Oj, vilken period.
Det står 0-0, men det är bara resultatet av att två förstklassiga målvakter uppträder:
Rangers har inte spelat så här inspirerad hockey sen…ja, inte sen de första matcherna i slutspelet mot Capitals, tror jag.
Devils håller samtidigt samma klass som vanligt, så det är verkligen upphetsande att titta.
* * *
Motsättningarna på läktarna har vad jag sett ännu inte resulterat i några fajter, men man kan höra på tonen i Gris-Olles vilda utbrott att det kommer att brista så for någon av rivalerna tar ledningen.
* * *
Fort går det också.
Avblåsningarna är så få att perren knappt hinner början innan den är över.
Såna gånger brukar spelet vara avslaget, men den här matchen skummar fanimig som en nyöppnad Falcon Bayerskt.
* * *
Frös Rosies klubba fast i isen när han i princip hade öppen kasse?
Inte bra för hans ”stand” bland hemmafansen.
* * *
Som sagt, derbyn lockar ut alla möjliga sorters murvlar –  det är häpnadsväckande trångt även runt min vanliga plats på pressläktaren.
Men jag råkar ha info om att en viss finländsk stjärnskribent inte kommer hit ikväll, så jag flyttar diskret över till hennes stol.
Undrar vad det innebär för matchens utgång.
* * *
Bräschan får spela mycket  och tackar alltså med några sanslösa dragningar – i egen zon.
Vad fan?
* * *
Men Per och FivePoints och Big Pete – var är ni?
Skribenten ”Let’s go Devils” ska ha credd för att han ensam håller fanan så högt.
* * *
Tre Mets-spelare preseteras i en reklampaus – och blir nästan lika grundligt utbuade som Rosie.
Här är hårt.
* * *
Problemet med den finska stjärnskribentens frånvaro är förstås att jag inte får något tillskott av det där utsökta kaffet i periodpausen.
Gud ger och gud tar…
* * *
Angående målvaktsdebatten i kommentatorsspåret tycker jag väl vi kan vara snälla mot varann och slå fast att både två varit på tårna ikväll, no?
* * *
Bergfors har ett smeknamn, vem det nu var som frågade.
Bergs.
Det är det inte jag som hittat på, men tills vidare får det duga.
Nu återstår bara att han kommer igång igen, han har varit lite osynlig kan jag tycka.
* * *
Några av Devils-fansen precis nedanför min – eller snarare Varpus – plats gäspar rätt avmätt
De ser ut som att de vet att deras favoriter reder ut den här sortens stormar varje kväll
Hm.
* * *
En annan som ska komma igång är Avery.
Minns han inte hur bra det gick när han var sig själv mot Turco?
* * *
OK, nu släpper vi pucken igen. Låt oss hoppas på samma sorts fortsättning.

Howdy!
Efter sedvanligt turbulent flygresa över kontinenten är bloggen tillbaka i permafrostens New York.
Här fanns det lite att välja på idag.
Inte nog med skållhett derby inne i stan – Wings är ute on the island för ett sällsynt möte med Islanders också.
Men hur sällsynt det än är att ha The Big Red Machine på besök i de här trakterna väljer jag  faktiskt The Battle of Hudson här på Garden.
Det känns som det kan bli riktigt hetsigt.
Dessutom är det så byschigt – nytt grängesbergsord; betyder ungefär ”bökigt” – att ta sig ut till Nassau den här tiden på året.
Och så bör åtminstone ett av lagen som möts ligga på slutspelsplats om jag ska bemöda mig om att titta…häpp!
* * *
Henke har lyckats reta upp Paulie Walnuts-publiken genom att hävda att Devils egentligen inte är ett bättre lag än Rangers.
– De har ett bra lag. Men anledningen till att det är där uppe är inte att de är så mycket bättre. De har bara varit mer konsekventa, sa han häromdagen till NY Post.
Och enligt källor som kollar sånt är det ett jädra liv på Devils-forumen om det uttalandet.
Härligt! Ju mer bad blood som kokar mellan de här två lagen, desto roligare matcher blir det.
* * *
Ryktet säger att Wings tvingats bo på Marriott-hotellet där ute i Nassau Coliseum-isolationen i natt.
Ibland har nog spelarna i Mörrum fan roligare.
* * *
Stämningen i kvarteren runt The woooorlds most famous arena är fin redan två och en halv timme före första nedsläpp.
Fansen trampar runt i sina lags respektive jerseys, blänger surt på varann, kastar skitkommentarer efter de fiender som kommer för nära, sträcker fingrar hånfulla långfingrar i den bistra vinden.
Det blir nog åka av på läktarna ikväll.
* * *
Yours truly hade en finfin söndag i San Francisco efter dramat i Sharktank.
Bland annat såg jag slutspelklassikern mellan Green Bay Packers och Arizona Cardinals på en sportbar i Fisherman’s Wharf. Now, amerikansk fotboll ligger mig inte särskilt varmt om hjärtat – baseboll är mitt amerikanska sport-poison of choice – men det var något av det mest hisnande jag sett i sportväg de senaste åren.
Synd bara, att inte Packes kunde hålla stången hela vägen.
* * *
I kväll kan nog Devils-fansen göra sig förhoppningar om att belysningen funkar. Vi är ju på rätt sida Hudson-floden…ho ho ho.
* * *
Jag trodde inte tiden skulle komma när man satt här och såg något positivt i att Vinny Prospal återvänder från en skada, men så ligger det till.
* * *
En fin syn i pressrummet.
Brooksie och Everson – New York Posts beat reporters för Rangers respektive Devils – sida vid sida.
Annars blir det rätt stökigt här inne under derbyn mot Devils.
En massa jönsar som vanligtvis håller på med annat ska plötsligt gå på match och ta plats av the regulars..
Plötsligt sitter exempelvis en ny, fläskig fotograf på ”min” stol och sänder sina sunkiga bilder
– Här sitter jag alltid, snäser han när jag klagar.
– Inte under någon match de senaste fyra säsongerna i alla fall, invänder jag.
Men det lyssnar han inte på.
Fotografer…you can’t live with them. And you…nä, det räcker så.
* * *
Förra gången Devils var här gjorde Bergfors det första av sina nu sammanlagt 13 mål den här säsongen.
Något säger mig att han kommer fira den med en ny stormatch ikväll.
* * *
Domarskandalen uppe i Vancouver är ju helt wacko.
Stephane Auger har alltså hotat Burrows med hämnd för en filmning i Nashville – och under det kalabalikartade slutet i matchen igår satte han hotelserna i verket.
Jag har inte hört om något liknande sedan jag själv kom tillbaka i Borlänge Handbollsklubbs P15-lag efter lång avstängning för att ha klappat till en domare – well, jag var aggressivare på den tiden – och en domherre som hette Löken hotade mig med stryk.
– Slå mig också så får du se vad som händer, sa han under uppvärmningen.
Sen kunde jag inte klia mig på näsan utan att bli utvisad.
Jag och Burrows, två offer för justitiemord i idrottsvärlden…
* * *
Det talas nästan ingenting om Avery inför den här matchen, men efter sucçén han hade mot Turco – som kallade sin forne lagkamrat ”kriminell” i Dallas Morning News – häromsisten skulle det inte förvåna om han gjuter nytt liv i den klassiska beef han har med en annan målvakt…
* * *
Per, Fivepoints, Big Pete…ni är väl peppade ikväll?
* * *
På en punkt har Devils redan vunnit mot Rangers.
Igår meddelades ju att Drury, Rangers lille kapten, varken får ett C eller ett A på tröjan i USA:s OS-lag
Det är istället nuvarande, och före detta, Devils-spelare som får ikläda sig ledarrollen – närmare bestämt Jamie Langenbrunner och Brian Rafalski.
Och det får dom just för att de tillhör, eller tillhört, Old School Lous organisation.
– De har vuxit upp i New Jersey Devils och sett stjärna efter stjärna checka in egot i dörren och sen gjort sitt jobb för laget, meddelade Lou-epigonen Brian Burke under en presskonferens igår.
Kort sagt.
Hos Lou blir man ett riktigt kaptensämne. Hos Glen Sather blir man det inte.
* * *
Jag vet inte vad dom gjort, men Garden-kaffet är helt grymt gott ikväll.
Jag hoppas det funkar som raketbränsle för en något jetlaggad blogg.
* * *
Det är konstigt med Rangers ändå.
Hur det än sett, hur vi än klagat, hur illa vissa nyckelmatcher gått, så ligger dom ändå på sjätteplats.
I första hand är jag rädd att det säger rätt mycket om klassen på östra konferensen, men det säger också att hockeysäsongen på Manhattan kan sluta roligare än man understundom fått för sig.
* * *
Min ålderdomliga gamla Sony Ericsson har börjat slå av sig själv så fort man tittar åt den.
Är de så illa att jag måste bli ett med min samtid och skaffa en riktigt, modern lur nu?
* * *
OK, gametime.
Jag tror Devils vinner med 4-2 – om inte annat så för att de är mycket mer konsekventa…
Vi hörs i första paus.

Det här var väldigt långt ifrån det bästa coach McLellan sett Wings prestera.
Ändå fick han lite ångest av mötet med sin gamla klubb.
– Det är lite skrämmande att tänka på vad som händer när såna som Franzén, Kronwall, Ericsson och Williams kommer tillbaka. De kommer inte bara att vara utvilade. De 30 matcher de spelar kommer att utgöra deras säsong och den vill de såklart göra bästa möjliga av, säger han med en
Ja, de som redan räknat bort The Big Red Machine kan få en obehaglig överraskning i vår.
* * *
Som Garden-stammis blir man ju närmast chockad när man ser att Sharks-fansen fortsätter elda på fast det står 1-4.
Det är bara han med trumman som verkar lite syrak.
Men han kanske förstått att hans bittre fiende Biffen put a spell on him redan i mittperioden.
* * *
Det räcker att ta ett steg in i Sharks-rummet och på sådär tio meters avstånd se Dogges blick för att förstå att han inte direkt slätat över lagkamraternas misstag under det korta lagmötet efter slutsignalen.
– Nej, säger han med mörk stämma, här pratas det hela tiden om att vi ska börja vinna i slutspelet. Men uppför vi oss så här kommer vi definitivt inte att vinna några slutspelsmatcher.
* * *
Henriks framspelning till Daniel var ju ett konststycke värt en egen utställning på Nationalmuseum.
* * *
Detroit-spelarna hastar efteråt iväg till bussen för att hinna med charter-flyget hem till Detroit.
Där landar de vid sju-tiden på söndagsmorgonen, lokal tid.
Sen får de vara hemma i ett drygt dygn, innan Red Bird – eller vad det nu är den där kärran heter – tar dem till New York för tisdagens fajt mot Long Island.
Det är inte som att de inte får göra skäl för alla de där stålarna…
* * *
Jo, Niclas, i och för sig. På papperet låter Vancouver som en bra hemadress. Men det regnar så förbannat där uppe.
* * *
När Brad May lämnar omklädningsrummet och får se yours truly i korridoren utanför lyser han upp.
– Ah, the rooster!
That’s me, folks.
* * *
Som om det inte vore nog med floppen på isen kan Patrick Marleau inte klä på sig själv efter matchen heller.
Manny Malhotra måste hjälpa honom med skjortkragen.
– Den har hamnat helt snett, säger Manny och knäpper upp översta knapparna åt lagkamraten.
Marleau ser lika orolig ut som vanligt.
* * *
Zäta håller med om att det var nära att han fick in pucken vid flera tillfällen, men det räcker inte för att han ska vara nöjd.
– Nej, den ska sitta också. Mitt spela måste bli mycket bättre, säger han och kliar sig i sitt täta men välansade skägg.
* * *
Jag vet inte om jag nånsin stött på aggressivare bilister än de som tutar omkring på vägarna i de här trakterna.
Är det något ni som spenderat mer tid än jag i Silicon Valley kan bekräfta?
* * *
Drew Miller var inblandad i förspelet till Dan Clearys 3-1-mål, så det var nog snarast så att han gav Sharks-spelana grå hårstrån ikväll.
* * *
Eftersom det inte finns några jobb i Michigan flyttar Red Wings-fansen mer än några andra och därför får The Big Red Machine alltid furstligt stöd överallt.
När jag försöker ta mig till parkeringen utanför Sharktank går jag rakt in i en månghövdad hop som står och väntar på att få en glimt av spelarbussen.
När den passerar utbryter hojtande, jublande segerfest – i fem sekunder.
Sällsamt.
* * *
Se på fan, det var tydligen en jordbävning ikväll också – å ena sidan kraftigare, å andra sidan längre norrut. I HP Pavilion kände vi ingenting. Men man undrar ju, vad skulle hända om en stor smäll inträffade mitt under en hockeymatch? Spricker isen då?
Det är nästan så man skulle vilja se det. Men bara nästan.
* * *
Nä, nu tar vi och slår igen Kalifornien-butiken.
Tack för att ni vara så många som var med så länge så sent.
Vi hörs i veckan – nånstans ifrån.

1-4, mindre än en  kvar, nu går jag till hissen. Slutrapport kommer nån gång under er förmiddag.

Ojvoj, Wings har vänt och leder plötsligt med 3-1.
Aningen för stora siffror om ni frågar mig – och det gör ni ju – men hajarna har slutat simma framåt och då vet ni vad som händer.
Nu behövs ett tidigt hemmamål i tredje, annars defilerar Wings in i kaklet.
* * *
De har, slår det mig plötsligt, tagit bort den gula Best Buy-bläffan från Sharktank-isen.
Ett begåvat beslut.
Den fick den i övrigt fina hallen att framstå som en Galne Gunnar-butik.
* * *
Underligast är att Sharks plötsligt begår så många simpla misstag.
Ska så begåvade spelare verkligen behöva göra det?
* * *
Underbar underhållning i en reklampaus:
Nån i jumbotron-teamet har uppenbarligen ägnat matchen åt att leta look-a-likes på läktarna och visar plötsligt åskådare som får finna sig i att bli jämförda med exempelvis Samuel L. Jackson och en komiker som jag såklart inte kommer på namnet på just nu.
Den bästa är tre cougars med voluminösa frisyrer. De liknas vid – Spinal Tap.
Till och med den gravallvarlige bloggaren lägger ut ett gapflabb.
* * *
Jamen det såklart – när Sharks äntligen får ett powerplay, då petar de igång ”Hajen”-temat i högtalarna.
I normala fall är ju det inte ett powerplay.
Det är en maskin.
Men just idag stötte de på ett väldigt bra boxplay.
* * *
Pavels kvittering kommer till efter en serie misstag det också – nån slår en fatal felpassning just som backarna ska byta och Dogge får i desperation kasta sig ut på isen igen – men skottet han avlossar är ingenting annat än hockeyporr.
* * *
Biffen börjar få en beef med han som slår på trumman.
Kan ingen förklara för fuben att han bara sabbar stämningen med sitt infantila dunkande?
* * *
Maltby ska vara väldigt glad över att Crankshaft inte får träff med sin open ice-propp i början av perren.
Där hade lyset kunnat slockna för veteranen.
* * *
Foliekorven får inte vada med i den här pausen.
Skandal!
* * *
Zäta blir hetare och hetare ju längre matchen får och det är på f-håret att han får in både en och två puckar.
Kommer nu, det tror jag verkligen.
* * *
Just ja, John J, den hade jag glömt. Bra minne du har. Men du får ursäkta om jag ändå inte går fram och nosar efteråt. Det skulle förmodligen leda till livstids avstängning från Sharktank..
* * *
Har en känsla av att Dogge har ett och annat att säga slarviga lagkamrater just nu.
När nästa inlägg publiceras vet vi om det hjälpte.
Hörs efteråt då.

Jaha, vi har 1-0 i första paus – efter ännu ett mål av den just nu rent dödlige Marleau.
Inte alldeles uppåt väggarna om ni frågar mig;  Sharks har inte lyckats bita sig fast i anfallszonen lika ofta som de brukar,  men de gånger de gör det lösgörs en power som ju är nästan skrämmande. 
Framförallt har det dock varit en stilig uppvisning i målburarna. Nabokov gjorde i sanning skäl för två minuters dånande ”Nabby”-ramsor efter insatsen på Clearys friläge i slutet,  och Jimmy Howard…jag vet inte, vad är det han druckit? Plötsligt har Wings ingen målvakts-issue längre och det är helt och hållet hans förtjänst.
* * *
Det kokar i den fullsatta hajtanken – bloggen har inte upplevt så förträfflig stämning sen…ja, senast i Washington, måste det ha varit.
Och liksom i huvudstan har ju hockeypubliken här verkligen  nåt att bli riktigt upphetsad över
* * *
Heck, Dogge håller ju för fan på att sätta en puck redan efter 20 sekunder.
Han är på väg att bli Paul Coffey.
* * *
Fast snubben som släpat med sig en trumma gör sig skyldig till en overkill.
Såna konstgjorda stämningshöjare behövs inte när åskan går av sig själv.
* * *
Zäta är på gång och kommer göra mål ikväll, det är jag helt säker på.
* * *
Det är häftigt att se Sharks komma in på isen genom den där hajkäften.
Likaså gillar jag ”This is shark territory”-meddelandet man ser överallt i hallen.
Men jag fattar inte att de inte använder temat från ”Hajen”-filmerna mer.
Det gjorde de när jag och fotograf Berggren var här och såg Winnipeg Jets 1995 och det var hur fränt som helst.
* * *
Jag tyckte jag hörde Dogge säga att han har svårt för just Datsyuk, men han får omedelbart in en fin pärla på den ryske magikern.
* * *
Om Homer haft en fungerande fot och kunnat spela hade Wings tagit ledningen i sitt första PP.
Jo, den puck Bertuzzi fumlar bort i målgården kan jag svära på att han styrt in.
* * *
John J, jag letade faktiskt inte efter Jumbo Joes susp.
Törs man fråga vad ditt intresse i det ämnet är?
* * *
Det ser bra lustigt ut när min kompis May ska försöka tackla Rob Blake och Blake bara flyttar på sig, så tuppälskaren brakar rakt in i sargen.
Ville man vara lustig skulle man förstås säga:
Mayday!
* * *
Kan någon förklara varför det ska vara reklamavbrott med 38 sekunder kvar av en period.
Dumheter.
* * *
En sån som Doug Janik är ingen riktig Red Wings-back, nej.
* * *
Det är ju rena festen i kommentatorsspåret.
Tack, er nattsuddare.
* * *
Zeppelinaren som traditionsenligt svävar över läktarsektionerna i pausen är formad som en korv inlindad i folie
Bra jävla konstigt, men jag gillar det ändå.
* * *
Nu ska här ätas korv och skrivas lite referat från de tidigare matcherna.
Fortsätt hälla i er det starka kaffet, jag återkommer nästa paus.

God morgon.
Är det verkligen nån där hemma som orkar vara med bloggen i denna okristliga timme?
I så fall ber jag fått lyfta på den imaginära hatten och buga så djupt det bara går (fast det blir inte särdeles djupt när man ser ut så här…).
Själv tänker jag veva på som vanligt och finns det publik så är ju det trevligt, annars får ni väl läsa när ni vaknat.
* * *
När vi stod i pressrummet i den kalla plåtlådan Sharks använder som träningshall skakade det plötsligt till i golvet i två sekunder.
Jag trodde det var Crankshaft Murray som hade smackat upp Marleau eller i sargen.
Men det var – jordbävning.
– Ja, kände du inte? Det var den andra den här veckan, hojtade PR-killen upphetsat och kunde efter en snabb utryckning på nätet upplysa om att det handlade om en 3.9:a på Richter-skalan.
Så nu har jag upplevt en quake också.
Häpnadsväckande.
* * *
Jag visste väl det!
The Rock är ett fuskbygge och snart kommer det att visa sig att såna som Paulie Walnuts, Vito Spatafore och assemblyman Zellman var inblandade i uppförandet.
Oh, Jersey – hela nationens lilla driftkucku.
* * *
Dogge Crankshaft kände inte jordbävningen ute på isen, visar det sig.
Men han har, som den nordkalifornier han är, varit med om saftiga smällar tidigare.
– Ja, under en halloween-fest vi hade för två år sedan började det skaka utav satan. Folk slängde sig under bord och stolar, men jag tyckte det var riktigt coolt, skrockar han.
Kunde man tänka sig, ja.
* * *
Innan Devils-vännerna kommentatorsspåret börjar gapa för mycket ber jag att få informera om att Jersey-fansen själva skäms som fan över det där pinsamma strömavbrottet.
Läs detta om ”The Mickey Mouse Organisation”.
* * *
Jag har en ny favorit i Wings:
Ville Leino.
Det visar sig att han – trots att han befinner sig i ett universum av Nickelback-diggare  – har fantastisk smak vad gäller både film och musik.
– Lou Reeds ”Berlin” är en favorit just nu, säger han.
Herregud, jag har aldrig hört på maken.
Go, Ville!
* * *
Det börjar bli sånt drag kring hockeyn i San Jose att Crankshaft allt oftare blir igenkänd när han rör sig mellan de flotta butikerna hemma i Santana Row – San Joses eget lilla Beverly Hills.
– Det är en väldig skillnad i år, hockeyn har verkligen blivit het. Men det är på ett väldigt lugnt sätt. Människorna som bor här är jäkligt framgångsrika och tjänar mycket pengar än vad vi gör, berättar han.
* * *
Tänk att Lidas skulle vara Last Swede Standing i Detroit.
Men så är han mas också och som en läkare som en gång skulle undersöka mig sa:
– Äh, masar. Dom måste man ju SLÅ ihjäl till slut.
* * *
När Dany Heatly  – eller Dagny, som vi ju kallar honom här – hör att även jag under mitt tillfälliga besök bor i Santana Row ropar genom omklädningsrumsröran:
– Åh, där finns det en Borders bokhandel. På den kan du köpa böcker.
En något oväntad kommentar…
* * *
Det är dock väldigt gött att se The Mule och Big E på isen under morgonvärmningen igen.
Och jag tycker att båda ser lika starka och hela ut som vanligt.
– Jag kan göra allt med knäet, men inte köra för fullt. Ännu dröjer det ett tag innan jag kan spela, berättar The Mule när han efteråt sitter intill Lilja i omklädningsrummet och försöker få en syl i vädret.
Big E, å sin sida, är tillbaka inom tio dagar.
* * *
De har hajfena på zambonin i Sharktank.

Sånt gillar vi i den här bloggen
* * *
Matchen mellan Bruins och Rangers rullar i Sharks kabyss efter morgonvärmningen och när Sturm får straff går Jumbo Joe Thornton, i bara kalsongerna, fram till tv-skärmen och ropar:
– Bakhand, shelf.
När Sturm istället sätter den rakt i benskydden på Henke grimaserar den halvnakne bjässen besviket.
– Oucsh, suckar han.
* * *
Red Wings-ynglen Abdelkader och Helm har fått nya smeknamn av veteranerna Kris Draper och Kirk Maltby, rapporterar Helene St. James i Detroit Free Press.
Dom kallas numer Lloyd Christmas och Harry Dunne – precis som karaktärerna i filmen ”Dum & dummare”.
– Varför? Sitt bredvid dem en stund så förstår du, säger Draper.
Ynglingarna avfärdar dock anklagelsen om svagsinthet.
– Dom är bara avundsjuka på den fina utbildning jag har, tror Abdelkader.
* * *
Här är inte direkt som på Mallis – för att nu tala som en sann borlängebonde – men efter en vinter i New York känns det alldeles fantastiskt att man inte behöver ha på sig mer en kavaj och kan sitta på uteserveringarna i Santana Row och dricka sitt kaffe.
Men det staden San Jose ger tar hockeyklubben Sharks igen genom att skruva ner temperaturen i hallen till rent arktiska nivåer.
Jag har inte varit i en så kall hockeylada sen Tunabro spelade i ett tält kallat Gyllerinken.
Ett par vantar hitåt, tack.
 * * *
I Sharks omklädningsrum råder efter morgonvärmningen livlig debatt om Drew Millers frisyr.
Red Wings-forwarden råkar nämligen vara lika gråhårig som Charlie Watts – trots att han bara är 25 år.
– Hur är det möjligt? Varför händer det? Kan det bli lika med mig, ojjar sig Jamie McGinn.
So what, tänker jag och försöker dölja mina distingerade tinningar. Förr eller senare händer det, då kan det väl lika gärna börja vid 25.
Men Miller ska kanske förbereda sig på en och annan taskig kommentar på isen ikväll…
* * *
Jag har en T-hirt med en tupp på – det är ju jag som är the rooster… – under förmiddagen och det tycker Brad May är fint.
– Den ser nästan ut som duvan jag har här. Kolla, säger han och sträcker fram en smutsig baseboll-kepa.
Lilja himlar med ögonen och upplyser om att May alltid ska prata med alla hela tiden, men inte mig emot – min tupp SKA hyllas.
* * *
Ni har förstås alltid undrat hur det ser ut vid Dogges plats i Sharks omklädningsrum.
Tillåt mig stilla nyfikenheten. Here it is:

* * *
Zäta deltar inte i morgonvärmningen och jag börjar noja över att axeln gått sönder igen.
Men nejdå.
– Det var frivillig värmning och man ska väl inte vara på isen mer än man behöver, upplyser han innan han trampar iväg mot spelarbussen och de talrika Wings-fansen som står vid backstage-entrén och ska ha autografer.
* * *
Sharks-coachen McLellan, som ju var assisterande åt Babcock så sent som för två säsonger sedan, är inte direkt ledsen över att Homer inte spelar den här matchen.
– Hur vi andra tränare än försöker få våra killar att göra samma sak finns det ingen i hela världen som är lika på bra på det han gör, heter det under morgonens presskonferensen.
Det är ju så man blir lite stolt.
* * *
Hade glömt hur sjukt högt upp de placerat pressläktaren i den här hallen.
Det är så man får ha kikare för att se ner till jumbotronen.
Snart kommer PR-gubbarna med syrgastuber.
* * *
Dogge lovade bra match i morse.
– Vi tänder alltid till lite extra när vi spelar mot Wings. Och det är garanterat lika för dom. Vi har viss rivalitet going.
Så brygg starkt kaffe där hemma i gryningen – det här kan bli nåt att minnas.
Vi hörs i första paus.

Oj, jag är rädd att jag gav redaktörerna hemma i Stockholm fel tidsangivelse. Matchen börjar först 04.30, svensk tid.
Sorry.
Återkommer med riktigt, första inlägg framåt den bistra vargtimman.

Jag lovade ju att hylla den av er som först kunde gissa var jag skulle åka den här helgen.
Så härmed ber jag att få utse gamle Offroad – en av mina stammisar – till världens bästa människa.
Han tippade på San José och i San José befinner jag mig sedan ett par dygn tillbaka.
Här blir det natten – eller kanske snarare morgonen – till söndag match mellan två väldigt fina hockeylag som heter Sharks och Red Wings och bloggen ska rocka, är det tänkt.
Nya hyllningar utlovas om ni är med mig i den sena timmen.
Tills dess kan ni studera detta lilla Crankshaft-porträtt, taget genom hönsbursnätet i Sharks  svinkalla träningshall en morgon när jordbävningarna gick i The Bay Area (och nej, jag vet inte varför det lyser i resåren på tröjorna…bara blev så. Kanske spökar det i Sharks Ice at San Jose, som hallen heter).

Vi hörs i natten.

Ni får noll chanser att gissa vem medianissarna omringar i Rangers omklädningsrum efter matchen.
Det var inte bara säsongens match för Avery.
Det var nog karriärens.
Han hade en assist även på fjärde målet och utsågs till matchens förste stjärna med acklamation till och med från bistra motståndare.
Fortsätter han likadant ser säsongen plötsligt mycket ljusare ut för Rangers del, för när han spelar så här elektrifierar Page Six Sean hela laget.
Men tyvärr möter dom ju inte Dallas varje kväll…
* * *
Inget mer tumult utbryter på pressläktaren.
Det är bara en kameraman som ställer till det lite när han ställer sig på en stol och hetsar fram glada jumbotron-bilder på Gris-Olle och hans polare.
Just då har vi ett ganska öronbedövande bröl i öronen
* * *
Avery själv skakar dock lätt på huvudet när han får frågor om han var extra tänd för att han mötte Stars.
– Nej, säger han, jag tror inte det. Det kändes inte så.
Yeah right, Sean, yeah right.
* * *
Henke är på strålande humör i sitt hörn efteråt – i synnerhet som Loui Loui inte gjorde några mål.
– På deras andra mål var jag orolig. Jag trodde han touchade pucken och stod bara och väntade på att speakern skulle säga Eriksson. Det var väldigt skönt när han inte gjorde det, skrockar Kungen.
* * *
Tårtan och Skränfock-Crawford hade tydligen en liten ”konversation” i spelargången efter slutsignalen, men om vad får vi inte veta.
– Det var mellan mig och ”Crawey”, säger Tårtan kort på sin presskonferensen.
* * *
När Loui Loui hör om Henkes kommentar spricker det dystra förlust-anletet upp en smula.
– Jag kan ha varit på den, säger han, dom kanske ändrar i protokollet framöver…
* * *
Unge James Neal verkade riktigt tyken på Avery i sista.
Klantigt.
När man kommer ur balans, då har han vunnit.
* * *
– Tjena Olle, säger jag när jag kommer in i Dallas omklädningsrum och ser Turco sitta kvar, sist av alla, och deppa i sitt fula underställ.
Nej, det gör jag inte.
Men det är nära.
* * *
Det där med att Loui Loui häromåret gjorde ett mål på Henke är föremål för ivrig debatt i göteborgskretsar, visar det.
– Han påminner mig alltid när vi ses på somrarna, men jag brukar hävda att han egentligen missade skottet och bara hade en massa tur. Så var det, slår Henke fast.
* * *
Och hur tror ni Page Six Sean är klädd när han möter nyfikna murvlar?
I babyblå shorts, vita knästrumpor och en tajt, svart hoodie med orden ”Sean Avery” i modernt tryck på ryggen…
* * *
Henke hotar med Aftonbladet-bojkott om det står att Eriksson kan ha gjort det där målet.
Såna har vi nog av, så, hey, bara så ni vet, Loui Loui var INTE på pucken!
* * *
Det är, förstås, lågmält i Dallas-kabyssen efteråt.
Till och med Brenden Morrow håller tyst – överallt.
* * *
Tårtan får nya frågor om han är rädd för att Henke ska slita ut sig.
– Nej, vad jag är rädd för är journalister som skriver det så ofta att han börjar tro på det själv, fräser coachen.
Vadå, det är väl ingen som sagt nåt särskilt om det…
* * *
Ser aldrig Grosse efteråt, men Loui Loui bekräftar att backbjässen hade flertaliga duster med Avery.
– Det blir ju så alla, alla är väldigt sugna på att trycka dit honom, förklarar han.
* * *
Henke saknade faktiskt Joel ute på isen.
– Ja, det kändes lite konstigt. Han har ju varit där när vi mött dem de senaste åren. Det var lite tomt.
* * *
Alicia Keys dånar på hög volym i Rangers omklädningsrum när vi stövlar in.
Bra som fan, förstås, men är det verkligen vad hockeykrigare firar segrar till nuförtiden?
* * *
Skor är noga och bör får kosta.
Detta apropå kommentarer om att pjucksen skulle vara för dyra.
* * *
Nä, nu ska jag gå hem och packa.
Biffen har bagarväckning och flyger sen långt bort över helgen.
Nån som kan gissa var?
Första rätta svaret belönas med en hyllning i nästa inlägg.
Det lär dock inte komma förrän under helgen. Till dess vill jag påminna om att det nu är allra sista rycket i det fabulösa Guldskölden-racet.
Rösta här.