Fortfarande oavgjort i GM.
Fast 2-2 nu.
Först får Grier göra på 2-1 på en Sanford som står och kollar på brudar på läktarn eller nåt.
Sen piskar karusellskötare D. Sedin in kvitteringen efter en O’Brien som plötsligt tror att han är Henrik och slår en drömmacka.
* * *
Sudden är oerhört nära igen – både och två gånger.
Nu börjar det nog snart gå upp för både fans och media vad det är för superstar de fått hit.
* * *
Barberaren, kom tillbaka. Allt är inte förlåtet, men nästan.
Det där Grier-skottet ska ju Sanford-tomten, helt oskymd, bara ta.
* * *
Plötsligt böjer sig en av Minnesota-scouterna över och fingrar på min dosa.
– Jaså, du är svensk, skrockar han.
Det kan jag inte gärna förneka.
Då vill farbror scout, en 60-taggare med buskiga ögonbryn och solbränd flint,,lukta.
– Ah, säger han, den här skiten minns man ju. Det luktar lera.
Lera?
Vad har de för lera i Minnesota.
Och vilken svensk är det som frestat med prillor tidigare?
Weinhandl?
* * *
Vet inte om ni ser det på tv, men under en sekvens på slutet när han är på väg till båset blir Sudden förbannad på Dogge och ger honom en duktig crosschecking i ryggslutet.
Det ska vara fred i djurgårdslägret, ska det inte?
* * *
Alltså, det är ju faktiskt ren magi att se karusellskötarna från Ö-Vik när de snurrar som mest.
Det där med telepati är ju en trött klyscha, men…det går inte att låta bli att fundera över det.
* * *
Ja, kmannen, visst förorenar de GM-luften med Kid Rock.
Men sen följer du upp med både Violent Femmes och Elvis Costello, så status quo råder.
* * *
Underbar match att se det här.
Och avslutningen blir ännu bättre, det är jag övertygad om.
Tror helt enkelt jag får väldigt mycket att skriva efteråt.
Då vet ni – slutrapport dröjer.
Men den kommer.

Jajamensan!
Där satt den!
Elva sekunder innan periodpausen klappar Big Mats Sundin, i ett powerplay, in sitt första mål som spelare för Vancouver Canucks.
Och jävlar, vilken…orgasm det blir här inne.
Den standing ovation som utbryter efter det målet är fullständigt vild – och fullständigt  öronbedövande.
Gåshud, mina vänner, gåshud!
* * *
Man såg redan innan den förlösande höjdpunkten  – ett brakande, typiskt sundinskt  slagskott från vänsterkanten – att det började arta sig för år vän.
Det var  på f-håret att han fått pricka in en  i ett powerplay redan efter femton minuter.
Och strax dessförinnan var han lika nära att få fram en målgivande till Demitra.
 * * *
Det är, som förutspått, överhuvudtaget bättre stämning här ikväll,.
Där märks redan när nationalsångsvokalisten – en skäggig version av bladets sportchef PK,  faktiskt – låter publiken sjunga några verser av ”Oh, Canada”.
Mäktigt.
Fast det är ju oförlåtligt att de samtidigt visar jumbotronbilder av JVM-finalen.
Hur ska lagets svenska hjältar kunna fungera under såna omständigheter?
* * *
Pjäxan och Henke Sedin får assisten på Sudden-målet.
Och det är Pjäxan Mats pekar på, som om han ska ha äran för kvitteringen.
Med tanke på att samma pjäxa i ett tidigare powerplay sköt Mats i arslet är det väldigt generöst…
* * *
1-1 har vi.
Sharks tar ledningen – främst för att hemmalaget tar en serie onödiga utvisningar.
Och inte för att San Joses PP är lika dödligt som för någon månad sedan, men ett är säkert: Man förlorar om man låter pungsvett-Thornton & co få spela i numerärt överläge för många gånger.
* * *
Big Pete, man får hacka hur mycket man vill på mig, men inte på mina kollegor – även om de råkar jobba på andra tidningar.
Därför ströks din kommentar.
* * *
Sanford har ersatt barberaren, vilket känns som en lättnad.
Men det är Sharks-reserven Boucher som leder målvaktsmatchen.
För han har inte, inte minst tack vare karusellskötarna Sedin, haft att stå i – och radat upp några riktigt svettiga glansnummer.
* * *
Fan, det där jublet efter målet…det var VERKLIGEN häftigt att få uppleva live.
* * *
Har ny plats idag.
Någon här tyckte att jag behövde sitta med Minnesotas scouter istället för vid den icke närvarande TV4-Max.
Hm.
* * *
Ja, då åker vi igen.
Det får ju gärna komma mera…

Hej, det är en frontline-talang ni läser just nu.
Jovisst.
Apropå det faktum  att Mats Sundin väcker uppmärksamhet också i sitt hemland skriver Vancouver Sun-krönikören Cam Cole idag:
”Swedish media has sent frontline reporting talent”.
Ha!
Det kallar jag koll…
* * *
Keith Tkachuk sitter vid bordet intill under hotellfrukosten.
Meddelas kan att han trycker i sig ett veritabelt berg av av bacon, korv, äggröra, stekt potatis och frukt.
Och det är klart  – en som möter Niklas Kronwall så ofta som han gör behöver lite proteiner…
* * *
Svettstanken i taxin med vilken jag tar mig till morgonträningen liknar faktiskt ingenting.
Det är som att åka i Joe Thorntons pungskydd.
Inte för att jag gjort det – åkt i Thorntons pungskydd alltså – men…ja, ni hajar.
* * *
Sundin-rapporterna i lokal media är ganska ljumma idag, om man uttrycker det så.
”Blue debut for new Canuck”, lyder en rubrik, ”Sundin a work in progress” en annan och ”Sundin can’t help Canucks” en tredje.
Tyckarna muttrar över den där utvisningen på slutet, ojar sig åt att han inte gjort några poäng ännu och förhåller sig lätt skeptiska till uppfattningen att det tar tid komma i matchform efter nio månaders frånvaro.
Vill han hålla sig väl med murvlarna bör nog Mats skaka av sig rosten rätt omgående.
Tålamod verkar inte vara någon dygd i de här trakterna.
* * *
När taxin parkerar utanför spelarentrén blir fansen som tycks stå och hänga där dygnet runt alldeles till sig och rusar fram med autografblock i högsta hugg. De tror helt enkelt att det är nån stjärna som tagit bulle till värmningen
Sen kliver jag ut – och de bromsar tvärt.
Det verkar framgå att jag inte är NHL-spelare…
* * *
Tänk, idag regnar det i Vancouver.
Har stackars Sudden överhuvudtaget sett solen sedan han kom hit?
* * *
Canucks kör en frivillig ”skate” på förmiddagen och inga profiler syns på isen.
Det är bara surjämten Edler som, i slapp college-tröja och långa shorts, står i båset och blänger ett tag.
Ont om intressanta intervjuobjekt är det efteråt också.
Som den glatt flinande PR-mannen säger när han öppnar dörren till omklädningsrummet:
– Nu tar Ryan Johnson emot…
* * *
Frontline reporting talent…borde det inte gå att få in på vistkortet?
* * *
Douglas Murray skrockar gott när jag hyllar honom för säsongens första poäng, bokförd i Edmonton igår.
– Hö hö, ja…det var väl på tiden. Förhoppningsvis blir det några fler framöver.
Kort sagt:
Det kan ha lossnat för Crankshaft nu…
* * *
Efter ett tag kommer i alla fall en civilklädd Öhlund knallande genom omklädningsrummet
– Igår var det inte bra, det är synd att vi inte kunde ge Mats en bättre start, säger han.
– Men det bästa med den här ligan är att det ständigt kommer nya matcher. Ikväll är vi bättre.
När ”petningen” från den blågula PP-uppställningen kommer på tal är norrbottningen diplomatisk.
– Inget att säga om. De ville han in Bieksa, då är det bara så.
Ah, den där jävla pjäxan.
Klart Öhlund ska spela powerplay.
* * *
Som hängiven djurgårdare tycker Dogge Murray att det ska bli stort att möta Sudden.
– Ja, det är klart. Honom har man ju sett och beundrat under hela sin uppväxt, säger han.
Så du skonar honom om det blir tacklingsläge?
– Absolut inte (stort leende).
Men kom igen, han är ju ringrostig just nu?
– Det spelar ingen som helst roll (ännu större leende).
Håll dig undan, Mats, håll dig undan…
* * *
Dagens stora avslöjande:
Front 242-mannen heter Åke i andranamn!
Jomen, det framgår av det ryska visum han förevisar i sin blogg idag.
Tomas Åke Ros...det är ju helt sensationella uppgifter.
* * *
Plötsligt kommer Alex Steen haltande genom korridoren utanför Canucks-rummet.
Jag tror för några ögonblick att han blev så tagen av att träffa sin gamle lagkapten att han beslutat sig för att säga upp sig och stanna i det västkanadensiska regnet.
Men nej då.
Blues ska köra ett träningspass i GM Place innan de flyger vidare till Edmonton.
– Om vi firade segern igår? Mja, några öl blev det väl, svarar han när det kommer frågor om natten.
Med all rätt, tycker bloggen.
* * *
Apropå Ruutooth kan jag inte undanhålla er följande lilla anekdot från en finsk kamrat i Thailand:
”Jarkko Ruutu har fått en ny innebörd för mig  –  i Thailand.
Min thailändska fru skrattade så hon nästan kiknade när vi kollade på en landskamp Sverige-Finland för några år sedan.
Hon garvade åt namnet…först trodde jag på något konstigt sätt hon menade att han har samma förnamn som jag.
Men nej… det handlade om hans efternamn.
Ruu (uttalas Roo) på thai = hål.
Tuu(t) (uttalas Too) på thai = röv.
Eftersom thaispråket fungerar tvärtom mot svenskan… så blir hans efternamn helt korrekt översatt rövhål (eller asshole, som hon sa då).
Och ja… det är på sätt och vis passade för honom måste jag säga –  trots att jag i hjärtat är hyperfinne.”
Obetalbart.
* * *
Är det ingen som kan berätta för de här kanadensarna att mynt är ett jäkla skit?
* * *
Det sägs att det kan bli livligare stämning i GM Place i natt.
Fansen här gillar tydligen att ta sig några stänkare när det är lördagkväll och hockey night in Canada.
Hoppas det.
Det fanns en del i övrigt att önska i går.
* * *
Har man sett på fan.
Brendan Shanahan klar för New Jersey Devils.
Grattis, Per och FivePoints och alla andra läsare med luguber fäbless för Garden State-laget.
Ja, han är gammal och han såg seg ut under delar av fjolåret, men det är klart att en revanschsugen Shanny blir en förstärkning för Lous pojkar.
Och de återstående slagen om Hudson River känns ju genast ännu mer intressanta.
* * *
När jag berättar för Grängesarslet att de skrivit  att svensk media skickat frontline-talanger till Vancouver svarar han:
– Ja, och så är du där också….
* * *
The Sedin Twins och Edler sparkar boll i korridoren idag också.
Och nu får jag det bestämda intrycket att det trots allt är surjämten som håller högst klass.
* * *
Har man svårt att hävda sig mot St. Louis säger väl egentligen odiskutabel logik att man får stryk av San Jose.
Men det verkar vara en vedertagen sanning att Canucks inte följer logikens lagar.
– De får alltid stryk av skitlagen, hojtar en annan taxichaufför än han som hade konserverat Thorntons pungsvett.
– Sen vinner dom mot såna som egentligen är mycket bättre. Vänta ska du få se ikväll.
Jag väntar, som Jonas Inde-karaktären Tommy Bolin sa.
* * *
På måndag är det exakt tretton månader tills de inviger OS i den här stan.
Om jag förstått allt rätt råder samma slags klimat vid den tidpunkten – mitten av februari – som nu.
I så fall kan IOK flytta över vattenpolon från sommarspelen.
Det blir blött…
* * *
Sintara! DJ:n går från klarhet till klarhet.
* * *
Sudden värmer med hjälm idag också, men har bra klipp i skridskoåkningen, sitter jag här och inbillar mig
* * *
Kaka till Lunkan.
Fint det.
Men Ottawa…herregud vilket elände.
* * *
Jaha, mina damer och herrar, då är det snart showtime i Vancouver igen.
Håll i hatten.
Det kan vara Mats kväll ikväll.
Och you know the drill:
Jag är tillbaka i första paus.

Skit på en sticka, som min mormor skulle ha sagt.
Mats slashar alltså sönder en St. Louis-klubba bakom gästernas kasse när det är två och en halv kvar, åker ut – och får sitta i utvisningsbåset och se St. Louis avgöra tillställningen.
Inte sedan taket blåste av öltältet i Roskilde för tio år sedan har jag sett en tänkt festkväll dö en lika skoningslös död.
* * *
Familjen Adams, I presume?
Nej, det är bara mediauppbådet som försöker leta rätt på Mats Sundin.
Först står alla i en jättering runt hans tomma plats i omklädningsrummet och ser dumma ut.
Sen kommer det nån och säger att svensken tar emot inne i gymet – varpå hela skocken, med kameror och sladdar och skit, rusar dit.
Men då säger Mats, som sitter på en testcykel och verkar så lagom lycklig över att få se tredje statsmaktens representanter,  att han hellre pratar ute i korridoren.
Och så blir det snubbelkaotisk tjurrusning ut genom environgerna igen.
Det är rena parodin.
* * *
Jo, efter kvitteringen i sista stiger temperaturen faktiskt i GM Place.
I hörnen  kör till och med igång några av de där ramsorna jag efterlyste.
Men det blir snabbt tyst igen.
* * *
Jag hade rätt om Lehman och Quinn.
– Den skitgubben, morrar hon när jag tar upp ämnet efteråt.
* * *
En mindre erfaren figur hade ju behövt en karta Sobril efter den starten inför hemmafansen, men Sudden är påfallande lugn när han står i gyttret av kameror och framsträckta bandspelare och förklarar sig.
– Jag har varit med om värre än det här, säger han med en axelryckning.
* * *
Det var ju nån som frågade och jo, Patrik Berglund ser fram emot att få möta Backlund i Calgary om några dagar.
– Det skulle vara kul att få sätta honom på plats, flinar han och öppnar den andra burken energidryck på
* * *
Vi har Blues-GM:n John Davidson bakom oss på pressläktaren och han får ett vansinnesutbrott
 – Fucking domare, fuck you, hojtar han.
Så lät det inte när han kommenterade Rangers-matcher på tv för två säsonger sedan…
* * *
Douglas Murray lyckades alltså få till säsongens första assist mot Edmonton ikväll.
Det är bra för Canucks det.
Jag menar, det lär ju dröja innan det blir några fler…
* * *
Intrycket att Bulan har ett annat självförtroende än svenska 21-åringar brukar ha förstärks när han, invirad i två handdukar och med de där energidrycksburkarna i händerna, står och blir intervjuad av Lehman.
* * *
Lagkamraterna sitter också tysta på träningshojar när löjliga familjen – alltså media – stormar in i det där gymet. 
De verkar inte precis överlyckliga över att se oss de heller.
* * *
Det blev så bråttom här under eftermiddagen att jag aldrig hann sätta på mig ens kavaj , utan fick störta iväg till GM Place i civil klädsel.
Det är klart at Sudden inte gör succé då.
Bättring i morgon, promise.
* * *
Alexander Steen haltar som en Frankenstein i omklädningsrummet en timme efter slutsignalen.
– Zäta sköt mig på foten häromveckan. Och nu var det Edler, suckar han.
– Det kan vara en spricka, men vi har inte upptäckt nåt på röntgen.
Den förre Toronto-krigaren hade för övrigt inga tillfällen att byta några ord med sin gamla lagkamrat på isen.
– Nej, vi var ju inte inne samtidigt särskilt ofta. Men jag hoppas springa på honom nu, säger han och kikar sig hoppfullt omkring i korridoren.
* * *
Ägna Lehman en tanke idag.
Hon har en gastkramande flygning framför sig, först via Montreal och sedan London.
– Och jag hatar långflygningar, muttrar svt-stjärnan.
* * *
Kmannens tips, Gastown, låter som en underbar idé.
Men nä.
Nu ska jetlaggade Biffen sova.
10.00 är det uppställning i GM igen.
Vi hörs därefter.

Svensk målfest pågår.
Fast för fel lag…
Bulan Berglund och Alex Steen har gjort varsitt – och vänt matchen åt St. Louis.
Så kan det gå.
* * *
Skarp blick du har, Olic.
Visst har barberaren fortfarande svarta byxor.
Det kanske förklarar den bleka insatsen…
* * *
Sudden har framförallt ett läge när han är framme och grötar vid målet.
Just där borde han få en utvisning med sig också.
* * *
Är fortfarande liten besviken på stämningen här inne.
Det låter mycket när det är chanser, och när Sudden har pucken, men nåt riktigt tryck kan man inte prata om.
Finns det inga Canucks-ramsor?
* * *
Ja, Berglund sa ju att han skulle stjäla showen.
* * *
Såna där maskotar gillar man ju egentligen inte, men här har de en som är utklädd till späckhuggare och går omkring och biter folk i skallen – och av någon anledning tycker jag det är är riktigt roligt.
* * *
Barberaren framstår snarare som enuck än canuck.
Vad skulle de värva hit honom för?
* * *
Rangers fick stryk till sist.
Marsch pannkaka tillbaka till Ritz-Carlton, alltså.
* * *
Jo, kmannen, i Borlänge får man bara kokkaffe.
Hade inte räknat med det i Vancouver dock.
* * *
Alexander Steen är  överhuvudtaget vass, är han inte?
Jag har i alla fall inte sett en lika bra Steen sedan namnen Håkan randade recensioner på deadline i Hultsfred 2004.
* * *
Gastown, kmannen? Är det ett tips du har till en törstig murvel?
* * *
Inte få stryk nu, Canucks.
I såna lägen är Sudden inte mycket enklare att prata med än han målvakten i New York.
I vilket fall:
Slutrapport kommer framåt morgonen, när allt annat är lämnat.

Jublet stiger mot det korrugerade plåttaket så fort han glider ut på isen för sitt första byte.
Och så fortsätter det.
Varje gång Big Mats har pucken kommer dånande ovationer från läktarhåll.
Så ikväll  är det nog inte så dumt att vara Mats Sundin.
* * *
Vi har alltså 2-1 efter en period.
Willie Mitchell satte tvåan arton sekunder från slutet, efter klassiskt karusellsnurrande av The magic twins.
Dessförinnan hade Backes helt i onödan fått kvittera danske Hansens 1-0-ledning på en dum retur av den opålitlige barberaren.
* * *
Tack, Bubbe, för världens roligaste fråga.
Jag tror faktiskt att näsan bara hängde på. Han har ingen vidare koll…
* * *
Hundraprocentigt är det förstås inte ännu, Suddens spel, men han blir varmare och varmare i sina nya kläder.
Det var nära at han fick fram en passning från en position bakom kassen sex minuter och sen höll det på att bli riktigt fläskigt skottläge i PP också.
Det kommer, det kommer…
* * *
Du hade gott kunnat köra upp ikväll, kmannen.
Det är inte alls fullsatt.
Framförallt på de dyra sektionerna närmast rinken gapar stolar tomma på varje sektion,
Chockerande, nästan.
* * *
Vi fick bara se fyra femtedelar av den blågula PP-uppställningen.
Av någon anledning bytte Vigneault ut Öhlund mot Bieksa – eller Pjäxan, som vi från och med nu kallar honom här.
Klart det inte kan bli utdelning då.
* * *
Amerikanska fasoner har de för sig också, Canucks-fansen.
Åtskilliga kommer och sätter sig första fem-sex minuter in i perioden.
Vad är det för hockeykultur?
* * *
Just som Sudden håller på att få det riktigt heta skottläget tar jag en alldeles för djup klunk av kaffet – och får en duktig skopa sump i käften.
Ska man behöva stå ut med det?
* * *
Kvällens största jubel får dock Pat Quinn, som är här och visar guldpengen från JVM.
Tur vi inte har Marie Lehman intill oss då.
Hon kokade fortfarande av ilska  över orättfärdigheterna i Ottawa när vi träffade henne i morse.
* * *
Åh, en späckhuggar-zeppelinare glider just förbi på två meters avstånd pressläktaren.
Om jag hoppar riktigt duktigt kan jag följa med runt…
* * *
Grindall syns inte till.
Tråkigt i social mening – desto bättre i utrymmesmässig mening.
* * *
Quinn kanske har något att säga Vigneault om hur man får igång Mats på riktigt.
Om han nu inte buar så fort han ser en svensk…
* * *
Showtime igen då.
I den här perioden smäller det…

Ja, tänk.
Jag trodde det skulle räcka att promenera 34:e gatan västerut för att få följa fortsättningen av Suddens NHL-karriär.
Istället tvingas jag flyga över hela kontinenten och bli jetlaggad och jävlig.
Något bökigare, det .
Om det är värt det?
Hey, vi pratar om Mats Sundin.
Klart det är värt det.
Såvida vi ska vara seriösa och inte bara prata leksingar och brageiter (då kan vi få hålla på ett tag…) är han given på topp 5 på min lista över de stora svenska idrottshjältarna.
Där återfinns Foppa, Zlatan, Patrik Sjöberg, Tomas Brolin –  och Mighty Mighty Sudden.
* * *
Snygg syn när jag kommer tillbaka till hallen för kvällsskiftet och på väg mot pressrummet passerar korridoren utanför Canucks omklädningsrum.
Där är det tre man som  värmer med lite fotboll:
Bröderna Sedin och Edler.
– Vem som är bäst? Jag. H. Sedin, ropar Henrik.
* * *
Inte för att man ser så mycket i regnet, men som alla sagt verkar det väldigt vackert här uppe.
Tidigt i morse gick det i alla fall att ana de där bergen som liksom ramar in allting.
Men framförallt verkar Vancouver vara ett sant hockeymekka.
Redan dryga två timmar innan första nedsläpp är det elektricitet i luften  i downtown-kvarteren runt GM Place
Man fattar direkt att en hockeymatch är en happening i den här stan, en riktig begivenhet, en grej.
Kul att få vara m
* * *
Edler räcker upp handen han också, som svar på frågan om vem som är bäst på fotboll.
Fast jag vet inte jag…i Östersund är det väl ingen på den här sidan Hasse Eskilsson som kunnat lira boll?
* * *
Hdw, jag är besviken över att du aldrig ”satte” min flight.
Cathay Pacific var det. 21.45 från JFK, direkt hit.
På söndag kväll går returflighten,
Den kan du väl hitta?
* * *
– Det regnar mycket här, säger Daniel Sedin när han efter morgonvärmningen berättar om sin hemstad.
Jotack, det har framgått.
Jag kommer osökt att tänka på Göteborg…
För några år sedan landade jag i monumental väta ute på Landvetter och på vägen in till stan frågade jag taxichaffisen hur länge regnandet hade pågått.
Han tittade upp, ryckte på axlarna och suckade:
– Sedan 1973.
* * *
Canucks omklädningsrum är utomordentligt lyxigt – och Sudden har som sagt fått en av de finare platserna, i ett hörn intill duschentrén..
Där sitter han efter morgonvärmningen och ser ut att må gott.
Fast då har inte skogen av reportrar och fotografer hunnit omringa honom ännu.
Det sker  först tio sekunder efter ett rummet öppnats…
* * *
Nu kallar dom Ruutu för Ruutooth i Ottawa.
Det är humor.
* * *
När reporterskogen såsmåningom skingras frågar jag om han ändå inte ångrat att han inte kom till New York, där uppmärksamheten inte alls hade blivit lika våldsam.
Då bränner Herr Sudd  av sitt finaste Stimatol-grin och skrockar:
– Nej, det har jag inte…
* * *
Fast Chris Chelios har bitits han också, erkänner han i Detroit News.
– I bit Tomas Sandstrom when I was in Montreal. We were in a fight and he tried to gouge my eyes. It was just a natural instinct to do that bite. Plus the fact it was him. He was probably one of the most hated guys playing back then, säger han.
Klassiskt.
* * *
Peo Brasar.
Det legendariska namnet återfinns på en väggmural där Canucks hyllar ”unsung heroes”.
Man kan ju bli mjuk i hjärtat för mindre.
* * *
GM Place är redan en favoritarena.
Vi murvlar får visserligen sitta uppe i taket här också, men precis som i Boston känns det ändå som att vi är nära såväl isen som de feta, branta och  enhetliga läktarsektionerna.
Sikten kunde inte vara bättre.
Nu, när de där sektionerna långsamt fylls och värmningen är på väg att börja, spelar de dessutom såväl The Band som Curtis Mayfield i högtalarna.
* * *
Bara att se Sudden på en morgonvärmning känns rätt exklusivt.
Sånt tjafs behövde han sällan hålla på med i Toronto…
Men nu ska han ju ha igång den där 37-åriga kroppen…
* * *
Jo – kaffet finns på behändigt avstånd från min plats. Och det smakar alldeles utmärkt.
* * *
Patrik Berglund vill gärna förstöra festen för Sudden.
– Ja, jag hade tänkt det, säger han när han, sist av alla, kommer in i den generöst tilltagna gästkabyssen efter morgonvärmningen.
– Vi spelade väldigt bra mot Columbus senast och tänkte göra det igen.
Han erkänner dock att det känns rätt coolt att få spela mot
– Jo, det är klart. Men jag hoppas att han fortsätter vara ur form i åtminstone en match till…
* * *
Bra idé, John J.
Om jag ”gör” en Håkan på Sudden – eller någon annan för den delen – har jag sannolikt sett min sista ackreditering.
Fast det är klart, gör han hat trick kanske det kan vara värt det…
* * *
Tror inte jag sett St. Louis träna sen Rico var en bluesman och hade alldeles glömt vilka snygga, gula övningsställ de har.
Ett sånt har jag faktiskt hemma i nån garderob i Stockholm, tänka sig.
* * *
Värmningen har börjat – och de jumbotronansvariga följer Sudden slaviskt.
Och nu fyrar stockholmaren, kan man konstatera, inte alls av några Stimatol-grin. Tvärtom, han ser riktigt sur ut.
Vad ska det betyda?
* * *
Alex Steen berättar han trivs alldeles utmärkt i St. Louis.
– Jag hade ingen riktigt koll på stan förut, men den är alldeles suverän, säger han.
Det tycker ju jag är likvärdigt med att kalla Tranås en suverän stad, men den gode Alex kan förstås ha sett mer än jag.
* * *
Skylt i ena sarghörnet:
How swede it is
Ah, den är ju för gammal…
* * *
Ber TV4 om ursäkt, men här hoppas vi att Max Grindall inte ska komma och sätta sig på den plats han har mellan mig och Nordström.
Här är redan trångt så det räcker, nämligen…
* * *
Rangers har fortfarande 1-1 mot Buffalo.
Förvånande.
De har nämligen kommit till min kännedom att de stackars blåskjotorna bodde på ett halt vanligt Hampton Inn i natt och så påvra förhållande är ju de inte alls vana vid.
* * *
Det är tvillingarna som ser hetast ut på värmningen.
I’m just saying.
* * *
Tänk om Rangers går och vinner.
Då kanske lagledningen tar det som inteckning för att laget alltid bör bo på motell.
Huge mistake, pojkar…
* * *
The Hives i högtalarna.
Det är inte första gången, men de brukar inte spela ”Main offender”.
Discjockeyn har redan vunnit den här matchen.
* * *
Har en liten debatt med Bulan om Lidström.
– Det var i Västerås han spelade och blev bra, insisterar han.
– Jamen, han växte upp i Avesta, envisas jag.
Vi står lika långt ifrån varann som Sarah Palin och Fidel Castro, förstår man snabbt.
* * *
Luongo var med på träningen i morse och såg helt
Man har ju nästan glömt det, vilket vapen Canucks har väntande i kulisserna…
* * *
Okej, nu ska jag gå och hämta en kopp till.
Sen åker vi.
Det blir makalöst skoj det här.
Och jag tror Sudden gör mål – i ett powerplay med The Sedins, Öhlund och Edler.
Återkommer i första paus.

Ni efterlyser ju bilder ibland, så vi börjar med några såna från från den hittills magiska Vancouver-trippen.

Canucks tränare hemma i GM Place – en rätt tuff och mäktig arena. Det lär bli fett tryck här inne i kväll.

Suddens prylar. Han har prime location i omklädningsrummet för övrigt, i ett sjysst hörn intill duschentrén. Och det är han ju värd,

Fin mural utanför hemmalagets omklädningsrum.

Blues tränar. Hårt dessutom. Vad nu det ska betyda.

SVT-sporten intervjuar Patrrik Berglund.

Fin jumbotron.

Dubbelhakan sa till boxarnäsan…- kom så åker vi till Vancouver.

Okej, nu ska jag ta mig tillbaka till hallen. Första skriven rapport kommer framåt matchstart.
Ni är väl vakna?

Kmannen, jag har en del att göra här i natten i alla fall.
Så nu drar vi ner gardinen i boggen för idag.
Låt oss bara kort konstatera att Canucks alltså vann med 4-2 i Suddens comeback, att han själv inte producerade några poäng, men såg helt okej ut och med allra största säkerhet kommer att bli en stor tillgång när han fått fart på grejorna.
Okej?
Och så kan ni läsa lite refererat och sånt här intill på sportsidorna om en alldeles så liten stund.
Nästa gång ni hör av mig är jag långt, långt borta – och ni får stanna uppe sent om ni vill vara med i bloggen…

Svenskmål i Edmonton!
Men, nej det är inte Sudden som gör det.
Inte nån av de övriga fyra blågula i Canucks heller.
Det är Mini-Magic – ”Robbie” Nilsson, som de kanadensiska kommentatorerna kallar honom – som försöker stjäla showen av Sundin.
Det är dock Oilers enda balja so far, medan Canucks gjort tre, så Big Mats ser ut att gå mot seger i comebacken i alla fall.
* * *
Såg ni Canucks sista powerplay?
Då fick Sudden vikariera för  Demitra i förstauppställningen – och plötsligt var det bara svenskar på isen för gästena.
Vackert.
* * *
Fin propp Öhlund fick av Souray...
* * *
Det blev mindre Canucks-utvisningar den här akten – och mer Sundin på isen.
Han skapade väl inte direkt några chanser, men var framme och högg i slottet några gånger, så jag tror som Julia.
Till slut blir det en balja den här premiäraftonen…
* * *
Liten fanfar, förresten.
Det här är mitt 700:e inlägg i den här bloggen sedan förra hösten.
Hurra!