Goddag, goddag.
Nu är bloggen tillbaka hemma i New York.
Det fanns planer på en bilresa ner till Philly nu på morgonen, men jag kom tillbaka från Nashville så sent som igår eftermiddag och orkade helt enkelt inte.
Så istället har jag Butthead över för en hockeybrunch i korresoffan.
Jovisst, jag ska brassa IKEA-köttbullar och korv och äggröra och what not åt Eken.
Sen kollar vi, är det tänkt, Flyers-Rangers, Blues-Red Wings, Penguins-Senators och, såsmåningom, Capitals-Hurricanes.
Det blir en heldag för Beavis & Butthead alltså…
* * *
Apropå den bristande hockeykulturen i Nashville kom det i torsdags kväll fram en man på Tootise’s, tog mig i hand och gratulerade till en fin insats på isen.
Han trodde alltså att jag ingick i Rangers spelartrupp….
Något liknande har inte hänt sedan Lenny Kaye, legendaren från Patti Smith Group, en sen natt på ärevördiga CBGB.s kom fram och berömde mig för trumspelet på Hellacopters senaste platta,
Fast det här är ju ännu mer horribelt.
Trummor kan man, i alla teoretiskt, spela fast man har den här beklagansvärda fysiken.
NHL-hockey, däremot, är en komplett omöjlighet. Jag skulle på fullt allvar dö om jag gjorde ett endast byte i Freddy Shoestring-tempo.
Fast jag spelade förstås med i Honky tonk row-natten.
– Tack ska du. Det var en speciell kväll, jag blev ju den förste målis i historien att vinna 30 matcher eller fler under de fyra första säsongerna i ligan…
* * *
Det är stor match i Montreal ikväll också.
Om Devils vinner tangerar Brodeur Patrick Roys rekord i antal segrar (551)  – hemma i Roys eget Montreal.
Kan man räkna med att Devils-falangen i kommentatorsspåret är uppe i natt?
Ja, FivePoints är tydligen på Pimme-konsert – den lycklige saten, jag har nyss fått nya skivan och den verkar alldeles magnifik – men han hinner väl hem?
* * *
Efter matchen i torsdags fick Tårtan frågan vad han sagt under sin svavelosande utskällning i första periodpausen.
Han svarade:
– What happens in Vegas stays in Vegas…
Klassiskt.
* * *
Hockey traditionerna måste hållas vid liv, så naturligtvis kommer Eken att få gå till köket och hämta kaffe i reklampauserna…
* * *
Just ja, vad gäller Sin City:
Det meddelades igår att NHL Awards-galan i år hålls i just Vegas.
Mumma!
Det kan vara det bästa beslut som tagits sedan Gary Bettman blev kommissionär.
* * *
Nu ska drar vi på spisen här. Återkommer.

Vilken kväll för Ytterby.
Först Pebbens mål mot kompisen Alfie och de andra i Ottawa.
Sen går Fast Freddy Quadzilla Birger Språkröret Shoey Shoestring och avgör den här matchen – i numerärt underläge.
Nån borde åka till den där delen av Kungälv och kolla vad det för nåt de har i vattnet.
* * *
He he, John J – jag tackade artigt för erbjudandet , men sa att det var bra.
Inte ens när de frågar kan man låta NHL-proffs springa och hämta saker åt en.
* * *
Henrik Lundqvist tog säsongens 30:e seger ikväll – och blev därmed riktigt historisk.
Aldrig tidigare har en målis vunnit 30 matcher eller fler under sina första fyra säsonger i NHL.
– Det betyder mycket för mig, säger han och ser lite tagen ut där han sitter i sitt omklädningsrumshörn
Man kan ju bara gratulera.
Det är riktigt stort.
* * *
Shoey får sin segersnus – till allmänt jubel på omklädningsrumsplatserna runt omkring.
Colton applåderar och Macke nickar gillande.
– Fortsätt ge honom snus, det verkar vara bra bränsle.
Birger bara njuter.
* * *
Tårtan har presenterat sig på allvar för Rangers-spelarna nu.
De fick nämligen en klassisk utskällning i första periodpausen.
– Ja, det var en riktig, riktigt holmgång, skrockar Shoey.
– Men det förtjänade vi också. Vi var inte bra i första, men sen tycker jag vi spelade riktigt strålande.
* * *
Vid sidan av rekord-Henke är det Page Six Sean som är föremål för mest mediahysteri efteråt.
Med all rätt.
– Ja, han var alldeles enastående, tycker Birger.
* * *
Nu blir det lite kort här. Jag har en del att randa – och måste ut på byn. Det kan vara Rangers-spelare på barerna. Det missar inte en hockeyhora som jag…
Vi hörs från New York i helgen.
Tack för att ni var med under de här dagarna, det har varit riktigt underbart att hockeyblogga från södern.

Har man sett.
Rangers går och vänder.
3-2 står det nu, efter mål av Gomez och Staal.
Hade jag inte riktigt räknat med, får jag erkänna, men det är gött att se att de inte längre behöver läggas in på psykakuten så fort de hamnar i underläge.
* * *
Lunkan har kompenserat sig duktigt för den där fadäsen i första perioden.
Framförallt är det två frilägesräddningar som inte direkt vittnar om någon magsjuka.
* * *
Resultatservicen på NHL:s hemsida har kukat ur – igen – så jag behöver uppdateringar på Detroit, Capitals, Boston, Carolina…ja, alla matcher.
* * *
Nej, dala. Vi är många som skulle vilja se den där fajten.
Och jag misstänker att Tootoo, som ser bra grinig ut, tänker iscensätta den också.
* * *
Plötsligt kommer den långe – han som sitter bredvid mig och vars namn jag inte vill skriva, eftersom han kan se – fram och frågar var man hittar grejor att äta.
Sen frågar han:
– Vill du ha nåt?
Nu är han helt klart ny idol. Låt honom spela, Tårtan!
* * *
Jigsaw, härligt att höra av dig igen. Du är saknad.
* * *
Avery är väldigt bra ikväll, det får ni hålla med om.
* * *
Magsjuka kan man skoja friskt om, men jag ska försöka vara anständig här och låter bli.
* * *
Superfälling: Nej, ALLA ser inte ut som svenska dansbandsmusiker, men många.
Praktexemplaret framför mig har för övrigt en jobbig kväll. Han tycker domaren, Hasenfrasse, suger våldsamt.
Jag tycker han varit okej jag…
* * *
Nu måste jag ta en lite promenad i environgerna. Det trycker på, om jag uttrycker mig så.
Vi hörs senare, när rotandet i omklädningsrummen är klart och allt det där.

Buropsfestival vet jag väl inte om man kan kalla det, men klacken uppe i ena hörnet – jo, Predators har en sån – gapar friskt om att Avery är ett asshole.
Han täpper de snabbt till truten på mobbarna med sitt första mål sedan comebacken.
Härligt.
* * *
Här finns det mer klassiska hockeyfrillor för den som har sån läggning.
Jag tycker Mullagra Falls är klart bäst…
* * *
Ja, det började ju fint där med Page Six Seans mål, men sen blev det skit.
Henke tappade in en och Dan Girardi sparkade, som en annan Ronaldo, in en annan i egen bur och därför står det 2-1.
* * *
Kring – och jumbotronarrangemangen i Sommet fortsätter slå Biffen med häpnad.
Ikväll är det en lätt generad kvinna som får sjunga refrängen i en country-hit i en reklampaus.
Hon klarar det dock bra och får en middag för två på stekhuset Charly’s för besväret.
* * *
Samma intensitet som i tisdags har det inte varit, alls. Det var inte ens nån riktig fart på Predators i första bytet. Ska Colton ta och proppa Belak kanske, så det blir lite fart här.
* * *
Nu pausen är det slalom på isen – med sängar.
Jo, med sängar.
En person ligger nedbäddad, en annan skjuter på – och så plöjer de igenom en slalombana.
Att de inte kommit på den på Garden…
* * *
Rangers radar upp utvisningar, som vore det Renney-regim igen. Det, kan jag meddela, kommer inte att fungera.
* * *
Får inte ha bänkraden helt i fred.
Strax före nationalsången kommer Voros och sätter sig intill.
Säreget nog smäller han upp en egen laptop och börjar randa.
Har vi fått bloggkonkurrens?
* * *
Om Henke nånsin hänger ut sina tavlor bör den från ikväll få en prominent plats på väggen…
* * *
Fiddler i Nashville får mig att tänka på Fiderer i ”West Wing”.
Minns ni henne?
Hon var ju grym.
* * *
Tårtan var nog inte helt missnöjd med sig själv när han såg nytillskottet i förstakedjan göra mål.
* * *
Plötsligt meddelar speakern att alla som har biljett till den här matchen får en gratis måltid på Wendy’s om Predators vinner ikväll.
Stort jubel, såklart.
Well, jag ska ju verkligen inte snacka, men det sista majoriteten här ser ut att behöva är ytterligare en lunch på snabbmatsrestaurang…
* * *
Ja, Kometen, Pebben vinner prilltävlingen fullständigt överlägset.
* * *
Bailey, vill du gå med Adam på The Prom?
Fråga på jumbotronen.
* * *
Nu ska jag fråga bloggkonkurrenten intill om han kan hämta kaffe.
Nej, det ska jag inte.
Jag ska hämta det själv – och återkommer här i nästa paus.

Tillbaka i underbart bonniga Sommet, där hockeyfrillan fortfarande är mode och vakterna vid pressingången pratar med en dialekt bredare än John Goodmans vader.
Och det ska jag säga:
Det är en fantastisk ynnest att vara här, att få sitta på den här finfina pressläktaren, att få andas den rusiga atmosfären i den här hallen, att få se ännu en – förhoppningsvis – lysande hockeymatch och blogga för er.
Biffen är lycklig, kort sagt.
* * *
Zippy från Newsday är här, liksom han den skäggige från Bergen Record och, tror jag, nye Daily News-mannen.
Men Brooksie har stannat hemma.
– Jag är inte mycket för country, hette det i ett mail häromdan.
Jag tycker dock det börjar se ut som att Post skurit i resebudget och att den bäste drabbats hårt av det.
Det vore bedrövligt.
* * *
En gång per säsong ska jag tydligen begå det mest amatörmässiga av alla misstag och idag är det dags igen:
Jag glömmer snuset på hotellrummet.
Men:
Nu befinner vi oss alltså i Nashville och jag har bara 45 steg från pressingången till hotellentrén, så problemet är enkelt löst.
Jag borde bo här jämnt.
* * *
Det här måste ni kolla. Marco Polo-Persson och Wikdahl – som jag konstigt nog inte har nåt smeknamn på – ska ut på sinnessjuk road trip.
* * *
Zydden, att säga att jag är i närheten av Dallas är att ta i en smula.
Det skulle ta ett dygn att köra dit.
Men jag umgås med planer på Texas-besök om inte alltför länge, var så säker.
* * *
Duktigt med Rangers-tröjor ute i Nashville-regnet, noterar jag under min extremt korta promenad till hallen.
Säga vad man vill om Blueshirts, men fans har de överallt.
* * *
Nattjobbaren, jag har en skärm – men på den visas bara repriser från den här matchen. Du får hoppas på mina lysande kommentatorer och de brukar vara väldigt generösa.
* * *
På väg till pressloungen måste jag passera en joggande Belak i en korridor. Det känns som när man mötte de värsta ligisterna i uppehållsrummet på Maserskolan i början av 80-talet.
* * *
Tårtan stuvar om i backparen också, vad det verkar. Rosie får spela med Big Paul Mara och Redden med Morris.
* * *
När det är så fint besök, ändå från New York, trodde jag verkligen de skulle städsla en tung nationalsångsvokalist, men det är en Dennis Morgan som ska framföra högtidligheterna. Fan, hit med Tim McGraw!
* * *
Har nackspärr. Några tips mot sådant?
* * *
Nej, det är luspudeln Hasenfratz som dömer – ihop med L’Ecuyer.
Hm, heter inte NHL-domare överlag väldigt egendomliga saker.
Bortsett från kvällens två clowner har vi bland annat VanMassenhoven, Schick, Pochmara, Leggo, LaRue, Koharski, Devorski, Joannette och Furlatt.
Men ingen Smith och ingen Jones och ingen
Vad är dealen med det?
* * *
Hå hå, det kan bli värre med Avery än jag trodde.
I min lilla monitor på pressläktaren rullar de just nu bilder från en match när han var här med Dallas – och tydligen hamnade i bråk med publiken.
Burops-festival, ska man räkna med det?
* * *
Pebben har stoppat prillan på rätt sida ikväll, ser det ut som,
Mål redan.
Kan Ytterbys representant i cowboy-land svara upp?
* * *
Sitter på samma plats idag och har hela bänkraden för mig själv ikväll.
Det är stora, tydliga tomrum där Bengan och Pudding satt häromkvällen.
* * *
Värmning nu.
Ingen, i något av lagen, utan hjälm.
Skandal.
* * *
Glömde ju det i tisdags:
Predators gör förstås entré genom gapet på en sabeltandad tiger.
Tacky  – och kul.
* * *
Jag tycker Dubinsky och Antropov båda ser heta ut.
Men det är högst oklart om mina värmningsobservationer fortfarande är värda nånting.
* * *
De pumpar brutal hårdrock i PA:t och det är klart, en Hank Williams-trudelutt kanske inte ger rätt sorts adrenalinkick.
* * *
Foppa är till vardags en synnerligen ärlig person, men fan vad han ljög när han satt på första presskonferensen i den här hallen och sa att Predators-tröjan är snygg.
Den är i själva verket ofattbart ful.
* * *
Näslund ser också lite taggad ut. Han är nog sur över att ha blivit nerflyttad i tredjelinan.
* * *
Fan med hemmagjord skylt vid gästernas bås.
På den står det:
King Henrik!
* * *
Man känner redan, det blir ännu bättre stämning ikväll.
Torsdag kväll är ändå torsdag kväll.
* * *
En man precis nedanför pressläktaren har en mullet – alltså hockeyfrilla – som skulle göra Chris Waddle-upplagan på den här sidan avundsjuk.
* * *
Hoppas nu Rangers är med från start.
Kan de stå raka i den stormen bör det här kunna fixa sig.
Kanske.
Nu ska jag gå och hämta en kopp av det sensationellt blaskiga sydstatskaffet.
Nästa rapport i första paus, okej?

Se det snöar.
Jovisst, snöfall down south.
Det kan jag inte erinra mig att jag nånsin upplevt tidigare.
Och så hade det gärna fått fortsätta vara.
Som en receptionist vid Sommet säger när jag kommer släntrande mot pressingången.
– Du ser ut att längta efter våren.
* * *
Det finns inte alltför mycket att rapportera från Rangers morgonvärmning.
Den är frivillig, så såna som Lundqvist, Näslund, Gomez och Drury syns överhuvudtaget inte till.
Men en av de elaka PR-männen säger helt otippat ”hey buddy” och ger mig en lätt klapp på armen.
Den sensationen kompenserar uteblivna stars.
* * *
Lundy Lundqvist har nåt fel på kistan, men ska ändå spela ikväll.
– Jag mår inte illa, men när jag ska äta tar det emot. Så det har inte blivit mycket till middagar på slutet., berättar han för New York Post.
Låter som nåt som borde drabba såna som mig istället för atletiska målvakter…
* * *
Birger Quadzillla är förstås med på frivilligåkningen och när jag står i omklädningsrummet och väntar på honom  hörs plötsligt ett rop från en bänk till höger.
– Snus!
Det är Colton som minns att jag försåg kedjekamraten från Ytterby med en prilla senast.
– Har du med dig nu också, undrar slagskämpen.
Givetvis.
* * *
I likhet med Caps-spelarna tog det Rangers inte helt oväntat lugnt igår kväll.
Det talas till och med om spelare som åt room service-middag redan vid halv sju och sen somnade.
Dock:
Till skillnad från huvudstadsmesarna ska Rangers stanna också efter matchen. De flyger vidare till Philly först i morgon.
Nedre Broadway, beware…
* * *
Fast Freddy Birger är fullt medveten om att Predators kommer att öppna stenhårt ikväll.
– Jo, säger han, det minns jag från när vi var här med Phoenix. Man fick ha halsduk, så fort brukade det gå i början…
* * *
Colton har testat snus, berättar han.
– Jodå. Det var rätt gott, men jag tror jag avstår i fortsättningen.
Han är alltså inte fullt så tuff som man skulle kunna tro.
* * *
Macke Näslund sitter på samma plats i omklädningsrummet som Bäckis hade i förrgår.
Det kan betyda nåt, jag vet bara inte vad.
* * *
Pekka Rinne, den utmärkte, är frisk och har inställt sig för tjänstgöring igen.
Men kan han verkligen peta Dan Ellis, som var så overkligt bra mot
* * *
Även Avery deltar i morgonvärmningen och såvitt jag kan se är han sist in i omklädningsrummet – frånsett Voros då, som är petad och får köra extra tortyrpass med Schoenfeld.
Det bådar gott.
Page Six-mannen kommer att få att göra mot Tootoo och Belak ikväll
* * *
Jag tog det också lugnt igår.
Typ.
Eller…mja. Tootsie’s och The Stage är rätt svåra att motstå…
* * *
Apropå Macke ser det ut som han hamnar i ny kedja ikväll.
Tårtan har flyttat upp Page Six Sean i Gomez-kedjan och Näslund lär få gnugga med Callahan & co.
* * *
Hey buddy…jag är fortfarande chockad.
* * *
Nu är det dags att ta de 45 stegen från hotellet till pressingången.
Vi hörs närmare första nedsläpp.

Idag har vi lite uppförsbacke här i Music City.
Dels har det plötsligt blivit kallt och grått; dom varnar till och med för att det kan börja snöa, vilket ju inte är annat än typiskt.
Dels gjorde blogg-biffen som Predators-fansen och gick ut och barhoppade på Honky tonk row igår kväll.
Blev kanske inte så blodigt, men när det finns så många ställen som  måste besökas – The Stage, Tootsie’s, Legends corner, Second Fiddler – så….jo, lite blodigt kanske man ändå kan beskriva det som.
På ett ställe var det en sångare som frågade om det fanns några lesbiska i publiken.
Jag räckte upp handen.
Det säger nog en del om vad jag var i för form.
Han drog för övrigt ett smålustigt  skämt i ämnet.
– Mina lesbiska grannar gav mig just en ny Rolex. Dom missförstod när jag sa ”I wanna watch”…
* * *
Gus och  Pudding?
Jo, de hann kolla in nåt på band The Stage, men skulle med en morgonflight till St. Louis och försvann därför tidigt.
Och de stackars Caps-spelarna satt ju på planet till Philly.
* * *
Tre matcher i natt. Dem får ni klara utan mig. Jag är ju här och har ingen möjlighet att följa dem.
Nu rundar vi av dagens inlägg med lite bilder från gårdagen.

Sommets fina läktare. Här brukar det vara college-basket-feeling.

Sommet utifrån. Smack mitt i stan.

Autografjägare överfaller Eric Fehr. Hade man inte räknat med.

Två Huddinge-legender.

Och här kommer det en från Valbo och ska prata också,

Ah, The Stage…
* * *
Vi hörs efter Rangers morgonvärmning i morgon.

Ja, den här resan var ju ingen dum idé.
Vilken jädra match.
Och vilken sjysst avslutning.
Sergej Fedorov, som var briljant hela matchen, avgjorde alltså två och tjugo in i sudden.
Riktigt välförtjänt, kändes det. Ett desperat Caps slet sig till en seger i den här underbara tillställningen.
* * *
Brashear har en duktig fläskläpp när han går fram och hälsar på Bengt-Åke utanför omklädningsrummet efteråt.
– Duktig smäll du åkte, säger Gus.
– Yeah, I got popped. It happens, svarar The Donald med en axelryckning.
Rätt så kallt.
* * *
Bäckis är glad, men likafullt sur över att han blev offer för Dan Ellis demonräddning på det där öppna målet.
– Jag blev otroligt irriterad att jag inte fick upp pucken. Men man ska väl glädjas över att man åtminstone kommer att synas i bakgrunden när de vevar veckans highlight på TV den kommande veckan, skrockar han.
* * *
Bradley, å sin sida, ser ut som ett offer i en modern skräckfilm när han kommer trampande genom environgerna.
Karln är sydd i hela jädra ansiktet.
Det var nog näsan ändå…
* * *
Ni ska ju veta det: Pudding är kung i materialförvaltarvärlden.
Varje materialare i båda lagen – och de har en hel armé – ska fram och hälsa och prata minnen och stå i.
* * *
Bengt-Åke, på samma underbara Karlskoga-värmländska när Ovetjkin i ett powerplay slår en felpassning.
– Äääähh, vad är det för jävla dretpassning!
* * *
Nyllet, i en väldigt elegant, ljusblå skjorta och svarta byxor, hälsar att han mår bättre i ryggen och snart ska vara tillbaka.
Sen har han inte att prata mer med mig.
Pudding har ju en utläggning om Huddinges vinst över AIK häromdagen att leverera.
* * *
Tootoo var förbannad hela matchen och jag får en bestämd känsla av att det blir kull att se honom och Avery på torsdag…
* * *
Ja, Bengt-Åke är kung han också.
I alla fall i Washington-kretsar.
Alla ledare, massörer, materialare och spelare – inklusive Alex den store – kommer fram och tar i hand och hälsar.
* * *
Vi är alla upprörda över hur dumma NHL-lag kan vara.
Caps har inte nästa match förrän på torsdag, i Philly, och skulle kunna stanna en garanterat nice kväll i Nashville, sova ut (well…) och sen flyga de två timmarna till city of brotherly love i morgon.
Istället stressar de iväg direkt efter matchen och kommer – med tidsskillnad och allt – fram nån gång vid fyratiden på morgonen.
Vad fan är poängen med det?
* * *
Meddelas kan att Pudding hittat nya maskiner för att torka handskar i pauserna och nu beställt ett gäng från Kanada.
* * *
Stämningen hade förstås varit högre om hemmalaget vunnit, men det spelar egentligen inte så stor roll.
När Predators-fansen strömmar ut i den fantastiskt ljumma sydstatsnatten inser de ju att Broadway ligger där och ah, va fan, det är såklart lika bra att gå iväg och svinga några bira,
Det tänker jag också göra. Nu.
Mer rapporter kommer i morrn.

1-1 nu.
Och det är Bäckis som kyligt snurrar in kvitteringen en och en halv minut före periodvilan.
Det har han, och Caps, tjänat ihop till vid det laget.
* * *
Jaha, nu är det paus – och ut på isen kommer sex man utklädda till sumobrottare för att spela en liten match.
Eller…är det New York Islanders?
* * *
Bäckis får med godkänt beröm av både Gus och Pudding.
– Mycket snyggt, säger Bengt-Åke och nickar gillande.
– För jävla snyggt, replikerar Pudding och nickar han med.
* * *
Efter vad vi såg i första är det väldigt mycket modigt av Erskine att ge sig på just Belak.
Men han klarar sig bra.
* * *
Den dag han vill blir Bengt-Åke en utmärkt tv-kommentator.
Han kör direktreferat hela tiden:
– Nä, jobba hem nu…ah, spela pucken lite tidigare…men Bäckis, ut ur zonen nu då, trampa på lite.
Underhållning!
Som inte blir sämre av att det sker på den säregna Karlskoga-varianten av värmländska, den med skorr.
* * *
Skönt att se att Homer kommit tillbaka – och är sig själv. Jag menar, han har ju redan dragit på sig en tvåa för goaltender interference…
* * *
Och man kan lugnt konstatera att förbundskaptensögonen ser mer än vad mina murvelögon gör…
* * *
Ja, Filip, vid det laget bör det vara slutspelskrig för fulla muggar.
Håll hårt på Predators.
Här är det rasande kul att gå på hockey.
* * *
Bengt-Åke hade hoppats att få hjälp med att bära väskorna på den här resan.
– Ja, när man nu har materialaren med sig…
– Äh, säger Pudding, jag bär ju sjalen åt dig.
* * *
Nu är jag bra jävla kaffesugen och som sagt, jag har inte riktigt mage att fråga herrarna här intill. Så nu ska jag hasta iväg.
Vi hörs nån gång efter allt är gjort nere i omklädningsrumsröran.
Nu:
En kanonavslutning väntar.

Ha ha.
De är verkligen inte kloka här.
De kör långa ramsor, konstiga visselkonserter och nåt slags rigoröst inövad call-and-response-grej med speakern.
Det känns som satt vara på college-snarare än vanlig NHL-match.
Och det är förstås helt suveränt.
Fuck kultur.
Det här är mycket roligare.
* * *
Vännerna från hockeyförbundet har fram till ikväll bara sett skitmatcher.
Men nu skiner de upp.
För här är det riktigt bra.
Predators iscensätter en ursinnig offensiv redan i första bytet  – då Ryan Suter också gör periodens enda mål – och i den stilen fortsätter det.
* * *
Det är stor show på jumbotronen också.
Killen – eller tjejen – som sköter den måste ägna hela sina arbetsdagar åt att plugga in nya ”make noise”-varianter, smarta låtar och briljanta filmsnuttar.
Bäst:
Robert DeNiros svinhårda Al Capone från ”Untouchables” (reservation för stavning här i hasten…).
Och John Wayne.
* * *
Två saftiga fajter får vi också.
Först blir Brashear – rätt chockerande – präktig knockad av Belak och tre sekunder ser Tootoo till att blodet sprutar om Matt Bradley.
Då blir cowboy-publiken alldeles överlycklig.
* * *
Förbundsmännen kommer så sent att de aldrig hinner ta del av sydstatskrubbet i pressloungen – Oak Man, du skulle hjula av lycka – men Pudding lyckas hitta en pizza-slice nånstans på läktaren.
– Harmoni, kommenterar han det.
* * *
Jo, zanoj – visst kör de Tim McGraw när det blir mål.
Och det är ju hisnande. En country-dänga som målsignatur, ha ha.
Och nu i pausen är det ett liveband som står och kör covers – inte så bra, tyvärr… – på en liten scen ovanför zamboni-entrén.
* * *
Brashear såg rent förbluffad ut av den smällen.
* * *
Predators var för övrigt först med cheerleaders i ligan och…vi kan väl säga som så att de är organisationen som kommit längst i förfiningen av det konceptet också.
* * *
Det är, kan jag meddela, en särskild sorts ynnest att sitta på NHL-match och svenska förbundskapteten på stolen intill.
Mycket att tjuvlyssna på blir det…
* * *
Vi har inte sett alltför mycket av Ovie ännu.
Men så är det ju.
Han kan vara osynlig i två och en halv period – sen tar han oss till himlen i alla fall.
* * *
Men åkte verkligen Bradleys näsa, som någon sa?
Vi tyckte det såg ut som skrapskada här.
* * *
Folk har shorts på läktarna också.
Då är det alltid som bäst.
* * *
Pudding när andra slagsmålet på tre sekunder utbryter:
– Sånt här ser man ju aldrig i Huddingehallen…
* * *
Okej, kaffe nu. Som jag inte törs fråga nån i närheten att hämta, nej.
Återkommer nästa paus.