Live är såklart allra bäst.
Men jag har längtat intensivt efter även det här:
Lååånga tv-kvällar med NHL i den trådslitna gamla korresoffan.
Man går ju miste om den elektriska stämningen – liksom Gris-Olles vassaste kommentarer – men kommer i gengäld närmare spelet, får höra intervjuer och expertkommentarer och kan skaffa sig överblick.
Enda problemet är ju zapp-sjukan; det är alldeles för lätt hänt att börja hatta mellan matcherna och plötsligt har man inget fokus på någon alls.
Men nu börjar vi med en timme Nashville-St.Louis, tar sen lite Toronto-Buffalo – och från och med halv två er tid ska jag koncentrerar mig på Detroit för att se hur det egentligen är ställt där.
Om man nu inte suget att få se lite Erik Karlsson, Jacke Silfverberg och Alfie blir för stort…
* * *
Var upptagen med högtidligheterna i Washington under dagens tidiga matcher, men han hann i alla fall se några sjok av bataljen på Long Island och även om nu Lightning var på väg tillbaka i tredje blev jag impad av Islanders.
Tavares, Grabner, Okposo, Moulson…det känns som att de tagit ett steg till.
Eller också är det bara, som vanligt, tidigt…
Riktigt kul att Ullabulla Ullström gjorde det mål som till sist visade sig bli avgörande.
* * *
Hur mycket blogg det blir nu under natten får vi se, jag är rätt detroniserad efter de senaste dygnen, men då och då ska jag allt titta in – och kommentatorsspåret står vidöppet.
Så in dä och mosa nu.

NY Rangers – Pittsburgh 3-6 (Slut)
* * *
Ja, titta – vi hann inte mer än blinka så var vi igenom denna frustande urladdning till premiärhelg.
19 matcher har hunnit avgöras och jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det känns som jag suttit igenom en regelrätt blitz av hockey.
Omskakande – men satan så härligt.
Jag klarar inte att samla alla tankar så här direkt efter 36 raka timmar med puckar, klubbor, slagskott, plockhandskkonster, , tacklingar, draman och utskåpningar, men några små saker kan man ju konstatera:
Det är fortfarande väldigt rostigt och försäsongsförvirrat på många håll. De äldsta och de yngsta är allra bäst. Målvaktssituationen i Vancouver har blivit strulig på en gång. Många av de som spelat i Europa, eller AHL, under lockouten har en klar fördel av det (till exempel Malkin…jag älskade honom ikväll).. Blackhawks har fått en drömstart. Det kan bli en rolig vinter i Buffalo. Och ja – hockey är alltjämt en makalös sport.
* * *
Vad gäller premiären här på Garden kan man ju konstatera att Rangers kammade till sig något i tredje och i alla fall ögonblicksvis spelade hygglig anfallshockey, men de suger defensivt och har lång, lång väg tillbaka till fjolårsformen.
Problemet är bara att de inte har någon tid alls på sig. En tredje raka torsk på onsdag och det är kanske inte kris, men jävligt bekymmersamt i alla fall.
Att börja en grundserie a 48 omgångar med tre förluster är som att börja en vanlig med sex raka, vill jag påstå.
* * *
Senast Kung Lundqvist blev utbytt utan att vara skadad var i mars 2011 och att det bli det i den match han förmodligen längtat mest efter i hela sin karriär kändes inte skoj.
Men han har inga invändningar mot att Tårtan tog det beslutet.
– Nej, det förstår jag. Det var inte min kväll, puckarna studsade fel redan från start, säger han och rycker uppgivet på axlarna.
För bara några år sedan hade han omöjligen gått att prata med efter en sån händelse.
Men nu sitter han kvar och pratar både länge och väl med oss från Sverige.
Nåt har nog hänt sedan han blev pappa….
* * *
Under måndagen blir jag hemma i korresoffan, yours truly ska följa Obamas inauguration i Washington på förmiddagen, nämligen.
Men vad det lider glider jag nog, via tv:n, in i det fina mötet mellan Islanders och Lightning och sen tror jag vi kan ha en härlig helafton tillsammans.
Tills dess lämnar jag mer utlovade bilder, från en premiärhelg som gick från New York till Boston och tillbaka.

Pens sätter 6-3 i tom kasse.
Så kan det gå.
Mer sen – men det dröjer alltså.

NY Rangers – Pittsburgh 1-4 (Period 2)
* * *
Jag borde väl egentligen ändra rubriken nu.
Det här är ju ingen Big Homecoming.
Det är ett magplask inför öppen ridå, så grovt att de fans som gått och väntat på den här matchen i över att halvår knappt kan tro sina ögon.
Rangers är långa stunder urusla, förödmjukas av ett lugnt och säkert Pittsburgh och blir med all rätt grundligt utbuade av Garden.
Och Henke, som inväntat återkomsten till den här hallen med allra största iver, blir utbytt – utan att en enda gång ha fått höra HEN-RIK-ramsan.
Det här är ju inte hans fel direkt, men han gjorde inget direkt inspirerat intryck och Tårtan kan knappast lastas för att han försöker ruska om sitt förvirrade manskap med Biron.
* * *
Vilken nåd för trötta ögon det är att se Geno Malkin när han får spela ut på det här viset.
Vilken grandios hockeyspelare.
Och nej – det har nog inte direkt skadat att han, till skillnad från så många andra på isen, lirat under lockouten.
* * *
Och oddsen på att Pens går upp i 5-1-ledning direkt i tredje är ju under pengarna tillbaka.
De får spela länge i fem-mot-tre, sedan både Broadway Brad – som gör en sann plattmatch – och Staal lyckats skicka pucken över plexit med några sekunders mellanrum.
* * *
Nåja, Sjiu, jag tabellen förra säsongen vittnade väl om ganska tydligt om att de kunde slå en del hockeylag – medan ett annat, från Quebec-provinsen, host host, inte kunde det.
* * *
Enda ljusglimten i hemmalaget är att man åtminstone emellanåt ser väldigt tydligt vilken klasspelare Rick Nash är.
Klart bäst i Rangers.
Men han kan ju inte göra det själv.
* * *
Eken kommer kaffe som smakade som den röda West Texas-himlen i introt till ”Friday Night Lights”.
Beat that.
* * *
Tack van Basten, var lite orolig för Amirante där.
* * *
Kul att Nilstorp får debutera för Dallas, är det några man verkligen önskar framgång är det de som tar chansen och kommer hit när de hunnit bli till åren.
* * *
Jaså, Avery – vad gör din namne i City of Lights? Vet inte om han skulle göra någon skillnad idag, men jag saknar honom i alla fall.
* * *
Gris-Olle II är namnet och han har ett meddelande till en omdiskuterad back i Rangers laguppställning.
– You’re a disgrace, vrålar han så saliven skvätter.
* * *
Däremot delar jag Elvis86:s uppfattning att Prusten lämnat ett hål efter sig på isen.
* * *
Och man hör Gris-Olle II synnerligen väl, för mellan buropen är det dödstyst i Garden.
* * *
– Nu är det tråkigt, säger Eken.
Den sortens åsikter har jag lovat att aldrig mer ge uttryck för och svarar bestämt:
– Prova med en lockout istället.
* * *
Okej, slutrapport kan dröja idag också, så jag rekommenderar ingen att sitta vaken och vänta.
Att få några citat ur Henke kan liksom ta lite tid en sån här gång…

NY Rangers – Pittsburgh 1-3 (Period 1)
* * *
Ikväll ser det ett tag riktigt hyggligt ut för Rangers – trots att Broadway Brad omedelbart gör som Tårtan sagt att de absolut inte ska göra och tar en dum och kostsam utvisning.
De rör sig bättre, har mer linjer i spelet och ser mycket vassare ut i powerplay, vilket också resulterar i en kvittering – visserligen rätt tursamt, men ändå.
Men sedan kliver Stu Bickel in på scenen igen, blir först bortfintad av Matt Cooke och går i momentet efter bort sig så att Tyler ”Niklas Eriksson” Kennedy kan trycka in returen.
Det är ju det jag säger, blott John Tortorella vet varför han ska spela i det här laget.
Sen får Pens in ytterligare ett mål, som Dan Girardi som en annan Marek Malik styr in på Henke.
Nu behöver hemmalaget ett snabbt mål i andra, annars kan det här rinna iväg rätt snabbt.
Penguins spelar inte precis sin bästa hockey, men de hugger när de får chanser.
* * *
Nyhetsflash:
Det finns en Gris-Olle intill pressläktaren även här i kurvan.
Det har gått ungefär fem-sex minuter. Då brölar han, med samma aggressiva eftertryck som originalet på långsidan:
– Wake up, you idiots!
Garden i sin fulla prakt!
* * *
Mest jubel under lagpresentationen före matchen föräras i, omvänd ordning:
3. Rick Nash.
2. Ryan Callahan.
Och ja, nummer 1:
Kung Henrik Lundqvist.
Det är hans New York, vi andra bara bor här.
* * *
Ja, den här nya pressläktarupplevelsen är helt klart…besynnerlig
Just på vår fattigmansrad finns ingen belysning, så vi sitter i komplett mörker – jag får emellanåt krafsa honom på kavajärmen för att försäkra mig om att Eken verkligen sitter intill mig – och stolarna är så låga att man inte ser närmaste målburen om man inte sträcker på sig.
Men vi har ingen bakom oss, så vi kan stå om det behövs…
Fast jag klagar inte, det är Garden, det vibrerar här inne och vadå, jag brukade stå i Leksand en gång i tiden. Det går det med.
* * *
Var det ingen som upplyst Sutter om att man inte får använda handen i egen zon längre?
Känns som en center kanske borde instrueras särskilt noga om dylik regeländring.
* * *
Två sekunder tar det.
Sen har Hanson Brother Asham presenterat sig på Broadway.
Går inledningsvis sådär, han får duktigt på truten av Glass i början, men han kommer tillbaka och får in några fina Ali-svingar till slut.
* * *
Precis som i TD Garden är det tjommar i kiltar ute på isen under preludierna .
Vad är dealen med det just i år?
* * *
Rob 4, Eken hälsar och tacka för omnämnandet i kommentatorsspåret.
– Jag är glad att vara här också, säger han.
Sen trycker han i sig en kaka.
* * *
En Daniel Rodriguez sjunger nationalsången och möts med upprörda ”What? Where is Amirante?”.
Det undrar jag också. Det har väl inte hänt med något med den gode tupén?
* * *
Tegelhenke, dom buar inte under nationalsången. Dom bara bräker och brölar lite i största allmänhet – helt i enlighet med gamla New York-traditioner.
* * *
Fan, jag ser först nu, när de zoomar in honom, att Henke inte bara har Ingmar Bergmans porträtt målat på hjälmen – precis ovanför stirrar ju självaste Döden från ”Sjunde inseglet”, i pytteliten version, mot oss också.
Ha ha ha, undrar hur många i den här ligan som är medvetna om DEN brutala provokationen.
* * *
Det är ingen love lost mellan de här spelarna heller, trots att de nyss satt tillsammans vid förhandlingsbord och skällde på Bettman tillsammans.
* * *
Personligen tror jag att Bergman nånstans hade gillat tanken på att vara porträttad på en hockeymask – och det väldigt mycket, till och med.
* * *
Eken är och hämtar kaffe.
Visst blir man glad?

Ja, det var kul och så i Boston igår. Premiär och allt. Dofterna och ljuden av hockey igen. Och förnämligt tryck i kommentatorsspåret, mitt i den svenska januarinatten.
Men det är ikväll säsongen egentligen börjar på riktigt i den här bloggen.
För nu är den hemma igen. Nu är den på Garden. Nu hälsas den för första gången sedan 23 maj välkommen med den odödliga frasen ”Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The Woooorld’s Most Famous Arena”.
Så som ni tyckte jag verkade peppad i Beantown – i afton går alla säkringar.
Välkommen hit, hoppas många vill vara med och.
* * *
Angenäm tågresa ner genom New England under förmiddagen, i förträffligt solsken och med betagande platser som Providence och New Haven utanför fönstren..
Men allra bäst:
Man kommer ju direkt till Gardens källare, behöver bara gå några trappor och står sen vid den pressentrén.
Så ska det alltid vara när man är ute och reser.
* * *
Pittsburgh Penguins är alltså i stan – och Rangers måste skicka hem dem med noll poäng (eller en, det kan ju kvitta). Eljest har favoriterna två raka förluster och lever plötsligt under stress och press och måste-situationer efter två omgångar.
Men i så fall krävs en insats av helt annan kaliber än igår, det är då säkert. Penguins är som bekant inte att leka med och de kan rimligen spela mer avslappnat än hemmalaget.
* * *
Boston Globe, som alltid ska läsa när man får chansen, skriver idag om hur det luktar i en hockeytrunk.
Som en inte helt angenäm blandning av svett, mögel, torkat blod och något annat odefinierbart nära besläktat med genomsnittliga spyor, kommer man fram till.
Den sortens artiklar ser man alldeles för sällan!
* * *
Fas två i totalrenoveringen av the woooorld’s most famous arena har hunnit genomföras sedan senast – ytterligare en återstår – och vår kära gamla pressläktare högt ovanför spelarbåsen, den mögliga och vinda där man upplevt så många oförglömliga stunder de senaste sju åren, är riven.
Istället flyttas mediaskocken nu till en kurva, snett ovanför bortabåset – och vi i det internationella b-laget sitter på en väldigt underlig bänkrad där man får sträcka sig ganska betänkligt för att se hela isen.
Det kommer kanske ta lite tid att vänja sig vid, om man säger så.
Men värst av allt:
Jag är från och med nu helt avskuren från Gris-Olle – och därmed från en ovärderlig källa till bloggstoff.
Det är ju så man vill fälla en tår.
Men Eken, som sitter på barstolen intill, får väl jabba upp svadan lite, för att kompensera.
* * *
Hanson Brother Aarron Asham debuterar i Rangers idag, mot sitt gamla lag – och Tårtan får på sin pre-game-presskonferensen om han inte är rädd att nyförvärvet, inte direkt känd som någon morsgris, kommer dra på sig utvisningar laget inte har råd med.
– Jag förväntar mig inte att han ska vara någon ängel. Han måste får vara sig själv, morrar Blueshirts-coachen.
Lovande information för oss som, även om vi ibland inte vill erkänna det, gillar när adrenalinet börjar pumpa på allvar.
* * *
I övrigt finns det inget att klaga på vad gäller upprustningen av hallen.
Det sista av det där östeuropeiskt slitna och sunkiga håller på att försvinna och Garden tar sakta formen av en modern, flashig 2000-talsarena, som det ju ändå anstår ett dylikt center of the universe.
* * *
En utsänd från västra Pennsylvania här i det tillbörligt premiärknakade pressrummet ett par timmar före första nedsläpp ser ut precis som Evert Ljusberg.
Hade man inte riktigt väntat sig.
* * *
Asham, förresten, måste vara rysligt förtjust i Atlantic-divisionen.
Han har spelat i samtliga lag – först Islanders, sedan i tur och ordning Devils, Flyers, Penguins och nu alltså Rangers.
Finns det exempel på något liknande i historien?
* * *
Jag är alltid nervöst för att slikt inte ska fungera, så när säsongsackreditering – med bild på boxarnäsa och dubbelhakor och allt – ligger och väntar i pressentrén redan inför denna första match blir jag så glad att jag får lust att dansa i en yster fars på Göta Lejon i Stockholm.
Allt är grönt, hela säsongen – och en biff kan inte vara mer happy.
* * *
Riktigt som det ska blir det inte i pressrummet, denna eftermiddag förstås svårt distraherat av den pågående konferensfinalen i NFL mellan Atlanta och San Francisco, förrän den charmigt blaserade och briljant cyniska Dave Lozo från nhl.com kliver in genom dörren.
Är det någon hockeyskribent ni ska följa på twitter för underhållning är det han – @DaveLozo
* * *
Vokoun gör sin debut för Penguins ikväll – ett drag av Bylsma som indikerar att han och Flower verkligen ska dela på bördan hela säsongen.
Rangers fortsätter dock med han som gjorde sig skyldig till grovt rån när han mötte David Krejci igår.
* * *
Håller på att glömma att knyta premiärslipsen runt halsen.
Den ligger i dataväskan, eftersom det känns fel att åka tåg med slips en söndagsförmiddag. och först så här vid halv sex inser jag att jag håller på att gå på hemmapremiär utan slips.
Huh, det hade varit som att gå på stan utan byxor.
* * *
En match är överstökad, nu kan Crosbys urladdning – den han tålmodigt väntat på ända sedan hjärnskakningen, i princip – komma.
Jag bara varnar.
* * *
Kommentatorsspårsveteranen, tillika Sabres-fanatikern, Kometen kan få sin bästa vinter på länge.
Jaja, som alla andra måste jag förstås pliktskyldigt slänga in reservationen om att man inte ska dra för stora växlar på en match, men visst såg Sabres MYCKET bättre ut idag än förra året?
* * *
Varje söndag har Stever Serby en stor fråga-svar-intervju med en lokal idrottsprofil i New York och Post och det brukar mest vara baseboll- och fotbollsspelare, men senaste veckorna har hockeyn fått ta lite plats och idag är det självaste Calle Hagelin som blir grillad.
På frågan ”Three dinner guests” svarar han:
– Elvis, Einstein och Steve Jobs.
Elvis! Nu steg Hagge Hags sannerligen i aktning.
Det framgår också att svensken är polare med Yankees-pitchern Joba Chamberlain.
Coolt.
* * *
Är det apropå kommentatorsspårsveteraner någon som har info om var den hetlevrade ”Eric” har tagit vägen?
Säg inte att jag förlorat honom och Gris-Olle på samma gång, det vore ju helt outhärdligt.
* * *
Einstein skulle verkligen passa bra vid Hagges middagsbord. Om inte annat skulle han ju kunna förklara det ogenomtänkta i att ta en utvisning 19 sekunder in i en säsongspremiär…häpp!
* * *
Räkna med långa preludier inför den här matchen.
Är det några som kan hålla på och mölja (Borlänge-uttryck; ni får försöka förstå…) under en hemmapremiär efter en lockout är det Rangers.
* * *
Pens har, med all rätt, respekt för Rick Nash.
– Han är en toppspelare i den här ligan, varnar Pascal Dupuis.
Men lägger, hoppfullt, till:
– Men han är ny och kanske är hans tajming med lagkamraterna inte där ännu.
Nej, ska man döma av igår kväll så…
* * *
Spännande rykte efter den nästan chockerande genomklappningen i St. Louis igår:
Red Wings tänker försöka stjäla PK Subban, restricted free agent, av Montreal genom att erbjuda honom 30 miljoner dollar för sex år.
Now, THAT skulle rita om förutsättningarna en smula.
* * *
Eken gör entré i pressrummet och kommer omedelbart fram och frågar:
– Hinner jag äta innan vi går till nya pressläktaren?
Det är hockeysäsong igen.
* * *
Bickel får fortsätta, som back. Han måste ha komprometterande bilder på den annars så otålige coachen.
* * *
Varpu får vi däremot vänta på. Hon är on route från Finland, säger senaste rapporten. Nu är det day-to-day och med lite tur har vi henne här på onsdag, mot Bruins. I så fall ska jag göra vågen i presskurvan.
* * *
Eventuella läsare med Atlanta-fäbless får ursäkta, men jag är gammalt Joe Montana-fan och gläds mycket åt att San Francisco 49ers är tillbaka i Super Bowl.
* * *
Inget amerikanskt lag, med möjligt undantag för Flyers, kommer resande med större pressuppbåd än Penguins.
Det vittnar om stort intresse back home, antar jag.
* * *
Eken har plötsligt blivit krullhårig.
– Ja, jag klippte mig och så kom det ut så här, säger han bekymrat.
Det hände mig också – när jag var tolv. Och då sa dom att det berodde på att jag var i puberteten.
Det är väl inte Eken, är han?
* * *
Lite ryste jag när Loui Eriksson – Loui Loui i en trängre bloggkrets – över telefon igår kväll berättade om hur läcker det kändes att spela i samma kedja som en ungdomsidol som Jaromir Jagr.
Och vilken uppvisning Mister MVP hade i American Airlines.
Glädje.
* * *
Nu har Eken, denne showman, bränt sig på tungan på kaffet.
Det torde bero på att han har så vass tunga.
* * *
Dan Boyle, slår det mig bara helt plötsligt. Det kommer hända något spektakulärt kring honom den här matchen.
* * *
Okej, nu är det så mycket nytt som måste ordnas att jag tar och fyrar av det här introt redan nu.
Är ni laddade?
Bloggen är rungande, brakande, frustande superladdad.
Vi hörs i paus nummer ett.

Han har varit så tillmötesgående och mysig under campen att man nästan blivit orolig.
Men ikväll var Tortorella-Tårtan, inte direkt nöjd med lagets insats i TD Garden, sig själv igen.
– ”Hags” tar en korkad utvisning i början och sen en till här i slutet och Boyle snackar sig till sin två-plus-tvåa. Han ska hålla sina goddamned mouth stängd, fräste han under en kort presskonferens i den smala korridoren utanför omklädningsrummen.
Sedan var det någon som undrade vad han tyckte om Henke, men då hade PR-bossen en halv sekund innan sagt att frågestunden var över och Rangers-coachen bara viftade avvärjande.
– Det är för sent, vi har slutat, hette det och så försvann han in i environger igen.
Tårtan är tillbaka!
* * *
En väldigt lång och väldigt exalterande dag och kväll går mott sitt slut och jag ber nog nu att få hänvisa till sportbladet.se.
Där har jag krönikor och referat och allsköns citat om exempelvis Henkes sjuka räddning, Detroits sämsta premiär på decennier, gamlingarna Jagrs och Selännes braksuccé, rookie-trion Tarasenkos, Huberdeaus och Granlunds underbara natt, Lindbäcks första match som förstekeeper i Tampa och så vidare.
Kolla verkligen där.
Nu ska jag sova några timmar och sedan ta tåget tillbaka till Penn Station och trampa rakt upp till pressentrén för säsongens första fest hemma på Garden.
Tanken var att jag skulle lämna er med några bilder från det här dygnet, men det tar för lång tid att ladda upp på hotellets nät, så vi tar det imorrn, i ett specialinlägg.
Tack för i natt, det var FRUKTANSVÄRT roligt att få göra det här igen.

Boston – NY Rangers 3-1 (slut)
* * *
It’s over här, Boston vinner rättvist.
Slutrapport kommer dröja, jag har hur mycket som helst att göra nu, så förlora ingen sömn på det – läs imorrn istället.

Boston – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Bruins är fortfarande bäst, eller ska vi säga minst rostiga – och när Paille styr in ett skott från Gregory Campbell, efter att Stu Bickel fäpplat, tror jag det är avgjort.
Men när lite mer än sju minuter återstår av perren vispar Brad Richards in en puck bakom Rasken och nu kan det i alla fall bli en avslutning med nerv.
Men ska de ha poäng måste Rangers lyfte spelet ytterligare flera klasser. De är bra under korta glimtar, men ger för det mesta alltjämnt ett virrigt och nervöst intryck och får förlita sig helt på en storspelande Lundqvist
* * *
Ja, du som frågade – det stämmer att de dukar upp med smaskigast tänkbara bakelser på den här pressläktaren och det stämmer också att jag frossade som en hungrig Bobby Baccala under finalen 2011.
Men jag försöker låta bli sånt där nuförtiden och nöjer mig med kaffe,
Men det krävdes våldsam självbehärskning när jag passerade läckerheterna här i pausen…
* * *
Jag tyckte Lundqvist pratade om att han var rostig och skulle behöva några matcher för att komma in i det, men har ju varit lika lysande här som i uppvisningsmatchen i Atlantic City.
Tur för Blueshirts det, eljest hade det kört för länge sen.
* * *
Det är inte som att man sitter och drar efter andan över Rick Nashs spel.
Men före Broadway Brads mål är han fin.
* * *
TD Garden-publikens ”Let’s go, Bruins” har en alldeles särskild sorts metallisk, tung klang som borde vara svår att leva med för bortafansen.
Jag har, inser jag, inte hört den live sedan de där finalerna 2011 – när Canucks inte hade så lyckade matcher här – och faktum är att de är nästan samma eftertryck i ramsan idag.
Så mycket har Boston saknat sin hockey.
* * *
Jo, Tårtan Tortorella är verkligen ensam i världen om se Stu Bickels storhet som back. Ja, som hockeyspelare överhuvudtaget.
* * *
Zoran, ja, Hagge är definitivt en av de snabbaste svenskarna i modern tid – och någonsin.
* * *
Bruins-fansen har också en väl inarbetad ”Tuuuuuuukkka” när Rask gör något bra.
Och det gör han mest hela tiden.
* * *
Hur går det för dear old Holmgren i sändningen då?
Att han är tillbaka på Viasat betraktar jag som den bästa nyheten sedan Tomas Forslund kom hem till Leksand igen.
* * *
Rupp och Shawn Thornton går en svängom – och direkt efter smäller det mellan Bickel och Campbell.
Och nyss var de här killarna skuldra vid skuldra som fackkämpar, obrottsligt lojala mot varandra.
* * *
Och vad Panthers kör då…4-0 efter en perre mot Hurricanes. Skulle inte Florida få en reaktion i år? Och skulle inte Carolina få ett lyft? Jag tror det var jag som skrev det…
* * *
Det är sant att Rangers började dassigt förra säsongen också – ingen som såg dem i Globen trodde på mycket till säsong – men den här gången är ju alla förluster dubbelt så dyrbara och om de nu står med noll poäng efter helgen blir det väldigt stressat och pressat på en gång.
* * *
Lightning-Capitals verkar vara kvällens mest sevärda match.
* * *
Tyst från Shoestring och Sälen i Göteborg nu.
Dom har däckat, om jag känner duon rätt.
* * *
Ha ha, efter Ruppers och Bickels insatser som slagskämpar kommer frågan direkt från Rangers-fan på twitter:
När är Asham tillbaka?
Imorrn, mot sitt gamla lag från Pennsylvania.
* * *
AC/DC-låten Lucic känns i mina ögon som isens kung så här långt.
* * *
Och unge Tarasenko inleder NHL-karriären med ett mål.
Snyggt.
* * *
Har ni kul?
Det har jag – så in i bomben.
Nu – mer kaffe.

Boston – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
Ja, Bruins leder premiären sedan Milan Lucic – den levande AC/DC-låten – prickat in en otagbar retur på Lunkan.
Det är fullständigt rättvist.
Hemmalaget har dominerat ett stirrigt, nervöst och osäkert Rangers fullständigt – och hade haft ännu större ledning om inte Lundqvist varit på tårna, särskilt under några långa powerplay.
Låt oss gissa att Tortorella river ner tapeterna nu i pausen…
* * *
Hagge är så ivrig att han drar på sig en utvisning redan i matchens första byte.
Men det är väl bara bra att få träna penalty kill direkt…
* * *
Det är ju ändå inte så att Bruins ens varit i närheten av att spela sin allra bästa hockey.
Det märks även på dem att det varit ett långt uppehåll.
Men de har lite mer linjer, lite mer struktur och lite mer lugn än sina gäster.
Och vid några tillfällen får de till det där blytunga trycket i anfallszonen som är så ohyggligt svårt att freda sig mot.
* * *
De kör intro med kiltklädda säckpipsblåsare i TD Garden.
Jag trodde det irländska arvet var Boston grej, inte det skotska. Men inte mig emot, jag har en hemlig fäbläss för det tårdrypande i en säckpipsserenad.
* * *
Rätta mig om jag har fel, men Torts har redan stuvat om right? Det är Gabby med Richards och Nash.
Det krävs inte mer än en utvisning för att tålamodet ska brista i det här bortalagets bås.
* * *
Holy hell vilken präktiga superindian Marc Staal gör sig skyldig till i spel fyra mot fyra i mitten av perren.
Bruins bjuds på två riktigt gräddiga lägen där– och Kung Lundqvist får visa varför han har en Vezina Trophy hemma i hyllan.
* * *
Tårtan Tortorellas leende precis innan nationalsången…DÄR har vi en som längtat efter sitt jobb..
* * *
Det är Staal som inte får bort returen på 1-0-målet också.
Ingen helt lyckad start på säsongen, nej.
* * *
För varmt kan då ingen skylla på att det är i hallen.
Jag gör åkarbrasor och blåser värme på händerna vid varje spelavbrott.
Nej, det gör jag inte – men jag vill.
* * *
Varken Eken eller Varpu är här, men jag har sms-kontakt med Fast Freddy Shoestring.
Det borde väcka ljuvt nostalgiska känslor hos läsare som varit med länge.
* * *
Stort att det redan är nya u-båtar som stigit upp till ytan i kommentatorsspåret.
* * *
– Undrar om Rene Rancourt kommer fistpumpa när han är klar…, skriver Shoey bland annat.
Jo, något annat vore som att se Kapten Haddock bli arg utan att säga ”anfäkta och anamma”.
* * *
Och Tuukka rasar över isen.
Det finns verkligen anledning att klaga på honom.
* * *
Eftersom signaturen Erik tar upp det på twitter:
Ja, jag vet. Ibland slutar meningarna i de här inläggen helt abrupt – och har alltid gjort.
Det beror på att jag lämnar dem för senare bearbetning när jag inte kommer på nåt bra slut och fortsätter skriva på resten – och sen glömmer jag dem.
Det är ett otyg, jag ber om ursäkt – och lovar jobba på det, men det är lätt hänt när det går undan på det här viset.
* * *
Jag hinner inte få något riktigt intryck av unge favoriten Dougie Hamilton, men han gör i alla fall inte bort sig.
Eller har någon sett något annat?
* * *
Hans Brother Aarron Asham spelar inte för Rangers ikväll, han är fortfarande avstängd sedan förra säsongen.
Men den här nye Brandon Segal som ersätter honom har gjort det bra, tycker jag.
* * *
Tårtans favorit uttryck är ”go about our business”.
Han säger det jämnt.
Och det ligger onekligen bra i munnen.
Så nu ska jag go about my business och hämta kaffe.
Ny rapport i nästa paus.