Japp, där kom det.

De två första veckorna av NHL:s grundserie – från 11 till 24 oktober – är inställda.

Igen, for the record:

Jag hatar den här lockouten!

Chansen att ni ska få se mig i bastkjol, vaggande över Brooklyn Bridge, finns inte länge.

Jag lovade ju här om veckan att göra det i händelse av att  NHL:s grundserie skulle börja i tid, 11 oktober, men glöm det.

Det är bara en endaste vecka dit och det säger sig självt att de inte hinner dra igång säsongen med så kort varsel; det går inte praktiskt och det går inte eftersom konflikten inte är ens i närheten av att lösas ännu.

När som helst, sannolikt redan under torsdagen,  kommer ligan att meddela att de första veckorna av grundserien är inställda.

So what now?

Jag vet inte.

Jag vet bara att det här är jävligt räligt att hålla på och skriva om.

Dels är själva sakfrågorna genuint trista – jag vill skriva om när Rick Nash debuterar på Garden, för fan! – och dels betyder det inte ett skvatt vad jag eller någon annan tycker.

De inblandade parterna skiter i oss. Allihop. Journalister, fans, andra ligor, myndigheter, anställda i klubbar och arenor som mister sina jobb… det är bara bakgrundsljud för spelarna och ägarna medan de försöker visa varandra vem som är starkast och enigast och mest beslutna att få flest av de gyllene guldtackorna.

Så vi kan gråta och protestera och kalla dem fula saker och skära av oss armarna om vi vill.

Won’t change a thing.

Istället får vi borra ner hälarna i backen, hoppas att de till sist inser att de håller på att begå kollektivt självmord och ägna oss åt annat under tiden.

* * *

Det värmer mitt hjärta att höra att Crankshaft togs emot med stående ovationer hemma på Hovet.

Ja, Douglas Murray alltså. Det är en genuint bra man, med genuint hjärta för sin moderklubb, och han förtjänar verkligen den sortens hyllningar.

Att det sedan tydligen gick sådär…ah, ni får ha lite tålamod.  Det finns inte många backar som efter ett decennium i Nordamerika kliver ut på stor, europeisk is och känner sig hemma direkt.

* * *

Nu är ju det här ändå  en NHL-blogg, så även om effekten uteblir måste jag väl kommentera vad som händer och just nu är det som händer att tålamodet med NHLPA håller på att tryta.

I Nordamerika tycks de flesta som satt sig in någorlunda i frågorna ännu stå på spelarnas sida. Förståelsen för upprördheten över att redan ingångna kontrakt inte ska gälla är stor, liksom föraktet för ägarhökar som Boston Bruins Jeremy Jacobs.

Samtidigt växer frustrationen över att spelarfacket inte presenterar något nytt bud utan tycks se sitt senaste förslag – i princip oförändrat sedan förhandlingarna började – som en take-it-or-leave-it-giv.

Alltså, då finns ju ingen som helst chans att vi får en säsong. Någon form av kompromiss måste man ovillkorligen vara villig till, så fungerar det alltid i förhandlingar – åtminstone i processer som inte är helt förgiftade och perverterade. Man kan inte få exakt som man vill.

Så om det finns minsta sanning i påståendena att de vill spela, då måste de krama ur sig ett korrigerat bud – snart.

Men tyvärr, chansen att Thåström och Lasse Berghagen sjunger in en duett är större.

* * *

Det här klippet med de två fina Biffen-favoriterna Front 242-Åke och Holmgren, är lätt höstens roligaste.

* * *

Teorin – eller förhoppningen, kanske är en lämpligare beskrivning – att spelarna liksom förra gången kommer att ställa till med myteri när alltför många lönecheckar uteblivit är populär.

Men som Damien Cox förklarar utmärkt här har Donald Fehr, en karaktär som vet hur man utövar makt, försäkrat sig om ett system som gör det betydligt mindre sannolikt än för sju år sedan.

Igen – det lilla, futtiga hoppet står till att moderata ägare som Dolan i New York, Leonsis i Washington, Illitch i Detroit och ägargruppen i Toronto gör revolt mot Bettman och hökar som Jacobs i Boston och Snider i Philly.

* * *

Hockeypubliken i Göteborg kommer att tala länge om hösten – och våren? – när Matt Duchene spelade med Frölunda.

Han är en fantastisk talang och kommer med tiden att bli en av NHL:s allra största.

* * *

Det vore också klädsamt om spelarna någon gång vågade se förbi Bettman och istället för att referera till ”ägarna” i abstrakta termer började kritisera sina egna, specifika chefer.

Det är deras egna ägare som anställt Bettman, det är deras egna ägare som vill ha större del av kakan, det är deras egna ägare som försöker komma undan löften de utfärdat i sina kontrakt – och det skulle vara oerhört befriande att höra exempelvis någon i Detroit säga att pizzakung Illitch är en girig falskspelare.

Men noooooo! Han är alltid ”Mister Illitch” och omnämns med en respekt vanligtvis förbehållen Dalai Lama och Nelson Mandela.

Hyckleri.

* * *

Loui Loui gjorde två supersnygga mål när Dallas dammade till Phoenix med 5-1 i NHL 13 för några kvällar sedan.

Frölunda borde kanske börja intensifiera försöken att få hem även honom, han verkar vara i form.

* * *

Allra störst skäl att göra revolt har Dolan här i New York, för det är i år – just i år – Rangers har sin chans att nå ända fram.

Mixen av rätt sorts superstars, rollspelare och unga talanger på väg att det avgörande klivet framåt är perfekt, de har ett system de tror på med religiös hetta , de fick nödvändig erfarenhet av att ta sig ända till konferensfinal ifjol och de kan luta sig mot en världsmålvakt i sin prime.

Men redan nästa år måste de lösa flera komplicerade kontraktsfrågor, bland annat blir Ryan McDonagh free agent, och då kan tåget ha gått.

Men principer och seger i maktkampen är viktigare, har vi förstått det rätt?
* * *
For the record:

Jag hatar den här lockouten!

 

Jag vet inte jag.

Lyssnar man på de som är direkt inblandade i den här konflikten låter det som att ragnarök väntar runt hörnet.

Spelarna pratar oavbrutet om att de aldrig varit enigare och flera av dem, till exempel Dan Cleary i Detroit och Ryan Malone i Tampa, har senaste veckan talat hotfullt om att inte bara en utan flera säsonger kan komma att ställas in.

Samtidigt läcker det från NHL-kontoret ut uppgifter om att Gary Bettman överväger att ställa in Winter Classic redan i november – och att han tyckte att mentorn David Stern, NBA-kommissionären, vek ner sig när han gick med på en 50-50-deal för att rädda basketsäsongen förra hösten.

Det är nog mest strategi.

Propaganda.

Medvetna försök att skrämmas och skaffa fördelar.

Pjäser precis utanför de innersta kretsen – såna NC-Jan i kommentatorsspåret haft kontakt med på sitt hockeymöte – är antagligen mer trovärdiga och de är alla övertygade:

Säsongen börjar i slutet av november.

Så:

Låt oss tills vidare slå det så kallade dövörat till när parterna i konflikten tjattrar

Sans, förnuft och logik kommer att segra till sist.

* * *

Tack som attan för tipsen om hur man tekar i NHL 13.

Nu blev det genast roligare – och enklare.

Phoenix slog Anaheim med 6-1 så sent som idag, en Oliver Ekman-Larsson med raketbränsle i rören gjorde två mål och yttranden som ”fan, det här ju ett riktigt roligt spel” kan ha ekat här i vardagsrummet i Midtown.

Men sägas skall också att Jonas Hiller var bedrövlig i Ducks-kassen.

In med Fasth!

* * *

Återstoden av försäsongen – alltså träningsmatcherna i oktober – ställdes in under torsdagen, men NHL och NHLPA möts i New York idag fredag , för första gången sedan konflikten utbröt.

Ett bra tecken, det också.

Visserligen tänker de inte ens röra den infekterade fördelningen  av ligans intäkter utan bara diskutera så kallade bifrågor – som längden på spelarkontrakt och free agency-kvalifikationer.

Likafullt:

Bara att de ses vittnar om ett helt annat klimat än 04-05.

Då rådde total radiotystnad i över tre månader och chansen att världen skulle få se en puck släppas på Madison Square Garden det kommande året var i praktiken förbi redan i månadsskiftet september-oktober.

Nu lever hoppet.

* * *

Det har visat sig praktiskt ogenomförbart, men ett tag hade the powers that be north of the border förhoppningar om att kunna utnyttja lockouten till att arrangera en repris av 1972 års legendariska matchserie mellan Kanada och Sovjet.

Skulle inte det varit något i Norden också – en längre matchserie mellan Tre Kronor och  Finland med alla de bästa i respektive land på isen?

Shit, jag blir alldeles febrig bara av tanken. Lundqvist mot Pekka Rinne, Alfie mot Teemu, Zäta mot Filppula, Kron Wall of Pain mot Kimmo Timonen…

Alla som känner sig manade får gärna spinna vidare på den fantasin och presentera fullständiga lag i kommentatorsspåret…

* * *

Dock – chansen att säsongen ska börja i tid, 11 oktober, är ohyggligt liten.

Och numer känner jag ett visst mått av lättnad över det.

I ett desperat försök att iscensätta en anti-jinx störtade jag i helgen ut på Twitter och Facebook ut och lovade att gå över Brooklyn Bridge i bara bastkjol om vi ser några matcher redan den elfte.

Reaktionen från svenskt spelarhåll har varit den väntade:

De överväger att tacka ja till vilket skambud som helst för att få se det…

* * *

I dag börjar de flesta AHL-lagens träningscamper och det ska, lovar jag härmed, inte dröja förrän jag är ute i, exempelvis, Jersey och kollar hur det går för Yayo och de andra Albany-kidsen (som har camp i just Jersey, ja).

Abstinensen efter hockeyns ljud och dofter är brutal.

* * *

Ett annat underhållande moment i NHL 13 är förstås att All Star-Zäta har grövre hockeyfrilla än någonsin tidigare!

* * *

Vilka som till kommer att få böja sig?

Ja, tyvärr är det så frågan ställs hela tiden – och de flesta tycks vara överens om att ägarna sitter med trumf på hand och kan vänta ut spelare som inte har mycket till strejkkassa alls att gräva ur.

Själv tror jag ju, om något, att det är på andra sidan staketet enigheten är mindre solid den här gången, men framförallt:

Det är inte någon brottningsmatch, det är en förhandling och om tvisten ska gå att lösa måste båda parterna  inse att det krävs kompromisser och att man omöjligen kan få allt man vill.

Ja, jag ville bara ha det sagt.

Ni har ju hört vad alla säger:

NHL vill under inga omständigheter gå miste om all popularitet, all goodwill och alla pengar Winter Classic-matcherna genererar och därför kommer konflikten att avbrytas i god tid innan rekordfajten mellan Leafs och Wings ska avgöras inför 110 000 pers på Michigan Stadium i januari.

Yeah right.

Vi borde ha fattat att den sortens förhoppningar grundar sig på monumental underskattning av beslutsamheten och arrogansen hos Gary Bettman.

Toronto Star rapporterar nu att han helt iskallt tänker ställa in Winter Classic redan i november – för att vrida ett förhandlingsvapen ur händerna på NHLPA.

Detta ska han enligt Stars källor ha klargjort för the Board of Governors i New York förra veckan – och ingen av de närvarande ägarna tycks ha protesterat.

– Typisk skrämseltaktik. Det visar att ligan inte har några planer på att förhandla inom överskådlig framtid, säger en anonym NHLPA-representant till samma tidning.

Exakt.

Bettman kommer aldrig att vika sig – och det kommer inte spelarna, under Fehrs ledning,  heller. Inte förrän ytterligare en säsong ställts in, när de inte längre har något val …
Omvärldens enda lilla hopp är och förblir en spricka i ägarleden, att MSG-Dolan får med sig några revoltörer –  till exempel Leonsis, av någon anledning tror jag på honom i det här sammanhanget – och hissar vit flagg.

Men det är ett bra litet hopp det.

* * *

Ingen ände syns på således NHL-konflikten, men nu har Rick Nash i alla fall debuterat för Rangers – och gjort mål.

I mitt vardagsrum alltså. Jag har till sist lyckats skaffa mig EA Sports NHL 13 och spelar så det svider i tummarna.

Kul – men också frustrerande som en trap gillrad av Jacques Lemaire i mitten av 90-talet.

Några här i kommentatorsfältet har hävdat att skillnaderna sen senast inte är så stora, men det är som att påstå att en Big Mac och en New York  Strip Steak på Sparks är ungefär samma sak.

Det handlar ju i flera avseenden om ett helt nytt spel, locos.

Och det roar mig inledningsvis så lagom mycket; jag tycker det känns omöjligt att hantera och skriker efter de första matcherna rakt ut att jag tänker fortsätta spela NHL 12, sådetså

Fast så brukar det alltid låta i det här vardagsrummet, jag är skeptisk till nyheter och blir grinig när jag inte längre behärskar nåt jag nyss var – relativ – fena på.

Allt kommer antagligen bli kungligt vad det lider.

Om jag redan nu tvingas krama ur mig en recension är plusen dock färre än minustecknen.

Så här:

Plus: Den uppspeedade skridskoåkningen är fantastisk; det känns rent hisnande när Gabby Gabby Hey får upp Messi-hastighet och åker slalom mellan Islanders-backarna.

Plus: Det känns lättare att få iväg dundrande slagskott – och de tycks ha lättare för att gå in. Det har jag alltid efterlyst, inget är ju roligare än att avlossa feta slagskott.

Plus: Man gillar ju uppdateringen av soundtrack, vinjetter och kommentarer. Det är så jag rycker till när jag hör Gary Thorne och Bill Clement säga nåt jag inte hört sju tusen gånger tidigare (om att slottet är prime real estate, till exempel…)

Minus: Det absolut sämsta är att all action bryts direkt efter avblåsning. Därmed blir det betydligt svårare att starta slagsmål – och helt omöjligt att dundra in i målvakterna; det som var så rasande skoj på tolvan. Vad är det för skit, vem har tagit det PK-beslutet?

Minus: Precisionen i passningarna tycks ha reducerats. Kanske mer verklighetstroget, men lite tristare – är det inte?

Minus: Att det är svårare, och tar längre tid, att vända och stanna. Det var en av mina specialiteter, att snabbt komma ut ur sarghörnen i eleganta bågar och snärta in otagbara handledsskott bakom Fleury och Brodeur. Väldigt irriterande.

Minus: Tacklingarna förefaller något svårare att dela ut, och är inte heller lika brutala som i förra upplagan. Det är förmodligen en del av försöken att snygga till och göra spelet mer respektabelt. Det gillas inte.

Minus: Det är nåt alldeles oerhört svårt att vinna tekningar plötsligt. Jag har bara vunnit ett par tre stycken på alla matcher och måste helt enkelt göra nåt fel. Hjälp mig, hur går det till?

Sen råkar jag personligen anse att EA Sports borde ägna mer tid åt att ge fler spelare verklighetstroget utseende.  Calle Hagelin ska inte behöva se ut som en polsk kulstötare.

Fast det är en anmärkning i marginalen, det medges.

* * *

Idag, fredag, skulle NHL-lagens camper ha börjat, men träningsrinkarna över hela kontinenten ligger öde och ekar tomma.

Det känns…miserabelt.

Inga förhandlingar pågår heller. Det sägs att parterna haft korta, informella kontakter, men de överlägger inte på riktigt – och inte ett knyst har hörts från vare sig Bettman eller Fehr under veckan.

Så man kan ju ifrågasätta det uppriktiga i bägge sidors försäkringar om att de känner ”urgency” och vill göra allt för att säsongen ska komma igång i tid.

* * *

Rick Nashs premiärmål för Blueshirts kom mot Islanders (när man lär sig nåt vill man ju ha så svagt motstånd som möjligt, ho ho) och var inget Foppa-frimärke direkt; han höll sig framme på den generösa retur Nabokov lämnade på ett Gabby-skott.

Men ändå, han känns bra i Rangers-tröja. Cool. Det kommer funka fint det här, Sather.

* * *

Jag noterar med belåtenhet att debatten om lockouten rasar i kommentatorsspåret.

Gott så, jag har förståelse och respekt för alla åsikter i frågan och kräver verkligen inte att alla ska hålla med mig.

Mina synpunkter är ärligt redovisade i förra inlägget – samt i ett antal krönikor som går att hitta på nätet – och jag har inga avsikter att vare sig ändra eller utveckla dem, framförallt för att det är så tråkigt och tröttsamt.

Låt mig ändå  understryka ett par saker.

•Jag står när push comes to shovels på spelarnas sida i den här konflikten, det är riktigt – men jag anser inte att de och deras dysfunktionella fackförening helt saknar skuld i att vi befinner oss i den här deprimerande situationen. De visade till exempel en väldigt onödig omedgörlighet när de utan diskussion förkastade förslaget till nytt spelsystem i höstas och dessvärre satte nog den omedgörligheten tonen för fortsättningen  – och de hade verkligen kunnat inleda förhandlingarna oerhört mycket tidigare än i slutet av juli, NHL ville börja redan för ett år sedan och det var direkt oansvarigt att inte ens svara på inbjudan.  Inte tycker jag synd om dem heller, var har jag påstått det?

• Kärnan i min kritik mot ägarna är tredelad och ser ut så här. 1. De vann allt i förhandlingarna förra gången, motparten fick ge sig på varje punkt – både i fråga om reda pengar och rättigheter. Att då bara kräva nya eftergifter i nästa förhandling, utan att vara beredd till en enda egen , är att bete sig som en bully och jag förstår att motståndarsidan känner sig förolämpad. Avsaknaden av vilja till meningsfulla kompromisser, av förståelse för att motparten inte bara vill bli överkörd, av intrycket att man söker partnerskap och gemensamma lösningar,  är provocerande. 2. Det system som infördes efter förra lockouten var ägarnas eget. Helt och hållet. Om det nu, som de säger, är trasigt, tycker i alla fall jag att ett visst mått av ödmjukhet skulle kunna vara på sin plats. Man kan erkänna att man tydligen hade fel – och att reparationen måste utföras gemensamt. Inte enkom av sidan som gav upp alla krav förra gången för att systemet i fråga skulle kunna införas. 3. Det är något alldeles galet i det faktum att ägarna ena stunden, av fri vilja,  delar ut fetare och längre kontrakt än de gjort sedan fri marknad härskade– och i nästa vänder sig om och förklarar att man inte längre har råd att betala så mycket pengar. Den bristen på logik underminerar all trovärdighet. Och inte är det väl kontigt att en Zach Parise ruttnar när han kommer överens med Minnesota om en del – och det sedan visar sig att Minnesota aldrig hade för avsikt att leva upp till dealen?

Det bör här också påpekas att NHL nu till skillnad från för åtta år sedan inte åberopar ekonomiskt trångmål . Några lag – placerade på marknader utan naturligt efterfrågan, av Bettman – har svårt att få debit och kredit att gå ihop, men ligan som helhet befinner sig på en helt annan planet idag. Det här handlar om att de rent principiellt anser att fördelningen är sned – och inte så lite om att NFL och NBA fick  bra dealar i sina senaste förhandlingar.

Ja, nu blev ju det här lik förbannat en ganska lång utveckling, men tro mig – jag hade inte kul medan jag utförde den….

* * *

Strålle Strålman har so far gjort ett beskedligt intryck under NHL 13-matcherna, så risken finns att magin från i våras är bruten och mig förvånar det inte om även det är Gary Bettmans fel.

* * *

Inget i det här är dock enkelt eller entydigt och jag kan samtidigt instämma i åsikten att det inte är alldeles rimligt att spelarna ska ha 57 procent av intäkterna – likaså i att de är något orealistiska när de tror att de inte ska komma att tvingas ge upp något mer än några procent på framtida intäkter.

Men det bottnar i gammal surdeg, i  hur de anser sig ha blivit behandlade i tidigare förhandlingar – och i att de anlitat en fackpamp med betydligt mer militant hållning än föregångarna.

Det mest frustrerande är förstås att allt kommer att sluta med en fifty-fifty-deal, eller åtminstone något i närheten – och när den är ratificerad kommer vi står och undra varför i helvete det skulle vara så besvärligt att ta sig dit.

* * *

Om röran i Sverige har jag inget annat att säga än att oklarheten i situationen gynnar absolut ingen.

* * *

Jim Devellano, Red Wings frispråkige vicepresident, hymlar i alla fall inte.

Han berättar i en radiointervju i Michigan att anställda i företag enligt hans syn på saken är boskap och inget mer.

Tack för uppriktigheten, den lär särskilt uppskattas av spelarna i Detroit.

* * *

Var har Eric, kommentatorsspårets enfant terrible, tagit vägen? Jag saknar honom.

* * *

Nu ska jag se om Bäckis kan göra mål på Fleury i NHL 13.

Allt annat vore skandal.

För bara några veckor sedan var jag en glad optimist.

Jag levde fortfarande i föreställningen att de inblandade ändå har såpass mycket vett innanför hjälmar och blankpolerade direktörsflintar att de skulle hamra ihop en ny deal i tid – och om en lockout likafullt utbröt skulle den bli kort.

Den tillförsikten är nu long gone och ersatt med cynsim och svartsyn.

Jag tror att hela säsongen är hotad.

På allvar.

Parterna i den här miserabla konflikten står ju så långt ifrån varandra att de inte ens förhandlar om samma saker. De olika buden behandlar helt olika delar av det tänkta kollektivavtalet, varmed verkliga motbud aldrig formuleras.

Det är som att se new yorkers försöka ro i den där vattenpölen i Central Park – de drar årorna åt varsitt håll och åker bara runt runt.

Och nu blir det vara värre.

Bettman varnade i onsdags om att de förslag som läggs när en lockout väl utbrutit och ligan redan skadats ekonomiskt kommer att rymma ännu sämre villkor för spelarna – och i så fall indikerar pitbull-terriern Donald Fehr att han kan komma att häva upp hela lönetakssystemet på förhandlingsbordet igen.

Det vore att utlysa kärnvapenkrig och vi som bara vill se hockey kan cykla till Bahamas om vi vill, det är bara morsning och goodbye för oss.

Jag är ledsen att behöva komma med så bedrövliga prognoser och tro mig – jag delar varje uns av er vrede, besvikelse och uppgivenhet

Det är ynk det här.

Ynk.

* * *

Som Zach Parise sa borta vid Times Square i onsdags:

– Gary och hans lockouter…han älskar dem verkligen.

Ja, i sanning.

Ni vet ju vad ett Gordie Howe hat trick är – ett mål, en assist och ett slagsmål.

Nu kan vi föra in ”A Gary Bettman hat trick” på samma lista över odödliga begrepp.

Tre lockouter på arton år…

Men får verkligen gratulera till den fantastiska bedriften.

* * *

Personligen försöker jag ändå jobba upp lite upprymdhet över tanken på att få åka till helt okända hallar i Oklahoma, San Antonio, Albany och Portland för att kolla på OEL, Pääjärvi, Yayo, Youngblood Adam Larsson och Markström.

Och vem vet, det kanske kommer…

* * *

Ingen vet när nästa förhandlingsrunda kommer att äga rum, allt vi kan vara säkra på är att NHL någon av de närmaste dagarna meddelar att inledningen av camperna, plus första veckans träningsmatcher, har ställts in.

Framåt helgen följer resten av camperna och resten av träningsmatcherna.

Först därefter når vi den första av de så kallade ”pressure points” alla håller ögonen på, för då står de första grundseriematcherna – och med dem reda pengar, för bägge parter – på spel.

Fast så mycket pressure blir det ändå inte för spelarna. I början av oktober får de nämligen tillbaka åtta procent av det de betalade till escrow förra säsongen – i snitt 200 000 dollar per skalle

Inte förrän i slutet av oktober uteblir lönen helt – och inte förrän dess kan vi snacka pressure point på riktigt.

* * *

Här har vi sällan något gott att säga om Mora, men lite kittlande är det allt att Anze Kopitar tycks vara på g till MIK.

Bra jobbat på Siljans norra strand.

Nu väntar vi bara på att klubben på södra sidan av samma sjö agerar och ringer en pjäs av samma kaliber.

* * *

Att säga att ägarna här borta talar med kluven tunga är en underdrift; de framför, eller signalerar,  så vitt skilda  budskap beroende på vilka de vänder sig till att Johnny Sack i ”Sopranos” framstår som Guds eget sanningsvittne.

Sedan 1 juli har de dyngat ut kontrakt värda sammanlagt 11, 1 miljarder kronor – inklusive en hel drös de sista timmarna innan lockouten utbröt, så de kunde försäkra sig om de mest eftertraktade stjärnornas tjänster.

Därefter vänder de sig alltså om till resten av världen och påstår att de inte har råd att betala så höga löner.

Som om vi var helt pantade, som om vi inte såg vad de gör, som om vi inte skulle fatta att det argumentet bara är en luftpastej och att de egentligen inte alls lider ekonomiskt men ändå vill ha mer.

* * *

Först firade vi min storebrors 50-årskalas i dagarna tre, sedan blev det race mot ögonblicket då Garys hat trick fullbordades.

Så jag har fortfarande inte kunnat trösta mig med NHL 13, och kan inte heller komma med någon recension.

Ännu.

Men korsa fingrarna nu – såvida det inte händer något dramatiskt denna måndag promenerar jag direkt efter frukost till närmaste Best Buy och köper mitt hett efterlängtade exemplar.

Sen ska det jävlar spelas.

* * *

Damien Cox på Toronto Star kan det vara si och så med, men det här är en rätt intressant ”take” på hela den här soppan – om att relationen mellan NHL och NHLPA sedan länge är ohjälpligt förgiftad.

http://www.thestar.com/sports/hockey/nhl/article/1257428–nhl-nhlpa-relationship-50-shades-of-nasty-cox

* * *

Lite hopp kan den obotligt optimistiske kanske spinna kring Henke Lundqvist uttalande häromdagen.

– Jag undrar om ägarna verkligen är så eniga den här gången…

Ja, de the board of governors röstade visserligen unisont för Bettmans förhandlingsstrategi i veckan, men man får ändå känslan av att somliga – till exempel den egensinnige Dolan i New York – skruvar på sig inför tanken på sånt här onödigt trassel.

Ett tecken var att Dave Maloney, som är anställd av Dolans MSG, i lördags publicerade sina första tweets på flera månader – och sågade NHL i strimlor.

Hade han kunnat göra det utan bossens tysta – eller kanske inte ens så tysta – medgivande?

Jag tvivlar.

Och blir det en spricka i ägarleden, då får Gary stora problem.

* * *

Den som vill en spöklik bekräftelse på att lockout verkligen pågår kan ju kolla på nhl.com – eller lagens egna hemsidor.

Så länge lockout pågår får de inte använda aktiva spelare, eller deras bilder, för marknadsföring – så där är bara en massa nostalgi just nu.

* * *

Man ska dessutom ha klart för sig att just Rangers kan vara det lag som i sportslig mening har mest att förlora på en utdragen konflikt.

De är set for en riktig run mot Stanley Cup nu, för första gången på flera decennier – men tåget kan gå om säsongen förstörs.

Så låt oss hoppas Dolan verkligen får med sig några andra tveksamma – Leonsis i Washington och Illitch i Detroit, till exempel – och gör revolt.

Då kanske vi blir av med hat trick-mannen också…

Jaha, efter en lång och seg dags väntan slog klockan midnatt här på den amerikanska östkusten – och i samma stund utbröt den förbannade lockouten.

Jag har tills vidare inget mer att säga än att det är alldeles för jävligt.

I övrigt hänvisar jag till sportbladet.se, där flera texter i ämnet – inklusive en krönika – snart ligger och väntar på er.

Som varande NHL-freak med stargazer-tendenser har man ju inte haft många större stunder än onsdagseftermiddagen på jättelika Marriott-skrapan vid Times Square.

Ett veritabelt lämmeltåg av  superstars av varierande kaliber passerar medan vi – en diger samling stabila representanter för tredje statsmakten – står och hänger utanför den enorma balsal där NHL-PA i dagarna två ska överlägga för att, om möjligt, rädda inledningen av säsongen.

Det är imponerande även ur rent, hur ska vi säga, kraftmätningsmässig synvinkel.

Enigheten och kampandan påminner om när vi skulle strejka på Borlänge Tidning i mitten av 90-talet och Lars-Gunnar Larsson – idag tungt ankare på Gävle-Dala – fick oss att känna oss som de mest stridbara proletärerna sedan Jimmy Hoffa anförde The Brotherhood of Teamsters i 50-talets Amerika.

Frågan är om det räcker för att få Gary Bettman erkänna sig besegrad – eller ens slå en desperat icingpuck.

Svar:

Näppeligen.

Kommissionären beskrev det bud ligan lämnade igår som mycket generöst– särskilt som man backade om förslaget att omstrukturera det som kallas ”hockeyrelaterade inkomster” – men konstaterade också att spelarnas preliminära svar inte innebar något nytt alls.

NHLPA, å sin sida, tyckte inte mycket förändras eftersom spelarnas del av den gemensamma kakan reduceras från 57 procent till blott 46 – alltså en elvaprocentig sänkning.

Jag hör också på de spelare jag pratar med – till exempel Zäta och Dogge och Hanky Tank Tallinder – att de inte har mycket hopp.

De försöker vara optimistiska  och säger att de ska göra allt att för att hitta en lösning, men blickar och ton i röster röjer dem.

Så det är låst och såvida inget helt otroligt inträffar de kommande två dagarna har yours truly 06.01 på söndag morgon, svensk tid, det dystra uppdraget att rapportera att en ny konflikt utbrutit.

* * *

Iakttagelser som måhända inte har så mycket med

Dogge Murray är med vit bomullsskjorta och vass liten stråhatt snyggast klädd i hela fackföreningen, Micke Samuelsson har odlat en stilig moppemustasch och Alfie är långhårig som en grungerockare igen.

Meddelas endast i denna blogg.

* * *

Surrar intensivt med nordamerikanska kollegor som kommer att stå utan arbetsuppgifter så länge konflikten pågår och de flesta, inklusive en heavy weight som Brooksie,  är fortfarande övertygade om att den inte blir längre än ett par månader.

Men det finns de som börjar hota med att hela säsongen kan gå förlorad – igen.

Den utmärkte Pat Leonard från Daily News håller till exempel en oroväckande utläggning om varför det kan bli så.

Men den sortens pessimism står jag bara inte ut med, så jag får lov att citera Tårtan:

Stop coaching, Pat!

* * *

Dogge utgör stilmässigt ett lysande undantag. I övrigt att kan man konstatera att hockeyspelare inte anstränger sig så det gör ont när de inte måste.

Shorts, flipfops,  t-shirts och baseboll-kepor är the outfit of choice på de flesta håll.

* * *

Donald Fehr tillstår att spelarna tvingas ge upp mindre pengar i ligans senaste förslag till deal, men tillägger:

– It’s going from an extraordinarily large amount to a really very big amount.

Det kallar jag distinktion…

Mest frustrerande med hela den här siffer- och procentexercis är att alla vet att det kommer att sluta med nånting i närheten av en fifty-fifty-deal – och ändå måste vi traggla oss igenom den här plågsamma, stentråkiga processen.

Kom till sans, snälla.

12.01 natten mellan lördag och söndag kan vi sluta undra och spekulera och hoppas.

Då utlyser NHL ännu en lockout och drygt sju hundra hockeystjärnor står i ett slag utan lag att spela med den här säsongen.

Något mirakulöst KAN förstås hända under veckan, men absolut inget tyder på det. Parterna står fortfarande så långt ifrån varandra att de inte ens kan komma överens om vad det är de ska diskutera – och hur.

Frågan är nu var spelarna kommer att ta vägen om konflikten blir utdragen.

Ni såg väl  den feta enkät  vi gjorde med 30 av de svenska spelarna i lördagens tidning?

Om inte – här är den:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article15408007.ab

Där framgår att ingen ännu så länge är i närheten av att ha klart med klubbadress i någon främmande liga – och så länge alla fortfarande har känslan att det här kommer att lösas innan december, och det har de allra flesta, är det ingen som kommer att stressa för att få signa i Ryssland eller Schweiz.

Framgår gör också att somliga, till exempel Bulan Berglund och Kron Wall of Pain, är rejält upprörda över att de inte får komma hem till Sverige.

Det förstår jag.

Här blir de utskällda efter noter om de inte kommer hem och spelar VM efter en lång, slitsam säsong – men nu kan de bara dra åt helvete.

Snyggt.

Ja, det skulle innebära en del stök och oro i de befintliga trupperna – men det är lika i andra länders ligor och i dem ser man givetvis det priset som värt att betala för att få se världens bästa spelare.

Varför ska det vara så räddhågset i just Sverige?

Överhuvudtaget tycker jag reaktionen på de svenska hockeyligornas ställningstagande i frågan – som blockerar en svensk hockeyhöst av guds nåde –   varit alldeles för beskedlig.

Annat var det när samma slags beslut togs inför den första lockouten, 94-95.

Då osäkrade Peter Wennman Magnum-revolvern och sköt prick i spalterna.

Han kommer inte ihåg det själv, säger han skrockande från London när han påminns, men jag minns bestämt att de ansvariga till och med blev kallade ”pissråttor”.

I tidningen.

Så blev det ändring också!

* * *

Tomas Holmström har inte tagit något beslut om sin framtid, säger han till Detroit Free Press.

– Jag funderar fortfarande och tänker ta god tid på mig, heter det.

Samtidigt meddelas att Red Wings är enda tänkbara klubben och att familjen vill att han ska spela.

Vill jag också – och i just Homers fall gör det nog inget om off season blir några månader längre än normalt; hans sönderslagna lekamen behöver tid på sig att för återhämtning och förmodligen är det just konfliktens omfattning Piteås finest avvaktar.

* * *

På onsdag håller NHLPA stormöte här på Manhattan och det låter som att nästintill varenda jädra spelare ämnar komma hit.

En gammal revolutionär blir ju alldeles varm i bröstkorgen och börjar spela Billy Bragg. Här har ni sången som ska eka i korridorerna i NHL-skrapan på sjätte avenyn, pojkar.

* * *

Den här tiden på året brukar jag sitta och fila på stora säsongstipset och analysera var och ett av de 30 lagen och jag funderar nu också, men den sedvanliga jätteansträngningen känns som misshushållning med energi när det förmodligen inte blir nåt spel i höst.

Skulle de sedan börja spela i december måste man göra om det i alla fall för då är förutsättningarna, med ett nytt och komprimerat spelschema, helt annorlunda.

Men låt oss säga så att jag just nu tror att New York Rangers spelar final mot antigen St Louis Blues eller Vancouver Canucks i vår.

* * *

Nä, NHL-konflikten får mig inte att tänka på Billy Bragg, jag försökte bara vara lite rolig.

Efter att ha suttit och följt referaten från förhandlingar i några veckor börjar jag tvärtom osökt associera till den här finfina monologen från Magnus & Brasses kanske finaste krogshow.

* * *

Det mest knäckande med att också Allsvenskan sätter stopp för NHL-spelarna är att Toby Orr Enström mycket väl hade kunnat hamna i Leksand annars.

Han har varit där på hockeyskola under uppväxten, hans brorsa har spelat i A-laget, han är god vän med urleksingen Johan Hedbä Hedberg och när jag under den där enkätintervjun i fredags tog upp ämnet kom det en saftig teaser till svar.

– Ja, om vi fått spela i Allsvenskan men inte i Elitserien hade chansen i alla fall varit större än någonsin tidigare, meddelades det från Winnipeg-trakten.

Fan, allsvenska bossar – ni måste ju tänka om!

* * *

Som sagt, den här nya bloggplattformen gör det mycket lättare och mindre tidsödande att ladda upp bilder än den gamla.

Detta tänkte jag nu demonstrera genom att kasta ut några favoriter i repris, huller om buller.

Enjoy.

 

 

 

Nu har vi exakt…låt oss se…tolv dagar kvar.

Sen blir det lockout.

Jag är ledsen, men det är i praktiken ett faktum.

Det kändes lite lovande när ägarna med sitt senaste bud tycktes gå NHLPA till mötes genom att plötsligt avstå från 450 miljoner dollar, men det visade sig mest vara en chimär då ungefär samma summa skulle placeras i escrow istället – den escrow spelarna hatar nästan lika intensivt som de hatar varandra under långa slutspelsserier.

Så svaret från fackpamp Fehr blev i princip ett långfinger i luften och i nuläget är förhandlingarna bara ett felskär på offensiv blå från att stranda helt.

Fehr och hans närmaste har i och för sig förskansat sig  nånstans här på Manhattan för att kunna hasta till förhandlingsbordet om Bettman kallar, men stolarna i konferensrummen på NHL-kontoret på sjätte avenyn har stått tomma hela Labor Day-helgen.

Tiden rinner ut, vi har snart en deprimerande NHL-konflikt till.

* * *

Ser ni, bloggen har fått nytt utseende och opererar på ny, modern plattform.

Det var fan på tiden – den förra började kännas lika förlegad och tungrodd som en fax.

Jag är fortfarande inte helt hemma på hur allt funkar, särskilt inte vad gäller kommenterar, men jag har jobbat i det här formatet under valet och med nya New York-bloggen (ni missar väl inte DEN? https://bloggar.aftonbladet.se/bjurmansnewyorkblogg) och kan försäkra alla att det kommer bli mycket bättre nu.

Framförallt:

Det är väldigt mycket smidigare att ladda upp på bilder här, så framöver kommer era desperata böner om fler illustrationer från NHL-världen att besvaras.

* * *

Det första som kommer att hända när Gary Bettman på kvällen lördag 15 september förkunnar att spelarnas tagits ut i lockout är att camperna, som ju ska börja strax därpå, kortas kraftigt eller ställs in helt.

Förmodligen kommer den första veckans träningsmatcher att strykas också, och därefter hela försäsongen.

Sedan, när ungefär en vecka förflutit, tvingas de börja skära i grundseriens spelschema.

Först då skulle jag tippa att det blir riktig kräm i förhandlingarna, för då börjar allvaret rimligen stå väldigt klart för alla inblandade.

* * *

Personligen tror jag faktiskt att Page Six Sean Avery har alldeles rätt när han, som ett avsked till hockeykarriären, säger att Rangers hade haft större chans att slå Devils om han fortfarande ingått i truppen.

Han har under alla år på Broadway haft en enastående förmåga att få ledande spelare i just Devils ur balans – inte sällan med högst tveksamma medel, men ändå – och när de slapp den oförskämda fähunden kunde de, tyckte jag bestämt att det kändes som, spela ut på ett annat sätt.

Men säg det till Tårtan Tortorella och se om du har några trumhinnor kvar efter den avhyvling som följer…

* * *

Om de visste vad en lockout kommer att kosta mig, i prestige såväl som i pengar, skulle parterna i de pågående (?) förhandlingarna jobba hårdare.

I vintras var jag så säker på att det här skulle lösa sig att jag lovade Tomas Ros – ni vet Front 242-Åke – en middag på Per Se, Manhattans dyraste krog, om det blev ny konflikt.

Det kommer många sms från det hållet just nu kan jag säga…

* * *­

Skoj att Canucks gett  Eddie Läck ett kontrakt som borgar för att han blir Corey Schneiders backup i fortsättningen; han har slitit tappert i AHL i flera år och är värd chansen.

Men med det draget från klubben eskalerar ju nyfikenheten på var Roberto Luongo, med sitt jättekontrakt, ska hamna.

Det är fortfarande i första hand Toronto och Florida det surras om och jag hoppas nånstans på just Toronto.

Febern hans ankomst skulle orsaka i Big Smoke vill man vara med om,  liksom.

* * *

Ah, jag erkänner.
Det börjar kännas obehagligt i solar plexus nu.

Jag längtar så satans mycket efter att se hockey och vill sitta  HÄR snart igen.

Så snälla du Gud jag inte tror på, kan du inte göra så att farbror Bettman en morgon vaknar och känner att ”nä, vi skiter i det här. Jag vill inte ha ytterligare en konflikt on my record, vi ger spelarna vad de förtjänar och börjar, som planerat, lira 11 oktober”.

Ge oss ljudet av skridskor som skär i isen och puckar som träffar kall metall, ge oss doften av zamboni-avgaser och suspensoar-svett, ge oss vyerna av en Kron Wall of Pain som open ice-smackar Dany Heatly till nästa torsdag och Geno Malkin som fintar höftlederna av Zdeno Chara, ge oss känslan när det är sjutton sekunder kvar av Kalifornien-derbyt mellan Sharks och Kings och Jumbo Joe Thornton kastar sig raklång för att rädda pucken kvar i offensiv zon så att jakten på kvittering kan fortsätta och hela Sharktank är på tårna i ett infernaliskt kom-igen-nu-grabbar-vrål.

Please. Please. Please!

* * *

I veckan ska jag hänga på US Open-tennisen ute i Flushing Meadows.

Ser jag några NHL-svenskar – och chansen är mycket stor – kommer det rapport här framöver.

Som någon skrev på en hockeysajt i Kanada under onsdagen:
– Det bästa med de senaste sju åren är man sluppit se hockeyskribenter analysera komplicerade frågor som rör business och juridik…
Ha ha, touché!
Det är verkligen inte lätt för en lallare som jag att förstå den här sortens processer – och ju mer man försöker sätta sig in i detaljerna, desto mindre begriper man.
Om Ros ändå förklarat att man behöver examen både i affärsjuridik och makroekonomi – och helst lite psykiatri också – för att täcka NHL…
Men nu sitter vi här, med hockeyskribentskägget i brevlådan, och nåt måste man ju säga.
Som att det där lilla hoppet som tändes igår evaporerade helt när farbror Gary idag kommenterade NHLPA-förslaget.
Han gick inte in på några specifika detaljer och aktade sig för att säga att ägarna redan förkastat motpartens bud, men man hörde på tonen och vi-ser-olika-på-världen- och klyftan-är-djup-kommentarerna att de ser merparten av idéerna i som non-starters.
Han följdes sedan av en Fehr som för första gången visade de huggtänder han gjort sig känd för tidigare under sin karriär.
– Spelarna fick göra väldiga eftergifter förra gången. Det är de inte beredda att göra igen, hette det bland annat.
Det är en hållning jag har förståelse för – ägarna fick som sagt ALLT de ville senast och ska nu alltså ha ännu mer – men likafullt:
Two tribes go to war och att en arbetsmarknadskonflikt i någform kommer är i princip lika säkert som att det gör ont att stå i vägen när Zdeno Chara skjuter.
* * *
Ledsen gnagare, men Viktor Fasth har rätt i den här artikeln:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article15263643.ab
Det vore absolut bättre för honom att, även vid lockout, åka över till Nordamerika och anpassa sig till spelet på liten rink i AHL.
* * *
Ingen har kommenterat det faktum att NHL-spelarna kan förbjudas att medverka i OS i framtiden.
Är det inget som bekymrar någon?
* * *
Jag vet inte varifrån det kommer, men den vanligaste gissningen just nu är att NHL-säsongen kommer att börja dagen efter Thanksgiving Day.
Det är 23 november, det.
Men igen:
Räkna inte med att någon form av klart besked förrän minuterna innan midnatt 15 september.