NY Rangers – NY Islanders 4-1 (Slut)
* * *
Den råbarkade Tårtan…
Han får frågan om han inte tycker synd om John Giannone som får stå och rapportera med blodig, demolerad näsa.
– Äh, svarar han, he should wake the fuck up!
Den här branschen är sannerligen inget för morsgrisar – på någon sida sargen.
* * *
Nej, Ullabulla Ullström delar inte alls kommentatorn John J:s synpunkt att Henke Lundqvist bara håller upp handsken på det där vassa skottet.
– Nej, han är bra alltså. Jag trodde aldrig att han skulle komma över så där snabbt, säger han när bloggen äntligen får en chans att hälsa på Islanders ende svensk för tillfället.
Det känns bra att få in den på John J, erkänner jag härmed!
Men han kan trösta sig med att jag alltså nu introducerat mig för idolen – och att jag tycker det verkar vara en riktigt hyvens pöjk.
Så:
Mer Ullabulla i tidningen framöver!
* * *
Jo, man kan kanske tycka att McDonagh ska spela pucken så JT Miller får chansen att fullborda ett hat trick i hemmadebuten.
Men jag är rätt säker på att han visste att coachen skulle fått svavelosande utbrott om han misslyckats med passningen – Tårtan är liksom inte typen som lägger vikt vid sånt publikfrieri som hat trick – och tog det säkra före det osäkra i det läget.
* * *
Ledsen, Upstate Under dog – håller inte med. Jag är verkligen tagen av Jim James-skivan. Men tack för Shovels & Rope-tipset.
* * *
Lycka kan vara något så simpelt som att komma ut från Garden och upptäcka en satan så lång taxikö på åttonde avenyn – men sedan se en ledig bil som kommer stävande längs 33:e gatan och kunna ta den istället.
* * *
Läget i Washington börjar bli generande.
I normala fall hade Adam Oates förstås hängt löst – liksom Calle J, dessvärre – men sparka dom honom får laget sin fjärde tränare på 15 månader och så vill de nog knappast ha det.
* * *
Blir en kort slutrapport det här, men det är en lite mör biff som sitter här.
Imorrn tar jag ledigt och ägnar mig åt att kura i en vinterstorm som nu börjar beskrivas som historisk.
Men under helgen hoppas jag att vi får några fina stunder i korresoffan tillsammans.

McDonagh sätter 4-1 i tom kasse, så det är över här.
Nåt slags slutrapport kommer senare.

NY Rangers – NY Islanders 3-1 (Period 2)
* * *
J.T Miller!
Där har Garden fått en ny idol – direkt.
På magnifik passning från McDonagh kommer han loss i friläge och sätter matchens – och NHL-karriärens – andra mål.
Såna genombrott är ingenting annat än en lisa för själen att få bevittna.
* * *
Det är för övrigt en jädra tur för Rangers att han gör det 3-1-målet.
Mighty Tavares har några minuter sprättat in ett suveränt skott i taket bakom Lundqvist och Islanders är definitivt på väg in i matchen igen.
Nu ska hemmalaget kunna hålla ungdomarna ifrån sig i avslutningsperren.
Kanske.
* * *
Man kan fråga sig varför Islanders förefaller så nervösa för att ta utvisningar.
Rangers powerplay är inte farligare än kastrerad bonnkatt som just fyllt 20.
* * *
Ojvoj, UllaBulla har ett riktigt fett läge att snärta in en reducering efter halva perren – men hans landsman i Rangers-kassen nyper pucken med en plock snabb som laserstrålen i Kapten Kirks pistol.
Där ramlade John omkull hemma i soffan…
* * *
J.T Miller…det låter dessutom som namnet på en tv-deckare från 70-talet.
* * *
Ja, jag ville ju bara kolla om ni var vakna när det gäller Strålle.
Fast Nybro och Tibro…vem håller ordning på dom?
Bra fortsätter han dock vara.
* * *
Det är fortfarande ganska snäll match det – i all synnerhet för att vara derby.
Men det krävs nog, som mellan Blueshirts och Devils, några slutspelsserier för att spelarna ska laddas med samma slags känslor som de fansen hyser.
Men det kan ju mycket väl komma i vår-
Vad coolt det skulle vara.
* * *
– Några kommentarer om att jag skällt ut dig, frågar Eken ivrigt.
– Nej, tvingas jag ju svara.
– Fan vad dåligt, suckar den rojala eken.
Se där, nu skäller han på er också!
* * *
Bilderna på Tårtan när Rangers ännu en jävla gång åker för too many men on the ice är obetalbara.
Han håller på att explodera och man verkligen ser hur han får kämpa för att inte strypa sina spelare…
* * *
Chazz Palminteri är här ikväll också.
Då undrar man ju:
Kan Kayser Söze vara långt borta?
* * *
Bra jinxning, John J. Men du ville ha den – för Ullabullas skull. Och då funkar det inte, du hade inte med det här att göra…
* * *
Hagge åker på en duktig propp – och det är ett klassiskt fall av man-ska-hålla-upp-huvudet.
* * *
Det har blivit lite mer fokus i läktarraderna nu. Ärtsoppan har lagt sig tillrätta.
* * *
Ah, John Giannone – vilken viking. Han är reporter mellan båsen och får pucken rakt på näsan precis här i slutet och står sen ymnigt blödande och pratar rakt ut i kameran.
Jag hoppas han svenska granne ser och kan hälsa att bloggen är mäkta imponerad.
* * *
Nu ska jag kittla Eken lite.

NY Rangers – NY Islanders 2-0 (Period 2)
* * *
Jodå, Rangers-spelarna har lyssnat på sin befälhavare och gör en riktigt bra förstaperiod.
Gästerna från ön har mycket puck, men precis som i Tampa drar blåskjortorna ner tempot förtjänstfullt – och när de får lägen hugger de till.
Först sätter valpen J.T Miller, framspelad av fellow tonåringen Kreider, sitt första NHL-mål med ett riktigt fint skott och senare prickar Gaborik – under särskilt hård press från det powers that be – in 2-0.
Tårtan bör vara mycket nöjd.
* * *
Kollar särskilt på Ullabulla mest hela tiden och får gott intryck.
Han verkar smart.
Är det korrekt, John J?
* * *
Vi sitter precis så vi ser hur Gabby under en sekund verkligen siktar på lilla hål Nabby lämnat – och där sätter han sedan pucken.
* * *
Nej, jag vet inte – dom här m&m-karamellerna. Det bara fastnar en massa skit mellan tänderna och man ska väl inte behöva ha tandborste med sig på hockey.
* * *
Det är alltid lika vackert att se när en rookie gör sitt allra första mål och mer rutinerade lagkamrater – i det här fallet Staal, tror jag – tar pucken och ger den till materialarna så att den kan sparas till bokhyllan.
* * *
Vad som borde intressera alla Bruins-fan med TT-dealen är att de nu har fem millar att laborera med under lönetaket.
Vem kommer de att trejda till sig? Getzlaf? Iginla?
* * *
Eken kommer sent ikväll och för det ska han ha bannor. Det finns i Biffens rulebook för idrottsevenemang inget värre än eftersläntare.
* * *
Det är Strålle som bildar första backpar med McDonagh i Rangers. Girardis frånvaro spelar förstås in där, men ändå – kul att Nybro’s finest får cred. Det har han förtjänat. Strålle är de facto den ende i hela laget som faktiskt varit bättre i år än ifjol.
* * *
Jag har schweiziska kollegor ta vänster om mig. De talar tyska och det är ett udda språk i örat under hockeymatcher.
– Jaaa, aber Tavares ist ein schuldegung…liksom.
* * *
Ed Koch, den nyligen avlidne ex-borgmästaren, får en jumbotronhyllning i en reklampaus – och rungande ovationer från läktaren.
Det är inte mer än rätt, Koch VAR lika mycket New York som gula taxibilar, Woody Allen och Brooklyn Bridge är det.
* * *
Ja, jag läste faktiskt tyska i skolan – men mycket lite fastnade…
* * *
Torsdagsstämning in the stand. Mummel mummel, surr surr, inget riktigt engagemang förrän framåt andra perioden.
Det är nåt med ärtsoppa, det måste vara det.
* * *
Bilderna från båset när Tårtan klappar J.T Miller i ryggen så han lär bli tvingad att ligga på mage i sängen i natten är nästan lite rörande.
* * *
– Nu måste jag vara frank, säger Eken plötsligt.
Sedan håller han en upprörd utläggning om hur irriterande det är att jag efter matcherna alltid ska sitta kvar och skriva referat och slutrapport och dessutom kolla på sena matcher.
– Fan, man vill ju gå ut och äta middag efteråt!
Jag är detroniserad, utskälld av en Royal Oak…shit. Men jobbet går först, så är det ju. Alltid.
* * *
Tie Domi blir inzoomad – och föräras dundrande jubel.
Så var det inte riktigt när han kom hit med Toronto.
* * *
Ja, det här var väl ändå kul?
Nu fortsätter vi ha mysigt i två perioder till.

Och så tar vi och klipper ett derby till då.
Den här gången är det Islanders som kommit in till stan för säsongens första fältslag mot Rangers.
Det är nästan jämnt roliga matcher. Islanders spelar alltid sin bästa hockey mot Rangers, även när de egentligen suger – de har liksom samma förhållande till Manhattan-laget som Finland har till Tre Kronor. Men nu är de dessutom riktigt bra och framgångsrika och fullpumpade av välmotiverat självförtroende.
Så:
En lustiger dans står förmodligen för dörren i the woooooorld’s most famous arena.
* * *
Simon, den inte direkt ordkarge Rangers-supportern som står i dörren i mitt hus i Midtown och har en ongoing skoj-beef med den Islanders-älskande kollegan Bazil, bara ylar när jag kommer ner i lobbyn för att ta mig hit.
– Dom måste vinna ikväll, annars kommer Bazil äta mig till frukost i morgon, säger han och rycker mig i rockärmen.
Sedan kommer en salva om att Tårtan, powerplay-ansvarige ass-coachen Sullivan och praktiskt taget alla andra måste få sparken.
Dom har det lite svettigt nu, Rangers-fansen…
* * *
Roligast av allt tycker jag det är att jag äntligen får se Ullabulla Ullström live ikväll.
Jag hoppas han gör en riktig kanonmatch så att det finns anledning att gå in i gästernas omklädningskabyss och göra en intervju, så att John J i kommentorsspåret blir riktigt nöjd och glad.
41, har han på ryggen. Hjälp mig nu att hålla koll på smålänningen.
* * *
Jag är ju egentligen av åsikten att man ska stick to sin stil, no matter what.
Men idag är det så kallt och blåsigt och jävligt att jag gör ett tillfälligt avsteg från den principen. Jag har visserligen kavaj, men det är en lätt Sven Wolter-anstruken sak i svart manchester och under sitter en tjocktröja med polokrage a la svensk elitserietränare.
I morrn ska det för övrigt bli vinterstorm monumentale, men då är det ju ingen hockey så det kan vara detsamma.
* * *
Now, även Rangers har rimligen för avsikt att göra sin bästa match för säsongen ikväll.
Alla har Tårtans hot från i tisdags om att jobb i hans trupp är on the line i färskt minne och somliga måste helt enkelt spela för sina liv nu. Framförallt Derek Stepan, nye Halpern, Brad Richards och Marian Gaborik.
Brian Boyle?
Han är redan petad – med all rungande rätt.
* * *
Jodå, det blir sen pre game-lunch på Tick Tock Diner på 34:e och åttonde idag också.
Jag tar en anrättning som heter något så klatschigt som ”34th Street Traffic Jam”, för det är just en sån jag krånglat mig igenom. Av någon anledning är torsdagar alltid de värsta trafikdagarna i New York och man kan verkligen behöva några sausage-patties med over easy-stekta ägg och potatispannkakor när man utsatts för dem.
* * *
Kapten Callahan verkar vara tillbaka på isen redan ikväll,
Det hade man inte trott; det är ju bara en vecka sedan han lämnade isen med axeln hängande i en Frankenstein-pose som fick alla som nånsin haft problem med axlarna att grimasera i empati.
Däremot är det oklart om Dan Girardi kan spela och det kommer kosta hemmalaget, det.
* * *
Det behöver ni ju inte säga till nån, jag värdesätter mina ensamma matstunder, men jag tycker det känns nog faktiskt som att jag alltid kommer att inta mina pre game-måltider på Tick Tock.
Riktigt varför jag berättar det kan man undra, men jag längtar kanske undermedvetet efter sällskap..
* * *
Just som jag sitter här i pressrummet och stånkar med det här inlägget – och jag stånkar verkligen; det går av oklara skäl lite tungt idag – kommer det påstått riktiga uppgifter om att Islanders trejdat till sig Tim Thomas.
Det handlar tydligen bara om lönetakstekniska saker: Boston blir av med fem miljoner under taket och Islanders kommer upp till golvet. TT själv ligger lugnt kvar sin sabbatsårshängmatta och kommer sannolikt aldrig att spela en minut för Isles; till hösten är han UFA och kan signa med vem han vill, inklusive Boston. Om han nu alls vill spela mer.
* * *
Det här kan det hända att jag orerat om förr, men det roligaste möte jag sett mellan Rangers och Islanders här på Garden var back in the day när mini-magic Robban Nilssons gjorde sin debut i the wooooorld’s most famous arena, var helt svinbra och gjorde två mål på Henke.
Efteråt delade han en pizzaslice med pappa utanför omklädningsrummet och jag kunde inte låta bli att fråga om han inte var impad av sonen.
– Nja, svarade han, första gången jag spelade här gjorde jag hat trick.
Robban bara log uppgivet, skakade på huvudet och tog en tugga bussola till.
– Du hör…så där har jag alltid haft det.
* * *
Väldigt angenäm syn i pressrummet:
Larry Brooks är äntligen tillbaka efter en tids ganska så allvarlig sjukdom.
Jag blir glad både privat och yrkesmässigt; hockey i New York är inte riktigt samma sak utan Brooksie.
* * *
Ja, Henke Lundqvist behöver också göra en riktigt bra match ikväll. Han har inte varit dålig i de senaste matcherna – men har inte heller gjort de riktigt raffinerade och omöjliga räddningar han måste rada upp för att det här laget ska ha chans på några större framgångar.
* * *
Har My Morning Jackets-mannen Jim James färska soloalbum ”Regions of Light and Sound of God” i lurarna medan jag skriver de här raderna.
Verkligen svinbra, vill jag bara upplysa om.
* * *
Annars är ju Viktor Fasth Sveriges bäste NHL-målvakt just nu – och jag delar Big Papa Wennerholms glädje över hans framgångar. Det är något väldigt hjärtevärmande med äldre killar som kommer över och trotsar oddsen och tar för sig i världens bästa liga fast de egentligen inte ska.
* * *
Får äran att visa Viasat-teamet – här för en lång dokumentär om Lunkan – runt i Gardens inre och det är alltid en upplevelse att se blicken hos såna som aldrig varit här när de kliver ut i den tomma arenan.
Den har en alldeles särskild sorts magi.
* * *
Tårtan får under sin PK strax före matchen frågan vad han hoppas att Boyle upplever när han sitter på läktaren och tittar på den här matchen.
– Jag hoppas att han är fullständigt miserabel och aldrig mer försätter mig i den här situationen, lyder svaret.
Sedan får vi veta att han är minst lika besviken på vissa top-guys – och han menar Gaborik, ingen behöver betvivla det – men att de har så mycket på bankkontot att de inte blir petade.
Ännu.
* * *
Någon efterfrågade uppdateringar om Tedenby.
Well, han har inställt sig hos Albany Devils men lider av en höftskada.
* * *
Vi får klara oss utan Varpu ikväll, hur nu det ska gå. Hon är i Minnesota och håller koll på Koivu och unge Granlund.
* * *
Henke kommer upp till diskussion också och nej, coachen är inte nöjd med honom heller; det råder inga tvivel om att han måste spela bättre.
– Men jag kommer ju inte bänka Hank, säger han med en underhållande jag-är-inte-helt-galen-ton i stämman.
– Han kommer att jobba sig igenom det här och bli skarpare.
* * *
M&M:s i Garden-pentryt ikväll. Hm, mitt nya liv börjar första på måndag, har jag bestämt, så nu blir det frosseri.
* * *
Brooksie och Tårtan har som bekant en historia, men jag har alltid hävdat att det i grunden av den relationen finns både kärlek och respekt och jag tycker det bekräftas när Tårtan, som aldrig nånsin vill bli personlig, ser sin gamla trätobroder i pressrummet och med nåt som skulle kunna beskrivas som ett leende frågar ”how are you doin’?”.
Det är lite fint.
* * *
Ikväll kommer man att ha ”Potvin sucks” ringande i öronen när man kommer hem och ska sova – så är det alltid när Islanders kommer in till the city.
* * *
Det har länge hetat att John Tavares vid det här laget skulle varit en av de stora stjärnorna om han bara spelat i ett bra lag, men nu börjar det ju se ut som han är på väg mot verklig stardom som islander.
Visst har han, ni som följt Isles närmare, varit riktigt bra här under upptakten?
* * *
Ha ha, det finns nu alltså en Facebook-grupp med enda mål att jag ska göra min debut i Montreal den här säsongen.
Kolla här:
https://www.facebook.com/groups/153901414763803/
I love it – och cheferna hemma i Stockholm kommer inte kunna motstå frestelsen att göra något av det.
* * *
Stu Bickel är healthy scratch också. Dt börjar ta sig i Tårtans huvud.
* * ^*
Ullabulla ser samlad, lugn och hård ut på värmningen.
Det kan bli hans stora kväll på Garden, detta.
* * *
Nu tar jag paus för m&m- och kaffe-orgie.
You know the drill – ni öser i kommentaorsspåret och jag återkommer i första paus.

New Jersey – NY Rangers 3-1 (Slut)
* * *
Det är underkylt regn när jag kommer ut från The Rock och i dylikt väglag måste man vara Evel Knievel för att våga ge sig ut på Jersey Turnpike med Newarks taxichaufförer.
Så jag, som är mer Stig Helmer än jag är Knievel, viker trots ivern över att få så Sharks mot Hawks från början ner mig och tar ångtåg tillbaka i istället.
Därmed kommer jag in i handlingen i Sharktank först en bit in i förstaperren, men det räcker för att kunna ge kommentatorn Anders Dahlgren rätt.
Ni skulle stannat uppe och tittat på det här hockeyfyrverkeriet.
Till slut vinner Blackhawks med 5-3 – och har därmed bragging rights som ligans bästa lag.
* * *
Tårtan hotar folk med sparken efter den här aftonen i Jersey.
Han tycker att Kreider och J.T Miller var bra.
– Och de kommer förmodligen att ta jobben av några veteraner som är rädd och spelar för försiktigt. Det här laget spelar inte försiktigt, morrar han.
Det skulle kunna gälla både Brad Richards och Marian Gaborik, för det var två av de verkliga plattfiskarna den här aftonen, men de blir såklart inte av med jobbet.
Brian Boyle däremot…ojvoj, där har vi definitivt en som kan inom de närmaste dygnen kan få veta hur det känns att gå på den planka som kallas waivers.
* * *
Vi står och pratar med Hedbä – som för en gångs skull visar sig i omklädningsrummet efter att ha suttit på träningscykeln och pressat fram lite mjölksyra direkt efter slutsignalen– när Marty går förbi precis bakom.
– There he is. The twenty year-old, säger svensken och slår sin kollega på axeln.
– Yeah right, skrockar legendaren.
Det tycker jag är en fin liten scen.
* * *
På torsdag ska Rangers upp i nästa derby – mot kvicka, energiska och uppkäftiga Islanders.
Det kan bli en omtumlande åktur det.
– Och tänk vad som händer mig då, ylar dörrvakten Simon när jag till slut sladdar in genom dörrarna.
Han är benhårt Rangers-fan och har i år hånat kollegan Bazil, som håller lika hårt på Islanders, så nu fruktar han vedergällning.
– Säg åt Henrik, vädjar han. Bazil kommer att vara på mig i flera veckor om de förlorar…
Det är sånt Rangers-fansen, de kaxiga, får leva med nu…
* * *
Youngblood Adam Larsson och Yayo Josefson har börjat se sig om efter fast bostad i Soprano-land igen – och åter fastnat för den luxuösa skrapan i Jersey City där vi hittade hela det svenska Devils-gänget under slutspelet förra våren.
– Jo, vi var faktiskt och kollade på ett penthouse igår. Men jag vetifan, det är rätt läskigt. på 49:e våningen. Man vågar ju knappt titta ner, säger han.
Jodå. Jag bor på 48:e i en kåk på andra sidan floden och kan meddela att man inte bara vänjer sig – det blir som ett gift att ha den utsikten.
* * *
Zac Rinaldo är inte riktigt riktig, så är det ju bara.
* * *
Adam säger för övrigt att han inte varit här tillräckligt länge för att känna riktigt hat mot Rangers ännu.
– Men det kommer väl. Jag ser ju på de äldre killarna att det här är väldigt speciella matcher.
Det är ju det.
Och just nu råder det inga tvivel om att Devils äger Rangers.

Slut här, i princip. 3-1 med 26 kvar.
Vi hörs senare

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 2)
* * *
Rangers försöker i alla fall, ligger under sekvenser på ordentligt i den här perioden – och när de inte behöver hålla på med det där svåra att spela powerplay skapar de en del chanser också.
Men det blir inget.
När de inte själva fumlar i avslutningarna är Marty legendar helt omöjlig.
I övrigt är mellanakten inte mycket att skriva hem om; det händer verkligen inget särskilt och stämningen på läktarna börjar bli lite rastlös,
Så blir det ibland
Nu hänger allt på nästa mål – om det alls kommer något.
* * *
Det är svårt att veta vad som inspirerat Marty mest – kollegan Hedbäs förstklassiga spel i förra matchen eller det faktum att han möter Rangers. Briljerar gör han i alla fall, the old man.
* * *
Träffar återigen Benny målvaktstränare på muggen – vi har blåser i harmoni, tydligen – och han flinar fortfarande glatt åt han fick klippa repliken om Girardi.
* * *
Ja, det är lite Christian Olsson över Nash när han hoppas in i en tackling ena sarghörnet – och jag är lika förvånad som Viktor Hällegerd Stark, Devils nye first förkämpe i kommentatorsspåret efter Kurt T och Konsertpianisten, att domarna bara låter det passera.
* * *
Men det ska ju också påpekas att Rangers saknar sin bäste back i Girardi och sin bäste ”rollspelare” i Callahan.
Det märks.
* * *
Så vem är du Hällegerd Stark? Vi vill ha koll på Devils-vännerna i det här kommentatorsspåret. De brukar få slita i motvind ibland, men gör det ofta med beundransvärd dedikation.
* * *-
Kan nog förklara hur Red Wings ligger under med 2-0 hemma mot Calgary efter en perre?
Babcock lär inte ha toppat som på vår pressläktare i alla fall.
* * *
Det är ganska roligt när de kör sån kiss-cam i en reklampaus – och avslutar med en stackars Rangers-supporter med, eh, kraftig benstomme som sitter ensam och smaskar med en hamburgare…
* * *
Unge Miller är helt enkelt – han får i alla fall mer gjort än en sån som Boyle och en sån som Kreider.
* * *
Jag tar mig hem till Manhattan innan det kommer slutrapport, så sitt inte och håll andan efter den här matchen, okej?

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 1)
* * *
Och här börjar det precis som det slutade i våras:
Henrique gör mål på Henrik.
Det är så perfekt som en story kan bli i detta ongoing drama – mina vänner från Champions i Tampa kommer kunna skriva hela romaner om den unge Lundqvist-dödaren.
* * *
I övrigt handlar perioden i huvudsak om Rangers sedvanliga kramp i powerplay. De får tre tillfällen, inklusive fyra minuter då Andy Greene åker på en major får hög klubba. Men de skapar mestadels inte mer än the local boy Christopher Moltisanti när han försöker skriva filmmanus på egen hand. Och när Marc Staal till sist får ett riktigt läge och bara har att lägga pucken i öppen kasse är Marty Tarzan igen.
Sen går det som det precis det tenderar göra såna gånger – så fort Devils får en halvchans gör de 2-0.
* * *
Hemmafansen är roliga när de efter första målet först drar den omtalade HEN-RIQUE, HEN-RIQUE, HEN-RIQUE-ramsan – och sen omedelbart växlar över till ”Heeeeeeeenrik, Heeeeenrik, Heeeeeenrik”.
* * *
Eftersom det skrivits så mycket om det kanske man tittar extra noga, men visst – Under det enda tillfälle han får är rena Fast Freddy Shoestring under penalty kill.
* * *
Rick Nash kan inte direkt misstas för Lidas när han står framför egen kasse och låter David Clarkson sätta andra kassen.
* * *
De gillar verkligen inte Lundqvist i The Rock.
Alla namn när speakern räknar upp gästernas starting lineup möts visserligen med ett eftertryckligt ”suck”, men det är extra krut aversionerna mot den svenske målvakten.
Kan ju möjligen bero på den brist på respekt som visats Devils hyggligt meriterade målis på Garden under två långa decennier…
* * *
Derek Stepan ska inte försöka tacklas, tror jag. Han försöker proppa Kovy på öppen is, men får en mottackling a la Foppa så han sätter sig på arslet.
* * *
Jaha, Kederstedt från Svenskan hinner stämpla in innan första nedsläpp också.
Som sagt: Pressboxen har samma nyans som när Babcock toppar sitt lag.
* * *
Det känns hela tiden som det går fortare, och händer mer, när Devils är i anfallszonen – och till skillnad från i Tampa i lördags klarar Rangers inte riktigt av att dra ner tempot på önskat sätt.
* * *
Stealth-flygaren, Rangers kopiöse GM Glen Sather, sitter i sin vanliga loge precis bakom främsta pressläktarraden och tuggar på sin cigarrstump.
Han får förstås inte tända den, men likafullt – den sitter alltid är, intryckt mellan hårt spända läppar.
Och även om han nu ”är” New York – på samma sätt som Johnny Sack var det – känns det verkligen som en syn värdig Soprano-land.
* * *
Skulle förvåna om inte Kovy gör ett mål innan kvällen är slut också, Han ser verkligt hungrig ut. Det gör han i och för sig alltid, men…ja, det är ju Rangers.
* * *
Träffar Rangers målvaktstränare Benny Benoit i urinoaren precis innan nationalsången och frågar förstås om han vet vad det är för del på Girardi.
– Det gör jag, säger han på sin finaste fransk-engelska, men jag tänker inte berätta för dig.
Well, det var ju värt ett försök…
* * *
Bjuff, Magnus Adolfsson, Bjuff? Nej, jag känner inte till någon sådan lista, men den över smeknamn jag fått i den här bloggen börjar bli väldigt lång nu.
* * *
Man kan SE att det är lika mycket Rangers-fans som vanligt här, men man kan inte HÖRA det.
Inte så konstigt kanske.
* * *
En liten kaffe nu, sen blir allt som det ska.

Tillbaka på brottsplatsen….-
Eller hur man ska se det.
Jag sitter i alla fall på exakt samma stol, på exakt samma plats på pressläktaren i The Rock, där jag 25 maj förra året såg Adam Henrique göra ett av de klassiska målen i den lokala hockeyhistorien.
Ni minns förstås. Övertid i sjätte konferensefinalen mellan Devils och Rangers. Ställningen är 2-2. Och 01.03 in i övertidsperioden lyckas Adam Henrique i en brötig situation vid Henke Lundqvists kasse hitta den lösa pucken – och ögonblicket senare trycker han in avgörande 3-2.
Därmed går Devils till final – och förkrossade Rangers-spelare på sommarsemester.
Nu, nästan nio månader senare, möts de bittra fienderna för första gången sedan den magiska kvällen.
Subplotterna är så många att de knappt går att hålla reda på, men ett är säkert:
Det blir ett returmöte att se.
Are you with me?
* * *
Kontrasterna är rätt knivskarpa ibland. Bara alldeles nyss satt jag som bekant på en hotellbalkong i Florida och log mot en vänlig, ljummen sol. Nu stånkar ett fullsatt Transit-tåg, stinkande av blöta täckjackor, ut genom snöyra i ett norra Jersey så grått och dystert att medborgare i forna DDR hade känt sig right at home.
Men ombyte förnöjer ju, är det inte så?
* * *
Såsmåningom förlorade ju Devils finalen Henrique tog dem till med det där sudden death-målet, men var fullständigt försäkrad:
För de flesta fans var det viktiga och helt avgörande att de fick slå ut Rangers.
Det berättade hjälten själv om i en intervju i Star-Ledger för bara någon dag sedan.
– Hela sommaren har det kommit fram folk och velat ta i hand och berättat hur oerhört mycket det betydde för dem att jag gjorde det där målet, berättade han med ett leende.
Vad man måste förstår är att det handlar om så mycket mer om rent hockeymässig rivalitet.
New York har alltid sett ner på New Jersey, alltid hånat och förlöjligat och satt näsan i vädret åt vad man ser som de mindre vetande tölparna på andra sidan floden. Ta Stockholms syn på ”landet” – och multiplicera med hundrafemtio.
Därtill ska förstås läggas att Devils de senaste decennierna varit en betydligt framgångsrikare organisation än Rangers – och ändå åtnjutit betydligt mindre respekt och uppmärksamhet och intresse i lokal media.
Så man får verkligen förstå att människorna här ute, som i de flesta fall är precis lika urbana och världsvana som någonsin sina släktingar i New York City (well, på Christoper Moltisanti-sättet, om inte annat…) , har alldeles särskilt glödande känslor investerade i slagen om Hudson-floden.
* * *
Kvällen på Champions i Tampa efter matchen i lördags blev en angenäm påminnelse om att det ibland, särskilt när det jagats mot tajta deadlines, inte finns något roligare än att ta några stänkare med kollegor.
Det blev å andra sidan också en påminnelse om att det morgonen efter såna informella firmafester inte alls är särskilt roligt…
* * *
– Det här är bara en match i mängden för oss. Vi bryr oss inte om vilka vi spelar mot, ljuger Tårtan.
Dessbättre är andra desto mer uppriktiga.
– Jag står inte ut med att förlora mot Devils, erkänner till exempel Marc Staal.
– Vi kommer att ta vid exakt där vi slutade förra året, muttrar Danny Girardi.
– Det ska bli undrbart, konstaterar Lundqvist.
Att tongångarna är likadana hos Jersey behöver jag inte ens berätta. Där sitter antipatierna mot Rangers i omklädningsrumsväggarna. Den som vill veta mer kan läsa Marty Brodeurs biograf. Han berättar där med stor lust om hur mycket han hatar fienden i blått…
* * *
Det blev således en mer lugn Super Bowl-söndag, men herregud vilken match vi fick se. Det var ju rena rama…ja, NHL-dramat. Och det kändes fint att till slut få gratulera Omar, Proposition Joe, Bunk, Avon Barksdale, McNulty, Bubbles och Bodie till en magnifik seger.
* * *
Vi får se ett delvis nytt Rangers på isen ikväll. Rupp blev ju trejdad till Minnesota igår – i utbyte mot Darroll Powe och Nick Palmieri. Den senare skickades sedan direkt till Hartford, men Powe spelar ikväll. Dessutom låter det som att J.T Miller – ungblodet som briljerade med USA i JVM – får debutera. Och så kan Chris Kreider återkomma.
Rupp verkade vara en skön snubbe, twitter vittnar om stor saknad bland lagkamraterna, men han har sett omöjligt seg och långsam ut under de inledande matcherna, så jag har full förståelse för trejden.
Powe minns jag som en rätt råbarkad typ i Flyers, men det talas nu mest om att han är en formidabel utvisningsdödare och såna kan ju det här laget onekligen behöva.
* * *
Knappa två timmar till matchstart och det är som vanligt i The Rock.
Jag och organisten ensamma i hallen.
Han puttrar i skrivande stund med en riktigt såsig version av ”Strangers in the night”. och jag nickar fåraktigt i takt vid datorn.
Så SKA Det vara här.
* * *
Bloggen får första gången i år se Youngblood Adam Larsson live ikväll.
Det är bloggen glad för.
Å andra sidan deppar den lite över att Hanky Tank Tallinder petats.
Han är inte särskilt glad själv heller, framgår det i en intervju med Gulitti
– Jag vill inte vara i den här situationen, säger han.
Å andra sidan skyller stockholmaren inte på någon annan än sig själv.
– Man kan hitta på vilka ursäkter man vill, men förmodligen handlar det om att spela lite bättre.
Sund inställning.
* * *
Det är rena svenskfesten på pressläktaren ikväll. Enligt sittplatsschemat har till exempel Cafe två utsända här – och till vänster om yours truly sitter ett helt reportageteam från Viasat.
De går alltså i Niklas Holmgrens och Calle Johanssons fotspår och har mycket att leva upp till vad gäller rent stämningshöjeri.
* * *
Vi får ingen svensk målvaktsduell ikväll heller.
Henke står visserligen, men Hedbä får vila – trots att han är den ende blågule keepern i de här trakterna som hållit nollan den här säsongen…
* * *
Jaha, nu visar det sig att vi Fjärde väggen-trummisen från Sportradion här också.
Pressboxen är alltså rena rama Detroit Red Wings.
Hoppas det blir en riktigt minnesvärd match. Man vill ju att landsmännen ska komma hem till sina redaktioner och rejva om vilken fest det är i NHL.
* * *
Det kommer att snöa hela kvällen tydligen, men jag tror ändå jag utmanar ödet med en Newark-taxi in till stan.
Man vill ju hem och se det feta tungviktsmötet mellan Blackhawks och Sharks från början.
Där får vi veta vem som verkligen är herre på vinterns täppa.
* * *
Mike Gillis, Vancouvers omsusade general manager, sveper förbi.
Jaha, nu ska vi byta Henke mot Luongo…
Eller inte. Gillis har varit på en luguber östkustturné i en hel vecka och ingen förstår riktigt varför, för Canucks ska inte spela mot några lag här borta i år och Bobby Lou-trejden verkar vara lagd på is.
Men hey, alla vill ju se sunny Newark då och då.
* * *
Har en bestämd – väldigt bestämd, till och med – känsla av att Adam Larsson plaskar in ett mål ikväll.
* * *
Man kan nog vara rätt övertygad om att de jumbotronansvariga kommer att plugga det där Henrique-målet rätt duktigt under kvällens gång.
* * *
DeBoer får frågan om han haft någon kontakt med Tårtan under sommaren.
Svaret:
– Nej, vi umgås inte så mycket off season.
Nej, precis som Israel och Palestina inte umgås så mycket…
* * *
Sen han återkom från skada har Devils-fansen tydligen hyllat Henrique med samma slags ramsa som brukar föräras Rangers målvakt hemma på Garden.
Eftersom det alltid kommer mycket Rangers-fans på de här matcherna kan det bli rätt lustigt om bägge två gör bra matcher.
* * *
Jävlar vad jag ser fram emot alla direktrapporter ni kommer att lämna från övriga matcher i kommentatorsspåret ikväll.
* * *
Får twitter-frågor om jag sett David Puddy ännu.
Nej, han går bara på slutspelsmatcher. Ja, det är i alla fall bara då han har ansiktsmålning, så såna här grundseriedrabbningar är han svårare att hitta på läktaren.
* * *
Efter några matcher i Tampa är det svårt att vänja sig vid en vanlig jumbotron igen.
Den här är jämförelse som den svartvita miniapparat pappa hade på nattduksbordet i sommarstugan.
* * *
Oj, precis innan värmningen kommer besked att Dan Girardi inte spelar för Rangers.
DET är ett tungt avbräck – och nu är jag helt övertygad om att det blir hemmaseger här.
* * *
Nu ska jag lägga in en prilla och ta en traditionsenlig promenad i den långa korridoren bakom pressläktaren.
Förhoppningsvis stöter jag på Brooksie, han ska tydligen göra comeback efter en tids sjukdom ikväll. Han har varit mycket saknad, på flera sätt.
Sen släpper vi pucken och ser fram årets roligaste match i The Metropolitan Area.