Och vem stod i baren när vi klev in i det hemska 80-talsetablissemanget på Affina Hotel för att värma upp innan Springsteen-spelningen på Garden?
Mike Keenan.
– Hey coach, sa jag, som kan bli rätt språksam efter några Heineken, ska du också se showen?
Keenan log glatt, men sa att han nog inte skulle det.
Han var liksom bara där och hinkade bärs.
Coolt.
* * *
Nädu,  EJN.
Det är en riktig avstängning som drabbar Glenncross.
Han inte bara träffar Drury i huvudet – Rangers-kaptenen är inte i närheten av pucken.
Sån skit måste bort, så är det bara.
* * *
Tänkte fråga Keenan om svenskar han coachat också, men lät bli.
Ämnet Anders Eriksson hade kunnat leda till en blodig konflikt, är jag rädd.
* * *
Bara en match idag.
Men i lördags var det 714.
Kan inte NHL sprida gracerna en smula?
Som det är nu kvävs man i överflödet av matcher ena dagen – och skrumpnar av törst i bristen på matcher nästa
* * *
Pilsnerfilmsgubben Boudreau har gjort klart att Nyllet aldrig mer får spela för Washington.
Det spelar alltså ingen roll vad veteranen från Huddinge gör, hur hårt han kämpar, hur mycket han kan tänkas förbättra sitt spel.
Pilsnergubben gillar honom och då får man inte vara med.
Man häpnar.
Att en coach låter sin personliga motvilja mot en person styra uttagningarna vittnar inte om någon överdriven storhet, vare sig mänskligt eller professionellt.
* * *
Efter Springsteen-spelningen – som var sanslöst bra, men mer om det i andra sammanhang –  gick vi förstås på Elaine’s.
Där insisterade The Oak Man på att ha ketchup till sin spagetti bolognese och det tog ett tag innan vi lyckats förklara för en chockad Elaine att svenskar faktiskt HAR ketchup på pasta.
– Vi är inte som italienare, slog foto-Nilsson fast till slut.
Elaine gjorde en klentrogen grimas, tog en ny titt på Ekens röda härva till tallrik och utbrast:
– God knows you’re not…
Det tyckte jag var väldigt kul.
* * *
Jason Williams blir borta åtta veckor, meddelas det från Motown.
Låter lite, tycker vi som såg knäet vika sig under powerforwarden mot Toronto.
Huh, det var minst lika mycket skräckfilm som den där paranormal-filmen som skrämmner skiten ur amerikanerna just nu.
* * *
Eken har aldrig sett Springsteen förut och var mer eller mindre chockad efter den tre och 45 långa urladdningen på Garden.
– Utan tvekan den bästa konsert jag varit på, flämtade han.
Så brukar det känns första gången.
* * *
Bröderna Brothers har börjat träna ihop igen, så nu kan Henrik torka tårarna.
Enligt Daniel, som alltså är tillbaka på isen efter sin fotskada, har sådana runnit på brorsan den senaste månaden.
– Han grät sig till sömns varje natt under min frånvaro, säger en flinande Daniel till Vancouver Sun.
Henrik dementerar och säger att han snarare varit sur på sin tvillingbror.
– Han sa åt mig att jag såg trött ut och behövde röra på fötterna mer. Då blev jag förbannad och lät bli att prata med honom på två dagar, berättar han.
Det är aldrig tråkigt att läsa Vancouver Sun.
* * *
Ännu mer tack för alla trupper ni levererar i kommentatosspåret.
Fortsätt gärna.
* * *

Hedbä! Hedbä! Hedbä!
Det är mitt uppmaning till Becks granne – alltså Thrashers-coachen Anderson – inför Atlantas resa till New York på torsdag.
Vi vill ha blågul målvaktsduell då.
Bloggen ser överhuvudtaget mycket fram emot den matchen.
Det var alldeles för länge sen det var liveshow på Garden, eller hur?

Nä, jag har fortfarande inte fått någon riktig ordning på vätskebalansen efter gårdagsnattens rummel nere på Bowery och att författa  inspirerade blogginlägg i såna lägen känns som att dra en jävla timmerstock genom skogen.
I’m too old for this shit, som Danny Glover sa i ”Dödligt vapen”-filmerna.
Å andra sidan kan jag ju glädja mig åt att jag samtidigt är tillräckligt gammal för att säga nej när det ringer och glada Eskilstuna-musiker ringer och tycker att jag ska ut och härja även ikväll…
* * *
Jag yrade ju redan före säsongen om att Toronto skulle bli att räkna med i år.
Det har känts som en osedvanligt misslyckad profetia, till och med för att vara jag.
Tills nu.
För nu har Monstret börjat visa varför han fått ett så förpliktigande smeknamn; satan så bra han var.
– Han sprider en helt annan trygghet i laget, alla litar på honom nu när han fått visa vad han går för, säger Rickard Wallin när jag talar med honom på telefon efter matchen.
Jag, å min sida, börjar lita på att jag inte var helt förvirrad när jag påstod att Leafs skulle kunna nå playoff.
* * *
Blev ju inte så mycket Avery-cirkus idag heller.
Det satt några dönickar på läktarna och buade när han hade pucken, men Phaneuf verkade inte det minsta intresserad av att stå upp för Elishas heder.
Så tråkigt.
* * *
Man blir ju varm i hela bröstkorgen varje gång man ser Börje Salming.
Han ser lika hård och cool och magnifik ut som Zeb Macahan.
* * *
Fast kanske har Glencross fel på ögonen och trodde att Drury var Avery när han sänkte honom ?
Det hade inte ursäktat det fega övergreppet.
* * *
Bobby Hull, däremot, ser ut som Ted Kennedy efter fjorton scotch.
Coolt det med, fast på ett annat sätt…
Men det var lite rörande att se hur lycklig han var över att Brett blev invald i Hall of Fame.
* * *
Jo, lite oroande är det att höra att Henke störs av nåt skit i ena benet.
Men man får väl lite på honom när han säger att det inte är något allvarligt.
Och viktigast av allt:
Rangers flög hem direkt efter matchen i natt, så han hinner hem till ”The River”-showen på Garden.
* * *
Till och med Don Cherry, den gamle Sverige-hataren, satt i CBC-studion och tungomålstalande om Monstret.
– Det är den här Gustavsson som räddat säsongen i Toronto, morrade han.
Då vet man att det är något riktigt stort på gång.
* * *
Ni har väl sett att även Big Papa Wennerholm befinner sig på nordamerikansk jord nu?
Här blir han ett tag.
Så håll koll även på den bloggen.
http://blogg.aftonbladet.se/26380
* * *
Inte nog med succé och seger.
Monstret kunde glädje sig åt gratismiddag i natt också.
En Rickard Wallin med smådåligt samvete bjöd.
– Det var ju jag som begick markeringsmissen när Detroit spräckte hans nolla, så ja…jag får nog bjuda Gurra på lite käk, skrockade han under det där telefonsamtalet.
* * *
Nu ska jag varva ner med nåt gammalt ”West wing”-avsnitt.
Och i morrn:
Garden.
”The River”.
Blir nåt det.
Bloggen återkommer i veckan.

Jag ber att få säga som Niklas Erikssons son Kalle när jag träffade honom första gången.
Han var då fem år och när Movägens egen Larionov försökte presentera mig tittade han upp, blängde på mig i två sekunder sa:
– Hockey!
Just det.
Hockey!
Vad mer skulle det finnas att säga?
Ingenting denna lördag i alla fall.
Jag ska bara sitta nertryckt i korresoffan, med kaffe och snus och cigaretter delivery-krubb på armlängds avstånd, och se på hockey.
Ambitionen är att följa Toronto-Detroit och sen knäppa över till Calgary-Rangers, men man vet ju hur det brukar gå.
Lär bli ett schizofren zappande och ingen koncentration alls.
Hänger ni med?
Hoppas det.
* * *
Roligt med alla kommentarer om min lilla OS-trupp.
Konsensus verkar vara:
Crankshaft måste med, han är den ende som kan utföra nödvändiga polisiära uppdrag på isen.
Ja, kanske det. Ericsson, Hjalmarsson och inte minst The Kron Wall of Pain kan också vara fysiska, men fullt lika mycket respekt med sig som Murray.
Men vem ska han peta, menar ni? Jag tycker det är extremt svårt att vaska fram sju backar. Konkurrensen är ju brutal.
* * *
Enligt New York Post ringde Page Six Sean häromdagen till Elisa Cuthbert och bad om ursäkt för den förnedrande kommentarerna i Calgary förra året.
– Hon är en toppentjej och godtog min ursäkt, säger han.
Well, herr provokatören försöker förstås gjuta så mycket olja på vågorna som möjligt inför återkomsten till Saddledome i natt.
Men Phaenuf har inte godtagit någon ursäkt och inte Flames-fansen heller, så han lär få det hett om sina säklerligan välvaxade öron.
Det enda trista i sammanhanget är att Avery varit så blek på slutet att han knappt får spela och Tårtan lär inte bjuda på några extra cirkuskonster bara för underhållningens skull.
* * *
Jaha, en annan var ju på Kent-fest igår kväll.
Det är en av huvudorsakerna till att jag inte kommer att lämna korresoffan under HELA kvällen.
De må ha lugnat ser sig, men de vet fortfarande hur man gör en biff mör….
* * *
Fast Freddy Shoestring tycker inte att det ska bli så märkligt att möta Rangers ikväll.
– Jag var ändå inte där så förfärligt länge, säger han till NHL-bloggen.
En dröm har lille Birger dock:
Han vill sätta en puck på Henke.
– Det vore underbart, han blir så jäkla sur…ha ha.
* * *
Det börjar se ut som att Zäta är på väg att bli sig själv igen, inte sant?
Det betyder att Monstret får en riktig examenskväll hemma i Air Canada Center ikväll.
* * *
Jag skulle också vilja ha telefonnumret till Elisha Cuthbert…
* * *
Vigge Hedman var fin när jag frågade om han möjligen åkte på en hjärnskakning i samband med Chris Neils uppläxning.
– Nä, som jag ser det har jag i alla fall ingen hjärnskakning, sa han lugnt.
Ha!
* * *
Apropå svårt:
Jag sitter och funderar på hur Kanadas OS-trupp skulle kunna tänkas se ut.
Där kan vi snacka om konkurrens.
Är det någon som vill komma med ett första utkast?
USA-, Ryssland- och Finland-trupper är också välkomna.
* * *
Ja, då är det väl bara att parkera i den där slitna gamla skinnpjäsen då.
Kommentera hur mycket ni vill i natt.
Jag kanske återkommer med någon liten synpunkt senare under kvällen, beror helt på om jag får ordning på vätskebalansen.

Först som sist denna grå novembereftermiddag på Manhattan:
Brage är tillbaka i Superettan.
Det tycker den här bloggen är väldigt, väldigt, väldigt roligt.
Och nu tillbaka till hockeyn.
* * *
Någon efterlyste den här om sisten och varför inte?
Här är Biffens OS-trupp.

MÅLVAKTER
Henrik Lundqvist – NY Rangers
Jonas Gustavsson – Toronto Maple Leafs

BACKAR
Nicklas Lidström – Detroit Red Wings
Niklas Kronwall – Detroit Red Wings
Jonathan Ericsson – Detroit Red Wings
Mattias Öhlund – Tampa Bay Lightning
Victor Hedman – Tampa Bay Lightning
Tobias Enström – Atlanta Thrashers
Niklas Hjalmarsson – Chicago Blackhawks

FORWARDS
Henrik Zetterberg – Detroit Red Wings
Johan Franzén – Detroit Red Wings
Tomas Holmström – Detroit Red Wings
Peter Forsberg – ?
Nicklas Bäckström – Washington Capitals
Daniel Alfredsson – Ottawa Senators
Daniel Sedin – Vancouver Canucks
Henrik Sedin – Vancouver Canucks
Loui Eriksson – Dallas Stars
Samuel Påhlsson – Columbus Blue Jackets
Fredrik Sjöström – Calgary Flames
Mikael Samuelsson – Vancouver Canucks
Kristian Huselius – Columbus Blue Jackets

Några kommentarer
•Det är alltså bara NHL-spelare i min trupp. Det är bara såna jag har koll på och eftersom OS ska avgöras på liten rink ter det sig rimligt att de
•Jag utgår helt kallt från att Foppa verkligen kan spela och att The Mule hunnit bli hel. Om det inte går får vi nog fan testa med Patrik Berglund och/eller Rickard Wallin.
•Egentligen skulle jag helst se Hedbä som andremålis, eftersom han om inte annat är garant för riktigt bra stämning i truppen, men han är ju inte ens uttagen i den stortrupp Bengt-Åke måste plocka ur så det skulle ju bara vara poänglöst att nominera honom.
•Det är ett elände med backarna. Utöver Lidas och Kron Wall of Pain kan praktiskt taget samtliga bytas ut mot en bunt som blivit över. Ja, ni vet. Edler, Grossman, Tallinder, Murray Särskilt intensivt saknar jag dock  Johnny Oduya, men läsare som följer Devils noggrant hävdar att han är ur form och tills vidare litar jag på dem.
•Vad gäller Fast Freddy Shoestring har jag tidigare erkänt att jag gärna ser honom i Vancouver för att han är en så utmärkt person, men efter att ha sett honom som ena länken i den bästa penalty kill-enheten i ligan förra året är jag övertygad om att han skulle göra ett enormt jobb i en checking line med Samuel Påhlsson och Tomas Holmström eller Micke Samuelsson.
•Hedman är en liten chansning förstås, men jag tycker det känns som att det finns anledning att utnyttja det faktum att han och Öhlund redan utgör ett färdigt backpar.
Synpunkter?
De är hjärtligt välkomna, förstås.
* * *
Här har varit stiltje ett tag, men som åtminstone några av er vet har jag ett vanligt korre-jobb att sköta åt Aftonbladet också och det har varit en hektiskt vecka, inklusive  besök hos självaste Barack i DC.
Dessutom var jag tvungen att se Yankees vinna World Series i går – och sedan fira det riktigt grundligt.
Men om det kan ni läsa mer på annat håll vad det lider.
* * *
Att döma av hur de spelat på slutet kommer Tom Renney att känna igen sitt Rangers när de kommer till Edmonton ikväll.
Kul, hur som helst, att se Blåskjortorna mot sin gamla boss.
* * *
Marco Polo-Persson finns i The Joe ikväll, för tungviktsmötet mellan Wings och Sharks.
Så missa inte USA-bloggen.
* * *
Ja, Niclas Bergfors är ju också ett namn som börjar kännas lite olympiskt, helt plötsligt.
Men han ingår inte heller i den preliminära truppen och det ter sig allt märkligare att SOK tvingat hockeyförebundet till en sån.
Vad är poängen med det? Ska inte SOK bara bry sig om att vi får så bra folk som möjligt på plats?
* * *
Hoppas Henke hinner hem till New York i tid på söndag.
Favoriten Springsteen spelar på Garden då – och ska framföra hela dubbelalbumet ”The River”.
Ojvoj!
* * *
Är ni uppe och kollar i natt är det bara att mata in kommentarer.
Till sist, en gång till:
Brage!

Sällsam tredjeperiod.
I Ovies frånvaro kändes det som att Caps samlade sig till en alla-för-en-insats och vände på tillställningen med ren djävlar
Men trots att de tidvis såg aningen bortkomna ut lyckades Blue Jackets hela tiden svara och en och fyrtiofem in i övertidsperioden kunde alltså Umberger avgöra,
Så kan det gå, som Kurt Vonnegut sa.
* * *
Jag blev så till mig att jag satte en ”The End” i rubriken redan på förra inlägget.
Sorry, så bekvämt var det inte meningen att jag skulle göra det för mig själv.
Här kommer det riktiga slutet.
* * *
Det kommer inga klara besked om Ovies skada efteråt.
Men han ser helt normal ut när han en halvtimme efter slutsignalen kommer gående genom omklädningsrummet och halsar ur en vattenflaska – ja, så normal som Ovie nu KAN se ut – och eftersom det talades om att han eventuellt skulle återkomma i tredje kan det inte vara så förfärligt allvarligt, tycker man.
Eller så hoppas jag bara.
Skulle han bli borta länge är det inte bara ett avbräck för Capitals.
Det är ett hårt slag för alla som tycker om att titta på hockey.
* * *
BaconBerglund i kommentatorsspåret:
”Häller nån öl på Ken så gapar han ju bara och tackar”.
Klassiskt!
* * *
Bäckis snörvlar som en hel dagisklass när jag springer på honom efteråt.
– Det är inget vidare. Igår låg jag helt knockad hemma, berättar han.
Men när han vaknade i morse var febern borta och då bestämde sig Gästrike-vikingen för att spela ändå.
Det är ju det jag säger:
Bäckis är Washingtons Clarence Clemons.
* * *
Man behöver inte kunna läsa läppar för att tyda den rosenrasande Pilsnergubbens utfall mot domarna när Steckel åker på sin tveksamma goaltender interference-tvåa i början av tredje.
Om Lex Strömberg varit i bruk även här hade han fått böta en årslön.
* * *
Det var inte huvudet Husse gjorde illa i krocken med Jurcina.
Det var käken och ett öra.
– Ja, det ringer fortfarande i örat, grimaserar han
Förhoppningsvis går det över fort, för som någon konstaterade i kommentatorsspåret:
”Juice” ser ut som en OS-kandidat.
– Det beror ju på hur Bengt-Åke vill att vi ska spela, men om de satsar offensivt kanske jag skulle kunna passa in. Och det vore helt klart en dröm att få vara med, säger han.
* * *
Hitchcock, å sin sida, har några savelosande utbrott på valda backar efter Caps 4-3-mål.
Det är så det skvalpar i hakorna…
* * *
Till och med Bäckis, som vanligtvis nästan heller sjunger leksandsramsor än ägnar sig åt självberöm, tycker att 1-0-målet var rätt grant.
– Ja, flinar han, det blev lite klapp-klapp där.
Det blev ju det.
* * *
Att gå in i en gästkabyss när ett lag har bråttom till flyget är att utsätta för rätt allvarliga risker.
I bästa fall gör man bara bort sig.
Som idag.
Under min första minut inne hos Blue Jackets blir jag tre gånger halvt omkullsprungen av stressade materialare,  snubblar på ett par trunkar och river ner några målvaktsklubbar som står lutade mot en vägg.
Det är rena parodin.
* * *
Han må vara ett rundningsmärke i egen zon, men framåt får man säga att Mike Green har sina förtjänster.
Det här ar nionde matchen i rad han bokfördes för poäng – ett stiligt personligt rekord.
* * *
Familjen har äntligen kommit ner från Alberta, så nu börjar Anton Strålman känna sig riktigt hemma i Ohio.
– Det var lite chockartat när jag blev trejdad från Calgary, men nu är jag nöjd. Killarna är kanon och jag får spela mycket mer än jag skulle fått med Flames.
Det gissar jag att Bengt-Åke uppskattar också.
* * *
Först The Mule, sedan Gaborik och nu kommer dessutom uppgifter om att Sälen skadat sig i en axel och kan bli borta resten av säsongen.
Det är ett förödande slag för Partille Hockey…
* * *
När jag ramlat färdigt inne hojtar Husse efter mig.
– Du reser alltså bara runt på en massa matcher? Vilket skönt jobb.
Ja, det enda som saknas är en hockeylön.
* * *
Nu ska vi se om Yankees kan ta och stoppa ner Phillies i ett riktigt djupt hål.
Blir mumma att titta på!
Vi hörs när vi hörs.

4-5.
JAckets avgör i ett PP i övertidsperioden,

Mer kommer såsmåningom.

Drygt 22 sekunder kvar.
Då kvitterade Blue Jackets det som just då var 4-3-ledning för Caps.
Så här blir det förlängning.

Ni hänger ju med bättre än vad jag gör.
Ovtejkin har alltså gjort illa sig.
Men PR-männen kom just förbi och sa att det fortfarande finns en chans att han återvänder i slutperioden.

Columbus har vänt.
Först snurrar Nash upp stackars Green så det fortfarande fladdrar i byxorna, sedan gör sig Theodore skyldig till den värsta tavlan i Washington sedan Bill Clinton började vänstra med Monica Lewinsky.
Han ställer sig bakom kassen för att ta emot en puck som skickats iväg genom rundeln, men den studsar helt löjeväckande på målvaktseländets klubba och ut i slottet där Umberger kan stoppa in den i tom kasse.
Morsning korsning.
Han kanske ändå inte är så mån om att göra sig kvitt sitt förödmjukande öknamn.
 * * *
Caps försöker, men Mason är svinaktigt bra igen och det ser ut som att Ovie börjar bli lite frustrerad.
Det kan slita på två sätt.
Antigen blir han ännu grinigare och slutar fungera – eller så exploderar han i en sån där klassisk tredjeperiod när ingenting kan stoppa honom.
* * *
Nashs soloåkning vid kvitteringen är ju fin, men att ta sig förbi Green ser inte ut vara svårare än det är att passera en parkbänk på stan.
Han bidrar fan inte med mer i defensiven än vad genomsnittliga målvakter gör i offensiven.
* * *
Mja, Boll har i alla fall ingen bollkänsla när han ger sig på Ovetjkin under käbblet vid Blue Jackets-båset i början av perioden.
Där får ju Caps ett powerplay helt gratis.
Synd bara att domarna envisas med att kvitta så förbannat.
Jag vill se fyra-mot-tre-lägen.
* * *
När Blue Jackets får powerplay ser Hitchcock givetvis till utnyttja det faktum att Anton Strålman är högerskytt.
Det kommer Bengt-Åke Gustafsson också att göra.
* * *
Wictor: Samme har alltid haft 26 – och just därför är det ett klassiskt nummer.
Men jag uttryckte mig inte särskilt klart där, det medges.
* * *
De ser inte ut att ha fixat till det ihåliga plexiglaset bakom gästernas bås.
Men ännu är det ingen som hällt öl över Hitchcock.
Det är förmodligen ett hyss reserverat exklusivt för Tårtan.
* * *
Jag kan inte minnas att jag nånsin såg Vermette så här kreativ när han spelade för Senators.
* * *
Per hann före i kommentatorsspåret, men likafullt.
Jag trodde den tjeckiska hockeyfrillan var lika död som vinylskivan, men Voracek verkar ju vara ute efter att hylla landsmannen Jagrs tidiga 90-tal i Pittsburgh.
Galant.
* * *
Stämningen i Verizon har sjunkit. Eller åtminstone blivit otåligt irriterade.
Dom börjar bli bortskämda i huvudstaden.
* * *
Nu åker vi igen.
Mer show, tack.
Slutrapport följer.

Caps leder med 1-0 i första paus, efter en bedårande klapp-klapp-uppvisning Bäckis både initierar och sedan knyter ihop.
Han slår en passning bakom ryggen, sedan går pucken som på snöre mellan Fleischmann och Semin innan samma Bäckis alltså sprätter in den bakom en grundligt uppsnurrad Mason.
Om du missade den är det bara kolla highlights-visningar kommande veckan.
De kommer att plugga det shownumret.
Hårt.
* * *
Det är naturligtvis inte fullt lika sanslös stämning som under de där playoff-duellerna i april och maj, när man såg att Ekens mun rörde sig men ändå inte kunde höra ett ord av vad han sa.
Även en sån här serielunkskväll förvandlas dock Verizon till ett illrött inferno och emellanåt smärtar det i hörselgångarna nu också.
* * *
Blue Jackets spelar helt okej, även offensivt.
Om det inte varit för att Theodore tydligen vill visa att smeknamnet ”Three or more” inte alltid har täckning hade både Juice Huselius och en utmärkt Vermette nätat.
* * *
Ho ho, om Caps ändå lyckats ”göra” en Niclas Wallin och sätta pucken i eget mål under den avvaktande utvisningen…det hade varit väldigt stort att ha fått vara med om.
* * *
Dock:
Gästerna bör undvika att dra på sig utvisningar.
Att bjuda Capitals på powerplay är som att lämna dörren öppen för inbrottstjuvar.
* * *
Det är  lite nervöst att se Juice Huselius ligga och ta sig åt huvudet efter krocken med eländige Jurcina.
Vi behöver inga fler OS-kandidater på skadelistan.
Men det ser ju dessbättre ut som att han reder sig.
* * *
Vi får se en splitscreen med Pilsnergubben och Hitchcock på monitorerna uppe på pressläktaren och man kan konstatera att Avery hade fel.
Hitchcock vinner coachernas fläskduell rätt så lätt.
Han har en dubbelhaka som får min egen att framstå som en kroppsdel på Markus Schenkeberg.
* * *
Radarpar kanske är att ta i, men jag ser då Bäckis spela Semin – och vice versa – flera gånger.
Samarbetet före målet var det till exempel inga fel på.
Eller Rille, står du fast vid dina åsikter?
* * *
Med tanke på de där Avery-kommentarerna om pilsnergubbens rondör är det ju rätt lustigt att de underhållningsansvariga använder Fatboy Slim för att elda på publiken här inne…
* * *
Hur är det, Jared Boll i Columbus…har han nån bollkänsla?
Förlåt igen…
* * *
Jaha, då hoppas vi på mer show då.
Jag är på sedvanligt vis tillbaka i nästa paus.