NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 1)
* * *
En riktigt hygglig period av Rangers, särskilt första halvan, och resultatet kan inte ifrågasättas av någon.
Kanske börjar de få ordning på grejorna igen.
Flyers är alltid farliga när de går till anfall – det finns en explosivitet i attackerna som alltid imponerar – men intrycket att det är tunt bakåt består.
Bortsett från på Risotto Del Zottos tidiga mål har Mister Universe dock spelat riktigt inspirerat och därför har gästerna fortfarande chansen.
* * *
Henke rånar Danny Brieoest en bit in perren – och för första gången i år hörs en riktigt mäktiga HEN-RIK-ramsa på Garden.
Den har han längtat efter att få höra.
* * *
Pravdas utsände kommer aldrig.
Istället sitter Daniel Kederstedt från Svenskan på den platsen.
Mer bjärt kunde kontrasten knappast bli…
* * ^-
Det är en väldigt snäll period för att vara de här två lagen. Men Zac Rinaldo verkar vara intresserad av att ändra på den saken – och det dröjer garanterat inte förrän Hanson Brother Asham rvsp:ar på inbjudan.
* * *
Ja, Tårtan har lämnat dreamteam-kedjan intakt, och jag har full förståelse – det kan inte vara lätt att bryta upp hockeyns motsvarighet till Lagens Väktare i gamla serietidningen Gigant, om någon minns.
* * *
Eken tappar lätt koncentrationen när det inte är playoff och då pratar han väldigt mycket om allt annat än hockey.
Så ni vet.
* * *
Visst är Hagge het; de tär ju på det så kallade k-håret att han drar in 1-0 på beckhand redan i första bytet.
* * *
Och just som jag citerar Uncle Junior i introt – vem är det då som kommer hit och sjunger nationalsången?
Uncle Junior, aka Dominic Chianese.
Och han sätter den med samma känsloladdade patos som när han sjöng italienska serenader efter Jackie Juniors begravning.
* * *
Apropå första bytet:
Det blir olyckligtvis mål första gången Lilja, långhårig som en Deep Purple-basist, är inne på en NHL-is i år.
Host host, men han revanscherar sig snart.
* * *
Det är betydligt förre scouter här idag. Till och med Mark Howe verkar ha fått åka hem till Detroit. De har sett nog av Rangers, helt enkelt…
* * *
Stackars Strålle, det är ju han som får dras med Bickel. Det måste vara som att bli en jävel på att spela gitarr – och bara få jobb i Anna Books kompband.
* * *
Det är en sån där segdeg-kväll i kväll när det tar väldigt lång tid innan läktarsektionerna fylls och stämning är mer surrig än hög.
Men Gris-Olle II har några unga kamrater med sig som håller bra låda intill oss.
* * *
Benn Ferriero, nyförvärvet från Pittsburgh, ser ut precis som Zuke Zuccarello – och har samma nummer.
Man kan bli glad för mindre.
Han är helt okej också.
Eller som Tårtan sa efter förra matchen:
– I liked that little shit!
* * *
Tänka sig – det är problem på nhl.com igen.
Vad hände på teknikavdelningen under lockouten egentligen?
* * *
Mot pentryt och flygplatsloungekänslan.

Som väntat är skadefrekvensen hög så här i början av en minisäsong som började i all hast, utan nödvändiga förberedelser.
På listan över NHL-krigare satta ur stridbart skick finns bland andra Scott Hartnell, Patric Hörnqvist, Darren Helm, Jason Spezza, Gabriel Landeskog, Ryan Kesler, Chris Krieder, Andrej Meszaros, Micke Samuelsson, Derek Roy och Mike Smith.
Och så Biffen Bjurman.
Jovisst – häromdagen kom jag trampande i mina blankslitna promenadskor, missade en snötäckt isfläck och flög på arslet på ungefär samma sätt som Adam Larsson när PK Subban proppade honom förra säsongen.
Prognos:
Bräckt revben och en illa tilltygad armbåge.
Så nu är även jag, min stackars gubbjävel, day-to-day. Jag har inte ont när jag bara sitter så här och kan skriva, men det är svårt att sova – de där revbenen tycker om att påkalla uppmärksamhet när man vänder sig i bingen, om man säger så – så energin är inte Calle Hagelin-speedad direkt.
Så ha lite överseende nu. Det här är en blogg från the injured reserve-list.
* * *
Rangers-Flyers ikväll alltså.
Det är som regel alltid en sevärd och underhållande happening.
Förra säsongen hade Rangers som bekant roligast, eftersom de – till Flyers oändliga frustration – vann sex matcher av sex möjliga, men i år har ju Flyers redan vunnit ett möte, så det är Blueshirts som vill ha revansch på ärkerivalen från andra änden av Jersey Turnpike.
Här kan smälla duktigt!
* * *
Jag är också lite halvförkyld och har ont i en tid, för att nu fullborda sjukdomsrapporten.
Ni hör – det är inte mycket kvar med den här ynklige bloggaren.
* * *
Om jag förstått rapporterna från morgonvärmningen rätt gör Lilja säsongsdebut i den här matchen.
– Jag vet inte själv om jag ska spela, men det blir så är jag beredd, säger han till Tim Panaccio.
Det vore nåt. Den här bloggen vill att det ska gå bra för den älskvärde pratkvarnen från Helsingborg.
* * *
Väldigt off topic, men på vägen till Garden idag ser jag att Iceland Air sjösatt en ny reklamkampanj och på en busskur på 34:e gatan kan man läsa att det tar 1530 timmar att åka kanot från New York till Island, men bara fem timmar med flyg.
Hm.
Det må vara sant, men jag misstänker att marknaden är väldigt liten för de som ser det meddelandet och tänker att ja, fan, vi skiter i kanoten och flyger till Reykjavik den här gången istället.
* * *
Ikväll inleds en ny era i St.Paul i Minnesota.
Jonas Brodin gör sin hemmadebut med Wild – och han gör det av allt att döma med Ryan Suter i första backparet.
– Vi begär mycket av honom redan efter tre matcher, men vi tror att han är kapabel att klara av det. Att komma till Joe Louis Arena och göra sin NHL-debut mot Red Wings, som Jonas gjorde i helgen, är ganska tufft, men jag tycker han var outstanding, säger coachen Mike Yeo till pressuppbådet där uppe.
Bloggen har sin särskilde utsände, MN Johan, på plats och han kommer semirapportera live, men alla är förstås välkomna att berätta hur det går för världens bäste ”Bacon”.
* * *
På grund av den egenartade dygnsrytm jag dansar efter just nu har jag börjat bygga på nya traditioner. Jag hinner ju i princip inte mer än upp ur sängen förrän jag ska hit igen, så några matcher i rad nu har jag intagit min brunch på en diner på åttonde och 34:e. Lite turistigt, men ändå bra. De har finfina omeletter, till exempel. Så jag tror att det fortsättningsvis får bli min pre game-adress.
Och intresseklubben noterar, antar jag…
* * *
Tårtan Tortorella har inte velat skylla på någonting tidigare, men i dagens Post muttrar han om att jo, det är såklart på grund av utebliven camp så många inte håller normal standard just nu.
Jag vill minnas att bloggbiffen var inne på den teorin så sent som i lördags, no?
* * *
Nu slog jag sönder retur-knappen på laptoppen. Det är en stor spricka i den. Fan, jag har haft bättre dagar…
* * *
Tårtan antyder också att han splittrar superkedjan idag. Inte för att han är missnöjd med Gaborik-Richards-Nash, men för att han behöver få även kedjor och spelare att komma igång.
Ja, det finns några spelare det vore roligt att se den här säsongen också. Jag menar, har ni överhuvudtaget sett till Ryan Callahan, Brian Boyle, Derek Stepan och Michael Rupp?
* * *
Han var på första matchen i Boston, men sedan dess har dear old Brooksie inte setts till. Det är oroande rent personligt, jag tycker mycket om honom – och så blir ju presskonferenserna med Tårtan mycket mindre spännande…
* * *
Ja, Calle Hagelin kan också föras upp på listan över Rangers-spelare som inte synts till i början av säsongen, men han började gnistra lite i lördags.
– Det kändes bra. Förhoppningsvis var det ett steg i rätt riktning som jag kan spinna vidare på ikväll, säger han till Post.
* * *
Så Subban föll till föga till sist och skrev på ungefär det kontrakt Marc Bergevin ville att han skulle skriva på. Nu kan han visa framfötterna i tvenne år – och sen få det kanonkontrakt han drömt om.
Och plötsligt ser Habs lite…intressanta ut, trots allt. Med Markov frisk, och PK:s signatur på ett kontrakt, är backuppsättningen rätt mäktig, faktiskt.
* * *
Ser Knuble gå och vissla lite i katakomberna utanför Flyers omklädningsrum. Han verkar harmonisk – och jag är glad att se honom. Det är en sympatisk man.
* * *
Tillbaka på backplats ikväll:
Stu Bickel.
Jag säger ingenting, jag…
* * *
Eken glider, helt otippat, in i pressrummet och konstaterar att man inte kan missa matcher mellan Rangers och Flyers.
Sen sätter han sig ner och tittar på gamla bilder i sin i-phone.
En hjälte ändå, på nåt sätt.
* * *
– Jag vill att Bickel ska hitta sitt spel, säger Tårtan på presskonferensen före matchen.
Ja, jag vill att Beyonce ska inse att hon måste jämna Jay-Z för mig, men det blir förmodligen inte så hur jag än beter mig.
* * *
Igen;
Ljudet när materialarna strax före uppvärmning kommer ut och häller ut puckar på nyspolad is är nästan erotiskt.
* * *
Tårtans ”I want to Stu to find his game” får mig rentav att tänka på scenen i Sopranos när FBI gripit Junior och en agent under ett förhör säger att han egentligen vill ha Johnny Sack.
Junior svarar:
– Yeah? And I wanna fuck Angie Dickinson. Let’s see who gets lucky first.
* * *
Hedbä startar för Devils i TD Garden! Nu ger ni honom några lyckönskningar.
* * *
Plötsligt säger Eken att han inte varit rejält hungrig på tre-fyra dagar – och därför skippar han pressmiddagen, för första gången i världshistorien.
Och jag trodde det var JAG som var dålig nu…
* * *
Lilja ser långhårig ut på värmningen.
Desto större skäl att börja värma utan hjälm, tycker jag.
Det gör Kimmo Timonen – och han ser grym ut.
* * *
Vi har självaste Pravda – alltså inte Dala-Demokraten, riktiga RYSKA Pravda – bredvid oss i kväll.
Rätt tungt ändå.
* * *
Annars är det Luke Schenn det blixtrar mest om i Flyers på värmningen.
Och Hagge på andra sidan. Ja, han gör säsongens första mål ikväll.
* * *
Nu ska jag klämma Pravda på några gamla Izvestija-turneringen-minnen.
Vi hörs enligt gamla traditioner i första paus.

Nu har den vanvettigt efterlängtade säsongen pågått i en dryg vecka.
Så:
Det är dags för årets första ”Biffens lista”.
Huruvida den alltid kommer att gå på just måndagar låter jag vara osagt, den kommer nog snarare att dyka upp lite när som helst, när andan faller på och det finns saker värda att lista.
Men here we go, för första gången sedan i juni – det best och the sämst of senaste veckan enligt den allsmäktiga bloggaren.

1. Scot Beckenbaugh.
– Jag lovade ju att den här doldisen skulle få toppa den första listan. Det var federale medlaren Beckenbaugh som till slut bröt dödläget i förhandlingarna mellan NHL och NHLPA och således är han huvudansvarig för att vi nu sitter här och frossar i hockeygodis året runt. Borde få sitt namn inristat i bucklan.
2. Patrick Marleau.
– Det är rena Gretzky-magin över den svårmodige 33-åringens start på säsongen. Två mål per match i fyra omgångar, sedan bara ett. Shit. Och man får känslan att han kanske, en sån här kort säsong, kan fortsätta vara lika bra även när det gäller…
3. Chicago Blackhawks.
– Aldrig tidigare under sin 87-åriga historia har Blackhawks inlett en säsong med sex raka segrar. Mycket mäktigt. Tomas Ros, som älskar sitt Chicago, kan få dansa seger-lambada i sommar igen.
4. Rookisarna.
– Vladimir Tarasenko i Blues, Cory Conacher i Lightning, Dougie Hamilton i Bruins, Justin Schultz och Nail Yakupov i Oilers, Jonathan Huberdeau i Panthers, Alex Galchenyuk i Canadiens, Jakob Silfverberg i Senators, Mikael Granlund och Jonas Brodin i Wild…det är nåt väldigt speciellt med the class of 2013. Så speciellt att det kan bli bästa rookie-säsongen på flera decennier, känns det som.
5. Bolts.
– De seglar under radarn efter sin kackiga fjolårssäsong, men goddammit. Lightning leder inte östra konferensen av tillfälligheter. Det är ett riktigt bra lag det här.
6. Greg Zanos skägg.
– Den mest fantastiska ansiktsbehåringen i sporthistorien, tror jag. Zano skulle fan kunna spela orgel i The Band.
7. Toby Orr Enström.
– Vår kanske mest underskattade back har inlett briljant uppe på den svinkalla Manitoba-slätten och delar nu ledningen i svenska poängligan med Daniel Sedin. Därmed har han gjort sig förtjänt av lite extra bling-bling. Gå till juvelaren nu, Tobias.
8. Paul Macleans kopia bakom Senators bås.
– Det bästa lika-som-bäret sedan Lasse Anrell hade fräckheten att jämföra mig med fackliga hjältinnan Lillemor Arvidsson…
9. Wade Redden.
– Håller ju på att iscensätta en revansch av samma kaliber som den Sons of Anarchy till slut fick på DEA-agenten June Stahl.
10. Det nya pentryt på Gardens pressläktare.
– Det bästa som hänt sedan UPS började buda snus till USA.

BIFFENS BU

•Lockouten.
– Ska inte nämnas mer nu, jag lovar, men det fyra månader långa konflikthelvetet måste såklart toppa Bu-listan en gång. Som vi hatade den…
•Capitals, Kings, Flyers, Rangers, Red Wings och Coyotes.
– De stora besvikelserna under serieupptakten. Var det ingen som upplyste dem om att de första matcherna efter campen inte var försäsongsövningar?
•PK Subbans omedgörlighet.
– Har fortfarande inte skrivit på för Habs, för att inte får vad han anser sig förtjäna. Så här direkt efter en konflikt när medlemmarna i NHLPA försäkrade oss om att de inte alls var giriga och egentligen bara ville spela hockey känns det…sådär.

NY Rangers – Toronto 5-2 (Slut)
* * *
– Du bara flabbar du, mutttrar Lundqvist när jag har kul åt att han hade 0.00 i räddningsprocent efter 17 minuter – på ett skott.
Well, man får ju passa på. Det är inget ämne man direkt skulle ta upp efter en förlust.
Men precis som jag sa inför tredje, och som alla som såg matchen ju faktiskt kunde ana, kom Rangers tillbaka och vann alldeles väldigt rättvist i tredje.
* * *
Hygglig urladdning av Flyers i Fort Lauderdale.
Men – vad har hänt med Panthers? Såg inte dom alldeles väldigt pigga ut i premiären?
Den här konstiga säsongen…
* * *
Broadway-hatten är tillbaka.
Fast den är helt ny.
Det visar sig att den gamla, den som införskaffades i Stockholm förra hösten och efter att ha vandrat runt mellan spelarna en hel säsong var lika trådsliten som korresoffan, stulits.
– Ja, den försvann, så vi har fått en ny av ägaren. En riktigt fin en. Den vi hade förra året var ju faktiskt en riktigt taskig hatt. Men den här är så fin att Dolan först inte ville ge bort den, men när han hörde att den ursprungliga hatten blivit stulen föll han till föga, berättar Lundqvist.
Den sitter efter denna match på Marc Staal, för övrigt
* * *
Men Leafs alltså…de såg inget vidare ut i kväll. Det blir svårt. Som vanligt.
* * *
Ni vet vad jag ska ut på nu och därför utgår jag från att ni ursäktar det kortfattade i denna avslutning.
Margarita väntar, för bövelen.
Men låt oss ha en slapp söndagkväll ihop om lite mindre än 24 timmar.

Visst vänder Rangers.
Gabby har just satt 5-2 i tom kasse.
Så kan det gå.

NY Rangers – Toronto 1-2 (Period 2)
* * *
Jag får en bestämd känsla av att Tårtan gav spelarna en Kapten Haddock-artad avhyvling – med megafon – i första pausen.
Att påstå att de börjar spela bra i andra vore magstarkt, men det blir i alla fall lite mer energi och desperation i agerandet och till slut lyckas Brad Richards trycka in en retur.
Det är bud på mer också och hur det nu än sett ut tror jag faktiskt att de vänder det här till slut.
Bara de slutar spela powerplay som gick det ut på att slå så många passningar som möjligt utan att försöka komma till avslut.
* * *
Gris-Olle II leder kurvan här nere i årets mest kreativa ramsa:
– Please stop suck, please stop suck, please stop suck, går den.
Ha ha, det är ju artigt och allt.
* * *
Så Wade Redden smackar in ett mål för Blues. Ja, han är ju skandalöst underbetald, han!
* * *
Sant, Jonas Dahlqvist i kommentatorsspåret – riktigt, kontinuerlig fjång har det inte varit på Rangers powerplay sedan Jagr och Nyllet spelade här tillsammans.
Fan, men blir ju helt nostalgisk när man tänker på det…vilket radarpar det var.
* * *
Jag tycker Hagge trampar på bra och gör några riktigt fina byten den här perioden.
* * *
Tony Lagin, det är en Mike Sillinger som har rekordet i flest antal NHL-klubbar med inte mindre än tolv adresser.
Vår egen Anders Eriksson är inte så långt efter med åtta – och Nyllet skuggar med sju. Han hoppas ju dessutom återvända och kan slå Bollnäs-Ante vad det lider.
* * *
Närkingen är helt lugn och säker och fin i sitt enkla, odramatiska spel. Mårts får ta och titta på honom som stay-at-home alternativ till Sochi, tror jag bestämt.
* * *
Bollnäs-Antes klubbar:
Detroit Red Wings, Chicago Blackhawks, Florida Panthers, Toronto Maple Leafs, Columbus Blue Jackets, Calgary Flames, Phoenix Coyotes och New York Rangers.
Sedan har han varit på tryout för New York Islanders också – och kanske något lag till.
Synd han inte är sådan journeyman längre, Eriksson var en rolig jäkel att prata med.
* * *
Babcock har gnällt på att hans rödvingar bara spelar runt pucken i powerplay.
Han skulle se Rangers.
* * *
Kan inte riktigt vänja mig vid att höra speakern meddela att någon blivit utvisad för ”faceoff violation”.
Det låter som nåt man dömer sexualbrottningar för i domstol.
* * ^*
Nu i pausen pågår en debil lek på isen där några stackare får trampa omkring i något slags plastbubblor,
– Vilken idiot kom på det här, undrar Varpu.
Well, det händer i alla fall mer än under Rangers powerplay.
* * *
Nej, Fredrik Leffe, lakritsdrottningen är upptagen av en gammal pugilist. Som jag dessutom råkar vara väldigt god vän med. Vi är bara radarpartners på NHL:s pressläktare.
* * *
Nu känner jag smaken av Rodeo Bars margaritas.
Men först:
Tredjeperren.
Låt oss hoppas att den blir lite bra.

NY Rangers – Toronto 0-2 (Period 1)
* * *
Det här är ingenting annat än komiskt.
Rangers vinner skotten med 14-3 – men Leafs leder med 2-0.
Ja, så sent som sjutton minuter in i perren hade gästerna bara fått iväg ett enda skott, men hade ändå ledningen med 1-0.
Det är hundraprocentig utdelning det – och 0.0 i räddningsprocent för Henke…
Man ska dock inte dra för stora växlar – eller några växlar alls, låt fanskapet vara kvar i friläge – på att Rangers avlossat fler skott.
De är extremt bleka och sloppy och platta och skapar ingenting som känns farligare än det vi skapar här på pressläktaren.
Toronto, däremot, genomför en helt perfekt bortamatch.
So far.
* * *
Som jag var inne på redan igår – det kanske bara är när man går igenom HELA Tårtans mytomspunna camp som man kan spela som Rangers gjorde ifjol.
Den oerhörda noggrannheten med detaljer är extremt påfrestande och just nu verkar ingen i laget orka.
* * *
Jag la till det där ”so far” om Leafs fina genomförandet som en reservation.
De har, i år liksom tidigare, haft en förbluffande förmåga att braka ihop andra halvorna av sina matcher.
Det kan vara Rangers enda hopp.
* * *
Mycket angenämt, tycker jag, att få höra kanadensiska nationalsången live för första gången i år.
Den ”är” ju hockey på samma sätt som gula taxibilar ”är” New York.
* * *
Dan Girardi var, vid sidan av McDonagh, Rangers bäste back ifjol.
Det är han, host host, inte i år.
* * *
Mina damer och herrar, vi har Stiko Per Larsson – Dalarnas Mike Scott – med oss i kommentatorsspåret i natt.
Så nu får ni kamma till er och dutta på lite luktagott, Stiko är en tung celebritet.
* * *
Leafs första powerplay var, om det nu går att föreställa sig, ännu mer tandlöst än de Rangers schabblat bort i sina första matcher.
* * *
Ekens plats till vänster om mig är tom ikväll – han har en bird på besök och då betyder Rangers inte mycket.
Men till höger sitter lakritsdrottningen där hon ska.
Lycka.
* * *
Jag sitter snett bakom Reimer och förstår att han inte har några problem att nypa skottet när Nash i mitten av perren kommer loss i friläge.
Men såg ju redan i torsdags var, hur och när han skulle skjuta.
Så lamt.* * *
Har hämtat min första kopp i pentryt.
Det var lika exalterande att besöka ikväll.
* * *
Cody Franson är petad.
Han skulle stannat i Gästrikland.
* * *
Man ska helst undvika att slåss med Colton, även när man är Rupp. Ingen är starkare.
* * *
Har Fast Freddy Shoestring i luren idag också och försöker få honom att avslöja vilket av de här lagen han håller på; han har ju spelat för bägge.
– Jag är neutral och vill bara se en bra match, lyder det beiga svaret.
Sälen och Svinet och Babianen och Pebbens brorsa får hälla honom några Carlsberg till så vi kan dra fram det sanna svaret.
* * *
Rupp och – framförallt – Asham kan definitivt slåss, men inte lika bra som Colton Orr. Det är bara det.
* * *
Gris-Olle II börjar tröttna på det här:
– Ni spelar för fan mot Toronto Maple Leafs, brölar han i slutet av perioden.
Ja, dom gör ju det…
* * *
Sorry Prytzen, det är helt utanför min kontroll det här med Disqus.
Men till slut kom du ju in och kunde vara lite arg..
* * *
Nej, om man skulle ta en stor snus.
Later, folks.

Hejpå’re, som Ted Åström sa med historiens bästa stuns i Sällskapsresan.
Nu åker vi – igen.
Det är tätt på given, som flickan sa, men den som klagar efter fyra månaders hockeymörker kan ju gå och bita i sargen.
Vi har svinkul, eller hur?
Enda problemet såna här back-to-back-veckor är att en bloggare som yours truly inte göra NÅGOT anat än följer hockey och därför inte får så mycket näring till de här inläggen. Igår, till exempel, åt jag lunch hemma. Sedan tog jag mig ut till Newark, såg match, krånglade mig hem igen, höll på och skrev referat fram till 0.300, var tvungen att se ett par Wire-avsnitt för att komma ner i varv och somnade framåt morgonen. Så när jag steg upp idag var det bara att, något seg, göra sig i ordning och ta sig över Manhattan igen för att komma i normal Biffen-tid till Garden.
Det är verkligen inget klagomål – detta är livet och min dygnsrytm har alltid varit exotisk – men jag vet inte om jag får ihop ett fullt lika långt intro som vanligt när jag liksom inte hunnit få så många nya intryck sedan sist.
Hoppas jag är ursäktad i så fall.
* * *
Leafs är alltså på Garden denna svinkalla – jodå, The Day Efter Tomorrow pågår fortfarande i New York – Saturday night.
I många år var det ett av lagen man såg mest fram emot att få se här. Först hade vi en Sudden som alltid orsakade extra blågul mediahysteri och förstås var en religiös upplevelse att se på isen, sedan kom Fast Freddy Shoestring dit och såg under Manhattan-besök till att säkra stories åt bloggen för veckor framöver.
Nu…well, not so much.
Fast jag gillar fortfarande att ha de blåvita lönnlöven här. Det är ändå ett klassiskt lag, det blir alltid hög stämning och matcherna rymmer har ofta nerv och emotionell laddning.
Så jag tycker ni ska vara med och kolla ikväll, nu när ni inte behöver upp imorrn och så.
Deal?
* * *
Patrick Marleau är ju besinningslös bra just nu. Mannen har alltså på egen hand gjort mer mål än till exempel Philadelphia, Columbus, Calgary och Los Angeles.
Tänk om det höll i sig, tänk om han var lika sataniskt effektiv när det verkligen gällde – då skulle vi som bevakar Stanley Cup-finalen ha klippkort till norra Kalifornien.
* * *
Och vi har ju fortfarande den utmärkte närkingen Calle Gunnarsson i Toronto och han är rena Mike Bossy för tillfället. Ett mål och två assist blev det senast. Lundqvists får vara beredd på att det kärvs koncentration av white-man’s-overbite-sort när han är på isen.
* * *
Åker hiss med Leafs-coachen Randy Carlyle två och fyrtiofem före första nedsläpp och fanimig – han är ännu mer lik Carl-Gustaf Lindstedt på nära håll.
* * *
Det konstiga med Gunnarsson är att han är så trevlig. Min mormor, som blev 104 bast och visste vad hon talade om, sa alltid att man skulle passa sig för närkingar för att de är så elaka. Jag tror förstås på det, Gunborg Strömberg var som sagt utrustad med stora livsinsikter, och får inte ihop ekvationen med CG.
* * *
Prisa gud, Torts har slutligen sett ljuset och bänkar Bickel (det ligger bra på tungan, gör det inte – bänka Bickel? Jo, han är som gjord för det).
Istället får Benn Ferriero, nyligen hämtad från Pittsburgh, chansen i fjärdekedjan.
Och så är Asham tillbaka. Det borgar för underhållning, no?
* * *
Det bara slog mig när jag låg och finsov på förmiddagen, efter att klockan hade ringt – om NHL-spelarna ska spela OS om ett år (ja, det är ju fan bara ett år kvar!) lär det inte bli någon All Star-weekend nästa säsong heller; två långa speluppehåll vill ligan definitivt inte ha.
Ett medlidsamt sms skickades såklart omedelbart till Michigan och svaret kom direkt:
– Fan!! Jag som verkligen såg fram emot det nästa år!
He he.
Nå, nummer 40 i Red Wings får trösta sig med att vi i den här bloggen ändå ska försöka propagera för en kortare uppvisningshelg under vilken han kan få visa sin färdigheter för fansen…
* * *
Post har idag en artikel om att Derek Stepan borde börja producera lite.
Ja, vilken bra idé.
* * *
Mark Howe är här ikväll också – liksom scouter från Blackhawks, Kings, Coyotes, Avalanche, Ducks och Blue Jackets.
Som sagt, de klubbarna ska inte möta några Eastern Conference-lag i år, så det handlar bara om att hålla koll på eventuella trejdalterntiv.
* * *
Vilka håller man på som djurgårdare när Sharks och Avalanche möts?
Ni har ju mäktiga järnkaminer i bägge lagen.
* * *
MrTaggen rasar i kommentatorsspåret att jag inte går ut och härjar efter matcherna så här på helgerna.
Well, grejen – Herr Tagg – är ju att jag ska hålla koll även på de övriga matcherna och lämna referat till finaste sportbladet.se
Men nånstans har du förstås en poäng, så i natt har jag tagit ledigt och när krutröken lagt sig efter den här matchen tar jag rygg på några kamrater ut på byn.
Det talas om att vi ska sänkas några av de livsfarliga margaritas som serveras på Rodeo Bar på tredje avenyn. I så fall kommer ni ha en seg biff att göra med framåt eftermiddagsmatchen mellan Washington och Buffalo i morrn…
* * *
Och plötsligt kommer nyheten att Rangers gjort klart med Jason Arnott.
Ooops, då gör Derek Stepan ännu klokare i att börja producera för annars har han gjort sitt som andrecenter.
* * *
När jag fick tag i Vigge Hedman efter Tampas seger mot Ottawa igår visade det sig att han satt på ett party klubben höll för Vinny Lecavalier efter hans tusendematch.
Då, sa jag, kan du kanske rentav unna dig en öl?
– Jag dricker ett glas vin, det är bättre, replikerade Hedman.
Se där, det kan bli världsvana finsmakare även av ångermanlänningar.
* * *
Man måste fortfarande ge sig ut på de vanliga läktarna för att nå nya pressläktaren, och dess gyllene pentry, och en sån här helgkväll ser man dem överallt:
Små knattar som får gå på match med pappa och med nyinköpt Rangers-kepa och tittar storögt på isen, på andra människor, på de väldiga läktarsektionerna, på det smutsiga golvet, på allt.
Det lyser om dem – och det är den lystern som egentligen ÄR live-sport, visst är det?
* * *
Sean Avery är long gone, men New York-fans glömmer aldrig en favorit – bara så Dion Phanuef vet. De där ”sloppy seconds”-ramsorna kommer eka ikväll också.
* * *
Jag saknar ändå de där loftgångarna mellan läktarsektionerna här inne. När de fanns kunde man förflytta sig runt hela hallen utan att gå ut i entréhallen och det var inte minst praktiskt när korrespondenter fick i uppdrag att jaga rätt på kungligheter tidningen hade hört skulle vara här.
Uppgiften i sig saknar jag i och för sig inte, jag kände mig bara som en idiot när jag klev fram till Madeleine för att fråga vad hon tyckte om matchen, men ändå. Det var ett trevligt inslag att kunna gå där och glo på folk.
* * *
Sharks som ena laget i en final…fan, jag gillar verkligen tanken. Att hänga i The Bay Area i juni, göra intervjuer med Dogge hela tiden, att se Jumbo Joe Thornton i form.
Kan de inte få ihop det nu då?
* * *
Bäst – Rangers har de mörka original six-tröjorna ikväll. De använder jag alltid på PS#, för de är så överlägset snyggast.
* * *
Nu ser jag Colton Orr på värmningen och blir så glad att jag måste sitta och specialstudera honom ett tag.
Kör nu, vänner. Kommentatorsspåret bara väntar på er.

New Jersey – Washington 3-2 (Slut/övertid))
* * *
Inte nog med kylan.
När vi kommer ut från The Rock i den sena kvällen visar det sig att det snöat också.
Hallå.
Då blir det kaos i den här delen av världen, i synnerhet ute på Jersey turnpike, så det får vara hur kallt och bråttom det vill – jag vägrar åka med Newark-chaufförer som ska ut och slira på däck blankare än mina nyputsade skor.
Jag tar det sega path-tåget istället och kommer hem till värmen efter deadline, men jag lever.
* * *
Ja, man satt ju bara och väntade på att Kovy skulle få rätt läge.
Han är allt hans kände mer kände landsman i det andra laget var för några år sedan – bara lite mer.
Kommer gå bra för Devils, det här.
* * *
Alltså, jag var inget fan av Marlo Stansfield jag heller. Han var ju ett svin man ville se gå under. Men Jamie Hector, skådisen, porträtterade honom med en svidande pregnans.
* * *
Ja, det är – trots allt annat som hunnit hända – det enda av mina tips före säsongen jag är beredd att ompröva; Devils kommer inte missa playoff.
* * *
Det är inte direkt karneval i Caps omklädningsrum, men spelarna sitter inte och snyftar heller. De lyckades trots allt komma tillbaka från 0-2-underläge i tredje och bärgade säsongens första poäng.
– Ja, det var ett litet steg framåt. Men det är fortfarande för mycket som inte stämmer i vårt spel. I princip är det ingenting som gör det fem mot fem, suckar Bäckis och får några väldigt långa hårtestar ur ansiktet.
* * *
Yayo, som gjorde en riktigt bra match ikväll, skyller sina brända chanser på Hedbä.
– Han tar alla mina skott på träningarna så jag har inget självförtroende kvar, flinar han.
* * *
Det är inte bara Bäckis som är långhårig. Även Mike Green och John Carlson har sparat ut såna kalufser att man kan får för sig att man är inne i Kings of Leons loge efter en svettig show.
Vad är dealen med det?
* * *
Det är inte så dumt att komma hemma och hitta Hockey News tjocka, snabbt uppdaterade Season Preview-nummer i brevlådan. Jag som är så trött och behöver sova…
* * *
Calle Johansson är sist ut ur de inre rum där coacherna håller till och hinner inte stanna och dra särskilt många anekdoter, men meddelas kan i alla fall att han bor mitt i DC och tycker det är fruktansvärt kul att vara tillbaka i ligan.
* * *
Nej, nu tar jag mitt Hockey News-nummer och lägger mig i korresoffan och dreglar lite över deras tips.
Väl mött på Garden kommande natt, okej?

Kovy avgör, 3-2 till Devils.
Vi hörs – men det dröjer