Det är Calle Hagelin som sitter och poserar i The Broadway Hat efteråt. Och undra på det. Han hinner ju spela fram till Rick Nashs 5-1-mål också.
Bork Bork regerar.
I övrigt finns det inte så mycket att slutrapportera om, så jag drar sta med en lista istället.
Som alltid:
Det bästa och det sämsta från den senaste tiden – som Biffen ser saken.

1. Chicago Blackhawks.
– Världens bästa hockeylag vintern 2013.
2. David Clarkson.
– För bara något år sedan hade jag skrattat rått åt den som påstått att den här filuren en skulle komma upp på pallen på en Biffen-listan. Han var ju bara ett råskinn i mängden. Men Pete DeBoer är alkemist och har gjort kreativt forwardguld av Clarkson.
3. Monsterjumbotronen i Tampa.
– Den största visuella upplevelsen sedan Scarlett Johansson i 3D i ”The Avengers”.
4. Viktor Fasth.
– Nu sitter ingen längre – häpp! – fast i föreställningen att man måste inleda sin NHL-karriär redan som tonåring.
5. Lugubert.
– Årets nya ord i den här bloggen. Hittills.
6. The Finnish Flash.
– Vill Alphaville nånsin göra en ny video till ”Forever Young” är det bara att visa lite bilder av Teemus matcher 2013.
7. John Giannone går till jobbet med dubbla blåtiror.
– Det är en viking som är rinkreporter på Madison Square Garden.
8. Hedbä.
– Favorit i repris från dagens blogg: Det är just nu lika svårt att göra mål på Johan Hedberg som det är att inte le när man äter knäckebröd bakat i hans hemstad vid Siljans södra strand.
9. Thomas Vanek.
– NHL:s Mozart.
10. Eken 30.
– Jo, faktiskt. The Royal Oak når The Big Three O i veckan. Det ska firas grundligt på en känd krog i Tribeca, trots att han väljer Grammy före kvällar när Hagge gör två mål.

BIFFENS BU

•Washington.
– Sist.
•Patrick Marleau schizofreni.
– Antigen är han helt fantastisk. Eller så är han inte alls. Inga mellanlägen verkar existera. Det är ju helt…ja, lugubert.
•Gardens is söndagar när det är både basket och hockey.
– Sämre än i mitt kylskåp.

CITATET
– Tjenare Sergej! Hur är det i Columbus?
En brett flinande Jaromir Jagr, enligt uppgift, till förre lagkamraten Sergej Bobrovsky i en korridor i Nationwide Arena. Den unge ryssen ska bara ha ruskar på huvudet och försvunnit in genom en dörr…
* * *
Nu ska jag ägna mig åt min tandläkarångest på heltid. Stora ingrepp väntar imorrn, misstänker jag. Vi får se när jag är fit for blogg igen.

En och 30 kvar, Rangers leder med 4-1, så jag tror vi kan slå igen den här butiken och gå ner för lite intervju med Bork Bork Hagelin.

NY Rangers – Tampa 3-1 (Period 2)
* * *
Det känns som att det är över när Hagge, mycket snyggt, gör sitt andra mål för kvällen.
Men Rangers har ju fortfarande inte lärt sig hur man byter.
Det hinner i och för sig inte bli någon ”too many men” den här gången, men det är nära och när de skyldiga inser det hoppar de skräckslagna tillbaka in i båset och så blir det sån förvirring i egen zon att Lecavalier kan reducera.
Nu är Bolts inbjudna i matchen och tredje kan bli ett rally.
* * *
Finaste Hedbä i Devils-kassen!
Det är lika svårt att göra mål på honom som det är att inte le när man äter knäckebröd bakat i hans hemstad vid Siljans södra strand.
* * *
Vigge tar lite revansch. Det är riktigt starkt av honom att hålla kvar pucken i zonen ögonblicket innan Vinny L sätter reduceringen.
* * *
Van basten, beklagar att samma öde väntar dig denna förbannade februarimåndag.
Jag råkar, oss emellan, lida av tandläkarskräck monumentale och sitter här och gruvar mig svårt.
* * *
Hagge ser till att vi trots allt får svensk målvaktsduell.
När han hänger sin andra tar Boucher sitt förstånd till fånga och slänger in Limpan Lindbäck.
Kul!
* * *
Labrie i Lightning har en ett krull som inte skulle gjort bort sig i ett svenskt proggband 1975.
* * *
Men vad fan, det är så tyst på läktarna under spelets gång att man i praktiken kan höra Sather smacka på cigarrstumpen uppe i sin loge.
Är det basketpubliken som blivit kvar och inte riktigt vad det är som pågår där ute?
* * *
Det är ingen tillfällighet att det är just Lecavalier som nätar.
Han har inte varit så här bra sedan…2007, säger vi.
* * *
Darius Kasparatis zoomas in jumbon – och då vill även jag vara med i det allmänna jublet.
Han var den store profilen i Rangers, i synnerhet off-ice, första året efter förra lockouten och blev på något sätt alltid inblandad när vi var ute i Tarrytown och gjorde storögda reportage om rookien Henke Lundqvist.
En sann hjälte, Kaspar.
* * *
De må leda med 3-1, men jag har en känsla av att Tårtan ändå lever rövare med hemmaspelarna just nu och det med all rätt.
Ska det vara så jävla svårt att byta?
Det klarade vi till och med i Kvarnsvedens GoIF:s Pojkar C2 1978 – och vi var jävligt, jävligt dåliga.
* * *
Äh, vi tar en kaffe till, va?
Det finns inget att förlora, på grund av tandläkare Pfeffer kommer jag i alla fall inte att kunna sova i natt.

NY Rangers – Tampa 2-0 (Period 1)
* * *
Det är ju snarast som att snöstormen fortsätter inne på Garden.
Först är Rangers ett rent yrväder i offensiven och tar ledningen efter en halv minut – samtidigt som Bolts framstår som att de fortfarande sitter på bussen på I-95 nånstans i Rhode Island och är nervösa över halkan.
Sen är det som att hemmaspelarna bara har snö i huvudet och likt de glada barnen som i lördags störtade ut med pulkorna i Central Park bara lever för stunden, varmed gästerna kan komma loss i fri- och två-mot-en-lägen hela tiden.
Men då är kung Lundqvist saltet på vägbanan och stopper precis allt.
Sen ser Tårtan till att skotta ordentligt i skallarna på sina killar, ordningen återställs och en hårt forecheckande Callahan kan sno pucken av Carle, finta bort Garon och göra 2-0.
Där har ni förstaperren sammanfattad i en enda liten snöboll.
* * *
Kul att Hagge får bläck i målprotokollet igen, med sin nätta illa styrning till 1-0 .
Men det är ju Rick Nashs balja.
Vilken hockeyspelare.
Han har både Vigge Hedman och Steven Stamkos hängande över sig när han kör sin båge genom zonen och ändå får han iväg det fenomenala skottet.
Ojvoj.
* * *
Varpu har varit i Minnesota och bevakat Granlund, Koivu och målvaktsbäckström hela veckan, men hon landade här i morse och skulle, var det sagt, komma hit och hålla koll på Sami Salo ikväll.
Men nej.
Hon gör en Eken och stannar hemma och kollar Grammy, meddelas det i ett sms.
Jag är omgiven av lugubra människor.
* * *
Det var Vigge Rick Nash hade hängande på sig när han gjorde målet i Tampa förra helgen också.
Man kan nog utgå från att 61 inte är Ö-viksbjässen favoritsiffra just nu…
* * *
Jag undrade bara hur länge det skulle ta innan kommentatorsstammisen ”S_Avery” skulle svara på frågan om någon saknar hans namn – och VAD han skulle svara.
Det gick fort och det blev fint.
* * *
Ja, förklara gärna den där Powe-situationen. Varför trodde han att han var utvisad? Här uppe får man inte alltid veta vad som händer.
* * *
In med Lindbäck nu, Boucher.
* * *
För att travestera Paul Simon:
Where have you gone, John Amirante?
Gardens klassiske vokalist har inte varit här och sjungit nationalsången en enda gång i år och är det inte ikväll heller.
Detta stör och oroar mig djupt.
* * *
Det är oklart varför Rangers har de snygga tröjorna ikväll, jag trodde det bara var mot Original Six-motstånd, men det kanske ska bli – och rentav varit, jag minns inte riktigt? – en söndagstradition också.
Inte mig emot, dom knäcker.
* * *
Nånstans här inne sitter Brian Boyle och är miserabel ikväll också.
Det blir inte lätt att sno tillbaka en plats i det här laget.
* * *
Som Kederstedt, min gode granne ikväll, konstaterar:
Det är inte direkt 2-0-stämning.
Nej, det är trött, tråkig söndagssegma.
Eller så sitter fler än jag och sitter och gruvar sig för att de ska till tandläkaren imorrn….
Det tänker jag för nu försöka glömma med en stor snus och en varm kaffe.

Nu stampar vi av oss snön i farstun, hänger de sura kläderna på tork, tar en kopp kaffe och spelar hockey igen.
Vinterstormen Nemo är bara ett minne – här kommer New York Rangers mot Tampa Bay Lightning istället.
Nävisst, det blev aldrig så farligt här i New York, även om det kändes bra olycksbådande när jag natten till igår stod med lågskorna begravda i en driva utanför kollegan Larssons hus på Madison Avenue och blinkade i snöyran och inga taxibilar alls gick att få tag i.
Men ändå.
Det känns fint att vi har fokus på världens bästa sport, i världens bästa arena, för första gången den här helgen.
Är ni med mig i natten?
* * *
Det är en klassiskt rörig och stressig söndag på Garden, för tidigare idag spelade Knicks basket mot LA Clippers här inne.
Det innebär inte bara att Lightning fått klara sig utan morning skate – eller att en månghövdad vaktmästarstyrka så sent som två timmar före första nedsläpp fortfarande håller på och monterar ner golvet Carmelo Anthony och de andra varit ute och sprungit på.
Framförallt:
Det sitter fortfarande en massa lugubra basketskribenter kvar i pressrummet och knattrar på referat och krönikor när the hockey folks trampar in.
Jag gillar det inte riktigt, de är för många och för pratiga – klara som de börjar bli; efter deadline älskar murvlar att sitta och babbla – och för tydliga i sitt förakt för kollegor som är satta att bevaka en så beige sport som hockey…
* * *
Nemo må ha varit en relativt lätthanterlig storm för New York, men Bolts har definitivt fått känna av hur besvärligt det kan bli när man inte bor i Florida den här tiden på året.
De satt och hukade på hotell i Boston i fredags kväll, i väntan på lördagens match mot Bruins. Förmiddagen efter fick de beskedet att matchen, på grund av för farliga förhållanden i det helt igensnöade Beantown, var inställd och tänkte då ta privatplanet hit direkt, men eftersom Logan-flygplatsen var stängd fick den administrativa ledningen istället jaga rätt på en buss och transportera ner hela laget på extremt hala, tidvis oplogade vägar.
Först sent igår kväll kom de fram, ledbrutna och trötta.
Ingen ideal uppladdning, direkt.
* * *
Nej tyvärr, vi får ingen blågul målvaktsduell i det här mötet heller.
Rangers ställer för all del kung Lundqvist i kassen, men Guy Boucher väljer, precis som i Tampa förra helgen, att matcha Garon.
Det var väl fan också – vi vill se Lunkan mot Limpan nån gång!
* * *
Å andra sidan slipper Lightning back-to-back-kramperna som hade följt dem hit om de hade lirat igår, så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Det är förstås imponerande att de lyckas förvandla den här gamla plåtlådan från basket- till hockeyarena på bara några timmar, men samtidigt:
Isen.
Jag har sagt det förr – ni har bättre is i era lördagsdrinkar än spelarna har under skridskorna på Garden såna här matcher.
* * *
Tårtan talar ofta om att Hagge Hagelin förändrade Rangers karaktär, och framförallt gjorde hela laget snabbare, när han kom upp från Hartford ifjol.
Nu har han en känsla av, eller åtminstone förhoppning om, att ungblodet J.T Miller får samma slags effekt – fast av andra anledningar.
Därför får rookien, åtminstone inledningsvis, fortsätta i en helamerikansk kedja med Chris Kreider och Kapten Callahan.
Och en sak är säker:
Kan Rangers sprida ut verkligt offensiva vapen i tre olika kedjor – istället för att som tidigare den här säsongen samla dem i en enda toppkedja – blir de betydligt, betydligt svårare att spela mot.
* * *
Jag är en fredlig man, det vet ni, men när de här småscouterna som skrapar Gardens is i reklampauserna en timme före matchstart står och blockerar kaffekannan i pressloungen, då är det nästan så jag får lov att veva lite i högen.
* * *
Jag gillar Lightning och har varit både impad och glad över starten på den här säsongen.
Men:
Det börjar se ut som att det bara är hemma i fina Forum de är så där riktigt mördande effektiva – och det börjar också se ut som att de har svårt att vinna hårda, jämna matcher.
Bouchers killar vinner antigen i rungande blowouts – eller inte alls.
Vad är dealen med det?
* * *
Ikväll hade man ju räknat hårt med Eken.
Han är ju ändå, mer eller mindre, Vigge Hedmans officiella levnadstecknare.
Men inte fan.
Herr Brynäs är hemma och tittar på Grammy-galan.
Kan ni förstå?
* * *
Efter dagens matiné i Joe Louis Arena är det nästan så man börjar tycka att Jimmy Howard verkligen är en elitkeeper.
Det är också så att man börjar tycka att Red Wings har lite flyt…
* * *
Girardi är tillbaka ikväll och det är ju bra för Rangers.
Men Tårtan är onödigt flisig när han på pk: före matchen får frågan hur han tycker att Strålle Strålman hanterat det utökade ansvaret under Danny G:s frånvaro och svarar:
– Eeeehhhh…det var mycket istid för honom.
Bullshit, Strålle har ju varit toppen.
* * *
Apropå scouter –de större, som är här och tittar på motståndare och tänkbara trejder åt sina lag – verkar det som att de jag har vid sidan om mig idag haft en lång helg.
De skrattar och fnissar och flässar som män i grupp bara gör när kollektiv baksmälla råder.
Kul för dom, mindre charmigt för oss andra.
* * *
Jag blir så stolt över att Vigge, som en av få svenskar, värmer utan hjälm.
Ser grymt coolt ut.
* * *
Ha ha, John Giannone, reportern som fick en puck på näsan i förra matchen, är tillbaka i den lilla skrubben mellan spelarbåsen – och han stoltserar, som en annan tvättbjörn, med två fina blåtiror.
Samt fint sår på näsryggen.
Och i skrivande stund intervjuar han en glatt flinande Marc Staal, mannen som skickade in pucken på hans kontor.
Klassiskt.
* * *
Teddy Purcell är den som har mest jag-ska-göra-mål-attityd under Bolts värmning.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Jag har haft en del andra uppdrag under eftermiddagen och hade bara en dryg timme på mig att hamra ihop det här introt – med lugubra baskettyckare omkring mig, dessutom – så det blir något kortare än vanligt.
Men det här kan bli en bra kväll i alla fall.
Nu åker vi snart.

Men morsning korsning i Missouri.
Vad är det som HÄNT med Blues?
De tar ledningen med 3-1 och ser ut att ha hittat sin identitet igen – sen bara sätter dom sig pang på arslet och plötsligt har Ducks vänt.
Jag fattar inte riktigt, jag trodde karaktären och den mentala hårdheten att i den här Blues-upplagans DNA.
* * *
Det är inte ofta jag längtar norrut den här tiden på året, här är vinter så det räcker, men ikväll hade det inte varit dumt att gå ut i Toronto.
Den här utskåpningen i Bell Centre måste ju vara bland det bästa som hänt sedan Börje Salming var ett löv.
* * *
En förklaring till problemen i St. Louis kan förstås vara att Brian Elliott återigen blivit den Brian Elliott fansen i Ottawa fick det tveksamma nöjet att lära känna.
* * *
Förlåt, jag blandade ihop den petade Mojo med Mike Green. Det är han som ser ut som Bobby Gillespies sidekick.
Och Caps fick verkligen vinna.
Fin urladdningen.
* * *
B.Allen är bra!
* * *
Nu börjar eder bloggare bli väldigt seg och ber att få vicka på persiennen.
Men fortsätta kommentera om ni ska vara uppe och kolla Vancouver-matchen – och så hörs vi imorrn igen.

Nu har jag laddat hem texter så det riste till i atlantkabeln – och fått högre puls än det är meningen att man ska ha såna här slappa stanna-hemma-dagar.
Men nu går ni och köper tidningen i morgon, det är alldeles jättemycket NHL i Sportbladet.
* * *
Leafs leder alltså med 2-0 efter första i arenan ni vill skicka mig till – och av det jag sett är de riktigt vassa.
Vågar man tro på att det ska hålla hela vägen i år eller kommer sedvanlig genomklappning om någon månad?
* * *
Vanek är verkligen det mest magnifika som kommit från Österrike sedan Mozart – eller åtminstone Johan Krankl, om någon minns den fenomenale fotbollssparkaren.
* * *
Ser jag rätt från Verizon Center – är även Mojo Mathilde Johansson långhårig som en Primal Scream-organist?
Och oavsett – vad är dealen med det nya NHL-modet?
* * *
Kul att Fasth får stå igen, men ikväll kan det komma att vissla runt öronen.
Blues måste ju samla sig till en enorm urladdning för att komma ur sin oväntade och djupt obegripliga svacka.
* * *
Åtminstone varannan dag går jag in på nhl.com och kollar ställningen i respektive konferens och fantiserar om hur det skulle bli i slutspelet om säsongen var färdigspelad nu.
Är jag ensam om detta?
* * *
Jag önskar verkligen Capitals en seger ikväll, de har lidit för mycket.
* * *
Dags att börja planera delivery-middag här. Det kom ett lass wings till brunch; nu undrar jag om inte den trevlige killen från Gemini Diner ska få komma upp med en east side burger…

Kron Wall of Pain kliver fram och bombar in 2-1 och därmed är matchen i The Joe avgjord.
Kul för Järfällas hårdaste.
Men som helhet var det en rätt sömnig match det är, i synnerhet med tanke hur mycket samlad talang som egentligen fanns på isen.
Blott poeten Pavel imponerade.
Kan man önska sig lite mer rock ’n’ roll i morgondagens matiné i samma arena?
* * *
Devils alltså…dom kan man lugnt säga att man felbedömde före säsong.
Efter den imponerande segern mot Penguins idag toppar de hela östra konferensen – och inget tyder på något annat än att de kommer hela så kvar i de regionerna.
Zach Parise, nån som ens kommer ihåg att de tappat honom?
* * *
Nu ska jag, efter några timmar i den där fula gamla soffan, försöka samla mig till ett par artiklar dom vill ha hemma i Stockholm.
Återkommer under kvällens matcher.

Ah, det där med ”helt insnöad” ska ni ju inte ta bokstavligt.
Så farligt är det inte – jag hör till och med rapporter från grabbar om att det mesta av snön smält bort redan.
Jag tänker SE det som att naturkatastrof råder och att det därför är helt acceptabelt att bara ligga här i soffan och göra ingenting.
* * *
Ser första perren från Joe Louis och roligare hade man kunnat haft.
Det är so far en påfallande långsam och händelselös match.
Blir det inte bättre under tio första i andra slår jag över till Devils-matchen igen.
Där var det betydligt mer nerv i den förstaperre jag såg.
* * *
Det är Hockey Day in Canada, om jag förstår rätt – och på kanadensisk tv firas det ungefär som dom firar Kim Il Sungs födelsedag i Nordkorea.
CBC har inte bara månghövdade team på alla NHL-arenor – det är ute på snart sagt varenda liten rink i hela landet och sjunger sportens lov.
* * *
Den här Joakim Andersson gör alltid bra intryck på mig de få gånger jag får se honom.
* * *
Nu kom beskedet att matchen Boston-Tampa, som redan var flyttad till ikväll, ställs in.
Händer inte ofta.
Men nu blir det ett piggare Lightning som kommer till Garden imorrn.
* * *
Får bara in Edmonton-sändingen från The Joe och saknar de vanliga kommentatorerna från Fox Detroit. De är norra USA:s Arne och Ankan och skrockar sig gemytligt genom sändningarna.
Sånt gillar jag.

Hello music lovers!
Idag är vi komplett insöade i New York, så det finns inget annat att göra än att knöla ner sig i korreoffan, ringa hem delivery-krubb och ägna sig åt hockey.
I tolv timmar.
Det börjar med Devils-Penguins och Flyers-Hurricanes nu på vid 13.00 och slutar sent ikväll med Canucks-Flames.
Jag är här hela tiden och hoppar in och skriver då och då – och kommentatorsspåret står på vid gavel.
Häng på!