2-1 efter första alltså.
Och det spelas i alla fall bitvis så pass underhållande hockey att en bakfull Rangers-sympatisör nästa rycks upp ur sin koma.
Riktigt så här fort brukar det inte gå när Rangers är på isen…
* * *
Men alltså…Blåskjortorna lyckas med konststycket att släppa in ytterligare ett mål i powerplay.
Det börjar ju bli parodi.
Vore jag motståndarcoach skulle jag beordra regelbrott hela tiden. Det är ju när de har numerärt överläge Rangers blir riktigt sårbara.
* * *
Glen Sather tar en rejäl, flottig skopa ur popcorn-maskinen när jag är framme och nyper åt mig lite mer kaffe.
Sen sätter han sig i sin lyxbox, precis ovanför pressläktaren, och kastar popcorn på murvlarna nedanför.
En sån rackare, som Bengt Grive skulle sagt.
* * *
Räkna med returfajt mellan Orr och Rupp.
Colton lär inte acceptera att han fick en sån omgång.
* * *
Det börjar bli riktigt bra ordning på musikvalen här ute.
Vi får höra både The Strokes och The Knack i första.
Fast när de spelar Mitch Ryders ”Devil in a blue dress” blir det väl lite konstigt?
* * *
–Heeeeeenrik, skriker Devils-fansen efter PP-målet.
Hämnden är ljuv.
* * *
MG, riktigt så lustig är jag inte.
* * *
Apropå coola namn ligger  just Michael Rupp inte särskilt högt upp på listan.
Som mas vill man ju bara sätta ett P före efternamnet.
* * *
Om Devils första mål är en pinsam Rangers-olycka får man väl säga att det andra är desto mer elegant.
Kolla Rangers, så spelar man powerplay.
* * *
Precis som förra gången han fajtades slänger Voros ena armbågsskyddet i isen när han är klar.
Vad är dealen med det?
* * *
Har samma Janis Joplin-mistlur som vanligt precis nedanför mig.
Hon låter nåt alldeles för jävligt även när man är frisk. Ikväll känns hennes stämband som tortyrredskap.
* * *
Kul att Renney ger Shoestring chansen att spela i en kedja med offensiva uppgifter.
På tiden, det.
* * *
Ett annat inte helt lyckat namn:
Tommy Plasko.
En av Devils heter så, står det i programmet.
* * *
Det är riktigt bra fart på Näslund-Zherdev-Gomez-kedjan.
Hoppas Renney inser att de ska spela ihop även om det råkar bli förlust ikväll.
* * *
Showtime igen.
På återseende i nästa paus.

Idag blir det lite darrigt.
Inte på isen kanske, även om det säkert är möjligt det med.
Men här, hos mig, i bloggen.
Jag råkar nämligen vara ledig från den vanliga bevakningen och levde därför rövare på byn igår natt.
Så, ja, ni fattar.
Såna gånger brukar hamrandet på tangenterna bli segt, stavfelen många och tankeverksamheten långsam.
Ni får alltså försöka ha överseende om jag skriver sämre och kortare än vanligt.
* * *
Har några halvstökiga Devils-fans med mig i vagnen på NJ-Transit-tåget över – eller snarare under – Hudson-floden.
De smyger med ölflaskor, rapar högt och gapar om att det äntligen är dags att krossa ”the jerks” från Manhattan.
Det är många Devils-kretsar som har vittring på blod ikväll…
* * *
Henke är, som väntat, tillbaka i Rangers-kassen i natt.
Taggad.
– Ja, jag gillar att spela i de här slagen om New York, berättade han under ett kort telefonsamtal igår.
– Det är speciella matcher vi väldigt, väldigt gärna vill vinna.
Och tro mig, han lät övertygande.
* * *
Även utanför The Rock märks det att det är fredagskväll – och att Devils-fansen vill ta den mest åtråvärda skalpen.
– Let’s go Devils, skrålar de så till och med uteliggarna borta på Penn Station rycker till.
Är vår kommentator Per inblandad?
* * *
Eken har slutat svara i telefon, så jag vet inte om han ska hit eller inte, den gamle gynnaren.
* * *
Några kommentarer från Devils omklädningsrum, rätt enkla att tolka, de också.
Scott Clemmensen:
– Vår stora rival kommer till stan. Det blir väldigt roligt.
Zach Parise:
– Alla vet hur stor match det här är.
Patrik Elias:
– Nu är det dags att slå dem
* * *
Rangers målvaktscoach Benoit Allaire sitter och talar franska med en fellow kanadick vid samma pressrumsbord som bloggen.
När några andra bekanta slår sig ner meddelar han att det är franska som gäller vid vårt bord.
Sen tittar han på bloggen, gör en kort paus och säger:
– Eller svenska.
Det tycker bloggen är rätt kul.
* * *
Sedvanligt buttre Devils-coachen Brent Sutter vill dock inte alls gå med på att det är nåt speciellt med att möta Rangers.
– De är som vilken annan divisionskonkurrent som helst, muttrar han i Star Ledger.
NHL:s egen Dan Hobér har talat.
* * *
FivePoints, varje anständig människa ser förstås till att skaffa Sopranos-boxen.
Och jag kan meddela att den är särskilt rolig att ha som uppvärmning inför resor hit ut.
Det är Paulie Walnuts-land, detta.
* * *
På pressläktarschemat har Devils-folket blandat ihop mig och – Eken.
Jag står ut med mycket, men nu jävlar…
* * *
Apropå namndebatten som puttrar på låg värme i kommentatorsspåret vill jag ha sagt att jag tycker Salvador Bryce låter väldigt tufft.
Vad det lider ska vi förresten vrida upp värmen i den debatten.
* * *
I Journal News berättas att Tom Renney under veckan ständigt påmint sina spelare att de ska ”gå på mål”.
Tänka sig.
Har han sagt åt dem att de ska knyta skridskorna också?
* * *
– Fuck, säger Sam Rosen han när han håller på att tappa ett fat med småkakor som tydligen ska med upp i kommentatorsboxen.
Jag tycker alltid det är lika chockerande att höra tv-profiler svära.
* * *
Fast jag svär jag med.
Hör här bara:
Fy fan, jag ska aldrig mer dricka.
* * *
Scott Gomez lär bli utbuad ikväll igen, men han låter inte en sån petitess hindra honom från att glädjas åt forne lagkamraten Scott Clemmensens framgångar.
– Han är en av de skönaste snubbar jag spelat med. Det är otroligt roligt att det går så bra för honom, säger Herr storsint till lokalpressen.
Då kan ju ”Clemmer” tacka genom att släppa in ett ”Gomer”-skott ikväll, tycker man.
* * *
Det hade jag nästan glömt:
Albelin.
Försöken att spåra honom förnyas naturligtvis kväll.
* * *
Det måste vara coolt att vara Rich Chere, som sitter alldeles intill yours truly.
Han jobbar nämligen på Star Ledger – tidningen Tony Soprano hämtar nere på garageuppfarten varje morgon
* * *
Jodå, det är gott om blå jerseys på The Rock-läktarna också.
Här kan bli åka av.
* * *
 Sudden är på ingång till New York, men den här matchen ser han inte.
Och det har jag full förståelse för.
Om man nu bara har en fredagskväll på Manhattan  finns det roligare saker att göra än att åka ut till Newark.
Men han får passa sig.
Det kan så lätt sluta som det gjort för mig idag…
* * *
Fick en bestämd känsla av att Fast Freddy Quadzilla såg riktigt inspirerad ut på värmningen.
Bara så ni vet.
* * *
Förra gången jag satt på den stol i vilken jag nu åter sänkt ner min stora röv ekade Rangers-ramsorna här inne – det var ju den underbara vårkväll när blåskjortorna slog ut Devils ur slutspelet.
Lev på minnet, Rangers-fans.
Ikväll blir det ingen bortatriumf.
Allt, utom möjligen traditionens påstådd makt, talar för att Devils äntligen får vinna en strid i det stora slaget om New York igen.
4-1, lyder mitt tips.
Nästa rapport kommer i första paus.

Det blir 3-1 till sist, sedan wild horse Ovie smaskat in sista i tom kasse.
Det trodde jag nog inte.
Ett Boston som får reducera ett 2-0-underläge med någon minut innan andra pausvilan brukar bli svåra att dansa med i slutperioden.
Men som en go och gla’ Boudreau konstaterade på sin presskonferens efteråt:
– Vi spelade väldigt bra i första halvan av tredje perioden och såg till att de aldrig fick till stånd det tryck de önskade.
Just.
Caps är inte bara bra på vilda västern-attack i offensiv zon.
De kan spela smart och tajt och säkert också.
* * *
Sorry, Styrman Tom.
Det är visserligen nära till kaffekannan på den här pressläktaren, men du hade definitivt fått ett påhugg om du gett dig tillkänna
* * *
Bäckis instämmer i Johnson-hyllningarna.
– Ja, han höll ju rena Markström-klassen, flinar han och vrider ett par liter svett ur sina återigen långa lockar
Nu ska vi väl inte ta i…
* * *
Det tar så lång tid inne i Caps vardagsrumsliknande kabyss att jag aldrig hinner på Pebben.
Synd det.
Det snus jag fått med dig till DC håller på att ta slut.
* * *
Tror aldrig jag sett Nyllet sitta kvar i det yttre omklädningsrummet och gona sig så länge
Han brukar stå i duschen innan slutsignalen ljudit klart.
Men nu vill han prata Rangers och Henke och höra de senaste ryktena om Sudden.
När man frågar om ryktena som gått om herrn själv får man dock bara ett litet flin till svar.
– Jag har inget hört, skrockar han.
* * *
Dallas har haft möte om Avery idag, men ingen läcker om vad som blivit sagt.
Däremot rapporterar utmärkta Fort Worth Star-Telegram att Brett Hull sitter löst som GM efter den här sorglustiga affären.
Det är ju inte konstigare än att Tony Blundetto satt löst i ”Sopranos” efter sitt Billy Leotardo-fiasko..
* * *
I jakten på Pebben rundar jag ett hörn väl snabbt och håller på att krocka med Chara, vad jag förstår siste man ut till bussen.
Och fuck, man får ju fan omvänd svindel av att titta upp på karln.
* * *
De är som sagt inte så många, men under slutminuterna lyckas Verizon-publiken komma upp i imponerande decibel-tal.
Jag längtar redan efter att komma hit i vår igen, när det är på riktigt allvar och det sitter en gaphals på varje säta.
* * *
Går nästan in i Brashear också, i Caps-rummet.
Då får jag väl inte svindel precis, men likafullt rätt omskakad.
* * *
Förstår jag FivePoints och Per rätt får Rangers en del att bita i på fredag.
Å andra sidan, som Renney brukar säga, Devils tar alltid fram det bästa hos Blueshirts.
Jag kan för övrigt glädja herrarna med att den planerade resan i början av helgen blivit inställd, så om allt går som det ska begår bloggen säsongspremiär i The Rock på fredag kväll.
* * *
När jag står och pratar med Bäckis går Ovetjkin, som gjort en intervju alldeles intill, förbi och ger sin svenske kompis en vänlig liten armbåge i ryggen.
Ah, boys…
* * *
Nu hade ju bloggen bespetsat sig på en sittning på Old Ebbitts, men det blir det inget med.
För mycket måste randas och ligga klart på redaktionen i Stockholm när gryningen…ja, randas.
Livet är hårt.
Morsning korsning från DC, vi hörs inom kort.

2-1 nu.
Och det enda tråkiga här i Chinatown är att det redan gått två perioder.
Den här matchen fick gärna pågå till i morgon, så rolig är den att titta på.
* * *
”Y.M.C.A” är en sak, men den där fågeldans-sången…där går väl anständigheten gräns ändå.
Vore jag Caps-spelare skulle jag strejka efter såna musikval.
* * *
Sa ju det.
Om Nyllet.
Han får visserligen ingen assist på Girouxs 2-0-mål, för pucken hinner nå ytterligare några medspelare innan den går in, men det är Nyllets passning tvärsigenom offensiv zon hela chansen bottnar i.
* * *
Varför var de aldrig här i tv-serien ”Vita huset”?
Rob Lowe, som kan sin hockey, borde ha tvingat fram en Capitals-scen.
* * *
I den här perioden får  Johnson, helt spontant,  standning ovations.
Och det med all rätt.
Han är alldeles overklig emellanåt och kommer att ge de som jobbar med highlights en del att göra.
* * *
Nej, Andrew. Efter första stod det 1-0. Sedan blev det 2-0 4.52 in i andra. Och nu är det 2-1. Tror du att jag är full?
* * *
Så vad är dealen med Gomez och Kovaltjuk?
Ser att de har en till sammanstötning i slutet av perioden.
* * *
Verizon väntar fortfarande på att Pebben ska snurra upp Johnson.
Under tiden var det ju kul att se att Lucic har duktigt med löd i bössan.
* * *
Han med näverluren har, visar en närbild i jumbotronen, ett långt getskägg a la 1998 också.
Som sagt:
Mora…
* * *
Bäckis får mest istid av alla Caps-forwards ikväll, inklusive Ovie.
Och det är ju inte konstigt. Boudreau har ögon att se med han också.
* * *
Showtime igen.
Slutrapport kommer nog först sedan jag förflyttat mig till hotellet.

1-0 till Caps efter första.
Och det är en so far sylvass Bäckis som gör målet.
Så vill en svensk murvel på besök i huvudstaden bli mottagen!
* * *
Stämningsmässigt…nja, jag vet inte.
De som är här för bra liv, det ska icke förnekas.
Men de är inte så många som de borde vara. Det gapar stolar tomma på varenda sektion. Har DC-publiken redan glömt vad det är för pärlor de har i sitt hockeylag?
* * *
Precis som väntat spelas det rena drömhockeyn på den här isen ikväll.
Det skummar av kreativitet i båda lagen och varje gång de kommer in i anfallszon inte bara känns det som att nåt ska hända – det gör det också.
Eller också det bara jag som är svältfödd efter alltför många Xanax-substitut på Garden.
Enda gången jag känner mig hemma är när Boston kommer loss i ett friläge i numerärt underläge…
* * *
Varför stavar Shaone Morrisonn sitt efternamn så?
Med två n på slutet?
Det är en styggelse.
* * *
Det är ju inte bara det att Bäckis nätar. Han skapar två och ett halvt kanonläge till.
Pojken är hetare än lava i kväll.
* * *
Förnamnet, Shaone, håller inte precis Mario Kempes-klass det heller.
* * *
”Y.M.C.A”.
Det var inte igår man hörde den i en hockeyhall.
Men inte mig emot.
Jag blir alltid glad av gamla bög-anthems!
* * *
Lysande kommentar, Thomas P. Det kan man kalla klassiskt namn.
* * *
Man förstår Brent Johnson får ont efter uppvisningen på Bergerons och Kobasews dubbelchans.
Det kan vara det hårigaste jag sett i räddningsväg den här säsongen.
* * *
 Verizon-institutionen som leder ramsorna med nåt slags näverlur, han känns ändå som att han hör hemma i Mora – inte vid en NHL-rink.
* * *
Johnson – som presenteras med det klassiska Carson-ropet ”Heeeer’s Joooohnny” – gör ytterligare en serie grymma räddningar
Den konkurrensen hade Theodore inte räknat med när han skrev på i somras…
* * *
Snart kommer Nyllet att börja trolla också. Bara han får lite mer istid. Kom igen Boudreau, du vet ju vad han kan…
* * *
Okej, ska ha kaffe nu. Nästa paus , då hörs vi igen.

It’s a long walk to DC, som Staple Singers sjöng.
Så jag tog tåget istället. Och nu är jag här.
För att se den presumtiva kanonmatchen mellan Capitals och Bruins.
Erkänn att ni blir lite överraskade?
Nå, på allmän begäran har jag, med mästerfotografens precision, dokumenterat min lilla dag.
Here we go.

Dator, kaffe och Laul-artikel på tåget.

Downtown Philapdelphia. Ska Sudden bo här?

Union Station i DC. Fin tågstation det.

Hotellrumsblues.

Den coola entrén till Verizon Center…

Den bunker som kallas pressrum här.

Den nordamerikanska hockeyjournalisternas heliga graal. Popcorn-maskinen!

Fast de söliga murvlarna behöver såna här uppmaningar

Lilla ackrediteringen

Och så har vi utsikten från pressläktaren
* * *
TV-stjärnan Bob Schieffer är med på tåget.
Det säger antagligen inte er så mycket, men han är en av de stora legendarerna på CBS News och jag får  behärska mig för att inte gå fram och be om en autograf.
* * *
Som sagt:
Det här, en match-up mellan östra konferensens etta och trea,  har ju alla möjligheter att bli exceptionellt sevärt.
Boston har varit en östversion av San Jose senaste månaden  och Washington ser i alla fall glimtvis ut att vara på väg mot formen i våras.
Dessutom spelar båda lagen underbart offensiv hockey.
Hoppas ni har möjlighet att hänga med via några länkar eller så.
* * *
Har inte ätit mer än frukost, men backstage-maten i Washington är så omtalat förfärlig att inte ens Eken vill käka här. Och det kan jag försäkra – jag går hellre hungrig än stoppar i mig nåt som Eken finner svårt att äta.
* * *
Tittar man på skadelistan påminner Caps just nu mer om en Irak-pluton än ett hockeylag.
Tio man – två hela femmor – är borta med mer eller mindre allvarliga åkommor.
Semin, Tyler Sloan och den eminente Mike Green har alla tränat på slutet och det finns en liten chans att åtminstone nån av dem gör comeback ikväll.
Vill nog till det.
* * *
Jag ser ju inga andra fajter här, så jag ber er allra ödmjukast att då och då lämna nån liten rapport från möten som Detroit-Calgary, Atlanta-Rangers och Jersey-Pittsburgh (Per och Fivepoints, det blir er exklusiva uppgift…).
* * *
Det allra mest hotfulla med Boston just nu är ju att Pebben börjat göra mål.
Ja, säsongens första, mot Tampa, satt visserligen i tom kasse, men vänta bara.
Det var nog just det storsnusarn från Kungälv behövde…
* * *
En lokal tv-kommentator kommer fram och frågar om jag är från Boston.
– Nej, från Sverige, svarar jag.
– Ännu bättre. Då kan du hjälpa mig med uttalet på det här namnet. Hur säger man, stönar han lättat och pekar på Petteri Nokelainens namn i matchprogrammet.
Det är i såna lägen mer sofistikerade practical jokers tar chansen…
Hur festligt  vore det inte om tv-publiken i Washington-området ikväll fick höra att Potteri Nukklajne spelar i Boston.
Men jag är för väluppfostrad och säger som det är (tror jag…).
* * *
Dennis Wideman ser grym ut även när Bruins värmer med fotboll i korridoren utanför omklädningsrummet.
* * *
Jag kan inte se någon loge värdig en president i den här betonglådan.
Det måste de ju fixa.
Obama ska såklart se Bäckis in action.
* * *
Washington Post har en rätt underbar stänkare om Caps-rookien Karl Alzner idag.
Han visar sig vara ett av de mest skrockfulla original som åkt i ett par skridskor.
Hör bara:
Han måste under uppvärmningen knacka klubban i isen exakt 88 gånger.
Han syr (!)  sina baseboll-kepor – för att de ger tur.
Och så har han ett eget good luck-recept på smoothies.
Bäst av allt är dock att han inte använder ordet ”fuck” – det vanligaste inslaget i  hockeyspelar-vokabulären.
Nej, inte av religiösa skäl. Unge Karl råkade bara ge det nyårslöftet när han gick i åttan – och det har han fortsätta hålla.
Så vad säger han när blir förbannad?
– Han säger ”Frick”, berättar rumskamraten Sean Collins.
Plötsligt framstår ju Tommy Söderström som helt ordinär…
* * *
Helt otippat har de till den här säsongen fått ordning på uppkopplingen i Verizon.
Men så har de ändrat inställningar också.
Användarnamnet är numer ”Capitals” och lösenordet – ”Alex8”.
Stiligt, va?
Och jag bjuder på den informationen ifall ni nånsin befinner er i Washingtons Chinatown och behöver norpa lite nät…
* * *
Om Rangers gör en ny plattmatch nere i Georgia, då bör Tom Renney få lite problem med nattsömnen. Det är många i USA som förlorar jobbet just nu, liksom.
* * *
När vi var här i våras – med Dalarnas Leif Silbersky, honom minns ni väl? – var Verizon en kokande vulkan.
Så kul lär det inte bli ikväll, men Bäckis påstår att stämningen fortfarande är högre än genomsnittet och honom utgår jag från att man kan lita på.
Trots att han kommer från Gävle…
* * *
Jaha, Semin och Sloan är i alla fall med på uppvärmningen.
Då är oddsen aningen utjämnade.
* * *
Ni kan upplägget:
Första pausen.
Då återvänder bloggen.

Patrik Berglund alltså.
Det är my kind of snubbe.
I natt, mot Nashville,  gjorde han ett mål och en assist – för tredje matchen i rad.
Och vi har att göra med en 20-årig som ifjol spelade med Västerås och följaktligen gick direkt från Allsvenskan till NHL – utan att passera Elitserien.
Det är ju rent absurt, varken mer eller mindre.
Men den unge bluesmannen imponerar inte bara innanför sargerna.
Jag talade med honom på telefon efter matchen i natt och fick precis samma intryck som vid ett liknande samtal i början av säsongen.
Han är osedvanligt mogen 20-åring; självsäker utan att vara det minsta dryg,  full av självinsikt och dessutom vältalig på ett sätt som män i samma ålder faktiskt aldrig är. ”Bulan” förklarar rakt och enkelt vad han tycker och tänker – utan att någonsin hemfalla åt de vanliga klyschorna.
Vi har en sann stjärna i vardande i Berglund, på alla sätt och vis.
* * *
Det börjar dra ihop sig i Sudden-rysaren, men räkna inte med ha all nödvändig information redan om en vecka.
Vad som är sagt är att Team Sundin till på måndag ska ha vaskat fram en lista på de tre-fyra klubbalternativ som känns intressantast – och sen tar dom det, som det heter, därifrån.
Själv har jag börjat få en känsla av att Anaheim ligger väldigt bra till.
I södra Kalifornien är det, som Mats kunnat konstatera den här hösten, inte dumt att bo.
* * *
Alex Steen ser ut att trivas i St. Louis,  han också.
Han har fått en roligare, mer offensiv roll än han – för det mesta – hade i Toronto och resultatet lät inte vänta på sig.
I natt gjorde han först ett mål. Sedan stod han för ett alldeles fenomenalt förspel till en av Brad Crombreens tre baljor.
Alex behöver verkligen inte ha någon blues över att han blev trejdad.
* * *
 Sudden är i sanning inte den enda det surras om just nu.
I Georgia viskas det till exempel att Thrashers vill byta bort självaste Ilya Kovaltjuk.
Med tanke på att han tjänar 6,3 miljoner dollar per säsong lär det inte bli särskilt lätt, men jag kommer osökt att tänka på Rangers.
Det är ett lag med lika stort behov av en målskytt som bilföretagen i Detroit är av statliga pengar och de har en hel del dökött – delar av det ungdomligt – som man nog skulle  kunna lura på Atlantas intet ont anande GM Don Waddell.
Och Kovaltjuk-Zherdev…det är en kombination som får snålvattnet att skölja över oxeltänderna på vän av hockey.
* * *
Herregud, när Chara får på ett slagskott som det mot Tampa i natt, då är det inte hockey. Det är blitzkrieg.
* * *
Mer i ryktesväg:
Minnesota letar desperat efter forwards.
Om de hittar någon eller några som passar tror tidningen Buffalo News att Kim Johnsson – som blir unrestricted Free Agent nästnästa sommar – hör till de som kan få packa väskan.
Vad säger vår MN Johan då?
* * *
Alfie sportar fortfarande den där hiskliga pröjsarn.
Likafullt avgjorde Florida nattens möte i Scotibank med bara tio sekunder kvar av övertidsperioden.
* * *
Buffalo kan vara till salu, Toronto vill deala Tomas Kaberle, Blues funderar på att sparka Andy Murray och ersätta honom med Carolinas just avskedade coach Peter Laviolette och Brendan Shanahan är på väg till Philadelphia.
Där har ni ytterligare en samling mer eller mindre trovärdiga rykten.
* * *
I morrn, onsdag, beslutar Dallas-ledningen hur man ska göra med Avery.
Det troliga scenariot är att han sätts på waivers och att inget annat lag tar honom. Då väntar, teoretiskt, farmarlagsspel. Stars när enligt uppgift hopp om att han vägrar spela i nån vindpinad håla i Iowa. I så fall lever han inte upp till villkoren i sitt kontrakt och kan sparkas.  Men enligt andra uppgifter är Page Six Sean fast besluten att göra allt som krävs för att behålla de pengar Stars förbundit sig att pröjsa honom.
Problemet är att de AHL-lag som kan bli aktuella vägrar ta emot bråkstaken, varmed bollen återigen hamnar i Stars-ledningens darriga knän.
Troligen slutar hela soppan med att de löser ut honom – och sen får Brett Hull sitta där med dumstrut resten av sin GM-karriär
* * *
Själv är jag förkyld, febrig och så uttråkad att jag sitter här mitt i natten och bloggar.
Men det är bara två dagar tills Sharks har match igen – och deras spel botar garanterat alla åkommor.
 

Gladast i hela Garden efteråt är Miikka Kiprusoff.
Nej, inte för att han hållit nollan – det är ju inte första gången.
Men han får en polkagris julklapp av Varpu.
Jovisst, den fagra finländskan köpte den på IKEA ute i Brooklyn under förmiddagen och medan ”Kipper” baxar av sina skydd smyger hon fram och lämnar över den.
– Nämen, tack, vad fint, säger han (tror jag…) och lyser upp så Phaneuf och  de andra flammorna på bänkarna intill blir alldeles bländade.
* * *
När Rangers släpper in sitt nionde mål i numerärt överläge för säsongen – sämst i ligan är de förstås på  – och matchen dör kommer det en tomteluva flygande över läktaren.
Hur besviken är man då, om man tar av sig tomteluvan och bara slänger iväg den?
Jag tycker det är festligt.
* * *
Keenan håller en spontan presskonferens ute i spelargången, men säger tyvärr inget man behöver skriva hem om.
Det mest anmärkningsvärda att han är ännu mer lik Aftonbladets legendariske Leif-Åke Josefsson än ifjol.
* * *
Har ni några förslag på svenska spelare som borde få polkagrisar av mig?
* * *
Scott Gomez blir nästan lika utbuad som när han besöker Prudential Center…då vet man att det inte varit någon bra kväll.
* * *
Det verkar inte som att Phaneuf blivit alltför knäckt över nidramsorna från läktarhåll.
Han trampar efteråt omkring i sitt svettiga underställ ute i den trånga korridoren utanför omklädningsrummet och visslar och signerar klubbor och ser  tuff ut.
Det är nästan så man förstår Elisha...
* * *
Eftersom han i en reklampaus berättar på jumbotronen att han laddar med Stones inför matcherna tycker jag ju personligen att ”Gomer” är ursäktad.
* * *
I Rangers-rummet är det nästan lika tyst som på södra läktaren på Domnarvsvallen när Brage spelar fotboll.
Men reportrarna radar snabbt upp sig runt Macke, för de har lärt sig:
Han stannar alltid kvar och förklarar sig, vad som än hänt.
* * *
Det är väldigt trist att inte se Nilson och Huselius inne i den uppsluppna Calgary-kabyssen.
För att inte tala om Anders Eriksson.
Av honom fick man ju till och med snus om det skulle vara så.
Men han råkar ju vara utrustad med det starkaste psyket av alla och kämpar tydligen glatt på i AHL.
Så chansen kan ju finnas att vi får höra det klingande Bollnäs-målet chez Flames igen.
* * *
Hinner inte in på Renneys presskonferens, men ser på tv-monitorerna att han ser lite pressad ut.
Hoppas Brooksie och de andra ansätter honom om det ständiga pusslandet med kedjorna.
Det är ju befängt att han efter 30 matcher fortfarande inte satt ihop mer än en checking-line.
* * *
Iginla bara ler och ler. Jag tror inte det finns en lyckligare spelare i hela NHL.
Good for him.
* * *
Det värsta med det här är att Simon jobbar i dörren i morgon och kommer att hålla långa föredrag om Renney och Sather och Drury och Betts och fan och hans mormor varje gång jag råkar gå förbi.
Hundra miljoner på att jag får höra uttrycket ”they can’t score for shit” vid minst tre tillfällen.
* * *
Nu går ridån ner för i natt. Tack för att ni var med, vi ses och hörs i veckan.

Ha, nu kom det.
När speakern meddelade att han hade en assist på Iginlas 0-1-mål mindes Garden-publiken plötsligt att Phaneuf är på isen och började skandera:
– Sloppy seconds! Sloppy seconds! Sloppy seconds!
Etter värre blev det när han drog på sig utvisningen här på slutet.
Bettman får komma hit och stänga av allihop.
* * *
Ja, Calgary har alltså inte mer än nio skott på mål sammanlagt – och två i den här perioden!  – men leder lik förbannat.
Så går det när Rangers backar – med den kriminellt nonchalante Kalinin i spetsen – tycker att Iginla ska få stå ensam som den fulaste killen under damernas framför kassen.
* * *
Ledsen Kmannen, men jag tömde nog lagret av egna Keenan-storys förra säsongen och de jag sitter med på pressläktaren – Eken och Varpu – har inga att komma med.
* * *
Nu har bananflugan dragit.
Han blev väl uttråkad.
* * *
Det enda jag sett av Keenan ikväll är en ljudlös intervju på monitorn här intill.
I den såg det ut som att han skrockade gott.
Jumbotronfolket får zooma in stollen så Garden kommer ihåg honom också.
* * *
Spike Lee har blivit kvar efter basketen och sitter nu nere vid rinken och ser lätt förvirrad ut.
* * *
Man kan ju inte låt bli att värmas i bröstkorgen när Rosie gör en sån formidabel brytning – och blir föremål för dånande jubel.
* * *
Nej, Per, här hörs ingen rasism från läktarhåll. Där går verkligen anständighetens gräns.
* * *
Ser ut som Fast Freddy har svårartat ont ett tag, men han spelar vidare. Quadzilla viker aldrig ner sig.
* * *
1-7 i Chicago…vad händer med Gretzkys pojkar?
* * *
Nu hoppas vi på en mindre sloppy third.
Återkommer med slutrapport när jag kan.

Ser en liten bananfluga surra över flinten på en gråhårig gubbe som sitter på raden framför pressläktaren.
Det är det mest spännande jag har att rapportera från den här snabba, mållösa och i princip helt meningslösa perioden.
* * *
Renney har förstås kastat om i kedjorna igen.
Det är ju fan.
Varför kan Macke, Gomez och Zherdev inte få en ordentlig chans att spela ihop sig nån gång?
* * *
Undrar om bananflugan förstår att han lyckats irra sig in i The world most famooooous arena.
* * *
Harry Potter blir lite nervös när han vid ett tillfälle får pucken i offensiv zon, men annars har han inte varit sämre än gammel-Redden brukar vara.
* * *
Det är riktigt, präktigt söndagskvällssegt på läktarna också.
Några stycken uppe i det vanliga hörnet får efter femton minuter igång en tam ”Let’s go, Rangers”, men i övrigt sitter The Garden faithful och sover.
Man kan ju bara att hoppas att det inte är för många som gör sitt första besök i hallen. De kommer i så fall aldrig tillbaka.
* * *
I en så kallad rapid fire-sekvens på jumbotronen får valda spelare först välja mellan Rocky och Rambo och Henke gör förstås rätt svar:
Rocky.
Sen står det mellan De Niro och Pacino och Näslund väljer De Niro, men det är Drottningen som har rätt svar i den duellen:
Båda.
* * *
Phaneuf har kommit billigt undan, men han blir påtagligt irriterad över något blåtiran Voros åker förbi och säger.
Man kan ju bara gissa vad…
* * *
Inte ens Gris-Olle har lyckats få ur sig nåt mer än ”ah, fuck” på hela perioden.
Då vet man att det är sagg-kväll.
* * *
Nu är bananflugan och tittar nyfiket på en kladdig kaka Eken burit med sig upp från pressrummet med mitt kaffe.
* * *
Låt oss vara hoppfulla:
Det här kan bara bli bättre.
Och så kan jag rapportera om det i nästa paus.
Hörs då.