3-2, skriver vi nu.
Tendenserna är desamma som i första.
Rangers är klart bäst i början och ökar också på till 3-1 direkt, efter en Danny Girardi-signerad fladderpuck som studsar på nåt Toronto-ben och stackars Tosca-kolan ser ingenting.
Men sen slappnar blåskjortorna av igen, Leafs tar över – och reducerar.
* * *
Gris-Olle och hans vänner precis bakom pressläktaren har plötsligt fått sällskap av en påstruken Toronto-supporter som lever rövare mest hela tiden – jublar när blåskjortor blir tacklade, skriker att Avery är en apa och smyger in ett ”sucks” varje gång HEN-RIK-ramsan rullar över sektionen.
Det kan aldrig sluta bra.
* * *
Emellanåt är det så rörigt i hemmalagets zon att gästerna kunnat både komma ikapp och gå om – om nu inte Kung Henke gjort några räddningar av den där sorten som får Garden att explodera i standning ovations.
Ojvoj, vad han kan.
* * *
Gissa om Komisarek, som ju hör till de provokatören hoppade på med den där sloppy-kommentaren förra året,  tyckte det var roligt att ta pucken av Page Six Sean så lätt.
* * *
Trey Anastasio från Phish blir plötsligt inzoomad i jumbotronen.
Huh, säger jag.
Men kommentatorn Big Pete –  jag antar att du med din säregna musiksmak hade jublat?
* *  *
Tack för upplysningen, Superfälling.
Jag är inte förvånad. Jag tycker ju Birger ska med till OS.
* * *
Nej, Burke, det finns bara en sak att göra:
Kalla upp Gonäs-Jonas igen.
Då blir stämningen i laget i alla fall bättre, det kan jag garantera.
* * *
First line shoey…där har vi ett nytt smeknamn.
* * *
Nu börjar Burke i alla fall tona i rosa igen.
* * *
Men vad är det egentligen som händer i United Center? 5-0…håller Quenneville-gubben på att förlora sitt lag?
* * *
Nu har Surkålsmannen tryckt i sig en vurre.
Men såvitt jag kunde se – och lukta – var det ingen surkål på.
Det är ju nästan en besvikelse.
* * *
Är det inte konstigt att en bananfluga just nu fladdrar runt laptop-skärmen?
Här är ju, som stil-Oskar påpekat, rätt kallt.
* * *
Jaha, då får vi se då, om Toronto kan utnyttja det faktum att Rangers spelade igår och rimligen börjar bli lite, lite trötta – eller om Tårtan kan skrämma mjölksyran ur sina spelare.
Efter matchen, folks.

2-1 i Garden.
Det hade man inte trott efter tio minuter.
Då var Leafs direkt miserabla och det som då var en 2-0-ledning såg ut att kunna bli blodig utklassning.
Men Rangers grepp om hanen mjuknade och Leafs spelade upp sig och här står vi nu.
* * *
Redden får alltså klappa in en puck – och föräras jubel från läktarsektionerna.
Det värmer hjärtat på en som alltid vill the outcasts väl.
* * *
Det viktiga, sa Wilson i morse, är att vi slutar ta utvisningar och håller tätt i början.
Sen hann vi inte mer än börja förrän Callahan gjorde 1-0 – i ett fem-mot-tre-läge.
Ojvoj.
* * *
Visst bjöd Colton upp Bräschan till Columbus Day-dans.
Och till skillnad från Mathias tycker jag det svängde rätt bra. Framförallt kändes det som att Colton ville visa sina gamla arbetsgivare att det var åt helvete att focka honom.
Men det var, något oväntat, Bräschan som hade Garden i ryggen.
Vi lär inte få vänta så värst länge på rond 2.
* * *
Man Frallan och ni andra, vet ni inte att man inte får tala om att Henke ska hålla några nollar.
Då jinxar man Kungen.
Och se vad som hände…
* * *

Nä, fan, jag får klara mig med finnen jag har på näsan.
Varpu har haft ett läckage monumentale hemma i Brooklyn och står as we speak och försöker svabba lägenheten ren från avloppsvatten.
Hur ska det nu gå?
* * *
Ja, Wallin ser ut som att han spelat i den här ligan i ett decennium eller nåt.
* * *
Men för att travestera Bob hund:
Istället för Varpu – Surkålsmannen!
Jovisst, den gamle publikfavoriten begår tydligen säsongsdebut i kväll.
Han sitter på tre platser till vänster om yours truly och ler lika outgrundligt som vanligt, men har hittills inte levt ut sina kulinariska perversioner.
Det kommer dock, räkna med det.
* * *
Toskala, å sin sida, fick väl lite revansch för allt med sin plock under Callahans friläge på slutet.
* * *
Vi har stackare Brian Burke med oss här uppe i pressboxen.
Han ser under de första tio minuterna ut som en soltorkad tomat i fejjan, så röd är han och så bittert grimaserar han.
Det är mycket lätt att förstå.
* * *
Ha ha, Calle – Phil Leotardo!
Nej, det är Sather det – han som förstör allting.
Men nu kanske han inte gjort det.
* * *
Som vanligt har Leafs gott om fans med sig och som vanligt är de rätt störiga.
Jag ser inga detaljer, men en halv minut Ponikarovskys reducering ekar ”aaaaassshole” från en sektion nånstans.
Då vet man.
Det är nån som leker Bräschan och Orr på läktaren också.
* * *
Visst har man känslan av att Tårtan blir alldeles särskilt Johnny Sack när gossarna lyckas dra på sig utvisningar för att de är för många på isen?
* * *
Jojo, Page Six Sean är på Colton han på slutet han också.
Mycket kul kan hända här.
Det rapporterar jag om i nästa paus.
Tjingtjing!

Happy Columbus Day.
Vi firar den högtiden i USA idag – och kan ni er ”Sopranos” vet ni att den kan leda till rätt infekterade motsättningar.
Det lovar gott inför kvällens clash mellan Rangers och Leafs här på Garden, tycker jag.
Man kan hoppas att Tårtan, som ju har italiensk bakgrund, ”gör” en Silvio Dante och skickar in Bräschan på en rejäl svängom bara för att få utlopp för aggressioner som förmodligen byggts upp under dagen.
Då lovar jag att säga som Paulie Walnuts:
Ma’donn!
* * *
Jaha, ett dygn efter jag gick härifrån trycker jag alltså ner mitt feta kontorsarsel i samma unkna pressrumstol igen.
Jobbigt?
Inte precis.
Att få gå på Garden är i princip alltid ett privilegium och vad mig anbelangar fick det gärna vara match varenda kväll, vintern lång.
Och ni är väl med ikväll också, eller hur?
* * *
Synd bara att inte Chris Simon, med indianblod i ådrorna, spelar för Leafs.
Då hade ”Columbus day”-kopplingen med Tårtan varit fullbordad.
* * *
Efter sitt senaste inlägg har han i och för sig blivit min kompis, men jag tror ändå Lundqvist-antagonisten Sam hade gillat Daily News rubrik efter Valiquettes nolla igår:
Henrik who?
* * *
Fast den Tårtan påminner mest om i ”Sopranos” är inte Little Stevens Silvio Dante.
Det är – Johnny Sack.
* * *
Vi snuvas på en liten svenskfest ikväll.
Både Monstret och skräll-Stålberg finns kvar på skadelistan och spelar inte.
Rätt surt det; jag hade verkligen sett fram emot få kolla på, och prata med, den duon.
Vi får nöja oss med Rikard Wallin – och det är i och för sig inte kattskit.
– Han har varit vår bäste center hittills, säger coach Wilson till Toronto Sun idag.
Rätt stor.
* * *
Den skojiga News-rubben till trots:
Henke är tillbaka i kassen igen.
Å ena sidan är det förstås trevligt. Å andra understryker det misären
Vi hade kunnat få
* * *
Jamen, minns ni inte Johnny Sacks utbrott efter Ralphies skämt om hustrun Ginnys något överdimensionerade rumpa?
Tårtan upp i dagen.
* * *
En av kvällens mest kittlande storylines:
Colton Orr gör comeback på Garden.
Det ska bli mycket, mycket intressant att se vad som händer om han får dansa med Bräschan.
Mitt tips är att Garden Faithful i så fall håller på Orr. Han var folkhjälte under sina år i Rangers.
Om han däremot hamnar i gurgel med Page Six Sean vetitusan vad det blir för reaktion. Han var, och är, ännu större folkhjälte.
* * *
The Oak Man, saknar ni honom?
Well, jag är ledsen.
Han ligger hemma och snorar i svininfluensa.
Glaslirare.
Som alla brynäsare.
* * *
Jag ger mig fan på att Tårtan nån gång i sitt liv rökt Marlboro som en borstbindare också.
* * *
Det har ju inte börjat något vidare för Leafs.
Dom ligger faktiskt sits – i hela ligan.
Men jag tror fortfarande att det kan bli nåt riktigt bra av Brian Burkes nya lagbygge redan i år.
Det krävs bara att det uppstår lite kemi, att spelarna lära känna varandra, att Kessel blir frisk och att Monstret kommer in i sin nya tillvaro på allvar.
Ikväll, däremot, fortsätter kräftgången.
* * *
Ni tror förmodligen att jag bara hittar på, men det är alldeles sant:
Idag har jag inte bara en finne på stolen intill – jag har en på näsan också.
Ska acne verkligen drabba 42-åringar?
* * *
Jaja, var Ducks trötta igår kan Rangers förstås vara trötta idag.
Men jag tror inte det blir någon verklig faktor här, för framförallt är dom on a roll.
* * *
Förresten, vi firar inte bara Columbus Day.
Vi – eller åtminstone jag – firar Brage också.
Efter Johan Eklunds gloriösa hat trick mot Syrianska hemma på Vallen är IKB klara för kval till Superettan – minst.
Yes! Lennart Johansson pokal i Borlänge 2014, det har jag sagt länge…
* * *
Var det lugnt i pressrummet igår är det desto mer livat i pressrummet ikväll.
New York-murvlarna har återvänt från triumfens Minnesota – och har sällskap av hela det Gazetto dello Sport-inspirerade uppbådet från Big Smoke.
Och Mikrofontönten, den jäveln, håller låda.
* * *
Om nu Tårtan är Johnny Sack måste ju Page Six Sean vara…få, se ja, Ralphie Cifaretto.
Nä, nu ska jag sluta med det där.
* * *
Caps gör bäst i att vinna mot Devils ikväll.
Annars känns det som att den där fina starten raderats.
* * *
Wilson har ångrat sig och matcher Toskala ikväll också.
Och allt annat hade faktiskt gränsat till mobbing.
* * *
Oj, nu står Dellapina – förre Daily News-ankaret, idag anställd av NHfi – och pratar med Brooksie i pressrumet.
Det är som att se Israel och Palestina i samspråk.
* * *
Att Toskala får spela innebär dock inte att han, under nuvarande omständigheter, är en happy-go-luck-snubbe.
En finsk skribent jag känner, vi kan kalla henne Varpu, vred sig i visst obehag över att behöva intervjua honom idag.
– Det lär ju bli festligt, suckade hon.
I know the feeling…
* * *
Jag tror att Page Six Sean sätter en puck ikväll.
* * *
Då så.
Nu släpper dom pucken snart.
Innan dess ska jag ha släpat mig upp till pressboxen, så nu går jag.
Nytt inlägg kommer på sedvanligt sätt i paus nummer 1.

För att citera stackars Lagerbäck:
Det finns inte så mycket att säga om det här.
Rangers var bättre, tidvis till och med mycket bättre, och till slut började puckfan givetvis trilla in.
Till skillnad från Lagerbäck är jag dock rätt nöjd med det som det inte finns så mycket att säga om.
* * *
Jodå, Tom-S, jag såg på reprisen att Sean tyckte det allra roligaste efter andra baljan var att få fucka lite med farbror Niedermayer.
Han hade dock inte hunnit få ur det där hiskeliga tandskyddet, så det blev förmodligen inte så mycket skojigt sagt.
Men en liten glimt av The Show var det ju.
* * *
Plötsligt är det en niopoängskopia av Jan Korsgren på Borlänge Tidning som reser sig upp på bänkraden framför pressläktaren och drar av en ljudlig rap.
Det hade jag inte räknat med.
 * * *
Så många gånger som han suttit och lyssnat på HEN-RIK-ramsan är det lite fint att Drottningen får höra hela Garden skandera om ”Valley”.
* * *
Stämningen utanför ankrummet är aningen oväntat sur och tvär.
Inte ens Varpu behandlas med respekt.
Så jag steker mina ambitioner om Teemu-intervju.
Next time, kära finländska läsare.
* * *
Nej, Oddsarenan, inga kommentarer om Black-Eyed Peas.
Men du är välkommen att utgjuta dig om du tycker det var fräckt.
* * *
Carl-Gustaf Carlyle är helt överens med bloggen.
– Vi spelade bra i 10-12 minuter i andra perioden, men var för trötta efter matchen igår.
Sa ju det.
* * *
Sam, erkänn att det är du som är God Save The Queen.
Men jag beklagar.
Hur fint det än är att se trevliga Drottningen – som ju alltid säger ”tjenare” på sin märkliga svengelska – hålla nollan får han abdikera redan i morgon.
* * *
Uppriktigt sagt – vad ska man tro om det här Rangers-laget?
Det tål ju att påminnas om att Blåskjortorna vann en massa matcher även i inledningen av förra säsongen, men då hade man ändå aldrig känslan av att de var bra ”på riktigt”.
Det har man nu.
Utöver snabbheten och den offensiva uppfinningsrikedomen präglas laget av en karaktär, en aggressivitet, en hårdhet, ett mod och ett jävlaranamma jag inte sett röken av under de fem säsonger jag hängt på Garden.
Alltså, bara en sån sak som att de i kväll bara fortsatte mala fast det hela tiden small i stolpar och ribbor…under Renneys regi hade det slutat med att frustration och panik gripit omkring sig och så hade de fått stryk.
För att inte tala om vad som hade hänt under en match som den i Washington senast, när Gaborik & co tappade en ledning på ett skitmål och direkt efteråt fick se sig hamna i enmåldsunderläge.
Såna gånger brakade fjolårsupplagan samman.
Men inte den här.
Kan Tårtan hålla lågan vid liv under ett längre vetifan om det inte kan bli…ja, roligt.
* * *
Ber att få beklaga, Eliardsson.
Jag hojtade åt Redden att försöka klämma in en puck till, men han hörde inte.
* * *
Det är dessutom en bunt spelare som visat sig vara mycket, mycket bättre än i alla fall jag hade föreställt mig.
Prospal till exempel. Nya backsensationerna Del Zotto och Gilroy. Kotalik. Duby. Higgins. Och den mäktige Callahan.
Att Gaborik håller hög klass är kanske inte lika oväntat, men, nä, SÅ bra trodde jag inte heller att han var.
* * *
Stil-Oskar, han från den andra tidningen, ber mig att låta bli att blogga om hans roliga frågor om varför det är så kallt i hallen.
Så jag låter väl bli…
* * *
Nej, nu måste vi se om Yankees kan skicka hem Twins på vintersemester redan ikväll.
Det står 0-0 i femte inningen.
Ojvoj.
Såvida inget oförutsett inträffar hörs vi härifrån i morrn, när Toronto Maple kommer för rakning.

1.59 kvar, Rangers satte just 3-0 i tom kasse. Nu ska jag ta mig ner till omklädningsrummen, tror jag siktar på Teemu ändå. Riktig slutrapport kommer senare.

Nähä, det var ju fan.
Det hände inte så mycket grejor.
Rangers fortsätter spela bra och skapar chanser – vi hörde det eka i stolpar och ribba åtminstone tre gånger – men är just nu lika oförmögna att scora som Renney-laget ifjol
Samtidigt har ankorna börjat röra på sig och utvecklingen måste oroa Tårtan en smula.
Mot Ducks bör man utnyttja sina chanser, eljest kan man få betala ett högt pris. Som någon – Dala, var det väl – påpekade i kommenatorsspåret finns det gott om ankor som när som helst kan slå till, även de segaste kvällar.
* * *
Både Saku och Teemu har varit inblandade i halvslagsmål.
Det var inte så man hade förväntat sig att de skulle försöka impa på sin landsmaninna på läktaren.
* * *
Det får dock sägas att Giguere har en hygglig kväll.
* * *
Jag missade det, men det stod alltså 13-1 i skott till Rangers efter första.
Och om man räknat blockerade skott hade det, enligt en kalenderbitande kollega här intill, stått – 24-1.
Det kan man kalla viss dominans.
* * *
Om någon undrar om inte Bräschan blir utbuad längre lyder svaret att publiken knappt får någon chans att visa sitt missnöje.
Fjärdelinan spelar nästan inte alls.
* * *
Kommentatorn Beerskij ställer en fråga om Averys smeknamn.
Well, det är Larry Brooks – också känd som Brooksie – på New York Post som döpt honom till Page Six Sean.
Posts mytomspunna skvallersida heter nämligen Page Six (fastän den nästan aldrig publiceras på sidan sex…) och där händer det att Sean, som en av få hockeyspelare, förekommer.
Nu har han dock, VERKLIGEN som den ende hockeyspelaren,  synts på Fashion Week – den årliga mode-tillställningen i New York – så nu får han heta det istället.
”Stealth-flygaren” har jag snott från bloggaren Ranger Pundit och det finns ingen förklaring, jag tycker bara det låter skoj.
* * *
Vår vän Redden får inte heller särskilt mycket istid och det är ju en av de stora skillnaderna mot The Renney Days.
Då spelade det ingen roll vad Rosie och Redden ställde till med – de fick spela lika mycket i alla fall.
I Tårtans mer hårdkokta väg har alla lika mycket ansvar för sina handlingar och sköter man sig dåligt får man sitta på bänken, vad man heter och vad man än tjänar.
Den nyordningen måste man gilla.
* * *
Parros ser dock ut att vara sugen på en dans, så Bräschan kanske får se lite mer is i sista.
* * *
Inga namn, men en mig närstående skribent från ett grannland i öster har plötsligt en utläggning om att Ducks andra målvakt, Hiller, har de mest flexibla och viga höfter hon någonsin sett.
Utläggningen avslutas med följande mening:
– Hans flickvän måste vara väldigt lycklig.
Oops.
* * *
Det är bra, Hälsing, att du har kolla på de viktiga texterna i bladet.
* * *
Såväl ledare som journalister från Toronto är förstås redan på plats. De förstnämnda, placerade längst ut på ”min” pressläktarrad, ser oroliga ut. De inser naturligtvis att Leafs inte har så mycket att hämta i Gotham om Rangers spelar så här även i morgon – och de själva fortsätter som mot Penguins.
* * *
Nu ska jag ta en snus och invänta det kaffe The Finnish Queen sprungit iväg för att hämta.
Slutrapport kommer efter matchen, i vanlig ordning.

Mållöst efter första.
Vilket är missvisande.
Rangers har spelat väldigt bra och borde ha fått in en puck eller två på Giguere.
Men det kommer.
Ankorna är trötta efter urladdningen i Philly igår och kommer inte att palla att stå emot de här spirituella, aggressiva, snabba blåskjortorna i längden.
* * *
Han hinner bara ta ett skär eller två.
Sen ekar Avery-ramsorna på de slitna läktarsektionerna.
De älskar sin Fashion Week Sean på Manhattan.
Hittills har han dock inte utmärkt sig så mycket. Det var ett litet gurgel med Whitney i början och en saftig tackling nere i vänstra sarghörnet precis innan pausvilan, men vi väntar på att den verkliga showen ska börja.
* * *
Det är alltid skoj att höra speakern innan nedsläpp uppmana Garden-fansen att vårda sitt språk och undvika obscena gester.
Det är som att be ett norskt death metal-band att bara spela Art Garfunkel-ballader.
* * *
Vad fan, laddade Girardi på ett skott på Drottningen?
Hade kunnat bli ett självmål för historieböckerna.
* * *
Gamla signaturen Rangers-fan, känd från kommentatorsspåret, kommer plötsligt upp till pressläktaren och presenterar sig.
Han är sliten från natten, säger han.
Så går det!
Präktiga Biffen var istället hemma och tittade på hockey på tv och är nu i prima form.
Man ska göra som jag.
* * *
Det lyser i ögonen på Varpu.
Inte nog med The Finnish Flash och Saku – de spelar ju ihop med Nokelainen också.
– Sånt är du van vid, men jag har aldrig sett en helt finsk kedja i NHL, ropar hon från stolen intill.
* * *
Man undrar ju:
Var Girardi med Rangers-fan ute på stan?
* * *
Det var Voros som fick flytta på sig för Fashion Week Sean.
Borde man ju ha kunnat räkna ut.
* * *
Nu, några minuter senare, har Varpu kommit på att Dallas kanske ändå körde en renodlat blåvit kedja när alla finnar spelade där.
– Men det var ju inte spelare av den här magnituden, insisterar hon dock.
I vilket fall hjälper jag the first lady of nordisk NHL-bevakning genom att hålla åtminstone en tumnagel för Ducks Suomen poika ikväll.
* * *
Sorry, Marco Polo-Persson – det är bye-bye för Red Sox.
Och New York njuter…
* * *
– Dessutom, fortsätter Varpu, har coach Carlyle finska rötter.
Det här är alltså rena tangofestivalen i Åbo.
* * *
I en sån där liten quest i en reklampausen kan alla gissa att Henrik Lundqvists favoritfilm under uppväxten var ”Superman”.
Alternativen i frågeställningen är nämligen ”Stand by me” och ”The sandlot”.
Dem har man svårt att se att unga hockeyspelare sitter och snyftar till.
* * *
Förresten, Carlyle…det är ju HAN som är så lik Carl-Gustaf Lindstedt, inte Boedreau. Vi måste hitta på nån annan som Caps-keruben får vara.
* * *
Det är tyvärr lite söndagsstämning även så här på sena eftermiddagen.
Men det vill jag minnas att det kunde vara i Leksands Isstadion back in the day också.
Om det bara hände lite grejor brukade det dock bli bra ställ.
Det kommer det, tror jag, att ha gjort när vi hörs i nästa paus.

God eftermiddag.
Ja, det är ju det här.
Rangers möter Ducks på klassisk elitserietid – 17.00 en söndag i mitten av oktober.
Jag tycker det känns okej, även om jag såklart föredrar stökiga kvällsmatcher.
Det är tidigt nog för att jag ska få fler av er med mig i kommenatorsspåret – väl? – men samtidigt sent nog för att fansen här i New York ska ha hunnit återställa vätskebalansen efter lördagsaftonens eskapader, vilket borgar för hygglig stämning.
Ta och kolla.
Det kan bli lite plåster på såren efter floppen i Köpenhamn i går.
* * *
Verkar som att Drottningen ska stå idag, tyvärr.
Rangers har tre matcher på fyra dagar och Tårtan vill att Lundqvist ska få vila någon gång.
Förståeligt – men det är ju synd för alla svenska turister jag misstänker har prickat in just den här matchen i resschemat.
De får trösta sig med att Page Six Sean Avery – eller Fashion Week Sean, som Brooksie kallade honom senast – gör säsongsdebut.
Han har säkert en och annan gås – eller snarare anka… – oplockad med många Anaheim-spelare sedan sin tid hos ärkerivalen Kings, så det kan bli skoj.
* * *
Man undrar hur fan det kan vara trafikstockningar även en söndagseftermiddag.
– Det är alla street fairs. Det arrangeras fyra per söndag nuförtiden, påstår taxichaffisen.
Jävla street fairs.
* * *
Idag är Varpu laddad, kan jag försäkra.
Hon ska för första gången se Teemu och Saku spela ihop i ett NHL-lag.
Det är, som jag sagt tidigare, jämförbart med att se Foppa och Sudden lira ihop i, exempelvis, Maple Leafs.
– Det är ännu större flämtar finländskan, det är som att det i NHL fanns ett lag som skulle starta med Lundqvist, Lidström, Hedman, Zäta och Sedin-bröderna.
Jaha.
Jag tycker nog det skulle vara ännu mer omtumlande med 21 och 13 i samma lag och står för den jämförelsen.
* * *
U2?
Nä, jag vet inte.
Jag är inte recensent längre och ska egentligen  inte förstöra för de som tycker att den här turnén är magisk; folk blir ju bara förbannade om man inte håller med dem.
Låt mig bara konstatera att jag sett U2 vid ungefär 25 tillfällen sedan 1985 och aldrig lämnats så oberörd.
Men okej, det var en fin, varm kväll – och det var roligt att nynna med i ”Stuck in a moment you can’t get out of” och tänka på Toronto
* * *
Bobby Ryan var en favorit redan tidigare, men igår, när han kom hem till hemstaden Philadelphia för sin första match mot Flyers, blev han till och med hjälte.
Då sa han nämligen i en intervju, apropå det stora att spela NHL-hockey i Philly:
– Jag kommer ihåg när jag var liten och hela tiden lekte att jag var Pelle Eklund nere i vår källare.
Alla som minns, och hyllar,  Per-Erik finns på min golden list.
* * *
Lyckades faktiskt få in Danmark-matchen på tv:n igår eftermiddag.
Men jag fick se den med spansk kommentator.
Det var rätt roligt höra dem kalla Holmén för bara Holmen – utan é.
* * *
Brookise är hotad – av Tårtan.
Post-ikonen skrev efter hemmapremiären att den individuella presentationen av spelarna ströks eftersom coachen ville bespara Bräschan och Rosie upplevelsen att bli utbuade, men så var det inte alls.
”Om det händer igen säger Tortorella att jag måste springa tre miles…och aldrig komma tillbaka”, skriver Brooksie.
Lite kul.
* * *
Det är oklart vem Avery ersätter, men det blir garanterat ingen i förstakedjan.
Gaborik, Duby och Prospal har varit långt, långt bättre än någon hade föreställt sig på förhand och nu väcker de förhoppningar om att den här säsongen mot alla odds kan bli lite kul.
* * *
Nu jublas det i pressrummet.
Los Angeles Angels har vänt och håller på att slå ut Boston Red Sox ur baseboll-slutspelet, nämligen.
Tur inte Marco Polo-Persson är här. Han hade blivit mycket upprörd.
* * *
Visst, Vigge Hedman fortsätter imponera, men såg ni Öhlund igår?
Jävlar vad bra han var.
* * *
Ibland är man med om upplevelser man önskar att man kunde skänka någon som skulle uppskatta dem mer.
Som på flygresan hem igår, när jag blev uppgraderad till business och fick sitta på sätet bredvid Tony Dungy, legendarisk NFL-coach.
För de som är inne på amerikansk fotboll hade det förmodligen varit helt sinnesvidgande, men det är inte jag, så Continental iscensatte bara ett klassiskt pärlor-för-svinen-fall.
Fast det var kul att sitta där och se häpnaden hos alla som kom in i planet och plötsligt fick syn på Dungy på stol 2B.
Det såg ut som de hade stött på Jimmy Hoffa.
* * *
Vigge, däremot, hade stort utbyte av U2-konserten.
– Det var ju fantastisk stämning, säger han.
För all del.
* * *
Man vet aldrig med Ducks.
Det var väldigt starkt att vända 0-2-underläget i Wachovia igår – och snuva Pronger på den godbiten – men känner jag dem rätt kan de vara helt ointresserade så här en dag senare.
Fast det är klart, Teemu och Saku kanske vill bjuda Varpu på en klassisk kväll. Det skulle jag ha gjort om jag var dom.
* * *
Bröderna Kronwall ligger just på delad plats i den blågula poängligan.
Det kan inte ha hänt förut, men hoppas verkligen det får fortsätta i samma stil för Staffan.
Som det uråldriga gamla ordspråket lyder:
Ju fler Kron Wall of Pains som går bra, desto bättre blir världen.
* * *
Fan, man hade ju sett fram emot målvaktsmatchen mellan Henke och Gustavsson här i morgon (jo, vi har en back-to-back-macka att mumsa på i New York).
Men Monstrets ljumskar fortsätter krångla, så istället får Hank gå upp mot Joey MacDonald.
Ja, ni läste rätt.
Toskala var tydligen så lökig i matchen mot Penguins igår att Wilson överväger att slänga in tredjemålisen mot Blueshirts.
– Man behöver en räddning då och då, som Wilson något syrligt uttrycker det i The Star.
* * *
Det är frapperande otrångt – inget ord, jag vet, men jag gillar det – i pressrummet idag.
Alla icke-hockeyspecialiserade (inget ord det heller, och fan vet om jag är så förtjust) murvlar av betydelse har åkt till Minnesota för att följa Yankees.
För mig får de gärna stanna där, det här är mycket behagligt.
* * *
Post rapporterar att en Avery-tröja finns med i NHL:s höstkatalog, den från vilken man alltså kan beställa vissa profilerade spelares tröjor.
Det är bara ett problem.
Det står ”Steve Avery” på ryggen, tydligen.
Steve?
* * *
Ni såg väl den lilla intervjun med Homer efter den avgörande pärlan i The Joe igår?
– Jag ska byta position och stå i slottet i fortsättningen, sa han och skrockade.
Det är inte mycket som går upp mot att intervjua en Holmström på bra humör.
* * *
Skådespelerskan Cathrine Keener finns på plats ikväll.
Hon är ju stencool, hon.
* * *
Nå, gametime snart.
Hoppas vi får kul.
Bloggen hör av sig i första paus.

Nån med där ute i natt?
Jag är lite trött efter den sena U2-kvällen i Tampa och ytterligare en halv bagarväckning i morse och tänkte därför ta lite bloggpaus – det blir ändå bara saggigt om jag ska pressa ur mig nåt  – men ni är ju hjärtligt välkomna att randa i kommentatorsspåret,
Så, please, go ahead.
Sen hörs vi – hoppas jag – från Garden i morrn.

Det kan man kalla snopet.
På repriserna vi fick se i hallen såg det ut som att Zajacs puck passerade mållinjen en millisekund efter 00.00, men det var tydligen en millisekund åt andra hållet.
Och plötsligt var en given seger given förlust istället.
För det vet man ju:
Den som åker på en sån käftsmäll precis i slutet reser sig aldrig.
* * *
Jaja, det tog sin lilla tid med den här slutrapporten.
Men det var en del referat som skulle levereras till tidningen – och sen fick jag tekniskt strul.
Men käre L – så funkar den här bloggen. Jag skriver inte play-by-play. Jag skriver i pauserna och efteråt. Det blir roligare läsning så, är det tänkt. Gillar man inte det upplägget finns det andra kanaler att använda.
* * *
Vigges passning till tredje målet…ojvoj. Som någon, jag tror det var Freddie Vegas, sa:
Bobby Orr-klass.
– Jag fick bra fart genom mittzonen och tänkte först skjuta men deras back stod bra placerad så jag fick passa istället, förklarar ångermanlänningen efteråt.
* * *
Åker hiss med Lightnings general manager, Brian Lawton, en halv minut efter straffdebaclet.
Han tittar oavbrutet ner i golvet.
Och vem kan klandra honom?
* * *
Frågar Johnny O om han inte redan hade gett upp när kvitteringen kom.
– Mja, säger han och ler snett, det såg kanske  lite mörkt ut i det läget. Men man ska aldrig ge upp…
He he.
* * *
Det är inte bara firma Biffen & Oak som ska bänka sig på Raymond James-stadion i morgon kväll.
Även Lightning-truppen finns på plats när Bono kliver ut på den där säregna spindelscenen.
– Ja, hela laget ska gå. Det blir nog en trevlig upplevelse, säger Öhlund.
Coach Tocchet kan med fördel nynna med i ”I still haven’t found what I’m looking for”.
 * * *
Så vad tänkte Vigge när den där kvitteringen var ett faktum?
– Jag tänkte ingenting. Jag blev bara fly förbannad och ville ut och avgöra i sudden direkt.
* * *
Å andra sidan: I Vigge har väl Tampa-ledarna hittat EXAKT what they’re looking for.
* * *
Pratar med Lidas på telefon om hur nära han är den där 1000:e poängen.
– Tja, säger han, jag har ju just blivit utsedd till Dalarnas hedersguvernör. Ingenting kan ändå slå det.
Så ska det låta.
* * *
Johnny O gratulerar när han under en pratstund på väg genom katakomberna i St. Pete Forums inre får klart för sig att vi ska stanna på U2-konsert.
– Vi såg dem ju på Ullevi i samband med landslagssamlingen i somras. Det var väldigt bra. Ni kommer få en stor upplevelse, lovar han
Och nåt säger mig att man kan lite på Johnny O:s omdöme
* * *
Någon seger har han ännu inte fått i Tampa – men väl en saftig blåklocka.
Mattas Öhlund är ändå nöjd med flytten till Florida.
– Det är perfekt här. Allt funkar socialt och det känns som en kul utmaning att få spela med ett nytt lag. Och vädret…man kan inte klaga på det.
Nej, det kan man fan inte.
* * *
Kan till slut inte låta bli att böja mig fram och fråga Scotty B vad får för intryck av unge Hedman.
– Åh, svarar coach-legendaren och skiner upp, han är den störste av alla talanger. Det har jag tyckt ända sedan jag såg honom i JVM i Ottawa. Han kommer att få en lång och framgångsrik karriär här.
Hyggligt betyg, får man väl säga.
* * *
Det spelar ingen roll att det är sånt drama på slutet, eller att det blir straffar.
Argentinaren till höger om mig vill ändå bara prata om Olof Mellberg.
– Är han inte den bäste ni haft, undrar han.
Var får man en sån vanföreställning ifrån?
* * *
Då var det läggdags.
Men först ska jag sätta mig på balkongen och röka en Marlboro och tänka bra ”One” kommer att låta i morrn.
Vi hörs inom kort.