Biffens lista 5/3

 

Här har vi knappt återhämtat oss efter den omtumlande åkturen på Garden igår.

Yeah baby, vilken sjujävla svängom!

Racet fortsätter ikväll och med lite flax får vi ytterligare några

Själv vet jag inte om jag kan vara med redan från början, men vad det lider landar jag i korresoffan och låter fingrarna glöda på dessa tangenter.

Till dess ber jag att få skicka åt er en något försenad lista, i vanlig ordning kretsande kring the best & sämst of den senaste tiden according to Bjuppe Biff – plus ett av de bättre citaten på länge…

 

1. Vancouver Canucks.
– Klara President’s Trophy-vinnare. Men inte bara det. De har gjort mest mål av alla, släppt in minst mål av alla, har bäst statistik i powerplay av alla  och har bäst statistisk i numerärt underläge av alla . Trots att de, samtidigt, haft mest skador av alla. Då är man ett lag för historieböckerna.

2. Rangers balls.
– Det var ju så Tårtan beskrev det igår. Hjärta är ett annat ord. De har det istället för talang och det räcker för att iscensätta oförglömliga under som det mot Boston igår.

3. Jhonas Enroth.
– Att vara bäst när det gäller, att växa med uppgiften, att vara the tough one som gets going när the going gets tough…det är ingen svensk specialitet precis. Men youngblood Ennrått (ja, namnet låter mycket tuffare med amerikanskt uttal), som helt orutinerad klivit in i den kokande hetluften och bara regerat, är uppenbarligen byggd av the right stuff.

4. Sista grundserieveckan.
– The race is on och ni ser ju själva, det är kittlande drama kväll efter kväll efter kväll. Behöver man bli påmind om varför NHL och hockey är det bästa som finns är det bara att åka med just nu.

5. PHWA.
– Nu har the Columbus chapter beslutat att sluta upp i Awards-bojkotten också. Billy Bragg hade rätt: There’s power in a union

6. Sharks spurt.
– This is the year, börjar jag misstänka. Kanske var en skakigare grundserie än vanligt som behövdes för att hajarna skulle få rätt sorts klipp i bettet också när temperaturen stiger.

7. Guldskölden.
– NHL-bloggen är rörd över sin fina bronsplats. Tack, alla.

8. Ovetjkins dans.
– Ni noterade väl Travolta-numret efter avgörandet mot Sabres i lördags? Så glad och lekfull och karaktäristiskt odygdig har The Great Eight inte sett ut på hela säsongen. Det bådar gott för Caps.

9. St. Louis.
– Nej, inte laget. Det är den lille mannen i Tampa-bukten jag tänker på. Han ser till att Lightning rider in i slutspelet på en skummande framgångsvåg.

10. Dogge massör.
– Jag tror hellre jag skulle bli masserad av en grävskopa än av en arg Crankshaft. Det här är årets NHL-reklam.

BIFFENS BU

•3-10.
  Att de fick kasta in fjärdemålisen är ingen ursäkt. Wings ska inte kunna få stryk med såna siffror, mot nån, om så drottningmodern i Buckingham Palace står.

•Islanders v. Botta.
– Snart en lika het potatis som Roe v. Wade…

Zuke till AHL.
– Jag tror fortfarande att Rangers behöver lite skills, mellan de där ballsen (ooops, missförstå mig rätt nu…) och Norges finest skulle kunna bidra med just det.

 
CITATET

– Ju more chances you get, ju more goals you score.
Loui Loui i radiointervju i Dallas 2009.

(Tack Pro Hockey-Linus för research…)

 

 

Som rycket i Lahtis 1978, del 6 – The End

Jamen, visst!
Rangers gjorde ju exakt som Delsbo-Magnusson den där magiska vintereftermiddagen för 33 år sedan. Just när de hade sin Matti Pitkänen – Bruins – där dom ville i början av den branta backen satte dom in den mördande stöten och lämnade utmanaren bakom sig i dammet.

Så jävla vackert!

Jag säger det igen:
Det här hör lätt till det mäktigaste jag upplevt under mina sex år i den här hallen.

* * *

Päronmannen påstår att jag både slog honom på armen och skrek rakt ut vid de tre sista målen, men det är förstås bara förtal.

Jag är en

* * *

En annan som skrek vid de där målen stod i kassen på andra sidan isen.

– Jag brukar se till att inte bli för exalterad när vi gör mål, jag måste se till att hålla mig lugn och fortsätta fokusera på det jag måste göra , men, ja…idag skrek jag rakt ut, erkänner Kung Lundqvist.

* * *

Ja, klart gränsfall med Cartman, Eric, men liksom Matt Cooke blir du bedömd för som återfallsförbrytare och han hade så trevlig ton i övrigt…

* * *

Trycket i The woooorld most famous arena under och efter Magnusson-rycket var nästan lite chockerande.

Päronmannen, som inte sett några slutspelsmatcher live ännu, satt bara och gapade.

– Det här…det är nog det bästa jag varit med om, stammade han när slutsekunderna tickade ner och hela vårt livsrum där uppe var ett enda extatiskt vrål.

* * *

Nä,  det här är inte klart ännu. Men om Buffalo tar en poäng till är det definitivt kört för Leafs – de kan få som mest 90 poäng. Och om Canes torskar mot Detroit på onsdag får även dom en väldigt jobbig resa. Då behöver Blueshirts en endaste pinne för att vara klara.

In Zäta we trust, säger jag. Att han nu får komma till Raleigh och RBC Center måste ju vara inspirerande efter den där hemska skadan som hindrade honom från att delta i All Star-äventyret…

* * *

Rangers citerar det inte i de officiella papperen men Tårtan inleder presskonferensen med kvällens verkliga sanning.

– Det här laget har balls.

Som dom har.

Alltså, Bruins är ruskigt hårda och täta och fysiska i egen zon och i sarghörnen och jag trodde nog ärligt talat inte att det skulle gå, men fan så Duby Duby Duby Doo och Dirty Harry och de andra krigade…fantastiskt att se. Fantastiskt.

* * *

Det här är alldeles sant: Päronmannen säger att han nu ser fram emot att åka hem till East Village och äta en ananas.

– Jag köpte den tidigare idag, den bara väntar där hemma, säger han med lyster i ögonen.

Jag är alldeles mållös.

* * *

Och Saurkrauten, av alla, går in och sätter den matchavgörande pucken.

Hur kunde det hända?

* * *

Tårtan försöker vara sitt vanliga ruffiga jag på presskonferensen, men kan inte låta bli att vara lite mjuk en sån här kväll.

– Jag är inte mycket för any lovefests…men, jag kunde inte vara gladare för killarna, säger han och fyrar av ett leende som med lite god vilja skulle kunna beskrivas som varmt.

* * *

Ja, Blackhawks, vad fan ska jag hitta på inspirationsbilder efter det här rycket?

Tror just nu jag lutar åt Gärderuds spurt i Montreal 76 – och Hurricanes är förstås Baumgartner som snubblar på sista hindret…

* * *

Kung Lundqvist – som enligt sin coach spelar på den högsta nivå han hittills sett – är glad.

Men framförallt trött.

– Det ska bli väldigt skönt att sova. Om jag orkar åka hem, säger han med ett matt leende.

* * *

Nu ska jag också åka hem, men inte för att äta ananas, det kan jag försäkra.

Det blir istället en kall och några fina bagels till MSG:s repris av slutet på den här matchen.

I morgon väntar nya draman, med Buffalo-Tampa som särskilt utropstecken.

Jag utgår från att vi möts i den här bloggen då igen.

 

Som rycket i Lahtis 1978, del 5

Rycket i Lahti!
Herregud i himlen…vilken jävla happening. Heroiska Rangers vänder och vinner med 5-3 och det jävlaranamma kokar i The wooooorld’s most famous arena.
Lätt en av de häftigaste upplevelserna här under mina sex år i stan. Lätt!
Jag ber att få återkomma om en stund.

Som rycket i Lahtis 1978, del 3

Ojvoj.

Det här såg gå ut att gå alldeles åt helvete – och efter Bostons 3-0-mål sjönk stämningen på Garden mot samma nivåer som när Strokes spelade sina sämsta låtar här i fredags.

Men när Vinny P strax därefter tryckte in sin första reducering fick både Rangers och nedslagna fans ny energi, och när samme gamle tjeck gjorde även 2-3 exploderade halljäveln.

Nu är det ramalama igen och om Tårtan nu bara kan få sina krigare att äta lite krossat glas i pausen ska det fan kunna bli en yster dans i slutperioden.

* * *

Vi har en kille, uppenbarligen amerikan,  i lundqvistsk Frölunda-tröja några rader nedanför pressläktaren.

Rangers vet hur man säljer souvenirer,

Undrar om snubben vet vilken suc…nej, vänta nu, jag håller ju på Leksand och kan inte kosta på mig den sortens kaxighet visavi Frölunda-fans.

* * *

Rangers vann skotten i andra med 9-4, faktiskt..

* * *

Jeus, såvitt jag vet har den inte riktigt öppnat ännu. Det var gurgel om nån premiärkväll förra veckan, men jag hörde inget mer om det.

* * *

Det är ändå märkligt, så fort de får in reduceringen är det som att hemmaspelarna bara glömmer hur trötta de egentligen är efter Flyers-matchen.

* * *

Gris-Olle har faktiskt aldrig varit tystare än ikväll.

Kanske även ölen smakar våt hund?

* * *

Hat trick-Vinny…har inte det namnet a certain ring to it?

* * *

Det är ju samtidigt så att Bruins, som kan spela ut och ha kul, lättar lite på gasen efter 3-0-baljan.

Å andra sidan kan det såna gånger vara svårt att få tillbaka foten i rätt position på den där pedalen, så, ja, det här är öppet nu.

* * *

Igen då:

Hade det inte varit nåt med en liten artist norrman såna här gånger, när alla andra bara gruffar och bökar och frustar?

* * *
Eftersmak av våt tax  eller inte, efter den där vändningen på slutet måste jag ha kaffe.

Så nu får Päronmannen allt pinna iväg och skaffa lite av det, i hans oförstörda ögon, hemska giftet.

Slutkommentarer är att vänta efter slutsignalen.

Som rycket i Lahtis 1978, del 2

Anfäkta och anamma.

Trots att Bruins leder skottstatistiken med förkrossande 19-5 tycker jag det känns som att Rangers till största del gör en helt ok förstaperiod.

Ändå är det i North Carolina det jublas nu.

För tro på fan om inte hemmalaget likafullt ligger under med 2-0.

Det gör de för att de – ha’ru hört den förr? – inte kan utnyttja sina chanser och för att de vid två tillfällen begår ruttna misstag i egen zon.

Då får man obönhörlig pisk på fingrarna av ett lag som Boston.

Naturligtvis kommer Blåskjortorna inte ge upp för det, är det nåt de har är det hjärta, men att hämta in 2-0 på det här motståndet med duellen mot Flyers igår i benen…det blir satan så tungt det.

* * *

Visst serrni, ramsorna rullar på läktarna redan innan hemmalaget kommit ut på isen.

Det är en  otvetydig indikation om att stormatch vankas – och att det blir liv i luckan monumentale.

Det blir det också. Tills Bruins smäller in sina två snabba. Då vänder det snabbt och till slut busar blåskjortorna av isen. Ah, New York…

* * *

Har päronmannen till bords idag.

Han har, chockerande nog ingen frukt med sig.

– Nej, jag åt på vägen hit, berättar han. Ett äpple.

Bengt Grive, Benke Bengtsson, Birger Bure, Lennart Renstam, R:et, Carl-Johan Bergman…kom tillbaka, sportjournalistiken håller på att bli helt hälsosam och jävlig.

* * *

Kung Lundqvist, som gjorde några riktiga brottarräddningar precis innan, ser inte direkt ut att vilja bjuda sina backar på Tiny’s för vickning efter 0-1.målet.

* * *

He he, John J, begåvad fråga där.

Jag gillar visserligen koreansk mat, men har vad jag vet aldrig ätit hund. Däremot vet jag hur våt tax luktar och det är så kaffet smakar.

* * *

Lite lustigt ser det allt ut när Duby Duby Doo försöker smälla Big Chara – och blir bortviftad som ett litet flygfä.

* * *
Taggen, lysande fråga det också. Och svaret är givet:

Varpu lakritsdrottning är vår böna!

* * *

Som den riktiga journalist jag försöker låtsas vara har jag förstås ett block framför mig på pressläktaren.

Men Päronmannen har en poäng när han ser mig rycka loss ett papper för att lägga ut ännu en prilla och säger:

– Det där är enda du har blocket till, eller hur?

Ja, va fan…allt antecknas ju ändå här. Live.

Och jag äter åtminstone inte äpplen…

* * *

För att vara en sån här big night håller Gris-Olle en frapperande låg profil.

Han är helt enkelt tagen av allvaret, dåren.

* * *

Det är Päronmannen – mycket om honom nu; det är han värd – som säger det:

Ett lag som kan ställa upp Chara och Kaberle på blålinjen i powerplay är ett skrämmande lag.

* * *

Är det verkligen ingen i läsekretsen som har några minnen från Lahtis 78?

* * *

Newborn, jag är inte säker men tror att det var Saurkrauten eller Ronald McDonald som missade så grovt vid första målet.

Vem det än var borde han få träna utan skydd ute i Tarrytown i morgon.

* * *

Det blir inget kaffe den här perioden. Päronmannen vill inte gå och jag dricker ändå inte våt hund.

Nu tar vi istället en ny snus och försöker intala oss att Tårtan på något vis kan piska liv i sina trötta krigare igen.

Later, folks.

Som rycket i Lahtis 1978

Nu börjar spurten.

Upploppet.

Den sista, infernaliska veckan i grundserien.

Äntligen ska agnar skiljas från vete, pojkar från män och slutspelslag från semestergolfare.

Ojvoj!

För några månader sedan, när jag satt och hulkade i ett osedvanligt miserabelt januarimörker, kändes detta så avlägset att jag lika gärna hade kunnat drömma mig bort till nästa millennieskifte (well…), men desto mer upplyftande är det ju att vi nu står här.

Så en gång till, baraföratt:

Ojvoj!

Vi startar rushen  in i kaklet med en rackarrysare mellan Rangers och Bruins här på Garden och ni vet alla vad som krävs av Rangers; de måste göra ett ryck motsvarande Thomas Magnussons i sista backen i Lahtis 1978.

Förlust ikväll och Hurricanes har the hand igen.

Vinst och det kan vara klart redan på onsdag – förutsatt att Zäta gör sin plikt när han äntligen får komma ner till Raleigh och RBC Center.

När så mycket står på spel brukar det bli magiska kvällar i The Wooooorld’s most famous arena, så var så säker – jag är peppad som en dansk spyfluga när de radar upp bajamajorna i Roskilde nån gång strax före midsommar.

* * *

Jag har underlåtit att tacka för tredjeplatsen i Guldskölden.

Så jag gör det nu:

Stort jädra tack!

Det är en fantastisk ära att den här i sammanhanget obskyra NHL-bastarden slår sig in bland alla suveräna publikmagneter till fotbollsbloggar.

* * *

Bruins har redan clinchat segern i Northeast-divisionen och chansen att de ska kunna komma ikapp Capitals och/eller Flyers är marginell.

Men glöm alla tankar på att de blir lätta att avfärda för det.
Dels vill de garanterat ha revansch för nollningen uppe i Beantown häromsisten, dels är lag av den här kalibern

Så:

Ett Magnusson-ryck är vad som behövs från Rangers sida.

* * *

Mitt schema är, bortsett från ett och annat förvirrat samtal med helpdesken hemma i Stockholm, helt rent denna vårljumma måndag.

Så jag lämnar eastside redan under tidiga eftermiddagen, promenerar i stilla takt över till västra Manhattan längs 34:e gatan, äter bättre lunch på en italienare vid Herald Square och tar plats i det provisoriska pressrummet redan tre timmar före första nedsläpp,

Så här borde det alltid vara när man ska gå på hockey.

* * *

Ni som är gamla nog minns väl vad ni gjorde när Magnusson avgjorde Lahtis-stafetten?

Jag var ensam hemma, för den gick mitt på dagen och alla andra som bodde på Slingergatan i Borlänge jobbade, och kommer ihåg att jag till slut stod upp i soffan (det hade inte gått för sig om mamma varit hemma…) och vrålade.

Men ännu tydligare minns jag hur jag någon timme senare stod vid busshållplatsen på Tjärnavägen och väntade på 2:an för resa ner till ”stan” och så kom det en annan, äldre man och ställde sig intill och borlängebor som inte känner varann brukar verkligen inte börja prata men då kunde jag inte låta bli att pipa ur mig ett ”såg du” och han nickade och sa ”jo” och sen stod vi där och nickade och fick ur oss nåt ”det var det jävligaste” och nåt ”den där Magnusson” och allt var finemang där vid vår busshållplats,

* * *

Som sentida tradition bjuder – ja, jag började förra året… – ska jag inhandla en bunt nya  läckra slipsar

Men ikväll har jag ingen. Det är stor match, men inte SÅ stor.

Däremot, visst, finbyxor och kavaj och bästa skjortan är på.

Det borde hjälpa lite.

* * *

Zuke Zuccarello har alltså blivit skickad till Hartford – och eftersom Rangers redan gjort alla de farmarlagstransaktioner som är tillåtna efter trading deadline kan han endast komma tillbaka om någon i den nuvarande truppen blir allvarligt skadad.

Now, jag inbillar mig inte att jag förstår hockey bättre än Tårtan eller Stealth-flygaren (nej, inte ens han…), men det framstår som något underligt i mina ögon.

Visst, det ska krigas och gnetas och grindas den här tiden på året, men i ett slutspel kan väl även skills komma väl tillhands

* * *

Akta dig, John J.

Jag har också föreslagit att Per ska bli hockeyorganist och det gillar han ungefär lika mycket som jag skulle gilla att bli föreslagen ett gig som lokalredaktör på Smålandspostens Lönneberga-redaktion.

* * *

Om jag hörde rätt på den upptagning Alle – min Bobby Jean-kompis – spelade upp häromdagen kallade Henke sin coach för just ”Tårtan” i SVT-intervjun efter Islanders-matchen.

Det gillar vi skarpt i den här bloggen!

* * *

Kampen går vidare.

Som ni kanske hört har också våra bröder i The Rock och Nassau Coliseum nu också beslutat sig för att bojkotta NHL Awards-omröstningen – och idag kom word att också enskilda medlemmar i städer som Nashville ställer sig vid vår sida.

Därtill har det centrala facket, med Kevin Allen i spetsen, äntligen gjort några riktigt skarpa uttalanden om att Garth Snow-tomten helt godtyckligt drog in en aktiv medlems ackreditering i början av säsongen.

Nu talas om att ligan blivit lite nervös och inom kort kommer med något slags officiell reaktion.

Jag säger som Billy Bragg:

There’s power in a union!

* * *

Devils säsong är så slut att vi idag har Mark Everson – Posts beat-reporter för just Devils – på plats i pressrummet på Garden.

Han har, vad jag vet, aldrig satt sin fot här utan att lillebror från andra sidan Hudson-floden varit inblandad.

Men han kanske bara är här för att research inför det som skulle kunna bli en grundserieavslutning av bibliska proportioner på lördag.

Tänk om det derbyt fortfarande gäller något för Rangers…Devils skulle ju kunna rädda hela den här eländiga säsongen genom att spela bort Blueshirts från playoff.

Ojvoj.

* * *

Mer bevis för att Bruins tänker köra ikväll kommer här i form av Claude Julien-citat från presskonferensen efter träningen igår:

– Det faktum att vi och Rangers kan komma att mötas i slutspelet gör det här till en mycket viktig match. Vi ska göra allt för att vinna.

Magnusson, Magnusson, Magnusson…

* * *

På lokal nivå deltar vi new yorkska fackkämpar alltjämnt i omröstningar, så idag har vi nominerat våra favoriter till John Halligan Good Guy Award – alltså priset till den ranger som är bäst kille.

Jag röstade på Tårtan.

Inte.

Eftersom tidigare vinnare – Kung Lundqvist, Vinny P och Erik Christensen – inte är valbara nominerade jag istället Dirty Harry Callahan, Captain Dury och Tåbiran.

* * *

Tråkiga besked från Ottawa:

Alfie, som nu missat 26 matcher i rad,  kommer inte att spela några fler matcher den här säsongen.

– Det har känts bra på några träningar, men inte tillräckligt bra för att spela i matcher skulle gå att motivera, säger han till pressen där uppe.

Han säger dock att han tror att han ska kunna spela nästa säsong och det får vi då verkligen hoppas.

* * *

John J, jag är medveten om att det inte blev någon lista i helgen, men det har varit så mycket action att jag medvetet vilat på hanen. Biffens lista vill man ju ha ute för exponering ett tag. Så kommer det en kommer den kanske inatt, efter den här matchen.

* * *

En radikal medlem har förresten föreslagit att Islanders ska bojkottas nationellt nästa säsong om Snow inte tar sitt förnuft till fånga.

Alltså – ingen skriver någonting om laget, någonstans.

Det vore lite rock ’n’ roll.

* * *

Marc Staal spelade 34 minuter igår.

34.

Blir det här så jämnt och hårt och krävande som jag föreställer mig lär Tårtan inte ha något val än att matcha honom praktiskt taget lika hårt ikväll.

Den gossen kommer kort sagt att sova gott när han kommer hem i natt.

* * *

Ja, Eric, jag ser mycket hellre Leafs i slutspel än både Sabres (sorry, komet…) och Hurricanes.

Men det blir exceptionellt svårt, så jag utgår – som S Avery – från att vi för ovanlighetens skull har dig på Broadways sida ikväll…

* * *

Hur skulle det vara om Gabby Gabby Hey blev sig själv ikväll?

Man kan tycka att det är dags.

* * *

Åh, Original Six-möte…det hade jag glömt. Men det innebär ju att Rangers, för sista gången den här säsongen, uppträder i sina jubileumströjor.

Jag har kommit att älska dem och ska njuta av varje ögonblick, faktiskt.

* * *

Garden-kaffet har en säregen eftersmak av våt hund idag.

Inte för att vara kräsen, men wtf?

* * *

Okej, Rangers. Rycket nu, rycket!

Vi hörs  – alltjämt givet att tekniken vill – i första paus.

 

Livblogg tonight

Ja, bloggen är såklart på Garden ikväll och ämnar live-babbla.

En brasklapp bara:

Jag har en temporär dator och vet inte om den vill mitt bästa. Vad som helst kan hända när jag stänger ner den för transport till the westside och sedan öppnar den igen.

Så:

Är det blackout här vet ni varför.

Ödessymfonin i Philly, del 4 – The End

Straffar i Philadelphia med slutspelsplats i potten…ojvoj, såg ni spöket som gick genom Rangers-båset.

Men Christensen och Wolski var något säkrare än Olli Jokinen och vare sig Zherdev eller Giroux hade en chans mot Kung Lundqvist.

Så nu får Blåskjortorna i alla fall andas i en timme. Sedan börjar den episka fajten mellan Sabres och Hurricanes.

Är ni här då också?

Kommentatorsspåret står öppet, det är ett löfte.

 

Sida 1107 av 1355