0-0 efter en första pärs till game 7-period.
Det kändes som den hade flera ansikten.
Wings började riktigt bra och hade väl pucken konstant under de första minuterna. Dock utan att skapa alltför ohyggliga farligheter och efter ett tag kom Penguins in i matchen och tog sedan över.
Precis före, under och efter utvisningen på Stuart var det riktigt hett runt Osgood.
Sedan kom Wings tillbaka igen i slutet.
Som Canal Plus-Björn just sa när han gick förbi:
– Det här blev man ju inte klokare av.
Nej.
Men det blir bara mer och mer intressant att titta…
* * *
Det lär väl inte behövas så mycket en sån här kväll, men vill Detroit-spelarna ha extra inspiration kan de snegla upp mot läktaren.
Där sitter – Muhammed Ali.
I Red Wings-tröja.
Så jävla stort
* * *.
Jag är ledsen för de konstiga avstånden mellan vissa stycken. Det är PC-ovanan; att låta mig sitta med en sån är egentligen som att låta Hal Gill spela vänsterforward.
* * *
Tvärtemot dig, Mathias, har jag känslan av Malkin är på gång ikväll.
* * *
Åker hiss upp mot pressläktarholken med familjen Ilitch idag också.
Det känns som en fin tradition.
* * *
Sån här kvällar trär före detta vinnare på plats i arenan sina Stanley Cup-ringar på ringfingrarna och låter alla se.
Det är en rätt mäktig syn.
* * *
Under PP:t blev Lidas och Zäta och dom herrarna kvar i egen zon farligt länge. Där var det onkeligen nära.
* * *
Bara två bläckfiskar plaskar in på isen under Big Blonde Karens passionerade nationalsång. Det är ju skandalöst lite för en sån här monstruös match.
* * *
Amen titta, för första gången i hela finalserien kliver The Kron Wall of Pain fram och proppar Max Talbot.
Den har man väntat på att få se.
* * *
Suck jag fick ju göra en apostrof, för att jag inte förstod bättre, det var det jag försökte skoja om…
* * *
Dano, jag är i alla fall lätt oroad. Det brukar som sagt alltid bli kontroverser när Devorski-mannen finns ute på isen.
Men nu har han McCreary med sig och han är desto bättre, så det kanske jämnar ut sig.
Utvisningen i den här perioden finns det för övrigt inte mycket att säga om. Sturat slog av Malkins klubba, då får man alltid en tvåa.
* * *
Sven, det förutsätts ingenting. Men de flesta tycks ha sympatier för svenskarna i Detroit. Men det står dig fritt vara hur sur du vill.
* * *
Vilken chock, att Tjötröva somnat hemma i Vasastan.
* * *
Jaha, då försöker vi ta några djupa andetag – och avnjuter nästa pärs.
Bloggen kommer tillbaka i nästa paus.

The Ultimate Game 7…
Känn på den igen:
The Ultimate Game 7…
Det är en sån magnifik klassiker vi har framför oss nu.
Hela säsongen står på spel. Allt ska avgöras på 60 gastkramande minuter – eller mer, om de som älskar hjärtinfrakter får som de vill. En ska vinna, en ska förlora…
Fy fan, det knottrar sig på fingerspetsarna när jag skriver det.
Jag tycker att jag varit med om rätt mycket stort som åskådare,  men detta – den sjunde finaljäveln mellan Detroit Red Wings och Pittsburgh Penguins –  kan mycket väl vara nummer ett på min lista.
Det är magiskt att vara här.
Magiskt, säger jag.
* * *
Idag kom till och med en av Red Wings PR-män fram och frågade:
– Du har väl vita kavajen på dig ikväll?
Upptagenheten vid Biffens garderob har ju börjat spåra ur…
Och svaret är alltså nej. Noggrannare studier visade ju att den vita stassen inte hade önskad effekt i finalen förra året.
Nu kör jag en repris på the outfit från sjätte finalen i fjol istället:
Ljusa chinos. Svart skjorta. Svart kavaj. De svarta pjucksen, inköpta i Novi. Och den den grå-svart-randiga Calle Johansson-slipsen med röd hund på.
Inte lika festligt – livet blir intressantare när folk tror att man vill se ut som Bosse Larsson – men effektivare.
* * *
Pittsburgh förmiddagsträning slutar med att Sid The Kid står vid sidan av ena kassen och försöker styra in puckar en ass-tränare smaskar in i sargen bakom honom.
De börjar få koll på hur gamla The Joe fungerar…
* * *
När spelarna säger att allt är som vanligt, att de stänger ute allt som händer runtomkring och förbereder sig som inför vilken match som helst, ska man verkligen tro dem då?
Jag har ju svårt att köpa det.
Nog måste en sån som The Kron Wall of Pain någon gång de senaste dygnen ha fastnat mitt i steget och tänkt att jisses, nu är det Game 7, allt ska avgöras…
Det händer ju MIG, då borde väl de som är direkt inblandade ha tuppjuck, no?
* * *

Springer på Jan-Erik Lidström, Big Papa Lidas  himself, utanför Wings omklädningsrum.
Han erkänner att han, till skillnad från sonen, är tämligen nervös.
Sen frågar han, på sitt finaste Skogsbo-mål:
– Får du någon ordning på datorn?
Det tycker jag är fint.
* * *
Penguins har bytt hotell.
Igen.
Nu huserar de på MGM, efter tidigare strandhugg på Motor City Hotel och Ritz-Carlton ute i Dearborn.

– Ja, vi börjar kunna hotellmarknaden i Detroit rätt bra nu, skrockar coach Bylsma
* * *
Don Cherry sitter på läktaren under förmiddagen – och hälsar glatt på Skrummelrummel och Fairway-Peggarn från Canal Plus.
– Mina favoritsvenskar, ropar gubbstrutten.
Well, han har väl inte så många.
* * *

Jag vet inte riktigt om det GÅR att beskriva stämningen i Detroit idag.
Det är ju feber.
Fast spänd feber. Dov. Orolig. Till och med Penguins-fansen som under eftermiddagen invaderar Marriott-hotellet borta vid GM:s hårt ansatta högkvarter, de som vid tidigare besök fört ganska betydande liv, verkar tagna av stundens allvar.
Men snart, om bara någon timme, kommer all den där återhållna spänningen att explodera i vild extas.
* * *
Inser när jag efter säsongens sista träning går in i wingarnas omklädningsrum att jag inte längre har något att fråga.
Vad finns det kvar? Vad vet vi inte vid det här laget? Vad har Lidas, Zäta, The Kron Wall of Pain och de andra inte sagt ännu?
Nada.
Men uppfostrad som jag blivit frågar jag i alla fall Fabio hur det står till.
– Hur det är med Fabio vet jag inte, muttrar han, men jag mår bra.
Ho ho.
* * *

Bloggen och Canal Plus-hjältarna värmde med middag på eminenta Bourbon Steakhouse på MGM igår kväll.
Och vid långbordet intill satt hela Penguins ledning, inklusive Bylsma och GM-Shero.
De såg ut att vara i rätt bra form, om man säger så.
Men vem var inte det…
* * *
Keep it here.
Så lyder krigsrubriken på Detroit Free Press etta idag.
Precis under har de en bild av bucklan.
Det är inget kaxigt över det. Det är en vädjan. Den här arma staden behöver något att glädja sig åt innan undergången.
Vid förlust i natt utbryter  ren depression i gamla Motown.
* * *

Tack för alla tangenttips. Inte för att jag fattat, men ändå. Ni är vänliga.
* * *
Efter Bourbon-middagen stod vi i en av loungerna på MGM och följde fjärde basketfinalen mellan LA Lakers och Orlando.
Stor underhållning.
Men blir den här matchen tillnärmelsevis lika spännande och dramatisk är det hög risk att jag helt enkelt tuppar av.
* * *
Barry Melroses kostymer är väldigt…stora, tror jag man kan säga.
* * *

Fanimig, nu är det jag som får Hal Gill i stora tipset.
Om jag vinner på det träbenet – och han alltså matchavgörande målet – lovar jag att cykla hem till New York i morgon.
* * *
Det är mycket om Brynäs-Rafalski i media här just nu.
Med all rätt.
Han är den ende av Detroit-spelarna som lirat Game 7-finaler tidigare – och såväl förlorat som vunnit.
Och han har också, på order av Babcock, fått berätta för lagkamraterna vad som väntar.
-Ja, jag sa att det är starka känslor i svallning och dem måste man försöka kontrollera. Alla vet vad som finns i potten, så det är annorlunda. Men om vi koncentrerar oss på det vi ska göra kommer det att gå bra, berättar han för Detroit News.
* * *
Ja, Per Nilsson, visst är det märkligt?
Tålamodet Lidas och andra visar när de svarar på samma frågor för tusende gången – och tro mig, de kommer igen när inte tv-kamerorna är på – skulle ju räcka för att hålla en hel generation dagisfröknar på glatt humör dygnet runt.
* * *
Om Wings vinner ikväll ska Lilja go all Shoestring on me.
Jo, han har vid seger lovat att ta sin första snus på ett år.
Ni borde ju hålla på hemmalaget bara därför.
* * *
Plötsligt inser Eken att han äter säsongens allra sista NHL-måltid.
Då ser han uppriktigt ledsen ut.
* * *
Ryktet säger att Gordie Howe kommer att kliva in till hemmapoojkarna och leverera några väl valda ord innan nedsläpp.
Visst låter det mäktigt?
* * *
Jag har mina källor och vet att The Mule i förrgår kväll laddade upp med bio. Han såg brottarhiten ”The hangover” och tyckte den var rolig.
Nu vet ni.
* * *
Varpu är helt och fullständigt övertygad om att Penguins vinner.
Men den övertygelsen kommer från hjärtat. Den finska drottningen har en betydande soft-spot för Sid The Kid.
* * *
Nu kom det bra besked från NHL:
Liksom ifjol får vi med ackrediteringar komma ut på isen och göra intervjuer med segrande lag tjugo minuter efter slutet.
Grymt det.
Mycket lite jag gjort har varit roligare än att halka runt på isen blend segerrusiga NHL-spelare.
* **
Det har kommit till bloggens kännedom att ett duktigt påstruket Ytterby-gäng sitter vid en tv i Vasastan i Göteborg och tänker följa den här nattmanglingen.
Allmänheten varnas!
* * *
The Mule. Homer. Happy Hudler. Hossa. Big E. Jag får för mig att det är nån i den glada kvartetten som får avgöra det här.
* * *
Ah, shit.
Nu börjar det bli sådär elektriskt igen.
Mike Bolt är på väg in i The Joe med bucklan.
Och den här gången ska han inte packa ner den igen.
Ojvoj.
* * *
Har ju faktiskt sett tre Game 7 tidigare under årets slutspel. Rangers mot Caps, Caps mot Pittsburgh och Wings mot Ducks. Stort som fan, varje gång. Och ändå ingenting – ingenting! – mot detta.
* * *
Granvista är i storform och publicerar hela texten till Journeys ”Don’t stop believin” i kommentatorsspåret.
Och eftersom Karin Boye inte hjälpte i tisdags ber jag att få sno idèn (kolla, jag fixade apostrofjäveln!).
Så här, nattens segersång:

Just a small town girl, livin in a lonely world
She took the midnight train goin anywhere
Just a city boy, born and raised in south detroit
He took the midnight train goin anywhere

Dont stop believin
Hold on to the feelin
Streetlight people”
* * *

Okej, hall I hatten.
Nu åker vi snart.
Ett av de mest hisnande sportdraman någon av oss kommer att få uppleva ska alldeles snartr explodera här i The Joe.
Hoppas ni är vakna, hoppas ni är med in kommentatorsspåret.
Jag återkommer i första paus.
Lets’ go, Game on!

Dan före dan…
Och man kan fantamme känna hur hela Detroit börjat hålla andan.
Jag  är övertygad om att till och med människor utan minsta koll på, eller intresse av, hockey förnimmer att det är nåt riktigt, riktigt stort på gång här i byn.
Det är helt enkelt så att vi har en av livets mest oförglömliga fredagskvällar framför oss.
* * *
Ja, jag kämpar på med Canal Plus-Björns PC.
Det är långt ifrån idealt, jag känner mig rätt så hopplöst ovan både vid tangenter och program, men det är bara att bita ihop.
Kan Lidas & co spela hockey med trasiga knäleder och fötter ska väl jag kunna blogga med en PC.
Och tacksamheten visavi mannen som på det här sättet räddat min final känner inga gränser.
Björn, vad kan jag göra för dig? Vad som helst, när som helst – och där var det inte alls meningen att travestera Håkan Hellström, men det blev så ändå.
* * *
He he, så den gode Nyllet drog upp den gamla storyn från Wien 87 idag?
Ja, det var ett äventyr.
Jag hade några veckor innan den VM-turneringen vunnit på trav och investerade stålarna i en bussresa till Wien. Den såg på vägen ner genom Sverige ut att kunna bli rätt misslyckjad eftersom det inte ens var klart om Sverige skulle få spela slutspel, men precis innan vi rullade på färjan i Trelleborg kom beskedet att en österrikisk domstol gett Sverige tillräckligt många poäng.
Sen blev det alltså så kul att yours truly målade sig i ansiktet.
Den som har gamla tv-bilder kan ju kolla. Det är rätt många kilo sedan, men jag ska gå att känna igen bakom Micke Andersson och Agne Jälevik på  isen i Wiener Stadthalle…
* * *
The KronWall of Pain frågar oroligt om jag hunnit fixa fram den vita Bosse Larsson-kavajen.
Svaret är nej
Men den behövs inte heller.
Jag gick nyss tillbaka och kollade inläggen från ifjol och det visade sig att den där vita kavajen fick respass efter femte finalen
Till den stora triumfen i Mellon körde jag istället helsvart – plus Calle Johansson-slipsen med hundar på.
Så nu vet ni hur jag går till The Joe i morrn…
* * *
Allra roligast på den där Wien-resan var nog ändå Sovjet-matchen, ni vet den med det klassiska Loob- och Sandström-målet.
När det föll sprang jag som en vansinnig nerför en trappa i hallen, röck tag i en häpen Ulf Adelsohn och skrek:
– Ulf, nu fäller vi den ryska björnen.
Det tycker jag är en rätt rolig liten historia.
* * *
Det var sista vanliga träningen i The Joe idag, no matter what.
Den såg ut som vanligt – förutom att The Mule gav ett nästan skrämmande peppat intryck.
Räkna med honom i morgon.
* * *
Murphys lag, ja. Den kanske jag borde ta upp med Larry Murphy, som ständigt går omkring i korridorerna och ser mystisk ut.
* * *

Ni som har koll på PC, hur skriver man ett sånt e som egentligen ska vara i namnet Franzen?
* * *

Här spills ingen snabbmat i någon dator, som någon föreslog.
Jag har aldrig käkat framför laptoppen.
Däremot är det väl inte otänkbart att ett och annat snuskorn letat sig ner i hårddisken.
Men jag är av den bestämda åsikten att en hårddisk ska tåla det.
* * *
Tippet fockas, och istället anlitar Dallas alltså tränbocken Crawford.
Grattis.
* * *
Femton gånger har Stanley Cup-finalen avgjorts i en sjunde match. Här är statistiken (och för enkelhetens skull skriuver jag hemmalaget först, så som vi svenskar helst vill göra).
1942: Toronto-Detroit 3-1
1945: Detroit-Toronto 1-2
1950: Detroit-NY Rangers 4-3(OT)
1954: Detroit-Montreal 2-1 (OT)
1955: Detroit-Montreal 3-1
1964: Toronto-Detroit 4-0
1965: Montreal-Chicago 4-0
1971: Chicago-Montreal 2-3
1987: Edmonton-Philadelphia 3-1
1994: NY Rangers-Vancouver 3-2
2001: Colorado-New Jersey 3-1
2003: New Jersey-Anaheim 3-0
2004: Tampa-Calgary 2-1
2006: Carolina-Edmonton 3-1
Ni kan ju själva kolla hur ofta bortalaget lyckats vinna…
* * *
Dagens avslöjande:
The Kron Wall of Pain har ett stort hål på framsidan av sitt underställ.
Men det är väl så det ska vara efter sista träningen på säsongen.
* * *
Fedotenko.
Honiom finns det ändå anledning att hålla koll på i morrn.
Han gjorde alltså båda målen när Tampa slog Calgary i match sju 2004.
* * *
Känner att jag är skyldig Canal Plus en middag för den här räddningen.
Den ska jag se till att iscensätta nu.
Vi hörs närmare decenniets match framåt två i morrn, okej?
Hoppas ni kan sova, det kan knappast jag…

Hej, gissa vad som hänt idag?
Jo, min hårddisk kraschade helt utan förvarning!
Robocop, jag skyller på dig, din onda karma ställde till det…nejdå, du är så fin så.
Nå, nu bloggar jag på snälla, fina, underbara, gulliga Canal Plus-Björns dator, som jag fått låna.
Det är dock en PC och såna är jag icke van vid. Men tanken är att jag ska få använda den vid de tillfällen det behövs de här sista dagarna – ge Björn en kram när ni ser honom! – och vi får väl hoppas att det funkar hjälpligt.

För övrigt 1:
Det känns som att Ohio Turnpike bara blir längre och längre.

För övrigt 2:
Är det inte sanslöst att en HD-krasch inträffar just nu, när det precis börjat dra ihop sig? Är detta det utltimata beviset på alltings jävlighet?

För övrigt 3:
Det hänger en dov förväntan över hela Detroit.

Okidok, jag återkommer under onsdagen. Hoppas jag…

Ja, dramatiken kan ingen klaga på.
Jag trodde det var kirrat och klart när Mister Kennedy – som de tydligen kallar lille Tyler – gjorde 2-0.
Men det var ju på skäggstrået att Wings lyckats kvittera på slutet.
Nu får hjärtat vad det tål i en Game 7 som kan sluta precis hur satan som helst.
Som sagt:
Ojvoj.
* * *
Tja, Robocop, det är inte konstigare än att Leksand är ”på riktig”.
En växte ju upp i trakten.
Samma är det med Brage.
I övrigt ”håller” jag inte på några lag alls – och jag är ingen sån som går omkring och pratar om att jag kan ”dö” för de föreningarna heller.
Det känns som slöseri med energi.
Precis som du säger varierar det hela tiden, både här och i Allsvenskan i fotboll och i Elitserien när det nu inte finns något blåvitt lag där.
Just nu sympatiserar jag med Detroit, tidigare under vintern har hjärtat slagit för både Rangers och Washington och Vancouver och fantamme  till och med Pittsburgh (framförallt i serien mot Flyers…)
Livet blir så härligt då.
* * *
Det är tyst och surt inne i Wings-kabyssen efteråt.
Men efter att ha stånkat och grimaserat några minuter lyckas åtminstone Micke Samuelsson krama ur sig lite optimism inför den djävulska fortsättningen.
– När besvikelsen lagt sig tror jag vi kommer inse att det finns sämre lägen än att spela en sjunde, avgörande match på hemmaplan.
* * *
Det mest imponerande med Penguins seger är att det inte handlade om Crosby & Malkin Show den här gången.
Det var verkligen hela laget som vann sjätte finalen.
* * *
Här under sena kvällen sitter kollegor från ESPN på platserna intill i pressloungen och hostar väldigt mycket.
Det känns tveksamt, tycker jag.
* * *
Sid The Kid håller en väldigt vacker utläggning från podiet om hur han som barn drömde om att spela Game 7 i Stanley Cup-finalen
– När man spelar hockey på gatan med sina kompisar är det ju just den matchen man fantiserar om. Jag har spelat den hundratals gånger, med mina kompisar och i mitt huvud…
* * *
Det där med Elaine’s…ja, det var förstås för bra för att vara sant.
* * *
Jag försvarar som sagt inte centrala Borlänge, Robocop, men du kommer väl med en något haltande jämförelse här, no?
I stor-Pittsburgh bor över 2 miljoner människor.
I Borlänge bor inte ens 50 000.
Men om det känns bra för dig att tycka att det är finare i Pittsburgh än i Livelong, Dalarna –  be my guest.
* * *
”Detroit vill gärna vinna.
Men Pittsburgh måste.
Därför tror jag att det blir en sjunde match…”
Så stod det i en krönika yours truly publicerade på bladets websajt tidigare under natten (med tre punkter!).
Det var ingen alldeles dum tes, om jag får säga det själv – och det får jag ju, nu när jag tänker på det.
* * *
Babcock är småsur han också, men han väjer inte för sanningen.
–De var bättre än oss, åtminstone i 32 minuter.
* * *
Påståendet att Fleury, som alla stora målisar, är bra på att ”bounce back” efter halvdana insatser, det visade sig ha viss bäring.
Jävlar vad bra han var.
Nu gäller det dock att han visar att han klarar nåt han aldrig riktigt klarat tidigare:
Att spela bra i The Joe.
* * *
Jaha, då packar vi ner de där spritflaskorna och gör oss beredda att möta Ohio Turnpike igen.
Vi hörs från Detroit
Där når vi obönhörligen  vägs ände – och den där bucklan Mike Bolt just packade ner igen kommer alldeles definitivt att lyftas mot det skabbiga gamla taket i The Joe.
Igen:
Ojvoj.

Det blev en otrolig rysare i tredje.
Men ett väldigt starkt Pittsburgh höll undan och vann med 2-1 – trots två numerära underlägen.
Så det bara att ta några djupa andetag, tanka upp Toyotan och braka upp till Detroit igen.
Där väntar The ultimate Game 7…
Ojvoj.
Riktig slutrapport får ni när intervjuer och sånt är gjort här.

1-0.
Staal gör’et alldeles i början – och precis efter den injektionen av energi är det mycket Pens.
Sen har det varit tajt och jämnt och hård strid.
Sista kan bli en riktig rysare, men när Zäta inte lyckas scora på lägen som det han hade nyss, då är risken uppenbar att vi får se Ohio Turnpike i morgon igen…
* * *
Ja, Mathias jag tänkte också på det. Hives. Vet de inte att de har fullt av landsmän i röda laget?
* * *
Visst, CrankyYankee , och nu Robocop också.
Borlänge har också vackra omgivningar – Torsång till exempel.
Ingen som kommer därifrån skulle ändå få för sig att hävda att det är fint i Borlänge.
* * *
Flower  har varit lysande – och det har Osgood också.
Målvaktskamp pågår.
* * *
Går det inte sönder väldigt mycket klubbor i den här finalserien?
* * *
Jag är nog rätt impad av Pittsburghs spel i egen zon.
Det är fan så trångt och svårforcerat där i den här matchen.
* * *
Om det är till någon tröst är downtown Detroit ännu värre.
Och den stan är det ingen som får för sig att försvara heller…
* * *
Nä, jag vet inte om jag kan hålla med om att Penguins sluppit undan några särskilt klara utvisningar.
De är aggressiva, visst, men väldigt mycket mer disciplinerade än i tidigare matcher. Och särskilt då den förra.
* * *
Det ser väldigt trivsamt ut där Wings-reserverna, med gamle Chelios i spetsen, sitter i tältstolar runt en tv här i backstage-korridorerna.
Jag antar att det i själva verket ÄR rätt spänt…
* * *
Hossa, ja, vad fan.
Och Hudler – visst vore det roligt att se honom?
* * *
Här nere i pausen hör jag tv-kommentatorerna när de inte ligger i sändning.
Meddelas kan att de svär rätt mycket…
* * *
Då är det gametime igen då.
Slutrapport lär väl komma sent.
Vid det laget vet vi om champagnen flödar – eller om vi ska tanka bilen för nytt race upp till Motown.
Ha en trevlig period, allihop.

0-0 efter första.
Penguins har mest av spelet och vinner skotten med 12-3.
Men det känns inte som att de skapar några våldsamma farligheter, tvärtom – Wings lägen är farligare.
Spännande blir det.
* * *
Står vid zamboni-entrén och väntar på bucklan i det längsta.
Till slut öppnas bakluckan på en bil och jag utbrister upphetsat:
– Nu kommer den.
Men istället plockar de fram en träningscykel domare McCreary får sätta sig på och värma.
Ridå.
* * *
…
…
…
Bara för David.
Jag gillar ju de tre punkterna och har alltid gjort.

* * *
Ja, man kan ju tycka att det är åt skogen att Zäta blir utvisad när han knuffas in i The Flower.
Men så döms det ju nuförtiden, ständigt. Så det är bara att ta.
* * *
Träffar självaste Barry Smith strax innan nedsläpp och berättar att jag är nervös.
– Nervös? Varför det? Det här vinner Wings, säger han.
Så nu vet ni det.
* * *
Vad man nu än tycker om de där utvisningarna var det nog väldigt bra för Wings att de fick döda båda utvisningarna.
Särskilt bra var det att klara den första, när Zäta – huvuddödaren – själv satt på botbänken.
Såg inte ut som i de första matcherna i Mellon precis.
* * *
CrankyYankee, nu är du mest Cranky igen. Du kan väl inte påstå att själva downtown är vackert!?!
* * *
Maskoten, IceBurgh, sitter i några ögonblick intill Biffen och ser förvirrad ut.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Det är ovanligt mycket Wings-fans på plats, av förståeliga skäl.
Två sitter precis bakom oss och gormar som vansinniga.
Det tycker inte hemmafansen i närheten särskilt mycket om, om man säger så…
* * *
Datsyuks uppsnurrning på slutet var inte dum.
* * *
Nån sa att vi inte sett mycket av Sykora. Well, är det nån som sett Hossa då? Fan, han måste ju kliva fram nu.
* * *
Nej, den som påpekade det om ej avslutade meningar, du ser nog inte fel. Det är jag som är nervös och slarvar. Ber verkligen om ursäkt för det. Och jag ska ”tvätta” när jag får tid.
* * *
Nu åker vi igen.
Håll i hatten.

Den mätta dagen, den är aldrig störst,
Den största dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd…

Såna här kvällar, när såna här matcher spelas, måste man alltid plocka fram Karin Boye.
Det var hennes magnifika rader som tog Sverige till ett gloriöst brons i fotbolls-VM 1994 – och nu hoppas vi  att de genererar en ny blågul triumf på amerikansk jord.
Let’s go!
* * *
Som måhända framgick i förra inlägget har det varit lagom kul i Pittsburgh de senaste dagarna, men å andra sidan, som klassiske Flyers- och Rangers-coachen Fred Shero en gång sa:
Livet är bara en plats vi  befinner oss på mellan matcherna.
Med andra ord:
Nu är det desto roligare.
Jag är så uppspelt, så nervös och så rent euforiskt lycklig över att få vara här just nu att jag
Det är de här stunderna som kommer att stå ut när livet en gång ska sammanfattas.
* * *
Det är knakade hett och fuktigt i Pittsbugh.
Det var det innan sjätte matchen ifjol också.
Im just saying…
* * *
Homer ser riktigt het ut under morgonträningen
Det står tammefan en kvast av rök om honom
– Jaså, gjorde det, säger han och flinar.
– Då får vi väl hoppas att det håller i sig då.
Vi får väl det.
* * *
Visa av erfarenheten från förra året har delar av det svenska mediauppbådet varit på liquor stores – ja, såna har de i alla fall i Pittsburgh – och bunkrat lite.
Förra året tvingades vi jobba så länge efter slutsignalen att vi missade efterfesten helt och hållet.
Det tänker ingen vara med om igen…
* * *
Pittsburgh gnuggar fem-mot-tre-överlägen under sin träning.
De som tror på konspirationer skulle förstås säga att de vet vad domarna tänker göra ikväll…
* * *
Jag kör exakt samma stass som i lördags.
Utom på en punkt.
Jag har dragit på mig de ultimata tur-kallingarna.
De används i vanliga fall bara när jag flyger, men nu ger jag Red Wings allt.
Mig går det alltså inte att skylla på om det här skiter sig.
* * *
Det surras allt mer intensivt om att Gaborik är på väg till Rangers.
Och som Varpu säger under förmiddagen:
– Ja, han är gammal, dyr, skadad för jämnan och vill ha ett evighetslångt kontrakt. Hur ska Sather kunna motstå?
Bloggen skrattar väldigt gott och väldigt länge åt det.
* * *
Bengan, jag menar kort och gott att det är östatskänsla i P-Burgh.
Men Dresden kanske är rena Miami Beach nuförtiden?
* * *
Homer värjer sig mot frågor om att han och Lidas kan slå svenskt rekord i Stanley Cup-titlar.
Däremot berättar han gärna om ryktet att hans Stanley Cup-ringar skulle vara på vift.
– Ja, någon ring har försvunnit vid nåt tillfälle. Men den hittades såsmåningom i barnens leksakslåda…
En gång trodde han att guldpengen från Turin var borta också.
– Jag trodde det  under lång tid. Men den låg inlåst i bankfacket.
* * *
Bylsma överväger alltså att slänga in Sykora ikväll.
Ja, jag har inte riktigt förstått varför han inte spelat tidigare.
Det må vara hänt att han hade en svacka under slutet av grundserien och början av slutspelet, men såna utpräglade måltjuvar måste ju spela såna här matcher.
* * *
Per och FivePoints, har ni sett – Sutter hoppar av.
Så nu får Devils ny tränare.
Och den store underhållaren Jaques Lemaire är ju ledig…
* * *
Detroit-tidningarna har inget emot att påminna om reklamen från i höstas, när Sid The Kid klev ur en bild från fjolårsfinalen och deklarerade att han aldrig ville vara med om samma sak igen…
* * *
I natt drömde jag att Pebben vann Stanley Cup – och att han, helt i strid med sin verkliga personlighet,  var sur när jag intervjuade honom.
Undras vad det kan betyda.
* * *
Under kaoset inne hos Penguins efter morgonvärmningen går en av PR-killarna omkring och försöker göra murvlarna uppmärksamma på att coach Bylsma är på väg mot presskonferens-podiet.
När ingen verkar lyssna tröttnar han och skriker:
– Gratis syltmunkar i pressloungen…
Rätt kul.
* * *
The Mule bara tittar och ler när vi försöker fråga honom om hur känner inför möjligheten att ta en andra titel.
– Ni kan fråga, men jag svarar inte så mycket, säger han till slut.
Alldeles som vanligt är det alltså inte.
* * *
I  övrigt är det påfallande lugnt inne i Penguins rum – som har en påtaglig känsla av gillestuga och liknar inget annat omklädningsrum i NHL.
Mad Max Talbot verkar till exempel på strålande humör och skämtar friskt med en Jordan Staal som bara ruskar på huvudet.
Det kanske gläder Pens-fansen i kommentatorsspåret?
* * *
Snart kommer han.
Mike Bolt.
Keeper of The Cup.
I sin finaste vita handskar.
Med sig har han bucklan – så noggrant putsad att det fullkomligen gnistrar om den.
När det sker, tro mig…det blir alldeles elektriskt här inne i environgerna just då.
* * *
AIK-fan, det gick visst att kommentera i dag på dagen.
Men jag måste vakna och godkänna kommentarerna innan de syns…
* * *
Tänk, i morgon kväll kan jag sitta på Elaine’s.
Men jag säger spelarna:
Jag försöker att inte tänka på det…
* * *
De brukar framhålla att de är alldeles för erfarna för att hålla på och krångla till saker och ting med skrock, men helt immuna är Wings inte mot the power of vidskepelsen.
Allesamman har bytt platser i omklädningsrummet – för att det  gick så dåligt när de satt som de satt förra veckan.
Där ser man…
* * *
Fedotenko och Letang.
Det är mina namn i avgörande-målet-tipset idag.
Jag förlorar så gärna…
* * *
Fabio har inte fått några råd av broder Jimmy inför det eventuella avgörandet.
– Nä, han har inget att lära mig. Ha ha. Nejdå, jag skojar bara. Men vi pratar inte så mycket hockey mellan matcherna, skrockar östgöten.
Synd det.
Jag tror bestämt att alla med LIF-anknytning kan komma med bra i tips i såna här lägen – om hur man INTE ska göra…
* * *
The Oak Man har gjort comeback i Mellon – i blå slips och en kalufs som börjar bli lockig.
Flickorna från Strömstad skulle svimma.
* * *
Om det slutar ikväll – har ni några Conn Smythe-tips?
Jag tror Osgood får den.
* * *
Han ska vara i faggorna, men jag har fortfarande inte sett super-scouten Håkan Andersson.
Däremot går Ken Holland och Steve Yzerman halvannan timme före nedsläpp omkring och gör spontana intervjuer utanför pressloungen.
* * *
Klima, ”Back in your arms” är en av de största sångerna i min bok.
Men är han ledsen, Bruce? Vet han inte att Datsyuk är tillbaka i laguppställningen?
* * *
Tack, Henrik. Men vi behöver inte vara sååå känsliga, väl?
* * *
Tips?
Jag har presenterat vitt skilda förutsägelser under det senaste dygnet, vilket förstås beror på att jag vet varken ut eller in.
Men jag hoppas vi får kliva ut på isen igen om några timmar.
För övrigt 1:
Ni vet förutsättningarna här – finns inte plats för dator uppe på den provisoriska pressläktaren, så kommentarerna uppdateras och publiceras  här nere i pressloungen i pauserna.
För övrigt 2:
Det är bra nervöst nu.
För övrigt 3:
Nu ska jag gå och andas, titta på Bolt när han är in bucklan (my god!) och dricka väldigt mycket kaffe.
Vi hörs i första paus.
Fast tills dess tar vi den här en gång till.

Den mätta dagen, den är aldrig störst,
Den största dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd…

Ja, goddag.
Här i Pittsburgh händer inte så mycket att det stör under hockeyfria dagar.
De som varit i Buffalo kanske har invändningar, men jag hävdar bestämt att det är i ligans två tristaste städer Stanley up-finalen avgörs – i år igen.
Jag dammsög hela det skitiga downtown i jakt på en bokhandel idag – och hittade ingen.
Nu står det dessutom klart att närmaste biograf ligger i en förort.
Detta är västra Pennsylvanias eget Dresden.
* * *
De hårdaste orden om pingvinernas beteende i lördagsmatchen kommer från de egna murvlarna.
Så här skriver till exempel Ron Cook i Post-Gazette:
”Shamefully, the Penguins lost their cool to the point that they took 12 penalties, including three by Evgeni Malkin and 10-minute misconducts by Craig Adams, Max Talbot and Matt Cooke. For a minute there, I thought I was watching the cheap-shot Philadelphia Flyer…”
Då ska man ha klart för sig att inga invektiv har större tyngd i Pittsburgh än jämförelser med hatade Philadelphia…”.
* * *
Wings tränade idag hemma i The Joe vid lunch, flög sen hit, tog in på Marriott Renaissance och någon kvart senare satt Lidas och Zäta på ett podium på konferensvåningen och såg ut som två välartade skolgossar, om än skäggigare.
– Jag har inget att tillägga. Det var ett perfekt svar, sa Zäta när kompisen från Avesta höll en lång utläggning om skillnaden mellan final och andra slutspelsserier.
* * *
Om jag stod utomhus med en kaffekopp i den här vidriga skepparkransen skulle folk komma fram och ge mig 25-centare.
Snälla Detroit, vinn i morrn, så jag får ta fram rakhyveln…
* * *
Sid The Kid får efter Pittsburghs träning på förmiddagen frågor om han ångrar slashingen mot
Han svarar utan mycket till tvekan:
– Nej.
* * *
Ohio Turnpike var sig lik i söndags.
Fast den fick lite mer lyster när Hal Ketchum sjöng ”Mama knows the highway”.
* * *
Det är för fint att Fabio lovat farbrorn från den svensk-amerikanska tidningen i Detroit plats i bilen om det blir parad i år….
* * *
Fairway-peggarn och Skrummelrummel skämde igår kväll ut den svenska mediakåren genom att åka guidad tur i sån där ank-båt som kan köras både på gator och i vatten.
Pittsburgh-borna slog sig på knäna åt brak-turisterna och hojtade ”kvack kvack” när åbäket svängde runt gatan.
* * *
– Idag hade vi skrapat ihop mycket ölpengar om ni fått  tillbörliga böter, skrockade Mike Babcock när den tredje mobilen började ringa under hans presskonferens borta på Marriott.
* * *
– Salt  ’n’ Pepa, hojtade en ung svart man när jag och skepparkransen promenerade förbi på sjätte gatan idag.
That’s me, folks.
* * *
Brooks Orpik har inte längre så mycket att säga om att Zäta är trött.
Klokt det.
Det var många av de egna fansen som tyckte att han borde ha hållit sin stora käft redan inför femte matchen…
* * *
I morgon gör The Oak Man comeback i finalcirkusen.
Jag blir så glad att jag hjular genom ”The Shining”-korridorerna på William Penn.
* * *
Under en tidigare presskonferens i The Joe sa Babcock idag att han älskar sina spelare.
Så kan jag inte minnas att jag hört Leif Boork uttrycka sig…
* * *
Skrummelrummels skägg börjar bli rätt yvigt det med, men han har ett mer tätt, grekiskt stuk på ansiktsbehåringen och kommer därför undan med det på ett annat sätt.
* * *
Nån reporter på Marriott-konferensen berättade att hon till potentiellt avgörande matcher alltid har med sig kläder som tål att bli nersölade med champagne.
– Oh, do you, svarade Babs.
– I don’t think like that. If you win, you can buy new ones.
Det är en stor entertainer som tränar de svenska pojkarna i Michigan.
* * *
Bettman såg, skriver Detroit News, ut som en man med njurstensanfall när han såg hur laget han byggt NHL:s framtid kring uppträdde i lördags.
* * *
Ja, många presskonferenser håller han, Babcock…
* * *
Jag börjar få en känsla av att det blir övertid i morgon.
Sedan avgör The Mule.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
 Slutligen får ni gissa vad det här är för sjavigt gammalt marsvin.

Vi hörs strax före Game 6 i morrn…