Rangers håller undan o vinner med 3-2.
Så kan det gå.
Mer senare.

New Jersey – NY Rangers 2-3 (Period 2)
* * *
Holy shit alltså.
Nog för slagen om Hudson River brukar vara roliga att se, men det brukar mer handla om den emotionella laddningen och spänningen i täta draman mellan lag som känner varann lika bra som gin känner tonic.
Ikväll är det öppen, händelserik sprakande hockeyshow hela tiden.
Som att istället försöka blanda champagne och lustgas, ungefär.
Strålande.
* * *
Henke gör som igår – bara ännu mer. Devils ska ju egentligen ta ledningen efter sju minuter i, men han svarar för ett helt batteri galna benparader på några sekunder och i momentet efter störtar Rick Nash upp och snärtar in 2-3.
Lundqvist-räddningar-mitt-i-matcherna-som-får-stor-betydelse känns som de senaste dagarnas bärande tema.
* * *
Stort, dubbelhakan och boxarnäsan – dom som sitter på mig alltså, är det kanske bäst att påpeka – får vara med på Marie Lehmans bilder på twitter.
* * *
Ja, på reprisen är det ju ganska så tydligt att det är Girardi som armbågar Lundqvist.
Och så åker Zajac ut.
När domarna Sutherland och LaRue ser det efteråt kommer de , får man hoppas, känna sig lika dumma som en bloggare när bloggare skriver helt fel namn, helt fel lag och helt fel resultat…
* * *
Hedbäs plock när Hagge ska sätta sitt andra för andra kvällen – den förtjänar verkligen det The Moooose-vrål som lyfter taket i The Rock.
* * *
Lundqvist ”gör” en fin Rivaldo efter Girardis armbåge också.
Det går inte att bo i Göteborg utan att lite fotbollskultur tränger in…
* * *
Hällegerd, min temperamentsfulle vän – sanningen är ju att bägge målvakterna stått för helt lysande ingripanden i den här matchen, och att påstå att Hedbä haft särskilt mycket att göra på de sista två målen är ju bara fånigt.
* * *
Danny DeVito är den – lille – mannen som hetsar publiken på förinspelad video i jumbotronen.
Det känns betydligt tuffare när de använder James Gandolfini, vill jag påstå.
* * *
Rangers-fansen i The Rock får igång en rungande HEN-RIK-ramsa efter den där benparaden innan Big Easys ledningsmål, och som vanligt flikar The Rock-publiken visserligen in ett minst lika rungande ”suck”, men ändå – sån ton var det länge sen gästerna från Manhattan tog sig i den här hallen.
* * *
Jag är övertygad om att Gaborik fortfarande har mycket stor hockey i sig, men att han helt enkelt inte tycker om att spela för Tårtan.
Så en trejd vore sannolikt inte bara bra för Rangers.
* * *
De försöker hålla sig, men spontana leenden spricker upp i bägge förbundskaptensansiktena när den framtida OS-målisen där nere gör den där benparaden.
* * *
Både Enroth och Markström håller so far nollan, noterar vi här.
En hygglig svensk målvaktskväll det här.
* * *
Att organisten här i pausen försöker sig på en Swedish House Mafia-trudelutt måste ses som en hyllning till de blågula insatserna.
* * *
Det här är så kul att jag tror jag ska unna mig en balja popcorn i tredje.
Så avnjuter man ju riktigt fin underhållning i det här landet.
Ni vet hur det blir med slutrapport – den levereras inte förrän efter hemkomst till Manhattan.

New Jersey – NY Rangers 2-2 (Period 1)
* * *
Ojvoj, det var en festlig period; så mycket brukar verkligen inte hända när två lag som känner varandra så väl drabbar samman.
Devils känns kanske lite rappare och starkare, men Rangers gör – något oväntat – en klart bättre förstaperiod än i de senaste matcherna och skapar betydligt mer än världen vant sig vid.
Så, tja, oavgjort känns rätt okej.
* * *
Det är ju rätt spektakulär svensk målvaktsshow innan Risotto Del Zottos 1-0-mål.
Först tappar Henke klubban när han ska stöta bort en puck – och när en Rangers-back rensar kommer Hedbä ut för att spela upp pucken snabbt igen, men blir av med den mot forecheckande blåskjorta och kalabalik utbryter.
Devils-keepern ser dock ut att reda ut situationen – bara för att få se Risotto klappa in matchens första mål på något slags volley.
Här vill vi inte vara för elaka, men…vi tackar landsmännen för underhållningen.
* * *
Nu när jag verkligen följer honom är det inte alls svårt att förstå att Kovy har den tidsstatistik han har. Snarare känns det konstigt att han inte leder hela fan. Det känns som att han är på isen PRECIS hela tiden.
* * *
– Jag önskar att Del Zotto får göra mål någon gång, sa Tårtan på presskonferensen igår.
Ibland lyssnar hockeygudarna också på de som bara undantagsvis kan uppföra sig.
* * *
Nu är det väldigt bra tryck inne i The Rock, det kan jag försäkra. Som gamla tiders derbyn i Stockholm, säger jag – och Sibner kontrar med Eddie Meduza-konserter på Garvaren 1987. Då snackar vi det tunga Sibner-artilleriet…
* * *
Man kan nog vara ganska förvissad om att DeBoer inte är direkt ledsen över att Zajac får hänga en också.
Det var inte igår – och inte i förrgår heller.
* * *
Cred where cred is due. Redan under värmningen sa kalsongkungen från Ljungby:
– Ikväll gör Hagelin mål.
Indeed.
* * *
Ingen kan anklaga hemmalaget för att ha tur när pucken i det första PP:t – det Rangers momenten senare göra mål under – tar i Lundqvista axel, studsar över honom, tar i klubbskaftet och sen träffar stolpen.
Det är lika osannolikt som när Travolta och Samuel L. Jackson inte träffas av en enda kula i den där divine intervention-scenen i ”Pulp Fiction”.
* * *
Inget är ju som att träffa folk som verkligen älskar sin hockey.
Som Peter Popovic.
Vi pratar en stund efter värmningen och det fullkomligen spritter i den assisterande förbundskaptenen.
– Jag har ju inte gjort några sådana här resor tidigare och jag tycker det varit fruktansvärt roligt. Jag skulle lätt kunna stanna några veckor till.
Jag känner likadant – fast jag SKA stanna.
* * *
Det är inte varje dag den som ska sjunga nationalsången kommer ut och säger att hon har förlorat rösten och att publiken får ta hymnen istället.
Ha ha, det måste väl finnas backup på den positionen också?
* * *
Det är också roligt att höra hur väl behandlad Popovic tydligen blev av Rangers-personalen igår.
Han spelade bara en säsong på Broadway, men både materialare, läkare och PR-människor som fanns i klubben på den tiden kom fram och hälsade och ville snacka.
– Det var så hårstråna på armarna stod rakt upp, säger den förre storbacken.
Well, New York glömmer aldrig en kämpe.
* * *
Man hör ramsan hela tiden, från olika sektioner i hyggliga fullsatta The Rock:
– Aaaaasssshole, Aaaaasssshole, Aaaaasssshole!
Då vet man att det är derby.
* * *
Hällegerd, nu håller vi oss på mattan – personliga påhopp får du aldrig publicerade, som du kanske märkt.
Och jo, jag tror jag du kan vara ganska försäkrad om att en av de här målvakterna ingår i den eventuella OS-truppen…
* * *
Nu sitter jag här och känner mig lite luguber.
Men låt inte det hindra er från att fortsätta följa den här förträffliga showen.

Derby, baby.
The Battle of Hudson River.
Fyrapoängsmatch.
Streckstrid,
Hatmöte.
Hett som fan.
Hedbä mot Kungen.
Ja, där är ju bara några av alternativa rubriker för nattens övningar här i bloggen.
Jag hoppas innerligt att många tänker vara med och följa dramat i kommentatorsspåret – och att det på gammalt fint bloggvis blir lite lagom fin osämja mellan Rangers- och Devils-fansen.
* * *
Har Sibner, kalsongkungen från Hockeysverige, med mig på tåget ut genom Jersey-träsket och när vi börjar närma oss de ruffiga utkanterna av downtown Newark kan man spåra ett visst stråk av oro i de småländska ögonen.
Ja, inte ens på Garvaren hemma i Ljungby en lördagkväll är det fullt så här hårt.
* * *
Det är tätt på given med svenska målvaktsmatcher för Kung Lundqvist.
Efter att inom loppet av bara ett par veckor ha ställts mot Anders Lindbäck, Robin Lehner och Jhonas Enroth får han nu alltså gå upp mot Hedbä.
Kan bli svettigt.
”The Moose” har varit i Gidlund-form ända sedan delar av Sugarplum Fairy var här och såg honom mot Flyers förra veckan och nu kommer han dessutom ut med vetskapen att hans Leksand nollat Rögle hemma i kvalserien,.
Det är lika inspirerande nyheter för honom som det vore för Pär Mårts – här ikväll också – att höra att Detroit, Vancouver, Rangers, Washington, Chicago och Ottawa lämnar walkover i slutspelet.
* * *
Sibner har meddelar att han har likadana kalsonger som igår.
Dock inte samma.
– Nej, jag har flera av samma sort. Det kan jag bevisa med en bild.
Tack, det går bra ändå.
* * *
Jag tror ju överhuvudtaget att Rangers får mycket, mycket svårt i det här derbyt.
Den seger de till sist lyckades pressa fram igår kväll krävde en sjujävla ansträngning och att bara ett dygn senare gå ut mot ett utvilat och sedvanligt peppat Devils, i The Rock…nä, det är mycket svårt att se att den här upplagan av Broadway Blueshirts klarar den utmaningen.
* * *
Tar tunnelbanan till Penn Station idag men ser tyvärr inte den helt autentiska reklamskylt Konsertpianisten nyligen lyckades fånga på bild.
Check it out (men Flyers-fans varnas…ni kan bli mycket upprörda på MTA, myndigheten som ansvarar för kollektivtrafiken i New York…):
https://sphotos-a.xx.fbcdn.net/hphotos-snc7/s480x480/581745_355504101227285_132982713_n.jpg
* * *
Jag har mycket varma minnen av Lundqvists och Hedbäs allra första målvaktsmatch.
Det var i slutspelet 2007, när Hedbä spelade i Atlanta, och jag minns det inte för att hockeyn var så bländande utan för att det också var första gången jag reste med under en slutspelsserie och låg kvar i Atlanta för att följa Game 1 och Game 2.
Jag skulle vilja påstå att det var då jag verkligen insåg hur fruktansvärt roligt, för att inte säga direkt upphetsande, det är att bevaka NHL på nära håll – och att jag aldrig ville göra något annat.
Men det behöver ni kanske inte berätta för Hedbä. Rangers svepte ju Thrashers och han fick släppa in några oturliga surmål…
* * *
Ikväll gör Adam Larsson mål, faktiskt.
* * *
Bara någon dag efter det där berusande besöket i Atlanta ägde för övrigt den förfärliga skolskjutningen på Virginia Tech rum och som varande regelrätt korre fick jag störta dit – och missade de två följande matcherna på Garden.
Då insåg jag ännu mer att det var NHL jag ville ägna mig åt.
Alltid och hela tiden.
* * *
Marie Lehman hedrar oss med sin närvaro ikväll också och henne gör man klokt i att hålla sig i närheten av om man vill höra bra stories.
Vi ska förstås inte avslöja för mycket av vad som dyker upp i SVT:s reportage framöver, men jag kan ju säga att det just u finns journalister i The Garden State som försöker lära sig hur man säger ”moose” på engelska
Och när en av dem som skrivit ner det konstiga ordet får se Hedbä i omklädningsrummet ropar han:
– Hey…ägl!
Ägl?
* * *
Som Johan Rooth påpekar i ett mail under dagen:
Ilia Kovaltjuks snittid på isen per match är helt overklig.
Han ligger med sitt snitt på 25.36 minuter tia i den ligan.
Som forward.
Närmaste dito – Martin St. Louis – återfinns på 65:e (!) plats.
I övrigt är det bara – ja, verkligen bara – backar som kan spela så fruktansvärt mycket.
Så följ nummer 17 i hemmalaget lite extra ikväll. Det är ett unikum ni tittar på
* * *
”Per” är nog svårt, vet jag ju av egen erfarenhet, men ”Pär” blir såklart ännu krångligare när man ska uppge sitt namn under kaffebeställningarna på Starbucks.
Och nu säger ryktet att Peter Popovic tröttnat på trasslet och säger ”Pete” och ”Big Pete” när bönorna ska rostas.
Klassiker.
Själv kör jag oftast med ”Zeb”, men ibland också ”Johnny Thunders”, ”Gram Parsons” och ”Paulie Walnuts”.
* * *
Hedbä har som sagt varit i Gidlund-form senaste veckan så ingen i Jersey behöver ju egentligen vara orolig över målvaktssituationen, men en inte alltför avancerad gissning är ju att det blir liv i luckan när The Rock får se Marty Brodeur – sakta på väg tillbaka från skadan – sätta sig i båset som backup ikväll.
* * *
Tårtan ägnar sin presskonferens före matchen åt det faktum att linjedomarna var så fruktansvärt petiga vid tekningarna igår och under andra halvan av matchen tvingade Rangers att byta kille vid varje nedsläpp
Han säger sig ha förståelse i de flesta fall, men det har inte jag.
– Släpp puckfan för i helvete, kan vara den harang jag vräkte ur mig allra mest frekvent under mina långa karriär som gaphals på läktarna i gamla Leksands Isstadion.
* * *
Nä, det är inte samma klassiker som för några år sedan, när de ju nästan var jämbördiga, men ändå: Ni är bra fina om ni bidrar med täta uppdateringar från clashen mellan Washington och Pittsburgh.
* * *
Det är ju ledsamt att Loktionov inte kan spela i den här matchen. Han var en verklig attraktion förra veckan. Men Pesonen kanske kan kompensera med lit show?
* * *
Fan, sedan det där sex år gamla minnet från Atlanta ploppade upp i hjärnbarken (och ja, det är så det fungerar i de här rantsen – det bara ploppar upp och jag skriver) kan jag inte sluta tänka på att slutspelet börjar om bara en dryg månad.
Eufori, folks! Ren eufori!
* * *
Att döma av uppställningarna på kortsidorna under den värmning som i skrivande stund just började är fördelningen mellan fansen i The Rock 60-40 till Devils fördel i kväll.
Så det här blir, precis som vanligt, en holmgång också på läktarna.
* * *
Råkar som en händelse få in Alabama 3:s ”Woke Up This Morning” när Spotify under introproduktion rullar på random och sitter nu här och nynnar på de klassiska raderna från refrängen:
You were born under a bad sign, with a blue moon in your eyes.

Det är många där nere på isen som lever upp till den beskrivningen – alla bra hockeyspelare föddes med en blå måne i ögonen, tror jag – så det känns som ett ganska perfekt citat att skicka in er i The Battle of Hudson med.
Have fun.

NY Rangers – Carolina 2-1 (Slut, straffar)
* * *
Ja, Rangers pressar till slut ur sig en seger, på straffar, och den behövde de på samma sätt som familjen Macahan behövde beskedet att Luke inte längre var efterlyst som hästtjuv.
– Det är mer lättnad än något annat, konstaterar också Lundqvist när han efteråt sitter i dånet av Marty Birons tejpavdragningsritualer och tar igen sig.
De vann dessutom rättvist och kan de spela som i de sista två perioderna – och samtidigt bli liite mer resoluta i avslutningarna – kanske det här kan bli nåt att titta på till slut.
* * *
– Just when I thought I was out, lyder den omedelbara tanken när vi kliver ut på åttonde avenyn.
Det var ju vår alldeles nyss, men under kvällen har ett snöblandat regn monumentale förvandlat Manhattan till en enda stor slaskhög.
Vad fan.
Kung Bore, we get it. Du är en jävel och du har haft en bra säsong. Men den är över nu. Ge oss nåd!
* * *
Det där med Biron är inget skämt.
Han lindar så absurt mycket tejp runt grillorna att det tar honom tio minuter – per fot – att dra av den igen.
Och det bara för att sitta och titta på…
* * *
Det är en genuint luguber straff J.T Miller avgör med, han är ju i praktiken nere i höjd med förlängda mållinjen, men…ja, alla sätt är ju bra utom dom dåliga.
* * *
Jag och Sibner har en liten diskussion om vad som hänt med Loui Erikssons målproduktion.
– Men vänta ska du se…bara för att jag tagit upp ämnet kommer han att göra minst ett par ikväll. Jag är oerhörd på anti-jinxar, säger kalsongkungen från Hockeysverige.se
Mycket riktigt:
Två fullträffar av Loui Loui ikväll!
* * *
Delar hiss med Jari Kurri ner till entrén ikväll.
Såna gånger är det svårt att inte stirra som ett fån.
* * *
Att ta sig från Gardens nya pressläktaren till omklädningsrummen kräver viss lokalkännedom, så det är ett fint litet lämmeltåg av förbundskaptener, kalsongkungar från Hockeysverige och team från både SVT och TV4 jag får leda ner genom trapphus, pressrum och korridorer.
Kalla mig stigfinnaren.
* * *
Jo, det var klart Corey Perry skriver nytt åttaårskontrakt med Ducks natten innan det kommer ut en tidning där jag nämner honom som en av de hetaste trejdkandidaterna de kommande veckorna.
Men det finns annat på den lilla plocksidan värt att köpa tisdagens blad för, okej?
* * *
Henke hade samma känsla som yours truly:
– Jag tänkte på det i första pausen…gör dom 2-0, då blir det väldigt svårt, säger han.
Följaktligen är han rätt nöjd med den där benparaden i andra perioden.
– Jo, det kändes att den kunde få ganska stor betydelse.
* * *
Kolla, Bacon Brodin har dunkat in sitt andra mål – bara dagar efter det första.
Det var bara det som saknades i värmlänningens spel, den offensiva dimensionen. Med den säkrad är jag övertygad:
Om bara något är åt är alla tre Norris Trophy-kandidaterna svenskar – Erik Karlsson, Oliver Ekman-Larsson och just Bacon.
* * *
Okej, nu ska jag producera referat så redaktören hemma i Stockholm har något att sätta sina vassa rubriktänder i när han kommer till jobbet om en knapp timme.
Hett derby i Newark imorrn, så vi hörs därifrån.

Rangers vinner på straffar. Mer sen

NY Rangers – Carolina 1-1 (Period 2)
* * *
Rangers gör en klart bättre andraperiod, det får vi ju lov att ge dem.
De kramar åtminstone fram lite av den desperation situationen kräver och lyckas till slut också kriga in en kvittering.
Men det är fortfarande väldigt krampartat och ängsligt i avslutningarna och man har hela tiden känslan att ytterligare ett baklängesmål skulle innebära total knäck.
* * *
Frallan, JAG vet inte om jag tycker att Tårtan ska ha sparken den här konstiga säsongen – det känns kanske lite kortsiktigt – men jag känner den här rastlösa organisationen och tror att Sather vid förlust både ikväll och imorrn, inte tycker att han har något val.
* * *
Canes hamnar onekligen på hälarna i andra, men på grund av ovan nämnda känsla av bräcklighet hos Rangers behövs det förmodligen bara ett litet flytmål för att de ska avgöra hela tillställningen.
Därför är Henkes ojvoj-artade benparad på Riley Nashs feta chans löjligt viktig.
* * *
När inte ens The Big Easy – Rick Nash – gör mer av det friläge han bryter sig loss i under den här perioden, då är det nog dags att ringa psykologen.
* * *
Det kanske beror på att jag hade en era som goth-rockare, men jag gillar verkligen de helsvarta klubborna som exempelvis Gaborik spelar med.
De ser ut ser ut lite som gamla Sisters of Mercy-sånger låter.
* * *
Förslaget att Lavoliette och Tårtan ska byta jobb, rakt av, tycker jag känns skoj.
Tårtan i Flyers…det vore ett slags homecoming.
* * *
Lätt skandal:
Slut på muggarna i det fina pentryt. Och till skillnad från Sibner har jag mycket bestämda åsikter om huruvida man kan dricka kaffe i glas eller inte.
Inte, lyder svaret.
* * *
Det är inte direkt tråkigt att se en sån som Jiri Tlusty spela ishockey.
* * *
Vad lustigt välkammade Derek Stepan ser ut när han blir intervjuad i periodpausen.
Men det är klart, man ska vara fin i tv.
* * *
Pausens mission är att ta reda på vad Pär Mårts och Marie Lehman för sån till synes livlig diskussion om här strax intill.
Återkommer i ämnet.

NY Rangers – Carolina 0-1 (Period 1)
* * *
Ojvoj, vad taffliga Rangers är.
Vad nervösa.
Vad ängsliga och osäkra och rädda för att begå misstag.
Jag har inte sett något liknande sedan Leksands värsta kvalserieframträdanden, när det känts som att ingen egentligen velat vara på isen överhuvudtaget.
Carolina tar ledningen med 1-0 i sista minuten, men det kunde varit betydligt mer för gästerna dominerar kraftigt och ser emellanåt ut att ha direkt kul med sina ångestridna motståndare.
Skottstatistiken 6-14 säger egentligen allt man behöver veta.
Och en sak är säker:
Kan blåskjortorna inte lyfta sig ur den här svarta funken, och det väldigt snart, då blir det ingen playoff-hockey på Garden i vår.
* * *
Lyckat av Gabby att ta en utvisning i offensiv zon redan i första bytet.
Vad heter Leonard Cohen-låten nu?
So long, Marian…
* * *
Det är ju ingen tillfällighet att det är storebror Staal som smäller in den oerhört rättvisa 1-0-ledningen.
Vilken mäktig klippa han är där ute. Nästan som Sudden på den tiden har bar hela Toronto på sina axlar.
* * *
Sibner har amerikanska flaggan på kalsongerna ikväll.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Jag trodde ju länge att det inte fanns några Canes-fans i Sverige, men några enstaka existerar och en har vi på besök i kommentatorsspåret just nu: Emil Ullbrand. Han ska känna sig särskilt välkommen.
* * *
Nej, Hockeysverige. se har inte visat kalsongerna; sånt händer bara under NHL Awards. Men en undersökande reporter måste ju fråga.
* * *
Hur kan man vara så bra, så talangfull, som Broadway Brad Richards – och ändå ha dåligt självförtroende?
För oss som jämförelsevis är helt odugliga på det vi gör och ändå får för oss att vi duger emellanåt är det ett sant mysterium.
* * *
Det är inte direkt så man kan böja sig över till kollegorna från Sverige och skrävla om att de aldrig varit med om sånt här drag på några läktare,
Förmodligen är stämningen på de flesta av Hockeysverige.se:s redaktionsmöten högre
* * *
Stackars Henke.
Han har aldrig fått sämre hjälp än nu. Det är det kanske värsta med Rangers spel. De är så oerhört snälla och meningslösa i spelet runt egen kasse.
Ska DET vara så svårt att rätta till?
* * *
Själv ska jag nu live upp mig med en kopp kaffe.

Ja, sorry att det helt oförhappandes blev tillfälligt avbrott i bloggens sändningar.
Men Kristian Gidlund har varit här på besök och jag valde i några dygn att vara guide åt honom och hans underbara vänner istället för att fokusera på hockey.
Vet ni något om Kristian förstår ni varför. Om inte ber jag att åter att få rekommendera ikroppenmin.blogspot.com – Sveriges bästa och mest berörande blogg.
Men nu är det vardag igen och vi trampar igång på nytt med Rangers-Hurricanes i the woooorld’s most famous arena.
Jag hoppas ni ger en gammal biff en ny chans och är med och härjar i kommentatorsspåret natten lång.
* * *
Rangers, ja. Dom har hunnit trampa ner sig i riktigt djup gegga sen vi hördes senast och ligger plötsligt på tionde plats, bakom självaste Islanders.
Det är dåligt det, när man har en trupp med sådan potential – och korrigering måste äga rum jävligt snabbt. Annars har vi ett av den moderna NHL-historiens största fiaskon att förklara i New York.
* * *
Kommer i utomordentligt god tid till match – bara för att inse ackrediteringen ligger i fickan på den kavaj jag testade först men sedan hängde av mig.
Så det är bara att krångla sig tillbaka till östsidan – och sedan åka hit igen.
I Manhattans rusningstrafik.
I snöstorm.
Såna gånger är det bra att de som tror att jag alltid är snäll och glad inte ser mig.
* * *
Hurricanes brukade vara ett lag man letade efter i spelschemat för att veta när man skulle vara ledig; det var allmänt känt att deras besök på Garden alltid mynnade ut i matcher av den sort som får också de mest hängivna hockeyälskarna att ifrågasätta varför de avsätter så mycket tid för något så chockerande stentrist.
Men senaste åren har något hänt och nu känns det ju tvärtom som det är ett av ligans intressantaste lag man ska få se.
Så kan det gå.
* * *
Tårtan har fått svidande kritik i lokal media de senaste dagarna – inte minst i en Brooksie-krönika idag – så alla förväntar sig vulkanutbrott på presskonferensen före matchen.
Istället är han mjuk som en svensk proggare, frågar nyblivna pappor i presskåren hur det går med barnen – och svarar till och med på frågor från Raleigh-medias frågor om Bobby Sanguietti.
Vad i hela friden?
– Det är det enda kort han har kvar att spela ut. Han kan inte döda spelarna, han kan inte döda media…det finns inget annat kvar än att vara trevlig, menar en kollega som förmodligen föredrar att vara anonym.
Så kan det nog vara, ja.
* * *
Familjen Staal hade stor reunion hemma hos skadade Marc på Manhattan igår.
Inte nog med att Eric och Jordan kom inflygande från södern – mamma och pappa reste ner från Thunder Bay också.
Och så lagade mamma och Marcs hustru köttbullar och potatis åt hela sällskapet.
Det är alltså så man göder hockeyproffs, vet alla föräldrar i läsekretsen härmed.
* * *
Ojvoj, vi har finast tänkbara besök från the old country i pressboxen ikväll.
Sibner från Hockeysverige.se är här, liksom Marie Lehmann från SVT – och ett TV4-team.
Så nu får man ju försöka uppföra sig.
* * *
I vanliga fall fräser Tårtan ”jag pratar inte om andra lags spelare” när han får frågor som den om Bobby Sanguetti, men nu kommer en utläggning om hur coachen minns en löprunda för några år sedan.
– Fråga honom om den löprundan…jag var övertygad om att han skulle dö, skrockar han.
Något är onormalt i New York…
* * *
Eric Staal berättar för New York-media att Marc fortfarande inte hur hundraprocentig syn på ögat han skadade för några veckor sedan, men att det blir bättre för varje dag och att han troligen kommer att spela igen den här säsongen
Själv är han mest glad åt att lillbrorsan inte förlorade några tänder.
– Våra föräldrar har spenderat nog med pengar på tandproteser, menar han.
He he, det kan man föreställa sig.
* * *
Sibner har snygg kostym och slips allt. På Hockeysverige.se vet dom hur det ska se ut.
Frågan är bara om han också har de där popbandskalsongerna han plötsligt visade i Las Vegas under NHL Awards i somras.
* * *
Faktum är förstås att Tårtan fruktar för sitt jobb. Han vet att det ska gå att få ut mer av en trupp som den han förfogar över och att det är hans ansvar att såna som Gaborik och Richards inte uträttar mer just nu.
Mitt tips är att han har idag och imorgon på sig. Förlust både här och i Jersey imorrn och Tårtan-eran kan vara över i New York City.
* * *
Det finns så många odödliga låtar om New York – och så väljer Rangers att komma in till värmning till ett yxigt muskelrock-nummer som tycks heta ”I Wanna live in New York”.
Henke får säga åt DJ:n att ringa bloggen så ska bloggen upplysa om vilka nummer av Velvet Underground, Ramones, Paul Simon, Magnetic Field, Talking Heads, Public Enemy, Ben E King, Mink Deville, Blondie, Television, LCD Soundsystem och – inte minst – The Dictators som skulle passa tre miljarder gånger bättre.
* * *
Vi har fått den fina pressläktarraden igen, så nära det går att komma isen utan att vara måldomare (nu överdriver jag våldsamt, men det tar vi inget extra för…).
Det är en fröjd.
* * *
Jag tycker att man redan på värmningen kan se att Semin trivs bättre med Carolinas orkaner än med de gamla kompisarna i Washington.
* * *
Pär Mårts och Peter Popovic är här ikväll också – men har inte fått några platser.
Note till hockeyförbundet: När det gäller just Rangers får man ligga på lite extra…
* * *
Ja, Rangers testar alltså med ”superkedjan” igen – Gabby, Richards och Nash.
Varför inte, säger jag. Vad finns att förlora?
* * *
På grund av den där extra vändan jag, på grund av min enfald, tvingades göra, blir det här introt inte fullt lika långt som jag hade tänkt, och inte fullt lika avslappnat heller, men vi försöker få bättre svikt i steget under matchens gång.
Mycket nöje.

Minisemestern är över, ikväll gör bloggen comeback. På Garden. Rangers-Hurricanes. Vi hörs då.