Jag ska inte bli långvarig i natt, men här är några reflektioner.
Om det nu är så att Sid The Kid har lätt att få domsluten med sig, och alla vet om det, får man då inte se till att vara extra smart och försiktig när man hamnar i situationer med honom?
Jag bara frågar.
* * *
Trodde ett tag det var Kent på Stadion Versus tänkte visa.
Hela publiken i vitt…jag vet inte jag.
* * *
Och att Crosby skulle vara överskattad…måste vi verkligen höra mer av den visan?
Alltså, bara förarbetet till Dupuis andra mål, när Bäckman bara inte kunde avväpna honom…såg ni det?
* * *
Glömde att visa en bild från idag.

Ja, jag fick alltså en parkeringsbot utanför The Joe. Skandal. Det är bara 30 bucks, men ändå…i just Detroit kan man ju VERKLIGEN tycka att ordningsmakten borde ha viktigare saker att sysselsätta sig med.
* * *
Crosbys försök till mustasch, däremot, mot den måste domen bli skoningslös.
Jag har inte sett nåt fjunigare sen Bolanche-kocken Bullen var femton och körde moppe.
* * *
Rangers backar levde upp till myten som sig själv.
De kan ju, när de verkligen anstränger sig, vara så mycket bättre.
* * *
Avery börjar se riktigt läskig ut med det där ögat.
* * *
Precis när Gomez kvitterade fick Biffen in sin  room service-biff.
Han trodde det var ett omen, men inte då.
* * *
Dupuis och Sykora är båda levande bevis för att man blir så bra som ens omgivning tillåter.
* * *
Vid sidan av sex, solnedgångar i Mojave-öknen och Woody Allen måste ju Room service för övrigt vara guds bästa uppfinning.
* * *
Jodå, jag tror också att Penguins vinner den här serien.
Men en ”sweep” kan nog de kaxiga Pens-fansen glömma.
Ja, det var Buffalo-fansen övertygade om förra året också. Sen kom Sabres till Garden och fick stryk två matcher i rad och såg ut som fågelholkar i ansiktena.
Akta er.
* * *
Ha nu så kul med Dallas och San Jose.
Jag ska gå och ta en drink ( i en bar där visar matchen, givetvis).
Hörs från The Joe i morgon.

Mellandag i slutspelsfebriga Detroit.
Såna älskar man som murvel.
Det är då man hänger i hallen, ser lagen träna, gör intervjuer i omklädningsrummen, går på presskonferenser med tränarna, skvallrar med kollegor och dricker kaffe så ögonvitorna svartnar.
Så här såg det ut i The Joe idag.

Födan

Pressrummet ser ut så här.

Fin tavla i pressrummet

Red Wings gör konstiga stretching-övningar i mittcirkeln.

Så här uppvaktad är The Mule även idag av media

Stanley Cup-vinnarna 97, tror jag det är. Notera Anders Eriksson, som några var så hårda mot häromdagen…

Muralen över klubbens Norris Trophy-vinnare. Blir lite tjatig efter ett tag…

Baksidan av The Joe i solen

* * *
Nu ska jag se Penguins-Rangers på hotell-tv:n.
Blir grymt.
Mer kommer senare.

Så mycket till krig blev det kanske inte.
Men serien har ju precis börjat och som The Mule säger när han efteråt står och svettas i korridoren in till det gym där rödvingarna varvar ner efter sina drabbningar.
– Efter några matcher hittar man alltid några fiender att tycka illa om.
Kort sagt:
Den gamla rivaliteten är död – men en ny kan födas vilken dag som helst…
* * *
Här har du kardan, ”Ozzie”.
Förlåt för de hårda orden.
Det var en matchavgörande räddning du gjorde där på slutet – och jag ska aldrig mer säga nåt otrevligt om att det inte finns några mästartakter i dig.
Eller jo, det ska jag kanske. Men inte förrän det verkligen är motiverat.
* * *
– Hur var det nu, flinar Lidas, håller Franzéns tjej på Linköping eller HV 71?
Ja, alltså, det blev tydligen lite fel häromsistens.
The Mule ville då inte avslöja om han höll på HV eller LHC i SM-finalen – men berättade i alla fall att flickvännen hejar på HV.
Fast det var tvärtom.
Hon är LHC:are.
– Det här varit ett jäkla liv. Hon har fått åtminstone fem telefonsamtal om det där, säger Johan och ruskar på huvudet.
Jag ber så väldigt mycket om ursäkt, förstås.
Samtidigt kan vi nu avslöja hur det är med Franzén själv.
– Det var ett perfekt resultat i finalen, säger han och gör en liten segergest med knuten näve.
Titta, ni i Jönköping. Nu har ni ännu mer att fira.
* * *
Foppa syns inte till i Avlanches tysta omklädningsrum – och på frågan om han möjligen går att hitta nånstans svarar PR-mannen med ett mycket kort ”nej”.
Inte helt oväntat. Med skadade spelare är det ett häpnadsväckande hemlighetsmakeri och knusslande i NHL.
* * *
Som extra plåster på såren för den där fadäsen med de svenska finallagen publicerar vi härmed en bild som visar hur det ser ut när skyttekungen från Vetlanda – eller var det Landsbro? – blir uppvaktad av media.

* * *
Jag förstår ju att det handlar om stretching och nervarvning och sånt där, men ändå.
Jag blir svårt imponerad av att spelarna går in och sätter sig på testcyklar eller lägger sig och kör bänkpress – efter flera timmars stenhård hockeymatch på högsta tänkbara nivå.
För mig skulle de övningarna efteråt räcka för att behöva sova i syretält en vecka.
* * *
Tung kväll för Denver-laget
Inte nog med att Foppa inte kunde spela. Wolski blev skadad också. Och så var José Theodore sjuk. Han låg tydligen  nerbäddad kvällen innan, men insisterade på att spela ändå. Det gick sådär – och när han blev utbytt åkte han direkt till hotellet och knöt sig igen.
* * *
Andreas Lilja är förvånad över bloggens snajdiga outfit.
– Vad fan, har du klätt upp dig till och med. Oj, säger han.
Han borde tacka istället.
Det är i mina slipsar segrarna sitter, det vet ju alla.
* * *
Nu sitter jag i ett hotellrum, på 65:e våningen, och tittar ut över ett Detroit som på sådant avstånd ger ett mycket förföriskt intryck.
Kanske skulle man ta på sig slipsen igen och…
Nä, jag vet att stan på närmare håll är mindre intagande och säger nog gonatt istället.
Ny rapport kommer efter respektive lags träning i The Joe i morgon kväll, er tid.
So long.

Vad snälla dom är, Red Wings.
Som bjuder in Avalanche i matchen igen, menar jag.
Det hade inte alls behövts, jag tror Colorado-spelarna förstått om de låtit bli, men leder man med 4-1 kan man väl kosta på sig att slå av på takten, sluta tacklas och begå några misstag.
Äh.
Gästerna som var så bleka.
Nu har de 4-3 och garanterat en sjujävla lust att dansa i sista.
* * *
Han med Stanley Cup-bucklan på huvudet dansar igen.
Det är då Red Wings tappar fart…
* * *
Så här ser det ut från fattig-pressboxen:

Ni ser ju. Jag har Larionov-fans i famnen.
Det är därför texterna är lika bleka som Avalanches försvarsspel under första halvan av matchen.
* * *
Publiken försöker hjälpa honom med rätt duktiga ”Ozzie”-ramsor.
Osgood tackar genom att släppa in ett till och ja, det är väl ingen tavla precis. Men han gör inte heller de monsterräddningar som kännetecknar en mästar-målis.
* * *
Kan vi få ett Vetlanda-hat trick nu då?
Han är ju skållhet, Franzén.
* * *
Det är, skulle jag vilja påstå, inte bara hockeymässigt Colorado saknar Foppa.
De andra spelarna får mer självförtroende när han är med. Känner sig tryggare. Törs spela på ett annat sätt.
Fast på såna här bjudkalas saknas han förstås inte fullt lika mycket…
* * *
Ryssen har gått.
Jag misstänker att det kan ha varit de bistra Borlänge-blickarna som fick honom att överväga om det verkligen var värt att riskera livhanken att sitta här och glo…
* * *
Nu ska jag, på nåt sätt, försöka få tag i en kaffe så att det blir lite mer sprätt i skrivarnerven.
Vi hörs nån gång framåt småtimmarna – efter en garanterat misslyckad ´jakt på ljumskskadad ångermanlänning i Joe Louis Arenas inre.

Så, okej, något krig kanske det inte blivit ännu – även om det small som satan första fem.
Men jävlar vilken hockey det är.
Nåt så här kvickt, intensivt och frejdigt har i alla fall inte jag sett i tidigare slutspelsmatcher.
Och 3-1 står det efter första , i fall någon inte vet det.
* * *
Alla är lika chockade över att Foppa sitter på läktaren.
Han var med på värmningen i morse och såg enligt Denver-journalister hur pigg ut som helst då.
Men ljumsken har tydligen pajat.
* * *
Allra mest satans fart är det på Zäta och Datsyuk.
Herregud, när de snubbarna får spela ut, som de får i vissa byten här, då talar vi hockey på rent metafysisk nivå.
* * *
Det är förstås inte samma psykedeliska tryck som i Bell Center, men för att vara The Joe är det en stor kväll på läktarna också.
Eller också är det jag som råkar känna mer av stämningen för att jag sitter vid den här satans träbänken., där man blir sjösjuk så fort någon granne – oftast svettig ryss – rör sig för häftigt.
* * *
Att de, som flera påpekat i kommentatorsspåret, spelar ”Hooked on a feeling” är kul, visst.
Men vad sägs om att de spelar Jimmy Cliffs ”I can see clearly” när Dan Cleary gör mål då?
Lite långsökt – men bra fyndigt också. Ligans bästa DJ kan finnas i The Joe.
* * *
Kronwall, ja.
Han får, med all rätt, beröm för sina tacklingar i kommenatorsspåret.
Men det är inte det enda han är bra på.  Han är förträfflig med pucken också – och en briljant skridskoåkare. Och det är härligt att se att han äntligen får vara så frisk att världen får upp ögonen för vilken klass han håller.
* * *
Det är Octopus Al som driver upp temperaturen i hallen – redan innan nedsläpp.
NHL har ju, i sin oändliga vishet, förbjudit honom att svinga dem över huvudet, de bläckfiskar Red Wings-fansen slänger in på isen.
Händer det tvingas klubben böta 10 000 dollar.
Så när någon precis innan nedsläpp slänger in ett slemmigt exemplar går ett sus genom The Joe.
Vad ska hända?
Well, domarna får frakta ut blötdjuret och ge det till den gode Al.
Och när sargdörren är stängd gör han det:
Han börjar svinga sin bläckfisk som en helikopter-propeller.
Tilltaget möts av dånande jubel.
* * *
The Mule – skyttekungen.
* * *
Personligen tycker jag ju att Chelios ska plocka bort Stastny före första målet.
Sa dom nåt om det på tv?
* * *
OK, dags igen.
Hoppas det kommer mer.

Då så.
Bloggen är på plats i The Joe.
Här – såväl  utanför som i arenan – skälver luften av förväntningar.
Playoff-drabbning mellan Red Wings och Avalanche… det väcker minnen i Motown det.
Ljuva minnen.
Bittra minnen.
Minnen som fortfarande får blodet att koka.
Och alla – både de som var med back in the day och vi som bara sett på tv  – tar för givet att det ska bli likadant igen.
Kan det det?
Tja, visserligen är det bara en handfull spelare kvar som själva var inblandade – bland dem Foppa, Lidas och Homer –  men det kändes som den fick nytt liv redan i sista grundseriebataljen i Denver i februari.
Det var då Laperrier tacklade sönder Lidas. Det var också då Mike Backbock och Tony Granato – numer ass-coach i Av’s – hade samma slags shouting match mellan båsen som en gång Scotty Bowman och Marc Crawford.
– Nånting är det fortfarande som sjuder mellan lagen, säger just den söndertacklade Lidas till Detroit Free Press.
Och när det sjuder, då behövs det i regel inte mer än att man rör om lite för att det ska börja koka, right?
* * *
Kliver in genom backstage-entrén samtidigt som Dominik Hasek.
Han är mycket stilig i mild solbränna  och ljus kostym som passar perfekt i den ljumma Michigan-våren.
Där finns en Robert Redford-artad patina…
Men vad hjälper det?
Babcock tänker spela Osgood i alla fall.
* * *
Att Darren McCarty mot alla odds gjort comeback i Red Wings talar också  för att den klassiska rivaliteten lever vidare.
Han var en av de viktigaste ingredienserna i häxbrygden på 90-talet.
– Fan, man hatade verkligen några av de där killarna, säger han till Free Press.
– Nu, fortsätter han, känns det inte alls likadant.
Det är ju lätt säga innan Laperriere satt in sin första knätackling på Zäta…
* * *
Verkar som att Avalanche utfört en karaktäristisk mörkning med Foppa igen.
Han är inte med på värmningen – och tv-folket precis bortanför mig uppger att han är skadad.
Suck.
Vad jäkla skittrist…
* * *
Den allra viktigaste pepparväxten i den där  rivalitetssoppan  har dock ställts in kryddskåpet för gott.
Och nånstans kanske det är tur.
För så här kunde  det se ut när Claude Lemieux livade upp tillställningarna mellan Wings och Av’s.
* * *
Äter pressmiddag precis intill den korridor där Avalanche värmer upp med lite fotboll några timmar innan nedsläpp.
Där och då låter det inte direkt som att manskapet förbereder sig för krig.
Det är ett väldigt skrattande och fnittrande och bjäfsande. En sån som Ryan Smyth låter som han är på förfest med grabbarna – innan en prom i highschool.
Men det är klart, man ska ha kul också…
* * *
Om spelarna tvekar att tala för högt om fiendskapen mellan de båda klubbarna är media desto mer rakt-på-sak.
Michigan- och Colorado-tidningarna inte bara påminner om gamla strider (Detroit Free Press sätter till och med betyg, i form av bläckfiskar, på de bästa fajterna från dörr…).
De krigar själva också.
En Denver Post-krönikör jag just nu inte minns namnet på körde igår en hel spalt om hur värdelös staden Detroit är – och den publicerade givetvis Detroit Free Press.
Bra. Bensin på elden…
* * *
Nu kommer bekräftelsen på Foppa.
Ljumskskadad.
Satan. Den lär vara allvarlig om han står över en sån här match.
* * *
Sitter uselt idag – i den så kallade annex-boxen. Vilket innebär en bänk och ett rangligt bord mitt i publiken-sörjan.
Förutsatt att lapptoppen inte rasar ner i nåt hål under läktaren när den väldigt svettige ryssen på bänken intill river ner hela fan ska jag ändå försöka göra mitt bästa för att serva er med något slags texter.
* * *
OK, nu åker vi.
Säkra krockkuddarna, spänn fast ett extra säkerhetsbälte och håll i hatten.
Här blir det åka av.

Ja, god kväll.
Vill bara meddela att jag är på slagfältet.
I Detroit.
Det blir givetvis liveblogg från The Joe – om man nu kommer att kunna se nåt i krutröken…
Tills dess kan ni ju läsa mina tips, som publicerades i papperstidningen idag, men av av någon anledning inte kommit ut på nätet:

•Montreal Canadiens-Philadelphia Flyers.
–Habs, som nu ensamma får försvara den kanadensiska äran, hade oväntat stora bekymmer att skaka skaka av sig Boston och Philly blir ingen enklare motståndare. Tvärtom, hårda och fysiska Flyers passar nog artisterna från hockeymekkat rätt illa. Samtidigt tenderar Scott Hartnell & co att dra på sig mycket utvisningar – och i powerplay är Montreal ligans mest skoningslösa killer. Det, och det faktum att  den samlade talangen ändå är så pass mer omfattande, borde fälla avgörandet.
Mitt tips: 4-2.
•Pittsburgh Penguins-New York Rangers.
– Om det var någon som fortfarande trodde att kidsen i Pittsburgh inte vet vad det innebär att spela slutspelshockey blev ”sweepen” mot Ottawa ett wake up-call. De vet – bättre än de flesta. Men Rangers, som vunnit fem av åtta matcher mot Penguins i år,  är också starkare än många tror.  Särskilt nu när spelare som förväntas kliva fram på allvar – Gomez, Drury och Jagr – också gör det. Så detta blir jämnt och hårt. I längden tror jag dock att Pittsburghs glödheta form, och större effektivitet i offensiven, blir utslagsgivande, Om nu inte Vezina Lundqvist får för sig att bli omöjlig…
Mitt tips: 4-3
•Detroit Red Wings-Colorado Avalanche
– En modern klassiker. Inte bara med svenska ögon sett, även om vi förstås gnuggar händerna så skinnet glöder åt att få se Foppa mot Lidas, Zäta, Homer och andra blågula hjältarna i Red Wings. Det finns också en historisk rivalitet mellan lagen, som tog ny fart när Ian Laperriere tacklade sönder Nicklas Lidström i vintras. Vi har kort sagt ruskiga holmgångar att vänta. Av’s är bra på att hitta sätt att vinna, också när de egentligen inte presterar på särskilt hög nivå,  och målvakten Jose Theodore visade mot Wild att han kan döda matcher på egen hand. Men överlag starkare Detroit fick många mentala låsningar botade när de tog sig förbi Nashville och är on a roll nu.
Mitt tips: 4-2
•San Jose Sharks-Dallas Stars
Det blir ingen söndagsskoleutflykt det här heller. I sista grundseriemötet utdömdes 190 utvisningsminuter. Många menar att det ska vara San Joses tur i år, men jag tror på Stars igen. Det passar det här smarta laget att återigen få stöta på en divisionsmotståndare som man vet exakt hur man ska göra för att manövrera ut. Enda frågetecknet är målvakten Marty Turco. Kan han sluta vara så ojämn?
Mitt tips: 2-4.

Man kan ju fråga sig om det verkligen är värt det.
Det slutar ju på samma sätt för alla lag utom ett.
Alla spelare utom de som återfinns i det segrande finallaget sitter till sist där i omklädningsrummet och stirrar stumt framför sig.
Förkrossade.
Knäckta.
Så ledsna att tårarna hotar tränga fram i ögon som egentligen är gjorda för att inpränta fruktan i omvärlden
– Det känns tomt, är allt de brukar få ur sig.
Ja, jo, NHL-proffsen får bra betalt för besväret.
Men ändå.
När jag ser förtvivlan som lyser om hela Ovtejkin efter sudden-förlusten mot Philly undrar jag ändå.
Är det värt det?
* * *
Jeremy Roenick alltså.
Vilken man.
Enligt reportern på Versus gick veteranen redan under morgonträningen ut och lovade att han skulle göra två mål i avgörandet mot Calgary
Och så gjorde han det!
Det är om den sortens idrottsmän det till slut skrivs sånger.
* * *
Det är ju ingen tröst just nu, men satan vilken nytta Capitals kommer att ha av de här sju matcherna mot Flyers.
Ovetjkin, Semin, Bäckis, Green...nu vet de exakt vad playoff innebär, så nästa gång hamnar de aldrig i några tunga 1-3-underlägen.
Jag vill redan nu varna för att Washington blir ett nytt Pittsburgh säsongen 2008-2009…
* * *
Montreal-Philadelphia
Pittsburgh-NY Rangers
Detroit-Colorado
San Jose-Dallas
Där har ni kvartarna – eller konferens
Nu väntar jag bara – otåligt! – på att NHL ska offentliggöra spelschemat också.
Tips?
Kan jag sova på saken?
Inte? Well, det gör jag i alla fall…
* * *
Försökte kontakta Bäckis i natt och fick följande SMS:
– Jag har bara en kommentar. Det känns tomt.
Sen sa han också att det var fel tillfälle att prata om VM, men jag tror faktiskt att gästriken – som varit alldeles fenomenal de sista slutspelsmatcherna – säger jag när Bengt-Åke ringer.
* * *
Vi får alltså en serie mellan Detroit och Colorado.
Satan i gatan vilket krig DET kommer att bli.
Jag drar redan efter andan. Ja, det beror väl i första hand på att jag, med min Pekka Lindmark-kondis,  just var tvungen att gå ett varv i lägenheten i jakt på ett paket Marlboro, men inte bara
* * *
LA Kings har signat treårskontrakt med unge Oscar Möller.
– Jag lever min dröm, säger han till klubbens hemsida.
Grattis, säger vi.
* * *
Undras hur genialisk Mike Keenan kände sig när han slängde in Curtis Jospeh – och Sharks sprätte in femman efter 52 sekunder.
Jag önskar för övrigt att Husse får komma nån annanstans nästa säsong.
I exempelvis New York skulle han vara mycket uppskattad.
* * *
Åh, nu jävlar kom spelprogrammet!
Så här ser det ut de närmaste dagarna.
TORSDAG
Montreal-Philadelphia (01.00 – er tid)
Detroit-Colorado (01.30)
FREDAG
Pittsburgh-NY Rangers (01.00)
San Jose-Dallas (04.00)
LÖRDAG
Detroit-Colorado (21.00)
Montreal-Philadelphia (01.00)
SÖNDAG
Pittsburgh-NY Rangers (20.00)
San Jose-Dallas (03.00)
Rock n’ roll och godnatt. Det här blir fantastiskt.

Om jag nu säger det att det inte blir större än så här är jag rädd att jag upprepar jag mig själv på ett småfånigt sätt.
För jag påstod väl nåt liknande när playoff började.
Men i alla fall.
Det är ju sant.
Det BLIR inte större än sjunde, avgörande matcher i Stanley Cup-slutspelet.
TV:n kommer koka.
Dock:
Det är en något kluven upplevelse för yours truly.
Jag har ett primärval i Pennsylvania att hålla koll på också – makalöst spännande det med. Så vi får väl se hur mycket jag hinner följa av dramat i Verizon Center.
Men blir det för körigt utgår jag från att ni håller mig uppdaterad i kommentatorsspåret.
* * *
Tips?
jag, ja sa det ju igår.
Jag tror att Caps, med sina yngre ben, kan fullborda sin sagolika vändning mot Flyers – men blir inte förvånad om Calgary skräller i The Shark tank.
Det senare innebär att drömserien mellan Detroit och Colorado uteblir, åtminstone tills vidare, men å andra sidan blir vi garanterade  svenskintressen i finalen.
Ja, det finns ju i så fall gott om blågula aktörer i alla lag som gått vidare från väst. Sju i Detroit, fem i Dallas och tre i Calgary. Sen är det visserligen bara en i Colorado, men han är desto tyngre…
Sånt där är viktigt för en sån som mig. En finalserie mellan San Jose och Montreal skulle det krävas allt jag har av övertalningsförmåga för att få bevaka.
* * *
Febrar över blotta tanken på att nytt spelprogram kommer att presenteras under natten.
Vem möter vem, när och var – och vilken arena besöker jag till helgen…
* * *
Snart får vi bygga ett altare till Nicklas Lidströms ära.
Nio Norris Trophy-nomineringar, det är ju helt osannolikt fantastiskt.
* * *
Hur många kommer att vara uppe och se Sharks-Flames-matchen?
Då är jag garanterat med.
* * *
Okej, ha en trevlig kväll nu.
Det blir inte större än så här…

Ja, satan.
Detta Washington.
Vilken vändning!
Coolast av allt:
När jag pratade med Bäckis på telefon efteråt och frågade om det inte kändes tungt när Flyers hade 2-0 och säsongen var på väg att ta slut svarade han helt iskallt.
– Nä, jag kände på mig att vi skulle vända.
Kan en 20-åring vara så kylig?
Nu blir det sjunde avgöra hemma i ett Verizon Center som…ja, den lilla plåtlådan mitt i Chinatown kommer inte att stå kvar efter matchen.
Lyckostar ni bland de DC-baserade kommentatorerna som har plåtar.
Själv ska jag, som det ser ut, bevaka val, men jag hoppas få återvända till huvudstaden längre fram.
* * *
Montreal visade klassen.
Kreativiteten i anfallszon när de kommer igång…det är ju ibland så det svartnar för ögonen.
Nu får de antigen Flyers eller Rangers i nästa omgång.
Good luck, säger jag till de lagen.
* * *
Mäktig natt som väntar nu. Två sjunde, avgörande matcher. Jag vågar tro att Caps står hela distansen, men blir inte förvånad om Flames chockar San Jose.
Som någon sa om Sharks efter den tafatta insatsen i sjätte matchen.
– De ska föreställa hajar men har inte mer killer-instinkt än kattungar…