Ratsch-ratsch-ratsch!
Gissa vad det där var?
Det var ljudet av Biffen som gnuggar händerna.
Och det gör jag när jag nu tagit mig genom det strilande DC-regnet och satt mig ner i betongklumpen i Chinatown  för att se Capitals spela mot Flyers.
Det är ett av det samtida NHL:s fetaste supertungvikstmöten.
Matchen jag såg i Wachovia i höstas var säsongens bästa, häftigaste och mest upphetsande, i viss konkurrens med derbyt på Garden härförleden – fast i det blev det ju inga mål.
Så, spänn fast säkerhetsbältet och häng med.
Här kan det verkligen bli åka av.
* * *
Först slet dom sönder väskan.
Och igår lyckades personalen på hotellet kvadda mitt American Express-kort också.
Jag tror jag får se över mitt val av logi i huvudstaden.
* * *
Nä, jag har inte särskilt torra händer.
Jag kom bara inte på nåt bättre sätt att beskriva ljudet av handgnuggande…
* * *
Just som jag kommit in genom pressentrén och börjat vika ihop mitt lilla paraply går Hanson Brother Carcillo förbi.
Han  har, förstås, inte brytt sig om att ta nåt löjligt paraply med sig ut i regnet och ser ut ungefär som han kommit direkt från the moshpit på en Iron Maiden-konsert.
Vilken stjärna.
* * *
Visst, Chicago leder super-matinén i The Joe , men se på fan – Lidas har gjort mål igen.
Der alte har vaknat.
* * *
Som Tim från Philly.com konstaterar i hissen till pressboxen– ni vet den utan knapp till femte våningen:
Nog är det lite märkligt att just Verizons kunder är de som har sämst mobiltäckning i en arena med namnet Verizon Center…
* * *
Michael Leighton har ju varit svaret på Flyers böner om en habil målvakt.
Men nu är bad boy Emery skadefri och enligt Philly-pressen kommer Laviolette starta honom ikväll.
Jag förstår honom. Att peta Emery är att be om trubbel i omklädningsrummet.
* * *
Så här en och en halv timme innan första nedsläpp är det svårt att inte fråga sig:
Vad gör The Capstronaut just nu?
Står han hemma framför spegeln i sin – antar jag – trånga ungkarlslägenhet och kollar att Fuglesang-dräkten sitter som den ska?
Sånt kan jag fundera rätt länge över.
* * *
Leafs-coachen Wilson tyckte att hans backar hade uppsynen hos ”rådjur som fångats i strålkastarskenet på en landsväg” när de mötte Ovetjkin i fredags.
– Och har man den uppsynen blir man överkörd, konstaterade han.
Kul citat.
Pronger och Kimmo och de andra hårdingarna i Flyers försvarslinjer lär inte agera lika vilsekommet, men jag har en känsla av att Ovie vill ha kul idag också.
* * *
Fyndet i downtown DC är den cigarrbar där man kan äta lysande brunch – och även får röka vanliga cigg.
Det känns nästan obscent att tända en röd Marlboro vid ett restaurangbord nuförtiden, men det är bra härligt också.
Har glömt namnet nu, men ska dit i morrn igen och lovar återkomma så eventuella nikotinister i läsekretsen vet varåt de ska navigera när de kommer till stan.
* * *
Och han med luren, hur ser hans söndagsförmiddag ut?
Drar han några trudeluetter i vardagsrummet, bara för att kolla att det låter som det ska?
* * *
Jaha, nu har Zäta scorat också. Dom blågula Red Wings-stjärnorna börjar hitta OS-formen, det är helt klart det.
* * *
Man kunde som sagt se gott om Leafs-tröjor i betongklumpen i fredags.
Men det var inget i jämförelse med hur många  brandgula. svarta och vita jerseys man ser idag.
Det är inte mer än en och en halv timmes bilväg mellan The city of Bortherly Love och DC, så ligans elakaste fans har invaderat Verizon.
Det kan alltså bli ett riktigt sjöslag i Chinatown-bunkern idag.
* * *
Rob #4 kan dock vara lugn.
Det är bara lunch jag äter på cigarrstället.
I fredags kväll satt jag, som utlovat, i den magnifika baren på Old Ebbitt.
Hamnade under en kort sekvens i samspråk med ett Capitals-fan.
– Tom Poti är en riktigt bra back, sa han.
Jag höll inte med.
* * *
Oväntat låtval i PA:t strax innan uppvärmningen börjar:
”All Along The Watchtower”.
Hm, låt oss se, hur går texten nu…jo, så här:
– There must be some way out of here, said the joker to the thief.
Kan det syfta på Carcillo och Hartnell när de sitter i utvisningsbåset och diskuterar ännu ett tre-mot-fem-dilemma?
* * *
Nu tror jag inte Capitals behöver extra tändvätska när de möter just Flyers, men vill revyskådisen Boudreau ändå elda på lite mer kan han ju påpeka att de går upp i ledning i öst om de vinner den här matchen.
* * *
En annan klassisk rad i samma sång lyder:
– There are many here among us, who feel that life is but a joke.
Men den passar  väl bättre när det är Carolina-fans på plats…
* * *
Ännu så länge är det bara jag och de ryska kollegorna
Resten sitter nere i pressloungen och följer slutspelsdramat mellan NFL-giganterna Dallas Cowboys och Minnesota Twins.
Twins leder just nu stort, kan jag meddela.
Synd det. Jag har haft en soft spot för Cowboys ända sedan man fick se den gamla arenan i introt till ”Dallas”.
* * *
Carcillo, förresten, är snart lika omdebatterad som Avery.
Puritanerna – det vill säga alla kommentatorer på amerikansk och, framförallt, kanadensisk tv – tycker att han är ”respektlös” när han efter mål och slagsmål hånar såväl motståndare som deras fans.
Äh, va fan. Skitungen är ju det roligaste som hänt sen redline offside avskaffades. Bara en sån här sak: Han gör, som en annan Ozzy Osbourne, djävulstecknet i luften när han åker mot utvisningsbåset efter större slagsmål.
Bloggen finns i Carcillos hörn, det är härmed officiellt.
* * *
Utstyrsel idag:
Vita byxor, svart turtleneck, mörk kavaj, nyputsade, svarta skor.
Det är ju stormatch.
* * *
Nu har värmningen börjat, så nu kör dom Judas Priest igen.
Så sällsamt.
* * *
Vi har svenskar här idag också.
Det står några tjommar och viftar ivrigt med en blågul flagga på kortsidan när det är skott-excercis mot Theodore.
Hoppas Bäckis blir inspirerad.
* * *
Igår, däremot, var Biffen påfallande stillsam.
Jag låg faktiskt bara på hotellrummet och kollade ”2012” och skrattade högt när den ryske piloten som försökte lyfta det jättelika transportplanet från Vegas skrek:
– Come on, baby, lift your big ass for Sasha!
Det känns som att Alexander Semin kan ha använt kommentaren på riktigt.
* * *
Jag har sagt det förr, men det måste upprepas:
Att se alla långhåriga  i Flyers  värma upp är som att se Charlestown Chiefs, från ”Slagskott” göra sig klart för en holmgång.
Helt fantastiskt.
* * *
Nu ska jag själv hälla upp litet färskt kaffe – helst utan att spilla på de vita brallorna, men jag gör mig inga illusioner.
Häng med nu, det blir rock ’n’ roll.
Och Bäckis gör två.
Vi hörs i paus nummer ett, faktiskt.

Bäckis bekräftar:
Det var kul att spela ikväll.
– Ja, vi har verkligen  roligt på isen såna här matcher, det måste jag erkänna, säger han när efteråt han står i sina röda shorts och sin röda träningsoveralljacka och ser lite småcool ut i ett omklädningsrumshörn.
Det låter ungefär som när jag ringer hem och berättar om de riktigt stora kvällarna på Elaine’s – och sänker man bara promillehalten är skillnaden kanske inte så stor.
* * *
Bra tippat, EJN.
6-1 blev det ju.
Att du hade sån fingertoppskänsla….
* * *
Det är inte helt oväntat kaos runt fempoängsmannen Ovies plats i Caps-rummet
Jag ser honom inte ens genom alla led av mer eller mindre rundhyllta kollegor.
– Men han tycker bara det är kul, säger Bäckis med ett leende.
– Jag tror inte han tänkt särskilt mycket på att det inte blivit lika många poäng som vanligt på slutet, det har hänt så mycket annat kul, men han har inget emot när det blir sån här kvällar…
* * *
Den bisarre Capstronauten lyckas tydligen smita från sina vårdare, för i tredje är han tillbaka bakom Leafs-båset igen – och får till och med utföra en jumbotron-dans.
Han som sköter PA:t har dock inte förstånd att spela Byrds ”Mr Spaceman”.
Eller ens Napoleon XIV:s  ”They’re coming to take me away”…
* * *
Jag tror aldrig jag sett förlorande spelare försvinna snabbare än löven gör efter den här matchen.
Det går påfallande fort inne hos Bäckis, men likafullt är det närapå soprent när jag snubblar in hos gästerna.
Det är bara lille Phil Kessel som går omkring och ser förvirrad ut i korridoren utanför.
Synd, hade varit kul att hälsa på både Monstret och närkingen
* * *
Well, Jon – you’re about to see, eller hur?
Bäckis kommer att få en och annan minuts istid av Bengt-Åke i OS.
* * *
Det är några tappra kanadicker som försöker få igång en ”Let’s go, Leafs”-ramsa i början av tredje.
Det får man beundra.
* * *
Efter femte målet zoomar de in tre glada gossar i Tre kronor-tröjor på läktarna.
De utför en ostadig segerdans, med förment mjuka höfter ölflaskor i nävarna.
Ah, landsmän – de är alltid för rara.
* * *
Det var kanske inte på det viset jag hade hoppats att få se Colton.
Sån där enfaldigt brukar han inte uppföra sig.
Det är desto härligare att se med vilket dödsförakt Shaone Morrison – mannen som stavar sitt namn konstigare än alla andra – slänger sig på tungviktaren efter den osnygga crosscheckingen på Green.
* * *
Som om vi inte har skador nog på våra OS-spelare håller Bäckis på att bli knockad efter en intervju i omklädningrsumskalabaliken.
En kameraman med tajt deadline – får vi anta – vänder sig hastigt om och är millimetrar från att träffa svensken i pallet.
– Ah, va fan håller han på med, säger Nick på vackraste Valbo-mål.
* * *
Snacka om att Chicago och San Jose ryckt i toppen av västra tabellen.
Det är ju nio poäng ner till de närmaste konkurrenterna.
Det känns inte direkt stöddigt att påstå att de är klara för slutspel nu.
* * *
– Hur tycker du att er power kill fungerade idag, frågar en ung kvinnlig reporter som uppenbarligen inte varit med alltför länge.
Bäckis tittar upp, kan inte låta bli att le och säger sedan, så vänligt han kan.
– Jo, vår PENALTY kill var riktigt bra.
Rätt så skoj.
* * *
K-nuble, K-nuble, K-nuble.
Jag var tvungen att få säga det några gånger till.
Det låter nästan som när min israeliska vän Alon försöker säga ett fult svenskt ord jag lärt honom.
* * *
Själv försöker jag fråga Bäckis om de där movsen före fjärde målet, men han bara skruvar på sig.
– Äh, jag vet inte riktigt vad jag gjorde, säger han.
* * *
Ändå sedan Rob #4 nämnde det där med Old Ebbitt har jag varit sugen på en liten stänkare.
Nu är det dags.
Där ska jag sitta och tänka på vilken magisk match vi kan få se på söndag eftermiddag, när Hanson Brothers kommer till stan.
Vi hörs då.

6-1, mindre än en kvar. Vi hörs sen.

Capitals har roligt, Capitals spelar ut, Capitals leder med 4-1.
Och ni kan lita på pappas hunchar.
Ovie har alltså gjort ett av målen – och spelat fram till de övriga tre.
* * *
Popcornen borta i pressloungen ser väldigt goda ut.
Men jag försöker stå emot.
Förra gången fastnade ett flarn långt in i det brittiska garnityret och två dagar senare hade jag en tandköttsinfektion som kändes ungefär som jag föreställer mig att en Colton-smocka känns – fast hela tiden.
* * *
Rickard Wallin, uppsnajsad i snygg, mörkbrun kostym, kommer fram och hälsar:
– Bra match, säger han och tillägger med en suck:
– I alla fall för er som inte håller på ett av de här lagen…
* * *
Han får ingen assist, för Semin hinner på pucken också, men Bäckis moves före fjärde målet är r av den sorten att er bloggare skrattar rakt ut, faktiskt.
* * *
Jag ser inte ”The Capstronaut” längre.
Vårdarna kanske hittade honom till sist.
* * *
Jag tröttnar aldrig på att säga namnet Knuble.
Det är fruktansvärt kul.
K-nuble, K-nuble, K-nuble.
Hi hi.
* * *
Näverlursmannen är dock kvar och tutar som aldrig förr.
Han är nog försöksutskriven på riktigt.
* * *
Det är förstås typiskt Leafs oflyt att de har en dånande rökare i stolpen i momentet innan raset börjar.
För att inte tala om hur typiskt det är att domaren hittar en utvisning ögonblicket innan de får in ytterligare en reducering…
* * *
Man vet att rena cirkusföreställningen pågår när till och med Poti – stelkrampssprutan – plötsligt börjar tricksa med pucken på klubbladet.
* * *
Men idag, Sasha, har ThreeorMore varit väldigt bra – slimmad utstyrsel eller inte.
* * *
Ny hemmagjord skylt på läktaren:
”It may not be fall, but the Leafs still blow…”
Ho ho, det är elakhet på hög nivå.
* * *
Frågar Wallin om Monstret kommer in nu nu – och får en grimas till svar.
– Jag tror helst han slipper. Det här är inget roigt läge att komma in i.
Nej, men bloggen vill bra gärna se honom…
* * *
Bäckis håller på att utvecklas till en av de största stjärnor vi haft i den här ligan, det är det ju inget snack om.
* * *
Då ror vi den här tillställningen i hamn.
Jag tror på mer show – och på Colton.
Slutrapport kommer efter en tur i omklädningsrummen och taxiresa hen till hotellet.

”Ah, varför går du inte sjä..”
Längre än så hinner jag inte i tankegången när Bäckis efter 45 sekunder snurrar upp Leafs-backarna och har öppen gata in mot Toska-kakan.
Sedan får Ovie den eminenta passningen på bladet och ögonblicket senare är det 1-0.
Ojvoj.
* * *
Det hinner bli 2-0 innan perren är slut också, i ett powerplay precis i slutet.
Ovies klubba går av när han ska ladda på från blå, pucken studsar fram och Fehr lyckas mycket tursamt – men stiligt också – styra in den bakom egen rygg.
* * *
Nej, Rob #4 – jag har ju fan knappt hunnit hit, och tro det eller ej, men jag sitter inte och småsuper på eftermiddagarna.
Men jag ska vara här några dygn och bor alldeles intill Old Ebbitt, så det är väl hyggliga odds på att jag nån gång hamnar vid den där långa bardisken.
* * *
Men visst spelar Leafs mycket, mycket bättre än vad tabelläget indikerar.
Framförallt är de snabba, rörliga och smarta i anfallszonen.
Men man ska ju få utdelning också och därvidlag verkar de ha nästan lika brutala problem som ett lag jag brukar följa i min hemstad.
* * *
Först proppar han Mitchell i offensiv zon – och avlossar omedelbart ett skott – sen åker Bäckis ut för boarding.
Ja, dom är hårda i Valbo.
Å andra sidan gör ju Toronto faktiskt ett mål – och om stelkrampssprutan Poti inte flyttat på kassen hade det räknats.
Det lilla övergreppet borde ha bestraffats med mer än en sketen tvåminutare.
* * *
Vad trevligt att se närkingar i kommentatorsspåret.
Såna har vi för få av.
* * *
Efter det snabba, första målet tänker jag precis som Eliardsson:
Vi får nog se Monstret ändå…
* * *
Jag vet inte om ni ser på era streamar, men bakom Leafs sitter en man utklädd till – astronaut.
Han kallas The Capstronaut och hör till inventarierna i Verizon den här säsongen, tydligen.
Originellt, det kan ingen förneka.
Men jag vet inte jag, om man går på hockey utklädd till Christer Fuglesang, då har man väl inte riktigt alla knappar på tangentbordet, har man?
* * *
Fortsätter det smälla så här saftigt i sargerna lär vi få se Colton in action senare ikväll.
Det kan jag inte förneka att jag ser fram emot.
* * *
Han med näverluren är förstås också på plats.
För honom är jag inte fullt lika orolig.
* * *
Det är inte fair att Fehr får till en snygg styrning på 2-0-målet…
* * *
Tuben, Eilardsson menade nog Strålberg. Lätt att ta fel en fredagskväll.
* * *
Den här John Carlson är en back jag gillar mer än jag brukar gilla Capitals-backar.
* * *
Nå, fortsätt häng med nu.
Jag tror det blir en skojig fortsättning.

God afton och välkommen till Washington.
Här ska vi ha hockeyfest under helgen.
Först möts Caps och Leafs här ikväll, sen har vi en eftermiddagsdrabbning mellan Caps och ärkerivalen Flyers på söndag.
Bloggen tänker köra hårt och hoppas att alla sedvanliga kommentatorer, plus gärna några nya, vill åka med – i dagarna två.
Vill ni det?
* * *
Det var som vanligt på Acela-tåget ner från Penn Station i morse.
Biffen somnade – och när han såsmåningom vaknade blängde medpassagerarna på honom med förorättade blickar.
Jag vet ju inte säkert, men det påstås att jag snarkar uppseendeväckande högt, så det är möjligt att de som hade sett fram emot en avslappnande tur ner längs the eastern seaboard blev lite störda…
* * *
Toskala höll nollan igår, Stålberg har blivit nerskickad till Marlies och Wallin är för det mesta petad nuförtiden.
Så jag antar att Carl Gunnarsson är den ende svensk vi får se i Leafs-mundering ikväll.
Det blir å andra sidan desto roligare. Jag har nämligen aldrig sett honom live och varje ny blågul bekantskap i den här ligan är en angenäm bekantskap.
Begåvad ska han ju vara också, så, ja…det är nåt att se fram emot det här.
* * *
Piccolon som möter min taxi utanför hotellet börjar med att slita sönder handtaget på min utsökt luggslitna gamla golfbag.
Det tackar vi särskilt för.
* * *
Som någon kanske minns tippade jag Toronto på slutspelsplats innan grundserien startade.
På det så kallade papperet framstår det kanske inte som så genialt just nu, men det är å andra sidan precis som revyskådisen Boudreau säger i Washington Post idag:
– Jag fattar inte att de ligger där de ligger. De jobbar hårdare än någon annan vi mött och de avlossar flest skott av alla i hela ligan.
Just så.
Och jag har fortfarande en känsla av att det kan lossna big time framöver.
* * *
Nån som vet var man tjackar en bra väska i DC-trakten?
* * *
Caps, å sin sida, går inte som tåget – men nästan.
Samma gamla moln av oro och tvivel hänger dock fortfarande över organisationen.
Har de en bona fide-målis?
Halvskadade From Russia with Glove befinner sig på en ”rehabilitation stint” i chokladfabriken, Three’orMore är ur form – för, typ, fjärde säsongen i rad – och det här ungblodet Neuvirth som fått chansen på slutet har varit skakig emellanåt, som mot Florida senast.
Chicago har delvis samma problem och det är ju väldigt synd, för det betyder att ligans två mest sevärda lag kan få det jobbigare än de förtjänar.
* * *
Ah, fula gamla härliga Verizon.
Det finns inte en arena där det är roligare att titta på ishockey nuförtiden.
Det lär kanske inte bli samma psykedeliska sitta-vid-startbanan-på-JFK-när-en-boeing-lyfter-upplevelse som under playoff-matcherna i våras, när jag såg att Ekens mun rörde sig på stolen intill och ändå inte hörde ett ord, men det är alltid ett formidabelt tryck när huvudstadens enda relevanta idrottsorganisation har hemmamatch.
* * *
Frögga då? Gonäs-Jonas? Varför vill Wilson inte ge den old school-hårdingen en endaste chans i år? Det tycker jag är snudd på skandalöst.
* * *
Jag vet att ni läst den om Ekens munrörelse förr, men den är så bra att den måste upprepas.
* * *
Att de ibland fuskar undan trettonde våningen på hotell är ju en sak, men jag slutar aldrig förundras över att det inte finns någon femtevåning i Verizon.
När man tar hissen upp till pressläktaren kan man stanna på första, andra, tredje och fjärde våningen. Men någon femma finns inte. Man kommer direkt till sjätte planet – och pressläktaren – efter att ha passerat våning fyra.
Alla trovärdiga teorier kring detta mysterium välkomnas med öppen famn.
* * *
Kalla mig fördomsfull, men när Brendan Morrison i matchpogrammet svarar ”The Smithsonian Museums” på frågan vad han gillar bäst i Washington tror jag att han ljuger.
* * *
Tarik från Post kommer framrusande och frågar om det är sant att Bäckis ska bilda kedja med Foppa och Zäta i OS.
Jag svarar att ingen vet, men att det är en konstellation som förekommit i spekulationerna.
– Wow, ropar beat reportern och rusar tillbaka till sin laptop.
Så nu vet ni varifrån eventuella nyheter om det svenska OS-laget i Post i morgon kommer ifrån.
* * *
Leafs on tour.
Då vet man.
Det blir trångt i pressboxen.
Inget lag reser med större media-entourage.
Hur det skulle bli om laget en enda gång nådde något slags framgång går nog inte att föreställa sig.
* * *
Men Tommy, du får väl lugna sta’ dig en millimeter. Dom skriver sig inte själva, dom här inläggen.
* * *
Ja, det är inte bara murvelskocken från Big Smoke som är stor. Fler och fler ryska skriftställare bevakar Capitals på permanent basis. Och det kan man ju förstå.
* * *
Visst, Lidas blev invald i decenniets NHL-lag även när fansen röstade.
Fattas bara.
* * *
Det är bara en hunch, men jag tror att Ovie är irriterad över att det gått så – med hans mått mätt – trögt på slutet och mycket väl kan explodera den här
Ungefär det intrycket ger han i alla fall under en påtagligt intensiv uppvärmning.
* * *
Undrar, förresten, om man ska våga sig ner i omklädningsrummet efteråt.
Basketspelarna vägg i vägg har ju tydligen skjutjärn med sig på träningarna och så unga som Caps-spelana är finns det risk att de tar intryck av sånt…
* * *
Inzooming på en hjälmlös Bäckis under värmningen.
Han tuggar tuggummi och ser sammanbiten ut. Tills Ovie åker förbi och säger nånting. Då brister han ut i ett brett flin.
Dom har roligt, hockeyspelarna.
* * *
Det är en fin liten grej om Micke Samuelsson på NHL.com idag.
Måste ni kolla – och särskilt då ni som fått för er att han är överskattad.
* * *
Caps värmer till Judas Priests ”Livin’ after midnight”.
Det gjorde vi Borlänge HK:s P15-lag på åttiotalet också.
Men vi var ju bara kids. Vad är Caps-spelarnas ursäkt?
* * *
Som om det behövdes extra tryck här inne är det förstås fullt av Leafs-tröjor på Verizons betongblock till läktare också.
Sköj!
* * *
Okej kaffe här uppe. Okej. Inte mer.
* * *
En liten gosse i just Leafs-tröja strax ovanför båsen håller upp en hemmagjord skylt där det står:
”Dear Leafs! Please score a goal before my bedtime”.
Lite rart.
* * *
Ja, då åker vi då.
Svårbedömd match, tycker jag, men Bäckis och Ovetjkin gör mål – och det gör faktiskt Luke Schenn också.
Vi hörs i första paus, precis som vanligt (jävla tjat om det, eller hur? Ni kan ju det nu, men det är tvångsmässigt – jag måste berätta hur planen ser ut…).

Sorry, hinner inte på match på Garden ikväll.
Men då vet vi ju att det händer nåt extra, så cheer up.
Och kommentatorsspåret är som vanligt öppet.
Jag återkommer i morgon.

Ja, nån ska ju vinna och nån ska förlora, även en sån här magisk drömmatch.
Och när Elias åkte fram till tekningscirkeln under straffavgörandet sa jag, till just ingen alls.
– Nu sitter den.
Skönt dock, att bägge lagen fick poäng med sig.
Alla som bjuder på den här typen av underhållning ska belönas.
* * *
Det går en och en halv dosa under tredje perioden och förlängningen.
Något sådant har inte hänt sen maratonrysaren mellan Penguins och Red Wings i finalen 2008.
* * *
Har jag, eller någon annan, nånsin sett en bättre 0-0-match?
Tillåt mig tvivla.
Det här var verkligen underhållning, och idrott, på en nivå från vilken till och med fåglar skulle få svindel.
* * *
Johnny O är lika lugn i omklädningsrummet som på isen, trots stormen han just fäktat sig igenom.
– Hyggligt målvaktsspel, säger han och  fyrar av ett milt litet leende.
Kan man säga, ja.
* * *
Gris-Olle återvänder i början av tredje, men är sig inte riktigt lik under återstoden av matchen.
Han får ur sig några gutturala läten när Blåskjortornas har sina bästa lägen, men mest sitter han och stirrar med öppen mun.
Det blev nog en grogg för mycket till sist.
* * *
Vi pratar alltså 51-45 i skott.
Men inte ett mål.
– Nej, helt otroligt. Men det här är nog ligans två bästa målvakter, säger Johnny O medan han försöker avbryta intervjun för att gå in och få ömma delar av kroppen nerisade.
* * *
Såg honom aldrig i pressboxen, men visst dyker SVT:s Jonas Karlsson, med kamerman, upp i Rangers omklädningsrum.
– Vi ska vara på rundresa fram till OS, berättar han efter att ha intervjuat en lätt frustrerad Henke Lundqvist.
Det får man kalla bra satsning av den statliga televisionen.
* * *
Innan Johnny O får gå och bli behandlad klämmer jag honom dock på en ett svar på frågan om han tycker det är rättvist att säga att han först nu hittat sig själv efter en något trög start på säsongen.
– Nejdå, så kan man säga. Det gick småtungt de första matcherna och sen fick jag min skada. Efter den tog det tid att komma igång, men nu tycker jag det känns som att jag börjar få ordning på exempelvis skridskoåkningen, säger han och nickar.
* * *
Henke insåg tidigt att den här matchen skulle komma att kräva viss skärpa.
– Efter första förstod jag att det skulle bli jämnt och att jag inte kunde begå ett enda misstag, säger han.
Och det såg han sedan till att inte göra heller.
Så enkelt är det, bara att ta ett beslut…
* * *
Jumbo Joe Thornton har en assist
Men det är fem poäng upp till Henke Sedin, så han får allt öka takten om han vill Mister Art Ross.
* * *
Tårtan är inte alls arg.
Tvärtom – han gläds åt att han fick se en så förstklassig match från första parkett.
– Det var en sjujävla match att stå i båset och titta på. Det är såklart frustrerande att vi bara får en poäng när vi spelar så här, men ändå, jag har ingenting att klaga på vad gäller vårt spel.
* * *
Jag ser överhuvudtaget bara ett litet handgemäng, upp i hörnet där de sitter som varje kväll skriker ”Let’s go Rangers” under nationalsången.
Det verkar dock inte vara särdeles allvar, mest bara lite tjafs och bröt.
Men så stod det 0-0 också.
Något säger mig att känslorna kan ha svallat över i trapporna efter Elias avgörande.
* * *
Men sen sak är ju säker – kan Rangers fortsätta spela så här blir det bra framöver. Dom kommer inte att stöta på lika bra motståndarmålvakter särskilt många gånger. 
* * *
Nu – mot east side.
Tack för ikväll, vi hörs när vi hörs.

Årets match slutar 0-0. Nu blir det förlängning. Och som någon sa, man tycker synd om den som förlorar det här.
Mer sen.

Herregud, vilken jävla match!
Det är ju rena rama playoff-dramat som pågår där nere på isen.
Derbyn brukar vara sevärda, men sån här nerv och intensitet och vildsint satsning kan jag inte erinra mig att jag upplevt i någon match mellan de här lagen under mina fem säsonger som Garden-besökare.
Skottstatistik:
31-22.
Efter två perioder.
Och likafullt står det fortfarande 0-0.
Orsaken stavas Martin Brodeur – och Henrik Lundqvist.
Båda två spelar som om livet hängde på det.
Ojvoj.
* * *
Page Six Sean lyssnar på bloggen.
För visst, i den här perioden åker han äntligen fram till Marty och avlossar några väl valda ramsor.
Sen dånar ”AVE-RY”-ramsorna i Garden…
* * *
Först får vi en underbar liten tamburinsekvens – alltså spel fyra mot tre.
Sen har Devils ett fem-mot-tre-läge i en och fyrtio och jag är helt övertygad om att Devils ska punktera tillställningen då.
Men Rangers har en overkligt bra box – och en kung i kassen.
* * *
En liten bunt  fans från andra sidan floden börjar mitt i perioden skandera ”Let’s go Devils” i kurvan bakom Henke.
Då får Gris-Olle tuppjuck, börjat gapa så saliven skvätter över pressläktaren och trampar sen iväg mot sin gate.
Gris-Olle ska fajtas, helt enkelt.
* * *
Moses, Big Pete, är det sant?
Det smeknamnet har inte jag hört förut. Det är dock förstklassigt, så kan du vidimera lovar jag att använda det.
* * *
Men ja, Devils-fans, jag ser att Maaaarty är helt otroligt bra också.
* * *
Gris-Olle syns inte till mer – och något bråk utbryter aldrig borta i Devils-kurvan.
Han kanske bara gick ut och krökade ner sig?
* * *
Jag satt just och tänkte att det var otroligt att det inte dömts en enda utvisning i en sån vilda västern-match.
Då brakade det förstås till.
Men det är fortfarande rätt osannolikt att det gick mer än halva matchen innan nån satt på syndarnas bänk.
* * *
Jag hoppas ni noterar hur kallt och säkert och stabilt Johnny O uppträder mitt i stormens öga.
* * *
Men snälla Red Wings, vad gör ni ute på ön?
* * *
Det fladdrar i Brian Leetchs tvåa, Messiers elva och de andra tröjorna i taket emellanåt, sånt ohyggligt tryck har vi här inne.
Med all rätt.
* * *
Jag har fortfarande en känsla av att Devils kommer att kontra in ett enkelt mål.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Törs vi hoppas på samma galna intensitet i tredje.
Jodå, det gör vi.
Slutrapport kommer efteråt.