Vi har mållöst i lyxhallen på Broad Street efter period nummer ett.
Men det säger ingenting om hur det egentligen ser ut här.
Det är förvisso kamp om nästan varenda fiber is, men det kreeras offensivt också, det skrinnas och passas hisnande snabbt, det skjuts i varenda tänkbart läge (ni vet i första hand från vilken spelare) och det blir så saktliga mer och mer irriterat där ute.
Caps har haft flest chanser, några så raffinerade att man tappar andan över förarbetet, men Emery har levt upp till sitt nya rykte som king of Philly.
Ni som inte följer den här matchen – ni begår ett misstag.
Det kommer att hända stora saker på Wachovia-isen.
* * *
Det här är ju Flyers hemmapremiär, så de har vissa preludier, inklusive lagpresentation,  innan nedsläpp – och då förvandlas hela arenan till ett enda brandgult inferno.
I sanning häftigt.
* * *
Visst fan ser Stevens till att matcha Pronger mot Ovetjkin.
Det har ännu så länge inte lett till något mer än några små skärmytslingar, men en omisskännelig laddning håller på att byggas upp.
* * *
De höll på att bli riktig kalabalik under nationalsången.
Nåt slags slang sprang läck vid zamboni-entrén och damen som sjöng – hon den vanliga, som jag inte minns namnet på just nu – blev sånär skållad i själva rumpan.
Tack och lov – eller tyvärr, om ni hellre vill det – hann en vaktmästare stänga av rätt kran innan vi fick höra det verkliga falsett-skriet.
* * *
De har inget emot sitt rykte i Philly, om man säger så.
Det står till och med på jumbotronen under inledningsceremonin:
”The most intimidating fans in hockey”.
Då jublas det alldeles särskilt högt.
* * *
Han som kom fram och hälsade sitter nu och tittar kryptiskt på bloggen.
Han kanske insett att jag inte är den han trodde.
Vad jobbigt det ska kännas.
* * *
Ha, Mick Hucknall-kopian försökte nita Bäckis – och åkte själv in i sargen som ett vändstekt ägg.
Man ska passa sig för ynglingar från Lillen Eklunds hemstad.
* * *
Briere fyller tydligen år idag.
Det borde han fira genom att göra lite mer än han gjort, kan man tycka
* * *
Coolt, Mathias, att du hunnit läsa Marky Mark Larssons Cash-text.
Jag tyckte själv den var helt enastående och gläder mig mycket åt att den blev omnämnd här i natt.
* * *
Det buas givetvis varje gång Ovie har pucken – och jublas varje gång nån är nära att få in en tackling på honom.
Men som de av bitter erfarenhet vet i New York brukar det inte ha önskad effekt, utan snarare tvärtom.
* * *
Såna här kvällar, när Matt Bradley försöker slåss med Laperriere och omedelbart får på truten, kanske Caps-ledningen ändå ångrar att de gjorde sig av med Bräschan.
* * *
Knuble har dock hittills klarat sig lindrigt undan publikens vrede.
Det är ju förvånande.
* * *
Tanken med att gå till storms utan en Bräschan är, har jag förstått, att lagets powerplay ska vara så skräckinjagande att motståndarna inte törs riskera utvisningar i onödan.
Då får det allt bli lite bättre än det var här på slutet.
* * *
Om man skull ta och stoppa i sig ett litet popcorn.
Jo, det ska man.
Nästa paus hörs vi igen.

Som Brian Engblom & co på Versus nästan sa igår kväll:
Man är en idiot om man missar mötet mellan Flyers och Capitals.
Och det vill man ju inte vara.
Så tidigt i morse hämtade en nyss bagaraväckt bloggare ut en hyrbil på 40:e gatan, tog sig ut genom Holland Tunnel, styrde upp på New Jersey Turnpike och landade knappa två timmar senare i The city of brotherly love.
Här ska vi nu, redan i tredje omgången,  njuta av The game of the year
Briljanta Caps mot lika suveräna Flyers.
Ovetjkin mot Pronger.
Knuble mot sina gamla fans.
Emery mot From Russia with Glove.
De snabba, tekniska, briljanta mot de tunga, tuffa, ohejdbara
Det blir ramalama och party och fest i kapernaum.
Oh yeah!
* * *
Mot omvärlden är dom elaka och otrevliga.
Men internt verkar Flyers-spelarna ha väldigt gemytligt.
Jag tror aldrig jag sett en gladare morgonvärmning än den hemmaspelarna genomförde här inne i den lyxiga jättehallen idag.
Den var inte slapp, tvärtom, men de skrattade och flässade och höll på och fånade sig mer än några andra.
Särskilda klasser i clownen, i alla fall den här gången:
Carcillo, Hartnell och Giroux.
* * *
Det finns ytterligare en kittlande dimension i den här holmgången:
Flyers och Caps gillar inte varandra.
Det har de aldrig gjort, men rivaliteten tog ny fart under den stökiga slutspelsserien förrförra säsongen.
– Ja, det var då det började. Sedan dess tycker vi illa om dom. Och dom om oss. Samma sak verkar det vara med fansen, säger en avslappnad och pratglad Bäckis som efter värmningen sitter inklämd mellan Knuble och Steckel.
Slikt brukar borga för minnesvärda upplevelse. 
* * *
Philly har en betagande skyline och aldrig är den mer ändlöst vacker än när man kommer körande på den stora Walt Whitman-bron norrifrån.
* * *
– Den som vinner den här matchen tar hem cupen i år, säger Chris Pronger på en presskonferens.
Han försöker skämta om den lokala, rätt hysteriska hypen kring aftonen och har så kallad glimt i ögat när han säger det.
Men det kan mycket väl stämma. Flyers-Caps är en inte alls osannolik konferensfinal och den som i så fall tar sig vidare skulle inte jag vilja möta om jag var utmanare från väst.
* * *
Bäckis har personlig hämnd att utkräva på den erkänt obehagliga Wachovia-publiken.
När hans bror, den legendariske Storchen, och några kusiner var här förra säsongen fick de öl och popcorn kastade på sig – för att de bar Capitals-tröjor.
– Man tror ju inte det är sant, muttrar Valbo-sonen.
Well, jag skulle kunna berätta vad jag blivit utsatt för i gamla Gavlerinken, men vi låter det passera just nu.
* * *
Emery hör inte till de som lajjar i arla morgonstunden.
Han bara ler lite snett, och kaxigt, när han lämnar isen och knallar genom spelargången där jag står.
Och ännu så länge finns det ju skäl till den attityden.
* * *
Frågar Bäckis om han förberett sig på något annat sätt i somras och tycker, något perplex, att han svarar:
– Naj, jag har mest festat.
Men riktigt så roligt ska vi inte ha.
Han säger ”Nej, jag har mest gjort som vanligt”, men sväljer slutet av meningen.
– He he, det hade just varit ett bra svar, skrockar han.
Det hade ju det.
* * *
Scott Hartnell, som på nära håll är ÄNNU mer lik Mick Hucknall, har varma hälsningar till Mike Knuble:
– Vi kommer att tackla och köra över honom så fort vi får tillfälle.
Välkommen hem, Mike.
* * *
Ni kanske minns att Ovie under en morgonvärmning i New York ifjol hade stor föreställning med shorts, kepa och strumplösa fötter nerkörda i grillorna.
Såna pajaskonster ser vi inte alls av idag. Han är klädd som alla andra och koncentrerar sig av allt att döma noggrant på alla övningar med Bäckis och Semin.
Det kanske är en markering av hur viktig matchen är.
Fast i omklädningsrummet är ryssen samma bokstavsbarn som alltid.
Vid ett tillfälle går han förbi tv:n, ser att Mike Keenan är gäst i NHL-studion och skruvar upp volymen till max. Men han orkar bara lyssna i två sekunder, sen går han vidare – och tv:n får dåna på tordönvolym för ingen alls.
* * *
Det är rätt smärtsamt att se Nyllet stanna kvar på isen och gnugga med de andra reserverna.
Man kan tycka att han förtjänar ett annat slags respekt.
Men den gamle bolltrollaren har  vill, som ni kan se här, inte kritisera sin arbetsgivare.
Och enligt kollegor från DC kan han inte heller.
– Om han säger något olämpligt kan han bli avstängd och då slipper klubben betala ut hans lön, säger en Post-murvel.
Det är ju för ruttet.
* * *
Med ett svenskt monster i kassen är man förstås jävligt nyfiken på matchen i Toronto också, men jag sitter ju här så jag får förlita mig på era rapporter i kommentatorsspåret.
Ni hjälper mig, va?
* * *
Nyllet, som om när han har lust kan vara en veritabel mussla, är dock väldigt språksam och öppen med hur han känner och jag tycker han verkar hantera hela situation med värdighet.
Och att han är sig helt lik förstår jag när han på vanligt gammalt börjar fråga om allting som går att fråga om.
Bland annat vill han höra hur det går för Bräschan i Rangers – och blir inte förvånad över att den forne lagkamraten fortfarande får ovett för övergreppet på Betts i våras,
– Det var ju jävligt fult. Och i New York glömmer dom inte. Det är det som är så roligt med fansen där, säger han.
Just det.
* * *
Ovie har lagt på sig några extra kilo muskler under sommaren och får frågor om det är Boedreau som hjälpt honom att komma i form.
Då fyrar han av det där lyckliga, halvt tandlösa Anderssonskans Kalle-flinet och ropar:
– Boedreau? Näää…ni ser väl själva vilken form han är i? Så ambitiös orkar jag inte vara…
* * *
Såvitt jag kan minnas blev det inga besök i Wachovia på hela fjolårssäsongen, men ni som varit med ett tag vet att jag älskar pressläktaren här.
Den är visserligen så högt placerad att man skulle behöva en sherpa för att hitta och ett par syrgastuber för att överleva, men framförallt är den så bekväm och lyxig att det känns som att ta in på en bättre resort i Vegas för att kolla lite hockey.
När jag fått ordning på bluetooth-överföringen ska ni få se…
* * *
Bäckis värmer utan hjälm, ser jag just nu.
Det är en typ av tilltag vi hyllar ohämmat i den här bloggen.
* * *
Nära till kaffet har man också, var man än sitter.
Det är nästan så jag inte saknar Eken.
* * *
I Flyers är det bara några få som värmer MED hjälm.
Så ser ett lag med attityd ut.
* * *
Jag vill såklart gärna höra lite om hur det går för Vigge Hedman och Mattias Öhlund i Bolts match i Raleigh också.
* * *
Plötsligt kommer det fram en medelålders amerikan jag aldrig sett och säger att det är trevligt att jag är här.
– Jaha, så de skickar dig på lite roadtrips ibland? Vad trevligt.

Hm.

* * *

Om jag inte ser fel åker Carcillo till och med omkring och smådiggar lite till den hårda hip hopen dom – förstås! – pumpar i högtalarsystemet under värmningen.
* * *
Pronger får i tidningen frågan om Ovetjkin är den bäste han mött genom åren.
– Nej, det kan man inte säga när man blivit matchad mot Sakic och Yzerman och Forsberg, svarar han.
* * *
Det känns redan under värmningen som det ska på de nästan helt brandgula Wachovia-läktarna.
Aggressivt, fientligt och otrevligt.
Oj, vad skoj det kan bli.
* * *
Nu ska jag gå och dopa mig med lite – eller snarare mycket – av det där kaffet.
Håll i hatten nu, det blir åka av här. Det är alls inte bara hype. Det är de två lag som spelat bäst i öppningen som möts och laget som vinner får en enorm boost inför fortsättningen.
Jag är tillbaka här i första paus.

Ja, Tårtan fick ju liv i gossarna till slut.
Rangers var bättre i andra och tredje och vann tämligen rättvist med
Och som Mathias påpekar i kommentatorsspåret:
Det är inte alldeles fel att höra Versus-kommentatorerna konstarat att ”Lundqvist owns The Devils”.
Han gör ju det.
* * *
Att Johnny O hör till fundamenten i Jersey är ju ingen nyhet, men visst såg Bergfors bra ut också?
Det tyckte jag.
* * *
Om jag vore Gilroy skulle jag inte kunna låta bli att säga det högt innan jag somnade i natt:
– Jag har gjort mål i NHL, på Martin Brodeur.
* * *
Men man saknar ju Sean Avery i de här matcherna. Det tror jag att Jersey-fansen gör också, innerst inne.
* * *
Nu ska bloggen kolla lite på Vancouver och sen knyta sig.
Det är bagarväckning imorgon, innan avfärden söderut.
Vi hörs från den broderliga kärlekens stad.

2-2 ute i Newark efter första, alltså.
Och det känns det som att Rangers ska vara mest glada för det.
De har tidvis spelat ungefär som ifjol, i synnerhet i egen zon.
Följaktligen fick Tårtan ett rungande jävla utbrott under en tidig timeout.
Såg ni?
Han såg ju ut som Kapten Haddock i Rackham den rödes skatt.
Obetalbart.
* * *
Nu har Wade snart gjort slut på alla frikort han fick när han hälsade i hissen i lördags.
* * *
NHL kör en ny, underbar liten reklamfilm i vilken en massa spelare från olika lag passerar revy och säger ”This is our year”. Sen stannar kameran på Sid The Kid som ler kaxigt och avlossar ett kort ”No”.
Tyvärr kan jag inte hitta den på Youtube, så tills vidare får ni nöja er med den här godingen
(och eftersom länkandet inte verkar funka så bra låter jag den ligga här, så ni kan klistra själva om det behövs)
http://www.youtube.com/watch?v=Z6tBr6PMkBY
* * *
Vi fick minsann se lite av gamle Johnny O när han blev förbannad på Drury.
Han borde ta för sig oftare, tycker jag.
* * *
I en bar igår kväll tyckte en äldre kanadensisk dam att det var oerhört att jag, som skriver om hockey, inte varit i Montreal.
– Montreal is the hockey capital of the world, ropade hon.
– Well, svarade jag lite försynt, people in Toronto would disagree.
Då hördes en dov stämma från andra änden av baren:
– Yes they would!
 Det visade sig att mannen som satt där också var kanadick – men alltså från Big Smoke – och hade lyssnat på vår lille
Härlig debatt utbröt, kan jag meddela.
* * *
Vår kommentator, Per, är i The Rock i kväll.
– Du kanske ser mig på tv. Jag har röd tröja på mig, hälsar han.
Hm.
* * *
Mathias, jag ska inte åka tåg. Annars är du ganska rätt ute, precis som Zanoj och Filip.
* * *
Nu ska vi se om Tårtan lyckats skrämma upp sina spelare med ytterligare några svavelosande urladdningar.
Det vill nog till ikväll.
Later.

Howdy folks!
Tyvärr – det blir ingen liveblogg ikväll.
Har haft annat för mig idag och hann helt enkelt ut till Newark i tid.
Men det blir kanske nån enstaka kommentar om det heta derbyt ändå – och i morrn är det tänkt att bloggen ska ut och röra på sig, faktiskt.

5-2.
Lite större siffror än det borde ha varit, men att Rangers vinner känns ändå korrekt.
De var i alla fall i offensiven pigga och företagsamma och aggressiva fortsätter det i den här stilen kan det bli roligare på Garden än vi hade trott.
* * *
Typiskt att Bräschan skulle få stryk i sin första fajt inför de milt uttryckt skeptiska hemmafansen.
Det slutade bara med att han blev ännu mer utbuad.
* * *
För en gångs skull hinner blågul media – alltså jag och stil-Oskar – få ett litet tugg med Henke innan New York-pressen
Det pågår dock bara i några minuter, sedan ropar Brooksie bakifrån högen av benskydd:
– Du är amerikan nu, Henrik.
* * *
Jodå, visst är det trängsel runt Del Zotto – och han fullkomligen gnistrar av lycka.
– I can’t even put in words, säger han om målet.
Men det är i sig ett citat som räcker långt.
* * *
Snusare Karlsson vet inte om han var nervös.
Det är faktiskt så han säger.
– Det kändes inte som att jag var nervös men tror att jag var det ändå, försöker han förklara.
You go figure, som dom säger här.
* * *
Rosie O’ Donell – också känd som Michal Rozsival – missade en enda puck.
Sen kom buropen mot honom också.
New York…
* * *
Henke sov dåligt natten mellan de här två första matcherna, avslöjar han.
Med tanke på det får man väl säga att det gick rätt hyggligt…
– Ja, det kändes ändå bra. Jag var riktigt tänd inför första hemmamatchen.
* * *
Det är förresten inte bara Erik Karlsson som snusar i Ottawa.
Alfie har börjat igen, visar det sig.
– Jag höll upp i tre år. Fast det här är off the record, säger han och försöker rätt in till en prilla av rena Pebben-proportionerna.
Visst, visst, vi säger ingenting.
* * *
Det blev slagsmål till slut också; nåt Senators-nöt började tjafsa på en sektion bakom Ottawa-kassen och plötsligt stod hela kortsidan och gapade om aaaassssshole.
Allt är som det ska.
* * *
Karlsson är för övrigt hyggligt nöjd med sin första NHL match.
– Det var upp och ner. Emellanåt kändes det bra, andra gånger hamnade jag fel. Men det är skönt att ha det här överstökat nu.
Ja, jag är Varpu är hur som helst rörande överens om att det här kommer att bli väldigt bra vad det lider.
* * *
Drottningen, Valiquette, hade lovat att åka till Sverige den gångna sommaren.
Men det blidde det inget med.
– Men jag har pratat med Macke och vi siktar på Shoestrings bröllop nästa sommar, säger han.
Vi håller koll.
* * *
Blev lite sent och stressigt här efteråt; jag var  tvungen att sitta i en liten skrubb och vänta på att PR-personalen skulle få alla intervjuer utskrivna.
Först därefter kunde de fixa den pryl i världen som måhända ligger mig varmast om hjärtat.
Exakt – brickan för säsongsackreditering.
Hänger runt nacken på mig nu.
Hurra!
* * *
Det är för rart att se Varpu stå och prata med Ruuttu i korridoren utanför gästkabyssen.
Han må vara brutal på isen, men utanför ser han – i sofistikerade glasögon – ut som en biblotikarie.
* * *
Mirkofontönten går här och ser konstig ut, men Luffaren verkar ha försvunnit.
Alltid nåt.
* * *
Vet dock inte vad man ska tycka om att jag på bilden på den älskade brickan ser ut som Peter Harryson.
Bara att hacka i sig, antar jag.
* * *
Varpu berättar för övrigt att även Ruuttu är grymt impad av unge Karlsson.
* * *
Nu är Biffen ännu mer sugen på det där järnet.
Men det blir torka ikväll med. Måste ju hem och följa The Battle of Alberta.
Vi hörs inom kort.

Rangers har just gjort 5-1 i tom kasse, drygt en minut kvar och nu ska bloggen gå till omklädningsrum.

Slutrapport later.

Det är the klacks in the tak på Garden
Ett inspirerat, snabbt och oförväget Rangers har ju gått och skaffat sig 3-1-ledning, efter granna mål av Prospal och Duuuuuby och – tammefan – Del Zotto.
* * *
Henke renderas nya ramsor – och har gjort sig förtjänt av dem.
Men eftersom Alfie gör mål gissar jag att han ändå ryker av ilska just nu.
Det är, tycker han, inte meningen att några svenskar ska näta på honom – allra minst några svenskar från göteborgstrakten…
* * *
Kallt av Prospal att skjuta i det tre-mot-en-läget.
Då har man självförtroende.
Och det gick ju utmärkt.
* * *
Å andra sidan är det ju en Rangers-back som bjuder på det målet genom att helt fumligt upphäva en given icing.
Spezza får ta pucken och spela fram en helt ren Alfie framför Henke.
Tårtan har en del att säga om det, tror jag.
* * *
Nu zoomar dom in JEREMY Piven – och han möter dånande ovationer.
Man kan alltså konstatera att det inte är några assistenter här.
Lloyds kollegor hade garanterat förärat ”Ari” samma behandling som alla andra förärar Brächan..
* * *
Stort att Monstret får debutera – men ändå surt att han tvingas göra det mot ett Washington som är så helvetes hett.
* * *
I den här perioden har Karlsson, som Freddie Vega påpekar, haft några mindre lustiga sekvenser och…ja, Rangers är nog ändå lite svårare än HV.
Men som helhet fortsätter han imponera.
Det tycker till och med Varpu.
– Bra ung man. Han blir stjärna, slår hon fast.
* * *
Ska Emery hålla nollan igen?
Då blir det karneval i Philadelphia.
* * *
Nej, Surkålsmannen har inte visat sig.
På hans plats sitter istället Oscar från konkurrenttidningen.
Han ser sin allra första match på Garden och det är ju så man blir avundsjuk; det lyser i ögonen på honom, så som det bara kan lysa när man är med om det här för första gången.
* * *
Fem assists av Bäckis på fem perioder.
Jag säger ju det, det blir över 240 poäng i år…
* * *
GM-Murray sitter längst ut i pressboxen och grimaserar oroligt.
Får man förstå.
* * *
Det kommer att bli trängsel runt Del Zottos plats i omklädningsrummet efteråt.
Och med all rätt – det är en sån New York-saga att han får sätta den pucken i det här första framträdandet på stans största scen.
* * *
Varpu, ängeln, kom just med kaffe.
På måndag går jag ut och kollar efter ring…
* * *
Speakern påminner hela tiden om ny regel för året:
Man kan inte längre köpa alkoholhaltiga drycker efter att tredje perioden börjat.
Det kanske är därför Gris-Olle är så tyst. Han kan inte tro sina öron.
* * *
Så är det över?
Nä, det finns fortfarande brister i Rangers spel, det syns emellanåt att de inte är helt samspelta och ynglingarna begår då och då rent dråpliga misstag 
Den som gör nästa mål tar det, det är vad jag tror.
Slutrapport senare, ok?

0-0 efter första här på Garden då.
Rangers har dock varit klart närmst ledning, främst tack vare ett antal feta chanser under tre powerplay-lägen.
Men en suverän Leclaire har tagit allt.
Och det är överhuvudtaget det starkaste intryck man tar med si från den första akten för säsongen på Garden:
Rangers har ett rörliga, farligare powerplay i år – och Ottawa har för första gången på flera år en riktigt, riktigt bra målvakt.
* * *
Det är först när läktarna exploderar i det sedvanliga, brakande dånet i sista versen av amerikanska nationalsången jag verkligen inser hur mycket jag saknat att sitta här, i den här magnifika hallen, och se på riktig NHL-hockey.
Det är magi, det här.
* * *
Snusare Karlsson sa i morse att han bara varit nervös en enda gång i sitt liv – när han för två säsonger sedan debuterade med Frölunda mot HV71 – men att han nog skulle bli det inför matchen idag.
Det döljer han i så fall bra. Ynglingen – som bildar backpar med Chris Campoli – ser hur lugn och säker ut som helst.
Fast HV kanske är en mer skrämmande utmaning än Rangers…
* * * 
Att begå NHL-premiär är förstås stort i sig.
Men det måste nästan vara ännu större för de nya Rangers-spelarna ikväll.
Att för första gången glida in på ett Garden som kokar av premiärfeber och bli hyllad som superstar…få upplevelser är rimligen lika monumentala.
Så grattis Del Zotto, Gilroy och allt vad nykomlingarna heter.
Detta är en afton att minnas.
* * *
Synd bara, att spelarpresentationen skulle föregås av ett framträdande av fåntrattarna i Blue Man Group.
Vad tror arrangörerna att Gris-Olle & co blivit över sommaren? Kulturella?
* * *
Och i Brächans fall kan man ju fråga sig hur minnesvärd kvällen är.
Han blir grundligt utbuad så fort han visar sig och därefter varje gång han är i närheten av pucken.
Ska vi verkligen ha det så, hela säsongen?
* * *
Det är alltså Michalek som tagit Dagny Heatleys plats i intill Alfie och Spezza.
Han är följaktligen den nya fyllningen i pizza-kedjan.
* * *
Messar The Oak man och frågar hur det går i Atlanta.
Han svarar:
– Jävla bra pressmat! Pulled pork!
Allt är sig likt.
* * *
Gris-Olle verkar dock inte ha några större problem med Bräschan.
Han buar i alla fall inte.
Det är klass på Gris-Olle.
* * *
Del Zotto hör till de som var ett f-hår ifrån en balja i första numerära överläget.
Det hade suttit bra det.
* * *
En snubbe snett till höger om mig har Näslund-tröja på sig.
Garden faithful har alltså inte glömt Macke.
Det tycker jag är fint.
* * *
Ja, in med Monstret nu, Leafs.
Det är dags att han får ”göra” sin Henke och ta över förstaspaden.
* * *
Ah, vad lyckades jag kalla Piven nu då?
Visst ska det vara Jeremy.
* * *
Henke har inte så mycket att göra, men det han har hanterar han så utmärkt att Garden flera gånger utbrister i den klassiska ramsan.
Ja, ni vet:
HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK!
Gött att höra igen, det också.
* * *
Nu ska jag vakta så att snubben som hela tiden ställer sin bira på räcket intill min laptop inte ställer till det – och så hörs vi i nästa paus.

Ladies and gentlemen – plus eventuella Jersey-fans, häpp!:
Välkomna till säsongens första riktiga blogg.
New York Rangers begår hemmapremiär på Madison Square Garden mot Ottawa och yours truly kommer att sitta på sin trånga lilla plats uppe på pressläktaren och knattra så det ryker.
Ska det bli kul?
Det ska bli alldeles otroligt kul.
Hoppas ni hänger med.
* * *
Det ser nästan lite rart ut när Erik Karlsson efter Senators morgonvärmning sitter inklämd mellan biffarna Filip Kuba och Anton Volchenkov i omklädningsrummet.
Det går typ två Erik på var och en av de båda backkollegorna.
Men han verkar inte det minsta obekväm för det.
– Det ska bli jäkligt kul att spela första matchen i den här hallen. Jag har aldrig varit här förut, säger han på rungande göteborgska.
* * *
Alla verkar ha samma åsikt om Rangers premiär igår.
De spelade varken särskilt bra eller särskilt dåligt – men de måste höja sig minst ett par klasser om den här säsongen inte ska bli en ledsam historia.
Det går bra att börja ikväll, tycker jag.
* * *
Med Karlsson har vi fått något så förträffligt som en ny snusare i ligan.
Det verkar visserligen bara vara General portion han stoppar under läppen, men ändå.
NHL-snusarna är en utrotningshotad art, så att en så ung kille, som med all säkerhet ska vara här i mer än ett decennium, tar vid efter såna som Calle Johansson och Pebben och Shoestring känns betryggande.
* * *
Jag fick nästan nåt tjockt i halsen när Sudden kom ut på isen och förärades såna hyllningar av både spelare och fans.
Det gjorde Globen bra.
* * *
Till skillnad från vad jag hört från Alberta är det enligt Karlsson inga problem att beställa snus till Kanada heller.
– Nej, det är bara att gå in på nätet. Hittills har det gått utmärkt. Det ante mig. Shoestring har ingen riktig koll på hur man gör med datorer.
– Fast, fortsätter Erik lätt oroligt, blir det problem vet jag inte vad jag ska göra. Får jag inte snus blir det katastrof.
Så talar en riktig man.
* * *
Jag har ett i det närmaste sjukligt behov av att komma tidigt till arenor när det vankas match.
Därför hinner jag bara se första perioden från Globen.
Sedan dess har Wings tydligen tappat matchen – igen – och jag hoppas ni kan förklara varför i kommentatorsspåret.
* * *
Så Colorado har inlett serien bättre än väntat.
Men keep your shirt on, Avalanche-fans.
I fjol toppade Rangers hela ligan efter 20 omgångar – och året innan vann till och med Islanders en massa matcher i början.
NHL-säsongen är lååååååång.
* * *
En glatt leende Alfie erbjuder mig att hålla hans svettiga suspensoar efter morgonövningarna.
Jag avböjer och undrar om han istället kan berätta hur sommarn varit.
– Underbar. Vi var i Sverige från mitten av juli till slutet av augusti och jag är inte avundsjuk på de killar som stannade i Ottawa. De fick inte göra annat än prata om Heatley var de än gick, säger han.
Well, Alfie får göra det nu istället, med mig.
– Jag och Phillips träffade honom och försökte prata, men det var uppenbart att han ville härifrån. Jag vet inte varför, han berättade aldrig riktigt det. Men det är skönt att det löste sig såpass snabbt. Nu är stämningen i laget riktigt bra, jag tror vi kan vara med och kämpa om en slutspelsplats.
Nu vet ni det.
* * *
Canucks, å sin sida, har börjat avsevärt mycket sämre än väntat.
Men rådet är ju detsamma där:
Keep your shirt on.
Jag gör mig dock inga illusioner om att Vancouver-pressen lyder. Det lär flaggas för katastrof och kris i bladen i morgon.
* * *
Själv tycker det är egendomligt att Red Wings överhuvudtaget signat Bertuzzi.
Att de dessutom matchar karlfan med Zäta framstår som fullständigt bisarrt.
Bertuzzi har inte gjort en lagkamrat glad på flera säsonger, för satan.
 * * *
Delar hiss med Wade Redden.
Han hälsar vänligt.
Han har därmed några upp på mig och får slå åtminstone tre felpassningar utan att jag avlossar några synpunkter.
* * *
Erik Karlsson bor sedan träningscampen hemma hos Alfie och trivs enligt egen utsago alldeles utmärkt.
– Det är roligt att ha honom där också. Ungarna älskar honom. När jag pratade med treåringen, Loui, på telefon igår frågade han omedelbart efter Erik. Men blir han kvar här, och allt tyder på det, lär han väl skaffa sig eget boende, säger hyresvärden.
Det är inte att ge sig fan på.
Jag har sett lagkaptenens överdådiga hus och skulle personligen dröja mig kvar så länge det bara gick…
* * *
Det talades inför förra säsongen om att Garden skulle renoveras till i år, men jag antar att den ekonomiska krisen kom emellan.
Här ser precis lika slitet ut som vanligt.
Inte minst i pressrummet.
Här har vi samma dåliga luft, samma slitna gamla 70-talsmöbler, samma unkna doft av korv och senap och journalistsvett, samma fläckiga heltäckningsmatta, samma varma trängsel och – inte minst – samma galleri av bleka, hålögda, halvslitna murvlar.
I love it.
* * *
Två förluster i Globen…det var INTE vad Ken Holland hade föreställt sig när han gick med på att skicka sin vingar till Europa.
* * *
Det hade jag missat, men i presskitet vi fått här framgår att ett klädmärke (vars strumpor jag gillar skarpt, för övrigt) fläskat på med en fyra-sidorsannons med Henke Lundqvist.
The Ice King, kallas han.
Det du, Sam…
* * *
Jag ser först inte vem det är som håller på och tjoar och skrattar och lever rövare i Senator omklädningsrum, men blir inte förvånad när det visar sig vara…just det:  Kovalev.
* * *
The Oak man har åkt till översvämningarnas Georgia för att se Vigge Hedmans debut, så det känns ändå lite tomt i sunkrummet.
Men Höken sitter i alla fall vid ett bord och smaskar på en kyckling och Varpu ska enligt förhandsrapporter från Brooklyn vara på ingång.
* * *
Enligt de ”kändislistor” som redan delats ut finns Jerry Piven på plats ikväll, ni vet Ari Gold i ”Entourage”.
Då är det ju bara att ”hug it out” om det skulle dåligt.
För övrigt ser morgondagens säsongsfinal av just ”Entourage” ut att kunna bli kanon.
* * *
Som den gode EJN redan påpekat i kommentatorsspåret är alla 30 lag på isen idag och ikväll och vi har gott om matcher som skulle kunna beskrivas som ren mumma.
Omnämnde Vigges debut med Tampa i Atlanta är en, glödheta Caps möte med nya Leafs en annan, The Battle of Alberta, Dallas säsongsdebut mot Nashville och det presumtiva blodbadet mellan Flyers och Devils ute i Newark ytterligare några.
Tur man har tivo…
* * *
Först och främst har vi dock live-övningarna här på Manhattan, vibrerande av saturday night fever.
Bortsett från själva hockeyn finns en rad heta vid-sidan-om-frågor jag hoppas kunna ge er snabba svar på:
Kommer Surkålsmannen  i år också? Är Gris-Olle i form? Får ni se några bilder på Varpu? Blir det slagsmål på de övre sektionerna? Har såna som Luffaren, Mikrofontönten och Jersey-tjocken fortfarande jobben kvar?
Den som lever får se.
Det är dags att förflytta min beklagliga lekamen uppför trapporna och ta plats i pressboxen.
Ni kan upplägget här, eller hur? Jag kommer med rapport i pauserna – och ni laddar kommenatorsspåret med glädjerop, klagomål och härliga dumheter.
Nu kör vi!