Verkar som jag skriver för kråkorna i natt. Kommentatorsspåret ekar alldeles tomt. Men man vet aldrig, det kan ju vara någon blyg viol som hänger med utan att vilja ge sig till känna, så jag randar väl på.
* * *
Sa jag nåt om att Rangers inte skulle kunna tappa sin 4-0-ledning?
Well, nu står det 4-2 och Flyers är på väg in i matchen.
Det spelar ingen roll hur mycket den som leder stort pratar om att de inte får slappna av. De slappnar av i alla fall och plötsligt kan allt vara försent.
* * *
Sean Avery show rullar i Nashville. Naturligtvis var det han som vevade värst i det stora tumult som utbröt mellan Stars och Predators i mitten av första perioden – och innan domaren kommit fram till att han skulle få matchstraff hann det härliga praktarslet bråka lite med publiken också.
Ska vi gissa att en och annan otrevlighet om rednecks och hockeyfrillor uttalades?
* * *
Toronto har mindre roligt idag. 1-6 efter två mot lede fi från Montreal…aj, oj.
* * *
Så fort jag zappar över till matchen i Ottawa ser det ut som att Senators har konstant tryck på Red Wings.
Kan det vara så?
Det vill för övrigt till att Detroit, just nu i 2-1-underläge, kommer igen. Snabbt. Två raka förluster i öppningen kommer att skapa oro i otåliga ”Hockeytown”.
* * *
Nästa mål i Wachovia blir avgörande, tror jag.

Hallå, anybody out there i natt?
Själv skulle jag ha varit på Long Island för att spana in Patrik Berglund, men det råkar vara Columbus-helg i USA och varenda hyrbil på hela Manhattan är uthyrd – inklusive den jag och Höken hade bokat för vår resa ut längs Long Island Expressway, visade det sig.
Så nu sitter jag här vid tv:n och zappar som en rastlös tonåring istället.
Ni vet hur det är, man vill koncentrera sig på en match, men när det pågår andra börjar man byta kanal vid varje avblåsning och plötsligt har man inget riktigt fokus på nånting.
Inte blir det mindre förvirrat av att jag har lilla kontors-tv:n inrattad på hockey också…
Nå, det är Rangers-matchen nere i Philly jag sett mest av, främst för att det bara är den jag får in i HD, och man kan konstatera att blkskjortorna är inne i ett stim.
4-0 på Flyers efter en period…det är ju helt förbluffande.
Men allt blir liksom rätt för Rangers nu, även när de egentligen inte briljerar.
Håller det här – och något annat kan jag inte tänka mig – har Rangers fått den bästa starten sedan början av 90-talet.
* * *
Man kanske ska vara glad att det sket sig med Long Island-resa.
Berglund hade nog varit så lagom sugen på att prata med mig efter vad som verkar
bli ett riktigt magplask i den där gamla plåtlådan Islanders kallar hemmarink.
1-4 mot Islanders…inte bra.
* * *
Fast Freddy Shoestring ville inte riktigt gå med på att han var bra igår, men det var han – och nu är han ännu bättre.
Först är han inne och stör stackars Martin Biron när Blair Betts sätter tvåan, sedan prickar han själv in trean via det som kallas köksvägen.
Förträffligt.
* * *
De spelade så hög musik nere i Wachovia att det inte  riktigt gick att få nåt grepp om händelserna via tv, men nog lät det som att Sarah Palin blev utbuad när hon var ut och släppte pucken (och kindpussade fellow-alaskian Scott Gomez).
Inte helt oväntat. Idrottspubliken i Philly är dokumenterat hård. En gång kastade de snöbollar på tomten i samband med en Eagles-match…
* * *
Drottningen i kassen i natt – vilket börjar bli tradition mot Flyers.
Det har det roliga med sig att man kan se hur mycket Henke, på sin bänk i båset, flinar när Dubisnky slåss mot Richards…
* * *
Ovetjkin har målat. Hoppas Caps kommer igång nu. Det vore kul om de fick en hygglig start
* * *
Nu ska det zappas igen, nio jävla matcher pågår…

Ros, min Ros…varför så tyst?
Du sitter väl inte hemma i Hökarängen och är ledsen nu?
Jag sa ju det.
Hit kommer inga Chicago-lag och förstör några fester.
4-2 till sist alltså – med acklamation.
* * *
Jag tyckte Blåskjortorna såg sensationellt pigga ut, men efteråt står Näslund i svettigt underställ och säger att de var sega i benan efter Prag-resan.
– Vi kan mycket bättre än så här, menar han
Snacka om att bygga förväntningar.
Det innebär ju att vi har regelrätta underverk att vänta framöver.
* * *
Fast Freddy Shoestring gjorde en grym sistaperiod.
Dels höll han på att göra årets mål med sin backhand-snurrning framför Huet, dels tuggade han ju i några byten som en duracell-kanin längs sargerna.
Som sig bör fick han duktigt med applåder från the stands för det.
Och som någon sa:
Då kanske han blir så glad att han kan uppdatera sin blogg…
* * *
Henke får konstiga piller av nån massör efteråt och den undersökande reportern i mig hugger förstår direkt:
Vad är det där för knark?
Visar sig vara vätskeersättning.
Sånt tar jag mot baksmälla…
* * *
Chicago-spelarna, de få som sitter kvar när jag tittar in i gästrummet, ser ut att ha fått en duktig avhyvling av Denis Savard.
”Hålögda”, lyder en beskrivning man skulle kunna använda,.
– Vi visste vad vi hade för uppgift och vi genomförde den inte, snäser Svarad också upprört under den provisoriska presskonferens han håller i den svettdoftande korridoren utanför coach-rummet.
Ah, så dassigt var det väl inte?
* * *
Tack, alla kommentatorer som var med under natten.
Det är underbart att ha med er att göra igen.
* * *
Rangers-spelarna tog efter ombyte hissen ner i källaren – också känd som Penn Station – för omedelbar tågtransport till Philadelphia.
– Väldigt skönt. Det går mycket fortare än att flyga, påpekar ”drottningen”, Stevie Valiquette.
Ja, det tror fan. Att flyga från New York till Philadelphia – vilket Rangers mot allt förnuft gör i vanliga fall – är ungefär som att flyga mellan Bromma och Uppsala.
* * *
Avundas Varpu en smula
Hon har bara Lauri Korpikoski att han prata med med – och får ha honom helt för sig själv.
”Mina” svenskar är det alltid en hel drös amerikanska murvlar av alla sorter som ska stå och trängas framför innan jag får chansen.
* * *
Resorb heter de svenska vätskeersättningspiller jag ser till att få hitsända.
Man tar två tabletter innan man går ut – och, om fortfarande vet vad man pysslar med vid det laget,  två när man kommer hem.
Sen är dagen efter inte fullt lika mycket dagen efter.
* * *
Ros kan ju, när han nu sitter där och deppar till sina Front 242-mässor, trösta sig med att den här versionen av Blackhawks kommer att utföra stordåd under säsongen.
Det blir slutspel i Windy City till våren, inget snack.
* * *
Mja, nu är det nog så att jag ska gå ut och ta en liten jamare med hyresgäst-Johan.
Vi hörs – om allt går som det ska mycket snart.

Nu är det tyst från tv-soffan i Hökarängen, eller var det nu är Ros sitter med sitt nattkaffe och tittar.
Hans tips, 1-6, känns inte alldeles klockrent.
Mitt, 3-1, är desto hetare.
Vill bara till att det inte händer något mer då…
* * *
Lite oroande med Lill-Pekkas kommentar att nån kompis ska komma hit och hälsa på i den här pausen.
Jag hoppas det inte är den fylltratt som irrar upp på pressläktaren och sen vinglar omkring så Sal, den grånande vakt som bestämt över den här hyllan sedan New York hette New Amsterdam, får ta i med hårdhandskarna.
* * *
Rolig match att titta på, detta. Kvick, intensiv och händelserik. Båda lagen är inriktade på anfall – hela tiden.
Så här får säsongen gärna fortsätta.
* * *
Såg ni hur nära Henke var att få till en målgivande assist i början?
Men vi får vänta på den lilla godbiten.
* * *
Hawks kanske inte vinner ikväll, men oj vilken attraktion de blir framöver.
Ungblodens snurrande i mitten av den här perioden var ju alldeles magnifikt.
* * *
Nu kom Lill-Pekkas kompis. Han visade sig vara hyggligt nykter, från Avesta och utrustad med sådan koll att han frågade om jag fått en ny Eken när Varpu kom med kaffe.
Ha!
* * *
Fint att se Paul Mara veva också. Jag har en liten soft spot för honom. Han ser så…snäll ut.
* * *
Hyresgäst-Johan fick veta att det fanns en liten glipa mellan mig och Buffalo-scouten, så nu sitter han här och är trevlig.
Namnet?
Ja, han heter Johan och han hyrde ett tag min lägenhet i Stockholm.
Hence:
Hyresgäst-Johan.
Nu är han i stan på hockeysemester och har, som sig bör, satt på sig slips för att det är premiär.
Ungdomen lär sig.
* * *
Okej, mitt tips står fast:
Det blir 3-1.

De saknar sin Jagr och, framförallt, sin Avery.
Men en stor idol har The Garden Faithful kvar.
Det märks med all önskvärd tydlighet under lagpresentationen, som premiären till ära sker genom att spelarna i årets trupp kommer ut på isen en och en.
Jublet som möter nummer 30 är ingenting mindre än ett åskdån.
Henke har på sina tre år blivit en älskad institution här.
* * *
1-1 efter första alltså.
Wade Redden  smäller in en retur efter förarbete av Näslund och Drury dryga sex minuter in i perioden – och fem minuter från slutet styr Brian Campbell som en missil genom Rangers-zonen och droppar en målgivande passning till youngblood Kane.
Inget konstigt med det. Rangers är bäst i början och Blackhawks på slutet.
* * *
Fast det ska sägas att även trio Gomez, Drury och – faktiskt – Näslund föräras stora ovationer.
* * *
Det är ju, som signaturen Ripsurfer påpekar, inte bara så att Hjalmarsson är med.
Han bildar backpar med nämnde superstjärnan Brian Campbell också.
Stort.
* * *
Ros sitter hemma i tv-soffan och skrockar, via sms,  om att det ska bli 6-1 till Chicago.
Det kan han glömma. I fortsättningen är Hawks lika chanslösa som hans Front 242 skulle vara mot…tja, Rolling Stones modell 1970.
* * *
Andrew Ladd är ett rätt roligt namn, om man nu har sån humor.
* * *
Först kommer Varpu fram och frågar om hon ska hämta kaffe.
Sen messar hyresgäst-Johan, som sitter på den lilla pressläktaren mittemot, och undrar om han behöver göra en insats.
Vem behöver Eken? Han kan stanna i Gävle.
* * *
Ska Ryan Callahan fortsätta accentuera sin irländska grinighet på det här sättet kommer ingen att sakna namnen Hollweg.
* * *
Någon undrar om det är  Surkålsmannens mytomspunne dubbelgångare jag har intill mig, men inte alls. Den här surkarten ser inte alls så…konstig ut. Vare sig Herr Surkål eller hans doppelgänger tycker tydligen att premiärer inte är nåt man behöver gå på.
* * *
Wade Redden, som var så keff under försäsongen, har onekligen fått en bra start på serien.
* * *
Att sitta här igen och höra de mullrande ”Let’s Go, Rangers”-ramsorna…det är alldeles fantastiskt, jag vill bara säga det.
* * *
Då kammar vi till oss och släpper pucken igen.
Nu gör ”Macke” mål, faktiskt.

Som dom säger här:
Good evening, ladies and gentlemen. Welcome to Madison Square Garden – The Wooooorld’s Most Famous Arena. Tonight, Madison Square Garden and NHL-bloggen proudly presents, an original six matchup between the Chicago Blackhawks and The. New. York. Rangers!
Ja, det där med NHL-bloggen säger de kanske inte – ännu… – men ändå:
Ni är välkomna till säsongspremiären på Garden.
Det blir fullsatt, det blir liv i luckan och det blir liveblogg så det skvätter om det.
* * *
Har inte sett Surkålsmannen ännu, men i övrigt är the usual suspects på plats i pressrummet.
Varpu, Ryssen, Brooks, Jersey-tjocken, luffaren, tysta skägget, Sam The Bäckman-hater, Times-Linzer.
Förutom Brooks är det ingen som hejar, men likafullt känns det som att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet.
* * *
Värmning pågår och förtjusande nog verkar det som att Fast Freddy Shoestring ska vara med ikväll.
Det gillar den är bloggen.
* * *
Mja, förresten, en viktig karaktär saknas:
Eken.
Den dårpippin har passat på att åka hem till Gävle på semester lagom till Rangers hemmapremiär.
Han kommer bestraffas med dubbla kaffehämtningar i sinom tid.
* * *
För den som eventuellt undrar:
Jo, i natt sitter bloggen på pressläktaren – med säsongsackreditering och allt.
På Garden är det ordning…
* * *
Eftersom Ros nu sitter hemma och hoppas att de ska förstöra premiärfesten här på Manhattan bär det emot att säga, men Blackhawks vita bortaställ är otroligt snygga.
* * *
I natt har Markus Näslund – liksom en hel drös lagkamrater – sin första riktiga rendezvous med Garden-publiken och han erkänner i en Post-intervju att han är nervös.
– Det blir väldigt speciellt, säger han.
Hoppas det inte blir FÖR speciellt bara.
Här får man bara en chans att göra ett första intryck…
* * *
En som bär det där grandiosa vita stället under värmningen är Niklas Hjalmarsson och såvitt jag förstår ska han spela också.
Det blir en ny live-bekantskap.
Kul.
* * *
Till och med Höken, fotografen, har fått säsongsackreditering i år – utan att vi bett om det.
Rangers PR-avdelning står i sanning på plus nu
* * *
Brooks har en bra grej i dagens Post om det sanslösa i att Flyers ägare, hängivne republikanen Ed Snider,  bjudit in Sarah Palin att släppa pucken i mötet mellan Flyers och Rangers i morgon.
Han menar att det indirekt blir som att NHL endorsar McCain-Palin-kampanjen.
Well, Larry kan trösta sig med att delar av publiken i blue-collar-Philly inte lär tveka att låta Miss Alaska veta vad de tycker…
* * *
Sitter mellan en scout från Buffalo och en sur radiopratare – Surkålsmannens ersättare? – i natt.
Vi ska ha kul vi.
* * *
Medan zamboni-förarna styr ut sina egendomliga maskiner på isen kommer Varpu upp på pressläktaren, slår sig ner och börjar skrodera om Vesa Toskalas insats i Detroit igår.
Jaja.
* * *
Ah, det känns nu.
Det är en SÅN kväll i Garden, en sån när fansen är på tårna och stämningen här inne blir elektrisk.
Det märker man på att ramsorna börjar rulla på de billigare läktarsektionerna redan innan lagen kommit ut på isen.
Lyllos oss som får vara här.
* * *
Tips?
Mja, jag tror ju att Ros Boys blir bra i år, men ikväll kammar de noll.
Rangers har redan blivit varma i kläderna efter Europa-resan och vinner med…3-1.
Håll i hatten – nu åker vi!

Det är viss skillnad på stämningen i Detroits omklädningsrum om man jämför med när jag senast var och hälsade på efter en match…
2-3 mot Toronto i galapremiären hemma i The Joe, det var inte riktigt så det var tänkt.
Men så går det när man slarvar och spelar pucken i händerna på hungriga utmanare. 
Den analysen nickar födelsedagsbarnet Zäta (jo, han blev 28  igår) instämmande åt.
– Ja, vi spelade för dåligt i egen zon och gav bort några enkla puckar. Det går inte, menar han
Lidas är inne på samma linje.
– För mycket slarv, säger han.
Några andra svenskar hinner jag aldrig träffa, trots att jag på grund av min ”situation” är först på plats när vakterna öppnar dörrarna.
De försvinner snabbt såna här kvällar…
* * *
Så här såg det ut där jag stod med mina isskraparkillar och bårbärare.

Pressläktarna borde placeras i samma höjd, i alla fall nånstans.
* * *
Jonas Frögren bara står och myser i gästkabyssen efteråt.
Hans korthuggna men glada kommentarer kan ni läsa på annat utrymme här intill under morgontimmarna.
Alex Steen säger sig inte vara det minsta överraskad över den nye lagkompisens stabila insats.
– Nä, inte alls. Jag tycker mig ha hört rykten om att han skulle få skit hemma i Sverige, men han har varit kanonbra under hela campen.
– Killen är inte rädd för nånting, han går ner och täcker skott med ansiktet om det skulle vara så. Och idag såg ni ju att han kan få till. Jag tycker han var kanon.
* * *
Var Def Leppard här alltså?
Av kommentarerna att döma var det så, men det missade jag –  i min jakt på utsiktspost – helt.
Det är jag i så fall rätt glad för.
* * *
Nja, Hossa. Han var väl inte direkt enastående, men hey, det är bara en match. Lite mer tid kan väl han, och hela Detroit, få innan domen faller?
* * *
När jag går mot parkeringen kommer det en luggsliten figur fram och frågar om jag vet att Jesus återuppstår om två veckor.
Det hade jag ingen riktig koll på, men nu vet jag – och ni med.

Jamenvisst, bloggen avnjuter den här perioden vid zamboni-entrén – ihop med killarna som åker in och skrapar isen i reklampauserna.
Funderar på att hänga på ut ett par gånger, men misstanken om att överstegsåkningen Pelto lärde ut Kvarnsveden GoIF:s pojkar C-lag 1978 inte sitter kvar blir för stark.
* * *
Jaha, Gonäs har noterats för sin första NHL-poäng i historien.
Frögren får ju, liksom Steen, en assist på andra målet.
Väldigt roligt.
* * *
Det är förstås väldigt cool att stå vid plexiglaset och följa en period.
Man förlorar överblicken, men får i gengäld mer känsla för intensiteten, tempot, hårdheten och svårighetsgraden i det spelarna gör.
Dessutom ser man Andreas Liljas vildsinta grimaser i skarpa lägen.
Det är en djupt fascinerande syn.
* * *
Ni behöver inte vara oroliga, eller – om ni är som ”Gösta” – göra er några förhoppningar:
Det blir som vanligt i fortsättningen. Här råkade bara vara extremt idag, på grund av Stanley Cup-ceremonin – och på grund av Torontos sanslösa mediafölje.
– Det är som vid en conference final, suckar PR-chefen och påpekar att man under sådana ju brukar se till att ha extra-läktare.
Första inlägget får ändå stå kvar som bevis på hur fånig jag kan vara ibland. Det vore ohederligt att hymla med.
* * *
En klassisk ”Homer” inleder alltså Detroits målparad säsongen 20008-2009.
Tur, för Detroit,  att det kommer. Toronto var på väg att döda matchen där, men de sista minuterna i den här perioden gick det att känna igen Red Wings igen.
* * *
Jag tycker Toronto är bättre än väntat, men misstänker ändå att Detroit vänder det här i sista.
Sen känner ni till The Drill (ja, hdw gör det i alla fall, noterar jag…):
Slutrapport kommer när allt annat är gjort och jag sitter på hotellet igen.

Nu är sur-Per mindre sur.
För ja, jag lyckas förstås ta mig in i hallen ändå. Får visserligen stå, men det är på avsatsen där de hade den extra pressläktaren under finalserien i våras så jag känner mig hemma.
Synd bara, att jag inte har nånstans att greja med datorn. Det blir mindre interaktivt – och jag måste störta ner till det förhatliga pressrummet för att kunna randa det här.
* * *
Såg jag fel, eller var det så att Jonas Frögren inledde NHL-karriären med att safta på Zäta?
Nån var det i alla han skickade upp i tropssfären.
Gonäs har kommit till Nordamerika…
* * *
0-1 har vi, efter Kubina-balja precis innan periodpausen.
Det var det väl få som räknat med, men helt ologiskt är det inte.
När det spelas sån vilda västern-hockey kan vad som helst hända och Maple Leafs har bra speed, eller hur?
* * *
Banér-ceremonin är  skonsamt kort. Amerikaner brukar kunna dra ut rätt duktigt på såna övningar, men här presenteras lagledningen, spelarna, bucklan och sen skickas den där flaggan upp i evigheten.
Bra så. Ju kortare desto mer effektivt, lyder det smarta receptet i dylika sammanhang.
Noterar för övrigt att Kronwall och The Mule – eller Muuuuuule, som publiken förstås kallar honom – hör till de som renderas mest jubel undert lagpresentationen..
Välförtjänt.
* * *
Annars är det Maple Leafs-fansen som för mest väsen, faktiskt.
Toronto ligger jag ju bara rakt över sjön och de har kommit i veritabla horder.
Jag har en hel kurva nedanför min ”ståplats” och de sjunger, till exempel, kanadensiska nationalsången så det fladdrar i mina byxben.
Sedan skriker de på Sudden.
Det tycker jag är vackert.
* * *
Iggy Pop, en local hero i de här trakterna, i PA:t  några gånger, noterar jag.
Där, Lidas, har du en något bättre referens än Highway Stars…
* * *
Steen ser pigg ut också.
* * *
En fördel med att sitta här i press-katakomben är att det är väldigt nära till kaffet.
Man behöver inte ens nån Eken.
* * *
Den här perioden ska jag försöka klippa från zamboni-entrén.
Vore bra häftigt om det funkade.
Rapport i nästa paus, vad som än händer. Lovar.

Hallå där.
Det blir fiasko ikväll.
Kanske inte för Detroit, men väl för mig.
Det är nämligen fullt på pressläktaren, plötsligt,  och yours truly får ingen plats.
Det hade de ju kunnat upplysa om när jag ringde upp för ackrediteringar, så hade jag sluppit resa hit.
Man ser nämligen betydligt bättre hemma på sin egen fina tv än i den sura betongkällare där jag får sitta nu.
Disrespect, tycker Sur-Per och muttrar för sig själv om att det minsann ska dröja innan han åker tillbaka hit.
* * *
Av större intresse för er, antar jag:
Jonas Frögren gör av allt att döma sin NHL-debut.
Stort.
Däremot står Anton Strålman över på grund av skada.
Mindre kul
* * *
De ska inte hissa det där Stanley Cup-banéret lite sådär i förbifarten.
Här väntar en regelrätt galakväll, komplett med jönsar som lallar runt i environgerna klädda i fräck och aftonklänningar.
Det är väl just därför jag får sitta här och se dum ut – bland en massa idioter som bara sitter och pratar och skiter alldeles i vad som händer på isen/tv-skärmarna.
* * *
Vi får se hur det blir med livebloggandet nu.
Jag har inte så mycket närvaro och sånt att rapportera – och jag är så grinig att jag egentligen hellre vill slåss än blogga.
Men nåt kommer det väl i nån paus.