Philadelphia – Pittsburgh 4-5 (Slut)
* * *
Slutperioden blev kanske inte den fullständigt furiösa folkparksvarité man hade rätt att förvänta sig, men en satan så bra och underhållande och spännande hockeymatch var det.
Som alltid.
Min bild är att Penguins fixa’t för att de lyckades spela hårt och fysiskt – och ändå
Sen var det nog rätt bra att Vokoun kom in också…
* * *
Miller hade inga gester att bjuda på efter straffavgörandet i natt, noterar vi…..
Själv är jag glad hör Hedbäs skull.
Det finns, som DeBoer påpekade efter morgonvärmningen i morse, inte många bättre personer i hockeyvärlden.
* * *
Söndag 24 mars.
Ringa in det datumet nu.
Då är det fjärde, och sista, akten i The Battle of Pennsylvania.
I Grundserien alltså.
Sen, snälla gud, vill vi se dem gå i ny slutspelsclinch.
* * *
Nu ska bloggen försöka sova några timmar och sen möta Senators på morning skate på Garden.
Vi hörs i morrn kväll, hoppas jag.

Philadelphia – Pittsburgh 4-4 (Period 2)
* * *
Ha ha ha ha!
Vad annat kan man säga?
Givetvis kommer Penguins tillbaka och kvitterar – vi sa ju det!
Det blir alltid, alltid, alltid likadant i de här furiösa holmgångarna.
Nu väntar en sistaperre när precis vad fan som helst kan hända.
Och kommer att göra det.
Igen.
* * *
Den backhand-flippen Crosby får fram till Dupuis från positionen bakom kassen hade svenska akademin studerat extra noga om det delats ut nobelpris i ishockey.
* * *
Du som undrade:
Jodå, det blev lite tilltugg till shaken också. Wings. Very american.
* * *
Att både Fleury och Mister Universe Bryzgalov blivit utbytta är också det väldigt typiskt The Battle of Pennsylvania.
* * *
Såna här kvällar vill man ju egentligen bara gå ut och fira att en sport som hockey finns, men det regnblandade skvätter rätt intensivt mot rutorna, så det får nog räcka med den där delivery-shaken.
* * *
Om det alltid blev utvisning för det Grossman åker för på slutet hade vi aldrig sett annat än spel tre mot tre.
* * *
Sorry för att det blir lite kortfattat, men man börjar ju zappa och fastnar i andra matcher så här i pausen.
Återkommer sen – när sensationellt tjocka krutröken i Philadelphia lagt sig.

Philadelphia – Pittsburgh 4-1 (Period 1)
* * *
Man vet vilka det är som möts när ett lag tar ledningen med 4-1 i första perioden – och allt fortfarande känns helt öppet och ovisst.
Men vet vilka det är som möts när alla fullföljer alla tacklingar hela tiden, när tempot är så uppdrivet att varningslamporna på Indy 500 skulle tänts och varje avslutning är så där till-varje-pris-desperat – fast handlar om en grundseriematch.
Man vet vilka det är som möts när en stjärna (James Neal) som suttit i utvisningsbåset kommer ut på isen efter ett baklängesmål – och omedelbart hamnar i slagsmål med en motståndare (Scott Hartnell).
Välkommen till The Battle of Pennsylvania, liksom.
Det har, ännu en gång, levt upp till alla förväntningar.
* * *
Flower har haft roligare kvällar. Fast han har samtidigt haft en och annan av samma sort också, inte minst mot Flyers. Mannen är unikt ojämn.
* * *
Penguins inte bara VET att de kan hämta in det här. Av historien i de här slagen att döma är det till och med högst troligt att de GÖR det.
De får bara akta sig för att svara på Flyers provokationer, men det är lätt att sitta här i en ful soffa och tycka. Blir man förbannad så blir man – fråga bara James Neal.
* * *
Trevligt att se att Grosse är tillbaka direkt.
Men det är klart – något som kallas Hip Flexor biter inte på en sån klippa.
* * *
Jag sa ju det:
När Storchen sitter på läktaren går det inte att komma åt Capitals.
Men vad surt för fellow gävlebon Markan.
Träffade honom och Bäckis när de sommartränade ihop i Sandviken i juli och nej, det var garanterat inte så här han hade tänkt sig att de skulle bli när de strålade samman igen.
* * *
Jag frågar igen:
Var det någon som hade på känn att Voracek skulle kunna spela den här hockeyn i år?
* * *
Jag har beställt en milkshake på delivery, derbyt till ära.
Dags att knäppa den nu.

Ja, jag hade ju tänkt vara i Philadelphia ikväll, men snöstorm har utbrutit i The Mid-Atlantic så jag vågade mig inte ut på någon tur ner längs Jersey Turnpike.
Istället:
Battle of Pennsylvania i korresoffan.
För även om det spelas osedvanligt många bra matcher ikväll är det givetvis Flyers-Penguins man måste se.
Det känns ju som årets match varje gång de möts.
Så var det inte alltid. Jag minns Foppas debut med Flyers hösten 2005. Den ägde rum just mot Penguins, i igloon i Pittsburgh, och jag kommer ihåg att vi pratade med honom om det var särskild hetta i ett sånt derby, men det tyckte den svenske världsstjärnan inte – och då hade han ändå redan haft ett första gurgel med Crosby.
Under de senaste säsongernas slutspelsdrabbningar har känslorna dock börjat svalla så det onda blodet mellan Pens och Capitals för några år sedan i jämförelse framstår som vigvatten.
Ni vet vad vi, förmodligen, har att vänta under kvällen:
Rock ’n’ roll!
Oj, vad kul det ska bli.
* * *
NHLPA har, efter visst gnöl, godkänt den nya konferensindelningen, så från och med nästa säsong har vi det helt nya formatet med fyra konferenser och en slutspelsgiv som innebär att två lag från öst – eller väst – kan mötas i Stanley Cup-final.
Jag tycker det är en rent exalterande nyhet.
* * *
Roman Hamrlik debuterar för Rangers ikväll.
Hm…nog känns det lite udda. Men nåt behövde dom göra för även om nu Marc Staal – tack och lov – kommer att klara synen lär han bli borta resten av säsongen och även om den tjeckiska Romanen nu inte är mycket snabbare än en veteranbil har han ju rätt mycket av det där dom kallar rutin.
* * *
Caps kan bli farliga ikväll. Storchen är på plats, nämligen. Bäckis storebror. Då gör dom alltid sina bästa matcher.
* * *
Jaha, några tips inför Slaget?
Jag har en liten känsla av att det kan vara Pens tur ikväll, men vem vet i de här osannolika drabbningarna?

NY Rangers – Philadelphia 4-2 (Slut)
* * *
Jag ryser fortfarande.
Det såg så jävla otäckt ut när Marc Staal fick den där pucken rakt i ögat att jag nästan måste ha en drink nu efteråt bara därför.
Exakt hur illa det är med honom vill Rangers-ledningen inte ge några besked om, men det verkar tyvärr inget vidare.
– Jag tror att det var något ben i ansiktet som gick sönder, det såg så ut på näsan och ögat när han reste sig, säger Kung Lundqvist med en plågad grimas.
Hu.
Visir, man, visir.
Det är bra grejor det.
* * *
Det ser ju rätt festligt ut när Hartnell drämmer in Nash i sargen vid Rangers bås, får Bickels handske i ansiktet – och hämnas på Haley.
Påminner om en sen fest på Hulingen en gång i tiden, när jag och en känd promotor rök ihop och han skulle slänga en sillmacka på mig och istället träffade den oskyldige Anders Hvidfeldt, men det ska vi inte gå in på närmare här…
Sen gör Hartnell tummen upp åt arga Rangers-fans när han få lämna isen.
En artist.
* * *
Rick Nash alltså.
Han är den mest begåvade hockeyspelare jag sett i en Rangers-tröja.
Och Henke håller med.
– Det skulle vara Jagr då, men han använde mycket kraft också. Här handlar det bara om skicklighet. Det är oerhört imponerande.
I sanning.
* * *
Nu ska jag försöka låta bli att tänka på Marc Staals öga innan jag somnar, men det blir inte lätt.

Rangers vinner med 4-2 – en nu vill man ju bara höra hur det gick med Marc Staals öga. Fan så otäckt.
Återkommer.

NY Rangers – Philadelphia 2-2 (Period 2)
* * *
Inga mål – och inte så mycket annat att orera om heller.
Rangers hart betydligt mer av spelet första tretton-fjorton av perren, men gästerna kommer tillbaka på slutet och…ja, det var väl det hela.
Man ser gärna lite mer av traditionell osämja mellan de här lagen i tredje.
Att det inte blir några slagsmål, fast Rinaldo och Haley ser ut att bra gärna vilja kasta handskarna, är en sak; det är inget riktigt tryck i närkampsspelet heller, och inte mycket till trashtalk efter avblåsningarna.
Men Flyers kanske spar på adrenalinet till torsdag?
Då är det ju dags för nästa akt i det the battle of Pennsylvania…
* * *
Viberg gör verkligen ett litet gästspel i kommentatorsspåret!
Jag säger som rockfansen i Austin när Nix i Nomads var där på semester:
– We’re blessed by your presence
* * *
I sitt första powerplay i den här perioden är Rangers lättare att känna igen.
Såvitt jag kan se får de inte iväg ett enda skott mot Mister Universe.
* * *
Grosse skadad…ouch. Det behövde Philadelphia ungefär lika mycket som ytterligare ett par trafikljus på Broad Street.
* * *
Jag sitter och randar lite när det börjar så jag är inte hundra, men förstår jag rätt misslyckas Hagge under ett förinspelat jumbotroninslag i en reklampaus att nämna åtta Rangers-spelare på femton sekunder – och sig själv kommer han ihåg först när det är för sent.
Tur att Sörmlands Kurt Cobain är snabbare på grillorna…
* * *
Det är ju inga större fel på Henkes benparad när en fri Hartnell pepprar från slottet.
* * *
Flyers-fansen på sektionen intill, de som frestar på Gris-Olle II:s tålamod, det lilla han har, ser Luke Schenn som kvällens syndabock.
– Schenn again, hör jag mest hela tiden hur det stånkas från höger.
* * *
Det låter som att Grosse drabbats av The Mule-skadan. Det är nåt med Hip Flexor. Fan, ursäkta att jag upprepa mig, men det låter mer som namnet på ett belgiskt industriband än en skada på en hockeyspelare.
* * *
Bobby Baccala är här igen.
Jag såg honom så sent som igår, under sedvanlig Sopranos-paus under arbetsdagen, skjuta en grunge-typ i en kanadensisk tvättstuga.
Nu verkar han mest hungrig.
* * *
Brian Gionta prickar alltså in Montreal Canadiens 20 000:e NHL-mål.
Now, DET kallar jag milstolpe, jösses.
* * *
Vi fick lite show i sista under den hopplöst sega matchen i söndags, så ge inte upp ännu. Det är, trots allt, Rangers och Flyers som spelar.

NY Rangers – Philadelphia 2-2 (Period 1)
* * *
Oavgjort efter första – och det känns det som att Rangers ska vara nöjda med.
De börjar med att Callahan gör ett snabbt powerplay-mål – igen – men sedan handlar det mest om Flyers.
De känns mycket kvickare och mer explosiva i offensiv zon och att de bara leder skotten med 8-6 måste bero på att någon i sekretariatet sitter och blundar.
Två pp-mål hinner de göra – bägge snygga – men sedan får Callahan något oväntat segla genom Philadelphia-zonen och sätta sitt andra mål för kvällen.
Men det är ju lite så man hade känslan att det skulle bli med Flyers i år; att de med all sin mördande firepower skulle göra mycket mål – men på grund av lite hål i de defensiva leden vara väl enkla att scora på också.
* * *
Inte för att jag får någon puls av SSK, men lite coolt är det att se Grosse och Hagge gå i clinch.
* * *
Att Simmonds och, framförallt, Voracek, skulle vara så HÄR lysande i år – var det någon som hade föreställt sig det.
* * *
Det borde man ju kunnat räkna ut:
Med Flyers på besök är Gris-Olle II i brölande praktform.
Han står upp och skriker otidigheter precis hela tiden.
* * *
Viktor Hällegerd, på dig börjar det nästan låta som att du inte tycker att Hedbä ska vara med i Vezina Trophy-diskussionen i år…
Det tycker jag.
Alltid, no matter what.
* * *
Det sitter dessutom en familj Flyers-fans två rader ovanför Gris-Olle II – och de jublar förstås lyckligt när Flyers gör mål.
Gris-Olle II uppskattar inte den glädjeyttringen, kan man väl säga.
Utvecklingen kan bli intressant att följa.
* * *
Ha ha, Gorman uttrycker förhoppningar om att jag ska bidra med skills i vår nykomponerade pressläktarkedja.
Men min specialitet är snarare grit, skulle nog jag säga.
* * *
Personligen tycker jag Erik Gustafsson ser utomordentligt stabil ut, men jag har också en särskild fäbless för hans inställning sedan jag i våras, när Flyers hade åkt ut mot Devils, ringde och frågade om han kunde tänka sig att spela VM och han svarade:
– Ja, vill dom ha mig sätter jag mig på planet i natt.
* * *
De här omstuvningarna i pressboxen innebär också att jag plötsligt har Rangers radio-team på raden framför mig.
Undras om det går att få även dem – Kenny Albert och Dave Maloney– att dra den om Joni Pitkänen och Joni Mitchell.
* * *
Brad Park på plats – och blir grundligt bejublad när han zoomas in i jumbon.
Han var den första kanadick jag klistrade in i ett samlaralbum 1973 så jag har sympati för de ovationerna.
* * *
Nu är det en Stålberg ute på isen och slår straffar för att vinna pengar i pausen.
Har inte Blackhawks match ikväll?

Pojkar och flickor, nu åker vi igen.
Flyers är på Broadway och då blir det nästan undantagslöst roliga, emotionella, händelserika och sevärda matcher.
Så saddle up och häng med i natten.
* * *
Idag har man nästan kunnat låtsas att det är vår i New York. Jag har till och med suttit på balkong och riktat dubbelhakorna mot en sensationellt varm och mjuk sol.
Men man får inte bli för kaxig – redan i morgon kväll drar en ny snöstorm in över östkusten.
Kort sagt:
Hockey är och förblir det enda man kan lita på den här tiden på året.
* * *
Brad Richards kan inte spela ikväll och ingen som såg honom ligga på isen efter Kaletas överfall i söndags är förvånad.
Det var överhuvudtaget rätt korkat att han fick fortsätta spela den matchen – nästan som när Crosby återfanns på sin vanliga plats bara dagar efter Steckels Winter Classic-propp. Är det nånstans, utöver huvudet, det kan bli värre för att man fortsätter som vanligt för att man tillfälligtvis inte känner så mycket är det rygg och nacke.
* * *
Synen av Knuble och Gagne på väg upp genom gången vid zamboni-entrén, under promenaden mot omklädningsrummet, väcker vackra minnen.
Det var såna elektriska happenings varje gång Foppa kom hit med Flyers hösten 05, hela 06 och början av 07. Det spelade ingen roll att han emellanåt inte skulle spela. Temperaturen i environgerna höjdes bara han visade sig i environgerna i sin snygga Hugo Boss-rock.
De gånger han dessutom gled ut på den knaggliga isen…ojvoj.
Fan, ska inte Holmgren ta och ringa ändå, för sakens skull?
* * *
Kaleta fick alltså fem matcher för Richards-tacklingen och det kan ju jag tycka är lite lite.
Men det här var ju sista varningen.
Nästa gång – om det blir en – kommer Shanny att go Raffi Torres on his ass.
* * *
Foppa får vi klara oss utan ikväll, men om jag förstått twitter rätt är Chris Härenstam in the house.
Även det är ett besök värt en fanfar.
* * *
Flyers har sina kors, i form av skador, att bära redan sedan tidigare och ikväll ser det ut som att de får klara sig utan Kurtis Foster också.
”Sjuk”, lyder beskedet från lagledningen.
* * *
Det var ju ändå Härenstam jag fick att fråga svenska folket ”vad skulle hända om Joni Pitkänen gifte sig med Joni Mitchell” mitt under brinnande direktsändning från OS i Vancouver.
Vikegård blick på kollegan den gången…den var obetalbar.
* * *
Apropå twitter blev det på sina håll upprört och förvirrat när jag tidigare idag meddelade att jag nog sympatiserar med Skellefteå i SM-slutspelet.
Att det där kan vara så känsligt…
Jag råkar bara ha varma känslor för några filurer som kommer från stan – mestadels ex-medlemmar i band som This Perfect Day, Wannadies och Hardy Nilsson – och önskar dem en stor triumf för första gången sedan 1978.
* * *
Har gjort mitt för att locka in Svenska Fans-kungen Niclas Viberg – Flyers-fan monumentale – i kommentatorsspåret ikväll.
Om han lystrar till det önskemålet kan det bli åka av. Viberg är inte typen som direkt Moder Teresa när han kommenterar Flyers.
* * *
Ja, sen håller jag förstås på Fast Freddy Shoestring också.
Men Frölunda som lag?
Det går bara inte.
* * *
Michael Haley ersätter Richards i hemmalaget. Michael Haley…det låter som namnet på en musiker i ett band nånstans, gör det inte? Duran Duran? The Cars? The Triffids? Fanns det inte en Michael Haley där nånstans?
* * *
Bär en alldeles färsk, mörkblå kavaj ikväll– kanske den vassaste jag nånsin ägt. Till detta svarta byxor, svart skjorta, svarta skor och en sober, matchande gubbslips.
Är det Flyers-match så är det.
* * *
Idag pågår Tårtans pre game-presskonferens i alla fall i en minut.
Han säger i och för sig inget av värde, men ändå. Det tar sig.
* * *
Det är stort att se även Grosse Grossman under Flyers promenad genom de småsjabbiga korridorerna i the woooorld’s most famous arena.
Han har sin killer-blick – kanske den mest respektingivande i hela ligan – laddad redan två och en halv timme före matchstart.
* * *
Man gillar ju rubben ”The Markström era starts” på nhl.com.
Det är fan på tiden; en organisation av Panthers sort har inte råd att gömma ett sådant löfte i San Antonio.
* * *
Oro i pressrummet:
De utsända från Philly sitter och skrockar så mycket och så högljutt att en lokal tyckare till sist får lov att ställa sig upp och beordra ordning och reda.
Tas emot sådär, inte heller journalisterna från The City of Brotherly Love är några fromma lamm…
* * *
Teorin bland de som följer Blåskjortorna är att något hände med laget under femminutersutvisningen efter Kaleta-incidenten i söndags och att de nu ska spinna vidare på det.
Och visst, något hände – de lyckades iscensätta sitt bästa powerplay på hela säsongen på ren ilska.
Men dröjer den heliga vreden verkligen kvar två dygn senare?
Jag tvivlar.
* * *
i presskitet som delas ut före varje match finns idag gott om bilder från Rangers casino-afton i fredags och vore jag lite elakare skulle jag publicera en där en celeber sponsor tittar på alldeles fel sätt på en av de, how to put this, yppiga modeller som agerade värdinnor under kvällen.
Riktigt hilarious, faktiskt.
* * *
Man vet aldrig, men mitt rätt så avancerade tips är att MSG-ägaren Dolan inte beordar en tyst minut för Hugo Chavez.
* * *
Plötslig omstuvning på pressläktaren innebär att jag får AP:s Denis Gorman som kedjekamrat ute på min flank.
Det känns som att vara grindare i fjärdekedjan och plötsligt få lira med Steven Stamkos
* * *
Ikväll ska det inte behöva bli sån där sömnig surrstämning här inne. Flyers genererar alltid extra buzz – och har dessutom alltid försvarlig mängd fans med sig som inte direkt kan beskrivas som lågmälda….
* * *
Varpu har dock lämnat den internationella kedjan och istället tagit sig till Newark för att kolla in Sami Salo.
Vi kommer sakna henne som Rangers saknar Richards.
* * *
Brian Engblom, rinkreporter åt NBC kvällen till ära, har ju nästan fått lite ordning på frisyren nu.
* * *
Eric J, ha ha, vadan denna tidiga uppgivenhet i vårt fina kommentatorsspår? Flyers har ju spelat helt okej på slutet och vill alltid, alltid slå Rangers.
* * *
Apropå frisyrer är det alltid en fröjd att se Scott Hartnells hårman på värmningarna – trots att han börjat värma med hjälm.
Att den retar motståndare och deras fans gör givetvis bara saken bättre.
* * *
Nu ska jag ladda med en rejäl balja pressläktarkaffe och ett par nävar m&m:s – helst gula, de är godast.
Sen släpper vi pucken och åker.
Blir skoj det här!

NY Rangers – Buffalo 3-2 (Slut, straffar)
* * *
Sabres-fansen får nog ”tacka” Patrick Kaleta för att det inte blev två poäng i den här matchen.
Efter ryggtacklingen som skickade Brad Richards med huvudet före in i sargen var det som att Rangers på ren ilska började spela powerplay som ett helt jädra Chicago Blackhawks och innan nån ens hann säga ”vad fan, KAN de spela så här?” satt två furiösa puckar i nätet bakom Miller.
Ilskan dröjer kvar efteråt också.
– Det är kanske den farligaste tackling jag sett. Vidrigt. Jag är glad att de fick betala, fräser Tårtan på sin presskonferens och Richards själv fnyser om att Kaleta överhuvudtaget inte spelar ishockey.
– Det är samma kille om och om igen…
Själv är jag mest glad att det inte gick värre med Broadway Brad.
Det såg riktigt otäckt ut ett tag, men han repade sig ju.
* * *
Det kunde ha blivit ett fullständigt oförglömligt slut om pucken gått in när Nash snubblade på sig själv framför Henke under övertiden.
Nästa synd att kungen håller sig med på lagkamraternas finter också…
* * *
Lätt klantigt, förstås, av Rangers att släppa in ett baklängesmål i det långa numerära överläget också, men goddamned – det är ett underbar Stamkos-skott den där lille Gerbe får på.
* * *
Kometen, jag är fortfarande chockad och melankolisk över vi inte fick se dig i kommentatorsspåret i natt.
* * *
Det var inte direkt några fel på Nashs och Callahans straffar heller.
Ojvoj.
* * *
Nu ska alla hålla tummarna för att Lillehammer vänder i slutspelet hemma i Norge.
Och så hörs vi senare i veckan.
Det är en lovande match någon timme söderut på torsdag som jag har ögonen på…