Washington – NY Rangers 1-4 (Slut).
* * *
Klockan är i skrivande stund halv sju på kvällen och det är inte ens skymning ännu. Solen står fortfarande sned över en ljummen och bedårande huvudstad.
Det här med sommartid är ett av de bästa påhitten i mänsklighetens historia, slår jag härmed fast.
* * *
Det är som sig bör runt Brian Boyle det i första hand bildas mediahög runt i Rangers omklädningsrum.
Tillika har han fått Broadway-hatten tryckt över hjässan.
Lite vackert att se, efter all misär han genomgått den här säsongen.
– Jag har spolat ner de första 18-19 matcherna eller vad det är och försöker starta en ny säsong, meddelar bjässen med ett milt leende.
* * *
Det var alltså inte bara så att Washington drog på sig ytterligare en utvisning under det där avvaktande läget i tredjeperren. Det var Ovetjkin som begick båda lagbrotten – med tio sekunders mellanrum.
– Jag har aldrig sett något liknande och frågan är ju var tekningen efter vårt mål egentligen ska äga rum. Det borde ju vara i deras zon, men det finns inte inskrivet i regelboken, säger Tårtan.
* * *
– Ska du gå på Old Ebbot nu, frågar Bullen på telefon från Borlänge.
Nej, Old Ebbot är väl fortfarande hemma i Göteborg och tar igen sig efter sista spelningen med Soundtrack of Our Lives, så honom kan jag inte gå på.
Old Ebbitt, däremot…vem vet.
* * *
Det hade jag missat, men före matchen idag gjorde Ovetjkin tydligen olyckliga uttalanden om att domarna i största allmänhet.
– Vissa domare har svårt med några personligheter i vårt lag och blåser för fort när de får klagomål. Dom måste respektera oss. Vi är inne i matcherna och känslorna är starka, hette det.
Efteråt får coach Oates frågan om han tror de synpunkterna kan ha påverkat domarna i den här matchen.
– Dom är bara människor, är dom inte, lyder svaret.
* * *
Helt felaktigt var inte intrycket att Rangers hade glömt att ställa om klockorna.
– Vi trodde i alla fall att klockan var åtta när vi klev upp. Och det var den ju egentligen också, berättar Hagge medan han tar en klunk av den där hiskeliga proteindrycken han alltid festar på efter matcherna.
Några särskilda förberedelser på grund av tidsomställningen genomförde laget inte, men det kanske hade behövts.
– J.T Miller såg ut som att han fortfarande sov medan vi åt frukost, skrockar Hagge.
* * *
Det är mycket stort för bloggen att springa rakt in i legendaren Gunnar Svensson i korridorerna i Verizon-källaren.
* * *
Stämningen i Capitals-lägret är påfallande dämpad och det får man ha förståelse för. Efter den här skithelgen är det sex poäng upp till slutspelsstrecket – och om Devils lyckas ta poäng under kvällen till och med sju.
Capstronauten…de måste ge sig ut på och psykiatriska klinikerna och leta rätt på honom igen, det bara är så.
* * *
Nu drar vi ner ridån här och börjar nynna lite ”Instant repeater 99”, en klassisk Old Ebbot-låt…
Återkommer i veckan.

Det tickar ner mot slutet, Rangers har 4-1 och vinner.
Lite mer kommer sen.

NY Rangers – Washington 1-3 (Period 2)
* * *
Rangers spelar inte precis drömhockey, men de möter ett Washington utan energi och disciplin och kan därför göra ett litet ryck.
Och se på attan:
Det är ju den mobbade Boyle som drämmer in 2-1-målet.
Lättnaden måste vara i klass med den Ben Afflecks diplomater kände när de hade lämnat iranskt luftrum i ”Argo” på hotell-tv:n igår.
* * *
Det verkar emellanåt som att Ovetjkin nästan medvetet är ute efter att visa Mike Milbury hur rätt han hade.
Igen, att inte Calle och Oates förvandlas till Tårtan monumentala är ett under.
* * *
Springer in i självaste Stu Bickel borta vid kaffekannan i pausen och kan ju erkänna att det känns bra att han inte förstår svenska och aldrig sett den här bloggen…
* * *
Jag det är precis som vanligt med Mojo; man kommer på sig med att tänka att det där ju måste vara Bäckis, som åker skridskor på det där sättet, och så är det i själva verket hans landsman.
Det kan ju bara vara ett bra tecken.
* * *
Till Verizon-publikens vrede får Ovie åka och sätta sig på botbänken trots att Rangers gör mål under den avvaktande utvisningen, men vad som händer är att alltså att ryssen begår ett nytt regelbrott medan domare Joannette håller armen upp och att två utvisningar ska utdömas.
Jag tror aldrig jag sett det tidigare och ofta undrat om det KAN hända, men nu vet vi.
* * *
Holtby är inte glad när han blir utbytt och det får väggen i gången in till omklädningsrummet lida för.
Jag har inte sett något lika argt sedan Tony Soprano drog på sig för mycket spelskulder och gav sig på biljardbordet på Bada Bing.
* * *
Caps måste kalla in Capstronauten igen. Det gick alltid bättre på hans tid.
* * *
Rick Nash är en helt okej hockeyspelare.
* * *
Capitals lider av att de spelade så sent som för 24 timmar sedan, så är det ju bara, men de lyckades krama fram lite glöd här under powerplay-sessionen på slutet och om de kan ha lite flyt och få in en puck i början av tredje kan det bli match igen.
Typ.

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Ja, inledningsvis ser det ju ut som att Rangers verkligen glömt att ställa om klockan och inte förstått att matchen faktiskt börjat.
Så Capitals går påfallande enkelt upp i 1-0-ledning.
Men Stepan lyckas efter halva perioden valla in en billig kvittering via Holtbys ena skridsko och därefter ser det faktiskt ut som att det är två lag på isen.
* * *
Det börjar ju finfint för Mojo. Han är med stökar i anfallet när Capitals gör 1-0 och får också en assist.
Så gör man comeback.
* * *
När Ovie är så nonchalant som före Rangers kvittering, då är det ett under att inte också Calle Johansson, i all sin snällhet, blir helt Tårtan.
* * *
Bra nationalsång – den går så snabbt att Hamrlik hade ramlat på arslet om han varit med.
* * *
Ja, visst fan spelar Boyle. Då var det ju ännu taskigare av Tårtan att stå och såga honom på presskonferensen för 90 minuter sen…
* * *
Det är rart när de zoomar in Olesky i jumbon efter NHL-karriärens första mål och han försöker stå emot men spricker upp i ett lyckligt leende.
* * *
Ingenstans saknar man, slår det mig, Eken mer intensivt än i Verizon.
Det var här på den här pressläktaren vi växte ihop till n duo lika tajt som Beavis & Butthead, Sam & Dave och gin & tonic.
* * *
Det kom inte så många fler än de som satt här redan under värmningen, men stämningen är ändå hygglig – särskilt som så många Rangers-fans letat sig hit och försöker utmana hemmapubliken.
* * *
Av stiltjen i kommentatorsspåret att döma har informationen om att sommartid nu råder i USA inte riktigt gått fram hos alla.
Eller så är ni bakis…
* * *
Det är en besvikelse att se att John Carlson klippt sig. Jag gillade rockbasist-looken.
* * *
Fortsätter det så här kommer de bara få ut sump när jag tar mitt nästa blodprov, men det känns fortfarande som att det är tidig morgon, så kaffet måst fortsätta pumpa.

God morgon och välkomna på hockeyotta i den amerikanska unionens huvudstad.
Det är så det känns.
Inte nog med att matchen mellan Capitals och Rangers här i Verizon Center börjar ohemult tidigt som det är – 12.30, lokal tid. Vi förlorade en timme när vi ställde om klockorna till sommartid i natt.
Jag har inte haft en lika luguber it’s-too-early-for-hockey-feeling sedan morgnarna i Rogers Arena i Vancouver för…ja, få se, det är ju redan tre år sedan.
Men det finns mycket lite att klaga på.
Isen är spolad, kaffet nybryggt och vår råder i The District.
Så nu åker vi.
* * *
Vi ställde alltså om klockorna i natt – eller vi och vi; telefonen har ju vänligheten att ställa om sig själv och någon annan klocka än den använder man ju inte längre – och befinner oss
Så kommer det att vara i tre veckor, när vilket innebär tidigare matcher för er.
Jag räknar kallt med det att det betyder rungande rally i kommentatorsspåret kommande match.
* * *
Att vi har försiktig vårdag i DC känns precis som det ska; det är under riktigt prunkande vårdagar- och kvällar just här jag upplevt några av de stora stunderna som NHL-bevakare.
Slutspelsserierna mot just Rangers, till exempel. De där ohyggligt intensiva matcherna mot Montreal. Och framförallt playoff-duellerna mellan Ovie – när han fortfarande var en av universums härskare – och Crosby, inklusive den där fullständigt oförglömliga matchen när bägge två gjorde hat trick.
Ah…
* * *
Hemmaspelarna är förmodligen så lagom förtjusta i den bagarväckning dagens matiné föranledde.
De spelade ju redan igår eftermiddag, på Long Island, och back-to-back-matinéer är jobbiga även i vanliga fall, och att dessutom förlora en extra timme…förutsättningarna kunde vara bättre.
* * *
Det låter som att Marcus Johansson – Mojo – kan komma att göra comeback idag.
Det låter också som att det sker lite väl tidigt. Han har vårdats för hjärnskakning och såna ska man som bekant ta det väldigt piano med, men Capitals har just nu så många skador att läget är desperat och såna gånger händer det att klubbar ser mindre strikt på det så kallade protokollet.
I’m just saying.
* * *
Det gick inget snabbt Acela från New York igår kväll, så bloggen fick ta sig ner med gammalt traditionellt mjölktåg och det var ärligt talat rätt segt.
Men Carl Bernstein, Watergate-avslöjaren, kompenserade lite med sin närvaro i samma tågvagn.
* * *
Dåliga nyheter för er som hade hoppats få se Sveriges mest berömde målis in action.
Han vilar, Marty Biron står.
* * *
Jag hörde locktonerna från Old Ebbitt igår, jag bor i kvarteret intill och det var ändå Saturday Night, men dagarna är förbi när det gick att ägna sig åt skörlevnad och sen gå upp den här tiden på dygnet utan grava konsekvenser.
Så det blev room service och såväl ”Argo” och ”Zero Dark Thirty” på pay-per-view istället. Intrycket består: ”Zero Dark Thirty” är en bättre film, men ”Argo” mer underhållande att se.
* * *
Brian Boyle är petad idag också och Tårtan hymlar inte direkt om varför:
– Han har inte varit tillräckligt bra, JT (Miller) har spelat ut honom.
Den uppriktigheten får ändå betraktas som uppfriskande. För alla utom möjligen Boyle.
* * *
Morgnar blir inte mycket bättre än när man får ta en kaffe med Capitals säkerhetschef Jimmy – en skränande korsning av Benny Hill och Tony Soprano – och höra honom dra anekdoter om Calle Johansson.
– En fantastisk människa. Men den bästa svensk vi haft här var Bengt Gustafsson. Vet du vad han hette i andranamn, ryter han.
Jo, Åk…
– Ake. Vad är det för jävla namn? Ake?
Det är ingen idé att försöka berätta att det ska vara Åke, Jimmy är inte typen som lyssnar på den sortens korrigeringar.
* * *
Capitals anser att de gjorde en helt okej bortamatch mot Islanders igår, men sedan fuckade upp genom att ta för många utvisningar i tredje perioden.
Med andra ord:
Gästerna från storstan ska inte gå och inbilla sig att 2-5-förlusten sa nåt om den verkliga slagstyrkan.
* * *
Hamrlik får inte chansen att revanschera sig på sina ex-lagkamrater i Washington.
– Han är out of shape, menar den för dagen patologiskt ärlige Tårtan.
Han är gammal, är ett annat sätt att säga det.
* * *
DJ:n i Verizon spelar Talking Heads ”Once in a Lifetime” just som publiken släpps in.
Applåd.
* * *
Jo, Mojo är i alla fall med på värmningen.
* * *
Storchen – Bäckis storebror – är på plats idag också och ni vet vad det innebär:
Då skjuter Capitals alltid skarpt.
7-2 senast, var det inte så?
* * *
På de flesta pressläktare i NHL får man pressa fram sitt kaffe ur automater, men i Detroit och här i Verizon brygger de klassiskt vis och häller upp ur regelrätta kannor.
Därmed blir det blasket ännu blaskigare – och godare – och det uppskattas ju inte minst så såna hår tidiga matcher, när det behövs så mycket.
* * *
Av okänd anledning värmer hemmaspelarna i baseboll-kepor idag och jag är ledsen, men det ser rätt fånigt ut.
* * *
Strax före nedsläpp står Doc Emrick, den lätt gapige men sympatiske NBC-kommentatorn, och stretchar utanför kommentatorshytten.
Han är laddad som en hel Niklas Holmgren, helt tydligt.
* * *
Tidsomställning och matiné-känsla verkar inte ha någon negativ inverkan på laddningen här; det är mycket folk och småelektrisk stämning redan under värmningen.
Så detta bör kunna bli rätt skoj.
Hoppas det blir det även för er hemma i den tidiga svenska kvällen.

NY Rangers – Ottawa 2-3 (Slut)
* * *
The Michael Lehner Night är över och det är alltså den yngste av hans adepter, den egna grabben, som vinner årets svenska målvaktsmatch i NHL, sedan hans fellow svensk Jacke Silfverberg stänkt in en retur på Henke i sista.
Och huvudpersonen själv kan vara nöjd i sin bil den mörka svenska natten.
Enligt Robin är det så farsan sett den här matchen, i en bil under semester med familj och vänner i Braås.
– Det var tydligen dåligt med uppkoppling där, så han åkte ut och skaffade en mobil version och har suttit i bilen och kollat, berättar sonen.
Fantastiskt.
* * *
– Ska jag eller ska jag inte? Jo, det ska jag…
Alfie berättar om den magnifika passningen mellan benen på Gonchar före 1-0-målet.
* * *
Robins räddning, när han dyker huvudstupa på en friställd Stepans rökare till skott…den gissar jag att farsan applåderar hemma i den göteborgska tv-soffan.
Det var ett rån – och medspelarna säger att de fick en jädra kick av den räddningen och därför tog över i tredje perioden.
* * *
Satan vad Alfie var sugen på att göra mål på Henke – och satan vad Henke inte var sugen på att släppa in några Alfie-mål.
Hela somrarna blir förstörda för målvaktsstjärnan när gamla kompisar från Frölunda nätar på honom, har han förklarat med plågade grimaser under åren.
Fast numer slipper han i alla fall risken att bli överlistad av munlädren Pebben och Fast Freddy Shoestring och, allra viktigaste, tvillingbrorsan.
* * *
Någon friar till sin lady i jumbotronen i en reklampaus och det är alltid ett misstag på Garden för new yorkers, being new yorkers, skanderar ”say no, say no”…
* * *
Noterar att Silfverberg tar för sig i det säkerligen inte kärvänliga tugget mellan avblåsningarna och med tanke på hur snäll och artig och vältalig han är när man träffar honom känns det nästan omöjligt att föreställa sig.
* * *
Blev en rolig match, det här.
Nu ska den firas ute på byn.
Vi hörs inom kort.

Jakob Silfverberg avgör och Senators vinner alltså med 3-2.
Lite mer kommer sen – innan det där saltkornet i halsen ska bort.

NY Rangers-Ottawa 2-2 (Period 2)
* * *
Nu är nog Lehner senior mer nöjd.
Lagen släpper till betydligt mindre bakåt i andra – och det som ändå skapas tar hans båda elever resolut hand om.
Så inga fler mål blir det – och bara 8-9 i skott.
Vi andra hade dock roligare under inledningen.
Som den obetalbare Dave Lozo konstaterar på twitter:
– Jag saknar Flyers-Penguins-matchen jag var på i första perioden…
* * *
Gris-Olle verkar ha lämnat sin plats bakom oss – och lättnaden är av samma skonsamma sort som när hantverkarna slutar borra under renovation i grannlägenheten.
Men synd ändå, vi hade ju tänkt plocka med honom till Neary’s…
* * *
Roman Hamrlik får mig att tänka på när Åke Strömmer, salig i åminnelse, såg Pirro Alexandersson i Leksand och konstaterade:
– Han rör sig marginellt snabbare än en telefonkiosk.
* * *
Nej, Tiger, Eken blev inte utslängd ur landet – även om det inte hade varit helt omotiverat efter den festen.
Han har bara tagit ohemult lång Sverige-semester och hans frånvaro börjar kännas riktigt plågsam.
* * *
Det är fredagkväll, så förstås – Johnny Mac är in the house,
Han, alltså John McEnroe, är en av mina 20-30 största hjältar.
* * *
Fan vad Rangers-spelarna verkar vara ute efter O’Brien hela tiden.
Vad är dealen med det?
* * *
Bra tryck här inne ikväll – kanske det bästa på hela säsongen.
Så är det, som sagt, fredag kväll också och det betyder samma sak på Manhattan som i Skövde.
* * *
Silfverberg är, tycker jag, väldigt starka i slit vid sargen bakom motståndarkassen och lyckas ofta skydda pucken trots hård jävla uppvaktning.
Har det alltid varit så, Brynäs-fans?
* * *
Ja, det kändes som Strålle var på upp hit för att hämta kaffe åt Biffen när Turris snurrade med honom framför Lundqvist.
Han hade inte mycket mer att välja på än att ta utvisning.
* * *
Nu sätter Bengtsson i nya skosnören i sina dojor, kan jag meddela.
* * *
Om 20 vet vi vem Michael Lehner kan vara mest stolt över.
Jag tycker det känns som att det kan gå precis hur som helst.

NY Rangers – Ottawa 2-2 (Period 1)
* * *
Ja, det börjar med 20 rätt svettiga minuter för Michael Lehners adepter.
Inledningsvis är det den äldre som har det jobbigast, för då märks det i sanning att Rangers spelade igår. De är hutlöst bleka och Sens kan utan att anstränga sig alltför mycket gå upp i 2-0-ledning.
Men efter en utskällning monumentale av Tårtan trampar hemmaspelarna av sig mjölksyran från i Long Island, börjar spela betydligt bättre och lyckas tack vare svårstoppade skott från The Big Easy – Nash alltså – och Broadway Brad komma i kapp.
Sammanlagt 13-14 i skott.
Rätt mycket, det.
* * *
Alfies iskalla passning före 1-0-målet – mellan benen på lagkamraten Gonchar – förklara varför han är Gud hemma i Ottawa.
* * *
När Tårtan tar timeout efter drygt sex minuter, då vet man att det inte är roligare att vara Rangers-spelare än att vara officerarna i de där underbara Hitler-parodierna på Youtube.
Men han har goda skäl att ta fram hårtorken – hemmaspelarna simmar ryggsim inledningen.
* * *
Det är nån i Ottawa som trycker till Lundqvist i början.
Rangers-spelarna ska passa sig för att försöka hämnas på andra sidan isen.
Lehner tar ingen skit, det kan jag försäkra.
* * *
Ny operatjomme sjunger nationalsångerna – och hastar sig igenom den kanadensiska som vore han sen till bussen, men lägger sedan ner sådan själ i den amerikanska att man kan tro att det är första fria dagen efter en tioårig ockupation.
Lite udda.
* * *
Idag har vi inte Gris-Olle bredvid oss – han sitter på klassiskt vis på raden bakom och är på det särskilt påfrestande humör när han, högt och aggressivt, ska kommentera precis allt som händer.
* * *
”The Star Spangled Banner” är, meddelar Bengtsson plötsligt, den enda nationalsång i världen som går i valstakt.
Han är en man med många strängar på lyran, Bengtsson.
* * *
Stompin’ Tom Connor – som skrev The Hockey Song – gick ur tiden igår och under matcherna igår fick han en rörande hyllning av spelare som slog klubborna i isen när den ikoniska trudelutten spelads.
Det väntar vi på även här.
* * *
Att man inte tänkt på det:
Valrossmustaschen i Senators bås, MacLean, är ju som Bengtsson påpekar ett lika-som-bär med Loket.
* * *
När Haley, efter sin eftersläng på O’Brien hamnar i slagsmål med Chris Phillips, av alla, får Gris-Olle fullständigt överslag och börjar bröla som en hel ladugård på de östgötska slätterna.
Det kan vara all time-rekord i hjärndött skränande, faktiskt.
* * *
När vi nu kommit på att det är Loket som står i Senators bås borde Alfie kunna köra den parodin…
– Välkommen till Göteborg! Du har vunnit en smoking!
* * *
Inget har sagts om varför Boyle är petad, sorry.
* * *
I Philly häromsisten åkte Alfie på matchstraff och nu får Phillips sammanlagt 19 (!) minuters utvisning för gurglet med Haley.
Det verkar som att veteranerna i Ottawa är lite griniga. Händer lätt med åren…
* * *
Mika slår till i andra, vänta ska ni få se.

Det är bara så den här aftonen i the woooorld’s most famous arena kan rubriceras.
The Michael Lehner Night!
Den hårdföre målvaktscoachen från Göteborg är inte bara pappa, och tränare, åt Senators-målisen Robin – han har coachar den inte helt obekante förstekeepern i Rangers back in the day också.
Och hans adepter känner varandra väl.
– Jag är verkligen uppspelt. Det känns nästan overkligt, det här. Jag har enorm respekt för Lundqvist, han är kanonkille och en suverän målvakt, en av de allra bästa, Och han hjälpte mig mycket när jag var yngre och knappt kunde stoppa en enda puck, berättar Lehner.
Eftersom Henke spelade även igår, ute på ön, fanns det länge farhågor om att han skulle vila ikväll, men en sensationellt godmodig Tårtan meddelar på sin presskonferens att han kör med svensken igen.
Kul som fan.
* * *
Fatta det här:
Halva serien är spelad.
Inte för alla, men åtskilliga lag har passerat 24 av 48 omgångar – och här i New York återstår bara tio matcher innan eventuellt slutspel börjar, kvällens holmgång inräknad.
Det är förbluffande på så många plan. Å ena sidan känns det som att det bara var alldeles nyss vi satt och hulkade över den tröstlösa lockouten – å andra har åtminstone jag nästan glömt att den överhuvudtaget existerade.
Det känns också som det spelats en alldeles oerhörd mängd hockey sedan den gravt försenade starten i mitten av januari – och perspektivet på en vanlig, 82 omgångar lång grundserie framstår nästan som skrämmande. Hur fan lång ÄR en sån serie egentligen?
Men allra bäst med att vi nått halvtid är att det nu är lika lång tid till magiska, underbara, omvälvande euforiska playoff som till seriestarten – och den ägde ju rum bara häromdagen, eller hur?
* * *
* * *
Det är liv i lobbyn när jag kliver ur hissen för att ta mig ut i snöyran och resa till Manhattans västsida.
Rangers var som sagt på ön igår, och slog Islanders på övertid, och dörrvakten Simon – Rangers-fan – äter kollegan Bazil – Islanders-dito – till lunch.
– Hey Swede, ropar Simon så det rister i marmorpanelerna, tell him, once again, who won yesterday? And who lost?
Det är roligt nästan jämnt.
* * *
Det ska överhuvudtaget bli kul att se Lehner live.
Jag var i Maine i höstas när han stod för Binghamton mot Portland och han var inte bara en auktoritär klippa på isen; han var a true pleasure att intervju också. Robin har liksom saker att säga – och han vet hur man säger dem.
Det här blir med livedebut i NHL med den unge talangen för min del och jag håller hårt på honom, erkänner jag härmed.
* * *
Någon måste vid tillfälle utreda varför amerikaner – eller om det bara är new yorkers – går i shorts mitt i smällkalla vintern.
Idag, när jag stod och väntade på bussen i hörnet i 34:e och andra, kom det ett typexempel i tjock täckjacka, robusta kängor – och shorts.
Är det skönt? Känns det bra när elak vintervind biter i bara ben? Jag fattar inte.
* * *
Bra citat av Derek Stepan om passningen till Nash – eller The Big Easy, som Brooksie helt genialt börjat kalla honom i spalterna – igår:
– Om man har chansen att passa Rick Nash, då passar man Rick Nash.
* * *
Utomordentligt finbesök på Gardens pressläktare ikväll:
Janne Bengtsson, den svenska sportjournalistikens hybrid av Vilhelm Moberg och Lester Bangs, är på plats.
Räkna med illustra citat från det håller under kvällen.
* * *
Alla tror att Chicagos rekordsvit bryts borta mot Colorado ikväll, inklusive coach Quenneville, som uppges ha använt ”färgstarkt” språk för att få fart på laget under morgonvärmningen i Pepsi Center.
Därför blir det absolut inte så.
Serieledarna vinner igen.
* * *
The Big Easy…det är ju ett fenomenalt smeknamn på Rick Nash.
* * *
Det är i högsta grad möjligt – för att inte säga troligt – att jag i min ungdom stått upp i gamla Leksands Isstadion och skrikit otryckbara saker även åt Ulf Rådbjär, för som dom säger – hockey är en sport som engagerar.
Men ändå:
Han var en suverän domare, så även bloggen lyfter på den imaginära hatten.
* * *
Snart kan de blinda se och de lama gå – Tårtan ler och skrattar med mediahopen under den där vanligtvis buttra pre game-pk:n.
Någon har ställt frågan om vem som ska stå och han svarar men kommer sen på att han ju inte brukar avslöja den detaljen och Pr-JR, som alltid står vid sidan om coachen när han talar offentligt, flikar in att han minsann fått order att inte besvara den frågan.
Då blir det muntert – och när Brooksie ögonblicket därpå föreslår att Tårtan ska ha två dörrar vid båset så ingen kan räkna ut vem av Lundqvist och Biron som kliver ut först skrattar surgubben glatt.
– Buy, you guys, nu går jag, skrockar han och ruskar på huvudet,
Det är ett sensationellt ögonblick och vi som sitter här ofta kommer vårda minnet ömt.
* * *
Yours truly är the man in black ikväll – bortsett från en chockrosa slips med paisley-mönster.
Det är för att Bengtsson ska bli glad.
* * *
Nej, ingen har glömt. Det här hade varit en otroligt mycket roligare match om Erik Karlsson – en av ligans stora attraktioner – kunnat spela.
* * *
Broadway Brad återvänder ikväll, vill vi också meddela.
* * *
Men det finns ju dessbättre fler svenskar att spana på i Senators.
Alfie och Jacke Silfverberg till exempel – och en het, målfarlig Mika Zibanejad. Det blir även när det gäller honom live-debut för min del och jag har nånstans en väldigt starka känsla av att han gör sitt sjätte mål för säsongen.
* * *
Nu är det så här förbannade kallt igen. Man skulle nästan kunna kyla ner ett helt Chicago Blackhawks.
* * *
Ser Senators GM Bryan Murray i kön till matbyttorna i pressloungen och slås ännu en gång av att medlemmarna i den familjen påminner mer om mellanchefer i svensk kommunförvaltning, till exempel i Tranås, än om hockeybossar.
* * *
Jag har ett saltkorn i halsen och det passar ju bra, för när Bengtsson är här brukar det inte direkt sluta med att han går hem och dricker kvällste…
* * *
Såg dom ju i Jersey för några veckor sen, när Silfverberg prickade in snygga straff, men det här är Sens första besök på Garden sedan slutspelet i våras och jag blir varm bara av att skriva det.
Man har nästan glömt eftersom det blev så enastående serier mot Capitals och, framförallt, Devils efteråt men det var också en underbart yster dans till playoff-drabbning.
Och ja, Ottawa vill förstås ha revansch för Game 7-förlusten.
* * *
Plötsligt kliver två blyga turister från Finland in i pressboxen och frågar på finsk-engelska hur många det egentligen får plats i den här hallen och jag blir avundsjuk på lystern i ögonen som bara de som besöker Madison Square Garden första gången kan ha.
Svaret:
Det brukade ju vara klassiska siffran 18 200 men efter senaste ombyggnaden – när de klämt in fler lyxloger – är vi tusen färre här inne varje kväll.
* * *
Alfie har, kan vi konstatera under värmningen, inte klippt sig ännu.
Bra, han SKA se ut som han sjunger i Simply Red.
* * *
Jag kan inte låta bli att göra de finländska besökarna uppmärksamma på var i pressboxen Varpu har sin plats – alltså bredvid mig.
Då blir det ännu mer lyster i ögonen.
* * *
Åh, vackert, i några minuter i början av värmningen ligger Lehner och Lundqvist på varsin sida om rödlinjen och stretchar och utbyter några ord.
Hoppas Michael ser det här, det är ju hans kväll.