Som väntat hände inte så överdrivet mycket i slutperioden.
Detroit stängde ner, medan Pittsburgh ägnade sig åt att ”markera” inför sjätte matchen – och åt att försöka spräcka Ozzies nolla.
Ingetdera lyckades.
5-0 blev det och ingen kan snacka bort de siffrorna.
Ingen försöker heller.
– De var bättre, vi tappade vårt spel och vår disciplin. Vi kan bara glömma detta, suckade Sid The Kid efteråt.
* * *
Det är fina jumbotron-bilder på Bettman under tredje.
Ena stunden sitter han och sms:ar (vem? Och vad skriver han?), nästa ser det ut som att han är uppe och dirigerar folk till rätt  platser på läktaren.
* * *
Som av en händelse är Fabio åter framme  och gör miner när The Kron Wall of Pain genomför sina intervjuer i ett omklädningsrumshörn.
Han vill förmodligen ha fram något nytt om Gråskägg.
Men jag står vid ”nye Foppa” i arton minuter – det syns på tidsangivelsen på intervjumanicken – och väntar på möjligheten att få prata svenska och hinner studera stockholmarens skägg ganska ingående.
Där finns vad jag kan se inte ett grått hårstrå.
– Nej, eller hur, utbrister ”Kronner” lyckligt.
– Det är väl snarare rött…jag vet inte vad han pratar om.
* * *
Journey hit och Journey dit dit.
Visst, de där Detroit-raderna sitter fint ikväll också.
Men riktigt hett blir det när hela publiken sjunger a capella till Kiss ”Rock and roll all night”.
Då visar The Joe att The Joe, när The Joe vill, kan vara en av ligans häftigaste arenor.
Och Mister Posten, hårdrockaren från Småland, blir så nöjd att han nästan glömmer musikvalen i Mellon.
* * *
Ja, Hälsing, vi hade den diskussionen häromdagen.
Då tror jag det var GA som kom dragande med pittar och lät som Ekman i den  gamla sketchen (pre-Papphammar)  när han har brak-tourettes och säger pitt precis hela tiden.
* * *
Det är nästan lite tråkigt, men det går inte att få någon wing att säga något som skulle kunna användas som bränsle i det andra omklädningsrummet.
Zäta gör inga uttalanden om att det var fint att få visa skitsnackarna exakt hur trött han är – och ingen har några synpunkter på de frustrerade Pittsburgh-spelarnas larvigheter i tredje.
– Det blir lätt så när det rinner iväg, upprepar varenda spelare.
Va fan, ge dem en känga…
* * *
Vi har just avslutat det svenska pratet med Zäta i korridoren utanför pressrummet och jag tar några steg bakåt för att slippa få en vilt svingande Skrummelrummels kamera i skallen.
Olyckligtvis råkar jag gå rakt in i någon, som säger ”hey, watch it”.
Jag vänder mig om – och tittar rakt in i coach Bylsmas nylle.
Ojvoj.
Han ser ut att vilja göra med mig som Crosby gjorde med Zätas smalben…
* * *
Datsyuk – måhända matchens lirare – sitter på presskonferens med Zäta och jag vet inte säkert, för hans engelska är inte mycket begripligare än min grekiska, men jag tror han tycker det var roligt att spela, jag tror att han inte har någon åsikt om huruvida Talbot försökte skada hans fot på nytt och jag tror att han är övertygad om att han blir ännu bättre när han får mer istid.
Sen får han frågan om han kan berätta om han behövde kyla ner sin fot eller inte.
– No, svarar han med ett leende, it’s big secret.
* * *
 The Kron Wall of Pain köper inte riktigt nya kavajen.
– Nej, den är ju inte alls vit, säger han kritiskt.
Well, den funkade och kommer att  bäras även på tisdag, you better believe it.
Nu ska jag bara – efter fru The Mules påpekande – se till att sprätta slaget också…
* * *
Jag och The Oak Man har en hälsning till Bäckisbloggen ”Mättnad” Hägerborn:
– Maaaaagnus! Maaaaaagnus! Maaaaagnus!
* * *
Cleary har ändå ett litet fint citat om det där trött-tjatet.
– Anything like that –  too old, too tired, too slow, that doesn’t bother us one bit.
Det är väl just det som är så frustrerande – att inte ett skit biter på The Big Red Machine…
* * *
Bra, CrankyYankee.
Ingen förtjänar mer respekt än den som ändrar sig.
* * *
Det är rätt bra tryck i ”We want the Cup”-ramsan också…
* * *
The Kron Wall of Pain får frågor om hur det kommer sig att Detroit inte reagerar lika tjurigt som Pittsburgh när de ligger under och då kanske det ändå kommer lite förtäckt kritik även från det hållet:
– Nä…vi försöker koncentrera oss på annat. Och vi har så många rutinerade spelare som säger åt oss att inte falla för det där, säger han.
* * *
Fan, nu ska vi ute på Ohio turnpike igen.
Jag tyckte det var nyss vi kom hit – och det var det ju också.
Men kanske är det sista resan för i år…eller?
Jag har hela tiden sagt att det blir sju matcher, men efter det lyft Detroit fick med Datsyuk i laguppställningen…fan vet.
Den som lever får se.
Vi hörs från Steeltown.

Jag tror nästan jag dra min Hegerfors nu, va?
Jodå:
Nu firar vi svenska nationaldagen i Joe Louis Arena!
Det blev en sjusatan till urladdning i period  nummer två och Detroit leder plötsligt med 5-0!
Filppula, Kron Wall of Pain Travolta, Rafalski och en suverän Zäta gör målen.
Så kan det gå.
* * *
Det var väl en fånig kommentar, CrankYankee?
Såg du nån i Wings som reagerade så grinigt när de blev utspelade i förrgår?
Det enda man får sitta och hoppas på i tredje är ju att ingen ska bli skadad.
Försök vara en anständig förlorare nu – det var alla wingar som hörde av sig här i torsdags.
* * *
En ny, nätt liten backhand av Filppula.
Nej, det är inga fel på den pojkens handleder.
* * *
Vad var gästerna hade för synpunkter före tvåan?
Menade dom att det var offside?
Jag såg inte, men vill gärna veta.
* * *
The Kron-Fopppa Wall of Pain!
Ha ha, vilka grymma jävla moves han visar där.
* * *
Efter Filppulas mål blir det riktigt bra bett i ”kylää” här bakom.
* * *
Malkin har en svaghet och det är ju den här frustrationen han visar så fort det inte går som han vill.
Det var inte en för laget, den armbågen på The Mule…
* * *
Jag vet inte varför, men jag börjar alltid skratta när målvakter noteras för målgivande assists.
Det är så…kul.
* * *
Och nä, efter den där fåniga slashingen på Zäta kan jag väl inte riktigt stå för varenda ord i meningen om Sid The Kid.
* * *
Det är väl kul för Mathieu Garon att han får smaka på en Stanley Cup-final också….
* * *
Ryktet säger att Bullen från kommentatorsspåret har somnat och nu ligger i en soffa på Hagalund och snarkar som bara han kan göra…
* * *
Hälsing, nu är du där och är Gösta Ekman igen. Pittarna…så kan det väl inte stå i en familjeanpassad.
* * *
Detroit har spelat bra, men faktum är att Penguins tappade nästan allt försvarsspel under sekvensen när det började rinna iväg.
* * *
Det är sällan man hör sånt tryck i en unison The Joe-ramsa som när alla på slutet tar i med ”Crosby sucks” under slutet av den här perioden.
* * *
Det är rätt bra gjort av Zäta att få Sid The Kid så frustrerad, dock…
* * *
Bäckisbloggen, oj vad mätt det ser ut här…
* * *
Nu kom den store Skrummelrummel med kaffe.
Det ska jag ta och njuta av under återstoden av pausen.
En gång till, bara:
Nu firar vi svenska nationaldagen i Joe Louis Arena!

1-0 till Detroit efter första.
Och det är rättvist.
Penguins har övertag i början, men sen tar Wings över – och efter målet har de riktigt fint tryck nere hos Fleury.
Målet görs för övrigt av Dan Cleary – på passning från Datsyuk.
Där har ni svaret på huruvida de två spelar eller inte…
* * *
Ja, man kanske tycka att ”Flower” ska ta ettan, men Cleary har ett ett jädra vasst skott också.
Återstår att se om han kommer fortsätta rocka.
Enligt The Mule är Cleary ”streaky”; har han gjort ett gör han gärna ytterligare några
* * *
Mja, Mathias, äntligen lite liv, säger du.
Jag tycker stämningen här inne är spänd och nervös. Fansen sitter liksom och håller andan
Det är inte bra, det måste bli lite Mellon-röj.
* * *
Malkins mamma och pappa zoomas in i jumbotronen.
De ser ruggigt sura ut.
Därtill finns ingen anledning.
Han var suverän i början – och kommer nog att låta höra om sig igen…
* * *
Wings överlever i alla fall ett pittsburghskt powerplay.
* * *
Tre feta bläckfiskar plaskade i isen under Karens emfatiska sång idag.
Det är en hygglig siffra.
* * *
Grejen är att Datsyuk enligt min försynta åsikt sett väldigt bra ut.
Har jag fel?
* * *
Sur-Paul Devorski dömer ikväll igen.
Som domare spelar det ingen roll vad man begår för misstag.
Det är bara att snöra på sig grillorna och fortsätta.
* * *
Ber att få gratulera The Postman.
Du postade kommentar nummer 20 000 i den här bloggen.
Fanfar för dig!
* * *
Enligt lagen om alltings jävlighet har franska nyhetsbyrån nu skickat hit sina två längsta reportrar och satt dem framför mig.
Är inte alla fransoser korta?
* * *
20 000 kommentarer…det är fan inte så lite.
Och jag har uppskattat nästan allesamman.
* * *
Jag trodde att de alltid satt i mercan dom parkerar nere vid zambonin, men idag är The First Couple of Detroit – Mike och Marian Ilitich – med i hissen upp mot pressläktarsektionerna.
Stort.
Två öldrinkare Wings-tröjor har dock ingen aning om vilka de trängs med och kliver bryskt ut framför lagets ägare när vi stannar på våning 3.
Tölpar.
* * *
Mike Ilitch ser verkligen ut som att han skulle kunna vara med i ”Dallas”, kanske som en av Punk Andersons handgångna män.
* * *
Fairway-peggarn talar tydligen om Pens.
Jag tyckte det var Wings som gav ett  ruggigt taggat intryck på värmningen – och särskilt då Homer.
* * *
Några av gossarna i den plötsligen utökade finska truppen sitter bakom mig och fan, det är ändå härligt att få höra ett präktigt ”kylää” mellan varven.
* * *
Som ni märker börjar matcherna betydligt senare än annonserat.
Det är tv:s fel – det med.
* * *
Nog för att det är liv i sargerna i The Joe, men de här Kenneth Kennholt-fasonerna börjar gå till överdrift.
Nån gång kan väl även Detroit-backarna skjuta PÅ  mål?
* * *
Nu hoppas på Skrummelrummel.
Det skulle vara väldigt gott med kaffe.
Jag återkommer i nästa paus.

Det var ju just här, i Detroit Rock City, Arne Hegerfors för ganska precis femton år sedan avlossade sitt klassiska ”nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdooom”.
Därför vore det väl lämpligt om vi nu också fick fira den svenska nationaldagen i The Joe på samma sätt – med euforisk blågul  triumf.
Men jag misstänker att Lidas och Zäta och de andra får det betydligt svårare än vad Brolin och Dahlin och deras kamrater fick 1994.
Salenko i all ära – han var inte tillnärmelsevis lika monstruöst bra som hockeyspelande landsmannen Malkin.
Ska det gå, ska det bli svensk fest i Motown ikväll, måste Wings på något sätt stoppa honom.
Sen måste de hitta sitt powerplay.
Sen måste de hitta sitt boxplay.
Sen måste de sluta slå felpassningar i mittzon.
Sen måste de vinna fler närkamper.
Sen måste de sätta chanserna.
Sen måste de följa Lex Sjöström till punkt och pricka
Sen måste The Kron Wall of Pain proppa en Cooke eller två.
Sen måste Hossa kliva fram.
Sen måste The Mule kliva fram,
Sen måste Homer kliva fram.
Sen måste Hudler – minns ni honom? – kliva fram.
Sen måste de ha lite flyt igen.
Lätt blir det inte, men jag hoppas man
Man vill ju fira hegerforsk nationaldag i Detroit.
* * *
Nä, bloggen var inte på värmningen i morse.
Jag tog mycket välbehövlig sovmorgon och körde sen till en fashion superstore i Dearborn och handlade kläder.
Bland annat en väldigt ljus kavaj…
Jag har inte velat jinxa någon genom att berätta, men eftersom jag aldrig hann hem emellan konferensfinal och final är den vita superkavajen inte med på den här resan.
Jag vet, det är för jävligt.
Men jag har alltså reparerat skadan genom ett köpa en ny idag.
Den inte är inte riktigt kritvit, men nästan.
Och när Skrummelrummel-Jocke ser den utbrister han omedelbart:
– Det där är en riktig vinnarkavaj.
Vi hoppas på det då…
* * *
Datsyuk ska spela – det verkar vara helt klart.
Däremot är det nu frågetecken kring Cleary.
– Game-time decision, heter det.
Man har hört en del om det på slutet.
* * *
Coach Bylsma höll ett alldeles underbart anförande om Sid The Kid här om dagen.
Bland annat sa han:
– Han är en enorm talang. Men det är i sig inte hans största talang. Det är att han alltid vill bli bättre, att han varje dag jobbar på detaljer som han tycker han kan förbättra. Ibland får vi tvinga att ta honom ledigt.
Ni som bara ser en gnällig cry-baby i den ynglingen, ni har faktiskt fel.
* * *
Med Skrummelrummel vid min sida lyckades blogga vinna tillbaka ytterligare ett par dollar från den vresiga Fru fortuna i går kväll.
Det var ett gott tecken.
* * *
Orpik gafflar glatt om att  wingarna i allmänhet och Zäta i synnerhet börjar se trötta ut.
– Vi hade gärna spelat  på fredag också. Det tror jag inte de hade.
Det är förstås ett försök till psykning – och det har lyckats förr.
Som när Modo-spelarna hela tiden pratade om att leksingarna var slutkörda i slutspelskvarten 1994.
Till slut blev de det också –  just på grund av tjatet.
* * *
Nu står det på sittplatsschemat också:
Vetlanda Posten.
Man blir ju tårögd.
* * *
Zäta insisterar dock på att han inte är tröttare än någon annan.
– Det är nåt media fått för sig bara. I match 3 spelade jag två minuter mer än vanligt. Det klarar jag.
Men jag undrar jag. I vanliga fall består inte uppgiften i att försöka stänga ner Sidney Crosby i varenda jävla byte….
* * *
Babcock har en en egen turslips omgivningen börjat tjata om att han måste bära nu.
Den kallas ”The McGill lucky tie” och Wings-coachen har fått över 30 mail i ämnet.
Kommer han att bära den?
En flinande Babs svar lyder:
– Game-time decision…
* * *
Homers skägg börjar, precis som mitt helt, se ut som ett murveldjur.
* * *
Favoritkrönikören Rosenberg i Detroit Free Press idag:
”While today’s Game 5 is not a must win, they must win to avoid a must win”.
Hm.
* * *
Sorry, Magnus.
Inga bilder på Varpu.
Om jag ens tar fram mobilkameran när hon är i närheten reagerar finskan som Don Barzini när fotografen dyker upp på Connies bröllop i första Gudfadern.
* * *
Det ÄR kokande stämning i Detroit också – fast bara några timmar på matchdagarna.
Problemet är ju att alla bor utanför stan, i mer eller mindre välmående förorter, så andra dagar får man leta med förstoringsglas efter slutspelsfeber.
Men det party som just nu pågår längs strandpromenaden håller nästan Pittsburgh-klass.
* * *
Don Barzini, förresten…han borde fan vara en förebild för Detroit-spelarna ikväll.
Tattaglia?
Tattaglia is a pimp.
Glöm aldrig det.
* * *
Scuderi ägnar sig inte åt så mycket psykkrig när han får frågor om vilken Detroit-forward som är svårast att möta.
Han svarar att alla är svinbra – och allra helst Zäta.
– Eftersom han är så smart är han extremt farlig var han än befinner sig på isen, säger Pittsburgh-backen.
* * *
När jag kommer ut ur hotellhissen är det en ung svart man som utbrister.
– Aha, all dressed up!
Just det, jag gör vad jag kan…
* * *
Hur lång tid tror ni det dröjer innan nån gett Datsyuk en jävel på den där foten?
Det kommer att ske i första bytet och förklara för hela världen varför NHL-lagen hemlighåller skador under slutspelet…
* * *
Jag har 3-1 i Canalplus-poolen ikväll, Fairway-peggarn har 3-3 och Skrummelrummel 4-2.
Så ni vet.
* * *
Dagens skvaller:
Pierre McGuire, han som gör intervjuerna åt Versus, var på pickalurven på MGM igår.
Fast å andra sidan, vem var inte det…
* * *
Apropå MGM trodde jag att jag skulle få Penguins som grannar den här helgen.
Men de har bytt hotell och bor nu på Ritz-Carlton
Skrock för att de förlorade
– Kanske det, säger Bylsma kryptiskt.
* * *
Just Hudler, som jag nämnde i inledningen, var ju en väldig faktor i finalerna förra året.
Nu har han märkts ungefär lika mycket som hans ringa längd indikerar att han ska märkas.
– Ja, jag måste börja göra mer, medger han i Free Press.
* * *
Skepparkransen is out of control nu. Jag ser fan ut som en uteliggare nån hängt en ljus kavaj på.
* * *
Hossa igår om att Datsyuk förmodligen kan spela igen.
– It would be a huge bust. Uhh…I mean a huge boost.
He he.
* * *
Matchen Fredrik-Sacramento i kommenatorsspåret är lika hård som den mellan Crosby och Zäta.
Go, boys!
* * *
För att nu inte tala om vilken ”boost” det skulle vara om Hossa själv började leverera.
Ännu så länge har han verkligen bara varit en ”bust” i finalen.
* * *
Uh-hu. Drog Malkin och Staal i avgörande-målet-tipset.
Hoppas inte jag vinner…
* * *
Mister Posten är bakis idag.
Han svär dock på att hans polare hemifrån de mörka smålandsskogarna inte var med på några dåligheter.
* * *
Fairway-peggarna drar Crosby i samma tips.
Han bör inte heller vinna.
* * *
Uncle Mats kommer fram och tar i hand.
Då känns det som att inget kan gå fel.
* * *
Usch, jag är nervös idag.
Ordentligt.
Men spola isen och låt bläckfiskarna flyga.
Det blir hockeyfest.
Och nu ska jag uppkoppling hela tiden, så rapport är förhoppningsvis att vänta i första paus.
Vi hörs då.

Här är sagan om en vanlig dag under Stanley Cup-finalen.

07.15: Klockan ringer. Undrar var jag är. Kommer på det först efter tio sekunder.
07.20. Sitter vid datorn och skummar sajter. Dyster ton i texterna i Detroit Free Press.
07.30. Inser att jag måste ringa tidningsbudet hemma i New York och förlänga uppehållet. Skickar saknar-dig-mess till The Royal Oak.
08.05: Hoppar in i hyrbilen utanför William Penn-hotellet. Varpu lägger sig i baksätet och somnar omedelbart.
08.09: Korsar Veteran’s Bridge. Ser Mellon i backspegeln. Tänker att vi ses på söndag igen.
08.18: Brakar ut på Interstate 79, mot Ohio Turnpike. Varpu snarkar. Dylan sjunger tyst från senaste albumet på stereon. Det duggregnar.
09.00: Regnet upphör, molnen skingras. Det blir sol. Bloggen ler.
09.20: Passerar Youngstown. Undrar om Springsteen tänker spela sången om den eländiga staden på Stadion några timmar senare (och det tänkte han, enligt Markus Larssons liveblogg från konserten).
09.44: Stannar vid en rastplats och tankar. Varpu tittar yrvaket upp, ruskar ett rufsigt huvud och somnar om igen. Köper en stark kopp kaffe. Åker igen
10.30: Funderar över hur det kan komma sig att alla rastplatser längs Ohio Turnpike ser exakt likadana ut.
11.00: Varpu vaknar och frågar om vi är framme. Det är vi inte. Då drar hon några stories om Esa Tikkanen och Jari Kurri.
12.30: Ser GM-tornet torna upp sig i horisonten. Får egendomlig komma-hem-känsla.
12.45: Går in genom pressentrén vid The Joe. Möter kollegor som ser trötta ut. Alla har gjort samma roadtrip under morgonen. Inser att jag förmodligen har samma uppsyn. Dricker två koppar kaffe och äter en kanelbulle. Det är frukost. Och lunch.
13.00: Sitter på en stol och försöker komma på vad det egentligen är det luktar inne i The Joe. Kommer återigen fram till att det är en sällsam blandning av is, avgas, fukt, mögel, svett, asfalt, kaffe och gammalt bläckfiskslem.
13.12: Träffar NHL-Mark. Hans blick säger att han tycker att vi ska spela craps på MGM ikväll. Hm.
13.15: Dellapina, nu på NHL, kommer och säger att Wings omklädningsrum nu är öppet . Det är det inte.
13.35: Dörrarna till omklädningsrummet öppnas. Springer omedelbart på Fabio Ericsson i den trånga korridoren som leder till själva rummet. Han ropar:
_ Du får tydligen inte kalla Kronwall för Gråskägg. Han föredrar The Kron Wall of Pain.
13.45: Pratar med Lidas. Han berättar att det varit lagmöte under lunchen och att man tittat på video för att studera misstagen man begick igår. Bloggen undrar om de inte redan är medvetna om dem.
– Jo, men det gäller att gnugga in dem så att man verkligen tänker på att inte göra om dem, säger kaptenen på sitt finaste rumpmas-mål.
14.00: Zäta berättar att han, i alla fall på sätt och vis, följt Robin Söderling i Paris.
– Det stod 2-0 när jag åkte hemifrån och då trodde man ju att det var klart. Men när jag kom hit till hallen var det plötsligt 2-2. Sen fixade han det alltså ändå. Det är otroligt bra gjort, menar Njurunda-Beckham.
14.15: Passerar pressloungen och hör Mike Babcock, som håller presskonferens, förklara att han inte har något emot att det tar emot lite.
– Det som är så skönt med att vinna Stanley Cup är just att det är så oerhört svårt att göra det, säger han.
15.00: Lämnar av passagerare på Marriott. Kör vidare och tänker att centrala Detroit ser ut som New York i ”I am Legend”.
15.20: Checkar in på hotellet. Kopplar upp datorn, skummar nya sajter, läser mail och uppdaterar kommentarerna i den här bloggen. Skrockar gott åt att bröderna Jepperdi slåss om vem som egentligen har rätt att kommentera här.
15.45: Lämnar in tvätt. Igen. Tar en lång, lång dusch.
16.15: Börjar skriva det här inlägget.
16:43: Avslutar det här inlägget.
Vi hörs i morrn.

Ja, Detroit skärpte ju till sig i tredje och jagade, som det brukar heta, förtjänstfullt.
Men då var det, som det också brukar heta, så dags.
Särskilt som Fleury vid det laget hade bestämt sig för att stänga butiken.
4-2 blev det, serien är utjämnad och vi ska köra den attans Ohio Turnpike ytterligare två gånger – minst.
* * *
Står ett tag i sista perioden nere i katakomberna och ser på tv med Lilja och andra wingar som inte spelar.
De ser inte särskilt glada ut.
Och det kan man ju förstå.
* * *
CrankyYankee, har jag förstått det här rätt – du står i kaoset utanför Mellon as we speak?
Vad coolt.
* * *
Efteråt finns i alla två svenskar som ler i smyg:
Skrummelmurmel och Fairway-peggarn.
Dom vill ha så många matcher som möjligt, dom jävlarna…
* * *
Finns det en Jepperdi Jr i kommentatorsspåret också?
Det tycker jag är kul.
Men var tog i så fall Senior vägen?
* * *
Jag håller med en besviken Fabio när han  kliver ut i det zoo gästernas lilla omklädningsrum snabbt förvandlas till när media kommer på besök.
– Vi har fortfarande inte spelat så bra som vi kan i en enda av de här fyra finalerna.
Exakt.
Bäst var de i förra matchen här, men det finns mycket mer att ta fram
Nu börjar det jävlarimig bli dags att göra det.
* * *
Kenneth, jag delar analysen om Crosbys färdigheter.
Men inte resten.
Det där om gnäll och filmningar var kanske sant för nåt år sedan, men han har vuxit ifrån det.
* * *
Skrummelrummel-Jocke tippade helt fräckt 4-2 ikväll – och tog därmed den hisnande potten a’ 40 dollar…
* * *
Den här prickiga slipsen kan ju dra åt helvete.
* * *
Alla tycks vara överens om att matchen vände med Jordan Staals PK-mål.
– Felt pretty good, säger han själv.
Kan man tänka sig.
* * *
Vi har Varpu i bilen i morrn.
Så hela Ytterby-ligan vet det…
 * * *
Detroit-spelarna insisterar på att de inte är tröttare än någon annan, men coach Babcock medger att det i natt syntes att hans gubbar spelat fyra matcher på sex dygn.
Däremot går han inte med på att han håller på att slita ut Zäta med sin besinningslösa matchning.
– Så uppfattar jag inte saken, säger han kort.
Nej, det vore ju att erkänna att fel begåtts på bänken.
* * *
– Jag gillar ju hårdrock, rättar Mister Posten.
Folk ska då vara så noga.
* * *
Om det här var en nyckelmatch, då kan vet jag inte riktigt vad vi ska kalla den som väntar på lördag.
Då och där avgörs den här serien, tror jag.
* * *
Okej, mot Ohio Turnpike.
Det ser ut att bli soligt – och jag har bestämt att Dylan ska sjunga för oss.
Vi hörs från Motor City.

4-2.
Ojvoj.
Efter Stuarts oväntade ledningsmål sitter vi och säger att oj, mot ett Detroit i ledning är det inte lätt att spela.
Sen kör det hungriga, okuvliga, briljant spelande Pittsburgh över mästarna.
Snillen spekulerar…
* * *
Trycket inne i Mellon när hemmalaget vänder är garanterat inte mildare än det var på Stadion under ”Twist and shout” tidigare ikväll…
* * *
Precis i början såg det ju ut som att Babs lyckats skälla liv i sina spelare igen.
Men de föll snabbt tillbaka i det där slarviga, ofokuserade, okaraktäristiskt oinspirerade från inledningsperioden.
Men drabbas lätt av misstanken att Wings helt enkelt är för slutkörda för frambringa den oerhörda koncentration de här matcherna kräver.
* * *
Det här arrangemanget är inte alldeles lyckat.
När Stuart gör sitt ledningsperiod är jag på väg genom trängseln i lobbyn och vet inte mer om det än att någon säger ”motherfucker, they score”.
* * *
Fast det handlar verkligen inte bara Detroit om att inte längre orkar spela som de ska.
Pittsburgh är väldigt, väldigt, väldigt bra också.
* * *
Läktararrangemanget är inte helt underbart det heller.
När Malkin kommer loss i sitt första – av vad, fyra? – frilägen sitter jag och tittar rakt in i en sockervaddspinne herrn på raden framför tycker att ha måste köpa mitt i perioden.
* * *
Har alltid haft ett rätt gott öga till Tyler Kennedy, jag tror han är väldigt trevlig, så hur det nu än är kan jag inte låta bli att glädjas åt att han får göra ett så rasande snyggt mål.
* * *
Baklängesmål i numerärt överläge…har jag flyttats tillbaka till Garden?
* * *
Det verkar, av tv-bilderna att döma, vara bra drag också utanför Mellon – där ytterligare 20 000 ju ser matchen på storbildskärm.
* * *
Å andra sidan är Jordan Staal en klassisk tjuv i de lägena.
Fast det borde Wings veta.
* * *
Allra högst är nog den hånfulla ”Ooooooossssgooood”-ramsa hemmafansen avlossar efter varje mål – och det ser ut att kunna bli många.
Det känns lite Garden, det med. Fast då är det en som heter Maaaaarty som brukar stå i skottgluggen.
* * *
Domarna kan inte ens de mest inpiskade Wings-fansen skylla på längre.
* * *
Och nej, han de hånar har inte gjort någon drömmatch precis. Men det är fan inte lätt när han HELA tiden lämnas i såna 2-mot-1-lägen.
* * *
Ohio Turnpike, here we come. Minst två gånger till…
Slutrapport lämnas senare – som ni vet.

1-1.
Och det är guds försyn – för Detroit.
Jag tycker det känts som att Pittsburgh varit hungrigare, vunnit fler närkamper, tajtat till bättre  i egen zon, varit aggressivare och – framförallt – begått färre misstag.
Men det här är hockey, så precis innan paus kvitterar lille Helm ändå.
Det kan visa sig oerhört betydelsefullt.
* * *
Mister Posten pustar som jag tror att bara smålänningar kan pusta när Wings slår ytterligare en felpassning i mittzonen.
* * *
Jag sätter på ena kortsidan, utan tv-monitorer, så de domartabbar ni pekar på i kommentatorsspåret har jag helt enkelt inte noterat.
* * *
Plötsligt kommer det en snubbe i Toronto-tröja – med Sundin på ryggen – gående över läktaren.
Då har man väl hamnat lite fel?
* * *
Baklängesbalja i numerärt underläge igen.
Bekymmersamt är det – även om Lidas, som ni säger, utsattes för en interference precis innan målet.
* * *
Man får anta att Kron Wall of Pain var rätt glad att Osgood tog pucken när han druttade på arslet…
* * *
Mister Posten tycker för övrigt att det spelas för mycket hårdrock i Mellon.
Såna där musikskribenter är så kinkiga…
* * *
Men det är en rätt fin Pittsburgh-bjudning innan Helms kvittering också…
* * *
När jag gick till läktaren såg jag domare McCreary stå och värma upp – med ett gummiband runt benen.
Om jag vetat det ni säger nu hade jag gett honom en tjuga…
* * *
Ser Uncle Mats på håll.
Han ser fin ut i Lidas-tröja.
* * *
Ingen Datsyuk.
Detroits läkare är för noggranna…
* * *
Det känns som det är livsfarligt precis varenda gång Malkin reser sig i båset.
* * *
Vissa av felpassningarna och slarvet i mittzon…det går inte att känna igen Detroit.
Men de såg ut att få åtminstone lite energi av Helm-målet, så kanske kan det bli bättring nu.
Det är ett måste – annars går den här matchen förlorad.
* * *
Som åskådare älskar man inte linjedomare som är petiga ved tekningarna.
* * *
Jag HAR dator, du som lovade en till nästa gång – det finns bara ingen plats för den på pressläktaren.
* * *
Nu åker vi igen.
Håll i hatten.

Det blev inte Maltby som fick flytta på sig för Draper.
Utan Abbey.
Så kan det gå.
På den här nivån hjälper det inte att man avgör två matcher.
You’re only as good as your last single, sa dom en gång i musikbranschen – och samma sak gäller i ett hockeyslutspel.
Om Datsyuk spelar – vilket jag tror, han såg glad ut på träningen idag också – lär det vara Jay Leno som får sätta sig i omklädningsrummet och cykla.
* *
När jag kommer till hallen under förmiddagen håller Zäta, Kron Wall of Pain och Filppula på och lattjar med den där fotbollen i utrymmet vid zamboni-parkeringen.
På en stol intill sitter Samme och ser mäkta sur ut.
Jag kan inte hålla mig och frågar om han, i enlighet med Kron Wall of Pains teorier, åkt ur redan.
Mariefreds Schwarzenegger tittar på mig med en blick inte helt olik den George ger Kramer i Seinfeld-avsnittet när de fastnar i trafiken på väg ut till LaGuardia för att hämta Jerry och Elaine. 
Men Kron Wall of Pain och Zäta jublar…
* * *
Nyckelmatch det här.
Jag tror som flera kommentarer:
Den som vinner ikväll får ett väldigt övertag.
Och jag tror alltså, som ni kan läsa på annan plats, att historien upprepar sig.
Jag är inte lika säker på Wings-seger som jag var på Penguins-dito i förrgår, men ändå RÄTT så säker…
* * *
Hörrdu, Tälje-Henke, det får du nog vänta på.
Jag har varit där och ”bevakat” ”Söndagsparty”  – och fick en gång schavottera inför publiken när en sån studio-man började köra med mig – men som gäst är jag sannerligen inte aktuell.
Och nu är det ju snart slut.
* * *
Frågar Fabio Ericsson vilka som, enligt strikta slutspelsrutiner, ingår i ”hans” middagsgäng nu under finalserien.
– Ja, det är ju Gråskägg, Beckham, Frasse och några till, svarar han.
Anmärkningsvärt att The Mule får heta Frasse, medan Kron Wall of Pain och Zäta tvingas utstå såna öknamn…
Jag väntar mig hämndaktioner.
* * *
Tack för påminnelser – allt på kom-ihåg-listan är avklarat.
Köpte dessutom en prickig slips som jag tror mycket på – och nu har snörat runt halsen.
* * *
Enligt kvinnliga bekanta som var där gick det under förmiddagen inte att distrahera Sid The Kid ens med en snygg klänning.
Det ska, uppger samma källor, vara ett tecken på att han är beredd att fullkomligen explodera ikväll.
* * *
Såg ni på Sportbladet-webben?  Marco Polo-Persson har pratat med Johnny O.
Jag hoppas han får mycket pengar – ja, Johnny O alltså, även om Marco Polo-Persson naturligtvis också är värd ett  saftigt lönelyft  – men misstänker att det finns få lag han passar så bra i som Devils.
* * *
Däremot ska det ha gått alldeles utmärkt att distrahera – för att inte säga fälla – andra Pittsburgh-spelare med den där klänningen.
Vad det betyder får jag dock inte höra några teorier om.
* * *
En kollega frågar Zäta hur han blivit Beckham – och Medelpading nickar mot bloggen:
– Det är ju den där…
Men det är det inte alls ! Det är en från Mariefred, en från Helsingborg och en från Norrköping som konspirerat – eller åtminstone läckt till mig…
* * *
Erk, skarp blick där. Dåligt av mig. Fast igår var det faktiskt så kallt att jag mycket väl hade kunnat  stoppa  batterier i strumporna.
* * *
 Nu kommer det sms om ”Twist and shout” på Stadion.
Men den tillhör Ullevi, så det rör mig inte – jag är hellre här.
* * *
Stämningen i centrala Pittsburgh har varit riktigt laddad idag.
Jag såg till och med några helt vanliga kostymnissar som hade Pens-tröjor under kavajen – som om det var helt naturligt en torsdag på kontoret.
Säga vad man vill om den här stan, men den brinner för sitt hockeylag.
* * *
Publiken får ta i lite extra i buandet i kväll.
Det är ju Game 4.
Då brukar Hossa slå till.
Han har gått mållös genom varenda slutspelsserie – utom just i fjärde matchen. Då har han, varje gång, gjort två.
* * *
Skepparkransen börjar bli ett problem nu.
Den kliar, sticker och är i vägen i största allmänhet.
Nån får se till att vinna, snabbt, så jag blir av med skiten.
* * *
Skrummelrummel anser att ett nytt smeknamn bör lanseras för Canal Plus-Björn:
Fairway-peggarn.
– Det går inte att ha med honom ut på en golfbana, suckar Skrummelrummel.
Det kan ni tänka på när ni ser intervjuerna på Canal Plus i natt.
* * *
Nu kommer vi ihåg, pojkar:
Lex Sjöström!
Ut med puckfan – så fort det går.
Det är inte Columbus, det här.
* * *
Mister Posten har anlänt – med ”Rock on roll over”-tischa och fem fina dosor Ettan direkt från Småland.
– Undrar hur det gått för Dackarna ikväll, lyder första kommentaren.
Ja, det är ju det man undrar…
* * *
Post-Gazette rapporterar om en tjej som fick sin biljett stulen ur näven när hon stod och väntade vid entrén i tisdags.
–Han tog min biljett, skrek hon desperat.
Då sköt en storväxt man längre bak i kön fart, sprang efter tjuven och fick tag i honom.
Hjälten visade sig vara John Guerin – bror till Bill i Penguins.
Det var väl en fin liten historia?
* * *
Big H, återigen – här dricks inte en droppe innan deadline.
Det är helt sant det.
Men det var en bedrövlig ”utgång” och jag är glad du gjorde mig uppmärksam, så jag kunde tvätta lite.
* * *
Får Rafalski och Scuderi i avgörande-målet-tipset idag.
Sådär,  va.
Det går bättre för Skrummelrummel.
Han drar Malkin ur muggen med lappar ESPN Sports utsände håller fram.
Fotografer har alltid tur.
* * *
– Det här är den jämnaste och hårdaste slutspelsserie jag nånsin spelat.
Det sa Gonchar igår.
Och skämtaren Talbot nickade instämmande.
* * *
Den verkliga jackpoten i tipset drar dock Fairway-peggarn:
Hal Gill och Kris Draper.
– Om någon av dem får iväg ett skott mot mål ser jag det som en seger, suckar han.
* * *
Det rapporteras att Flyers tänker signa Ray Emery.
Jahaja.
Då blir det i alla fall inte ointressant för Backlund…
* * *
Nu ska Jimmy Ericsson – Fabios brorsa – vara in the  house också.
Då har finalserien, som sagt, äntligen fått en lätt LIF-nyans.
* * *
Upplägget blir detsamma idag:
Jag ser matcherna utan dator tillhands – och får springa ner och randa, samt publicera kommentarer, i pauserna.
Hoppas ni står ut.
Nu ska jag rätta till slipsen, tanka lite kaffe och lägga in snus.
Sen är det dags.
Häng med.
Det blir åka av ikväll.

Idag har det inte varit alltför muntert.
Först stack Eken hals över huvud hem till New York; jag saknar honom som hösten saknar våren och den kloke saknar dåren, eller hur det nu var Lundell diktade.
Sen tappade jag ett glas juice i golvet  på en lunchrestaurang och blev utskrattad av fyra fåniga yuppies.
Därefter fick jag så mycket att göra med andra sorters texter att jag knappt hann titta åt den här bloggen.
Och nu ska jag lägga mig.
Morsning korsning.
Men i morgon – idag för er, antar jag – ser hockeygudarna till att det blir bättre.
* * *
Bra där, HampeW
Hedersomnämnandet är ditt.
* * *
Hinner ändå på  eftermiddagsträningen i Mellon och får se en Datsyuk som kan åka skridskor och har ett leende bredare än Freddy Shoestrings åkstil klistrat över hela ansiktet passet igenom.
– Det är ett mycket gott tecken, säger kompisen Zäta.
Översättning:
Dats spelar med all säkerhet den fjärde matchen.
* * *
Jag verkar inte längre kunna länka här, men ni måste  gå in på NHL:s hemsida och kolla Malkins, Talbots och Gonchars presskonferens från förmiddagen.
Vilken showman han är, Geno.
* * *
Jag vill ju inte vara sån, men konsenus både i media och bland spelare var idag att det var ombytta roller i tredje matchen.
Detroit spelade långa stunder ut Pittsburgh – men fick stryk.
That’s hockey for you.
* * *
Kom-ihåg-lista för torsdag förmiddag.
Bloggen måste köpa nya anteckningsblock, pennor, batterier till intervjubandspelare och strumpor.
Kan ni hjälpa till och påminna om det i kommentatorsspåret?
* * *
Jag vill se The Kron Wall of Pain tacklas mer.
Det vill han själv också.
– Man vill alltid smälla på, säger han och flinar.
– Men det har inte varit mycket till lägen i de första matcherna och man kan inte åka omkring och leta lägen, då är man snabbt rökt.
– Och det är aldrig lätt att komma på de bästa spelarna. Såna som Malkin och Crosby, de håller aldrig på tittar på pucken när den är vid skridskorna. De har alltid blicken framåt, vad som än händer.
* * *
Jag hör vad du säger, Dago. Men jag är rabiat när det gäller Devorski och skyller alltid allt på honom…
* * *
Det har blivit kallt i Pittsburgh. Därmed avtar Groundhog day-känslan i alla fall något. Förra året var det ju, som de säger i Stora Tuna, ”rena Mallis” här…
* * *
Påpekar för The Kron Wall of Pain att Samme häromkvällen såg bättre ut på two-touch-fotbollen än han gjort gällande.
– Jojo, svarar  proppmästaren, men det är bra att det står i tidningen att han är dålig…
* * *
Datsyuk håller själv en liten presskonferens under dagen och får frågor om det är nervöst att sitta i omklädningsrummet och kolla matcherna.
Svaret är en klassiker:
– Oh, I tell you, just this is not fun to watch. I take in lots of beer…
* * *
Canalplus-Björn och Canal Plus-Jocke – också känd som Skrummelrummel – försöker lura ut bloggen på byn i kväll också, men här vi karaktärsfasta och säger nej.
Eller så fruktar jag bara att de återigen ska ta mig till en krog av den typ  Björn rekommenderade i förrgår.
Där serverades sushi som kan ha varit gjord på mört från Tjärnasjön…
* * *
Kris Draper ska spela också.
– Men jag vet inte istället för vem, säger en sedvanligt kryptisk Babcock på sin presskonferens.
Men få se nu, om både han och Datsyuk spelar, då försvinner…ja, jag tippar på Jay Leno och Maltby.
* * *
John J, jag har definitivt hört versioner med ”bed”. Och de är såklart mycket bättre…
* * *
Jamen då så, mot kudden.
Titta in här igen framåt kvällen så ska vi se om jag inte producerat lite mer pladder.