4-1 till Devils.
Rangers åker ur i år.
Men Markus Näslund gör i alla fall sitt första mål som Ranger – i powerplay
I övrigt:
Zzzzzzzzzzz…

P.S Erfarenhet har lärt mig att alla verkligen inte fattar ironi och skoj, så för ordningens skull: Jag VET att man inte kan åka ur NHL…

Vilken skit.
Det är roligare att se zamboni-mannen spola isen.
Jag säger det igen: Att nåt som är så roligt i vanliga fall kan vara så saggigt när tävlingsmomentet rycks loss ur ekvationen…det är bra märkligt,.
Dessutom leder Devils med 2-0  – och man kan ju konstatera att det är tur att Henke inte har något att bevisa.
Andra målet är en präktig tavla.
* * *
– Ha ha, skrockar  elake Eken när han ögnar igenom bloggen, vad glad mångmiljonären Mats Sundin ska bli över att du tänker bjuda honom på 20 middagar. Det är såklart the dealbreaker.
Hm.
* * *
Löken blommar i Garden.
Lauri Korpikoski åker på fem minuter, plus matchstraff, för boarding.
Varpu, som känner Korpi som en synnerligen blyg och försiktig viol, tror knappt sina ögon.
Själv biter jag ihop tänder och muttrar ”bra!”.
Jag är som sagt på konstigt aggrohumör.
* * *
Wade Redden är direkt bedrövlig.
* * *
Fast Freddy Shoestring får applåder när han smäller på David Clarkson så det ryker i sargen  – och sen tvingas Colton Orr assistera honom med nävarna.
Shoestring verkar överhuvudtaget pigg.
Han kanske glömt att Eken lurat honom att köpa en värdelös slingkabel till tv:n.
* * *
Fan, nu håller ju det här på att liveblogg i alla fall.
Förlåt, det är svårt att låta bli

Jaja, nu har jag släpat mig hit ändå.
Till Garden.
För försäsongsdrabbning mellan Rangers och lillebror från andra sidan Hudson-floden.
Det blir säkerligen aptrist, särskilt med tanke på motståndet (häpp, Fivepoints!) , men man måste väl visa lite god vilja. Om inte annat så för de som håller i pressackrediteringarna…
Jag tänker absolut inte liveblogga. Så roligt ska vi inte ha förrän det är på riktigt. Men några små kommentarer kanske jag ändå kramar ur mig. Se det som att jag också kör lite försäsongsövning. Lär behövas…
* * *
Det verkar som att Rangers inte gett upp hoppet om Sundin.
Enligt New York Examiner är det därför man väntar med att signa Shanahan. Man vill veta vad som händer med den svenska stjärnan.
Och Mats, för fan…New York. Det är klart du ska bo här! Jag lovar tjugo middagar, on me, på Elaine’s om du kommer hit.
* * *
Ingen Jämtin på isen, tyvärr. Han blev ju skickad till Hartford igår. Trist. Men när vi träffade honom på träningsanläggningen ute i Tarrytown häromsisten var det uppenbart att han var beredd på det – och att han tänker kommer tillbaka. Det är bra virke i den grabben
* * *
Mathieu Schneider (måste han ha så krångligt förnamn? Jag får alltid slå upp det så det inte blir fel) trejdad till Georgia, meddelas det idag.
Det betyder att Thrashers i ett slag blir mycket bättre än väntat. Slutspel tror jag fortfarande inte, men de ligger för långt ner i min tippade tabell.
Samtidigt ser Ducks, som ju var på att spränga lönetaket, något beskedligare ut. 
* * *
Petr Nedveds tryout-försök misslyckades. Han får packa och dra nu. Lite oväntat. Han har definitivt varit en av Rangers bästa forwards under de här sega matcherna. Å andra sidan är han väl inte precis någon framtidssatsning. Det är roligare att en pigg liten  som Lauri Korpikoski tycks få chansen
* * *
Före såna här tidiga helgmatcher dukar de upp med brunch i pressrummet och Eken blir så glad att det lyser om honom.
– Kolla här, säger han och pekar på ett groteskt berg av bacon på sin tallrik, det här är grejor det.
Man kan bara skaka på huvudet.
* * *
Annars är det glatt i pressrummet idag.
Direkt matchen idag flyger Rangers till Europa – och åtskilliga av herrarna här ska följa med.
Sånt händer inte hockey-beat-männen alltför ofta, så det får man förstå.
* * *
Jakten på Tommy Albelin fortsätter förstås.
* * *
Verkar som att Renny hittat en ny förstakedja. Gomez och Näslund får teama upp med Chris Drury, medan Zherdev lirar med Dubinsky och Dawes i andrakedjan. Blir det bra det? Man kan väl hoppas.
* * *
Hyggligt med folk idag, verkar det som. Dumskallar. Jag menar, de  som sitter här i sina fula jerseys BEHÖVER ju inte vara här – och bor man i New York finns det väl för fan roligare saker att göra än att gå och titta på den här dyngan?
* * *
Vet inte varför, men jag vill se ett slagsmål idag. Är bara på det humöret.
* * *
Då åker vi snart då. Räkna inte med mer än lite gnäll i periodpauserna.

Eken ringer och tjatar om att jag borde följa med på försäsongsledan på Garden ikväll, men det kan han glömma.
Jag sover hellre hemma, som Ryssen – en ny karaktär i den här bloggen, tror jag bestämt – sa innan han gick hem i andra perioden i måndags.
Fast jag ska inte sova. Jag ska följa utvecklingen av den ekonomiska kalabaliken och framförallt se om Bush lyckas scora med sina 700 miljarder jävla dollar . Och jag är rädd att vi – ni och jag – får leva med den sortens distraktioner några veckor här i början. Fram till valet kommer hockeyn att ha konkurrens av politik, så är det bara.
* * *
Jaha, nu får Lidas boxarnäsa.
Stackars Annika.
Att Norris Trophy-legendaren bryter snoken i en sån pissmatch understryker för övrigt det fullständigt meningslösa i att tvinga etablerade superstars spela försäsongsmatcher,.
Är det nåt Babcock behöver veta om Lidström liksom?
* * *
Vad snälla ni är med alla kommentar. Tack som fan.
* * *
Det enda som möjligen känns avigt med att inte besöka Garden ikväll är att jag missar första live-mötet med Steven Stamkos, om han nu ska spela.
Målet han gjorde mot Rangers nere i Tampa i tisdags andades verkligen Calder Memorial lång väg, men det är ju först under verklig action man kan avgöra om det  de facto är en ny Crosby dom har under uppkokning nere i Tampa-bukten.
* * *
Kul att Tobias Enström får ett sånt fint kontrakt. Det är han verkligen värd efter den briljanta rookie-säsongen.
Man önskar ju bara att han spelade i ett bättre lag. Då skulle ”Toby Orr” bli verklig NHL-stjärna.
* * *
Rykten från Washington-trakten säger att ”Nyllet” är ruggigt spelsugen efter att ha missat närapå en hel säsong. Han ska ha sett äckligt bra ut under säsongsupptakten.
* * *
Kul för Douglas Murray också. Även han har i sanning förtjänat ett nytt, fett kontrakt.
* * *
Hur många bland er kommentatorer är det som har plåtar till bataljerna mellan Ottawa och Pittsburgh på Globen?
Kul att höra bara.
* * *
Det vore kul med något slags besked från Sundin nu.
Personligen börjar jag tro att vi tyvärr sett det sista av honom med skridskor på fötterna.
Han har ju sagt att han inte alls lockas av tanken på att göra en Selänne och hoppa in i ett lag mitt i säsongen – och därmed börjar väl alternativen liksom ta slut.
Hoppas verkligen jag har fel.
* * *
Okej, då ska vi se om jorden går under då.
Om inte återkommer jag inom kort.

Morsning.
Nu så.
Nu tar vi och blåser liv i den här lilla bloggen igen.
Uppehållet blev väl långt, märker jag i mail och kommentarer att somliga tycker
Jaja, men för det första:  Får spelarna ha sommarlov vill jag också ha det.
För det andra: Man måste tillåta sig att längta efter det verkligt roliga i livet.
Och tro mig – det finns absolut ingenting jag tycker är roligare än att få följa NHL och hålla låda om det i detta förtjusande forum.
Framöver  det mer liv i luckan, det kan jag försäkra.
* * *
Som ni ser har det hänt lite saker här. Framförallt har Ros lämnat oss. Jag körde helt enkelt iväg Blackhawks-jäveln!
Nejdå, så dramatiskt var det inte. Han ville kliva av själv. Front 242-diggaren från Siljans södra strand har annat att stå i – och saknar ni honom finns han alltid i den utmärkta bloggen här intill.
* * *
Var på premiären i Garden igår och…nä, det var aldrig aktuellt med någon liveblogg.
Sega försäsongsövningar är inte värda såna ansträngningar.
Det är ju sällsamt, att något som är så magiskt  i vanliga fall kan förlora nästan all attraktionskraft när resultatet saknar betydelse.
Igår var det bara några tusen i Garden – och av dem var det ungefär fyra som brydde sig om vad som hände på isen. Då räknar jag  de som spelade.
Kom, riktiga säsongen, kom!
* * *
Stora nyheter:
John Dellapina, beat reportern som bevakat Rangers åt Daily News i 15 år , har plötsligt bytt sida och jobbar fortsättningsvis åt NHL.
In i lejonkulan på sjunde avenyn slänger News nu istället en Michael Obernauer.
Han har stora galoscher att fylla han.
* * *
Jag och Eken febrar några ögonblick om att Markus Näslund tagit över Jagrs plats i omklädningsrummet, men vi ser fel. Han sitter på platsen intill, den som  brukar vara den ständigt leende Pruchas.
Där ryker en bra vinkel.
För med lite fantasi hade det kunnat gå att jabba upp en grej om att ”Macke” omedelbart axlat den fallna manteln i Rangers. Ett blekt Ottawa utan stjärnor som Alfie, Spezza och Heatly bjöd ju inte mycket till motstånd, men det gick ändå att se att ångermanlänningen fått ny fart på både ben och motivation mellan kreativa kedjekamraterna Scott Gomez och  Nikolai Zherdev.
Kan nog bli bra det här.
* * *
Fast bäst i Rangers igår var gamle Petr Nedved.
Han har fått chansen på ett tryout-kontrakt och fortsätter han som igår lär Sather få svårt att rata honom.
Särskilt som det behövs lite ny tjeckisk stjärnglans inför Europa-resan nästa vecka. Arrangörerna i Prag lär ha varit så lagom uppspelta när först Malik (well…), sedan Straka och slutligen Jagr himself lämnade Rangers.
* * *
Var i Vegas i helgen och hittade oddsen för vem som ska bli Stanley Cup mästare 2009 i Mirages sportsbook.
Ottawa ger, kan jag härmed meddela,  23 gånger pengarna just nu.
Efter sammanbrottet under slutet av fjolårssäsongen känns det inte så troligt att Senators ska vara contender, men ändå.
Ett sånt odds kan man inte motstå. 200 dollar är lirade.
* * *
Även Shanahan har blivit erbjuden ett tryout-kontrakt, men han vägrar ställa upp på de premisserna.
Det kan man förstå.
Varför ska han behöva förnedra sig på det sättet Vad är det Rangers-ledningen inte vet om sin ”Shanny”?
* * *
Eken visade hygglig form som kaffehämtare under premiärkvällen.
Han missade visserligen andra periodspausen helt, men i första var tempot och entusiasmen desto mer imponerande.
Jag tror han står inför en kanonsäsong.
* * *
Kan glädja MN Johan med uppgiften att Varpu, solbränd som en nygrillad kyckling efter sin långa sommar hemma i Finland, tror att Minnesota går till final den här säsongen.
Det kallar jag djärvt tips.
Men hon har ju fel.
Det blir Detroit-Pittsburgh igen.
Red Wings kommer till spel med samma briljanta lag som förra säsongen – plus Marian fucking Hossa.
Inte en challe att nån kan komma åt dem.
Penguins har förlorat en del spirit och själ, men jag har en bestämd känsla av att Crosby och Malkin blir ännu bättre och lyfter sitt lag, inklusive ”nykomlingar” som Satan och Fedotenko, mot nya sfärer.
Så här ser bloggens tips ut i sin helhet.

EAST
1. Pittsburgh Penguins
2. Montreal Canadiens
3. Washington Capitals
4. Philadelphia Flyers
5. Ottawa Senators
6. Tampa Bay Lightning
7. NY Rangers
8. New Jersey Devils
9. Boston Bruins
10. Carolina Hurricanes
11. Florida Panthers
12. Buffalo Sabres
13. Toronto Maple Leafs
14. Atlanta Thrashers
15. NY Islanders

WEST
1. Detroit Red Wings
2. Dallas Stars
3. Edmonton Oilers
4. San Jose Sharks
5. Anaheim Ducks
6. Chicago Black Hawks
7. Minnesota Wild
8. Columbus Blue Jackets
9. Calgary Flames
10. Nashville Predators
11. Phoenix Coyotes
12. Colorado Avalanche
13. Vancouver Canucks
14. St Louis Blues
15. LA Kings

Återkommer under veckan med mer surr om enskilda lag och spelare.
Tills dess förutsätter jag att ni presenterar era egna sluttabeller i kommentatorsspåret.
Välkomna tillbaka.

Ah, det känns allt lite tomt och vemodigt att styra ut ur Pittsburgh dan efter dan.
Mästarna har sedan länge flugit hem till Motown, kollegorna är spridda för vinden, de sista Stanley Cup-vimplarna plockas ner från väggarna i hotellobbyn och medan Elton sjunger ”Tiny dancer” på bilstereon ser jag den öde, nerstängda Mellon Arena försvinna i backspegeln.
Men så där är det ju alltid när nånting riktigt roligt har tagit slut.
Och my god, sista natten i den här finalserien var sannerligen rolig.
Jag kan inte fatta att jag får vara med om såna här saker.
Att få se Detroit Red Wings, med sju magnifika svenskar, vinna Stanley Cup. Att få vara med på isen under firandet. Att få träffa och prata med och i alla fall halvt om halvt lära känna så briljanta idrottsmän och sympatiska människor…
Det är ett sådant privilegium att jag tackar en högre makt jag egentligen inte alls tror på.
* * *
– Hur är det med din puls nu då, skrockade en vildögd Homer och slog mig i bröstkorgen där ute i kaoset på isen.
Ja, den lär väl nå normalläge framåt midsommar.
När den där pucken rann genom Osgoods målgård i absolut sista jävla sekunden, då trodde jag faktiskt att jag skulle dö.
Om det hänt igen, fast ännu värre…nej, jag mår illa bara av att tänka tanken.
* * *
Det var  de slitna Mellon-faciliteternas förtjänst att vi murvlar fick vara med ute på isen.
I normala fall är det bara omklädningsrummet som gäller för oss efter Stanley Cup-segern, men det är så litet i Pittsburgh att arrangörerna snabbt beslutade  att det skulle bli enklast för alla inblandade om media och familjer fick tillträde till själva ”scenen”.
En får tacka.
Att befinna sig på en NHL-rink är stort redan till vardags. Att  göra det när Stanley Cup-mästarna håller segerfest är ju ingenting mindre än magiskt.
* * *
När jag kom ut pågick för övrigt den tumultartade lagfotograferingen och jag smög upp bakom fotograferna för en smygtitt.
Då fick Jesus Kronwall syn på yours truly och skrek  hans efternamn så det ekade under plåttaket i igloon.
The Kron Wall of pain  var i och för sig så besinningslöst lycklig att han skrek åt alla han såg, men ändå. Det blir nåt att dra för…mja, barnbarn lär det inte bli några, men jag får väl plåga vänner och bekantas småttingar med den sortens Stanley Cup-anekdoter vad det lider.
* * *
Som upplevelse var Zätas 3-1-mål ett västgötaklimax.
Jag trodde det var bortdömt och satt och tänkte att det väl var säreget att vingarna inte protesterade mer, det var ju alldeles uppenbart att Fleury puttade in pucken med rumpan.
Sen sa speakern plötsligt att det stod 1-3 och mer var det liksom inte med baljan som avgjorde hela Stanley Cup-finalen.
* * *
Calle Johanssons lilla gåva funkade ju utmärkt, men Bertil Karlefors, TV4-filosofen, vann slipsmatchen överlägset.
Han hade  nämligen en blågul och när han avslutade segerintervjun med Lidas knöt han av sig den smala lilla saken och gav den till The Captain – som omedelbart hängde den runt sin hals.
Så ska en slipsten – eller åtminstone en slips – dras.
* * *
Dramatiken från målgården i sista sekunden upprepades när jag en timme senare satte mig vid datorn för att börja randa och upptäckte att jag tappat bort läsglasögonen i kalabaliken.
Det hade kunnat sluta i fullständig katastrof, men ST-Maria hittade dem på golvet i korridoren utanför Wings omklädningsrum – och lyckades rädda dem undan segerrusiga spelarfruars sylvassa klackar.
Det känns som att jag nu är skyldig Sundsvalls Tidning att lösa en livstidsprenumeration.
* * *
– Nicklas Lidstrom, come and get your Stanley Cup. It’s yours to bring back to Hockeytown.
Det var så han sa, Bettman.
Ögonblicket därpå åkte Lidas fram, tog bucklan i bägge händerna och sträckte den ovanför sin blonda hjässa.
Ett klassiskt svenskt idrottsögonblick, varken mer eller mindre.
Det finns de som påstår att NHL-bloggen i samma stund sträckte även sina armar mot skyn, men det är naturligtvis bara påhitt…
Så här såg det ut från mitt perspektiv.

* * *
I fem sekunder efter slutsignalen var det dödstyst i Mellon.
Sen stämde hemmafansen unisont upp i dånande Let’s go, Pens-ramsor igen.
Vackert.
Och rätt.
De nästan chockartat tappra ynglingarna från västra Pennsylvania hart gjort ett alldeles magnifikt slutspel och förtjänar enorm respekt.
* * *
Lidas fick förstås många frågor om hur det kändes att vara den första europeiske lagkaptenen med bucklan i famnen.
Själv kunde jag inte låta bli att påpeka att han framförallt är den förste mas som varit i samma situation.
– Ja, det är ju naturligtvis det allra största, sa han och fyrade av sitt lyckligaste leende.
* * *
Pappa Zetterberg, Göran, var så rörd att han knappt kunde prata efteråt.
– Crosby är ju otroligt bra, men…den där lill-parveln är ju lika bra, sa han med darrande stämma och nickade mot sonen.
* * *
Stort att Lidas åkte raka vägen till Dallas Drake och räckte bucklan till honom.
– Jag sa inget till någon, men det bestämde jag mig för redan när slutspelet började. Om vi skulle komma så här långt, då skulle han få den, berättade Avesta-kaptenen efteråt.
* * *
Såna som jag ska förstås inte hålla på och krama några hockeyspelare, men för Andreas Lilja var det omöjligt att inte öppna stora famnen.
Den första skåningen i historien att vinna Stanley Cup är den spelare som bidragit med allra mest till den här bloggen och förtjänade en bamsing,
Skägget var rätt vasst, kan jag säga.
* * *
Någon revbensskada, som det ryktats om, led han inte av. Däremot var Malkin svårt förkyld under de första finalerna, avslöjade han genom sin tolk utanför hemmalagets dödstysta omklädningsrum.
Så ni som ansåg att det måste vara något fel på den excellente ryssen hade alltså rätt.
* * *
Ni som följt den här bloggen vet ju vad för slags klass jag håller som fotograf och förstår det hysteriskt komiska i att jag lyckades få en bild publicerad på bladets förstasida under natten.
Men är det Emma och Zäta så är det. Så här såg den ut.

* * *
Tomas Ros, Michael Nylander, Peter Wennman, Fredrik Modin, Pasi Hiirikoski från VLT, Leffe Boork, Helene St James, ST-Maria, Henrik Lundqvist, Berglund som också är känd som Dalarnas Silbersky, Lasse Anrell, Hasse Andersson, Mats Nyberg från Piteå-Tidningen, Janne Bengtsson och Bengt-Åke Gustafsson.
De tippade alla 4-2 till Red Wings i jätteenkäten NHL-bloggen publicerade dagarna innan första finalmatchen.
Starkt jobbat, pojkar och flickor.
* * *
Just som jag gratulerat en tagen The Mule och återigen hälsat på den av allt att döma obetalbare morbror Klabbis och dessutom tvingats tacka nej till de huttar partypinglan Emma började bjuda omgivningen på ur miniflaskor vodka stod jag plötsligt inför Mattias Ritola.
I fullt matchställ.
Red Wings såg helt enkelt till att även Grand Rapids-reserverna fick dra på sig utrustningen och vara med och fira.
– Det är helt, helt otroligt, sa Mattias och ruskade på huvudet.
Kan man föreställa sig, ja.
Ena säsongen division I-hockey med Borlänge, nästa Stanley Cup-firande med The Big Red Machine.
Det kan man kalla resa.
Roligast av allt:
Mattias, Jonathan Ericsson och de andra hann byta om även i den femte matchen, men de blev det till att gå in och ta av sig utrustningen igen.
* * *
För första gången på hela slutspelet vägrade Sid The Kid komma till presskonferens-podiet efter det slutgiltiga nederlaget.
Ingen klandrade honom.
Men, alltså, den killen…hur jävligt det än kändes igår kan han trösta sig med att han kommer att spela många finaler i framtiden – och vinna flera.
* * *
Segerfesten fortsatte förstås inne i det där löjligt trånga omklädningsrummet ändå, med champagne och cigarrer – och den sötsursvettiga doft som slog emot en redan i dörren har jag inte känt sedan de vildaste fylleslagen i de första, sjukt små lägenheter jag och mina kompisar skaffade oss i Borlänge i mitten av 80-talet.
Angenämt att bli påmind om. Typ.
* * *
Den officiella mediafesten hann ta slut innan jag var färdigjobbad, men Canal Plus-Holmgren hade en förstklassig eftersittning i sin svit.
Det är därför den här texten publiceras senare än planerat, om man säger så…
* * *
Då är det dags att stänga bloggen för säsongen då.
Jag har sett era önskningar om rapporter från awards-showen, draften och 1 juli-rushen, men tyvärr.
Jag ska ha lite semester.
Innan jag drar för gardinerna, stänger fönsterluckorna och låser dörren vill jag dock tacka alla som varit med och livat upp NHL-bloggen under rookie-året..
Det här är det roligaste och mest givande jag gjort under 25 år som. skribent och det beror i hög utsträckning på er som läser och kommentarer och har synpunkter och kommer med glada tillrop och kritiserar (nåja, det där sista får ni gärna vara sparsamma med…)
Så tack allesamman, men särskilt stammisarna hdw, Looter, Bobby Orr, hängivne antagonisten FivePoints, Slusk, Jigsaw,  MNJohan, Ski, johan f, Schaub, Iceman 66, th, Niklas med den egna utmärkta NHL-bloggen, Drinkpinne, Sunny Jim, Alexander, Bruno, Julia, M, Hasse, Thomas P, Martin Berg,  Steeltown, Edin, jepperdi och några andra som jag borde komma ihåg namnet på.
Tack också till mina sidekicks. Framförallt Eken, som är en suverän kaffehämtare och har betydligt bättre musiksmak än ni tror.
Vi hörs igen i höst, tro inget annat.
Tills dess:
So long.

My friends.
Klockan är halv tre och yours truly har nu lämnat sammanlagt fem frustande texter från den här festen.
Nu måste jag få gå och fira lite själv.
En riktig rapport kommer – och jag lovar nu! – under kvällen i morgon.
Då ska ni få veta hur det kändes på läktaren när den där pucken rullade genom målgården i slutsekunderna, hur Lidas såg ut när han lyfte bucklan, hur det var att kliva ut på isen när Stanley Cup-festen började skruvas upp mot ett verkligt crescendo, vad Bertil Karlefors gav Lidström, vad Kronwall skrek till NHL-bloggen mitt under lagfotograferingen, vad Emma drack ur små flaskor, hur det luktar i ett inplastat omklädningsrum nersprutat av champagne, hur glad morbror Labbe var, hur det känns att krama en Stanley Cup-vinnare från Skåne och mycket, mycket annat.
Tills dess, läs texterna på sportbladet.se.

P.S Tack för alla vänliga ord, men ännu har vi inte stängt för sommaren. Inte riktigt… D.S

Hallå, jag har sjukt mycket att göra just nu.
Men det är galet här. Underbart. Sjukt. Vi har varit på isen och bubblat med alla, spelare som flickvänner.
En redigh rapport kan det nog blir först om några timmar.
Tack för att ni varit med.

Ja, Pittsburgh-publiken gjorde alltså alldeles rätt i att inte sluta hoppas på Malkin.
Det var ett klassiskt powerplay-mål a la det moderna Penguins han smackade in här i slutet.
Från Hossa till The Kid och så en diagonal genom zonen, där Malkin mötte med stor kanonen.
Sen ekade Gino-ramsorna så plåttaket i igloon bucklade sig.
Nu lär han inse att han är med i den här finalen, han också.
* * *
Jag har bestämt mig för att inte tjafsa om domarna, det blir bara trist  men utvisningen på Datsyuk kan jag väl säga att jag förstår att Zäta är lite upprörd över.
Men nej, det handlar inte om att Bettman varit inne hos domarna och sagt att de ska försöka hålla kvar Pens i finalen.
De tyckte väl helt enkelt bara att det var interference.
* * *
Jo, man kan se att det rycker till i hela Varpu när Filp stöter in den där pucken mellan benskydden på Fleury.
Tänk om han blir hjälte på det målet?
Och tänk om jag kunde låta bli att fantisera om såna saker.
* * *
Nej, Julia. Wings är mycket men inte kaxiga. Jag har tvärtom aldrig träffat en mer o-kaxig samling.
* * *
Vad som än händer 1:
Det är sista ordinarie perioden som snart börjar i Mellon om en liten stund.
Vad som än händer 2:
Det kommer dröja innan jag kan blogga igen. Mycket att stå i efteråt.
Vad som än händer 3:
Nu går jag tillbaka till min plats.
Mors.

0-1 då.
Efter mål av Rafalski.
Och man kan ju lugnt säga att  Red Wings börjar bättre än senast .
Plötsligt är försvarsspelet tajt igen, forecheckingen intensiv och tempot i offensiven hög.
Kan de fortsätta så här så…nä, jag är helt inställd på att köra till Detroit i morgon igen.
* * *
Galen stämning på läktarna förstås.
Men rätt hätsk också.
Jag står och dricker kaffe i en vanlig publiktrappa och blir rätt paff över vilka otidigheter som hälls över de Detroit-fans som haft fräckheten att komma hit i Wings-tröja.
Pens-fansen som brukar vara så nice.
* * *
Tro på fan om Wings inte klarar av att döda ett 3-mot-5-underläge igen.
I Mellon.
Det finns inget annat lag i hela ligan som skulle klara av det, mot Pittsburgh, två matcher i rad – därom är jag helt övertygad.
* * *
Inga bläckfiskar på Mellon-isen den här gången vad jag kan se.
Och det är inte så konstigt. De butiker i stan som säljer bläckfisk –  är det vanliga fiskaffärer, det? – kräver från och med nu leg om man vill ha ett sånt kladdigt djur. Allt för att inga Michigan-innevånare ska kunna våldföra sig på igloon.
Underhållande.
* * *
Apropå isen talades det tidigare idag om att den är väldigt dålig just nu. Så ni vet om ni tycker det är mycket konstiga studsar och felpassningar och grejor.
* * *
Vetlanda Posten har kommit. I slips. Det kan bara vara ett bra tecken.
* * *
Vad som än sägs om honom har Penguins-fansen i alla fall inte gett upp hoppet om Malkin.
Så fort han får pucken börjar Mellon jubla.
* * *
Nu ska jag upp på den trånga läktaren igen  – för att se vad som, oaktat allting, blir den sista andraperioden i igloon för den här säsongen.
Hörs senare.