försökte på sig sin skit och sa åt dem att gå ut och ha kul, berättar en sällsynt Tårtan på presskonferensen
Ibland behöver det inte vara så svårt.
* * *
Nu är det en väääääldigt lång dag som går mot sitt slut, det första inlägget gjorde för sådär en femton timmar sedan och jag har annat som måste skrivas klart i natt.
Så ni får ursäkta, men jag drar ner rullgardinen redan nu.
Kul dag, tack för att ni var med.

En minut kvar och Rangers leder med 6-1.
Nu går vi till det norrmännen kallar garderoben.

NY Rangers – Pittsburgh 5-1 (Period 2)
* * *
Ja, man kan utgå från att Glen Sather puffar rätt förnöjsamt på cigarren uppe i sin luxuösa loge.
Det måste kännas rätt bra att för en gångs skull framstå som ett snille.
För det är just vad han gör när nyförvärven levererar på det här sättet.
Clowe – som höll på att förtvina i måltorka i San Jose – har två mål och en assist och Brassard ett mål och två assist.
Om det sedan bara råkar vara tillfälligheter, sprungna ur kaoset en trading-dag…well, han kan ju få njuta ikväll i alla fall.
* * *
Penguins gör en riktig skitmatch, sannolikt den sämsta på hela säsongen, men det finns knappast någon anledning till oro bland fansen.
Precis som Kenneth Lord skriver i kommentatorsspåret handlar det garanterat bara om att det blivit lite rörigt med alla nyheter.
Inom några veckor är det här världens bästa hockeylag igen.
* * *
Det mest frapperande är förstås Rangers powerplay.
Så sent som för några dagar sedan var det inte mer happening, eller roligare att titta på, än spolningen av isen nu i pausen.
Ikväll slår det plötsligt gnistor om det – som kring en majbrasa i Tjärnaberget i Borlänge.
Och både Brian Boyle och Brad Richards bidrar till elektriciteten.
Ursäkta oss om vi kliar hål i våra hjässor.
* * *
Vinkonsumtionen i Rangers omklädningsrum torde ha gått ner dramatiskt den här säsongen.
När han håller nollan håller ju Henke vinlotteri bland lagkamraterna , men, hm, ja, det blir inte så mycket med det.-
Ikväll kan han tacka Eminger för att han sparar de pengarna, det är den tafflige backen som skänker Dupuis det meningslösa tröstmålet den här perren.
* * *
Ryktet säger att Janne Bengtsson, Svenskans Mister hockey, är på curling i Stockholm ikväll.
När fan blir gammal, eller hur var det nu?
* * *
För att vara en sån målmässig urladdning – Rangers har gjort fem, hallå! – är det sällsamt sömnig ofokuserad atmosfär i den ärevördiga kvällen ikväll.
Kan det vara alla svenskar som sitter och diskuterar morgondagens shoppingplaner?
* * *
Zuke har inte bara abnormt stora fötter. Den där klubban är ju så lång att han skulle kunna Bubkas världsrekord med den om han ville.
* * *
Det här är förstås avgjort, den enda frågan nu är om Dogge tar en fajt med Asham – och om Clowe får kröna kvällen med ett äkta hat trick.
Ni stannar väl uppe?

NY Rangers – Pittsburgh 3-0 (Period 1)
* * *
Eh, ja, nog för att jag använde begreppet oförutsägbart i förra inlägget, men det HÄR hade ingen kunnat föreställa sig.
Ett Rangers som tycks helt elektrifierat av dagens händelser kör över ett Pittsburgh som har en ännu en kväll off och leder med osannolika 3-0.
Antagligen ska man inte dra för stora växlar på en sån här period, det kan bli mycket underligheter såna här dagar, men det är roligt att bli överraskad.
* * *
Hygglig debut för Clowe.
Först inleder han sin karriär som blåskjorta med en tackling i offensiv zon som får Garden faithful att jubla i förtjusning, sedan står han för en assist till McDonaghs 2-0-mål – och så gör han själv sitt första mål för säsongen.
Den typen av start måste fortsättningsvis kallas en Ryane Clowe Hat trick.
* * *
Men den här sporten är bra svårt att förstå.
För mindre än en vecka sedan spelade Penguins världens bästa hockey.
Nu detta.
Det kan inte gärna bara bero på att Crosby är skadad, de som finns på isen kan ju egentligen otroligt mycket mer än så här, så nåt har plötsligt bara blivit fel i kemin.
* * *
Det är inget fel på Brassards Rangers-debut heller.
Passningen bakom ryggen till det som först ser ut som något så exotiskt som ett powerplay-mål av Brad Richards och sedan tillskrivs Bryan Boyle är riktigt briljant.
* * *
Hur är det fatt med John Amirante? Han låter som en fjortonåring som just hamnat i målbrottet när han drar nationalsången.
Eller så spricker rösten av saknaden efter Gaborik, vem vet.
* * *
Clowe har 1-0 på Dogge också.
Strax innan McDonaghs mål har han tryckt in sin svenske kompis i kortplanket – och Dogge kliver upp för att ge igen.
Då pangar McDonagh in sin balja.
* * *
Man märker att det är påsklov hemma i swiiiden. Här är så mycket landsmän att det nästan luktar inlagd sill och falukorv (Va? Nu är bloggaren trött…).
Jag tycker mig till och med sen gammal hjälte från Borlänge Handbollsklubb vid namn Christer Larsson.
Kan hans närvaro i storstan bekräftas av eventuella läsare från Tunaslätten?
* * *
Mosveen släpper bomb från norska delen av pressläktaren:
Zuccarello har 40 i skostorlek.
Det är ungefär som att Shaquille O’ Neal skulle ha 32.
* * *
Och vad tänker en Gaborik när han nu landar på Columbus fina lilla flygplats, slår på mobilen och ser att lagkamraterna för första gången sedan Brooklyn Bridge byggdes gjort tre mål i första perioden?
Lite konstigt måste det kännas.
* * *
Härligt drag i kommentatorsspåret i natt, det uppskattas mycket. Fortsätt så!

Ojvoj, vilken åktur vi fick.
De fem första timmarna hände ännu mindre än ifjol och suckarna blev allt tyngre i den fula korresoffan, men på upploppet tystnade de tvärt, för jävlar anamma.
Så mycket har inte hänt under den här omsusade dagen sedan 2009, kändes det som.
Skojigt!
Nu har jag – efter några snabbutryckningar åt uppdragsgivaren vid Centralen i Stockholm – lyckats ta mig över till Madison Square Garden och här känns det ungefär som att en bomb briserat under dagen.
Och det är väl ganska precis vad som hänt.
Marian Gaborik, en av New Yorks största superstars, sitter på ett plan till centrala Ohio – och istället har trion Brassard, Dorsett och Moore trampat in i Rangers omklädningsrum.
Det var dagens stora blockbuster och folk här försöker fortfarande få grepp om den.
Själv tycker jag den känns sådär. Ja, han har varit en flopp i år. Ja, Rangers behöver lite mer djup i truppen. Ja, det ger Sather mer manöverutrymme inför en sommar när en helt bunt kontrakt måste förlängas.
Men i första hand handlar det här om att en av världens mest begåvade forwards, en ren artist, inte passar in i Tårtans själlösa och trista mall och som frekvent besökare i den här hallen tycker jag det känns direkt sorgligt.
* * *
På grund av trading-stressen och den sena ankomst den resulterade vill jag redan nu förvarna om ett betydligt mer kortfattat intro än vanligt.
Såna här dagar önskar arma bloggare att dygnet hade ytterligare en tolv timmar sådär.
* * *
Moore och Brassard har tydligen redan hunnit hit och spelar mot Penguins, liksom Ryane Clowe. Lägg till Zuke – som blev del av ekvationen så sent som under påsken – och vi har ett i det närmaste helt nytt lag här.
Bättre eller sämre än det som fanns för en vecka sedan?
Det vet vi snart.
* * *
Förstår att George McPhee var så hemlighetsfull med den sista dealen, för den var ju dagens absolut sämsta. Att byta ett löfte som Filip Forsberg mot Martin Erat i utförsbacken vittnar om en kortsiktighet i klass med den som bekanta visade när de gjorde sig av med all vinyl och gick all in på cd istället.
Men Foppa behöver inte deppa.
Nashville är en bra mycket roligare stad än DC. Vi ses på Tootsie’s!
* * *
Jussi Jokinen, däremot, har inte hunnit inställa sig för tjänstgöring i Bylsmas fruktade skvadron – främst för att även han tydligen befann sig på BB för nära förestående nedkomst när besked om trejd kom.
Men det är ju likafullt ett i många stycken nytt Penguins som glider ut på den knaggliga MSG-isen också – med Jarome Iginla, Brenden Morrow och Douglas Crankshaft Murray i uppställningen.
* * *
Måste han verkligen stava sitt förnamn Ryane? Det kommer garanterat att bli fel under stressade kvällar.
* * *
Blue Jackets börjar ju verkligen se ut som New York Rangers west och jag är helt övertygad:_
Gabby kommer göra braksuccé när han slipper ur Tårtans hårda grepp och är en av de mest omskrivna i den där konferensen redan om några veckor.
* * *
Det ska bli kul att se om Dogge och Clowe har nåt att ”säga” varann på isen ikväll,
De var riktigt nära vänner i San Jose, men båda är ju temperamentsfulla hårdingar och kan mycket väl tvingas gå i clinch en sån här gång.
* * *
Jag gick kanske händelserna i förväg i rubriken på sista inlägget idag, men det för stå kvar, för vadå, det blir väl en Trading deadline 3013 också.
* * *
Den norska invasionen fortsätter på pressläktaren och idag tror jag det är dags för Zuke att ge den store Mosveen och hans kollegor något att skriva om.
* * *
Det är exakt tusen år till trading deadline 3013, men jag är optimist och räknar med att vara med då också.
* * *
Rangers helt nykomponerade kedjor ser ut så här:
Clowe-Richards-Zuccarello; Nash-Stepan-Callahan; Hagelin-Brassard-Boyle; Pyatt-Powe-Asham.
* * *
Och då, 3013, kanske Luongo lyckats bli trejdad ändå…
* * *
Trevlig svensk i Penguins-tröja kommer fram och säger snälla saker i rulltrappan upp till åttonde planet.
Det behövdes just idag, så tack så mycket.
* * *
Malkin ser ruggigt het ut på värmningen.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Den här divisionsbataljen känns något mer oförutsägbar än den gjorde för bara några dagar sedan, allting är ju helt nytt nu, men även om de spelade igår – och fick stryk för första gången på femton matcher – borde Penguins rimligen vinna.
Eller inte.
Vi vet snart

Shit.
Gaborik på väg till Columbus, sägs det.
NU händer det grejor…

Bob McKenzie påstår, enligt kommentatorn Planne, att Flyers trejdat Couturier till Coyotes i utbyte mot backen Yandle.
Det är i så fall dagens största affär det.
Och så skrockar Linus hemma i Stockholm åt uppgifter om att Flyers hämtat Steve Mason också.

Vad gör Yzerman?
De skickar till Conacher, som såg ut som Calder Trophy-kandidat i början av säsongen, i utbyte mot Bishop.
Det låter väldigt dyrt.
Men Senators är ju att gratulera.