Nyllet gör succé i Grand Rapids.
Såklart.
Han är ju överkvalificerad för spel i AHL.
Jo, till skillnad från några som uttalat sig i kommentatorsspåret – och i likhet med honom själv – tror  jag att den säregne 37-åringen fortfarande har en hel del att bidra med på högsta möjliga nivå..
Får han bara mycket istid ihop med rätt sorts medspelare är han en superb playmaker, fullt kapabel att förlösa potentiella målkungar
Men det får han inte i Washington.
Och vad jag hört från murvlar i huvudstaden beror det på att personkemin med coach Boedreau gone sour.
Pilsnerfilmsgubben i Caps bås tycker att hans spelare ska umgås även privat och blir – alltjämnt enligt mina mediakällor – gramse när han märker att den svenske veteranen inte vill vara med i ”gänget”.
Det låter alldeles bisarrt – Nyllet är för fan sexbarnspappa och ingen fjortis som vill ränna på krogen med fnissande smågrabbar – men behöver inte vara osant för det. I huvudet på NHL-coacher kan vad som helst försiggå.
Förhoppningsvis är det några general managers för lag med utrymme under lönetaket men krympande marginaler i tabellen – Nashville och Minnesota comes to mind – som inser att de kan ha nytta av bollsnillet, även fast han tycker om att vara med sin familj.
Det vore för kackigt om sagan om Nyllet slutar på något annat sätt.
* * *
På tisdag kan man äntligen  köpa Theo Fleury-biografin.
Då kanske man för en gångs skull får sällskap av lite hockeyspelare i bokhandeln – häpp!
* * *
Nu är det jag som har snuskris.
Min senaste Swedish Match-försändelse a’ sex stockar Ettan har fastnat hos tullen och där verkar den bli klar, utan förklaring.
Så igår fick jag promenera över till Rex tobaksbutik på 42:a och köpa en massa General och man får väl vara glad över att den livlinan numer finns, men General står ju egentligen i samma förhållande till riktigt snus som sötningsmedel står i förhållande till riktigt socker.
Fortsätter det så här måste jag ta mig till Calgary. Där finns det ju ett lager, har man sett.
* * *
Man ska ju vara ärlig.
Om det varit The Kron Wall of Pain som sänkt Booth med den där tryckaren i Wachovia Center hade vi – eller åtminstone jag – sagt att nä, han skulle aldrig medvetet skada någon, det var en sjysst tackling, synd att den tog så illa.
Så vi får nog ta och ge Mike Richards samma slags benefit of a doubt.
Det var olyckligt att han träffade huvudet men någon verkligt dirty hit handlade det inte om.
* * *
Det är en krispig kväll på Manhattan och den rosa skymningshimlen skulle få en bättre skribent att avlossa poesi
Som om det inte vore nog:
Bronx Bombers går upp mot Angels i en sjätte American league-final uppe på Yankee Stadium och blir vid vinst klara för World Series mot Phillies.
Det kunde vara sämre, det vill jag bara slå fast.
* * *
För att undvika rabalder med finländska läsare vill jag göra klart att jag inte tror att Ruutu ville skada någon han heller, okej?
* * *
De gör inte vad de ska och har inte gjort i 60 minuter en enda kväll ännu, men jag köper inte den just nu mycket populära åsikten att Detroits storhetstid är över.
Vad det lider kommer blodet att börja pumpa The Big Red Machine igen och även om det kanske inte blir final igen – tre finalframträdande på raken är rätt mycket begärt –  är det ett slutspelsmotstånd de flesta kommer att vilja undvika, var så säker.
* * *
Dubinsky tappade pucken med vilken Montreal vände matchen och Higgins underlät helt att backchecka på baklängesmålet därpå.
Sen såg ingen av dem någon mer is den kvällen.
– Vi vill hellre använda spelare som hjälper oss att vinna än tvärtom, förklarade Tårtan efteråt.
Han är i sanning ingen Baloo Söderberg.
* * *
Mot Colorado igår vann Wings skottstatistiken med 49-23, kan man ju i sammanhanget passa på att påpeka.
Och den sällsamme Craig Anderson, som står på huvudet varenda kväll, tog alltså 48 skott.
48.
* * *
EJN, i Toronto har det varit kris länge. Det är det däremot inte i New York – och kommer inte att vara efter en eventuell torsk i morgon heller.  Men det kommer att kännas så. I den här stan får ingen förlora fyra raka matcher utan att larmet går.
* * *
Det märktes inte så mycket ifjol, men Dallas Stars är ett bra hockeylag och ligger där dom ska nu.
* * *
Men såg ni Gaboriks mål mot Habs?
Han har ju samma slags handleder som Jimi Hendrix hade fingrar.
* * *
Nu ska jag kolla Yankees – och växla till tungviktsdrabbning mellan Flyers och Sharks när det blir för mycket stiltje.
Let’s go, Yankees.
Vi hörs från coyote-jakten på Garden.

Båda framtänderna saknas.
Så Bergfors läspar ganska hejdlöst när han efteråt sitter i Jersey-rummet och berättar om sin balja.
– Det kändesss sssskönt att göra mål på jussst Lundqvissst, säger han blygt.
Sann hockeypoesi, skulle jag vilja påstå
* * *
Det var bra gjort av Rangers att hämta in underläget, men inte så bra att tappa matchen igen.
Bortsett från att det emellanåt såg lite lätt ut att åka förbi backarna när de klev upp i banan får det här ändå betraktas som ett framsteg jämfört med de närmast föregående matcherna.
Det kommer nog att bli okej vad det lider.
* * *
Nåja, Per. Så mycket komplex har väl inte folk i New York visavi New Jersey…
Däremot handlar den där ramsan såklart om att Brodeur är bra (och lite om att sportfans i New York är allmänt störiga…) Det är alltid de man fruktar som blir föremål för slikt. Fråga FivePoints om varför djurgårdsfansen alltid hackat på Håkan Loob. Inte är det för att han varit så dålig.
* * *
Biffen håller själv på att hamna mitt i skottlinjen under promenaden ner från pressläktaren till omklädningsrummen.
Någon glad Jersey-tjomme har släng en öl mot en sur Garden-människa men istället träffat en liten flicka och vild kalabalik utbryter.
Just vad man vill vara med om dagen efter…
* * *
Han ger som sagt ett blygt intryck och ler förläget åt uppståndelsen han väcker i omklädningsrummet, men Bergfors måste ju förstås tillstå att han mår rätt bra just nu.
– Jag har stått på gränsen till NHL länge, så det känns som en dröm att det här händer nu, säger han.
Om Devils-organisationen bara fixar fram två nya framtänder blir det ännu bättre.
* * *
Nu är det liv i pressrummet.
Inte för hockeyn, vem bryr sig om den?
Det är Yankees som efter 0-4-underläge efter första inningen vänt mot Angels och är väldigt, väldigt nära World Series.
* * *
– Tjenare, hojtar Oak Man glatt när vi tränger in oss i målvaktshörnet i Rangers omklädningsrum.
Han får inget svar.
Lundqvist bara fortsätter vira av sig tejpen runt fötterna – med häftiga rörelser.
Ojvoj.
Förlusterna har fortfarande samma verkan…
* * *
Man undrar förstås om Johnny O är snäll mot sin unge landsman.
– Nej, säger Bergfors och fyrar av ett leende som exponerar hela härliga tandgluggen, han trycker ner mig hela tiden.
Det ante mig.
* * *
Till slut tittar Henke  dock upp och säger att det är frustrerande att förlora på ett sånt mål.
– Det var slarvigt att släppa in den, suckar han och man kan ana att det kommer att smälla i dörrarna uppe i Hell’s Kitchen i natt.
* * *
Tårtan undviker de koleriska utbrotten under presskonferensen idag också, men det är tydligt att vi befinner oss på minerad mark.
En enda dum fråga och han exploderar, det känner man…
* * *
Bergfors bor fortfarande på hotell, berättar han.
Och vem hade räknat med nåt annat?
I Old School Lous organisationen tar det förmodligen tre säsonger innan man får klartecken att skaffa egen bostad.
* * *
Jersey-tjocken ställer en långrandig fråga om Danny Girardi och vill veta vad coachen anser om backens
Då är det nära.
Tårtan biter dock ihop och svarar helt kort:
– Very average!
* * *
Tack för ikväll. Jag håller med Per – det är skoj när det hettar till lite i kommentatorsspåret.
Nu ska jag gå hem och ligga och snurra i lakanen några timmar, så som det brukar bli såna här aftnar.
Vi hörs i helgen.

Slaget är över
Devils satte just 2-4 i tom kasse.

Längre slutrapport senare.

Ja, har man sett.
Rangers får spinn på offensiven och lyckas komma ikapp och fan tror om inte morgondimman börjar lätta över Biffen.
Nu kan det bli en jädra kittlande tredjeperiod.
* * *
Jag tycker som Freddie Vegas. Henke kunde ha fått en assist på det målet.
* * *
Visst såg Gaborik till att leva upp till min små förhoppningar.
Men det var ju Kotalik som stod för periodens ögongodis när han likt en Burakovsky låg och fiskade vid offensiv blå och fick pucken ända nerifrån egna kassen av Danny G.
Det är den sortens mål man ska visa dom som undrar varför man älskar hockey.
* * *
Behövde aldrig fråga någon om kaffe.
The Royal Oak kom med en kopp, oombedd.
Grabben med choklad, det.
Eller kaffe, snarare…
* * *
Ni ska lyssna på FivePoints.
Analysen i hans senaste inlägg var ju klockren.
* * *
Mm, man kan lugnt säga att Kotalik kompenserade sig för utvisningen i första.
Så mycket bänk behöver han nog inte se nu.
* * *
Det finns verkligen inget Garden-publiken älskar mer än att få sitta och skrika Maaaaaarty.
* * *
Igen:
Powerplay håller på att bli rena tivoliattraktionen på Garden.
Det andra i kväll blev det i och för sig inte så mycket av med, men förmodligen höll blåskjortorna med om att utvisningen på Niedermayer var så fånig att de helt enkelt inte ville utnyttja läget.
* * *
Den pucken Salvador täckte, den kommer att kännas i morgon, är jag rädd.
* * *
Jag är förstås emot dödsstraff, men kan tänka mig att omvärdera den hållningen om dåren som kommenterar pausövningarna på Garden någonsin ställs till svars för sina brott mot mänskligheten.
* * *
Det håller på att bli riktigt underhållningsvåld på Gris-Olle-sektionen när en bjässe i 200-kilosklassen kommer stånkande genom bänkraderna och sätter pekfingret i bröstkorgen på ett skrålande Jersey-fan.
Tyvärr inser Devils-mannen att det inte är någon idé att ta sig ton, så hela incidenten rinner ut i sanden på ungefär samma sätt som Bergfors potentiella friläge i slutet.
* * *
Fasten your seatbelts, nu bör det som sagt kunna bli lite rafflande.
Slutrapport kommer efter fajten.

Man får ju tacka Bergfors.
Hans fina, fina mål är behållningen i den här perioden.
Annars vore det synd att säga hockeyn vi får se har samma effekt som en återställare.
Tvärtom, emellanåt förstärks darrningarna av Rangers tama förvarsspel.
Fan, det börjar ju se ut som förra året…
2-0 står det alltså, och Devils kommer att vinna.
* * *
Ojvoj, vi har Jersey folk på flera platser runtom Gris-Olle och redan under uppvärmningen haglar syrligheterna mellan bänkraderna.
Här kan det bli åka av.
* * *
Man sitter ju och nickar förstående när man ser att Bräschan är petad; hans slow motion-uppvisningar i egen zon i måndags var verkligen värda en petning.
Men plötsligt kommer det en PR-tjomme och krafsar oss på ryggen här i pressboxen och ber att få meddela att han inte alls är petad utan skadad.
Där ser man.
* * *
Men istället för Bräschan:
Page Six Sean.
Jag tycker att han vann det där boxet, jag. Han visade visserligen samma sköldpaddetendenser som vanligt, men fick in några bra pärlor och var ändå den som stod upp längst.
Det var nästan så jag blev lite piggare där, faktiskt.
* * *
Ja, Superfälling, en liveblogg från Elaine’s skulle troligen bli synnerligen underhållande.
Men så roligt ska vi verkligen inte ha.
Ett  alkolås är planterat i den här laptoppen…
* * *
En satans snygg styrning var det Bergfors utsatte Henke L för.
* * *
Nämen, nu satt sig Varpu lik förbannat på pressläktaren – jag hade missat de sista orden i messet om att hon är frisk nu.
Men hey, jag är glad att jag hade fel.
När man går på Garden ska Varpu vara med, det slog redan Sokrates fast.
* * *
Det var inget fel på Parises friläge heller – för att inte tala om passningen han fick av…Langenbrunner var det, right?
* * *
Kom igen nu, Fivepoints.
Jag har inte klagat på dina inlägg, de är lika välkomna som någon annans.
Och lite debatt har väl du aldrig bangat för?
* * *
Nationalsångs-Amirante var i bra form ikväll.
Han sjöng så det fantamme fladdrade i den där lustiga tupén.
Alla tar i lite extra när det är derby.
* * *
Hälsa bänken, Kotalik.
Du lär få se en hel del av den efter din tripping.
* * *
Jo, freddeB – för att vara ett Battle of Hudson är det ovanligt många stolar som gapar tomma, framförallt på dom dyra platserna längst ner.
Men det får vi leva med när Yankees kan ta sig till World Series.
* * *
Devils har verkligen tajtat till det i egen zon sedan senast jag såg dem, nere i Tampa.
Lemaires lektioner börjar nå fram, tydligen.
* * *
Äh, lugn Mac, jag är ju svårt bakis. Då gör man fel – och börjar grina när folk använder så där hårda ord…
* * *
Man får hoppas på Gaborik.
Han har haft Lemaire som coach i sju hundra säsonger och borde veta hur hans taktik ska mötas.
Men det ser bra lamt ut framåt också, tyvärr.
* * *
Undras om man kan få Expressen-chefen att hämta lite kaffe?
Det vore nåt.
Men för husfridens skull frågar jag Varpu istället.
Försök nu höja stämningen i kommentatorsspåret så gör vi vårt bästa här – och återkommer i paus nummer två.

Morsning.
Idag är jag härsken.
Som dåligt smör alltså.
Det blev en påfallande lång natt på Elaine’s igår och den betalar Biffen nu med sedvanliga symptom.
Stackars mig.
Men som man bäddar får man som bekant ligga och naturligtvis ska jag försöka få snurr på de här inläggen i alla fall.
Men ni vet vad det beror på om texterna suger mer än vanligt.
* * *
Här har vi alltså slaget om Hudson River ikväll, det första på Garden för säsongen.
Den viktigaste:
Det kommer att ge svaret på ett par väldigt angelägna frågor:
Är Rangers på riktigt – eller blottade San Jose svagheter som andra motståndare inte kunnat utnyttja och såg Devils i så fall hur man ska göra?
En annan:
Var står egentligen Jersey? Är det ett lag att räkna med i år – eller befinner sig Old School Lou i ombyggnadsfas?
* * *
Både FivePoints och Per har låtit höra av sig i kommentatorsspåret, som ni kan se.
Betyder det att vi får den arga Devils-duon med oss i natt?
Hoppas, hoppas.
* * *
Bartender-Craig på Elaine’s var i alla fall, vad jag kan komma ihåg, positiv.
Rangers ÄR på riktigt, tror jag han sa.
Och sen skålade vi på det några gånger, tycker jag mig också komma ihåg.
Usch.
* * *
Det har blivit sommar i New York igen –  vi hade åtminstone 25 plus idag, sanslöst nog.
Och inte för att jag i mitt miserabla tillstånd har sån stor glädje av det, men…mja, det SER i alla fall trevligt ut
* * *
Bara nu inte Henke sitter i samma båt som jag.
Han var på galamiddag med prinsessan Madeleine i går och man vet ju vilket hårdkrökande det kan bli på såna tillställningar…
* * *
När jag kommer vaggande i solen utanför Garden två och en halv timme före första nedsläpp står youngblood Del Zotto och skriver autografer vid nergången till Penn Station.
Han ser ut som att han inte kan tro att han är med om det och det gör han säkert inte heller. Hell, för en månad sedan var han förmodligen övertygad om att han skulle spela i Hartford större delen av den här säsongen.
* * *
Jag bevakade Röda mattan vid den där galamiddagen igår kväll – det var alltså innan min egen utgång… – och när Lundqvist anlände frågade han entusiastiskt om jag också skulle in.
Ha ha, löd mitt svar.
Som om de skulle släppa in några lortiga murvlar på såna bjudningar…
* * *
Fan, det hade jag nästan glömt:
Page Six Sean mot Maaaaarty!
Där finns det en del bad blood som kan börja koka ikväll.
Underhållning!
* * *
Om basboll-krocken i måndags var besvärlig blir den ikväll troligen rent förödande.
Yankees står nämligen vid heaven’s gate nu; vinner de ikväll är de klara för en troligen helt klassisk World series mot Phillies.
Ojovoj – och ojvoj igen.
* * *
Idag luktar det märkligt nog pungskydd i det gamla pressrummet.
Jag gissar att Drottningen varit här och hämnats för sågningarna efter Sharks-matchen…
* * *
Såvida det nu inte blev för många mojito med prinsessan Madeleine är jag  rädd att Per, FivePoints, Big Pete och andra Devils-fans i kommentaosspåret kommer att bli varse varför you-know-who kallas Kung i den här stan.
Henke är alltid lysande mot Maaarty.
Ja, som flera av lokaltidningarna påpekar idag har Brodeur  aldrig vunnit en grundseriematch mot Lundqvist på Garden.
– Jag vet inte varför, men ja, varje gång vi möts spelar Lundqvist väldigt bra, muttrar Devils-legendaren i en intervju med Everson på Post.
– Mot Clemmensen förra säsongen var det inte alls på samma sätt, men mot mig…
Well, råkar man vara den målis som vunnit mest får man nog leva med att ens blotta närvaro motiverar tävlingsgalningar som Henke L.
* * *
Idag har Oak Man med sig självaste sportchefen, Kron,  från den där andra tidningen.
Så nu laddar vi skarpt här!
* * *
Varpu har varit ute i The Rock flera gånger och påstår att ”vår” Bergfors varit en av Devils allra bästa spelare.
”Feisty, good hockey sense, reads the game well. Lemaire said he liked the kid from day one”, heter det i ett sms den flunsa-drabbade finländskan skickar från sjuksängen hemma i Brooklyn.
Kul, inte sant?
* * *
Oklart om Callahan och Gaborski kan spela ikväll.
Även de är förkylda och blev hemskickade från träningen igår, rapporterar Zippy.
I så fall lär Blueshirts få riktigt svårt.
* * *
Oak Man har aldrig uppfört sig artigare och mer belevat än i sportchefens sällskap.
Han till och med äter en helt normal portion mat.
Rart, tycker jag.
* * *
Många bra matcher ikväll. Caps mot Thrashers till exempel. Och Bruins mot Flyers. Och ni lämnar fina rapporter i kommentatorsspåret, eller hur?
* * *
Kola utvisningsbåset ikväll.
De Rangers-spelar som besöker det får sur tårta till efterrätt…
Ni minns väl vad han sa, Tårtan? Han kommer att skära ner istid för de som drar på sig onödiga tvåor i fortsättningen.
* * *
Okej, låt oss nu be om så stor underhållning att jag blir botad från denna huvudvärk, dessa darrningar, denna torra mun och detta illamående.
Jag återkommer i första paus.

Ni undrar varför First Line Shoestring var så brakande het mot Columbus i går natt.
I den här bilden, skickad från anonym källa i Alberta, finns förklaringen:

Javisst, inför matchen mot Blue Jackets fick Shoey 15 stockar – 150 dosor! – snus levererade.
Klart man gör säsongens snyggaste mål såna gånger.
Nu undrar vi bara:
Vem fan blandar Ettan, Rapé, lös och portion på det här sättet?
Bara i Ytterby, barn, bara i Ytterby…
* * *
Från Motown rapporteras att Babcock parat ihop Zäta med Homer och Datsyuk på träningarna.
Ja, den kedjan återuppstår ju varje gång det börjar kärva och frågan är varför han envisas med att överhuvudtaget sära på lekkamraterna.
Det känns ibland som att Babcock verkligen vill understryka det stora djupet i truppen och på rent trots vägrar spela sin bästa, mest sammansvetsade och effektiva kedja.
Är inte det lite…fånigt?
* * *
Man tar sig för pannan när man läser kommentarerna till Shoestring-artikeln idag.
Det var ju inte som att vi påstod att någon rökt crack för att bli bättre.
Att det kan finnas så många präktiga och humorlösa Bror Duktig-typer.
* * *
Det är rätt vackert att gå in på Statistics-länken på NHL:s hemsida och hitta Nicklas Grossman som etta i plus/minus-ligan, före såna som Ovetjkin och Dubinsky.
Den tuffe Vagnhärad-bjässen bör förstås, som någon påpekade i kommentatorsspåret häromsisten,  finnas med i OS-diskussionerna också.
Men visst känns det egendomligt att konstatera att vi plötsligt har sånt överflöd av  begåvade backar i världens bästa liga.
Jag vill minnas att vi bara för nåt år sen klagade över alarmerande brist på just den varan.
Nu måste Bengan vaska fram sju eller möjligen åtta  OS-spelare ur en uppsättning som inkluderar
Lidas, Kron Wall of Pain, Jonte Ericsson, Toby Enström, Hanky Tank Tallinder, Yellbear Hjalmarsson, Alexander Edler, Mattias Öhlund, Vigge Hedman, Anton Strålman, Kim Johnsson, Johnny Oduya, Crankshaft Murray och Erik Karlsson.
Angenäma problem, men likafullt problem.
* * *
Gonchar svårt skadad – igen.
Det är ju fan.
Men man kan likafullt bara sträcka armarna i luften och kapitulera inför Penguins start på säsongen.
Stanley Cup hangover my ass. De bara fortsätter ju som de slutade i våras.
Väldigt imponerande.
* * *
Lustigast av allt är att First Line Shoestring under en kort sms-konversation igår lovade att han skulle spräcka målnollan.
Så det  hojtades ganska gott i korresoffan när han snurrade in den där pucken.
* * *
Du måste, säger Ron Wilson, ”fight for your right to party”.
Som dom, något häpet, konstaterar i Toronto-tidningarna:
Wilson ser inte direkt ut som något Beastie Boys-fan…
* * *
Capitals respektlösa behandling av Nyllet fortsätter.
Nu får han visserligen spela – men i Grand Rapids.
Morsning korsning, säger jag.
Men låt oss hoppa att han på rent adrenalin snurrar varenda back så långt ut i foajéerna i de där gistna gamla AHL-hallarna att klubbar med utrymme under lönetaket äter hans kontrakt ur händerna på McPhee.
* * *
Man är ju nu väldigt, väldigt nära att få veta hur det känns att befinna sig i New York när Bronx Bombers lirar i World Series.
Det har jag längtat länge efter.
Så:
Let’s go, Yankees!
* * *
Med lite tur får Nyllet möta Chris Chelios under sin ”stint” i farmarligan sedan säsongen 93-94.
Gammel-Chris har ju just signat med Chicago Wolves.
Men so what? Muddy Waters var 70 bast när han fick samma stad att svänga. Och Cheli är ju faktiskt flera år yngre.
* * *
Alexander Edler saknar pappa Öhlund i Vancouver.
– Framförallt utanför isen. Det var honom jag hängde med på bortaresorna, berättar ”Eddy” för Vancouver Sun.
Jag vet hur det känns, jag hade ju Fast Freddy här, men han försvann han också.
Till skillnad från mig tror Edler dock att han kommer över förlusten och hoppas kunna ”step up” i sin kompis frånvaro.

– Så här är det i hockey, menar han.

* * *
Ikväll står familjesamkväm åter på programmet
Men i morrn har vi derby på Garden.
Då blir det liv i den här bloggluckan igen.
Vi hörs då, hoppas jag.

3 jävla 7.
Det är ju ingenting annat än en rungande smäll på den haka Rangers sträckt ut ganska långt efter sju raka segrar,
Frågan är nu om Sharks exponerade the real Rangers?
Tårtan tror inte det, men Crankshaft lutar åt det hållet.
– Det tror jag att vi gjorde i alla fall stundtals, det var därför de tog en del utvisningar.
Låter lite obehagligt för oss som bor här och fått för oss att den jublande seriestarten var på riktigt i år…
* * *
 I slutperioden är Gris-Olle med och sjunger en nidramsa precis bakom oss.
Det kan vara det värsta jag hört; han får Roger Pontare att framstå som Stina Nordenstam.
* * *
Det blev inte mycket till tjafs mellan Crankshaft Murray och Page Six Sean.
– Nej, jag har aldrig hört honom så tyst. Han sa ingenting, säger en förvånad Dogge.
Att han ändå proppade Rangers-stjärnan får ses som betalt för gammal mögelost.
– Ja, han har pratat så mycket skit tidigare att jag fortfarande har några upp på honom…
* * *
Tårtans presskonferens är inte fullt så livlig som jag hade hoppats.
Han menar att hans lag gjorde bra grejor i de två första perioderna, men att Sharks var ännu bättre.
Fast han sågar Drottningen rätt hårt.
– Jag hoppades att han skulle jobba sig in i matchen, men det gjorde han aldrig. Fem mål på arton skott…det är inte bra, säger den obarmhärtige coachen och fyrar av en grimas som vittnar om att han ångrar att han lät H. Lundqvist vila.
* * *
Krocken med Bräschan var ingen olycka, menar Crankshaft.
– Nä, han struntade ju helt i pucken och försökte bara köra över mig, säger han petar med tungan på en rejäl prilla Ettan under läppen.
Jamen, invänder The Oak Man, det var ju han som åkte i isen?
Dogge spänner ut sin mäktiga bröstkorg, flinar och skrockar:
– Ja, vad trodde du?
* * *
Tårtan har försökt tala med sina spelare om att dom inte får ta så  många korkade utvisningar.
Uppenbarligen lyssnar dom inte.
Vad gör man då?
– Det vapen jag har är att ta istid av dem. Det är det som gäller i fortsättningen, säger han med en kyla som borde få en och annan blåskjorta att huttra inne i det där omklädningsrummet.
* * *
– Ska ni ta bilder, undrar Crankshaft när vi springer på honom i den där grå korridoren utanför gästernas omklädningsrum.
Det ska vi inte.
Först efter det beskedet lägger han in sin prilla.
Dom ska ju vara så fina av sig, dom där stockholmarna
* * *
Drottningen instämmer i det närmaste helt med sin coach.
– Jag har stort ansvar för att vår fina svit bryts och är mycket arg på mig själv, säger han och ser ledsen ut.
* * *

Sharks är ute på en lång road trip och får stanna i New York över natten.
Antagligen är det därför Jumbo Joe, Åh Dagny och Marleau ser så väldigt glada ut när de trippar omkring i den där korridoren.
En måndagsnatt på Manhattan kan vara SÅ kul.
Crankshaft, däremot, har just börjat återhämta sig från flunsan – nä, inte den allvarliga från svinfarmen; så roligt ska vi inte ha – och får ta det lite lugnare än man lätt kan räkna ut att lagkompisarna tänker göra.
– Nä, jag ska käka middag med Kenta (Nilsson) och Helen (Alfredsson) och sen blir det bingen, berättar han.
* * *
Vi får aldrig höra nåt mer om Yankees-matchen i jumbotronen, så jag utgår från att det blir torsk.
Mycket riktigt.
Angels tog det i elfte inningen.
Sicken skitkväll för New York.
* * *
Henke har lämnat omklädningsrummet när den svenska trojkan ramlar in för en kommentar.
That’s a first.
* * *
Jo, jag är förstås ute och letar efter Kenta och Helen på läktarsektionen där vänner och familj sitter och väntar på gästande spelare efter matcherna, men de syns inte till.
Synd det.
Kenta brukar kunna leverera ett bra citat eller två.
* * *
Crankshaft ska inte träffa prinsessan Madeleine under sin vistelse på Manhattan heller.
– Ha ha, nä, sånt där överlämnar jag med varm hand åt Lundqvist.
* * *
Det var ändå för synd att den sviten bröts. Den längsta segerraden sedan 74-75…det hade varit något att skriva hem om.
Men det är väl bara att se till att vinna de kommande matcherna.
* * *
Crankshaft är till sist lite snäll mot Page Six Sean.
– Det är kul för honom att han insett att han är bra på att spela hockey och kan göra annat än att åka omkring och snacka skit.
Sure.
Men det blir lite tristare för oss som ser på…
* * *
Nu ska jag åka hem och höra Big Brother Olas recension.
Gissar att den är småhård.
Tack för ikväll, vi hörs inom kort.

Inte visste vi vad kärlek var, förrn’ lilla Dagny kom till stan.
Nu sitter vi där och doppar skorporna på Kafé sjuan hela dan.
Och alla ropar vi i kör att:
Dagny, kom hit och spill.
Åh åh åh, Dagny, fem droppar till
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill
* * *
Äh, förlåt.
Jag kunde inte låt bli att börja så.
Owe Thörnqvist må ha varit nära att slå mig på käften en gång, men håll med om att han kan dikta!
Här håller hajarna på att slita Blåskjortorna i stycken.
2-5 står det och vänder ett segt Rangers på detta börjar jag officiellt se dem som Stanley Cup-contenders.
Men det händer inte.
* * *
Inte för att det är så många kvar i Rangers han känner – i princip bara Henke och Rosie, väl – men ändå.
Känns nog fint för Ortmeyers att få sätta en puck på Garden.
* * *
Tekniska problem plågade bloggen under delar av den här perioden, men man är ju en Bill Gates in disguise, så jag tömde cookies och chache och what not och here we are again.
* * *
Han var förresten en favorit på den tiden, Ortmeyer.
Snacka om hjärta.
Han fick lungproppar och bråck på stora pulsådern och allt vad det var, men kämpade alltid vidare, gav alltid allt, var alltid en det gick att lita på.
* * *
Här är ett jävla liv på domarna, men jag håller med er. Det är ju Blåskjortorna som får sluta ta så förbannat mycket utvisningar.
Sitter man på bänken blir man, som Rangers ikväll,  ett lätt byte för de här hajarna.
* * *
Trall dill dill…det är ju för fan Tranströmer-klass!
* * *
Tårtan kommer att visa Page Six Sean  vem som verkligen har störst käft efter de här utvisningarna.
Ja, domarna kanske dömer honom hårdare än andra, av kända skäl – men då är det ju hans uppgift att undvika situationer där de får chansen att blåsa.
* * *
Crankshaft har en assist!
Flash är hans mellannamn.
* * *
Poor Bräschan…det här var ju inte så kul.
* * *
Men Sean lyckas i alla fall provocera Nabby till ett regelbrott på slutet.
Det är SÅ han ska agera.
* * *
Naturligtvis har Gris-Olle vänt sig mot hemmalaget nu – och jublar hånfullt när Drottningen tar en lös puck på slutet.
Tålamod är inte den bästa grenen här.
* * *
Jag är inte så säker på att vi får se Henke i sista heller. Något säger mig att Tårtan ser derbyt på torsdag, mot Devils, som den här veckans verkligt viktiga uppgift.
Men det är bra synd på den där segersviten från 74-75.
Nå, det är som det är.
Slutrapport kommer efter matchen, som ni vet.

Först händer ingenting.
Sen gör Rangers två mål inom loppet av en dryg minut; Drury och Del Zotto heter målskyttarna.
Då ser det ut att kunna bli en rätt gyllene kväll för fansen som stekt Yankees-matchen och gått hit istället.
Men dessvärre släpper Drottningen en enkel från Staubitz några minuter senare –  och i ett powerplay på slutet får Dagny åka storslalom mellan Staal och Girardi och kvittera helt gratis.
Så det står 2-2 och vad som helst kan hända.
* * *
Henke berättar om sitt första jobb på jumbotronen:
– Jag klippte gräs.
Det behöver han aldrig mer göra, om han inte vill…
* * *
Visst fan får Drottningen chansen igen.
Fel kväll att spara på torraste krutet, det är min bestämda åsikt.
* * *
0-1 i skott efter sju minuter.
Det är inte direkt slutspelshockey i början, således.
* * *
Å andra sidan beter sig ju Tårtan föredömligt kaxigt visavi Sharks.

– Ni ska, säger han indirekt, inte tro att jag behöver använda min målvaktsstjärna bara för att ni kommer på besök.
Den attityden måste man gilla.
* * *
Största jublet i perioden:
När de på jumbotronen meddelar att Posada utjämnat mot Angels med en solo-homerun.
Sa ju det; det är baseboll som gäller i New York nu.
* * *
Däremot är Bräschan tillbaka i laget när dokumenterat elaka hajar cruisar på Gardens is.
SÅ kaxig är han inte, Tårtan.
* * *
Förra årets upplaga hade skitit i byxan om de tappat en 2-0-ledning mot Sharks, men hittills har det sett ut att vara annat virke i årets spelare.
Nu får vi veta om det verkligen är så, om de är gjorda av riktiga grejor.
* * *
Sagan om youngblood Del Zotto blir bara mer och mer…sagolik.
Mål igen.
Ingen – absolut ingen – hade förutsett den utvecklingen, det kan jag ta gift på.
* * *
Jo, NHLguru, jag skulle nog vilja påstå att jag var hyggligt först med namnet Tårtan.
* * *
Det är verkligen svårt att vänja sig vid att Rangers blivit en sån dödlig powerplay-maskin.
Herregud, minns ni förra säsongen?
Det är ju skillnad som mellan schlager och Mozart.
* * *
Mitt i perioden ringer Mats Eriksson från gamla This Perfect Day och vill ha bartips.
I högsta grad oväntat.
Jones, tycker jag han ska gå på, för övrigt.
* * *
Crankshaft Murray har hittills hållit en påfallande låg profil, men det är vackert att se hur tryggt och lugnt och säkert han hela tiden agerar.
”Nabby” måste älska sin svenske kompis.
* * *
Jag var tvungen att prova den där kycklingen till slut jag också och den gick väl ner, men inte var det den kulinariska revolution Gävles egen Homer Simpson gjorde gällande.
* * *
Man ska ju komma ihåg att Avery kallat honom fet, så ges tillfälle tippar jag att Crankshaft slutar hålla den där låg profilen.
* * *
Vilken Boyle tycker ni är bäst då?
* * *
Nu kommer Oak Man med kaffe – förmodligen för att han inte första inlägget ännu.
Jag ska ta och njuta av det och hör av mig igen i paus nummer två.