Det blir  onödigt spännande på slutet, men Devils ger allt för sin Marty och till slut står han där med sitt suveräna rekord.
Samtidigt utbryter ovationer värdiga en Stanley Cup-titel.
Alla – jo, alla – står kvar och förärar honom en bifallsstorm som aldrig tar slut.
Mäktigast tycker jag ändå det är när lagkamraterna ställer sig i en halvcirkel runt Mister 552 och slår klubborna i isen.
Den synen blir inte lätt att glömma.
* * *
– Jaha, skrockar Johnny O när Beavis & Butthead ramlar in i omklädningsrummet, när det är rekorddags…då kommer dom.
Sen berättar han att det var en speciell match att spela och att han är glad att Marty fick sin rekordseger på hemmaplan, men samtidigt:
– Så nervöst blev det inte, det är ju många matcher kvar, så känslan var ju inte att det var sista chansen för honom.
* * *
Det är ju bara trist att det ska ta sån tid att klippa nätet ur buren.
Marty själv tröttnar efter ett tag, ger saxen till Weekes och åker själv ut på isen för att ta emot jublet.
* * *
FivePoints, jag gjorde förstås som du sa och levererade en liten applåd från dig.
* * *
Springer, som hastigast, på Samuel Påhlsson i korridoren bakom pressläktaren.
Han berättar att det känns helt okej och hoppas vara på isen mot Columbus i morgon.
Så nu vet ni det.
* * *
Det är Stanley Cup-stämning utanför The Rock också, liksom på vägen till Penn Station  – och på tåget tillbaka mot Manhattan.
Ramsan ekar överallt hela tiden:
– Marty, Marty, Marty…
* * *
Niclas Hävelid är även han nöjd över att ha fått vara med på Martys, men kan bli ännu mer nöjd i morgon.
– Att AIK slår Leksand är ju såklart viktigaste av allt, säger han och flinar upp sig mot yours truly.
Hm.
* * *
Fan tror om jag inte hör ett ”Marty, Marty, Marty” från grannen här hemma också,
* * *
Devils PR-män tar det kloka beslutet att låta Marty möte media ute i pressrummet istället för inne i omklädningsrummet.
Begåvat.
Devils omklädningsrum är stort och luftigt, men en sån anstormning hade det inte klarat.
* * *
Shanny, som ju varit med ett tag, bekräftar att det var finalvibbar även nere på isen.
– Det var en riktig ”buzz” i hallen. Man kände det på uppvärmningen, man kände det vid första nedsläpp, säger han.
* * *
Ni som läste det stora reportaget om Johnny O härom månadens minns att backbjässen gått omkring i New Jersey och saknat svenska semlor.
Nu är den törsten släckt – tack vare Hökens  Fika-tips.
– Ja, man fick ju beställa. De smakade inte riktigt som de ska, jag tror att det är skillnad på mjölet här och hemma, men det var ju bättre än ingenting, säger han och ser ändå lite glad ut.
* * *
Jaha, då slår vi igen butiken för idag.
Stor kväll blev det.
Vi hörs inom kort.

Jaha, ett rekord har Devils redan slagit.
Med sin assist till Giontas 3-0-mål noterades Patrik Elias för sin 702:a poäng och det är klubbrekord det.
Sen får han ta emot såna hyllningar att jag minsann tror han ”gör” en Sudden och blir lite tårögd på bänken.
* * *
Ah, skit, nollan ryker när Johnny O sitter utvisad.
Men man kan inte få allt.
Det är segern som räknas ikväll.
* * *
Helt glömmer Devils-fansen inte lede fi ens en sån här kväll.
Vi har hört den åtminstone två gånger:
Potvin-visslingen – och så ett brakande ”RANGERS SUCK”!
Jaja, det bjuder vi förstås på när historia skrivs.
* * *
På slutet hettar det till igen, annars är mittperioden betydligt mindre upphetsande. Chicago verkar åtminstone ha  fått koll på att det faktiskt är tävlingsmatch ikväll.
* * *
Khabibulin – som ju har det tuffaste namnet av alla – får några gånger visa att han kan, han  också.
Men det är inte riktigt nån som bryr sig.
* * *
Det är min ambition också, Schulman-älskaren, men just nu är det så tätt mellan matcherna att jag inte hinner så mycket mer än livebloggar. Och de flesta verkar ju föredra såna. Sorry.
* * *
Det spelas förstås hyllningslåtar. Som ”The best” från ”Karate kid”-filmen.
* * *
Emellanåt är det faktiskt så att vi inte hör varann – trots att vi sitter uppe i taket, en bra bit från de vanliga läktarsektionerna.
* * *
Nej, det är inte jag som kan ”Karate kid”-låten. Det är Eken…
* * *
Per, kan du berätta vad det är fansen skriker när det blivit mål.
Det låter som ”you suck”, men så kan det väl inte vara?
* * *
Slutrapport kan komma mycket sent ikväll, så ni vet.
Så fort omklädningsrumsgrejset är över går jag till tågstationen och åker hem.
Först därefter kommer en text.
Sorry, men det får ni stå ut med.

Lagkamraterna har uppenbarligen bestämt sig:
Marty ska få sin rekordseger ikväll.
De spelar alldeles briljant och går upp till 2-0 redan innan vi hunnit slå ner rövarna ordentligt.
Vackert – och imponerande.
* * *
Men Ros idoler verkar helt yrvakna.
Var det ingen som berättade för dem vad  det var för slags match de skulle spela här?
* * *
Mitt i nationalsången zoomar dom in Marty på jumbotronen – och redan då blir Jersey som Jersey vanligtvis bara är under Springsteen-konserter.
Draget är sjukt.
* * *
Smärre katastrof inträffar:
Mina läsglasögon går sönder – i kavajfickan.
Så nu sitter jag här med bara en båge och ser ut som en dåre. Ni får följaktligen ha förståelse om det blir mycket konstiga stavfel ikväll.
* * *
Kallas Niklas Hjalmarsson Jalle?
Eken påstår det – utan att egentligen veta.
– Men alla som heter Hjalmarsson kallas väl det, menar han.
* * *
Johnny O och Niclas H känns som The Rocks of The Rock. De är ju oerhört stabila ihop, inte minst i numerärt underläge.
* * *
Det blir stående ovation när speakern meddelar att det är en minut kvar av perioden. Då är det kul.
* * *
Man kan förstår att gamle Quenneville vill få igång Samme så fort som möjligt.
Det här går ju inte.
* * *
Fan, den här glasögonsituationen gör ju att det ser ut som att även jag varit ute och firat St. Patricks…
* * *
En sak är säker – om Devils fortsätter spela som i den här perioden, då blir playoff en enda stor fest i Newark.
* * *
Nä, ser ingen Albelin under min korta spionpromenad.
Oväntat.
* * *
Så fort det blir avblåsning dånar ramsan här inne:
– Marty, Marty, Marty!
Per, igen, det är för tråkigt att du får sitta vid tv:n…
* * *
Jaha, nu börjar det bli dags att kolla in kvällens övriga matcher också.
Det som händer uppe i Montreal är ju hyggligt viktigt för de inblandade…
* * *
Vad tror ni, får han hålla nollan också?
Det skulle inte alls förvåna.
Vi hörs i nästa paus.

Jamen, titta här nu då.
Biffen tog tåget från Penn Station, crossed the river to the Jersey side och är nu på The Rock för att se det som eventuellt kan bli Martin Brodeurs historiska rekordkväll.
Det är mitt sätt tacka FivePoints, Per, Big Pete och andra Devils-fans för att de varit så lojala mot den här bloggen – trots att det tidvis blåst rätt snålt kring öronen på dem.
Fast inte bara.
Det är förstås roligt för min egen lilla del också,  att få vara på plats när en målvakt för första gången i NHL-historien kan vinna sina 552:a match.
* * *
På tåget ut är det dock nästan så jag ångrar mig.
Det råkar vara St. Patricks idag och det betyder att varenda skitunge i USA med minsta gen av påstått irländskt ursprung tar på gröna kläder och super sig ner till grottmansstadiet.
Min vagn påminner om midsommar i Rättvik i det tidiga 80-talet – gånger tjugofem. En kille spyr rakt ut, några tjejer ligger däckade mellan sätena, ett par knullar helt ogenerat vid en en plats för fyra – och så är det hela gäng på som på traditionellt bonnvis bara sitter och brölar.
Hur mycket ska farbror behöva stå ut med?
* * *
Det bästa med Brodeur är att han inte hymlar om att han verkligen vill slå rekordet.
– Just nu är det två namn på 551. Nästa gång vi vinner kommer mitt namn att vara ensamt i topp. Det ser jag verkligen fram emot, säger han helt uppriktigt till New York Post.
* * *
Det är gott om grönklädda fyllon även runt, och i,  The Rock
Här kan nog bli rätt vildsint stämning ikväll.
* * *
Jag hade ju hoppats få uppleva Samuel Påhlsson debut för Blackhawks också, men det verkar som att den dröjer till i morgon.
Så istället ägnar jag mig åt att vara glad över en första live-titt på Hävelid i Devils-tröja.
* * *
Det verkar redan bestämt:
Om Devils inte pallar för trycket och åker på stryk ikväll, då får Weekes stå i bortamatchen mot Carolina i morgon, och så begår Marty nytt rekordförsök hemma mot Minnesota – med gamle Devils-coachen Jacques Lemaire i båset – på fredag.
Men det ska vi inte hoppas, för då har jag nämligen ingen möjlighet att närvara…
* * *
Mediauppbådet är sjukt månghövdat. Det var inte ens hälften så många journalister  under slutspelsmatcherna i våras  Alla har kort sagt kommit hit – plus några till. Dessbättre är The Rocks pressläktare stor en genomsnittlig svensk läktarsektion (nåja…), så vi kan ända sitta här och breda ut oss.
* * *
Innan den riktiga värmningen värmer organisten – med Bon Jovi-trudelutter.
Bara i Jersey…
* * *
Till och med Eken har tagit sig ut till Soprano-land också. Fast det är mest för maten.
– De har bäst buffé av alla här, säger han innan han, likt en kalv på vårbete, rusar mot kantinerna.
* * *
På skyltarna Devils-fansen som samlats vid spelarentrén under värmning håller upp är högtidsdagen förstås omdöpt:
Här firas St. Martys day…
* * *
Nä, ingen Påhlsson på värmningen. Men Niklas Hjalmarsson är med igen. Kul det.
* * *
Per, jag beklagar verkligen att du inte har möjlighet att vara här ikväll. Stämningen är äredan nu, när värmningen precis tagit slut, den överlägset hetaste jag upplevt i den här arenan – inklusive slutspelsmatcher.
* * *
Rubriken ”Dylan i bajsbråk” här intill väcker mitt intresse, det måste jag erkänna…
* **
Men Per, du är väl med här i bloggen  ikväll? Och FivePoints, inte missar du väl detta?
* * *

Nu ska jag ta en sedvanlig Albelin-tur i environgerna och hämta en lika sedvanlig kopp kaffe.
Vi hörs i första paus.

Han säger det själv, Birger, sedan jag fått skicka dosan via en brett flinande Colton:
– Det är en jäkla bra tradition vi fått igång här.
Ja, Ljunglöfs Ettan verkar funka som raketbränsle på Ytterbys egen Makarov.
Mål idag igen – och överhuvudtaget en förträfflig match.
Jag tror nog till och med farmor Shoestring ger sitt godkännande.
* * *
Det blir till slut 4-1. Omvända siffror från igår alltså. Och stämningen de sista minuterna är makalös – i synnerhet för att vara på den här kyrkkaffetiden på dygnet.
Matiné är nog inte så dumt ändå…
* * *
Det är Erra som på presskonferensen efter kommer med den skarpa iakttagelsen…
– Tårtan ser ju ut som Stuart Baxter.
Det gör han fanimig.
* * *
Det var Page Six Seans stora dag sedan comebacken, tycker  alla.
Utom Flyers-coachen John Stevens.
– Avery har fallit tillbaka i gamla vanor och ärligt talat, vi föll för det idag. Han retade oss så att vi tog utvisningar och sedan kunde deras bra spelare avgöra matchen, muttrar han efteråt.
Que?
Att Flyers tog dumma utvisningar är det ingen som bestrider, och det är inte omöjligt att #16 provocerade fram några av dem , men…vilka var de andra ”bra spelare” som avgjorde tillställningen?
Kolla i målprotokollet en gång till, Stevens.
Tvåmålsskytten hette – Avery.
* * *
När vi står längst ner vid isen och väntar på att bli insläppta i spelargången – det blir vi först när de första tv-intervjuerna klarats av – är det en Gris-Olle-kompis som får syn på Mike Milbury, NBC-kommentatorn,  och börjar bröla:
– Milbury, you suck! Get off the Garden ice, for fuck’s sake!
Jag tycker det är lite småroligt.
* * *
Lundy Lundqvist vet fortfarande inte vad det är för magåkomma han lider av.
Fast han skulle kunna veta.
– De sa nåt häromdagen, men…äh, jag lyssnade inte, berättar han när den inhemska mediahopen lämnat honom åt oss svenskar.
En hypokondriker häpnar. Jag hade varit på läkarna dygnet runt för att få veta.
* * *
Jag hör det från två olika läktarsektioner under slutperioden:
– Aaaassssshole, Aaaaaasssshole!
Så, jodå:
Det är några Flyers-fans som blir för stökiga och får smaka på Garden Faithful-nävar.
* * *
Ja, Per, det är skillnad. Ingen fara, jag bara måste försvara mig ibland. Vi är en svensk tidning och skriver därför i första hand om svenskar. För att majoriteten av våra läsare huvudsakligen  är intresserade av dem.
Ska du till The Rock på tisdag? Tror jag är lite sugen, faktiskt…
* * *
Carl, Rosie har 33 sedan en månad tillbaka, då Rangers pensionerade gamle Harry Howells trea.
Egendomligt nog har Rosie varit mycket bättre sen dess…
* * *
Jag föreslår att Colton ska ta en snus ändå, han ser ju vilken effekt en Ettan kan ha.
Men han bara ruskar på huvudet och skrattar.
Innan säsongen är slut ska jag dock se en prilla under den där kanadensiska läppen, det är helt säkert.
* * *
Vill jag kan jag sitta och titta på hockeymatcher till sent i natt också om jag vill.
Men nej, nu får det fan vara nog. Jag håller på att få hockeylappsjuka i korresoffan. Efter Detroit-matchen går jag ut…
Så tills vidare, adios amigos. Vi hörs i veckan.

Jaha, 2-1 här alltså.
Och som Filip redan erinrat om:
Rangers gör båda målen i powerplay.
Snart kommer de blinda att se och de lama att gå…
* * *
Ni som håller på med streamar och sånt, det är ju mäktiga NBC som sänder den här matchen – kan man inte hitta nåt på deras hemsida?
* * *
Näslund hade kunnat bli mittfältsstrateg i Friska Viljor om han haft lust, det syns ju tydligt på slutet när klubban går av och han får sparka pucken till en medspelare.
Sån känsla i fötterna är det inte många norr om Dalälven som har.
* * *
Please, Prytz, ingen kvalserie här…jag har inga sobril-tabletter med mig.
* * *
Satan i gatan vad Rosie hade kunnat återupprätta sin status om han prickat in det där skottet på slutet.
Men så roligt ska vi förstås inte ha.
* * *
Coburn, han har inga stora studieskulder, va? En femminutare var väl inte vad Flyers behövde just nu.
* * *
Åh, Bettsy Betts borde ha fått iväg passningen till Shoey tidigare i det där genombrottet i numerärt underläge. Där var det så nära repris på Nashville-triumfen att jag kunde känna hur det liksom började rycka i snusdosan.
* * *
Joel, några billiga sätt att få biljetter hit existerar inte.
Enklast är det att gå in på Rangers hemsida och beställa över nätet.
* * *
Det är fortsatt bra stämning – och den blir inte sämre av att en Philadelphia-falang i ena hörnet plötsligt börjar köra Flyers-ramsor.
Svaret från Gris-Olle & co är en orkan.
* * *
Mark från NHL:s event-avdelning går plötsligt förbi och säger att jag ska hälsa till er i Sverige.
Det är nu gjort.
* * *
Dala, Colton har knappt varit på isen.
Trist det.
* * *
Snackaren menar nu att klimatkrisen är ett påhitt av korkade vänsteraktivister.
Sånt  sitter Biffen och står ut med bara för er skull…
* * *
Okej
Showtime.
Jag återkommer när jag är hemma igen nån timme efter match, ok?

Ramsan ekar under det välvda taket  de sista minuterna:
AVE-RY! AVE-RY! AVE-RY!
Det är Page Six Sean som efter precis arton minuter ger Rangers den 1-0-ledning vi nu gått till paus med och Garden ääääääälskar sin bad boy.
* * *
Först Mikrofontönten.
Sen kommer Snackaren naturligtvis och sätter sig på stolen intill mig.
Samtalsämnen so far, mitt under pågående match: New York Mets och Obamas skattepolitik.
* * *
Det har överhuvudtaget varit en sevärd period här. Båda lagen vill framåt, båda lagen smäller på duktigt, båda lagen är bra.
* * *
Scott Hartnell börjar bli väldigt lik Mick Hucknall i Simply Red.
* * *
Mja, Freja, hockeymässigt kan det väl kvitta. Men det är fan så mycket trevligare att bo i Tampa än på Long Island, tro mig.
* * *
Det är dock oklart om Hucknall kunnat dela ut en lika fet tackling som den Hartnell skickade på Callahan under första utvisningen…
* * *
Birger Quadzilla har i sanning gjort sig förtjänt av flytten upp till kedjan med Duby och Callahan.
Men det är ju återigen i PK han triumferar. Ytterby-sonen var alldeles lysande efter Danny G:s oväntade, men befogade, fajt.
* * *
Jag har förstås rapportörer på plats i Ängelholm, men det som händer där är för emotionellt utmanande för att jag ska kunna hålla på och flässa om det här.
* * *
Richards benhårda tackling var nog sjysst, men onödig och därför gjorde Danny G rätt som gav sig på honom.
* * *
Flyers-fansen här nedanför håller ännu så länge en föredömligt låg profil, så jag slipper Gris-Olles saliv i min värkande nacke.
Annars är stämningen mycket het, i synnerhet för att vara på söndagslunchmatch.
* * *
Jag satt just och tänkte att jag skulle skriva nåt om att man inte ser så mycket av Avery. Exakt då blir det gruff vid Nittymäkis kasse – och sen gör han mål.
Man ska aldrig räkna ut Page Six Sean.
* * *
Vore jag Tårtan skulle jag chansa med Quadzilla i nåt powerplay också.
* * *
Det är inte lätt att vara Redden. Han har en assist på 1-0-målet och när speaker meddelar det börjar Gris-Olle-dårarna bua…
* * *
Nej, Filip, att Sather släppte Avery i somras framstår som alltmer obegripligt.
* * *
Tur man har gott om snus med sig.
Fortsätter Birger så här måste han ju hanen efteråt.
Liksom Redden.
Jo, han gillar snus han också, har det framgått på slutet.
* * *
Sedär, nu kom Oak Man med kaffet.
Let’s go då.
Vi hörs senare.

De här matinéerna, jag vet inte.
Jag lyckas förstås försova mig – det blev mer Spotify-plockande efter läggdags – och får i princip gå raka vägen från bingen till Garden.
Och nu sitter jag här i sunkrummet och är trött som en finalspelare efter femte förlängningsperioden i den där fantastiska femte matchen i The Joe förra våren.
Kan de inte börja framåt 15.00  åtminstone?
Detta börjar bli…obekvämt.
* * *
Per, nu är du väl småaktig?
Jag skrev om Marty och hans hyllningar, och det är inte ofta vi har några separata NHL-referat som inte rör svenskar.
Vad webbredaktörerna sedan gör av texterna, och vad de sätter för rubriker, har jag inget som helst inflytande över.
* * *
Tårtan börjar bli varm i kläderna.
Det framgår när Daily News Oberneuar frågar om han haft något enskilt samtal med Zherdev på slutet.
Tårtan svarar:
– None of your business.
* * *
Det var förstås ännu roligare när Foppa och Kim Johnsson tillhörde laget – och jag vaknar ibland om nätterna och undrar varför inga svenskar alls längre spelar där nere (nej, det gör jag inte, det lät bara bra att skriva just nu…)
Men ändå:
Flyers är Flyers och man kan inte missa deras besök här, hur lite klockan nu än kan tänkas vara. Ingen av Rangers övriga divisionskonkurrenter känns lika exalterande att se.
* * *
Varpu är här – men avslöjar att hon varit magsjuk i flera dagar.
Då sitter hon inte hos mig, det måste jag dessvärre meddela…
* * *
All respekt för Iceman, men jag tror fortfarande att Rangers kan ta det här idag.
De spelade bra igår och vet exakt vilka små misstag som ska korrigeras för att göra den här eftermiddagen till en succé.
Nu är det dessutom Nittymäki som står och han kan omöjligen vara lika bra som Tåbiran igår.
* * *
Om det blir ett kort första inlägg får ni skylla på Mikrofontönten.
Han är idag så talträngd att han förvandlas till Joe Pesci i andra Dödligt vapen-filmen. Därmed omintetgörs alla seriösa försök till koncentration i Sunkrummet.
* * *
Nu har The Oak Man kommit också. Han ser fin ut.
* * *
Henke står däremot idag också. Trots magåkomman. Det hårdare virke i honom än i Tåbiran.
* * *
Sånt smicker har The Oak Man förtjänat efter sitt hyllskruvande igår…
* * *
Några duktiga fajter kan vi sannolikt förvänta oss idag.
Framförallt tyckte jag det kändes som att Colton fortfarande hade en gås oplockad med Carcillo när han lämnade isen i Wachovia Center.
Och vi får nog passa på att att njuta av den eventuella showen.
Har jag förstått infon från GM-mötet i Naples – ja, det var klart de åkte dit, det skulle jag också ha gjort – är slagsmål på väg bort.
* * *
Nu får vi kamma oss. Erra – också känd som Rolex-Tarzan – är på ingång, ser vi på sittplatsschemat.
* * *
Garden-personalen är nästan lika trött som yours truly.
Här spelades college-basket – Big East-finalerna – till tre i morse, berättar Sal.
Av det kan man förmodligen dra slutsatsen att inte heller isen är så pigg.
Ha det i åtanke om pucken råkar studsa över Rosies klubba vid ett eller annat tillfälle…
* * *
Mikrofontönten måste dö, det bara är så.
* * *
Antropov ser het ut på värmningen idag också, men han kanske alltid har den framtoningen.
* * *
Det finns fler skäl att beklaga det faktum att det inte längre finns några svenskar i Philly. Det är en suverän organisation att ha med att göra – och resorna ner till lyx-resorten Wachovia hör till de trevligaste man kan göra.
Foppa, lova att det är där du gör ett sista försök att få ordning på den där fotjäveln.
* * *
The Oak Man är ju alldeles för öppen med vad det för var för gastronomiska synder som begicks igår, men eftersom han nu skruvade ihop den där hyllan ber jag ändå att få tipsa om den unge mannens lilla blogg.
* * *
Tårtan säger att han vill se sitt lag spela bra i 60 minuter nån gång.
Ja, det vore nåt.
* * *
Det sitter en radda förmiddagstankade Flyers-fans precis nedanför min pressläktarplats, och de har redan lyckats reta upp några av Gris-Olles vänner strax bakom.
Det kan bli en intressant dag i the line of fire..
* * *
Jag väntar fortfarande på FivePoints Thåström-recension.
* * *
Viktor Hedman kallas en blandning av Chris Pronger och Nicklas Lidström i Newsday i dag.
Newsday är förstås en Long Island-tidning och hoppas att Viktor hamnar i Islanders.
Det vore kul rent bevakningsmässigt, men…nä, Viktor, håll en tumme för Tampa istället. Där är otroligt mycket trevligare.
* * *
Nå, då åker vi snart.
Låt oss hoppas på show.
Jag återkommer enligt uråldriga traditioner i första paus.

– Det är en dag i morgon också, sa The Oak Man som en annan mellanstadierektor och gick hem.
Då hade vi sett  två hela matcher och ett par perioder i ytterligare några stycken.
Samt beställt delivery-krubb två gånger om.
Det kan man kalla en gedigen Beavis & Butthead-dag.
* * *
Jag väntar fortfarande på FivePoints och, inte minst,  Per (vad är din ursäkt, herr konsertpianist?).
Marty vann tog ju den 551:a segern – och förärades dånande ovationer av Montreal-fansen.
Det var mycket mäktigt och…ja, man hade ju velat ha med de stora ryggsimmarna i kommentatorsspåret en så stor kväll.
* * *
The Oak Man odlar en konspirationsteori, framkom det under Caps-matchen.
Han menar att Semin aldrig passar Bäckis.
Är det någon annan som gjort samma egenartade iakttagelse?
* * *
Kul för Hävelid att han fick en liten notering i det historiska matchprotokollet också.
* * *
Loui Loui gjorde inga mål mot Minnesota – men istället spelade han fram till tre.
Och så fick den underskattade Grossman plaska in det avgörande sudden-målet.
Gött med sån svenskfest i Texas-natten.
* * *
Efter befängda 12 timmars hockeytittande på tv säger jag som The Oak Man:
Det är en dag i morgon också.
Då ska jag på Garden.
Vi hörs därifrån…

The Oak Man är kung.
Han tackar för brunchen inte bara genom att springa ut i köket och hämta kaffe åt Papa Biffen – han skruvar dessutom ihop en IKEA-hylla jag haft liggande i en kartong i över en månad.
Lovar härmed att vara väldigt snäll mot honom i den här bloggen i fortsättningen.
* * *
Ah, det var ju surt i Wachovia.
Rangers hade definitivt chanser så det räckte för att avgöra, men Biron var formidabel och när backarna samtidigt lät det hutlöst snabba Flyers komma loss i lite för många två-mot-en och tre-mot-två-lägen sket det ihop sig.
Men det blir revansch på Garden i morgon, därom är jag alldeles övertygad.
* * *
Kingsfan, är det någon jag ser ut som är det väl snarast Cartman i Southpark.
* * *
Det är alltså så att Red Wings med den här fina lilla segern mot St. Louis ”clinchat” slutspelsplatsen.
Ingen stor sensation precis, de har ju känts som att det varit klara sen början av november, men ändå – det ser fint ut med ett litet ”x” i tabellen.
* * *
Tänkt att Penguins får spela i de där hiskeliga, babyblå tröjorna.
Det borde reta motståndarna till stordåd, men det verkar inte som Ottawa riktigt orkar.
* * *
FivePoints, jag räknar med en en utförlig Thåström-recension.
* * *
Ah, två timmar till Caps-matchen. Beavis & Butthead tar nog en liten promenad ner till East River nu. Kan vi behöva efter den där köttbullsorgien.