När Callahan gör sitt andra börjar jag fundera på om det ska bli sån klang- och jubelföreställning – ett favoritbegrepp man ju får använda alldeles för sällan – att jag kan börja snickra ihop om att det var den här matc hen Shane MacGowan tänkte på när han skrev ”Fairytale of New York”.
Men sen kommer ju Rangers av sig, så jag får spara den.
* * *
Jonas, nu ska vi vara snälla mot Viktor. Inga hårdare ord än så tillåtes. I synnerhet inte när han svara så classy.
* * *
Ja, där ser ni.
Ni började ju tänka på den där nollan.
Så nu blir det ingen julkaka för Henke.
* * *
Nu har vi Rockettes – damerna från den klassiska julshowen på Radio City Music Hall – på isen i pausen.
Och jag säger som Tony Soprano:
There’s a lot I could say right now, but I’m not gonna say it…
* * *
Det är ju ingen tillfällighet att det är just Ovetjkin som sliter kakan ur handen på Lundqvist.
Ett tag känns det som att hela perioden består i en match mellan den ryska
Fan så han skjuter.
* * *
Ludwig, ju billigare biljetter, desto mer passionerade (läs: besinningslösa) fans, men som Jeebo konstaterar finns dom överallt…
* * *
Det är lite rart när Dubinsky tar sats mot Ovetjkin nere i hörnet – och bara studsar i isen.
* * *
Shoestring på jumbotronen nu i pausen:
God jul på er alla, säger han.
På sin mest klockrena göteborgska.
* * *
Ja, det spelar förstår ingen roll att Rangers leder med 4-1.
När de har powerplay står Gris-Olle och de andra här uppe ändå upp och gormar om att det ju är själva fan att de aldrig skjuter.
* * *
Nu borde DJ:n spela lite Darlene Love också.
* * *
Theodore – eller Theo-dåre, som Eken vill kalla honom – har ingen kul kväll.
Först blir han alltså utbytt, sedan blir Johnson sjuk och så måste han hoppa igen.
God jul, liksom.
* * *
Jag tror fortfarande att Näslund smackar in en till.
 ÖA vill ha det, liksom.
* * *
Jaha, nästa mål blir viktigt.
Men Rangers kan fan inte tappa det här.
I så fall blir det sur slutrapport – som kommer sent.

För att travestera Arne Hegerfors i midsommarmatchen mot Ryssland  i Detroit 94:
Nu firar vi julafton på Madison Square Garden!
3-0 efter första.
Till Rangers.
Man kan ju, som frekvent besökare i den här hallen, tro att man dött och kommit till himlen.
* * *
Gene Clark, Viktor. Du går ju från klarhet till klarhet.
* * *
Sa ju det.
Klart Nazzy skjuter skarpt när ÖA tagit sig ända hit.
Fast jag hade kanske inte räknat med att han skulle göra säsongens snyggaste mål.
* * *
Stämningen är inte fullt så euforisk som man skulle kunna tro.
Fansen kan, lika lite som bloggen, tro att det här händer.
Tre mål på åtta skott…det brukar ta åtta HUNDRA skott för Rangers att göra tre.
Men vänta bara, fortsätter det så här, blir det julfest monumentale framåt tredje.
* * *
Marrtno, det var inte Alfie som var på Wollensky’s förra året.
Det var borlängelegendaren Alle.
Så roligt får jag inte ha med NHL-spelarna…
* * *
Erkännas ska förstås  att Capitals under tio första gör ett blekare intryck än Johnny Winter.
* * *
Varpu vägrar fortfarande ställa upp på bild, men hon bjuder på väldigt god choklad som mamma Shivonen skickat från Tammerfors.
Så ni vet.
* * *
Fast Nyllet ser ut att vara väldigt angelägen om att få spräcka sin Henke-nolla.
Eken, som ju följer Caps med religiös glöd, påstår att detta är hans bäst match sedan säsongsstarten.
* * *
Och Rosie – igen.
Lagom till Jesus födelsedag har han återuppstått, varken mer eller mindre.
* * *
Ifall ni undrar kom Eken – förbluffande elegant ikväll – just med kaffe.
* * *
Har ni noterat att Bäckis har ett A på tröjan?
Hur tänkte Boudreau där?
Nog för att han är mindre blyg än förra året, men…assisterande kapten?
* * *
Ah, när en en tomte i Rangers-tröja kommer knallande över läktarsektionerna vräker de på med Springsteen-versionen av ”Santa Claus is coming to town” i PA:t.
Då kan inte bloggen låta bli att rysa litegrann.
* * *
”Rip his fucking head off”, ropar Gris-Olle när Ovie är och hackar på Shoestring.
Annars sitter han mest och skrockar åt föreställningen.
* * *
Varje gång någon säger, eller ens tänker, att Henke ska hålla nollan blir han jinxad.
Så jag har varken sagt eller tänkt det nu, okej?
Men Nyllet får fan jobba om han ska överlista honom ikväll.
* * *
God jul, säger vi till Bäckisbloggen, som alltså är med oss ikväll.
* * *
Okej, julfesten på Garden fortsätter.
Santa Näslund is coming to målburen igen, det är vad jag tror.
Vi hörs i nästa paus.

Snön ligger tung på taken, endast bloggen är vaken.
För visst:
Vi har dan-före-dan-hockey på Broadway.
Rangers mot Capitals.
Egentligen ska man ju vara hemma och lyssna på Bertil Perrolf och Jussi Björling den här magiska kvällen, men en uppgörelse mellan östra konferensens tvåa och trea kan väl få gå an det med…
* * *
Kul att ni blev så engagerade i OS-truppen.
Ska ägna några av juldagarna åt att kommentera kommentarerna, promise.
* * *
Bäckis stoppar en alldeles så liten prilla under läppen efter morgonvärmningen i the world’s most famoooous arena.
Vad för märke, undrar bloggen försynt?
– Göteborgs Rapé, svarar  han och smackar belåtet.
Vad är det för love story svenska NHL-spelare har med det skitmärket?
Ettan, boys, Ettan. Det är märket för män.
* * *
Här går det undan.
Signaturen J-R postade just den 13 000:e kommentaren.
Stort grattis.
Men eftersom jag, genant nog, inte hunnit skicka Jigsaw det utlovade priset  för den 12 000:e kommentaren törs jag inte erbjuda något mer än just ett grattis den här gången.
Vi får återkomma vid kommentar 20 000.
Håller du räkningen, hdw?
* * *
Någon frågade efter Fast Freddy Shoestring Quadzillas blogg.
Den hittar man här.
Och som framgår har han bra läsvanor, mannen…
* * *
Nyllet hann vi aldrig träffa i morse.
Han befann sig, karaktäristiskt nog, på Manhattans trottoarer innan den frivilliga träningen ens hunnit börja.
Julshoppning, var det nån som viskade.
Och det är klart, han ju  en hel hockeyfemma – plus målvakt – att handla klappar åt.
* * *
Som framgår av Shoestring-bloggen blir det julstök  hemma hos Kung Henrik i morgon.
– Jag har bjudit in oss, skrockade Qaudzilla i San Jose i lördags.
– Men va fan…han har ju ett helt penthouse. Vi får plats.
Lundqvist ryckte på axlarna.
– Ja, vi ska tydligen fira jul med familjen Sjöström…
Fast han såg glad ut när han sa det. Lars Norén har nog inte särskilt mycket att hämta i Hell’s kitchen.
* * *
Eken jobbar just nu åt en annan tidning och är under morgonen här för att få bild på Ovetjkin och Bäckis – med tomteluvor!
Bra initiativ, Eken är en ambitiös jävel.
Men tyvärr:
Luvan är för liten för Ovies smak.
– Jag kommer att se ut som en dork, grymtar han.
Till slut håller herrarna mössorna i varsin hand istället.
* * *
Så särskilt vitt är det inte, men vi har i alla fall en smällkall jul i New York.
Det verkar som att somliga tycker om det.
* * *
Bäckis har mamma och pappa här över julhelgen
Dessvärre ser de dock inte toppmötet på Garden i natt.
– Nä, det var meningen att de skulle hit, men det blev nåt annat i Washington
I morgon väntar traditionell svensk jul hemma hos Nicklas.
– Vi har varit till IKEA och handlat lite grejor. Det är en jäkla tur att det alternativet finns, säger han och petar lite med tungan på den där Rapé-prillan
* * *
Shoestring verkar ta julen på stort allvar.
– Nån har sett till att spela in Kalle Anka. Det känns viktigt, sa han allvarligt i lördags.
* * *
Rangers har skickat Harry Potter till Hartford igen.
Självklart.
Renney har det ju så bra ställt på backsidan…
* * *
Guldkorset Ovetjkin har i en kedja runt halsen ger ett ännu mer påtagligt bling-bling-intryck när han står i bar överkropp och svarar på frågor.
* * *
Skänk spelarna i Columbus en tanke ikväll.
De spelar mot Kings och har längst av alla hem till julafton.
* * *
Capitals-spelarna har fortfarande svårt att fatta vad som hände i Philadelphia i lördags.
– Jag tycker vi spelade ut dem. I första kom de knappt ur zon. Och ändå får vi stryk med 7-1. Det är det sjukaste jag varit med om, skrattar Bäckis.
* * *
Det är slips på ikväll.
Främst på grund av Eken.
Bäckis-fantasten håller ett brinnande tal om att det här ändå är en av årets hittills största matcher och ja, jag vill ju inte göra den gamle storfrossaren besviken.
Men jag har inte fått till knuten alls, så den kan ryka innan nedsläpp.
* * *
Det är av någon anledning sån prat- och flässfestival i pressrummet att det knappt går  att tänka, än mindre skriva. Men just som säkringen håller på att gå reser sig Brooks och meddelar att fotografer och mikrofontöntar och andra idioter att de måste dra igen sina förbannade trutar.
En hjälte, Brooks.
* * *
Macke kommer att göra mål ikväll.
Om inte annat så för att Örnsköldsviks Allehanda är på plats.
Jovisst, Markus (ja, han heter också så) från Ångermanlands egen New York Times gör oss den äran.
– Det är varmt här, säger han.
Den sortens kommentar kan bara komma från en norrlänning.
* * *
Schaub, nu vill vi ha din kommentar till OS-truppen också.
* * *
Och, ja Näslund ser lite het ut på värmningen också.
* * *
Apropå Brooks har han idag en sträng grej om att Scott Gomez måste börja leverera mer.
Och ”Gomer” håller med.
– Jag skapar för lite framåt och jag är dålig i defensive. Det finns inga ursäkter, jag måste bara vara bättre, säger han.
* * *
Hade tänkt att ni skulle få en julklapp i form av bild på Varpu ikväll.
Men det blir det inget med.
– Forget about it, säger hon och ger mig den typ av blick bara en mycket bestämd finska kan leverera.
* * *
Förra året, just den här kvällen, var det också match.
Rangers mot Ottawa.
Jag minns framförallt att jag och Alle efteråt gick på Wollensky’s Grill och vakade in helga natt.
Sen var det väldigt tungt på Jesus födelsedag.
* * *
Kvällen till ära ska vi förstås ut se matchens tomte här.
Ni får hjälpa till.
* * *
Eken påpekar att Nyllet inte gjort mål på Henke sedan  han lämnade New York och plötsligt får jag en bestämd känsla av att det sker ikväll.
* * *
Det är en vedertagen sanning, i alla fall i väst, att man alltid förlorar första hemmamatchen efter en lång road trip.
Så:
Mitt tips är att det blir 2-4 ikväll.
God jul, förresten.
Hos er har det ju blivit julafton nu.
Nästa lucka öppnar vi första pausen, som vanligt.

Som Wennerholm redan varit inne på kan Tre kronor få ett riktigt hårigt lag i Vancouver-OS om ett drygt år.
Men exakt vilka borde få vara med och försvara guldet från Turin?
Låt oss leka med tanken:
Om det vore nu och enkom  NHL-spelare var  aktuella –  en inte helt orimlig idé eftersom turneringen avgörs  på liten rink – och alla dessutom ville, kunde och fick…då skulle Biffens trupp se ut så här:

MÅLVAKTER
Henrik Lundqvist, New York Rangers
Erik Ersberg, LA Kings
Johan Hedberg, Atlanta Thrashers

BACKAR
Nicklas Lidström – Detroit Red Wings
Niklas Kronwall – Detroit Red Wings
Tobias Enström – Atlanta Thrashers
Henrik Tallinder – Buffalo Sabres
Mattias Öhlund – Vancouver Canucks
Alexander Edler – Vancouver Canucks
Johnny Oduya – New Jersey Devils
Douglas Murray – San Jose Sharks

Mats Sundin – Vancouver Canucks
Henrik Sedin – Vancouver Canucks
Daniel Sedin – Vancouver Canucks
Daniel Alfredsson – Ottawa Senators
Henrik Zetterberg – Detroit Red Wings
Johan Franzén – Detroit Red Wings
Tomas Holmström – Detroit Red Wings
Nicklas Bäckström – Washington Capitals
Markus Näslund – New York Rangers
Loui Eriksson – Dallas Stars
Samuel Påhlsson – Anaheim Ducks
Fredrik Modin – Columbus Blue Jackets
Patrik Berglund – St Louis Blues

Kommentarer:
•Det blir viss övervikt av centrar här, jag vet. Men jag ville så gärna få med Berglund och flera av dem, till exempel Zäta, kan lätt spela på kanten också.
•Foppa? Jojo, men han spelar ju inte i NHL just nu.
•Hedbergs relation med Bengt-Åke har varit ansträngd, men han borde definitivt vara med, om inte annat så för stämningens skull. Ingen är en roligare eller bättre lagkamrat än Johan. Dessutom – vi kan ju inte skicka en trupp HELT utan leksingar…
•Vem ska spela med Påhlsson och Modin i den defensiva kedjan? Jag tycker att det, till en början, får bli Homer. Men han kan, milt uttryckt, användas i andra roller också.
Kedjorna skulle då, enligt Biffen-planen, vara formerade så här:
Zetterberg-Sundin-Alfredsson
Sedin-Sedin-Franzén (håll med om att det känns som en jädra intressant lina!)
Näslund-Bäckström-Eriksson (både Näslund och Loui Loui är vänsterforwards, men vad fan, lite får vi väl kompromissa)
Holmström-Påhlsson-Modin (samma här, men återigen…va fan)
•Lilja var förstås svår att peta. Han får vara reserv på hemmaplan…
•Sudden har sagt att han inte ska spela några fler OS-turneringar, men som sagt…här föreställer vi oss att alla vill, kan och får. När han dessutom redan sitter i Vancouver har ju jag svårt att förestlla mig att han nobbar.
•Ja, Huselius var det också svårt att peta. Det beslutet kan omprövas om ni har bra argument…

Jag räknar nu kallt med att ni kommer med synpunkter – och, framförallt, presenterar egna trupper.
* * *
Bloggen är tillbaka i New York igen.
Här upprörande svinkallt, men det är jul på Manhattan och mycket lite slår det.
* * *
Nu var det bra länge sen Quadzilla uppdaterade sin blogg.
Bråka med honom i kommentatorsspåret, så han kommer igång igen.
* * *
Apropå OS…om de ryska stjärnorna kan samsas och bilda ett verkligt lag…vem ska kunna stoppa dem?
Herregud, kolla den potentiella forwardsuppsättningen: Ovetjkin, Malkin, Datsyuk, Kovaltjuk, Semin, Afinogenov, Kovalev, Kozlov X 2, Fedorov…
Sen ”Nabby” på det i målet.
Morsning korsning.
* * *
Kommentera nu.
Jag återkommer från kanonmötet Rangers-Caps på Rangers under tisdagskvällen.

Nähä, det blidde inget mer.
3-2 till Sharks.
Då kan man väl inte påstå att Rangers simmade i land med alla lemmar intakta, men de spelade faktiskt så bra i tredje att det inte känns som att de blev uppätna heller.
Så, tja de är mer Hopper och Brody än Quint när de flyger hem i natt.
* * *
Douglas satte aldrig Shoestring, som utlovat.
– Äh, Fredde har ju spelat i Phoenix länge och mött oss så ofta att han vet att man ska hålla sig undan, flämtar han när han kommer ut från det extrapass i gymet han tydligen tycker att han behöver efter 60 minuter intensiv hockey.
Det visste däremot inte Redden…
Men att just han fick sig en åktur in i sargen är det förstås ingen med Rangers-sympatier som direkt beklagar.
* * *
Nabby, som de fånigt nog kallar Nabokov i San Jose, sitter efteråt kvar på omklädningsrumsbänken och skrockar med en rysk reporter.
Jag förstår inte ett ord – och ändå gör jag det.
Reportern ställer, fnissande,  frågor han har förtryckta på ett papper och Nabby svarar med kvävda skrattattacker.
Vi har alltså att göra med en rysk, förmodligen mer skabrös tappning av vem-skulle-du-ta-med-dig-till-en-öde-ö-utfrågning.
* * *
Så olika det kan vara…
Sharks-spelarna konstaterar att två poäng är två poäng, men att de är missnöjda med spelet.
Rangers-spelarna, å sin sida, beklagar att det förlorade, men är nöjda med vad de presterade…
* * *
Mitt under brinnande liveblogg måste jag ringa Andreas Lilja och höra hur det kommer sig att han gör mål för första gången på 81 matcher.
– Ja, svarar han, vad gör man inte för att komma med på din lista över underskattade svenskar i ligan…
* * *
Vid ett tillfälle ser Nabokov emellertid sur ut också.
Där gick han kanske för långt, reportern – och jag skulle ju bra gärna vilja veta på vilket sätt.
* * *
Jag trodde Canucks skulle vinna på ren glädje över Sudden-dealen, men när the youngbloods i Chicago är i form, de spelar det ingen roll hur glada motståndarna är.
* * *
Det är bråttom i Rangers-kabyssen efteråt.
De ska raka vägen till flygplatsen för nattflight hem till New York.
Som vanligt äger säkerhetskontrollen rum redan i hallen. Det är en rätt lustig syn när nyduschade hockeyspelare ställer sig på led  vid ett bord och blir visiterade.
Visste man inte att de skulle ut och flyga så…äh, vadå, fattar man inte det är man ju dum i huvudet.
* * *
Jublet när Murray knockar Redden kan vara det högsta på hela kvällen.
”Dogge”  är stor publikhjälte. Här också.
* * *
Henke stressar dock inte.
När en sån som Näslund redan gått igenom säkerhetskontrollen sitter han fortfarande kvar i ett tomt omklädningsrum och river loss tejp från fotlederna.
– Sa jag inte nått om powerplay före matchen, stånkar han samtidigt.
Jo, det var nåt sånt…
* * *
Sharks-tränaren, McLellan, ser alltid ut som att han behöver en karta Sobril, men under den korta presskonferens han håller i de rymliga korridorerna utanför hemmarummet säger han att han är nöjd.
Lite grann i alla fall.
– Bränslet tog slut under andra halvan av matchen, men vi fortsatte kämpa. Det var bra, mumlar han.
* * *
Även det nu blir lite jäktigt till planet kan Rangers-spelarna glädja sig åt att de är hemma i New York i gryningen.
Tänk på bloggen som har bagarväckning 05.00, måste köra till San Francisco och sen kanske inte kommer hem i alla fall.
En ny vinterstorm är under uppkokning i nordöst.
Nåt annat hade jag inte räknat med.
* * *
Men McLellan säger också att han har spelare i laget som måste inse att de inte är Thornton och Marleau.
– Somliga försöker göra saker de inte kan. Vad är poängen med det?
Det kunde vara värre, coach.
I Rangers finns det spelare som INTE försöker göra det de kan.
Vad är poängen med DET?
* * *
Nej, nu börjar bränslet ta slut här med , och  jag säger som Dylan:
I’m going back to New York City, I do believe I’ve had enough.
Den väldigt angenäma Kalifornien-turnén är över och ridån går ner nu.
Vi hörs på mer skonsamma tider i veckan – om jag nu kommer hem.
So long.

Rangers var på väg ner i det otäcka gapet igen, men då kom Callahan – som turbloggen hade varnat för, he he – och satte en irriterande liten harpun i späcket på firren.
Nu har vi 3-2 inför sista.
Ska blåskjortorna, som Hopper och chief Brody, kunna simma helskinnade i land efter den här holmgången?
Det vore nåt.
* * *
Vågorna går fortsatt höga i hajtanken.
Det är grymt tryck.
Ska jag nånsin vara bofast hockeybloggare nån annanstans än i New York känns San Jose definitivt som ett alternativ, det vill jag ha sagt.
* * *
Jo, det är Danny G – Girardi – som förlorar en-mot-en-kampen mot Thornton väldigt enkelt innan 3-1-målet, men samtidigt åker ju den eländige Redden bara och fjöser med sin haj framför kassen.
Fem miljoner får han av Sather.
Och no trading-klausal.
Det är ju ingenting annat än skrattretande.
* * *
Ah, Murray – vad ivrig han är på att få sätta Dubinnsky  där.
Hur var det nu han sa när han missade Stoll nere i Los Angeles?
– Tur för honom, annars hade det blivit gonattsaga.
Tacka din gud, Brandon.
* * *
Ser ni hajarna?
Jag blir alldeles upphetsad.

* * *
Fast Freddy skickar alltså in hela Murray i Nabakov.
Tufft.
Men det är det väl risk för vår Quadzilla kan få betala för det tilltaget.
* * *
Fansen skriker alltså fortfarande på pizza här?
Det gjorde de redan för femton år sedan.
Vid ett visst antal mål – jag vet tyvärr inte hur många – är det en lokal leverantör som bjuder alla biljettinnehavare på en slice och när det närmar sig börjar alla skandera:
– Pizza! Pizza! Pizza!
Otroligt att den traditionen lever kvar.
* * *
Jodå, Colton käftar lite med Shelley på slutet.
Det kan nog bli en kalifornisk fajt för Orr till sist.
Det måste ju klia i fingrarna vid det här laget…
* * *
Henke har i sanning fått visa klassen.
Fan, när de satsar framåt, Sharks, vilket satans tryck det blir i offensiv zon då.
* * *
Däremot ser jag inte längre att nån formar hajgap med händerna.
Det var ju nästan det allra coolaste 1995.
* * *
Ja, vad tror ni? Överlever Rangers? Om Sharks kan veva igång som de gjort i några sistaperioder under hösten, då är det risk att det blir för Renney som för Quint – det spelar ingen roll hur man många livbojar han nitar  fast i fiskjäveln. Han kommer att dra med sig Orca/Rangers ner i djupet i alla fall.
När jag återkommer med Kalifornien-trippens sista rapport, nån gång under förmiddagen, vet vi.

Ja, jag vet ju inte säkert, men det är väl ingen djärv gissning att Renney innan den här matchen predikade det oerhört viktiga i att inte ta onödiga utvisningar mot the hungry beast.
Och redan efter tre och en halv minut har man två gubbar i den trånga fängelseburen…
Morsning korsning.
Strax därefter står det 2-0 och det känns som att gästerna från Östkusten befinner sig i samma läge som kapten Quint när Orca – båten, den som borde varit större –  slutligen kapsejsar  i första ”Hajen”-filmen…
* * *
The Shark Tank lever i sanning upp till sitt rykte.
Det här är nåt HELT annat än de sövande dödsmässorna nere i södra delen av delstaten.
Fullsatt, högljutt, fullt av inlevelse…oh yeah, så här ska det vara på hockey,
* * *
Men på något sätt lyckas Zherdev alltså få in en fin reducering i numerärt underläge.
Så Rangers var alltså  inte Quint.
Snarare Matt Hopper –  Richard Dreyfuss-karaktären  alla trodde hade dött, men som sedan helt plötsligt dök upp igen..
* * *
De har zeppelinare här också – givetvis formade som hajar.
Jag har aldrig sett några coolare grejor flyga.
* * *
Det är ingenting annat än skrämmande när hemmalaget får powerplay och de kör temat från just ”Hajen” till jumbotron-bilder av fenor som kretsar runt en brygga…
* * *
Begåvat av Renney att ta en timeout redan efter fem minuter.
Sedan dess har Rangers, faktiskt, spelat riktigt bra.
* * *
Introt är inte dumt det heller.
Ja, ni vet – spelarna kommer verkligen instörtande genom ett hajgap.
Ser för jävla fräckt ut i verkligheten.
* * *
Zherdev ser överhuvudtaget ut att trivas på den här isen.
* * *
Däremot ser den hej-maskot som kommer nersinglande från taket alldeles för snäll ut.
* * *
Huruvida jag gillar killen som tagit med en trumma och sitter bankar på borta i ena hörnet har jag inte bestämt mig för ännu.
* * *
De kör alltså, i brist på utrymme, Long Island-stilen här.
Drottningen får sitta på en stol vid spelargången – mitt emot lagkamraterna.
Knäppt.
* * *
Nu åker vi igen, håll i er.

Minns ni scenen från ”Plutonen” när det drar ihop sig till slutgiltig uppgörelse med Vietcong och King, spelad av den formidable Keith David, har onda aningar?
– I can sense it…the beast is hungry tonight, säger han oroligt.
Jag har samma känsla här i San Jose.
Efter två raka bortaförluster, inklusive förnedrande 0-6 mot värsta fienden, är hajarna från Silicon Valley direkt rovlystna.
Rangers får fanimig se till att vara vakna redan från start.
Annars kan de vara lika tillintetgjorda som Charlie Sheens stackars pluton framåt gryningen.
* * *
Sharks morgonvärmer i tröjor med siffrorna  på ryggen utformade som julgranar.
Ser rätt corny ut, om ni frågar mig.
– Men så gör de alltid här, berättar Douglas Murray.
– Vid varje högtid, må det vara St. Patricks eller thanksgiving, får vi sätta på oss specialdesignade träningströjor, Sen säljs de under matchen.
* * *
I Shark Tank har jag faktiskt varit förut.
Men det är 14 år sedan.
Jag och Jonas Berggren – nej, verkligen inte Ace of Base-mannen; den formidabla stockholmsfotografen – var i trakten för att göra ett reportage om nattlivet i Silicon Valley åt kortlivade tekniktidningen Hallå och passade givetvis på att se Shark, som hade Winnipeg Jets på besök.
Det jag minns tydligast är att Arto Blomsten lirade med Jets, att Johan Garpenlöv gjorde en av sina sista matcher i San Jose och att vi blev duktigt  dragna på plastmuggs-budweiser.
* * *
Rob Blake, Dan Boyle, Brad Lukowich och Christian Erhoff sitter på rad i Sharks intima och, för stunden, uppsluppna omklädningsrum
Det är en nästan provokativt imponerande syn.
* * *
– Du, ropar Murray, innan jag lämnar hans plats mitt emot The Big Four, hälsa Fredde att han ska se upp ikväll.
Sen flinar han stort.
Ojoj, Quadzilla…
* * *
Tidningsreportrarna från New York har alltså deserterat, men tv- och radiofolket är fortfarande med oss och Dave Maloney, radioexperten, verkar ångra att han inte följt Brooks och Zipay hem till östkusten.
– Kolla, säger han och pekar mot en avsats högst upp i taket, där ska vi sitta ikväll.
Den gamle storbacken ser riktigt skakad ut.
* * *
Man får ju säga att folket i HP Pavilion – som Shark Tank ju egentligen heter – tar bra vara på hajtemat.

Till och med stolsraderna går i haj-färger alltså.

Och på zambonin sitter en hajfena…
* * *
Fast Freddy grimaserar åt hälsningen från Murray.
– Det värsta är att det inte är ett skämt. Jag har fått rätt många kyssar av honom genom åren..
* * *
Så vad var det som hände i Detroit i torsdags?
– Vi kan nog komma upp med tusen bortförklaringar, men sanningen är att vi gjorde en skitmatch. Punkt och slut, säger Douglas.
Den biffige stockholmaren är en no nonsense-person även utanför isen…
* * *
Larry Brooks har en fin blänkare om alla tiders svenska Rangers i blaskan idag.
Hans All star swedish Rangers-team:
Henrik Lundqvist- Ulf Samuelsson-Kjell Samuelsson-Anders Hedberg-Ulf Nilsson-Markus Näslund.
Men Pär Djoos då…?
Artikeln finns här.
* * *
Mest uppsluppen av alla hajar är Lukowich.
Han sjunger Mariah Carey-sånger med en PR-man efter morgonträningen.
– I can’t live without yoooouuu, ylar backbjässen.
Det är tur att han är bättre på hockey än sång, kan man konstatera.
* * *
I en annan spalt går Brooks riktigt hårt åt Sather, Redden och Kalinin.
* * *
Quadzilla har moteld om Murray blir för besvärlig.
– Jag får väl runda honom. Det har jag gjort några gånger tidigare, säger han i ett försök att gaska upp sig inför de stundande övergreppen…
* * *
Jeremy Roenick är skadad och kommer inte spela på veckor, men han är ändå med på morgonvärmningen, i träningsoverall.
Jag tror det säger nåt om sammanhållningen och stämningen i San Jose.
* * *
Bortalagets omklädningsrum i The Shark Tank brukade tydligen vara ligans sunkigaste, men de har byggt om.
– Ja, det var en stor överraskning. Jag blev mycket glad, säger språkröret Shoestring, som ju under tiden i Phoenix hade Sharks som divisionskonkurrent och var stammis i den här arenan.
* * *
Rätt skönt att man inte var hemma och åkte ner till Philly för matinén mellan Flyers och Caps idag.
Det hade varit omöjligt att dra en enda stavelse ur Bäckis.
Nån som såg och kan förklara?
* * *
Ryan Callahan är så ivrig att komma ut till morgonvärmningen att han inte ens låter zamboni-gubben göra färdig sitt jobb; han lägger sig och stretchar på den enda uppspolade strippen.
Förhoppningsvis kan det tolkas som att gör en kanonmatch ikväll.
* * *
Bloggen glömmer hela tiden att köpa rakhyvel när han är ut på stan och ser nu ut som en gammaldags västkustrockare.
Han ber alla inblandade om ursäkt för det.
* * *
Sist ut på morgonisen är Henke – och flinande medspelare möter genom att slå klubbaden  i isen
Lundqvist rycker på axlarna och gestikulerar mot klockan, som mycket riktigt slår exakt 11.30 när han baxar sig in genom båsgrinden.
* * *
Mitt bland Rangers-fansen som väntar på bortabussen utanför spelarentrén står en förvirrad man i Devils-tröja
– Nu har du väl kommit fel, kan jag inte låta bli att påpeka.
Han skrattar och berättar att han egentligen är Sharks-fan, men älskar Scott Gomez och hyllar honom på det här sättet idag.
Hockeyfans är bra underliga.
* * *
Murray har förresten tänkt sätta säsongens första puck ikväll.
– Det vore ju väldigt gött att få göra det mot Henke, skrockar han.
* * *
Ni undrar förstås vad Big Joe Thornton vill ha i julklapp?
Jag kan berätta:
En surfingbräda.
– Jag kan i och för sig inte surfa, men när jag nu bor i Kalifornien tycker jag att jag borde lära mig och därför önskar jag mig en sån, säger han glatt till en kvinnlig tv-reporter.
* * *
Henke törs inte lova att han inte kommer släppa in några strumprullare från Dogge, men ”jag hoppas han får fortsätta drömma”.
I övrigt påstår Lundqvist att han inte förbereder sig på nåt annat vis än vanligt bara för att det är dokumenterat bra motstånd.
– Nej, jag fokuserar som vanligt. Det är bara att komma ihåg att de är bra i numerära överlägen, säger han.
Men jag tycker jag hör något mer i rösten…
* * *
Nu jävlar, Gonäs-Jonas har gjort mål – sitt allra första i NHL.
Bloggen jublar!
* * *
Man kunde ju tro att närheten till Silicon Valley skulle vara garant för klanderfri teknik i den här hallen, men den vanliga uppkopplingen fungerar inte alls.
Därmed får jag förlita mig på den mobila – och den är inte helt pålitlig den heller.
Så risken finns att det blir segt – och kanske rent av långa sändningsuppehåll – i natt. Sorry i så fall.
* * *
Och som o det inte vore nog med Frögga – Lilja har också gjort mål!
Det är en gyllene kväll för bloggens favoritbackar.
Så naturligtvis kommer även Murray att slå till…
* * *
Såg inte bra ut med Alfie där. Varför måste just han åka på så fula smällar jämnt?
* * *
Den där fula, ill-gula Best Buy-loggan på isen i Shark Tank har alltid irriterat mig på tv-sändningarna och ja, den är lika anskrämlig i verkligheten.
* * *
Det är inte bara Dave Maloney som kan få problem med höjdfobier ikväll, inser jag när jag kliver ut på pressläktaren.
Den är placerade så högt att jag, precis som i gamla Devils-hallen, skulle behöva två syrgastuber och en sherpa.
* * *
Efter två sega kvällar i LA, och en okej i Anaheim, ska det bli kul att se vad Shark Tank går för.
Vad jag hört är det duktigt tryck här inne – i synnerhet lördagskvällar – och det finns redan, just som uppvärmningen ska börja, bra elektricitet i luften.
* * *
Tippa vet jag inte om jag vågar.
The beast is hungry, som sagt.
Men om Rangers kan stå emot i början…nä, det här går inte.
5-2 blir det.
* * *
Blev ohyggligt långt det här. Men så är det när man har kul – och ni har ju lite att plöja innan nedsläpp.
Om gud och tekniken vill återkommer jag i periodpaus 1..

Ja, The California Christmas Tour fortsätter.
Klockan är strax efter midnatt fredag kväll och bloggen har just checkat in på hotell i downtown San Jose.
Så nu vet ni det.
Har ni ingenting annat för er framåt halv fem kommande natt är det bara att hänga med på bloggfestival från The Sharktank.
* * *
Micke, och andra som är intresserade av bilderna Höken tog från Garden-logen förra lördagen…han nås på:
pontus.hook@aftonbladet.se
* * *
Både Brooks och Zipay har flugit hem till New York; herrarna – och deras hårt ansatta redaktörer – pallade inte att gå och vänta i två dagar på nästa match.
Så Biffen är last man standing nu…
* * *
Senators förefaller, som väntat, ha varit chanslösa mot Devils.
Nu är det väl inget vågat tips att Hartsburg får sparken efter jul.
I så fall får vi hoppas att Bryan Murray inte anställer sig själv som coach igen utan ringer Tortorella.
Han skulle nog  kunna skrämma liv i Spezza och Heatly.
* * *
Ja, Per, lite magsur var han kanske, Brooks.
Men rolig också.
Särskilt i passagen om att det inte var nu Rangers sumpade Sudden, utan 1 juli när Sather hade ”den värsta dagen på marknaden sedan folk hoppade ut genom fönstren 1929”.
* * *
Är det förresten inte onödigt många som heter just Murray på management-nivå i NHL?
* * *
Yours truly kommer onödigt sent till norra Kalifornien, men när jag bokade resan hit – ett icke planerat extranummer – var det inte klart med Sudden ännu och jag vågade inte åka nånstans förrän efter papperstidningens deadline.
Men istället för nyhetsjakt blev det nu en dag av planlöst bilåkande i Hollywood.
Sämre sysselsättningar går dock att tänka sig, i synnerhet med en Jackson Browne-best-of i cd-maskinen.
* * *
Sami Salo har brutit ett revben.
Är han tidernas mest skadade spelare, jag bara undrar.
* * *
Det är inte alltid lätt att gå i mina skor, det ska ni inte inbilla er.
Häromdagen hade jag, som någon kanske såg, en stor intervju med Bäckis i blaskan.
Well, till den hade nån redigerare i Stockholm gjort en USA-karta – och placerat den unge gästriken i delstaten Washington.
Alltså i Seattle-trakten, högst upp i nordväst.
Nu regnar det in mail om att jag är en idiot som inte kan geografi och inte vet att DC ligger där det ligger.
Suck.
Och suck igen.
* * *
Även Rangers var kvar i LA ändå till idag.
De till och med tränade  i Kings träningshall i El Segundo under förmiddagen och flög först därefter upp hit.
Igår hade de ledig dag och det enda jag vet om den är  att några av dem hade den goda smaken att äta middag på restaurangen Boa i West Hollywood.
* * *
Alltså…jag åker till DC och ser Caps åtminstone fyra-fem gånger per säsong – och jag är medveten om att jag inte tar mig över hela kontinenten vid de tillfällena…
* * *
Nu, när ni har förmiddag hemma gamla Sverige, ska vi gå och lägga oss i San Jose.
Vi hörs igen till natten då, eller hur?

Så var den sagan slut.
Det blir Canucks.
Det är rätt egendomligt ändå.
Här går man och väntar och spekulerar och är både nervös och frustrerad  i ett halvår – och så plötsligt är allting över.
Beslutet kommer, intervjuer görs, artiklar skrivs, interna bra-jobbat-repliker utbyts och sen är hela vad-ska-han-ta-vägen-affären överstökad.
På nån timme.
* * *
Är jag besviken?
Ja, lite.
Det hade varit otroligt häftigt att se Sudden i Rangers-tröja på Garden – och jag är övertygad om att han lyft mitt favoritlag mot helt nya nivåer.
Men jag har inga synpunkter på beslutet i sig.
Vill han spela hockey i Vancouver så är det väl bara så.
Good luck, säger bloggen.
* * *
Idag är det för övrigt sol i södra Kalifornien.
Såklart.
Vi ska ju åka härifrån nu..
* * *
En sak är säker:
Det ska bli otroligt roligt att få se Mats Sundin spela i ett bra NHL-lag för första gången.
För Canucks är ju redan bra – och blir nu ett obönhörligt powerhouse i väst.
Watch it, rödvingar och hajar.
* * *
Det där med Språkröret var inte bara en spontan lustighet, får vi veta idag.
När jag söker Henke med sms svarar han först:
”Äh, prata med Birger Schlaug…”.
???
Det visar sig att Lundqvist och Näslund kallar Quadzilla för Språkröret on a regular basis – för att han alltid pratar så mycket oss i den svenska medialigan.
Well, jag skulle vilja påstå att Lundqvist själv pratar med oss rätt mycket, han med.
Så om Shoestring är Birger Schlaug kan ju han få vara Åsa Domeij.
* * *
Det kommer förstås att heta att pengarna inte betydde så mycket, men det är mest bröl.
Som jag var inne på redan i intervjun i lördags…inte ens Sundin lämnar flera miljoner på bordet.
* * *
Jag har förstås ingen hockey utifrån kontinenten på min hotell-tv i West Hollywood – här är hunddressyr större än Wings-Sharks – så jag kan inte se höstens match, men det verkar som att Red Wings har samlat sig till en tung insats ikväll.
Kan ni som ser berätta mer? Hdw? Kom igen.
* * *
21 februari blir ett datum att ringa in i almanackan.
Då är det Maple Leafs mot Canucks.
I Toronto.
Ojvoj.
* * *
Då är det väl bara att ladda för nästa race då.
Var hamnar Peter Forsberg…?
Vi höres.