God afton.
Idag var det en utmaning värdig Mount Everest-klättrare att ta sig tvärs över Manhattan.
Snöstorm råder och som vi påpekat tidigare i den här bloggen slutar det amerikanska samhället fungera när såna fruktansvärda naturkatastrofer inträffar.
Yours truly hann leverera en duktig serie svavelosande svordomar mellan andra och sjunde avenyerna, var så säker.
Å andra sidan har jag bestämt att detta var vinterns sista storm, så vi är ändå fine.
* * *
Här är det alltså Adam Graves-festival ikväll.
Den gamle folkhjälten ska hyllas och hans tröjnummer – 9 – hissas i taket.
Såna ceremonier blir lätt sentimentala – för att inte säga VÄLDIGT sentimentala – i det här landet. Jag minns tydligt att jag och en berömd finska skruvade rätt generat på oss under Brian Leetch-partyt förra året,
Å andra sidan gillar jag verkligen det faktum att fans och klubbar värnar sin historia och sina hjältar.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: Om de tog ut en legendar som Mats Åhlberg på isen i Leksand – eller Stig Östling i Gävle – skulle hälften av åskådarna inte veta vem det var och resten skulle på sin höjd applådera artigt.
Det är enligt min mening ännu värre än några löjliga tårar.
* * *
Centralt placerade källor i Atlanta vill göra mig uppmärksam på att Thrashers-coachen John Anderson är en kopia av grannen i Beck-filmerna, ni vet Ingvar Hirdwalls obetalbare karaktär.
Och visst:
Det är bara stödkragen som saknas.
* * *
Graves får väl för övrigt beskrivas som en ranger som förtjänar en ordentlig hyllning.
Han visar minst lika hjärta som civil pensioner som han gjorde som hockeyspelare.
Ingen gör exempelvis mer för de handikappade barnen välgörenhetsorganisationen Garden of Dream jobbar med.
Så jag ska försöka låta bli att nicka instämmande när Varpu tio minuter in i hyllningsceremonierna fräser ”ah, let’s play some hockey!”…
* * *
Apropå legendarer blev jag introducerad för självaste Rod Gilbert på Elaine’s igår kväll.
– Ulf Sterner, sa han när Elaine berättade att jag kommer från Sverige.
* * *
Media-intresset för den här sortens högtider är så stort att de tvingas möblera pressrummet i rena playoff-stilen – och flytta mindre viktiga murval som undertecknad till reserv-boxen på ”fel” sida.
Jag skulle kunna muttra surt om skitkollegor som vanligtvis aldrig här men plötsligt kommer hit och förväntar sig att bi behandlade som oljeprinsar i Dubai, men Varpu ska också sitta här, så jag klagar inte
* * *
Även Danny Devito var på Elaine’s igår.
Han sa inget om Ulf Sterner.
* * *
Hedbä har redan hunnit fråga hur det är med Bullen.
Well, hit in är det inte lika lätt att få sina assistenter, så han får sitta ensam hemma i korresoffan och titta på tv.
Men kommer det några klokskaper sms-vägen – och det tror jag nog att det gör – kan leksandslegendaren vara försäkrad om att jag för dem till torgs här.
* * *
Det var alltså Ottawas sista match med Craig Hartsburg i båset vi satt i Verizon Center och såg i söndags.
Och, tja, det var förstås bara en tidsfråga innan någon visade honom dörren.
Men i en organisation som tvingats sparka två coacher inom loppet av ett år bör man granska även de som innehar högre poster, om man säger så.
* * *
Fyrverkeri-expert Anrell flög hit efter Super Bowl-festen – ja, vilken jävla match det var! – i Tampa, men är på opera ikväll.
Han svär på att det inte beror på att han fortfarande tror att spelschemat skrivs som i Europa, men jag undrar jag…
* * *
Nu ska ceremonierna inledas här.
Vi återkommer när det blir hockey.

Det blev inget mer från The Russian Machine.
Men ändå.
Han har nu gjort fem mål på ett dygn.
Och då var han, enligt egen utsago, sömnig i två perioder.
– Ja, då fattar du ju vad det är för en, säger Bäckis med en huvudskakning när vi springer på honom i det där luxuösa omklädningsrummet som Bullen beundrar så djupt.
– Vi i laget blir inte överraskade längre, vi vet ju vad han kan. Men vi blir fortfarande imponerade.
* * *
Jag har bara sett stillbilder på NHL:s hemsida, men får ju ändå hålla med alla föregående talare:
Montreals vintage-dräkter ser ju ut som clown-kostymer.
De kan inte få vinna i de ställen.
* * *
Det är väl inte direkt partystämning i Ottawas kabyss efter slutsignalen.
Men inte katolsk dödsmässa heller.
– Det är klart det är tungt, säger Alfie med en axelryckning.
– Men vi behöver inte skämmas för den här insatsen. Vi jobbar minst lika hårt som Washington, men de har medgång och självförtroende och gör därför mål på sina chanser.
Bullen står intill och nickar instämmande.
Bolanche-kocken har klart för sig.
* * *
Jag sa ju att Bäckis skulle göra mål.
Att han satte pucken i tom kasse spelar förstås ingen roll.
Gävle-sonen  håller med.
– Nej, eller hur, flinar. I statistiken kommer det inte att stå nånting om att det var tom kasse…
Exakt.
* * *
Alfie var, berättar han, på skidsemester med familjen på en resort norr om Montreal under All Star-uppehållet.
Jag börjar helt enfaldigt fråga om han verkligen får åka skidor, men inser innan jag kommit till punkt att han – som ju flyger i enmotoriga badkar på fritiden – bryr sig så lagom om såna förbud.
– Ha ha. Ja, det var nån som frågade när jag kom tillbaka…”fick du verkligen åka skidor”. Jag svarade ”Det var då ingen som stoppade mig där uppe”…
* * *
Kan lugna Bäckisbloggen med beskedet att jag och Bullen kliver rakt ut i det kinesiska nyårsfirandet och får en bulle – häpp igen – på en gång.
* * *
Det kommer aldrig någon ”Unleash the fury” i den här matchen.
Å andra sidan får vi se Robert Duvall prata om doften av napalm om morgonen så jag klagar inte.
* * *
Coolt att Anrell är i Tampa.
Synd bara, att Lightning inte har några hemmamatcher samtidigt.
Fast risken är förstås att han varit ute och tittat på pelargonior även om de gått upp mot Detroit.
Nära kantarellen var i New York för några år sedan missade han två Rangers-matcher för att han inte visste man skriver bortalaget först i nordamerikanska spelscheman.
Åt det var vi några stycken som hade väldigt roligt…
* * *
Bäckis har förstås hunnit träffa den Gävle-delagation Micke Sundlöv just nu leder i huvudstaden.
Och de uppförde sig?
– Jodå, ler Nicklas, för att vara från Gävle så…
* * *
Bullen står och försöker snegla in genom de hemliga dörrarna i Capitals-rummet.
Helt kan han inte släppa min uppgift om att spelarna har varsin 25-metersbassäng där inne…
* * *
Ser ut som att Boston gjorde vad de skulle mot GB-glassgubbarna från Montreal.
 * * *
Nu ska jag och Bullen säkra en plats i lämplig bar och sen se Super Bowl-festen.
Vi hörs, senast, på tisdag.
Go, Cardinals!

För att travestera Arne Hegerfors ännu en gång:
Nu firar vi kinesiskt nyår i Verizon Center.
Eller rättare sagt:
Ryskt nyår. Och rysk jul. Och rysk midsommar. Och rysk vad ni vill.
The Ovetjkin Show rullar igen.
Hockeyvärldens allra störste artist har just fullbordat ett hat trick – efter två perioder.
Det kommer mer, det tror jag nästan att jag kan garantera.
* * *
Alfie gör vad han kan för att fira sitt jubileum.
Det var han som plaskade in även Ottawas andra balja.
Synd att han inte har några lagkamrater som kan hjälpa honom att göra dagen minnesvärd.
* * *
Även Kozlov, Fedorov och Semin är i sanning med och firar den ryska högtiden.
* * *
I en sms-enkät som man kan följa på jumbotronen svarar 10 procent av åskådarna här inne att de håller på Cardinals i kvällens Super Bowl medan 16 procent har sina sympatier hos Steelers.
74 procent svarar:
Vem bryr sig – Capitals leder Southeast-divisionen.
* * *
Bullen får gåshud när baseboll-keporna regnar ner över isen.
– Kolla, säger han och pekar på sina bastanta kock-armar.
Så kan det gå.
* * *
Den alltmer imponerande Mike Green har tre assist – och lobbpassningen till Semins mål höll, som zanoj påpekat, ren världsklass.
* * *
Man kan fråga sig hur Ottawa-ledningen trodde att de skulle kunna ta sig igenom säsongen utan en riktig målvakt.
* * *
Det roligaste med Ovetjkin är att han fortfarande blir så barnsligt TV-puckslycklig efter varenda jäkla mål.
När dagens hat trick är fullbordat lyckas han rent av tackla sönder plexit bakom Auld.
* * *
Jag tror fortfarande på Bäckis-mål.
* * *
Tillika tror jag det blir slagsmål monumentale i tredje.
Det finns Ottawa-spelare som ser riktigt frustrerade ut.
* * *
Slutakten börjar nu.
En sista rapport från DC-resan kommer någon timme efter matchslut, okej?

Hm.
Det känns som att det kanske vore en bra idé för Ottawa att försöka låta bli att ta utvisningar.
Första gången de gör det i den här perioden tar det Mike Green tre sekunder att sätta pucken.
Andra gången tar det Ovetjkin fyra.
Som sagt:
Hm.
* * *
Vad ska vi skylla kommentatorsstiltjen på nu  då?
Är ni bakis idag?
Det ante mig.
* * *
Annars börjar ju Alfies jubileum riktigt bra.
Han smaskar in ettan praktiskt taget första gången Senators är inne i anfallszonen.
Så ska man fira.
* * *
Varpu sms:ar uppgifter om att Ruutu, vill äta Capitals-spelare till frukost idag – för Alfies skull.
Well, Jarkko, let’s go. Bordet är dukat. Det är bara att börja tugga.
* * *
Bäckis fotbollspassning i mitten av perioden är det bästa som setts från någon med Gästrikland-koppling i den grenen sedan Roffe Zetterlund spelade i Sandvikens IF.
* * *
Bullen är upprörd över att zamboni-förarna inte kör i samma logiska spår som spol-Jansson hemma i Leksand.
Så ni vet.
* * *
Nä, jag tror inte längre på någon skräll här idag.
Det spelar ingen roll om hemmaspelarna inte är hundraprocentigt motiverade.
De är så mycket bättre än Ottawa, har så mycket större självförtroende, att de vinner i alla fall.
* * *
Granvista, Avery går på anger management-kurser i New York, det är vad vi hört.
Nån mer NHL-hockey lär det inte bli, i alla fall inte i år.
Tyvärr.
* * *
Nu börjar de snart fira kinesiskt nyår utanför Verizon center, som ju ligger mitt i Washingtons Chinatown.
Om det borde man kunna skriva något kul, men jag kommer under mina hostattacker inte på något bättre än att det efteråt lär blir svårt att hitta någon mer bulle än den jag redan har med mig.
Och det är ju inte så kul.
* * *
Bäckis kommer förresten att göra mål idag han också.
* * *
Det går bra, Filip. Skyll på mig. Jag är van.
* * *
Bengt-Åke Gustafsson fick nyss se sig passerad av Ovtejkin.
Den svenske förbundskaptenen gjorde 196 mål under sina år i Washington – och Ovie har nu gjort 197.
På drygt tre säsonger.
* * *
Showtime igen.
Jag återkommer i nästa paus.
Då står det….4-1.

Alexander den store kommer i dagens lokalblad med förklaringen till att han var så anonym i de två första perioderna mot Detroit:
– Jag var fortfarande sömnig.
I know the feeling…
Och nu är vi här igen, på samma eländiga bandytid,
Tur det inte alltid är så här.
Då skulle yours truly inte vilja vara med.
Men idag, när det är söndag och ni inte måste vara ute och rumla, kan vi åtminstone glädja oss åt full aktivitet i kommentatorsspåret.
Eller hur?
* * *
Vi har ett  stort  jubileum i Verizon idag:
Daniel Alfredsson gör sin 900:e NHL-match.
Av nu aktiva spelare är det bara tre till som gjort lika många matcher i en och samma tröja:
Joe Sakic, Mike Modano och Nicklas Lidström.
Stort, stort grattis.
Det finns få den här bloggen gillar mer än Alfie. Han är intelligent och rolig och formulerar sina inte sällan drastiska åsikter bättre än någon annan hockeyspelare jag träffat.
Hoppas  göteborgaren får fira med en bra match, några poäng och kanske rentav en seger.
* * *
Bullen febrade om Bäckis förslag på klubbsväng i DC-natten igår, men gamle Biffen är en ansvarsfull man (ho ho ho!) och såg till att inget annat än stillsam middag på klassiska Old Ebbitt Grill inträffade.
Därför är denna förmiddag ändå betydligt angenämare än den skulle kunna vara.
* * *
Bäckis påstår att han gillar att spela de här tidiga matcherna och att det därför inte är minsta problem att ladda om för back-to-back-finalen mot Senators.
Men jag undrar jag.
Det framgår i dagens tidningar att Capitals-spelarna hade ringat in Detroit-matchen i  almanackan redan i början av säsongen och således samlade sig till årets urladdning går.
Är det då verkligen möjligt att blott 24 timmar senare uppbåda rätt sorts fokus och intresse mot ett Ottawa på dekis?
Tillåt mig tvivla
* * *
Ser Senators GM Bryan Murray i en korridor uppe på pressläktaren.
Han är vithårigare  än någonsin och talar hemlighetsfullt i mobiltelefon.
Med vem?
Kan det vara Sather?
Vill han ha tillbaka Redden?
Nej, så väl är det förmodligen inte…
* * *
Ovetjkin väntade länge på Bäckis passning till andra målet igår, framgår i en intervju i  Washington Times.
– Jag såg honom, berättar gästriken,  och han sa det till mig, ”jag trodde du skulle ge mig pucken tidigare”. Jag svarade att ”hey, jag vill testa ett skott först”. Det var en rätt rolig konversation.
* * *
Förr kryllade det av bortafans när Ottawa spelade i hallar som den här, men nu ser man knappt en enda.
Och det är väl inte så konstigt.
Loppet är ju kört, vilka floskler coacher och spelare än hasplar ur sig.
Som en influgen reporter från kanadensiska huvudstaden säger:
– Om de ska gå till slutspel får de förlora högst sju eller åtta av de matcher som återstår. Tror du på det?
Nej, det gör jag verkligen inte.
* * *
Jag har hosta.
* * *
Hemmafansen verkar dock bli precis lika många som igår – och idag är det ännu fler som kör The Ovie outfit från Montreal.
Ja, närapå hälften har fiskarmössa och glasögon
Det är underbart att se.
* * *
Som ni kanske noterat är det få matcher på programmet idag – och samtliga spelas nu på eftermiddagen.
NHL har inte tappat alla spelkulorna, kan man alltså konstatera.
De lag som försökt konkurrera med tidiga kvällens Super Bowl hade ju fått spela för materialarna och just inga fler.
Detta är bara förspelet idag.
* * *
Alfie har fortfarande inte rakat pröjsarn, ser vi i jumbotronen under värmningen.
Och med tanke på att den skulle vara kvar tills vändningen kom lär han få fortsätta vara den rödlätta versionen av Ron Jeremy resten av säsongen…
* * *
Obama är inte här idag heller.
Skandal.
* * *
Bara att se Ovetjkins minspel i tv-monitorerna under värmningen torde vara värd entrépengen för Caps-fansen.
Han skrattar, han lipar och han förvrider sitt säregna ansikte i helt knäppa grimaser.
En hjälte.
* * *
Bullen har redan börjat föra sina hemliga anteckningar.
Vad skriver han?
Grängesarslet, har säkert nån bra teori.
* * *
Unleash the fury…
Ja, ni har ju kollat upp det där åt mig
Det är nåt slags Tom Green-grej.
Tack för det.
Nu ser vi fram emot att få uppleva den igen.
Den var riktigt grym.
* * *
Jaha, dags då.
Caps borde vinna, men som sagt – jag har mina tvivel om graden av motivation och tippar att Senators ser till att ge sin kapten en seger under jubileet.
Så:
2-3.
Vi hörs i första paus.

”Just idag har han gett ett rätt tamt intryck…”
Var det nån som sa så?
Tjenare.
Naturligtvis avgjorde en suverän Ovetjkin hela matchen med två granna mål.
– Men vi sa det vi också, ler Bäckis efteråt.
– Man ser honom överhuvudtaget inte i de två första perioderna. Sen bara tar han över. Det är typiskt stora spelare.
* * *
Bullen är imponerad av Capitals flashiga omklädningsrum.
Nästan så imponerad att han köper mitt påstående om att alla spelare har en egen 25-metersbassäng innanför de hemliga dörrarna…
* * *
Femte raka torsken  nu – och Detroit-spelarna bara suckar.
– Vi hade ju en sån här svacka samma tid förra året. Då svetsades laget samman. Så vi kanske göra det med flit, skrockar Lilja utan att se särskilt road ut.
* * *
Publiken i DC fortsätter imponera.
De kör några scener från en film jag inte känner igen – och inte heller hittar på Google – och på en given signal vrålar hela Verizon, unisont med skådisen på film:
– Unleash the fury!
I sanning häftigt.
* * *
Det var ingen fara med den mindre lyckade restaurangrekommendation, visar det sig.
– Nej, jag har ingen telefon, säger The Mule.
Har ingen telefon!?!
– Jag tappade den i Phoenix och sen har jag inte skaffat nån ny.
Det är bra könstigt folk som kommer från Landsbro.
* * *
Det låter när rätt mäktigt även när hela Verizon står upp och skanderar:
– MVP! MVP! MVP!
Och ingen kan invända.
* * *
Lilja ser ut som en statist i ”Plutonen” när han haltar omkring i omklädningsrummet.
Han har kylpåsar och tejp och bandage överallt.
Både rygg och ljumskar värker, visar det sig.
Men det är ändå inte därför skåningen har svårt att le.
– Det är så jäkla trist att förlora, muttrar han.
* * *
Jo, Thomas P – jag är givetvis kvar och bloggar om Ottawa-matchen i morgon.
När Bäckis hör det skiner han upp:
– Jaså, då blir det en massa roliga klubbar i natt då?
I wish.
Gammel-Biffen klarar inga såna övningar när det är tidiga matcher.
Den läxan såg Emma Andersson till att inpränta under nyår…
* * *
– Har de inte eget snus med sig, undrar Bullen sedan han sett hur jag fått serva en rödlätt Detroit-spelare med Ljungslöfs Ettan.
– Han  snusar inte, replikerar jag i enlighet med de instruktioner som utgått från Landsbro-hållet.
– Nej, fnyser  Bullen, jag ser det…
* * *
Man såg tydligt i jumbotronen att Ovetjkin sa nåt åt Conklin i början av tredje perioden.
– Ja, jag sa ”it’s coming”, ”it’s coming”, flinar ryssen efteråt.
Och kom gjorde det onekligen.
* * *
I morgon är det mindre glamoröst besök i Verizon, men Bäckis försöker påstå att det inte blir några problem att ladda om.
– Nej, inte alls. Nu blir det att käka och vila och sen komma tillbaka. Jag gillar att spela eftermiddagsmatcher, menar han.
* * *
På väg ut till Rainbow-bussen – som vi väl utgår från att Red Wings uppträder i på Pride-festivalen nästa sommar – stannar Lidas och pratar med ett gäng västeråsare som flugit in enkom för den här pangmatchen.
Länge.
Han är lika vänlig i motgångens stund, The Captain.
– Äh, ja, det är väl lite tungt nu. Men vi har inget flyt heller, säger han lite senare .
Dalmålet är så intakt att Bullen, som alla masar noga med sånt,  nästan applåderar.
* * *
Bäckis hann förresten bara vara hemma i Sverige tre dagar under All Star-uppehållet, men det var det värt – för han fick överraska sina nära och kära.
– Ja, det var nåt åt det håller. Rätt kul, säger han.
Jag vet. Jag har själv gjort så ett par gånger och inget går upp mot att se hur djupt man kan chocka omvärlden med sin blotta närvaro.
* * *
Hur buttert det nu än är i Red Wings-lägret finns det en spelare som inte kan låta bli att se nöjd ut på vägen till Pride-kärran.
Ville Leino.
Man kan förstå det.
* * *
Han är the big star, har återupplivat hockeyintresset i DC och avgör matcher som den idag i parti och minut.
Ändå vet jag inte om man förlåta Ovetjkin den horribla eurotechno som på hans initiativ pumpar i Capitals omklädningsrum efter segermatcher…
* * *
Nej, nu ska jag och Bullen ta en bulle – häpp! – hem till hotellet.
På återseende vid samma tid i morgon.
Då är ni med i matchen igen, va?

Jag håller ju inte på någon särskild här, mina sympatier är jämnt fördelade mellan lagen, men det blir nästan en så kallad Carl Johan Bergman-näve när den förträfflige Mike Green ser till att ge Caps ledningen en och en halv minut från slutet.
Fram till dess är det nämligen väl mycket låst ställningskrig över mittakten.
Och mycket riktigt – i ett PP strax därefter är ju The Mule framme och  kvitterar.
* * *
The Mule, ja.
Var det inte möjligen så att jag nämnde honom under värmningen…
* * *
Å andra sidan…nu är vi ju vid samma oavgjorda läge igen.
Men jag vill gärna tro att matchen exploderar i sista.
* * *
Ni vet att jag aldrig gnäller på er, men jag trodde det skulle vara mer hallå i kommentatorsspåret under en match på den här angenäma tiden.
Ni är väl inte ute och super nu igen?
 * * *
Ja Freja, Ovetjkin är underbar – och påminner tvivels utan om Animal.
Men just idag har han gett ett rätt tamt intryck.
Kan det vara så att smällen i matchen mot Boston tog lite värre än han vill erkänna och nu mörkar en skada för sin lagledning?
* * *
Bullen har snott ett block av mig och antecknar flitigt.
Men han vägrar visa mig vad det är han skriver.
Nästa gång jag är på Bolanche ska jag knalla in i köket och börja röra i nån gryta – och knuffa bort honom när han kommer och vill titta.
Kockfan.
* * *
De kör ”Lord Stanley’s summer” på monitorerna i pausen, så vi får se glada bilder från både Vetlanda och Njurunda.
Känns fint på nåt vis.
* * *
Jaha, då tar vi det här i mål då.
Nu smäller det.
Och jag återkommer med slutrapport framåt sena kvällen.

Ha, Ville Leino!
Det kallar jag lyckad första-balja i NHL.
Tänkte han överhuvudtaget utföra ett sånt konstverk – eller råkade det bara bli så?
Jag tror nästan på det senare, men magiskt var det i alla fall.
* * *
Ja, th, jag hade också  farhågor om antiklimax – men bortsett från en lite avvaktande start får man definitivt säga att förstaperioden levt upp till förväntningarna.
Det är härligt tempo, påfallande intensivt – och farligt varje gång något av lagen etablerar sig i anfallszon.
* * *
Lite slarvigt av gästerna, bara, att släppa till det där slumpmålet på slutet.
De borde veta att man inte kan slappna av.
* * *
Det enda som saknas är lite mer fysik. Båda aktörerna är så rädda för att ge motståndaren powerplay att det blir lite för snällt.
* * *
Stämningen är fenomenal – speciellt för att vara på den här matiné-tiden.
Och det beror inte minst på Red Wings-fansen.
Jublet är nästan lika högt när Leino leker Datsyuk som när Jurcina kvitterar.
* * *
Bullen älskar Ovetjkin.
Det förstår man.
Han var, på den tiden han spelade handboll, lika dålig på att jobba hem som Ovie är idag.
* * *
Det blir till och med kamp om ramsorna på läktarplats mellan varven.
Det är rena derbystämningen alltså.
* * *
När Datsyuk, efter att ha brutit sig loss på högerkanten och skickar in pucken mot kassen…då är saknaden efter Homer väldigt påtaglig
* * *
Plötsligt börjar det lukta väldigt mycket prupp på vår del av pressläktaren.
Bullen tittar suspekt på mig, men så fan att det var jag.
Snarare en lokal version av Surkålsmannen.
* * *
Jag tyckte Ovie sa att han inte skulle vara cute mot Red Wings, men cute är väl precis vad han är när han inte sätter det öppna läget i matchens enda powerplay.
* * *
Nu ångrar Varpu att hon inte är på plats.
Hon skulle kunna skriva romaner om Leinos första NHL-mål.
* * *
Doktor Schaub, jag hinner inte med det där just nu, men lovar återkomma i separat inlägg.
Du har poänger, men riktigt så enkelt tycker jag nog inte att det är.
* * *
Fast kockar…har inte såna alltid svårt att hålla tätt?
* * *
Åh, så magnifikt:
Vissa av Caps-fansen har, får man se i jumbotronen nu i pausen satt på sig fiskarhatt och solglasögon – av just den sort Ovetjkin underhöll med under All Star-jippot.
* * *
Okej, då åker vi igen.
Nästa paus hörs vi igen.

God morgon från DC.
Jo, som de flesta räknat ut har bloggen tagit sig till huvudstaden för att se Capitals-Red Wings.
”Mycket bättre bättre än så blir det väl inte”, beskrev  Freja det mötet igår – och det har hon alldeles rätt i.
När Ovetjkin, Bäckis, Semin och Fedororv  för en gångs skull möter Datsyuk, Lidas, Kronwall och Lilja…ah, det missar man helt enkelt inte.
Hoppas ni hänger med.
* * *
Hdw har alldeles rätt. Rödvingarna kom hit redan igår eftermiddag – och yours truly försökte spela allan genom att sms-tipsa The Mule om att middagar i Washington med fördel intages på Les Halles.
Vi får hoppas att han inte lyssnade och tog med sig några hungriga lagkamrater dit.
Les Halles Washington-filial har nämligen, visade det sig, just slagit igen.
Morsning korsning.
* * *
För er är det förstås perfekt med NHL-matcher som börjar vid denna tidiga timma.
På den här sidan Atlanten är det mindre idealiskt .
Jag vill ha några timmar på mig för att skriva det här förstainlägget och måste således vara på plats vid Verizon Center klockan tio.
Jag säger det igen:
Tio. En lördagsförmiddag.
Fan, det är väl inte bandy det här.
* * *
Detroit är inne i en minisvacka, har förlorat fyra raka och lär inte få det lätt idag heller.
Särskilt inte som Zäta, Homer och Brad Stuart alla är skadade och har stannat hemma.
* * *
Vi – jag och tillfällige assistenten Bullen – är dock väl tidiga. De har inte ens lyckats få fram ackrediteringarna till bordet vid pressingången ännu. Så vi får stå och vänta med dörrvakten Jimmy en kvart.
Han visar sig vara en riktig snuskhummer.
Om ålder säger han:
– I’m 71 in the streets, but 39 in the sheets.
Med mig är det väl ungefär tvärtom…
* * *
Caps har å andra sidan inte varit odödliga på slutet de heller.
Det är två veckor sedan de gjorde mer än två mål i en och samma match – och nu blandar Boedreau i leken.
Den färgstarkaste given:
Ovetjkin, Semin och Fedorov tillsammans i en ren rysskedja.
Ser i alla fall på papperet rätt fräckt ut, även om vi som blågula patrioter surar över att Bäckis blir nerflyttad i andralinan.
* * *
När en fager cheerleader går förbi drar Jimmy en ramsa om trosor och…nej, det är nog för tidigt på dagen för att återge den.
* * *
Det verkar som att Brooks faktiskt inte blåste mig på de där 40 bucksen.
Jag har redan fått mail om att jag, som medlem i PHWA, har rätt att nominera kollegor till Elmer Ferguson Award –  en utmärkelse ”in recognition of distinguished members of the newspaper profession whose words have brought honor to journalism and hockey”.
Jag kanske skulle tipsa dem om Eken.
* * *
– Jag var mycket god vän med Calle Johansson, berättar Jimmy.
Det förvånar inte det allra minsta…
* * *
Fast i fallet Eken spricker det förstås på det där med ”honor”.
* * *
Det råder konflikt mellan Detroits PR-man och min Bullen.
PR-mannen hävdar att Red Wings inte spelat i Washington sedan 2006 och man kan ju tycka att han borde veta , men Bullen – till vardags kock på Bolanche – vägrar gå med på det.
– De har inte varit här sedan 2005. Det vet jag för det har jag läst, säger han mycket bestämt.
* * *
Om jag förstår Bäckisbloggen rätt är det en Brynäs-delegation, med Micke Sundlöv i spetsen, på plats idag.
Så nu värmer vi upp knogarna här…
* * *
Man ska för övrigt akta sig för att debattera med Bolanche-kockar. De vet alltid bäst.
* * *
Undras om Detoit-spelarna förstår hur roligt det är att de under sitt korta dygn här i huvudstaden körs runt av ett bussföretag som heter – The Rainbow Bus.
* * *
De är, har det redan visat sig, suveräna i konsten att hämta kaffe i exakt rätt ögonblick också.
Bolanche-kockarna alltså.
* * *
Det är ju synd att George Bush hunnit flytta hem till Texas.
Annars hade han förstås varit här och tittat på personlige favoriten The Mule idag.
* * *
Även Ovie verkar tycka att det är kul att för ovanlighetens skull få möta Red Wings – och han har taktiken mot mästarna klar för sig:
– Don’t try to be so cute and play a physical game against them, säger han.
Kort sagt:
Det kommer att smälla i planket idag.
* * *
Man kan redan, strax innan uppvärmningen börjar, konstatera att det är väldigt mycket Detroit-fans på de lila Verizon-läktarna.
Så är det alltid, folk lämnar krisdrabbade Michigan i tidiga år, men behåller sina Red Wings-sympatier – och de som hamnat i just Washington är förstås rätt svältfödda på live-upplevelser med hjältarna.
Oavsett om det nu är Bullen eller Detroits PR-man som har rätt.
* * *
Blue For Two, hdw – det var en duktig skräll.
Men jag är gammalt Henryk Lipp-fan, så det är helt OK.
* * *
Jag behöver förstås inte påpeka att nummer 8 värmer utan hjälm.
* * *
Någon borde ju se till att president Obama kommer hit och ser en match å det snaraste.
Det är bara någon kvart från nya barren borta på Pennsylvania Avenue – och han skulle älska trycket här inne.
* * *
– Tänk, utbrister Bullen plötsligt, att uppvärmningar i hockey sett likadana ut i 60 år.
Det är ett mycket säreget uttalande – i synnerhet med tanke på Bullen själv bara funnits i 40 år.
* * *
Fast det kanske måste till ett Blackhawks-besök för att presidenten ska bli tillräckligt intresserad.
* * *
Fedorov i Washington och The Mule i Detroit…det är de jag tycker ser hetast ut på den här värmningen.
Kom ihåg var ni hörde det först.
* * *
Ha ha, som alltid – Nyllet är sist kvar på isen. Ingen tycker att en helt vanlig värmning är roligare.
* * *
Okej, nu ska jag sträcka på morgontrötta gubb-ben en stund.
Återkommer i första paus, som vanligt.
Till sista bara, ett litet tips:
Washington vinner med 4-3.

Andraperioden i The Joe i kväll…där var det fantamme slutspelshockey.
Vilket tempo det var – och som det small.
I like.
Förstaperioden var inte dum den heller – i alla fall inte med Dallas-ögon sett.
Nu blir det slutspel i Texas, det är jag övertygad om.
* * *
Hade tänkt blogga redan efter Rangers-matchen i Pittsburgh igår, men när det eländet var slut sa min kompis Bullen, som sedan snart  en månad tillbaka bor i korresoffan:
– Nu ska vi gå till Elaine’s.
Och så blev det så.
I fall ni nu undrar över radiotystnaden alltså.
* * *
Front 242-Åke fortsätter skicka omtumlande bilder.
Kolla här:

För övrigt hälsar han att han gillar Nitzer Ebb också.
Ros är en man som aldrig upphör att förvåna.
* * *
Tredjeperioden i Mellon igår kan mycket väl vara den sämsta Lundqvist upplevt sedan han kom hit och jag är rätt nöjd över att jag slapp gå fram och ställa fåniga svenska frågor efteråt.
– Just nu kan jag slå sönder hela det här omklädningsrummet, fräste han till beat-reportrarna från Post och News .
Ojvoj.
* * *
4-3 borta mot suveräna Boston…nu kan inte ens FivePoints värsta antagonister tvivla längre.
Devils blir ett väldigt, väldigt farligt lag i slutspelet i vår.
* * *
Märkligt nog verkar hopplösa bottenmötet mellan Atlanta och Islanders ha varit rätt bra.
* * *
Apropå Devils hoppas jag att FivePoints, Per, Big Pete och resten av the usual suspects såg den här torsdagskrönikan.
* * *
Från västra Kanada rapporteras att det varit kurr a la Ljungberg och Mellberg  på träningen idag.
Och en viss Sundin har flyttats ner i tredjekedjan.
Jag säger det igen:
New York, Mats, New York. Du skulle ha kommit hit.
* * *
Jag utgår från att många av er som hänger här är såna USA-nördar att ni har koll på amerikansk fotboll också,  och då måste jag ju fråga vilka ni håller tummarna för på söndag.
Steelers eller Cardinals?
Själv är jag svag för allting från Phoenix – och inte alls svag för nåt alls från Pittsburgh – så det är en no-brainer.
* * *
Hallå, kan vi en stor svensk stjärna till Panthers nu?
Hockeykultur och hockeykultur dit – till Miami skulle det vara väldigt gött att få åka lite oftare.
* * *
Det märkligaste med Zätas superkontrakt:
När han spelat ut det är Lidas 50 år!
För att inte tala om Chelios. Han kommer att vara närmare 60.
Fast som nån sa när jag påpekade det:
– Är han inte det redan?
* * *
Men såg ni Sid The Kid i Rangers-matchen?
Hans spel, komplett med decenniets snyggaste backhand-balja, var ett enda sträckt långfinger mot dom som sitter och yrar om att han är överskattad.
* * *
LouiLoui nia i NHL:s målliga.
Den hade man inte riktigt räknat med.
* * *
I helgen blir det liveblogg när det är tidig kväll hos er – två gånger om.
Jag säger inte varifrån, men planen är att samtidigt lokalisera Josh Lyman, så ni kanske kan gissa…