2-2 i The Rock till slut.
Så Capitals har i alla fall bärgat säsongens första poäng – md viss hjälp av domarna, tycker åtminstone publiken här.
Nu blir det OT.

New Jersey – Washington 2-0 (Period 2)
* * *
Det är svårt att inte tycka lite synd om Capitals nu.
Som sagt, till skillnad från igår kämpar de i den här matchen – men absolut inget stämmer. De har ingen tajming i spelet, ingen precision, ingen stadga och ingenting annat heller.
Så till slut blir de frustrerade och sloppy och drar på sig två utvisningar på en gång och den här stabila Devils-upplagan försätter inte fem-mot-tre-chanser.
Man bara VET att det ska bli 2-0 och det blir det också, via Patrik Elias klubba.
Sorry huvudstadshjältar, men ni kommer stå på noll poäng även efter denna fjärde match.
Aj.
* * *
Jag sitter och nynnar på Melissa Horns ”Hur ska det gå” hela tiden nu, för Yayo är ju lika het som det är kallt ute.
Framförallt i numerärt underläge.
Han rycker loss i friläge ännu en gång och ska ju egentligen ha säsongens första kryss i målprotokollet där,
* * *
Ja, det är ju det också.
När Caps väl skapar en het chans eller två står Marty Brodeur i vägen och är inspirerad.
– Han ser ut som en 20-åring, myste DeBoer efter förra matchen.
Ja, han är i alla fall betydligt mer peppad och skärpt än under normala säsongsupptakter.
* * *
Håller på och fäpplar med telefonen ute i presspentryt i pausen och på nåt sätt lyckas jag av misstag få fram Siri, som högt och ljudligt frågar ”Hello Biffen, what can I do for you”.
Det väcker viss munterhet hos några halvbekanta kollegor.
* * *
Körde Caps för hårt under campen?
Som Dan Rosen påpekar – och som man nu kunnat se på repriser – kunde Gionta göra 1-0 för att John Carlson backcheckade som bar han ett piano på ryggen.
* * *
Tack Oggmonstret, för kommentatorsspårsupplysningen att Lilja är uppkallad från Big Kjells Adirondack igen.
Det var en god nyhet jag inte hade koll på, men Mezaros är ju tydligen borta i minst en månad, så Flyers behöver verkligen den skånske snusmästarens tjänster nu.
* * *
Devils-fansen livar då och då upp stämningen med några ”Rangers suck”-ramsor.
Det är alltid en brottarhit här.
* * *
Jaså, Red Wings powerplay-segma består?
Ja, ni hörde ju vad en nostalgisk Babcock sa efter Dallas-matchen:
– Tänk på den tiden vi hade Lidas och Homer. Då stod en vid kassen och en sköt. Nu spelar vi runt och runt och runt.
* * *
Ovie får inte mer uträttat på den där omtalade vänsterkanten än om han tagit materialarens plats ikväll, men så är det – som alltid – Hanky Tank Tallinder som håller honom uppsikt också.
Det är likvärdigt med att bli inlåst i en låda och varsågod och försöka producera därifrån.
* * *
Devils cheerleaders har en ny approach i år och ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det här utan att framstå som Benny Hill, men låt oss apropå en tidigare nämnd tv-serie säga att det ser ut som att Silvio Dante varit inblandad i förändringen.
* * *
Neuvirth har varit bra han också. Hemmaledningen hade kunnat vara mycket större.
* * *
Har vi inga Marlo Stansfield-fans i läsekretsen?
* * *
Mark Howe är här ikväll också – och lär väl få ta Toronto-matchen på Garden med. Det är väl lika bra Wings hyr en lägenhet åt honom på Manhattan.
* * *
Någon som saknar Zach Parise?
* * *
Tack för alla uppdateringar från övriga arenor, uppskattar om ni fortsätter så.
Själv ska jag nu avnjuta tredjeperren här och sen, på nåt sätt, ta mig hem till 38:e gatan och först därefter kommer det väl några slutord här,

New Jersey – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Capitals försöker ikväll i alla fall, särskilt i början, men för att travestera Marlo Stansfield i ”The Wire”:
Dom vill att det ska vara på ett sätt, men det är på det andra sättet.
Devils är lugnare och säkrar och har ledningen med 1-0 i alla fall.
Ska Caps komma tillbaka måste krampen släppa, den som lyser om dem i avslutningarna – och hur får man det att hända?
* * *
Yayo!
Det är han som sliter sig loss i friläge i ett numerärt underläge, fintar damaskerna av en Capitals-back och sen får iväg ett skott som Gionta kan slå in returen på.
Sen håller han på att göra 2-0 med ett fräsigt skott från nära håll med dryga minuten kvar.
Det är ju så man nästan helt osökt utbrister i Melissa Horn-serenader.
* * *
Det är när en säkerhetsvakt gnäller över att Marlo gör det svårt för honom som drogbaronen på Baltimores west side helt iskallt tittar på honom och svarar:
– You want it to be one way. But it’s the other way.
Det är ju kungligt.
* * *
Ja, ni matar väl på med information om hur det går för Bacon Brodin i The Joe?
* * *
Det är för coolt att Tedenby spelar i förstakedjan med Kovy och Travis Zajac.
Sånt fint händer när man möter motgångar genom att bara hålla käften och trampa på.
* * *
För fyra år sedan hade Mike Green inte missat drömläget han, helt ren i slottet, får redan i första bytet, det hävdar jag bestämt.
* * *
Bajzmannen, din fråga kan mycket väl vara den mest besynnerliga i kommentatorsspårets historia – och det säger inte lite.
Sånt pratar man inte om, jag är en gentleman och som sådan diskret, på alla sätt.
* * *
George McPhee, Capitals explosive general manager, står en stund och hänger några stolar från mig och jag gör mig förhoppningar om att han ska sitta här och titta, för ingen är mer underhållande att följa under hockeymatcher, han blir fullständigt skogstokig hela tiden, men tyvärr – till slut går han och låser in sig i sin svit.
* * *
Det är färre åskådare, och sömnigare stämning, idag än vid premiären i tisdags.
Tråkigt, det.
* * *
Capitals-ledningens svit är dock öppen utåt arenan, så när Beagle åker ut för holding tio minuter in i perren ljuder ett rungande ”Fuck that! Are you crazy!” över hela pressläktaren.
McPhee i sitt esse, ha ha!
* * *
Bäckis snurrar bra bakom kassen och slår några patenterat vassa passningar, men det syns att även han är frustrerad just nu.
Han får tänka på att storebror Storchen fyllde år här om dagen och förmodligen inget hellre vill ha i present än ett par strutar signerade lillebror.
* * *
Är alldeles ensam ikväll, ingen Ek och ingen Varpu har orkat släpa sig ut i kylan.
Så, ja, det är ju bara att gå och hämta kaffet på egen hand.

God afton, pojkar och flickor.
Bloggen har ånyo korsat Hudson River och sitter på sin hårda men hemtrevliga plaststol på pressläktaren i The Rock.
Här blir det fredagsmys med Devils och det krisande Capitals ikväll och jag hoppas många vill vara med och värma sig i det bastuheta kommentatorsspåret, nu när det är helgnatt och allt.
* * *
Permafrosten vägrar släppa greppet om New York-området, så jag ser i ännu högre grad än vanligt ut som Michelin-gubben när jag vaggar från luffarna på Penn Station till pressentrén.
Har både undertröja, skjorta, extra cardigan, kavaj, ytterrock, tjocka handskar, löjlig toppluva från Iowa och halsduk knuten runt ansiktet.
Lik förbannat fryser jag för på fötterna har jag bara vanliga promenadskor. Jag anser att man inte kan gå på hockey i andra skodon – och får således skylla mig själv.
Det kunde dock vara värre.
Erik Karlsson berättade efter matchen i Fort Lauderdale igår att det är minus 35 hemma i Ottawa – och att han därför inte var helt missnöjd med att befinna sig i Florida.
* * *
Det här blir en intressant tillställning, det.
Capitals har ju satt sig pang på arslet under säsongsupptakten och är nu enda lag i hela ligan utan poäng.
De måste alltså ovillkorligen vinna ikväll – men det känns inte som att de är förmögna att rubba stabila Devils.
Under de delar av matchen jag såg igår verkade det inte ens som att de orkade kämpa och gör man inte det i The Rock kan man hälsa hem.
Fast Adam Oates och Calle Johansson kanske har några gjort klart att försäsongen är slut nu?
Spännande.
* * *
Sitter på rätt sida i den fredagsknökade vagnen så när tåget från Manhattan glider in mot Newark ser jag den gräsplätt där Tony Soprano och Johnny Sack vid valda tillfällen hade hemliga möten.
Det känns alltid lite coolt.
* * *
Devils, å sin sida, har börjat utmärkt och därigenom byggt på ett självförtroende som nog redan var rätt solitt efter förra vårens resa till Stanley Cup-finalen.
Så de borde kunna spela ut och ha rätt kul i andra matchen i rad mot en helt desperat motståndare.
* * *
Undras, förresten, om Johnny Sack var Devils-fan?
Förmodligen inte, han kom ju ursprungligen från Brooklyn och tillhörde ”New York” så hans mörka hjärta klappade nog för Rangers.
Däremot är jag helt förvissad om att den som sa något förklenande om Marty till Pauile Walnuts, Big Pussy, Ralphie Cifaretto, Gene Pontecorvo, Benny Fazio, Dick Barone och Father Phil Intintola låg jävligt risigt till.
* * *
Back-to-back-matcher verkar inte vara Rangers grej i år. Fan så glåmiga de var igår. Vilket väcker misstanken att man kanske måste gå igenom Tårtan Tortorellas traditionella överlevnadsläger till camp för att kunna spela som Blåskjortorna gjorde ifjol.
Och det i sin tur betyder ju i så fall att den här säsongen inte alls blir lika skoj som många runt laget föreställt sig.
Men det är tidigt ännu, men måste motstå frestelsen att dra tvärsäkra slutsatser efter en vecka…
* * *
Calle Johansson, ja.
Det är ju efter våra gemensamma finalresor genom åren en klassisk karaktär i den här bloggen.
Men nu har han ju ett seriöst jobb, så även om jag slår mina lovar runt gästernas omklädningsrum timmarna innan första nedsläpp vill jag inte störa före match.
Efteråt, dock, ska jag försöka kram fram lite sedvanligt skönt bloggstoff från den bästa historieberättaren av dem alla…
* * *
Minnesota Wild ”brought home the bacon” inför kvällens bortamöte med Red Wings.
Ja, Jonas ”Bacon” Brodin begår alltså NHL-debut
Om jag vetat det lite tidigare hade jag fan varit på plats, för jag råkar vara övertygad om att det är en av våra mest gloriösa karriärer NHL-karriärer som därmed inleds.
Och det är ju högst lämpligt att han får börja i Joe Louis Arena och ta vid där en annan gudomlig back regerade under två decennier.
* * *
Trots att jag inte riktigt tror på Caps – ännu – har jag en känsla av att Matilde Johansson sätter en balja ikväll.
Jo, det är så Marcus ”Mojo” Johansson heter nu.
För när bettingsajten Besson för någon vecka sedan satte odds på vilka som skulle vinna den svenska assistligan i år dök det odödliga tryckfelet upp.
Matilde Johansson, Washington Capitals – 20 gånger pengarna.
Sånt passerar inte obemärkt i den här bloggen…
* * *
Sharks alltså.
De såg nästan skrämmande bra ut under den där mäktiga vändningen sista elva minuterna igår natt.
Hur är det möjligt så här tidigt på säsongen – när nästan alla andra fortfarande sitter fast i pre season-gegga?
– Vi hade en väldigt smart camp, förklarade Dogge Crankshaft på telefon efteråt.
– Dom körde inte skiten ur oss alls. Istället fick vi nästan uteslutande fokusera på detaljer i vårt spel. Det tror jag
Han konstaterade också att det blivit ett enormt lyft med Larry Robinson som backtränare och det antar jag att eventuella Devils-fans som följer oss i natt kan relatera till.
* * *
Jag följer inte tv-serien ”Suits”, men det gör signaturen Peter Sid Ståhl och han levererade just en fin juvel från ett färskt avsnitt i kommentatorsspåret.
Så här löd tydligen ett replikskifte mellan karaktärerna Donna och Harvey.
Donna: Box at the Garden?
Harvey: Have Lundquist meet him pre-game.
Donna: Do the king do that?
Harvey: He does for me.
Ha! Det är när new yorkska manusförfattare använder ens namn på det sättet man vet att man verkligen ”made it” i världens huvudstad.
Fast det är inte sant.
Lundqvist möter inte ens Gud Fader själv pre-game.
* * *
The Rock-organisten pumpar – länge! – med sån jönsig muzak innan publiken kommit in i hallen att man kan få för sig att han övar för ett gig som soundtrack-ansvarig på tv shop.
Herregud, konsertpianisten – kom hit och avsätt honom, en gång för alla.
* * *
Till slut har Jamie Benn ritat på för en fortsättning i Texas – och Stars blir därmed ännu intressantare.
Nu väntar vi bara på PK Subban.
Ska det verkligen sluta med att han lämnar Montreal? Skulle ju vara helt surrealistiskt.
Men han har slagit fast att han vill ha ”den lön jag förtjänar” och den blir det svårt för Habs betala med nuvarande lönetaksregler.
* * *
Min förhandsvibb säger också att Yayo Josefson kommer ha en fin kväll mot Caps.
Det är dags för ett mål eller två, faktiskt.
* * *
Efter en underlig utflykt på högerkanten är Ovetjkin tillbaka ute till vänster – där han spelat hela sitt liv – ikväll.
– Naturligtvis känner jag mig mer komfortabel där, det är ingen hemlighet. Men det handlar inte om det nu, det handlar om att vi måste jobba hårdare, sa han efter värmningen i morse.
Det får ändå betraktas som lovande att herrn har så kallad sjukdomsinsikt.
* * *
Ser några glimtar av Devils fotbollsuppvärmning och kan konstatera att det syns på Hedbä att han vuxit upp i trakter där IK Brage regerar.
Där får man liksom bollkänslan med modersmjölken!
* * *
Man kan inte ens föreställa sig upphetsning när Sidney Crosby – som ju var skadad förra säsongen – idag återvänt till Winnipeg för första gången sedan han var sjutton och låg på läger inför JVM.
De har ju viss fäbless för kanadensiska hockeyhjältar där uppe, om man säger så
Och han verkar rätt exalterad själv också – av klimatet. När jag gnäller här nere ska man ha klart för sig att New York ändå är rena Gran Canaria i juni jämför med Manitoba-prärien och Sid The Kid verkar alltså uppskatta helvetet.
– Jag har inte varit exponerad för riktig kanadensisk vinter på länge, så det var roligt att promenera från hotellet till hallen före morgonvärmningen, säger han till nhl.com.
Galning.
* * *
Nu tar vi och lägger in en fet prilla, kollar uppvärmning och laddar för gametime.
Det blir nåt det här.

NY Rangers – Boston 4-3 (Slut)
* * *
Så där effektiv trodde jag att Gabby Gabby Hey Gaborik numer bara var på Playstation, men det är verkligen med skärpa och påpasslighet han, på volleyretur, fullbordar sitt hat trick och avgör matchen.
Stor lättnad för Rangers förstås.
– Ja, om vi förlorat även när vi spelade så bra som i natt hade det varit tungt, som Lundqvist säger efteråt.
Nu gäller det bara sluta ta så infernaliskt många utvisningar, begå färre individuella misstag och utveckla ett powerplay som är vassare än det b-lagen i spanska knatteligan har.
Sen ska nog det här bli bra.
* * *
Ah, här tar vi och bjussar på lite bilder – bland annat på en Ek i ett gudomligt pentry, läktarvy och en jetlaggad lakrtitsdrottning från Finland.

* * *
Oftast står han ju mest och grymtar och fräser och är grinig, men de få gånger Tårtan Tortorella tar sig tid att prata hockey på allvar finns det faktiskt få som är intressantare att lyssna på.
Detta visar sig vara en sån speciell kväll. Här är bara några utläggningar i mängden:
…om Gaborik:
– Han är en annan spelare idag än för några år sedan. När jag först kom hit var han en perimeter-spelare som inte ville ge sig in i de jobbiga skiten och inte ville träna när han kände sig sliten. Men av de 40 mål han gjorde ifjol kom den helt avgörande majoriteten från fem till sju fot och han är alltid kvar på isen under träningarna. Han har utvecklats enorm.
…om Chris Kreider:
– Han spelar inte bra och vi i den här organisationen måste ta ett beslut om vi ska göra med honom. Jag har sett så många unga talanger förstöras för att man inte tagit hand om dem på rätt sätt och det får inte hända med Chris, han har för många tillgångar för det. Han hade behövt gå genom vår traditionella camp men nu gick ju inte det och då kanske det är bättre att han får fortsätta utvecklas i AHL.
…om segern mot Boston.
– Hur konstigt det än låter tycker jag det var viktigare HUR vi vann än ATT vi vann. Vi är fortfarande ett väldigt sloppy hockeylag, men vi höll ihop, vi svarade på Bostons ”surges” . några av killarna försökte sig på bra saker i viktiga lägen. Det såg vi ingenting av i de två föregående matcherna.
Sedan frågar Ken Campbell från Hockey News hur herr tårta tycker att Rick Nash svarat på förväntningarna i New York och coachen bara lyser upp:
– Shit…bara titta på honom. Han är en fantastisk hockeyspelare. Och är inte ens han i form ännu. Han kommer bli en väldigt stor spelare för den här klubben.
* * *
Nu har Oliver Ekman-Larssons resa mot kampen om Norris Trophy.
Två mål och en assist i natt, oh yeah.
* * *
Efter matchen packar Rangers snabbt ihop sina pinaler, sen tar de sig gemensamt nerför trapporna, kliver på ett tåg och åker till Philly för morgondagens match mot Flyers.
Man vill inte ens berätta för spelare i Canucks, Wild och Jets att det finns dom kan resa till bortamatcher på det sättet.
* * *
Själv har jag nu bloggat back-to-back-to-back-to-back-to-back sedan i lördags, så i morrn unnar jag mig en välbehövlig night off.
Jag ska förstås se – bland annat – matchen från Philly, och ser mycket fram emot att få höra Sam Rosen för första gången i år, men måste verkligen bara luta mig tillbaka en kväll.
Kommentatorsspåret lär dock vara öppet, så ös loss där, så hörs vi sen när Caps kommer till The Rock och möter Devils på fredag kväll.

Och Gaborik avgör.
Hat trick.
Och 4-3 till Rangers.
Mer kommer senare.

3-3 vid full tid.
Det blir alltså förlängning här.
Och Rangers har i alla fall säkrat sin första poäng för säsongen…

NY Rangers – Boston 3-2 (Period 2)
* * *
Blueshirts håller på tappa bort matchen av ren, dum brist på disciplin.
De tar ju utvisningar hela tiden, i de mest felaktiga lägen, och trots att de fortfarande inte spelar så bra som de kan går Bruins ikapp.
Sedan har hemmalaget flyt när Taylor Pyatt kan svara nästan direkt, men en sak är säker:
Om de tänker ha samma förslappade hållning visavi reglerna även i tredje förlorar Rangers ikväll också.
* * *
För första gången i år ekar HEN-RIK-ramsan på Garden-läktarna den här perioden.
Mitt tips är att det inte kompenserar för frustrationen vid Lucis kvittering.
Det är ett rätt underligt mål. Lundqvist ska bara lägga plocken på pucken, men AC/DC-mannen hinner in med klubbspetsen och kan nypa in 2-2.
Målvakten från Åre/Göteborg/Båstad blir inte glad på sig själv…
* * *
Tegelhenke, ha ha, inte behöver du stå i skamvrån! Kom ut och var glad med oss andra.
* * *
Ah, va fan. Hagge gör ju ett mål – men det blir bortdömt för att pruppruppen i samma ögonblick gör sig skyldig till roughing.
Det var ändå snyggt och Tårtan såg ju….
* * *
Det är så fint, detta pressläktarpentry – helt integrerat i det livfulla läktarscenariot och ändå känns det som står i en luxuös flygplatslounge och häller upp sitt kaffe.
* * *
Från vinkeln där jag sitter ser man precis hur det är för en målvakt när Zdeno Chara avlossar sina slagskott.
Det känns som att vara med när drar iväg kryssningsmissiler från hangarfartyg i persiska viken.
Och ja, Chara själv är förstås hangarfartyget i den metaforen.
* * *
Meh, är det verkligen ingen som sätter identiteten på scouten jag har vid min sida?
Hans pappa har alltså spelat fler NHL-matcher än någon annan.
* * *
Och en sån som Ryan Callahan tvekar alltså inte att kasta sig framför en sån där slovakisk kryssningsmissil.
Hockeyspelare är inte riktigt friska.
* * *
Gris-Olle II håller en påfallande låg profil ikväll. Han har inte ens haft synpunkter på den förbenade utvisningsfrekvensen.
* * *
Tempot får gärna höjas i tredje, eljest kommer den jetlaggade finskan på stolen intill att slockna helt…
* * *
Ah, de drar några Potvin sucks-ramsor också. Den hade jag glömt, men det känns som att möta en kär gammal vän igen.
* * *
Det här blir en spännande tredjeperre.
Rangers grad av välbefinnande för överskådlig framtid avgörs nu.

NY Rangers – Boston 2-0 (Period 1)
* * *
Jamen, har man sett.
Försäsongen är slut även i New York och Rangers spelar plötsligt bra hockey.
Det är ett betydligt mer beslutsamt, resolut och distinkt lag – både framåt och bakåt – som kommit ut till den här matchen.
Särskilt den furiösa inledningen imponerar.
Samtidigt ska det nog påpekas att Bruins inte har riktigt samma svikt i steget som vanligt
* * *
Det första av Gabby Gaboriks två mål håller ren CCCP-anno-1981-klass. Pucken går som på det berömda snöret från Richards till Nash till Gabby – och sättet på vilket han dröjer med avslutningen en extra sekund…ah, vilket konstverk.
Det är väl å andra sidan just sånt en dreamteam-kedja av den kalibern SKA bidra med.
* * *
De som säger att man inte vet något om riktig lycka förrän man får barn vet ingenting om hur det känns när man föräras en riktigt bra pressläktarplats i Madison Square Garden.
Jag förstår inte riktigt hur det går till, vi har bara flyttat en rad längre ner, men sikten är sensationellt mycket bättre – ja, den bästa jag nånsin haft i den här hallen – liksom komforten och närheten till hela hallen, inklusive varenda Gris-Olle som är här.
Så, kära läsare, ser sann happiness ut!
* * *
Day-to-day-frågetecknet Brad Marchand spelar alltså, men inte Dennis Seidenberg och han skans bredvid Chara, inget snack om det.
* * *
Rangers Powerplay, däremot, det är fortfarande lika lökigt som tre dagar gammal mjölk.
Med såna stjärnor på isen MÅSTE det vara bättre.
* * *
Varpu levererar direkt.
Hon har frågat Tuukka hur det kommer sig att han pratar bäst engelska av alla finländare och det visade sig bero på att han var besatt av tv-såpan ”Bold & The Beautiful”.
* * *
Som om det inte vore nog med vyn från den här pressläktarraden:
Vi har ett litet pentry bakom ryggen med kaffe!
Eken och Varpu behöver alltså inte längre springa till pressrummet och hämta i pauserna – jag kan själv, i princip bara sträcka mig efter det.
Hur skönt får livet bli, egentligen? Jag blir nästan orolig , måste det hända nåt hemskt när flytet är så här grymt?
* * *
Ja, jag får lakrits också – influgen direkt från Finland. Då blir man lugn och fin.
Och apropå på det:
Var är klassiske kommentatorsspårsveteranen John J? Hallå? Du har väl inte lagt ner verksamheten.
* * *
Ingen John Amirante på nationalsången idag heller.
Det är oroande, vi behöver se den där tupén ny.
* * *
Eftersom han sitter precis bredvid och kan se min dataskärm vågar jag inte skriva namnet, men scouten jag har på stolen till höger om mig är rätt tung. Han representerar ett lag med röda vingar och är son till den största legendaren av dem alla.
Get it?
Trevlig är han också, visar det sig när han får klart för sig att jag är svensk. Alltid en fördel när man har att göra med människor från den klubben…
* * *
Ja, Stu Bickel får av oklara skäl spela, men han är forward idag, i tredjekedjan, och som sådan gör han i alla fall mindre skada.
* * *
Om vi säger så här, apropå scouten bredvid…det vore coolt om någon ikväll gjorde det slags hat trick som tar form när man står för ett mål, en assist och ett hat trick…
* * *
TelgeHenke, jag är alltid glad när det är hockey, oavsett hur det går för just Rangers. Det har väl inte, om jag får säga det själv, riktigt framstått som att jag varit deppig sen säsongen kom igång igen…
* * *
Det verkar som Brian Boyle blivit inspirerad av Homers pensionering och vill visa att även han kan bli utvisad för goaltender-interference hela tiden.
* * *
Förr fanns det, som ni som varit här vet, ett slags loftgång mellan de två stora läktaretagen på Garden.
Där har de nu istället klämt in en exklusiv rad med ett slags öppna loger, komplett med breda skinnfåtöljer som ser jävligt softa ut.
Det börjar bli lite spa-känsla även över det här gamla kråkslottet.
* * *
Hagge Hagelin är alltså nerflyttad i tredjekedjan och får inte spela mycket, och det känns såklart beklagligt, men han hade det tyvärr rätt tungt i de första två matcherna.
* * *
Nja, hittills har Penguins inte levt upp till mina premiärförväntningar, men det verkar vara en underhållande match.
Stämmer det?
* * *
Nu ska jag, för första gången på sju år i den här hallen, gå och hämta mitt eget kaffe.
Det känns direkt högtidligt.

Först var det ingen hockey alls i sex månader – och nu består livet plötsligt BARA av hockey, dygnet runt.
Det är en chock för hela systemet det här.
Men klagar jag?
Jag klagar inte.
Det är precis tvärtom. Jag känner mig som ett barn som blivit inlåst i godisfabriken över helgen, som Bill Clinton backstage på en modeshow i Victoria’s Secrets regi , som Tomas Ros på konserten där Front 242 spelar igenom alla sina album.
En våt dröm har slagit in, helt enkelt – och har ni som följer den här bloggen bara en hundradel så roligt som jag är ni att gratulera.
* * *
Ikväll är det alltså returmöte mellan Rangers och Bruins på Garden och en hetlevrad coach vid namn Tortorella säger att hans lag måste bryta sin förlustrad nu.
Det är dock inte särskilt mycket som talar för att de förmår göra det – mer, möjligen, än att det är oklart om Bruins kan ställa Brad Marchand och Dennis Siedenberg på benen.
Gästerna har snabbt fått sin maskin att spinna på de flesta cylindrar medan Rangers fortfarande famlar i något slags försäsongsförvirring.
Så:
Jag räknar med en tredje rak torsk för Rangers – och ett jävla fältslag till match mellan två desperados i Philadelphia i morgon.
* * *
Kommer så tidigt idag att jag hinner gå ner till skoputsarna på Penn Station och få mina dojor polerade.
Nu skiner de som en insjö en molnfri julieftermiddag i Dalarna, så Henke får vara beredd.
Sitter han och stirrar ner i heltäckningsmattan när vi efteråt ställer oss runt honom för kommentarer kommer han att bli bländad!
* * *
Hanson brother Asham har en krånglande ljumske och kan kanske inte spela den här matchen heller.
Det var väl fan.
Om det är någon gång han behövs är det mot Bruins och Milan Lucic.
* * *
Skoputsarna pratar bara spanska så jag förstår inte sammanhanget men hör tydligt att de nämner Fidel Castro, Che Guevara och Hugo Chavez.
Även ordet ”communista” svischar förbi.
Håller de på och planerar revolution i källaren under Garden?
Jag har i så fall full förståelse för det…
* * *
Rangers har bara spelat två matcher, men dörrmannen Simon – själva urtypen för den otålige New York-supportern – tycker redan att Tårtan borde sparkas och halva laget säljas.
– Han har en idiotisk spelidé och spelarna är bums, rasar han när jag kommer vaggande genom lobbyn för taxiresan över till västsidan och Garden.
När jag försöker invända att det är tidigt och att det nog kommer bli bättre när de hunnit spela ihop sig bara viftar han bara avvärjande:
– Dom hade bara tur förra säsongen. Dom är långsamma bums och kommer missa slutspelet.
Only in New York, kids – för att nu citera Cindy Adams och Nice Guy Freddy Virtanen.
* * *
Det är ren The Day After Tomorrow-kyla idag också, men nu är jag i alla fall förberedd. Jag hittar till och med en mössa längst in i garderoben, en riktigt ful en jag tror att jag snodde av Sveriges Radios Daniel Alling under primärvalsracet i permafrostens Iowa i januari 2008, och jag ser följaktligen ut som en medlem i Bröderna Djup när jag trampar in genom pressentrén
Chansen att jag ska kurtisera några birds under kvällen är dock minimal, så det får helt enkelt vara så.
* * *
Brendan Shanahan har stängt av sin förste spelare, Flyers Brayden Schenn i en match, och förklarar varför i en av sina legendariskt stela, krystade videos.
Därmed är NHL verkligen, verkligen tillbaka på riktigt.
* * *
Så vad är Rangers problem då?
Ja, det är inte, som dörr-Simon tycks mena, brist på talang eller avsaknad begåvad taktik eller – som andra försökt påstå – att de inte har backar.
Det handlar, tror jag, om att de inte är samspelta ännu, inte har nödvändig timing, inte hittat den mentala hårdheten från ifjol och inte riktigt påmint sig själva om alla detaljer i systemet ännu.
Det kommer.
Men förmodligen inte redan ikväll.
* * *
And here she is, direkt från den finska vargavintern:
Varpu!
Hon landade på JFK i går och gör comeback som pressläktaren drottning ikväll.
För bloggen är detta en happening av samma dignitet som krigsslutet 1945.
* * *
Nu är det klart, Scott Gomez har skrivit på för San Jose Sharks.
Good for him.
Nu får han ju till och med – relativt – nära hem till Alaska också.
* * *
Jag skickade ett litet mail i riktning MSG i måndags och – jodå, idag har vi betydligt bättre plats på den nya pressläktaren.
Man får inte vara blyg, då kan man bli kvar på tågstationen i Skövde – vad jag nu menar med det; har inte själv en blekaste aning, faktiskt.
* * *
Kung Lundqvist står ikväll igen och traditionellt har han aldrig varit bättre än första matchen efter en mindre lyckad kväll – de få gånger han nu haft såna.
Men så här tidigt en sån här konstig säsong, när de fortfarande försöker skrapa oxideringen av spelarna med både hyvel och citronsyra mellan matcherna, vet jag inte om den sanningen håller.
* * *
En glatt flinande Eken dansar fram till min plats i pressrummet och pockar på uppmärksamhet.
Det visar sig att också han, för första gången, lyckats få loss en säsongsackreditering.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det; den där brickan har ju varit ett exklusivt privilegium för några få utvalda…men för all del, det är skönt att ha pauskaffet säkrat hela säsongen…
* * *
Frustrerande att Senators skickar Lehner till AHL igen. Han är NHL-målvakt, för fan.
* * *
Jag skojar förstås. Eken är en av mina allra bästa vänner och jag är glad för hans skull. Om någon nu inte förstod det.
* * *
Bruins vita bortaställ är nästan lika snyggt som Flyers, men egentligen borde det, har jag länge tyckt, vara hemmalaget som spelar i vitt, så att publiken får se nya färger lite oftare. För ”the casual fan” är risken med det nuvarande upplägget att alla gästande lag bara flyter ihop i ett anonymt vitt kollektiv.
Någon som håller med – eller har invändningar?
* * *
Något – kanske bara ren logik – säger mig att Penguins kommer krossa Leafs i sin hemmapremiär i natt.
* * *
Ser inget direkt värt att blogga om under en pre game-promenad i de så kallade environgerna – om inte en stressad materialare från Boston med famnen full av isoleringstejpsrullar ska räknas – men jag klappar på bägge zamboni-karosserna.
Tycker jag ni kan tänka på om ni ser dem på tv.
* * *
Sorry, Flyers-fans. Inte nog med att Schenn efter Shannys ingripande är avstängd imorrn. Läser just att Hartnell är skadad också. Det är inte happy dags runt Wells Fargo just nu.
* * *
Det är inge dum dag när man twittrar med Leffe Bork om Winnipeg Jets, som av historiska skäl visar sig vara hans lag.
Namn som Taxen Sjöberg, Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn, Curre Larsson, Kenta Nilsson, Willy Lindström och härlige doldisen Mats Lindh nämns.
Men jag glömmer att dra upp Bengt Lundholm. Det var en formidabel hockeyspelare det, och han huserade på Manitoba-slätten mellan 1981 och 1985.
* * *
Nä, nu ska jag söka mig mot den nya stolen på pressläktaren.
Hoppas många vill resa med bloggen genom den här kalla natten.
Låt oss toucha base i första pausen.