Jag har lite strul här, slutrapport kommer vad det lider. men alltså, om nån inte vet: Jersey kvitterade med mindre än en sekund kvar och vann sen på straffar.

Snopet, kallas det.

1-2 nu.
Först kvitterar Stamkos i ett powerplay, efter fifint förarbete av St. Louis – och Vigge, som därmed bokförs för sin andra assist.
Sen är det bara Lightning ett tag, men de lyckas inte göra mål och som papa Lemaire sa i morse:
– Vi är ett counter-attack team.
Visst, när Devils väl kommer upp i ett ströanfall lurar Pandolfo bort Mike Smith.
Surt.
* * *
Visst fan, Qirren.
Parise var det i första.
Jag blandar alltid ihop de två – Parise och Zajac – och kan bara beklaga mina galopperande hjärnsläpp.
* * *
Det är skoj att Vigge Hedman direkt efter målet återigen åker fram till St. Louis för ett litet jubel bara dem emellan.
Det kan ju bli en klassisk gimmick i Tampa, att den längste och den kortaste alltid firar målen ihop.
* * *
Nämen titta, nu dök the Lightning girls upp ändå.
Då känns allt bra igen.
* * *
Ja, T-Pain, jag har i och för sig också varit på Bon Jovi-konsert.
Men jag var där som recensent.
Vad har Oak Man för ursäkt?
* * *
Här är en hel del Devils-fans, faktiskt.
Och det är väl inte så konstigt att de åkt hit – vem vill inte lämna Jersey för Florida om det går?
Att de inte får se mycket till hockeymatch gör inget, det är de ju – häpp, Per! – vana vid.
* * *
Zubrus får sig en duktig tryckare av Öhlund också.
Han kärlek visavi svenskar torde vara begränsad ikväll.
* * *
Vad fan säger ni, har Bäckis gjort två mål på Henke?
Så nöjd Lundqvist ska vara med det.
* * *
Scotty B sitter här som själve Vito Corleone medan undersåte efter undersåte kommer fram och hälsar andäktigt.
* * *
Det är ingen som berättat att Vigge är så elak på isen. Varje gång han får tillfälle ger han ju Jersey-spelarna en extra liten skitsmäll,
Härligt att se.
* * *
Om jag inte räknar alldeles fel betyder det att Bäckis nu leder hela poängligan.
* * *
Fredde b, det måste vara nattsuddet. Ekens skämt är ju riktigt surt…
* * *
Lightnings PP är inte att leka med, det kommer om inte annat att stå klart när vi kommit en bit in i säsongen.
* * *
Kaffe och körv nu.
Slutrapport kommer efter matchen.

Det står 0-1 efter första i tropikerna, sedan Zajac pangat in ett PP-mål.
Och, mja, man kan inte direkt jämföra med dramat i Wachovia Center i förrgår.
Det går sakta, det händer väldigt lite och stämningen är rätt sömnig.
Men man kan väl inte få allt.
* * *
På ena sidan om mig har jag mycket riktigt Scotty B, som likt yours truly sitter med en laptop och ser viktig ut (häpp!) – och på den andra något oväntat en argentinare som hela tiden vill prata om Olof Mellberg.
I Florida kan lite vad som helst hända.
* * *
Vigge hamnar fel nån enstaka gång och blir utvisad efter ett underhållande litet bråk med Zubrus, men som alla sagt:
Han ger ett märkligt lugnt och säkert intryck – och det ÄR verkligen coolt att se en så stor gosse vara så skicklig på grillorna.
* * *
Derek Amell, heter en av linjedomarna.
Men jag läser först Anrell.
Det hade varit nåt.
* * *
Ja, och så har ju Vigge ett skott i stolpen här på slutet också.
Snart smäller det.
* * *
Eken, som också är en förklädd Hegerfors, har ett långsökt skämt om att Ranger och Walker borde slåss om Norris Trophy i vår.
Hajar ni?
* * *
Lightnings penalty kill ser minst sagt lite soft ut när Zajac får göra det målet.
* * *
De lyckas fucka upp Vigges entré ganska ordentligt.
Just som han kliver ut genom entrén säger speakern ett helt annat namn.
Morsning korsning.
När fansen får klart för sig att den gänglige 77:an i själva verket är super-rookien det talats så mycket om jublar de dock ordentligt.
* * *
Ah, vi får en softjazz-version av nationalsången.
Ibland kan det bli väl avslappnat i såna här klimat…
* * *
Eken kan inte vara glad över goofen vid presentationen.
Han var där nere med T-Pain för att fånga det historiska ögonblicket till dokumentären.
Nu kommer det att nästan lika mycket som när pressmaten är dålig…
* * *
Scotty sätter sig förresten innan de tvålkopparna är klara med sin softa nationalsång.
Jag förstår honom.
* * *
Ha, de spelar Jackson Brownes ”Doctor my eyes” när domaren har fräckheten att visa ut Tampa-spelare.
Det vittnar om både humor och utsökt musiksmak.
* * *
Bra tryck i kommentatorsspåret nu.
Det gillar vi.
* * *
Lightnings cheerleaders verkar ha fått sparken.
Det, däremot, gillar vi inte alls.
* * *
Det är inte precis fullsatt i St.Pete-forumet. Åtskilliga blå stolar gapar tomma på de flesta sektioner. Trist, jag trodde det skulle bli lite drag en sån här premiärkväll
* * *
Det ser lite löjligt ut när Malone och St. Louis under Hedmans utvisning kommer loss i ett friläge och Maaarty bara stöter bort pucken med sin klubba.
* * *
54 kommentarer mitt i natten…tack ska ni ha. Och fortsätt gärna.
Nu tar jag kaffepaus.
Återkommer efter period 2.

Ja, skål då.
45 gånger om, eller vad det blir.
För som de flesta av er kunde räkna ut utan några större besvär är jag alltså i Tampa.
Vigge Hedman och Mattias Öhlund ska begå hemmapremiär mot New Jersey i St. Pete Times Forum och bloggen finns i pressboxen.
Kan bli hur festligt som helst och jag hoppas ni vill hänga med.
* * *
EXTRA! EXTRA!
Gissa vem Biffen träffade idag?
Just det – Tommy Albelin.
Vi möttes i korridoren utanför omklädningsrummen efter morgonvärmningen och han kunde ju bara, med ett snett leende, sträcka fram kardan.
Två säsongers sökande är alltså över.
Stort, inte sant?
Trots att han flyttat ner i båset får assisterande coachen dock inte prata om hockey nu heller.
– Nej, vi hade en genomgång om det alldeles nyligen. Bara huvudcoachen får snacka om som sånt som rör laget, berättar han.
Om gemensamme kamraten Slava Persson går det dock  fint att växla några ord och Abbe skrattar gott när han hör att den evige resenären hamnat i Italien.
– Fast förresten, han är ju bara 40, eller hur? Då är det inga problem. Till 42 kan man hålla på.
Nu vet du, Rico.
* * *
För två dagar sedan stod mamma Hedman, Elisbeth, och skrapade vindrutan ren från is på garageuppfarten hemma i Ö-Vik.
Nu lutar hon sig mot en palm utanför sonens nya arbetsplats och kisar lyckligt mot en sol som bränner i tryckande, fuktig, 35-gradig värme.
– Det känns som att pojken hamnat väldigt rätt, säger hon.
Det känns så, ja.
* * *
Eken, som likt en Frank Capra i toppluva håller på med en tv-dokumentär om Vigge Hedman, är förstås på plats för den här galapremiären han också.
– Här har de hygglig mat, lyder hans första kommentar efter att vi tagit i hand under morgonvärmningen.
* * *
Ja, alltså, jag är helt på mamma Elisabeths sida.
Det är här man ska vara proffs.
För det första är så rasande underbart att man kan gå i shorts året runt.
För det andra får man spela för stor och engagerad publik, men slipper den galna hysterin vid sidan om.
Så jävla gött har dom det, Vigge och Öhlund och deras lagkompisar
* * *
Det har kommit till min kännedom att hans kollegor försöker få Flames-forwarden Brandon Prust att lägga till ett ”Strom” i sitt namn.
Då skulle ju Alberta-laget få en kedja med Sjostrom, Nystrom och – Pruststrom.
* * *
Per och FivePoints ska veta att jag idag stod mindre än en halvmeter från Maaaarty, alldeles intill slipmaskinen vid Devils omklädningsrum.
Han såg frånvarande ut.
* * *
Ja, pappa Olle har förstås åkt med hit han också – och är lika nöjd som hustrun. Kanske allra mest, dock, över att den tavla Mike Bossy signerade när familjen besökte Islanders i våras nu har levererats hem till Ångermanland.
– Den hänger i sportbaren jag håller på och bygger i källaren, säger han belåtet.
* * *
Efter morgonvärmningen tar jag och Capra Oak Man hyrbilen ut till Clearwater för en lunch på Frenchy’s Rockaway Grill, alldeles vid beachen.
Det berättar jag bara för att ni ska veta att även vi har det för jävla gött.
* * *
Det är klassisk mediaskog runt unge Hedman efter morgonvärmningen.
Man får sträcka sig för att se honom bakom alla mikrofoner och filmkameror och anteckningsblock som sträckts fram mot honom.
Men Vigge verkar inte det minsta förskräckt för det. Han gafflar glatt och entusiatisk på om sin begynnande karriär – på felfri engelska, dessutom.
– Ja, det är ju bara kul, säger han sen.
Jisses, den 18-årige Biffen hade blivit livrädd och stakat sig värre än en pensionär med folkskoleexamen.
Men så blev han – den 18-årige Biffen – aldrig proffs heller.
* * *
När vi står utanför pressentrén och diskuterar våra lunchbestyr i brakar två knivskarpa, ohyggligt låga sportbilar förbi på gatan intill.
Det är Vinny Lecavalier och Mike Smith som är på väg hem på för lite eftermiddagsvila..
Igen:
Det är rätt gött för hockeyspelarna i Tampa…
* * *
– Bergfors har nog varit vår bäste forward under de första matcherna. Han är i alla fall den som skapat mest, berättar Johnny O när vi spatserar genom Downtown Tampa efter morgonvärmningen.
Jersey-backen hoppas att en promenad till hotellet, som inte alls ligger långt borta, ska vara uppfriskande efter träningen men ångrar sig efter bara ett par minuter i den häpnadsväckande värmen.
– Det går ju inte, säger han och vinkar till sig en taxi.
* * *
Honken vet ju hur förnämlig tillvaron är här nere och har hälsningar via pappa Olle:
– Om Victor behöver en poolskötare är det bara att ringa.
* * *
Under resan ut till Clearwater framkommer nya tveksamheter om Ekens musiksmak.
– Bon Jovi är inte så dumma, kläcker han ur sig samtidigt som jag styr upp på den vackra bron som sträcker sig över hela Tampa-bukten.
Say what?
* * *
Vinny Lecavalier säger snälla saker om Vigge i Tampa Tribune idag.
– Han ser helt enkelt inte ut som en rookie. Och då menar jag inte bara att han är stor. Jag menar mer hur han åker skridskor, hur han tänker, hur han gör där ute på isen. Han påminner mer om en 30-åring än en 18-pring.
* * *
Jag förlåter väl er då, för att ni tydligen tänker följa matcherna i DC, Detroit och Philly istället.
Men då krävs att ni kommer med rapporter i kommentatorsspåret.
Är vi överens?
* * *
Vigge har skaffat bil han också. En Lexus. Svart.
– Fint ska det vara, som pappa Olle säger.
* * *
Enligt sittplatsschemat har jag, som vanligt under besök i St. Pete Forum, Scotty Bowman vid min sida ikväll.
Har ni nåt som bör framföras?
* * *
När jag berättar att jag bloggat lite om Ekens musiksmak skrattar hans fotograf och följeslagare T-Pain mycket gott.
– Ja, det finns onekligen en del att rapportera om.
Eken tittar stint ner i den hög av kyckling han enligt gamla traditioner lassat upp på sin presslounge-tallrik.
Han tycker, förstår man, att det är vi som inte fattar nånting.
* * *
Jag tror att Vigge gör ett mål ikväll. Det bara känns så.
* * *
Egentligen skulle jag åkt hem i morgon, men det visade sig att U2 spelar här – och jag lyckades under eftermiddagen fixa plåt åt både mig och Bon  Jovi-diggaren.
Så det blir ett dygn till i Tampa.
Taskigt va?
* * *
Dags för hisstur upp till pressläktaren
Tampa-New Jersey…nej, jag vet, på papperet låter det inte som säsongens mest upphetsande tillställning.
Men det är som sagt Hedmans och Öhlunds galapremiär och jag tror ändå det kan bli  minnesvärt.
Nästa rapport kommer, som ni vet, i första pausen.

Ny bagarväckning idag.
Sen flög jag vidare och sitter nu på en hotellbalkong i skymningen. Det är 30 grader varmt, himlen över bukten färgas förföriskt brandgul och lockande toner hörs från en bar nere i den närliggande småbåtshamen.
Och i morgon – torsdag – blir det hockeyfest här.
Så – var är bloggen nu?
Rätt svar belönas med en skål i den hotellbar jag snart ämnar förflytta mig till.

Ser nu att det inte blev någon hat trick för Nyström. Istället har Staffan Kronwall – The Kron Wall of Pain junior – tillskrivits sista målet. Ännu större, ännu roligare.

Briere fick ju en hygglig födelsedag i alla fall, måste man väl säga.
Det var just han som 3.52 in i sudden avgjorde den här episka tillställningen.
Det är svårt att säga nåt annat än grattis.
* * *
Det var en för laget Boyd Gordon tog där…inte.
Vilken idioti att dra på sig två minuter för holding, i anfallszonen, med några minuter kvar, när man har enmålsledning i en drabbning av det här slaget..
Han borde få ta taxi hem till DC i natt.
* * *
Från kvitteringen fram till avgörandet var det ett sinnessjukt tryck i de luxe-hallen.
Ljudnivån kan ha varit den högsta någonsin, i alla fall i en grundseriematch.
But then again:
Det här var ingen vanlig grundseriematch.
Det var en dröm.
* * *
Det luktar choklad, Boyd…
Capitals farmarlag hör ju hemma i Hershey, känt för sin chokladtillverkning, och när Lindstedt-gubben Boedreau vill hota sina spelare med nedflyttning brukar han tydligen säga så:
– I can feel the smell of chocolate..
* * *
Ja, Mathias, det hade verkligen, verkligen smakat med ett par saftiga järn nu.
Men jag har ny bagarväckning i morgon; bloggen fortsätter sin resa ut i hockeyuniversum.
* * *
Bäckis är väl inte direkt uppåt efteråt, men inte heller så totalt nedslagen som man skulle kunna vänta sig.
Det brukar ju vara Henke-klass på gästrikens humör efter förluster.
– Äh, det sura är väl att vi slarvar bort det själva. Vi tar ju på tok för många utvisningar. Några var rätt petiga, men det var några Flyers fick också. Man kan inte vinna allt, säger han och drar upp kedjan i den röda träningsoverall-jackan över hakan.
* * *
Jag har rätt ont i en stortå. De här nya finskorna jag envisas med att sätta på mig när det vankas hockey liknar medeltida tortyrredskap efter en fyra-fem timmar.
* * *
Att han klockar in på åtta poäng på tre matcher – troligen svenskt rekord – är det dock svårt att få unge Bäckström att säga nåt särskilt om.
– Äh, jag vet inte, det är inget jag bryr mig om, säger han och er lika obekväm ut som alltid när de individuella färdigheterna kommer på tal.
Jag tycker han ska vara stolt istället.
* * *
Den här Nyström verkar ha en go kväll hemma i Saddledome. Hat trick nu. Och The Kron Wall of Pain junior radar upp assisten. Stort.
* * *
Noterade redan när jag kom – och glömde sen att nämnda det, förstås – att fansen hade regelrätt tailgaiting på parkeringen före matchen. Det ser man inte särskilt ofta på hockey, allra minst en vanlig tisdag. Men inte nog med det. Det är rungande party även efteråt.
Det är nog i Philly man ska vara hockeyfan.
* * *
Okej, läggdags. Plane går tidigt till…ja, söderut. Och det är ingen match i morrn. Men vi hörs på torsdag.

Slut. Flyers avgör i sudden. Slutrapport kommer senare.

5-5 efter full tid. Nu väntar förlängning i en av de häftigaste grundseriematcher jag sett. Ojvoj.

Mållöst no more.
Proppen gick ur i en sanslös andraperiod när det hände nånting precis hela tiden och plötsligt står det 4-3.
Några få saker:
Mike Richards har fullbordat ett hat trick, Ovetjkin har gjort två nya mål, Bäckis har noterats för såväl sjätte som sjunde assisten för säsongen, Semin har målat ett konstverk som kommer  att vara på topplistan när årets snyggaste mål ska sammanfattas och Three’ or more har ersatt From Russia With Glove.
Jisses, det är ju fantamme som i den där playoff-klassikern i våras när både Ovie och Sid The Kid gjorde hat trick.
Man hinner knappt andas här.
* * *
Det där med att motståndarna ska vara så rädda för Capitals powerplay att de aktar sig för att ta utvisningar…well, var det ingen som förklarade för dem att samma tankesätt går att applicera på den grymma Flyers-truppen?
Gästerna har suttit utvisade praktiskt taget hela tiden  och tre av de fyra Flyers-målen har tillkommit i numerära överlägen.
Lindstedt-gubben får dra den där om disciplin igen, tror jag.
* * *
Har det någon gång hänt att en svensk producerat sju poäng på bara tre NHL-omgångar?
Jag undrar jag.
* * *
Den lyckorusiga stämningen i Wachovia var på väg att slå över i arg bitterhet efter Ovies andra mål, men nu är det jävlaranamma party på läktarsektionerna igen.
Var den jumbotron-ansvarige än riktar sin kamera hittar han dårar som står i bänkrader och trappor och dansar segerdanser.
Coolt.
* * *
Ja, Ovie retas ju också. Efter första målet nickade han stöddigt, efter andra gjorde han en gest av sorten ”va, blev ni tysta nu?”.
Jag kan inte bli att tycka det är lite roligt.
Så länge han inte möter nåt lag jag håller på förstås…
* * *
Nån som har några rapporter från Tampa-matchen då?
* * *
Ni får ju ursäkta om det känns lite forcerat i det här inlägget, men som sagt.
Man hann ju knappt hämta andan, än mindre samla några tankar, under den här explosiva urladdningen till period.
* * *
Och Ovie…hur många mål kommer han egentligen att göra i år?
Om han kan få in två på Flyers i en sån här period, när Caps har folk i utvisningsbåset mest hela tiden, då kan han få det i varenda match.
* * *
Kimmo Timonen vet när det är dags att avlossa ett dragskott.
Det finns inte många smartare, eller mer eleganta, backar.
* * *
Nu skulle jag behöva en cigg, men så mycket Vegas-resort är det här ändå inte.
* * *
Det sista, det som utlöste mäktig keps-regn över isen,  var inte så lyckat, men  annars vet jag inte om From Russia With Glove kan skyllas för nånting.
Richards två första höll världsklass, ju.
* * *
Erfarenheten säger att slutperioder sällan blir de orgasmer man förväntar sig efter såna här drömperioder, men låt oss hoppas att det fortsätter i samma stil 20 minuter till.
Om Caps bara slutar ta så förbannat mycket utvisningar torde det åtminstone kunna bli jämnt.
Slutrapport kommer senare.