God afton från Washington D.C.
Bloggen har, som bloggen påpekade redan igår (Grrr, DD…), ärenden i huvudstaden i morgon bitti och valde därför att förflytta sig hit redan idag.
Caps möter Blue Jackets och det kan bli kul.
Hoppas ni hänger med.
* * *
Redan på tåget hit tänkte jag att, ja, när jag nu kommer till Verizon och slår på datorn kommer det förstås att ha hänt nåt anmärkningsvärt på Garden.
Mycket riktigt.
Henke höll säsongens första nolla.
Så är det alltid. De få gånger jag inte ser Rangers på Garden missar jag nåt.
Jag kanske ska hålla mig borta?
* * *
En fin känsla att kliva komma till Verizon och studsa nerför trapporna vid pressentrén på baksidan igen.
Det var ändå här jag, i våras, såg en de bästa jävla hockeymatcher som någonsin spelats.
Jag tänker på konferenssemin när både Ovie och Sid The Kid gjorde hat tricks och vi på läktarna bara satt och gapade åt showen.
Lika fantastiskt ska man inte förvänta sig att det blir denna första söndag i november, men man vet aldrig.
Om Ovie och Bäckis och Semin är i form och vill bevisa nåt, då kan vad som helst hända.
* * *
Hade Kurt Russell och Goldie Hawn bakom mig på tåget från Penn Station i förmiddags.
De klev av i Philly och mitt tips är att de ska på fjärde World Series-matchen ikväll.
* * *
Jag har en liten fäbless för Blue Jackets också.
De är inte precis hockeyns Harlem Globetrotters – de coachas av Ken Hitchcock, mind you – men det finns en väldig massa karaktär i laget och nu ingår en hel bunt svenska favoriter i truppen också.
* * *
Igår var det svettigt  i korresoffan.
Jag skulle spana på hockey – framförallt The Clash of The Kronwalls i Saddledome– men var samtidigt tvungen att hålla koll på Jerekbos övningar i Milwaukee. Och så ville jag ju följa Yankees tredje match i World Series (A-Rod for president!).
Såna kvällar blir man ungefär som Russel Crowe i ”A beautiful mind”.
* * *
Bäckis har varit sjuk och det är tydligen inte hundra att han spelar ikväll.
Det vore i så fall första gången han missar en match under sin gloriösa NHL-karriär.
Men jag tvivlar.
Bäckis är som Clarence Clemons.
– I’v never missed a show and I never will, säger han i den underbara biografin jag just klämt.
* * *
Fredrik Modin är en av de svenska favoriterna i Blue Jackets.
Men han är skadad, han.
Är han inte det väldigt ofta?
* * *
Kuken ballen, Domnarvsvallen – IKB!
Ja, Brage vann första kvalmatchen mot Qviding hemma på Vallen idag och det är givetvis det största som hände i sportväg i Sverige 1 november 2009.
* * *
Det är Sean Page Six Seans två favoritcoacher som möts här idag, slår det mig.
Pilsnergubben Boudreau påstår ju i sin färska biografi att Avery under konferenskvarten mellan Caps och Rangers i våras lutade sig över båskanten och uttryckte oro över Caps-basens viktproblem.
– Du är den fetaste gris jag sett. Du är till och med fetare än Ken Hitchcock och kommer att dö snart, ska den sedvanligt älskvärde Rangers-forwarden ha sagt.
Hm.
Jag ämnar ta reda på om det verkligen stämmer.
Hitchock är ändå bra saftig…
* * *
Och på torsdags ska vi se till dom får qvida…
Usch, den var hutlöst dålig.
Ber om ursäkt.
* * *
Under försäsongen gjorde Crankshaft Murray ett hat trick, John J.
Men nej, han brukar inte utmana Ovetjkin om förstaplatsen i målligan precis.
* * *
Själv straffar jag både pilsnergubben och Hitchock.
Hemma har vi råd att äta, som min fryntlige vän Hasse alltid sagt.
* * *
Eftersom det är så få här har jag fått plats på den ”finare” delen av pressläktaren, den närmast hissen, ikväll.
Men jag smyger ändå iväg till den bortre delen där ingen vill vara.
Det var på de platserna vi – jag, Oak Man och Rolex-Tarzan – satt under de där magiska matcherna i slutspelet i våras och traditioner är ändå traditioner.
Riktigt vad ni ska göra med den informationen vet jag inte, men nu vet ni.
* * *
Det vill som vanligt till att Ovie är motiverad för att det ska bli riktigt kul och det menar dom här att han är ikväll.
Den ryske superstjärnan drog iväg 18 skott mot Columbus målvaktsstjärnan Steve Mason ifjol – utan att lyckas göra ett enda mål.
– Och, säger Washington-murvlarna, det har han inte glömt.
* * *
Bryggaren är densamma, men de måste ha bytt märke för presskaffet i Verizon smakar plötsligt himmel.
* * *
Ah, Rille – det där med att Semin aldrig passar Bäckis håller Eken på och tjatar om också.
Jag tror det är en myt och garanterar härmed att de kommer att vara rena radarparet ikväll.
 * * *
Det går verkligen inget vidare för Carolina.
Men det är ett så jävla konstigt lag. Ingen ska bli förvånad om de plötsligt vinner åtta matcher i rad efter den här Grand Canyon-djupa svackan.
* * *
Fint att se att Samme får ha 26 i Columbus också.
Det är ett klassikt svenskt NHL-nummer enligt min mening.
* * *
Nu måste jag gå på hemlighuset och…ja, vi behöver inte gå in på några detaljer, antar jag.
Ny rapport kommer i första paus.
Hoppas, som sagt, att ni vill vara med ikväll också.

Det är Halloween och hela USA klär ut sig; dagen lediga eftermiddagspromenad i West Village kändes ungefär som ett besök på zoo.
Då kan ju bloggen, tycker bloggen, få vara lite krystad och fundera över vem som låtsas vara vad i NHL just nu.
Jag kommer fram till följande.
•Colorado låtsas vara ett riktigt bra lag. De har spelat förnämligt och delar förstaplatsen i ligan med Pittsburgh. Men jag hävdar att juryn fortfarande överlägger om vad Foppas gamla lagkompisar egentligen håller för klass. Ihåliga lag har överpresterat under säsongsstarter tidigare och den som verkligen synar Avalanche-rostern kan inte annat än att hålla med om att det är något som inte stämmer. Men fortsätter det likadant i ytterligare några veckor får nog prognosen faktiskt revideras.
•Tomas Holmström låtsas vara ung igen. Lätt den svensk som överraskat mest positivt på mig – och mest negativt på ligans målisar. När han äntligen får vara – hyggligt – skadefri är han precis lika brutal, orädd och effektiv som vanligt i de målgårdar han gjort till sina home away from home. Given i OS, om ni frågar mig..
•Alexander Ovetjkin låtsas att det kommer att gå att slå Gretzkys rekord på 92 mål på en säsong. Han har nu gjort fjorton på tretton matcher och fortsätter det i samma takt kommer han bra nära. Men det ska inte vara möjligt. Det är ett helt sjukt rekord, ju.
•New York Rangers låtsas som att det fortfarande är Tom Renney som står i båset. Det är i alla fall så mjukt och mesigt och försiktigt de uppträtt i de senaste matcherna. Tårtan bör påminna dem om att de har en ny sorts regim att svara inför. Det gör han nog också…
•Pittsburgh låtsas som att det inte finns någon Stanley Cup hangover. Och om de redan är så här motiverade, hur ska det då se ut när the going gets tough i vår? Tanken är lite skrämmande.
•Hdw, Niclas Schaub, John f och FivePoints låtsas som att det är okej att bara posta kommentarer någon gång emellanåt. Där har de fel. Vi vill ha mer av de klassiska debattörerna,.
•Bruce Bouedreau låtsas som att man kan behandla Michael Nylander hur som helst. På nåt sätt kommer det att straffa sig.
•Devils låtsas som att borta är hemma – och tvärtom. Men det kanske är det så enkelt som en flinande Jamie Langenbrunner sa häromdagen.
– Vi måste vinna borta eftersom vi förlorar så mycket hemma…
•Victor Hedman låtsas att han spelat i NHL i ett drygt decennium. Pojkspolingen har högst snitt i istid av alla svenska backar just nu – inklusive Lidas. Och det är ingen tillfällighet.
•Detroit låtsas som att man inte behöva jobba hårdare än någonsin för att tillhöra eliten i ligan. Det är det som är problemet. De har inte blivit sämre. De gör bara inte vad de behöver göra.
•Tampa låtas som att en är en nyhet att matcherna ibland avgörs på straffar. Vad är det frågan om? Varför vinner de ALDRIG ett straffavgörande?
•Anze Kopitar och Steven Stamkos låtsas som att det är dags att iscensätta tvättäkta breakout-säsonger. Fast det är ju inget hittepå över det. De övertygar, big time.
•Flyers låtsas som att skillnaden mellan hockey och ultimate fighting bara är marginell. Elakare lag har inte spelat i NHL sedan förra gången Broad Street Bullies hade lika många…ja, bullies.
Fler förslag på några som låtas? Kommentarer om att jag låtsas veta vad jag håller på med ses som straffsparkar…
* * *
Det krävdes några Tårtan-inspirerade telefonsamtal till UPS, sedan löste det sig.
Igår landadade sex stockar Ljunglöfs Ettan äntligen här nere i lobbyn.
Så nej, Julia. Nu är jag inte alls nere längre. Nu är det dans, dans, dans.
* * *
Rapporterna från Calgary säger att Staffan SKA spela mot Wings ikväll.
Så The Kron Wall of Pain ställs mot The Kron Wall of Pain Junior.
Det blir som att se Liam mot Noel Gallagher.
Typ.
* * *
Historierna i Theo Fleury-boken hör till de mest dekadenta jag läst sedan Neil Strauss famösa Mötley Crue-biograf.
Om de är sanna vet jag inte. Men definitivt underhållande.
* * *
Det sägs också att Fast Freddy Shoestring bör hålla upp huvudet ikväll.
Han åt visserligen middag med  bröderna igår (och ryktet säger att Staffan, till allmänt jubel, tog notan!), men det hjälper inte. The Kron Wall of Pain tycker att han nallat för mycket snus av en viss bloggare…
* * *
Habs-Leafs blir bra uppvärmning innan brödrakampen uppe i Saddledome.
Ska man räkna med att Komisarek möter ett och annat burop? Lördagkväll i Montreal…lättare kan man ha det när man ska komma hem och möta gamla fans.
Kollar ni är det såklart bara att ösa på med kommentarerna .
* * *
Här har ni liveblogg att räkna med i morn.
Men nej – inte från Garden, faktiskt.
Jag har ärenden i huvudstaden och kommer att se Caps mot Blue Jackets istället.
Kul va?

När översten Al Pacino spelar i ”En kvinnas doft”– den blinde och inte helt okomplicerade Frank Slade – bestämmer sig för att han måste få en sista dos av livets allra godaste innan han checkar ut för gott, minns ni vad han gör då?
Han åker till New York och tar in i en svit på Waldorf-Astoria. Han äter en ståtlig middag i gamla Oak Room på Plaza. Han ringer en skräddare för att få uppleva känslan av tyget i en riktigt knivskarp kostym mot sitt skinn. Han dansar – och kanske något mer, för travestera Taube – med en bedårande kvinna. Han dricker John Daniel’s (”He might be Jack to you, but we’re close”, som det så begåvat heter)
Och så vill han, så blind han är, köra ett par varv i en klassisk sportbil.
Jag har full förståelse för det.
Att framföra en bra bil på en bra väg hör även enligt min mening till det mest sublima i världen.
Så jag kan verkligen inte moralisera över att unga män som har råd skaffar sig Lamborghinis och sen låter dem spinna över asfalten i, exempelvis, Westchester-skogarna.
I’d do the same – om jag bara kom ner så lågt…
Men det hindrar inte att det känns lite nervöst att tänka på det.
Framgångsrika män i den aktuella åldern har i allmänhet inte ännu börjat reflektera över att de de facto inte är odödliga och har  just därför en benägenhet att bortse från risker.
Det har, som vi alla vet,  slutat i katastrof förr.
Så man kan ju i alla fall be en liten bön om att de tänker sig för och tar det lite, lite piano emellanåt.
Henke och andra – ni ska vara bland oss här länge, länge.
* * *
Vad trevligt att se MN Johan i kommentatorsspåret igen. Jag har länge tänkt fråga dig om lite Gabby-info, men här kom det ju av sig själv.
Vad gäller fredag hade jag ett tag vissa tankar på att komma upp, men det ser ut att skita sig, tyvärr.
Man vill ju ha sett något mer än Sarah Palin i er arena…
* * *
Oilers Ladislav Smid har haft svininfluensen, rapportar nhl.com.
Hm, det trodde man ju var en smitta reserverad för Avery…
* * *
Om jag varit i överste Slades kläder hade jag också gått på en Al Green-konsert, läst några Tranströmer-dikter och kollat en video-kompilation av The Kron Wall of Pains bästa tacklingar.
* * *
Jaha, nähä, Golden Gaborik kan alltså inte lira i derbyt ute på Long Island ikväll.
Fan också.
Nu börjar det…
* * *
Elvis- och Sinatra-konserter hade givetvis stått ännu högre på min bucket list, men det hade ju blivit bra svårt.
* * *
Derbyt ute där i plåtlådan i Nassau-countyt har å andra sidan ingen högre prioritet i kväll.
Om regnet som vräker ner över Manhattan just nu bara vill sluta – och meteorologerna säger att det snart gör det – inleds ju World Series mellan Yankees och Phillies samtidigt och vid min Gud, DET är en händelse.
* * *
För your info:
Det finns skribenter i kommentatorsspåret som i detta nu spelar in Beethoven-sonater.
* * *
Ikväll, mot Buffalo, smackar Johnny O in säsongens första mål.
* * *
Vi säger så tills vidare.

Få se nu, hur var det jag sa?
” Ska Caps kunna bjuda upp Broad Street Bullies på dans vill det dock till att superstar-linan börjar producera igen.
Men not to worry, säger jag.
En hemmamatch mot Flyers är nog precis vad Ovie, Semin och Bäckis behöver för att få lite svikt i stegen igen”…
Jajaja…det är löjligt när murvlar håller på och vad-var-det-jag-saar sig på det viset.
Men va fan, jag har ju för det mesta fel så när jag för en gångs skull inte har det kan jag väl få vara lite löjlig?
* * *
Meddelas kan att Big Man-biografin helt överraskande är så bra att den varit svår att lägga ifrån sig när perioderna i DC och Vancouver börjat.
* * *
Visst var det ännu en klassisk holmgång mellan Caps och Flyers.
Eller blev, ska man väl säga.
Precis om i Wachovia jabbade de lite avvaktande i inledningsperioden.
Sen bara exploderade matchen i en orgie av skott och målchanser och sån där vildögd, spring-på-grillorna-intensitet man egentligen bara ska kunna hitta i slutspelet.
Goddamned!
Ringa in 5 december och 17 januari almanackan. Då går rond 3 och 4 i denna puck-och-klubba-version av Ali vs. Frazier.
* * *
Nya besked från UPS – snuset har fastnat i nästa instans.
Jag börjar känna mig som Leif Strömberg när han inte var nöjd med domarna…
* * *
Ovie-Backis-Semin-linan var inte den enda superstar-konstellation det glänste om i natt.
Datsyuk-Zäta-Homer såg heta ut i GM Place också.
Två granna baljor av just Dats…det är inget Wings-ledningen har något emot att se, tror jag mig kunna försäkra.
* * *
Hörrdu, Mangan, du frågade om nyheter som just höll på att bearbetas..
Såna bränner man inte i bloggar.
Vänta nån timme och läs sen i tidningen.
* * *
Men hur stor lättnad Babcocken än må känna över att Datsyuk sätter ett par puckar måste han vara ännu mer nöjd med Homer.
Han är för närvarande formidabel och gör allt rätt – hela tiden.
Mät upp OS-kostymen åt målvaktsskräcken från Piteå nu.
* * *
Ni menar alltså att man ska utfärda lavinvarning i Pepsi Center, på riktigt?
Jag erkänner att mitt tvivel börjar bli lite löst i konturerna, men det har inte helt övergett mig.
* * *
Samme slapp bli kanonmat i  Kron Wall of Pains angreppskrig och fick ju faktiskt en assist på den friske brodern brothers tidiga 1-0-mål, men…ja, ni vet. Han ville åsamka sina gamla kompisar ett svidande nederlag i natt. Det blir ändå lång natt av stirr i taket.
* * *
Om nu bara Sutter uppe i Sadddledome fattar hur han måste göra och låter rätt backar spela, då får vi se The Kronwall of Pain mot The Kron Wall of Pain Junior på lördag.
Det låter som en tv-händelse av samma dignitet som urpremiären av ”Familjen Macahan”.
* * *
Såna här nätter känner man sig inte alldeles övertygad om att man står på rätt sida i Chris Osgood-debatten.
De där två första målen är det faktiskt inte otänkbart att min farfar hade tagit.
Och han har varit död sedan 1932…
Om Howard, som ju var desto bättre, får börja resten av hösten ägnar sig Babcocken åt nepotism.
* * *
Nu ska Biffen sova.
Later, kamrater.

Caps mot Flyers!
Caps mot Flyers!
Caps mot Flyers!
Ja, det är ett så magnifikt tungviktsmöte att det känns som det förtjänar en trefaldig salut
Ni minns väl första ronden i Wachovia Center för några veckor sedan?
Bloggen var på plats och fick se årets hittills tuffaste och mest underhållande match.
I natt går returmötet i  Verizon center, och kuddarna i korresoffan är uppuffade och avdammade.
Inget talar för att det blir mindre skoj nu.
* * *
I morse ringde UPS och väckte mig med beskedet att snusladdningen sakta men säkert är på väg genom systemet.
För att nu vara riktigt lustig:
Prisa Gud!
* * *
Ska Caps kunna bjuda upp Broad Street Bullies på dans vill det dock till att superstar-linan börjar producera igen.
Men not to worry, säger jag.
En hemmamatch mot Flyers är nog precis vad Ovie, Semin och Bäckis behöver för att få lite svikt i stegen igen.
* * *
Ha ha, kolla Birgers blogg.
http://www.fredriksjostrom.se/
Två äkta new yorkers är upphetsade över Bronx Bombers marsch mot World Series-titeln.
* * *
Desserten på kvällens meny är inte dum den heller.
Svenskfesten Canucks-Wings i GM Place börjar bara nån halvtimme efter att krutröken i Verizon Center lagt sig.
Alltid kul match att se, nu dessutom laddad med en särskild dimension: Micke Samuelssons första möte med mångåriga lagkamraterna i The Big Red Machine.
Den stora frågan är om The Kron Wall of Pain kommer hjälpa Zäta att hämnas för den där fina mössan som försvann för några säsonger sedan…
* * *
Var på bokhandeln här i Kips Bay och letade efter Theo Fleury-boken idag, men inte fan hade den kommit.
Istället kom jag dock hem med en Clarence Clemons-biografi och dvd-utgåvan av Woodys ”Whatever works”, så det får ändå betraktas som en hyggligt lyckad shopping-attack.
Och ”Playing with fire” – begåvat dubbeltydig titel, det – är beställd från Amazon och ska anlända redan i morgon. Om nu inte den också fastnar i nån jävla tull…
* * *
Erik Karlsson skickad till Senators farmarlag i Binghampton.
Surt.
Men det är såna gånger man visar sin arbetsgivare vad man verkligen är gjord av, så vi får hoppas att den unge begåvningen inte ger upp.
* * *
Nej, några hockeyspelare syntes inte till i bokhandeln..
* * *
Inga nyheter om The Golden Gaborik idag.  Förhoppningsvis  kan det tolkas som att han är okej.
* * *
Pilsnerfilmsgubben i Washington, Boedreau, kommer också med en biografi inom kort, framgår när man hamnar  i Amazons hockey-department (ingen av de större avdelningarna, om man säger så).
Vem fan hade trott att man skulle behöva bli litteraturkritiker när man började skriva hockey?
* * *
Nu sa ju jag att Smyth och Scuderi är den sortens vinnarskallar till nyförvärv som kan få unga talanger att ta det avgörande steget framåt och att Kings just därför skulle bli bra i år, men det är ändå en hygglig skräll att se SSK-Kopitar i toppen av poängligan, flera poäng före Golden Gaborik och Ovie.
* * *
Apropå litteratur vill NHL-bloggen gratulera den bedårande Karolina Ramqvist till tidningen Vi:s litteraturpris.
* * *
Nu ska jag jobba och bläddra  lite i The Big Man-biografin.
Bloggen är öppen, kommentera gärna och mycket och vem vet – faller andan på kanske det kommer ett inlägg också.

Det är som Henke säger efteråt, om Golden Gaborik.
– Vi har inte haft en spelare av den sorten här på Garden sedan Jagr.
Så väldigt sant.
Men det finns en avgörande skillnad.
”Jags” var sällan skadad.
Men som ni såg och kommenterat med vederbörlig oro:
Golden Gabby linkade ut i omklädningsrummet i mitten av tredje och det finns ännu ingen info om vad som hände eller hur allvarligt det var.
På presskonferensen mumlar Tårtan nåt om att de lät sin stjärna  gå för att matchen redan var vunnen – say what? – och att han inte hunnit prata med läkarna ännu.
Jag ställer mig bakom Idfalks böner.
Om han blir borta länge är det katastrof för Rangers – och för oss som tycker om att titta på riktigt stora hockeykonstnärer.
* * *
Tack för all omtanke gällande min snusbrist.
Mitt depp har dock, om jag ska vara ärlig, mer att göra med att jag inte får nån snurr på bloggtexterna och framförallt, på att familj och vänner åkt hem efter två veckors gästspel i holken på 48:e.
Det blir lätt lite ensamt då.
Men det ordnar sig – precis som snusbristen.
* * *
Mycket gruffel och ruffel och kamp och krig i sista perioden.
Men man visste att nästa mål skulle avgör.
Ja, jag var så säker att jag började randa referat till tidningen efter Lisins snajdiga skott.
* * *
Det första jag får se när jag kommer och slår på tv:n är hur Colton sänker en linjedomare.
Av misstag visserligen, men ändå:
Colton för president!
* * *
Bacon, BaconBerglund, kan dig och mig emellan vara Guds allra finaste uppfinning.
* * *
Tårtan får frågor om han fick några utbrott i andra periodpausen och börjar stånka och ojja sig framme vid sitt lilla podium.
– Ni tror jämnt att vi skriker och river ner tapeterna så fort nån begår ett misstag…
Ja, vad dumma vi är. Hur kan en sådan befängd idé ha uppstått?
* * *
Hinner bara hälsa på Robocop Samuelsson som hastigt, men kan meddela att Fagersta-
Vi hinner också konstatera att det såklart var för att han hade huvudansvaret under de inledande veckorna som det gick så bra för präriehundarna i början.
– Javisst, säger han och fyrar av det klassiska Uffe-flinet, och nu går allt åt skogen.
* * *
Nästa sekvens jag får se rån Anaheim är Gustavsson RÄDDNING.
I sanning monstruöst.
* * *
Han är gladare idag, Lundqvist.
– Jaja, säger han och grimaserar förläget, det var inte så muntert förra matchen, men…du känner väl mig vid det här laget?
Jotack.
* * *
Tårtan har också några utläggningar om att media gör för stor affär av att spelare ibland blir bänkade.
– Det kommer att hända flera spelare, det kan jag garantera, säger han
Då börjar Brooksie skratta.
– Tycker du det var kul, Brooksie,  undrar den kolerisks coachen,
Brooksie skakar på huvudet.
– Nä, jag undrar bara…vilka spelare?
I det läget är det nästan så att till och med Tårtan drar på smilbanden.
Ah, you should have been there.
* * *
Oak Man går inte ens ner i omklädningsrummen.
– Nej, säger han, jag känner att jag inte har något att hämta där idag.
Det är förstås barerna på hemma Upper East som drar igen.
Denna förtappade ungdom.
* * *
Redden hälsar glatt igen.
Med förnamn och allt.
Nu får han en riktigt lång respit. Slå felpassningar, låt bli att tackla, sulla på blålinjen…härifrån kommer inget gnäll.
* * *
Nu ska jag lägga in en General, spetsa med en Marlboro och kolla Monstret.
Bloggen är tillbaka inom kort, jag lovar.

5-2 till slut då

mer senare

Nu blidde det ändå lite bättre.
Framförallt spelade Blueshirts – med ljuvliga Gaborik i spetsen – underbar anfallshockey första tio minuterna av andra.
Då lyckades de också gå upp till 4-0.
Men samtidigt som den här bloggen bestämde sig för att jinxa Henke började hemmalaget klanta sig i egen zon och nu står det 4-2 istället.
* * *
Tur jag hela tiden har fel om vilka Tårtan tänker bänka.
Prospal gottgjorde båda sina kackiga utvisningar med det väldigt snygga 3-0-målet.
* * *
Stämningen har också stigit något.
Jag menar, nu börjar det i alla närma sig ”The Rock”-temperatur.
Man får vara glad för det lilla.
* * *
Tack, Big Pete.
Förhoppningen är ju att ni ska just skratta emellanåt…
* * *
Jag föll i precis samma fälla som några av er och satt just och tänkte att ”ja, i natt har Henke gett sig fan på att spika igen” när Jovanovski reducerade.
När ska vi lära oss att låta bli att jinxa karln?
* * *
Oak Man insisterar återigen på att han är spiknykter.
Jaja.
* * *
Vid andra baklängesmålet uppträdde Rangers-backarna som spelarna i P13-matchen jag nämnde i förra inlägget.
Och då tänker jag på föräldrarna.
Det började dock med att Henke skulle gå ut och spela upp en puck på egen hand och är det nåt han inte ska göra är det just det…
* * *
Men baklängesmål i numerärt överläge…det kändes nästan lite nostalgiskt att få se ändå.
* * *
Coyotes borde aldrig ha gjort sig av med Tellan.
* * *
Lös, pojkar, lös snusar jag.
Och vad är det för befängd debatt om bröd?
Bröd!?!
Det är som att säga åt en alkis att dricka Loranga istället för brännvin.
* * *
Mike:
För att jag inte tycker det är roligt att skriva såna rapporter.
Det här gör jag på min egen tid, för mitt höga nöjes skull.
Tänkt som läsupplevelse, inget annat. Gillar man det inte har de direktrapporter på nhl.com, sådeså.
* * *
Visst, vi vill se kepsarna regna över isen för Golden Gabby i sista.
Men det är något oroande att det ständigt är samma Gaborik, samma Prospal och samma Anisimov som gör alla mål för Rangers.
Drury, Callahan, Duby och Kotalik fick gärna bidra, de också.
* * *
Nu kom Oak Man tillbaka och påstod att kaffet i pressrummet var slut.
Vilket fyllo.
* * *
Allra roligast vore det dock att se Higgins göra sitt första mål som Ranger.
Tårtan har nästan mobbat honom för den bristande poängproduktionen de senaste veckorna.
* * *
Trevligt att ha en kommentator som heter Bacon Berglund, tycker jag.
* * *
Då får vi se om det här ska behöva bli spännande eller om Rangers kan uppföra sig.
Slutrapport kommer sen.

Anisimov och The Golden Gaborik gör varsitt fint mål och det står 2-0.
Men det hjälper inte.
Inledningsperioden var inte alltså den Prozac-dos jag hoppats på.
Snarare en dubbelsats valium.
Ett en sport som ibland är så underbar andra gånger kan vara så seg upphör aldrig att förvåna.
* * *
Önskar det vore så enkelt, Josef.
Jag är svårartad addict och skulle ha lättare att sluta med luft än med Ettan.
* * *
Och stämningen i den halvbesatta hallen  lyfter inte en seg Biff den heller.
Det var bättre tryck när Tunabros P-13-stjärnor mötte sina föräldrar i en vänskapsmatch på Gyllerinken i Borlänge 1977.
* * *
Nu är det några som sitter och undrar varför Rangers-fansen sitter och buar åt Coyotes nummer 16.
Men det gör dom ju inte.
Dom hyllar en glad liten ex-hjälte med det klassiska ”Pruuuucha”.
Fint, tycker jag.
* * *
Men i kommentatorsspåret är det just så bra drag som jag hade hoppats.
Jag tackar ödmjukast för det. Utan er skulle jag gå hem.
* * *
Efter halva perioden, drygt, kommer Oak Man stånkande uppför trappan.
– Men jag har inte druckit, försöker han påstå.
Eller hur.
* * *
Räkna dock med att Henke under inga omständigheter vill släppa i  några Prucha-mål.
De är gamla roomies, nämligen.
Jo, innan Lndqvist hade ordnat sin första Upper West Side-lya, under försäsongen 06-07, var både han och Pruuch gäster i Jagrs lyxvåning.
Då blir man polare och för sina polare vill Lundqvist ytterligt ogärna kapitulera.
* * *
I lördags fick Prospal skäll av Tårtan för att han tog en korkad, självisk utvisning.
Men det hjälpte inte, han tog en till den här perioden.
Förvånas inte om han sitter resten av matchen.
* * *
Man kan till och med se hur Oak Man, några platser ifrån mig, sådär smålulligt lycklig sitter och sjunger med i Bon Jovi-dängorna de spelar i PA:t.
* * *
Fyra-mot-tre-lägen ser man alldeles för sällan.
Det är hockeyns motsvarighet till popmusikens tamburiner.
Va?
* * *
Men jag tror faktiskt man kan säga att jag börjar älska Gaborik.
* * *
Undras om man törs be en Oak Man i det här tillståndet om kaffe?
Risken är att han skvätter ner min fina, beiga höstkavaj.
Jag går själv istället – och finns här igen i nästa paus,.

God kväll.
För nu får man väl ändå säga att det fortfarande är kväll där hemma, no?
Ni drog ju tillbaka klockan redan igår och det gör USA först till helgen, så ni ligger bara fem timmar före oss och en match som den här, mellan Rangers och sällan sedda gästen Coyotes, börjar alltså redan vid midnatt er tid.
Hoppas det innebär ännu fler, och ännu mer debattvilliga, figurer i kommentatorsspåret.
* * *
Pruuuuuuuuuuucha.
Ni minns honom, va?
Detta är första gången han återvänder till Garden efter trejden till Phoenix förra säsongen och det ska bli spännande att se hur Garden Faithful tar emot honom.
Han var ändå en folkhjälte här.
* * *
Själv är jag rätt deppig idag, tvingas jag härmed erkänna.
Snuset ligger kvar ute på Newark, mina gäster har åkt hem och jag tycker inte att jag fåt nån riktig snurr på den här bloggen. Det är som för Wings, det har varit trögt och fantasilöst under säsongsöppningen.
Förhoppningsvis kan en riktigt bra hockeymatch och lite kommentatorsspårshetta ha effekten hos den psykofarmaka jag vägrar ta.
* * *
Det är alltid lika sällsamt att se Tre kronor-tröjor i vimlet på och utanför Garden – och upptäcka att det är amerikaner som bär den.
Rangers säljer ju såna, med Lundqvists namn på ryggen, och de är rätt populära.
Idag stod jag utanför pressentrén och rökte – snuset är ju beslagtaget! – när en kraftig bit vaggade förbi i den klassiska, illgula stassen och som vanligt hajade jag till och ville, nästan,  gå fram och hälsa, men när han öppnade munnen var det alldeles tydligt en vanlig, bräkande Queens-tjomme av den sort man gör bäst i att inte diskutera alls med.
Det går inte riktigt att få ihop – och själva har de ingen aning om vad det är för klenod de knallar omkring i.
* * *
Stort tack till Ernie Hillgrove för det långa inlägget om mötet med Quenneville.
Väldigt, väldigt roligt att du tog upp smeknamnet vi jobbat så hårt på att lansera i den här bloggen!
Ni som inte sett:
Kolla kommentarerna under förra inlägget.
* * *
Kunde inte vara här på värmningen i morse, så jag har inget att rapportera om Robocop Samuelsson ännu.
Hoppas få nåt ord med honom efter matchen, men man vet aldrig när han är här i New York. Han är mycket omtyckt efter sin tid i den här klubben och brukar i princip får upprätta ett kösystem för alla som vill träffa honom.
Jag misstänker att det lättare att få ha Fagerstas hårdaste – ja, till och med Vigilante Carlstroem i Hives får ursäkta! – för sig själv i Cam Neelys Boston…
* * *
75 minuter före nedsläpp pluggar de Stones ”Gimme shelter” ute i den ännu tomma hallen.
Det, vill jag bara meddela, är en av de bästa låtar som någonsin spelats in.
* * *
Duby vägrade träffa pressen efter petningen i lördags, men efter träningen igår lät han i Post meddela att han var besviken och ”lite upprörd” över bestraffningen.
Ojvoj, Duby. Tårtan läser tidningen…
* * *
Eken har idag tagit amerikanskt körkort och är enligt uppgift ute och firar denna bedrift.
Ändå har han sagt att han ska hit.
Betyder det att vi får se en packad Oak Man på pressläktaren?
Vore nåt.
* * *
Monstret står i Anaheim ikväll.
Mitt tips är att han står på huvudet och ger Toronto säsongens första seger.
* * *
Dom sköt tydligen sönder masken på Henke på träningen igår.
Han åkte enligt Post ut och hämtade en reservmask han och drottningen tagit fram som en hyllning till målvaktsmaskernas urfader, Jacques Plante.
Lite coolt.
* * *
Hade inte Red Hot Chili Peppers en låt som hette ”Real men don’t kill coyotes”?
Den kanske Gary Bettman skulle ta och lyssna på…
* * *
Korpikoski blir ju också kul att se på gamla hemmarinken, men jag misstänker att reaktionerna blir måttliga när det gäller honom. Dom ”vanliga” fansen har dåligt minne när det gäller andra än stjärnorna, slagskämparna och de stora divorna.
* * *
Jag är så barnslig att jag börjar fnissa när jag helt plötsligt ser ordet ”rövknulla” i vanliga texter i tidningen, som i dagens blänkare om Strömbergs ”skandal”
Men ärligt talat – vilket laj!
Om sådant skitprat skulle rendera böter även här, då skulle vi inte ha många miljonärer kvar i NHL.
* * *
Inte bra, FivePoints och Per och Big Pete, med Martin och Pandolofo på skadelistan.
Dyrköpt seger kallar man det.
* * *
Pressläktaren är absolut knökad av scouter ikväll. 21 lag har folk på plats. Något på gång? Nån som vet?
* * *
Let’s go, Yankees.
Behövde få det sagt också.
* * *
Tips?
Jag vet inte, Coyotes har ju regerat mästerligt på allt strul i klubben och inlett säsongen bättre än någon kunnat anan.
Men Rangers behöver verkligen bounca tillbaka efter raddan av förluster och tar kanske ändå detta på ren vilja.
4-2, ska vi säga så?
Återkommer i första paus, förhoppningsvis lite gladare.