New Jersey – Philadelphia 3-0 (Slut).
* * *
Tack och bock, jag slapp frysa ihjäl.
Jag hittade en taxi precis utanför pressingången och lät mig brett leende fraktas tillbaka till Manhattan.
Eller…så brett log jag inte. De ruffiga taxichaufförerna i Newark, som ni mött om ni använt transportmedlet i fråga efter att ha när ni flugit in med SAS-kärran från Stockholm, kör bil ungefär som Wayne Simmonds spelar hockey, så man sitter bara på ena skinkan ute the turnpike, övertygad om att ens arma liv kommer att sluta under chassit på en långtradare.
Men – it beats kyla.
* * *
Tredje raka torsken för Flyers alltså – och vilken match det kan bli i Wells Fargo på torsdag.
Det är nämligen Rangers som kommer på besök och risken är ju uppenbar att även de har genomlevt tre förluster vid det laget.
I så fall väntar det desperat slaget om vilken av ärkerivalerna som ska undvika den totala depressionen.
* * *
Så, frågar jag Hanky Tank Tallinder, hur har du haft det under lockouten?
– Som du. Jag följer ju bloggen och vet hur deppig du varit och jag har mått precis likadant, replikerar han.
Såna svar gillar vi här!
* * *
Sharks alltså. 6-1 efter en perre i Edmonton – och rapporterna där uppifrån skvallrar om de ser riktigt svinstarka ut.
Hm, det såg man inte riktigt komma.
* * *
Tedenby vet inte riktigt vad det är för skillnad på hans spel i år och ifjol.
– Men kanske spelar jag lite smartare nu, säger han.
Ja, det är ju precis så det ser ut.
* * *
Wings kunde alltså inte kröna Homers avskedskväll med en seger.
Och i båset stod Babcock och saknade såväl Homer som Lidas.
– Vårt powerplay är uselt. Vi bara passar runt och passar runt och passar runt. När vi hade Holmström och Lidström stod den ene vid kassen och den andre sköt, säger han surt efteråt.
Rätt bra citat – nästan i klass med de Homer själv sprutade ur sig under sin presskonferens.
* * *
Då slår vi igen här för ikväll, tack ni som var med.
Men nu är det tätt på given, så redan kommande natt möts vi igen – i Garden.

En sista transportsträcka till period, under vilken Flyers inte ens försöker, tar slut och det blir 3-0.
Talk at you later – förutsatt, återigen, att jag inte fryser ihjäl på vägen hem.

New Jersey – Philadelphia 3-0 (Period 2)
* * *
Absurd tillställning, detta.
Långa sjok av den här perioden, särskilt under första halvan, är spelet konstant förlagt till Devils zon – och det är en jävla tur för Flyers, för varje hemmalaget kommer upp blir det mål.
Scenariot hinner på grund av en massa utvisningar förändras något på slutet, men ett tag har Devils ynka sex skott mot Bryzgalov – men likafullt tre mål.
Femtioprocentig utdelning alltså.
Rätt hyggligt.
Och extra alarmerande är det för de orange-svarta att de trots puckinnehavet inte skapar nånting.
* * *
Jo, Taggen, givetvis saknar jag Kurt.
Men jag har en känsla av att han bytt namn och är med oss ändå…
* * *
Sitter länge och tänker att Flyers är okaraktäristiskt snälla också, och att man inte ser nånting alls av sandpapperet Hartnell.
Men så ser Clarkson till att proppa Kimmo Timonen och då blir det livat.
Strax efteråt drämmer Wayne Simmonds till och med till Marty – i Jersey likvärdigt med att skända heliga religiösa symboler.
Fortsätter det likadant i tredje kan det bli…intressant.
* * *
Iskall straff av Kovy. Såna som slås mitt under matcherna går nästan aldrig in, tycker jag det känns som. Men ryska snipers vet hur man fäller en björn.
* * *
Det är ”bara” minus sju ute nu – men med ”the wind chill” känns det, menar dom i PA:t som minus sexton.
Kan man måhända få sova över i The Rock?
* * *
– Marty’s better, skanderar Devils-fansen.
Än Bryzgalov?
Jo, det kan man säga…
Fast det här magplasket är inte huvudsakligen hans fel
* * *
Meh, vad håller Capitals på med då? Nu får Calle Johansson sätta ner foten.
Men Toby Orr lever upp till sitt smeknamn med tre assist.
Vackert.
* * *
Ha ha, Ken Campbell, in the house ikväll, på Twitter:
”NU förstår jag varför Flyers erbjöd Shea Weber de där pengarna i somras…”.
* * *
Ja fan, jag hade på känn att Patrick Kane skulle rädda karriär och anseende med en riktig uppryckning i år.
Goa grejor, sån gyllene talang får inte slarvas bort.
* * *
Det är väl att det nån gång varje kväll ska börja hacka på nhl.com.
Fick de som brukade sköta den utmärkta servicen där sparken under lockouten?
* * *
Vi är bara i början och det ska inte behöva hända, tycker man, men om det fortsätter likadant för Flyers kommer de tangera den chockerande säsongen 06-07.
Holmgren MÅSTE få tag i en klassback nånstans, så är det bara.
* * *
David Clarkson ser ut att vara på väg mot en riktigt stor säsong.
Det hade i alla fall inte jag kunnat tippa för några år sedan.
* * *
Om jag inte fryser ihjäl på vägen hem kommer det vad det lider en slutrapport från den här fajten, men jag säger det igen:
Sitt inte uppe och vänta, jag ska som sagt hem först och har sen en del att göra innan den kan författas.

New Jersey – Philadelphia 2-0 (Period 1)
* * *
Vi får se en riktigt försäsongsfäpplig period i Newark. Det är många som inte riktigt verkar veta vad de håller på med – precis som i ett lag som spelar på en berömd ö här i närheten.
Men Devils har alltså skaffat sig tvåmåls
Redan efter en dryg minut står den förträfflige Zajac helt omarkerad vid Flyers-kassen, serveras en retur lika saftig som en sirloin-biff på Smith & Wollensky av Mister Universe och – ding-dong, säsongens första mål i The Rock är ett faktum.
Sedan följer David Clarkson upp med att trycka in en puck i ett powerplay precis i slutet av perioden.
”Makes most of opportunities”, hade meddelande lytt om matchen utspelats på Playstation.
För det lilla som skapas i övrigt är det Flyers som står för, men Marty glänser i hemmakassen.
Det där med att den åldrande legendaren skulle vara trögstartad och seg har uppenbarligen bara varit ett fantasifoster, inte minst hos mig. Det har nog alltid handlat om hur intresserad och motiverad han varit – och efter en lång lockout är mister Broduer het som en solstorm.
* * *
Härligt att höra hela The Rock förenas i ett mäktigt ”Moooooose” när Hedbä som förste man under presentationen av årets Devils-trupp glider ut på isen.
Fast det är ingenting mot jublet när Marty kommer ut – eller när strålkastarna riktas mot ny nye assisterande coachen Scott Stevens.
Shiiit, det dånar verkligen.
* * *
Till tonerna av homeboy Springsteens ”My City of Ruins” visas strax före matchen en video med skakande bilder från orkanen Sandys skövlingar i den här delstaten i höstas.
Och sedan presenteras ungdomar på plats som fått stöd av Devils efter katastrofen.
– We’re Jersey’s team and here we all stand together, säger speakern.
Bra, Devils.
* * *
Det kryllar av scouter lag på pressläktaren, inte minst från lag i västra konferensen. Kan tyckas konstigt eftersom det inte blir några möten mellan öst och väst förrän i finalen. Men det kommer trejdas framöver. Big time.
* * *
Det är dock en annan video på jumbotronen, från fjolårets slutspel, som får The Rock att börja rocka i år.
Jo, precis – den från sjätte konferensfinalen mot Rangers när Henrique avgjorde i sudden.
Det jublas nästan lika mycket som det jublades den kvällen…
* * *
Surt att inte Adam Larsson får spela.
Ett sådant begåvat ungblod, redan igång efter hösten i AHL, skulle ju dominera nu.
* * *
Tänk, den här klubben som var så knölig och komplicerad att ha att göra med förr.
Nu kommer charmiga (nåja…) PR-män för andra säsongen och smäller en säsongsackreditering i skrivbordet.
Man bockar och bugar.
* * *
Fina rapporter från The Joe.
Publiken går bananas när Homer kommer ut för en ceremoniell tekning – och alla Dallas-spelare slår klubborna i isen för att visa respekt.
Man ryser lite, eller hur?
* * *
Flyers står inte mycket högre i kurs än Rangers i The Rock.
Eller som fansen hojtar i en specialkomponerad ramsa:
”Rangers suck – and Flyers swallow!”.
Hm…
* * *
Brian Campbell har åkt på en utvisning i Montreal.
Eftersom det bara hände tre gånger (!) på hela förra säsongen är det värt att rapportera.
Vilken buse.
* * *
Fast Wings får ju kamma till sig, de måste ju vinna för Homer.
* * *
Tedenby ser helt okej ut – och GÖR faktiskt det han ska inom ramarna för spelsystemet.
Däremot har Yayo något halvjobbigt byte.
Men han rycker upp sig nu i andra, det är jag övertygad om.
* * *
Stackars Flyers, nu är det inte kul.
Men dom kan kanske trösta sig med att allt tyder på att lede fi i Rangers kommer att ha lika jobbigt vid samma tid i morgon…
* * *
Lite kaffe nu, det tror jag på.

Strax före jul såg jag Rolling Stones i Prudential Center och minns tydligt att jag tänkte att det förmodligen var enda gången man skulle besöka den här hallen.
Men kors i både tak och golv:
Nu sitter man plötsligt här, på sin gamla eminenta plats på den voluminösa pressläktaren och ska bevittna Devils hemmapremiär mot Flyers.
Tack, Scot Beckenbaugh.
Det var han, den federale medlaren, som till slut drog proppen ur den förstoppning NHL och NHLPA hade stånkat ihop. Man får inte glömma det.
Nu är det bara att hoppas att Marty och Zajac och Yayo är lika inspirerade som Mick Jagger var.
* * *
Idag blev det officiellt:
Homer går i pension.
Han höll för bara någon timme sedan en presskonferens hemma i The Joe i Detroit och den var, precis som väntat, så underhållande att kollegorna nere i pressrummet här i The Rock flera gånger vände sig om och undrade vad fan jag satt och gapskrattade för.
Några citat:
– The Mule, nu är det du som får sitta på planet och lyssna på Hank, inte äta så mycket hela tiden.
– Jag spelade i en kedja med Luc Robitaille ett par år och han tjatade på mig om att jag måste hooka klubbladet. Till slut gjorde jag det. Då höll jag på att bli trejdad. Men jag fick säga till Scotty Bowman att det var Lucs idé och lovade gå tillbaka till rak klubba på en gång
– Jag saknar Nick Lidström. Alla våra bilresor…allt vi pratade om. Eller det kanske mest var jag som pratade. Han var en god lyssnare
– Boyer (materialaren som slipar skridskorna i Detroit)…jag fick aldrig det glid jag ville ha. Eller kanske satt det i mina egna ben…
– Al Sobotka, du är den bäste bläckfisksvingaren i världen. Och jag älskade din barbeque. Ibland körde du zamboni också, så det var ju bra.
Alltsamman levererat på makalös Holmström-engelska, omöjlig att ens tänka på utan att bli glad i själen.
Det lär finnas anledning att återkomma i ämnet framöver, men tills vidare hänvisar jag till sportbladet.se och papperstidningen i morgon, där är det Homer-fest.
* * *
Det är inte bara mördande kallt i The Metropolitan Area idag – det blåser också så förbannat att det under den korta promenaden från Penn Station till The Rock känns som att Kovaltjuk lagt min öron på isen och kört över dem med skridskor några gånger.
Det är nästan så jag överväger att gå in i souvenirbutiken och köpa en Devils-mössa för de sista femtio metrarna till pressingången, men någon måtta får det vara.
Och vadå – det är hockey, det är NHL, det är värt det.
* * *
– Vi vet precis vad vi har att vänta i den här matchen, säger Peter DeBoer till Star-Ledger.
Alltså:
Ett Flyers som har två raka förluster och bara måste vinna ikväll – och som dessutom mycket väl att det var Devils som slog ut dem ur playoff ifjol.
Det är med andra ord en bunt revanschlystna desperados som står för motståndet.
Inget Marty har något emot, tydligen.
– Jag vet precis hur det känns när man ännu inte vunnit efter några matcher i inledningen och det här är bra för oss, man blir pressad, säger han.
* * *
Men får jag inte tag i taxi efteråt kommer jag ångra bittert att jag inte köpte åtminstone en mössa.
Jag hade till och med kunnat sträcka mig till ett Mora IK-emblem i pannan i ett sånt läge, bara jag sluppit Kovys iskalla skenor mot öronen igen.
* * *
Det ser ut som att Scott Gomez snart skriver på för San Jose Sharks.
Ja, där är de vana vid stjärnor som inte levererar.
Nä, det var taskigt. Förlåt. Det kanske kan vara en marknad som passar honom fint, mindre galen än de i New York och Montreal.
* * *
Senast jag satt på den här pressläktaren och såg hockey var 9 juni, när Devils reducerade till 2-3 i Stanley Cup-finalen mot Kings.
Jag minns det som en magisk kväll, när det kändes som att Devs faktiskt skulle kunna trycka tillbaka kungarna från LA – följd av en morgon när det inte var alldeles skönt att stå på JFK och vänta på flighten till La La Land med bara en timmes sömnen innanför västen.
Sen tog allt slut i Staples Center ytterligare ett dygn senare och så var det med det.
* * *
Det är ju fan att Paul Holmgren skickat Lilja till Adirondack. Vi hade planerat rena snusfestivalen idag.
Nu får jag sitta här ensam med min Ettan, utan förståelse från någon.
* * *
De har tidvis haft svårt att fylla den här hallen under vanliga grundseriematcher, men det verkar bli fullsatt och duktigt tryck även här idag.
De har saknat hockey också i Jersey.
* * *
Som en Johan Forslund påpekar i ett tweet – det värsta med att Homer och Lidas gått i pension är att de inte kommer att figurera i HBO:s ”24/7” inför Winter Classic nästa vinter.
Ja, tänk vilket guldmaterial vi går miste om när de inte får filma Homer på det där Redbird III-planet, när han sitter och smyger med svenskt plockgodis…
* * *
Ser mycket fram emot att följa Mattias Tedenby ikväll. Han var tydligen utmärkt i premiären och jag gillar stilen. Han kanske inte alltid gör det han ska inom ramarna för systemet, men har en jävla energi och han är kreativ och det behövs såna också.
* * *
Skandal:
Mark Everson, New York Posts mångårige beat reporter, har helt plötsligt gått i pension och ska fortsättningsvis ägna sig åt att påta i trädgården istället för att bevaka hockey.
Det är som om Big Papa Wennerholm plötsligt skulle ta sin Mats – häpp! ur skolan och börja odla pelargoner med Anrell istället, man vill ju inte ens tänka tanken.
* * *
Grossmans agent borde tipsa Hollywood om sin klient.
Det finns ingen, någonstans, som har ett mer skräckinjagande War Face än Grosse; han skulle lätt kunna spela livsfarlig bad guy i nästa Bond-film.
Att han sedan är hur vänlig och ödmjuk som helst behöver ju ingen veta.
* * *
Eversons frånvaro kompenseras åtminstone lite av att man fortfarande får trängas med den utsände från Star-Ledger. Det är ju Tony Sopranos tidning, den han varje morgon vaggade nerför garageupppfarten – i sin solkiga morgonrock – för att hämta upp.
Alla som jobbar där är ju nånstans idoler.
* * *
Ja, jag inser att jag till och med har saknat det här – att sitta ensam på pressläktaren i Newark och randa på blogg medan organisten övar sina infantila trudelutter där ute i mörkret.
* * *
Jaha, Corey Schneider tillbaka i kassen för Canucks mot Flames imorrn. Karusellen snurrar vidare.
* * *
Kvällar när man befinner sig i hallar där Claude Giroux ska spela ishockey finns det mycket att lita att klaga på, vill jag också ha sagt.
* * *
Historiskt sett har nätet i The Rock inte varit särskilt pålitligt, så jag slänger in den brasklappen – blir det helt slut i rutan beror det inte på mig.
* * *
Ett av hockeyns mest betagande ljud är när materialarna strax för uppvärmningen kommer ut och börjar vräka ut puckar på nyspolad is.
* * *
En sån här kväll saknar man ju klassiker som Konsertpianisten och Fivepoints i kommentatorsspåret.
Och Eric…fortfarande ingen som har någon info om honom? Jag börjar bli alldeles orolig; det är väl inte det där temperamentet som ställt till det för honom på nåt vis?
* * *
Flyers vita bortaställ är bra snygga.
* * *
Varpu kommer inte ikväll heller, men hon har, kan bloggen exklusivt rapportera, återvänt till Nordamerika och gör comeback på Garden i morgon.
Det är ju så man vill dansa en finsk tango mellan bänkraderna här inne.
* * *
Enligt Tom Gulitti, världens bäste Devils-reporter, kan det på grund av någon is-show här i helgen vara sunkig is ikväll.
Det kan ni kanske ha i åtanke innan ni börjar skälla på Mister Universe Bryzgalov när puckarna studsar över hans plockhandske.
* * *
Det här är alltså Devils hemmapremiär, så vi får räkna med långdragna förövningar nu också.
Men snart släpper dom pucken i The Rock också, för första gången den här säsongen.
Det blir ett kalas.
Ny rapport i första paus, som ni vet.

Efter många om och ännu fler men lyckas Wings till slut krångla sig till säsongens två första poäng.
De håller på att tappa bort alltihop i tredje, Jackets får vända och gå upp i 3-2-ledning, men innan slutet slår The Big Three till:
Kapten Zäta gör ett fantastiskt jobb vid sargen, får ut pucken till Kron Wall of Pain som fintar skott och sedan elegant passar Datsyuk, som bara kan lägga in kvitteringen.
Och så avgör Schweiz-Brunner med ett Pavel-inspirerat shownummer under straffavgörandet.
Lättnaden i Hockeytown är förmodligen i paritet med när Obama räddade bilindustrin.
* * *
Jakob Silfverberg finns nu i NHL-rullarna för evigt.
Han gjorde sitt första mål i världens bästa liga i natt.
Bloggen höjer ett imaginärt glas och säger grattis.
* * *
Duby Duby Doo presenterar sig snabbt i västra konferensen och retar upp både Zäta och The Mule grundligt.
Sorry gossar, det där är New York-attityd…
* * *
In med Fasth, Boudreau!
* * *
Den här Quincy…vilken Stu Bickel.
* * *
Jackets ser dock lite bättre ut än väntat. De verkar ha en jädra alla-för-en-power i laget och kanske ändå kan undvika katastrofen alla förväntar sig.
* * *
Nu tar jag och drar igen bloggen för i natt, de får klara sista perren i Calgary utan mig, jag har telefonsamtal och referatskrivande på agendan nu.
Men i morrn korsar jag floden för säsongens första besök i The Rock.
Var med mig då, det blir liveblogg monumentale.

Ja, om inte de som ska ha den dödliga ammunitionen i bössan kan hitta avtryckaren får de med mindre skräckinjagande vapen fälla bytena istället.
Wings går upp i 2-0-ledning – men det är två backar som gör målen, Ian White och debutanten Brian Lashoff.
Men det får väl gå det med.
Cam Atkinson, snabb som en hel Hagelin, soloåker dock in reduceringen innan andraperrens slut, så nu kan det bli en holmgång i sista.
* * *
Man behövde inte vara alltför välutbildad i konsten att läsa läppar för att förstå vad det var för enfaldiga osmakligheter Derek Dorsett skrek åt Kron Wall of Pain när bägge två satt i utvisningsmänniska.
Jag tänker inte återge det, men det satt särskilt illa en dag när presidenten i sitt inauguration-talat så emfatiskt om att kampen för homosexuellas lika värde är en medborgarrättsfråga.
Grottmänniska.
* * *
The Mules förarbete till Whites 2-0-balja inger dock hopp om att också offensiva rödvingar ska börja leverera. Han håller i pucken som var den fäst i klubbladet med SuperGlue innan han i exakt rätt läge slår den perfekta passningen.
* * *
LupusLupus, jag skulle gärna bjuda Zlatans lagkamrater på snus, men det är så sällan de hittas i NHL-lagens omklädningsrum…
* * *
Ryans Johansen i Jackets åker i alla fall på en halv Kron Wall of Pain-propp.
Helt fullbordade är en raritet numer, alla i ligan vet att de ska hålla sig undan när Järfällas finest är på isen.
* * *
Dom spelar, om jag inte hör fel, New Order i Nationwide Arena.
Respekt!
* * *
Njae, Starborg, någon tröja i taket blir det nog inte för Homer. Det är få förunnat – som Lidas. Men han får ta farväl av fansen i The Joe på isen i morgon.
* * *
Ojvoj, Ducks bara kör över Flames. Det är 3-0 efter en halv period i Saddledome.
Är det så att lille Fridolf Boudreau gjort Anaheim till ett bra lag igen?

Red Wings är väldigt mycket bättre än i premiären och skapar rikligt med chanser hela tiden, så karaktären behöver nog Kronwall inte oroa sig över.
Men istället har de blivit lika ineffektiva som eunucker på bordell.
Vad har dom, tre klockrena stolpträffar i ett och samma powerplay – och ett helt
Den bristen på killer-instinkt i avslutningarna, eller om man vill kalla det oturen, är nästan lika oroande som brist på karaktär skulle varit.
Nu står det 0-0 efter första och jag har en krypande känsla av att Jackets snart kontrar in både ett och två mål.
Det är så det brukar gå såna här gånger.
* * *
Bobrovksy är bra i Columbus-kassen också, det ska erkännas.
Som han brukar vara i början av säsongen.
* * *
Jodå, jag hinner se Colton Orrs uppvisning i Toronto på vägen mot Columbus.
Han går alltså upp mot den mer än huvudet högre Jon Scott och ska egentligen ha en chans mot en fajter med den räckvidden, men Colton är starkare, och har större hjärta, än alla andra och sänker jätten med en stenhård högerkrok.
Colton forever!
* * *
Det känns väldigt konstigt, för att inte säga direkt fel, att se Duby Duby Doo Dubinsky i Columbus-tröja.
* * *
Det blir slagsmål rätt omedelbums i Nationwide Arena också.
Tootoo går upp med Jared Boll direkt på första nedsläpp.
Sånt är man inte riktigt van vid att se när Wings spelar, men det var väl just därför de värvade The TooToo Train.
* * *
Fast Freddy Shoestring har berättat att Colton under en nattflygning hem nånstans från nån bortamatch när de båda spelade för Rangers plötsligt krafsade honom på armen och helt out of the blue frågade:
– Vad tror du Per gör just nu?
En sådan genuin kuf är han.
Varför i hela världen han satt och tänkte på någon så i sammanhanget obetydlig som jag en sån gång blev aldrig utrett, men det hade troligen att göra med att jag brukade bjuda hans svenske lagkamrat på snus; det tyckte Colton var oerhört fascinerande.
Men ja, ni förstår ni ju ännu bättre varför han är en Biffen-favorit.
* * *
Men på samma sätt som det känns stolligt att se Duby i fel jersey, lika mycket värmer det mitt gamla tigerhjärta att se Micke Samuelsson hemma i sin Wings-tröja igen.
* * *
Fanimig, det ser ju ut att vara lapp på luckan till och med i Columbus. Då vet man att det är hausse kring hockeyn.
* * *
Man är dock nöjd med sin zapp-iver när man slår över till Ottawa och fem sekunder senare får se Kyle Turris göra 1-0 i PP.
Det gäller att ha känsla för sånt.
* * *
Taggen – Foppas comeback-kväll är inte bara senaste gången jag var i Columbus. Det är enda. Har inte funnits mycket till skäl vare sig förr eller senare. Men jag tyckte om hallen och avvisar inte tanken på ett spontant besök nån gång den här säsongen.
* * *
Domarna är ofta jobbigt petiga i fråga om målvaktsinterference, men när Nick Foligno kör rakt på Jimmy Howard utan minsta ansats till att försöka stanna är det för en gångs skulle inte mycket alls att snacka om, vill jag säga.
* * *
Ja, djohansson, Hörnqvist och Steens lilla tjafs lyckades jag också tajma med zapptummen. Undra vad dom sa, det skulle man vilja veta.
* * *
Corey Hodgson har acklimatiserat sig i Buffalo nu. Där har Kometen skäl att dansa tango vintern lång.
* * *
Nu puttrar det i köket.
Kaffe, folks – guds bästa uppfinning sedan elden.

Det är fortsatt jämnt och bra och kul i Music City, men nu måste jag börja punktmarkera Red Wings.
Ni får väldans gärna fortsätta rapportera från de andra matcherna i kommentatorsspåret.
* * *
Hoppas åtminstone någon sett, och uppskattar, att jag min tekniska enfald till trots lyckats klura ut hur man får tätare radavstånd i den här nya bloggen.
Ser väldigt mycket bättre ut, anser jag.
* * *
Vilken skräll att förövningar inför första matchen i Air Canada Center drar ut på tiden.
De är verkligen rysligt förtjusta i ceremonier i Big Smoke, varenda gammal stöt som nånsin haft det där lövet på skjortbröstet SKA alltid ut på isen och hyllas.
* * *
Järnkaminen Hörnqvist har verkligen lämnat värmen på sedan vistelsen i Europa.
Han jobbar sig ju till feta chanser, och slår lysande passningar, hela tiden.
Bäst i Nashville.
* * *
Nej, Nero, jag har aldrig vågat mig på Fantasy-grejen. Fruktar att jag ska bli helt besatt.
* * *
OK, nu ”åker” jag till Columbus och får, som Kronwall utlovat, svaret på frågan om Wings har karaktär eller inte.

Shit, den här Tarasenko alltså.
Han är ju hetaste – eller åtminstone målfarligaste – rookien sedan Teemu Selänne.
Nytt mål direkt nu mot Preds alltså – och sen en assist.
Dom kan börja rista in namnet i Calder-trofén redan nu.
* * *
Nashville var en av de där små, känsliga marknaderna där effekterna av lockouten skulle bli förödande, men ni ser ju själva.
Det är fullsatta och ramalama i Bridgestone – precis som vanligt.
Och jag längtar dit; det är en rasande rolig hall att se hockey i.
* * *
Det är ju inte bara det att Bengan Hörnqvist bokförts två assist; det har varit riktigt raffinerade mackor han slagit också. Lill-Terminator är på gång.
* * *
Jo, Mister Taggen. Det är just vad jag sitter här och drömmer om. Du känner din bloggare alltför väl.
* * *
Rätt kul match överhuvudtaget det här, är det inte? Men nu börjar det – man vill ju se om det var Sabres eller Leafs som bara hade flyt i första matchen…