Live-hockey fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag…
Så nej, VM, idag sitter jag inte på någon stol i Montreal (det gör Marco Polo-Persson, däremot…är ni snäll kanske ni får höra nåt av honom framöver).
Jag sitter hemma i korresoffan och ser på tv – och planen är att det ska vara lite lugnt i den här bloggen.
Av rena hälso- och inspirationsskäl.
Men jag lägger upp det här inlägget så ni har nånstans att posta nya kommentarer från alla draman i natt.
Okej?
* * *
Avser att koncentrera mig på matchen i Wachovia Center, men vet att det kommer att bli en satans zapp-kväll när jag inte får nåt riktigt grepp om en riktig match.
Men ni som är här kan väl hojta om det är något jag absolut inte får missa nånstans…
* * *
Hysterin i Montreal tror jag inte man kan förstå.
Fick nyss följande rapport från Marco Polo-Persson:
”Måste bara berätta att jag fastnade i tullen på vägen hit. Inte för att jag försökte smuggla nåt, utan för att tullgubben inte kunde sluta snacka hockey. Galet. Han hade järnkoll på PJ, bara en sån sak. När han hörde att jag skulle till Centre Bell sa han:
 – You lucky bastard…”
* * *
Vi hörs.

Det här är ju en blogg, och i den får jag säga vad jag vill, så det gör jag nu.
Fy fan vad skönt!
4-3 till Rangers – efter avgörande pärla från blå av rookien Marc Staal 16.47 in i sista perioden.
Då var det inte turist-Garden längre.
Då var det ingenting mindre än klassiskt drag under det vackra cirkustaket.
Bäst är det faktum att det känns riktigt rättvist.
För första gången under serien var Rangers verkligen bästa laget på banan.
* * *
– Nu är modellkarriären över, säger Fast Freddy Shoestring med en suck när han efteråt står och kliar sig i den sårskorpa som nu ackompanjerar den utslagna framtanden
Kanske det, ja.
Döm själva…

Det har ett pris att vara NHL-spelare också…
* * *
Det avgörande målet var Staal-brorsans första i hela NHL-karriären.
Bra tajming.
* * *
Ottawa blir alltså ”svept” av Pittsburgh.
Får stryk i fyra raka.
Stor revansch för Penguins – som såvitt jag förstår spelat briljant hockey i samtliga fyra matcher.
För Sens är det ju ett präktigt och oacceptabelt fiasko.
* * *
Det är trist att FivePoints inte är med oss en sån här kväll.
Fotboll i Örebro, kan det vara nåt jämfört med detta?
* * *
En skön detalj med segern är att det slipper bli någon debatt om domarnas floppar innan Devils kvittering.
Sådant ältande leder aldrig nånstans, tar bara energi av de som klagar.
– Men de slashade klubban ur händerna på mig. Med tanke på hur mycket snack det varit om allting på andra sidan isen kunde man ju tycka att de skulle vara lite mer uppmärksamma på en sån sak, säger Kung Henrik  när han efter sådär en halvtimme klarat av alla engelskspråkiga intervjuer och kan börja snöra av sig grillorna.
* * *
Maaaaaaarty...
Jag vet inte varför det låter så hånfullt – det är ju bara karlns namn – men det gör verkligen det.
* * *
Flera stycken har frågat, så jag måste ju berätta:
Visst, jag hade slips.
Samma som i Denver igår, faktiskt.
Den egentligen mycket snyggare jag hade här på Garden i söndags – en lätt rosa sak som FivePoints skulle bli helt vansinnig över; den är ju HELT fjollig  – funkade ju inte så jag valde bort den.
Bra jobbat, om jag får säga det själv.
* * *
Om Devils vunnit här hade jag skippat matchen i The Rock på fredag – den hade ju ändå inte kunnat mynna ut i något avgörande.
Men nu kan Rangers de facto ta hela skalpen av lillebror, så ackrediteringshandlingarna är redan på resa genom cyberrymden.
Men….
– Det är verkligen inte avgjort, understryker Chris Drury med emfas.
– De kommer aldrig att ge upp. Devils är en organisation som är känd för att aldrig göra det. Det blir en stor match, oerhört tuff, och vi måste spela vår allra bästa hockey.
* * *
Okej, nu slår vi igen butiken.
I morgon ska jag hålla mig hemma. Eventuell rapport från tv:n kan det bli, men inget mer.
Sen hörs vi från Newark on a magical Friday night.

Hocke-Håkan och mamma kan vara lugna.
När man sitter igenom såna här perioder under ett slutspelsderby på Garden känner man ingen trötthet – om man så varit vaken sedan senaste  Canada Cup.
Ögonen är tvärtom vilt uppspärrade inför all spänning, all intensitet, all kamp, alla blixtrande vändningar.
Underbart.
* * *
Men jag sa ju det.
Sutter skällde ut sina små djävlar i första pausen – och de kom ut som ett annat lag.
Samtidigt är det lite ynk av Rangers att inte vara mer vakna i inledningen av perioden.
* * *
Hur många liknelser fick vi på Eken där i kommentatorsspåret…Olle Sarri, Karl Pilkington, Tim Connolly…
Ha ha.
Själv tycker jag han ser ut som Gävles Thom Yorke.
Samma halvsömniga sängkammarblick…
Här har vi bild till på objektet – när han ägnar sig åt favoritsysselssättningen.

Foto: Höken

* * *
Aldrig har den hånfulla ”Maaaaartyyy”-ramsan ekat högre än när legenden blir utvisad för – filmning.
Vad anser en präktig,  idrottsmoralisk väktare som FivePoints om såna fasoner?
Själv tycker jag förstås att man ska försöka filma till sig så många fördelar som möjligt…
* **
Inte ens turisterna kan värja sig mot den här intensiteten, så nu börjar det bli slutspelsstämning på läktarna också.
* * *
Det skadar inte alls den modell-like Fast Freddy Shoestrings image att han får synas med blodet rinnande nerför kinderna i jumotronen, om man säger sp.
* * *
Boxningsmatch mellan Jagr och Oduya…det hade man inte räknat med. Man jag har inte fattat varför Oduya inte tar för sig mer på det sättet. Var han inte rätt duktig på att veva hemma i Elitserien?
* * *
Någon undrar om jag är beredd att ge blod om det blir fortsatt hårda tag även i fortsättningen.
Tror inte det skulle uppskattas.
Efter de här dagarna rinner bara svart kaffe i mina ådror…
* * *
Slutperiod.
Och jag säger rakt ut vad jag känner nu:
Kör över dom, Rangers!

E-null, som det heter på nåt språk någon jag känner brukar prata.
Och det är väldigt rättvist.
Rangers gör en utmärkt period – den bästa i hela serien mot the D-boys om ni frågar mig.
Samtidigt ser Devils oväntat bleka ut.
Skulle de inte explodera nu när de är på väg in i
I istället har de börjat ge Gomez utrymme i mittzonen igen.
Sutter kan vara inte glad. Det är verkar han i och för sig aldrig vara, men nu är det nog extra supergrinigt ner i det där unkna omklädningsrummet
* * *
Andie och andra som frågar om stämningen i Garden har skarp iakttagelseförmåga.
Nej, det är inte riktigt samma ställ här inne som i söndags.
Verkar som att drabbats av Rolling Stones-fansen kallar turister – alltså såna som kommer för att de hört att det ska vara nåt extra, men inte har nån riktig koll.
Det ser onekligen så ut när Jersey  med 1.06 kvar har en tekning nere hos Henke – och en femtedel av publiken reser sig för att gå ut och köpa korv.
Eller också tycker Rangers-fansen att slutspel börjar bli vardag…
* * *
 Varpu är förvånad över att se mig.
Hon trodde jag skulle avlida i den hårda Denver-luften…
* * *
Uj, vilket grant klapp-klapp-mål – involverande trion Drury, Girardi och den  pånyttfödde Gomez.
Men det var en uppoffrande Tuytin som i läget innan räddade pucken kvar i zon och därigenom möjliggjorde hela läget.
* * *
Okej, här är en klassiker:

Jovisst, det är Eken – som kommer med kaffe.
Erkänn, den har ni väntat på hela säsongen…
* * *
Efter att ha bevittnat holmgången i Denver igår är det svårt att inte tycka att det här är en nästan löjligt snäll match.
* * *
Osedvanligt trångt på den ruttna gamla pressläktaren ikväll.
Inte nog med att New York-tidningarna börjat skicka hit reportrar och krönikörer som inte visar sig på hockey annat än när det är just slutspel – och garanterat är rätt hatade av Brooks, Dellapina och de andra puck-konnässörerna.
Det kommer folk från kanadensiska städer utan slutspelslag också.
På surkålsmannens plats sitter till exempel en trevlig herre från ´´Edmonton Journal och utgjuter sig om Robban Nilsson.
* * *
Avery är påfallande lugn ännu. Men snart kliver han in i handlingen – och gör mål. För han vet ju att några enmålsövertag verkligen inte räcker mot Devils.
* * *
Så här ser det ut när jag tittar vänsterut på pressläktaren.

Notera läktaren ovanför. Det är där busarna sitter.
* * *
Dags igen då.
Senare.
P.S Medan jag satt och jävlades med de här bidlerna hann det förstås bli 1-1. Typiskt.

Tillbaka på Manhattan – för fjärde ronden i The Battle of The Hudson.
Men nu går jag fan på ångorna.
Klockan blev närmare ett innan jag kunde lämna Pepsi Center i går natt och sen var det ny, tortyrliknande bagarväckning för att hinna med en Shakin’ Stevens-flight genom vårstormar i the midwest.
Det kanske är läge att lyssna på Hocke-Håkan idag.
Han är en av de eminenta cheferna på Sportbladet och stort fan av den här bloggen – men han brukar också vara på mig om att jag inte ska skriva ihjäl mig.
Med det menar Hocke-Håkan inte bokstavligen att jag riskerar att skriva mig till döds, även om det känns så just nu, utan att överambitioner och alltför ivrigt randande kan leda till att såväl lust som förmåga går om intet.
– Jag har sett det hända. Så ta det lite piano, säger han på sin vackraste halländska.
Just nu låter det som ett mycket klokt råd.
Så ni får faktiskt ursäkta:
Det kan bli aningen mer kortfattade rapporter i natt – som en säkerhetsåtgärd, inte helt olik  den Joel Quenneville  tillämpade med Foppa i tredje perioden igår.
Jo, förresten, den är rätt så oerhört olik om man verkligen tänker efter – men i alla fall…
* * *
”Kan” är ett nyckelord i sammanhanget.
Jag känner mig själv lite för bra för att kunna lova stiltje en kväll när Rangers och Devils clashar i en slutspelsbatalj i Garden.
Jag kan ju till exempel inte låta bli att berätta att det sannerligen inte bara är i kommentatorsspåret till den här bloggen The Sean Avery Show är ett ämne det tjatas om.
Faktum är att det knappt står om något annat på sportsidorna idag. I Post, News, Times, i Star-Ledger, i Newsday, i den New Jersey-versionen av Lyckoslanten…det är bara Avery, Avery, Avery.
Och då ska man ha klart för sig att Broadway Sean just nu bojkottar media.
– Jag pratar efter slutspelet. Just nu är det bäst för mig att fokusera på mitt spel, sa han till Dellapina sista grundserieveckan.
Sen har det varit tyst.
Men lagkamraterna säger desto mer och jag blir särskilt förtjust i Chris Drurys fnysande dementier av påståendet att han ogillade Averys Brodeur-dans och försökte stoppa den.
– Domaren hotade med utvisning. Det var bara därför jag sa åt honom att sluta. Sean är en Ranger. Jag skulle ta en kula för honom. Det skulle vi alla, säger Mister Clutch.’
Mäktiga ord.
* * *
I serien ”NHL-ackrediteringar” är det dags att presentera  kronjuvelen. Min käraste ägodel det senaste halvåret. Säsongs-ackreditering här på Garden. Ser ut så här.

Gäller i slutspelet också…

* * *
Det där med att jag är trött kan ni väl hålla för er själva förresten…
Häromdagen kom det uppfordrande mail från en oroad mamma  i Borlänge som bannade mig för mina slarviga sömnvanor.
– Ska jag behöva komma över och se till att du sköter dig, skrev hon till sin 40-årige son i storstan…
* * *
Media använder samma entré som hemmaspelarna i Garden – ja, i alla fall de hemmaspelare som inte kör bil – och kommer man tidigt får man tränga sig förbi fans och autografjägare.
Hittills är det ingen av dem som misstagit mig för spelare – och det finner jag förstås helt förbluffande…
Just idag råkar jag anlända samtidigt som Brendan Shanahan brottat sig genom den där hopen och vi delar hiss upp genom Gardens inre.
Några säkerhetsvakter i samma hiss försöker skämta med veteranen, men han rör inte en min.
Inte två timmar innan en slutspelsmatch.
Då talar Brendan Shanahan med ingen.
* * *
Undras om påven kopplar av med lite Stanley Cup-hockey ikväll…
Han ska hänga i stan i morgon, till wojne-wojne-plågor för alla andra som behöver ta sig runt på Manhattan,  och skulle säkert bli inspirerad av att få se lite tacklingar och fajter…
För övrigt är väl åtminstone en handfull spelare på isen som skulle bli riktigt eggade av att få se his holiness på läktarna.
Shanahan, Callahan, Dubinsky, Gomez, Salvador, Girardi…de är rimligen katoliker allihop.
* * *
Om den stora Halvar läser detta ska han veta att Ratso är här, slutspelet till ära.
Han sportar en marinblå kavaj med svarta revärer…
* * *
Vem är det nu som har momentum här då?
Enligt John Madden i Devils är det omöjligt att veta.
– Det är först när man ser tillbaka på såna här serier man klarar av att se var det vände och vem som fick momentum, säger han i Star-Ledger.
Vad kan det vara för detalj då, undrar reportern.
– Ett övertidsmål…
* * *
FM, är du uppe med lillkillen i natt också?
Ni ska känna er hjärtligt välkomna – båda två.
* * *
Tips?
Det blir hårt.
Mer säger jag inte.
Och förlåt Hocke-Håkan, det här blev ju så lagom kortfattat…

Ja, jävlar vilken lugn tredje period det blev.
Sammanlagt utdömdes 144 utvisningsminuter i den här matchen – och majoriteten av dem fick sekretariat sitta och anteckna i den slutperiod då jag hävdade att våldsamheterna skulle mattas.
Bra analys där, Biffen.
Foppa tycker dock inte att Wild-spelarna gjorde sig skyldiga till några överdrifter.
Slutspel och frustration bara, menar han.
– Fast det är klart, de har en hel drös såna spelare, säger han med ett leende.
Och börjar sen räkna.
Voros, Boogaard, Simon, Veilleux, Carney...
* * *
Ja, det är lättsammare i Avalanches omklädningsrum idag och klagar jag på PR-killarna när de är dryga ska jag väl ge dem en eloge när de inte är det.
Idag ser walkie talkie-mannen personligen till att jag får eget blågult snack med Forsberg.
Det uppskattar man.
* * *
Till och med Kim Johnsson skar ihop på slutet och drog på sig en för dubbel misconduct.
Har det nånsin hänt tidigare?
* * *
I kommentatorsspåret under andra inlägget härifrån Klippiga bergen är det en icke-värdig representant för namnet ”Per” som får ett svavelosande ett utbrott på Avery-försvaret i blogg och kommentatorsspår.
Vi, eller snarare jag, är enligt denne Per, en ”Amerikasvenne” som tror jag är ”hipp” för att jag håller på Rangers.
Och ja, naturligtvis är det nån grottmänniska i Devils som ska slå ut tänderna på Avery också.
Min gud.
Tänk att man kan bli en så bitter, humorlös och fånig liten människa.
* * *
Sen natt i pressrummet nu, bara jag och några fotografer kvar.
Och ja – dom både pratar och rapar fortfarande.
* * *
Jaques Lemaire suckar och suckar på presskonferensen efteråt.
– Det var ingen ändå på alla utvisningar vi tog, säger han och ruskar på huvudet.
Nej, och vems fel var det, om jag får fråga?
* * *
Rangers-Devils-serien är nog fortfarande up for grabs, men i övrigt tycker jag det börjar klarna vad för slags semifinaler vi får i öst.
Montreal-Philadelphia
Pittsburgh-NY Rangers/New Jersey
Sen blir det Pennsylvania-derby i konferensfinalen och Penguins går till Stanley Cup-finalen.
Jo, jag tror faktiskt att Flyers, som ser ruskigt säkra ut, knäcker även Habs – och vare sig Rangers eller Devils har någon chans mot ett Pittsburgh i nuvarande superslag.
Sedan både Sharks och Avalanche och i någon mån även Ducks  kommit tillbaka är det betydligt svårare att tippa i väst, men med en blandning av realism och hjärta säger jag så här:
Detroit-Calgary
Minnesota-Dallas.
Sen blir det Detroit mot Dallas i konferensfinal. Ja, Haseks uppträdande fått mig att börja svikta i tron på Red Wings, men ännu ger jag inte upp.
* * *
Skön Laperriere-kommentar innan matchen som jag missade:
 – This isn’t a must-win. But we need to win.
* * *
Slips-magin lever vidare.
Jag kanske ska börja bjuda ut en slipsklädd version av mig själv på auktion?
Jag kan, mot viss ersättning, komma resande till högstbjudande klubb och sitta på läktaren och bara glo.
Det hjälper ju, alldeles uppenbart.
* * *
Nej, nu är det dags att get out of Denver, som Dave Edmunds sjöng.
Bagarväckning i morgon också, beklagligt nog.
Sen åker vi hem till Manhattan och bevittnar The Sean Avery Show igen.
Den kommer säkert att rymma några ögonblick som får FivePoints, ”Per” och andra surskallar att tugga sönder fjärrkontroller och lapptoppar av vrede.
Vi hörs då.

Nu är det slakt.
5-0.
Minnesota får skämmas.
Så här kasst man ju inte spela i slutspelet – i en serie som ska vara så rekordartat jämn.
Men de får väl, som sagt, skylla på den tunna Klippiga bergen-luften.
Det gör jag när det här inlägget nu blir lite kortare än förväntat…
* * *
Och mycket riktigt:
Efter fjärde målet började sura Wild-spelare spåra ur.
Allra mest spårade Boogard-dåren som tycks ha inspirerats av nye lagkamraten Chris Simon och svingade klubban som ett baseboll-trä mot vem-det-nu-var.
Där gav han ju Denver Post-Kiszla helt rätt…
* * *
Nu kommer de där mini-fallskärmarna igen.
Så kul!
* * *
Här har vi Boston-rapporten från den utmärkte Marco Polo-Persson:
”1-0 till Montreal, alltså.
 Och med TD Banknorth Garden-mått är väl det vad vi kallar för målfest. Det är ju inte så att man går på hockey i Boston för att se mål.
 Men tusan, Bruins borde ju ha vunnit det här. Murray, Lucic, Krejci hade feta lägen att göra två, tre kassar i första och andra perioden. Montreal var faktiskt skakat och hade tur som kom undan.
 Fast nu avgör nog Canadiens på hemmaplan på torsdag, tror inte Bruins orkar resa sig efter den här smällen även om Timmy Thomas sa nåt om att ”det är inte slut förrän vi tillåter det att ta slut”.
 Det var inte lika hätsk stämning på läktarna i dag, jämfört med i söndags. Då var det slagsmål lite här och var.
 Men herrejösses vilken fysisk match det var på isen. Milan Lucic och Mike Komisarek hade en helt galen tacklingstävling.  Till och med Chara tyckte att det var en tuff match.
 Nåväl. Nu ska jag kolla på din tillställning, där Avalance skapar fler målchanser under ett byte än vad Bruins gör under en halv säsong”.
* * *
Härligt att se spänningarna mellan Denver- och Minneapolis-media.
Det är många hårda, för att inte säga föraktfulla, blickar som skickas mellan sektionerna på pressläktaren.
* * *
 Tror inte det blir lika hetsigt i sista. Man brukar ju alltid tro att oj, nu jävlar kommer det att smälla – och så spelar de inblandade lagen bara av den meningslösa slutperioden.
* * *
Det är lite småspänt här borta hos mig också.
Nä, inte med Blesk och Pravda – vi är så goda vänner så.
Men Wild-figurerna till vänster blir lite besvärade när jag börjar kläcka ur mig nedlåtande omdömen om Boogaard, Voros, Veilleux och andra pappskallar.
* * *
Om nu inte Lamaire tycker att Chris Simon, den verkligt störde, ska få leva ut lite aggressioner under slutet.
Då kan det bli så fult att Quenneville borde överväga att låta den bäste svensken vila.
* * *
Ok, låt oss hoppas på det bästa – och var och en avgör själv vad det innebär.
Slutrapport från Klippiga bergen  någon gång efter slutsignalen.

Sådärja.
Nu kanske vi kan slippa en förlängning i alla fall…
3-0 alltså.
En sprakande, nästan osannolik målfest för att vara i den här serien.
Men ju fler mål Avalanche gör i början, desto bättre – om man nu har sympatierna där. För i tredjeperioderna burkar de ju tappa betänkligt.
* * *
Förstår inte varför hemmafansen plötsligt börjar skandera om ”aaaassshooole” utan anledning.
Men det gör de inte det.
Det är en version av ”Av’s go” som låter så.
Och stämningen är lite tätare idag – av förklarliga skäl.
* * *
Hm, Minnesota-backarna, som var såna giganter för ett dygn sedan, begår plötsligt riktigt klantiga misstag.
Kan det vara den tunna luften som börjat plåga även dem?
Det är ju sagt att det blir som jobbigast dag 3 – och de har varit här i tre dagar nu.
* * *
Blesk-reportern är kompis med Pravdas utsände – och de är båda mycket lyckliga över utvecklingen i matchen.
* * *
Fast Avalanche har varit pigga också.
Båda superkedjorna – den ena nu med Sakic, Forsberg och Brunette och den andra med Hejduk, Stastny och Smyth – ser ut som att de bestämt sig för att det får vara slut på tjafsandet nu.
* * *
Kim Johnsson bildar alltså backpar med Martin Skoula.
Och de verkar ju ha gått i samma…skoula.
* * *
Såg ni att det var på väg att bli fajt mellan Foppa och Koivu?
Inte Orr mot Laraque precis, men det är ju ännu roligare när de som inte SKA slåss gör det ändå.
* * *
Här har vi alltså den andra Niklas Bäckström för dagen som agerat lite tveksamt i Stanley Cup-slutspelet.
Fast utan c, okej.
* * *
”Bara” 4-2 i The Big D nu.
Om Stars lyckas vända det här lovar att jag fira med sprängd anka i Chinatown i morgon natt.
* * *
Noterade också att Sean Hill snärtade Foppa i ryggslutet rätt så brutalt i slutet.
Som sagt:
Islanders-pack.
* * *
Har återigen folk från Wild vid min vänstra sida.
Intressant detalj med dem är att de har amerikanska snusdosor med sig.
Eller vad man ska kalla det.
En av herrarna går loss på Skoal – med citrussmak.
Kan man inte lika gärna gå ut på parkeringen och stoppa lite grus under läppen då?
* * *
Stolen jag sitter på är fortfarande lika obekväm.
Har redan ont i det där stora där bak…
* * *
Ett mål till för Av’s.
Sen är matchen över – och kan spåra ur. Risken är uppenbar att Wild börjar leva rövare på riktigt i ett sånt läge.
Okej, time igen.

Okej, Denver – dag 2.
Här är det inte bara krig på rinken.
Murvlarna från Denver och Minneapolis verkar ligga i luven på varandra också.
I dagens Denver Post sågar kolumnisten Mark Kiszla allt vad Wild, Lemaire, motståndardräkter och delstaten Minnesota heter.
Wilds-spelarna liknas vid brottslingar som rånar de fina Avalanche-stjärnorna i gränder, dräkterna beskrivs som något en bebis kladdat ihop med kritor valda på måfå, Lemaire får veta att han är en elak man med mörkt hjärta och Minnesota avfärdas som ”The land of 10,000 dead car batteries”.
Stackars Kiszla blev uppenbarligen på lite dåligt humör efter sudden-förlusten igår….
Patrik Reusse i Minneapolis-baserade Star Tribune nöjer sig med ett håna Joe Sakic, som han tydligen är trött på att alla NHL-människor hyllar, men ett rungande svar i morgon?
 NM Johan  och Minnesota-Markus kanske kan hålla koll åt oss.
* * *
Det är fortfarande sommar i Mile High City och jag ägnar eftermiddagen på Writers’s square – var ska vi stoppa sleven, liksom – med kaffe, cigaretter och roade tankar på hur dåligt med humor de har i Devils-lägret.
Mycket angenämt.
* * *
Nu ser jag förresten att Star Tribune-mannen Michael Russo – vad är dealen med alla Russo och Reusse? – avhandlat  Kiszla i sin blogg.
Denver-kollegan beskrivs som någon som alldeles uppenbart inte kan hockey, aldrig sett en slutspelsmatch och är dum i kolan.
Härligt.
Rivaliteten ska givetvis skvätta in på tidningssidor och sajter också, annars är det inget slutspel.
* * *
Ser Flyers-Caps på den dassiga tv:n i pressrummet och det verkar ju vara rena Saddledome-hysterin i Wachovia Center.
Hela satans hallen går i orange.
Och just nu har Flyers skaffat sig 4-2-ledning.
Uj, det blir svettigt för Bäckis & co det här.
* * *
Dagens stora fråga är ju:
Hur mår Foppa.
Bra, lyder det tveklösa officiella svaret.
Men med Avalanche vet man aldrig. Alla NHL-klubbar mörkar den här tiden på året, men Denver-lagets hemlighetsmakeri kring den svenska stjärnans hälsa är rent absurt.
Spela ska han hur som helst, så sanningen lär väl röjas framåt tio (fyra för er, sorry…).
* * *
Dallas-Anaheim har börjat också, och jag noterar att Carl-Gustaf Lindstedt kastat in den oduglige men fajting-villige George Parros.
Det ska vevas alltså.
* * *
Idag är jag piggare, thank you very much.
Får i alla fall åtta timmar i hotellslafen.
Men när jag först vaknar känns det som att jag sänkte fem dry martini innan jag lade mig – och det gjorde jag inte, vad jag kan minnas.
Det är den tunna Klippiga bergen-luften som trilskas, antagligen.
– Drick mycket vatten, säger Foppa.
Så jag gör det – och då blir det mycket riktigt bättre.
* * *
Ha ha, Versus visar bilder från Rangers träning idag.
När Sean Avery märker att kamerorna bara följer honom gör han en imitation av Brodeur-dansen. Sen vänder han sig om och ger media fuck-fingret.
Upprörande, FivePoints, inte sant?
* * *
Quenneville planerar att ruska igång Jordan Leopold ikväll, sägs det.
* * *
Någon ska Höken få förklara hur det kommer sig att fotografer tycker det är okej att sitta och babbla om en massa skit där andra försöker jobba.
* * *
Jag säger det igen:
Visst är det vackert att de tryckt den där Stanley Cup-loggan på alla isar där det
Den binder samman alla matcherna och skänker en extra dimension av nu-är-det-på-allvar-känsla.
Eller nåt.
* * *
Säga vad man vill om arenor som säljer sig till företag, men de snålar inte med Pepsi på det här bygget i alla fall.
* * *
Vet inte om jag törs avslöja det här, men…jag hade ingen slips igår.
Trodde inte det behövdes.
Men det var såklart därför det inte ville sig för Foppa så idag har jag snitsat till min outfit igen.
En ny,gråsilvrig sak är på plats runt hakorna.
* * *
Apropå loggor på isen är det en stor, väldigt ful bläffa för ett företag som heter Waste Management på isen i Pepsi Center.
Men det kanske är en passning till Lemaire.
När han släpper ut Chris Simon på isen är det väl just waste management han ägnar sig åt…
* * *
Ankorna tänker tydligen inte låta sig slaktas så lätt.
0-3 i American Airlines Center nu.
Lika säker fortfarande, VM?
* * *
Pravda är här ikväll också, men vi har fått en kollega placerade mellan oss.
Han är utsänd från – Blesk.
Blesk?
Låter som en dansk porrtidning, tycker jag.
* * *
Marco Polo-Persson sitter och äter tårta  i  det andra Garden även ikväll.
Sedvanligt spänstig gäst-rapport är att vänta här såsmåningom.
* * *
Nu är det en av de babblande fotograferna som rapar rakt ut också – så det luktar.
Höken, vad fan, vad är ni för släkte?
* * *
Att man får köra mot rött vid högersväng i nästan alla amerikanska städer utom New York är bekant.
Men här får man svänga till vänster också.
Vad skulle gamla ”Hallå trafikant” säga om det?
* * *
Thoresen spelar ikväll igen.
Det skulle inte jag gjort några dagar efter ett sånt trauma, that’s for sure…
* * *
Ojvoj, vilken kall jävla straff av Richards!
* * *
Nå, vad ska man tro om det här nu då?
Förlängning, lyder väl ett inte helt vågat tips…
Men ska Avalanche nå så långt en fjärde gång måste de skärpa sig.
Ju längre matchen led igår, desto tydligare tyckte jag det blev att Wild var piggare – och hade mer fart på rören.
Fortsätter det på det sättet vinner Wild under ordinarie matchtid ikväll – och sen avgör de hemma i St.Paul.
Nu ska jag randa lite andra saker, trycka i mig en stor balja kaffe, rätta till slipsen och se på stort hockeydrama.
You know the drill – vi hörs i första pausen.

Att gå in i ett omklädningsrum där det sitter ett lag som just förlorat en slutspelsmatch i sudden hör inte till det lättaste i det här jobbet.
Men somebody’s gotta do it.
Just den här kvällen hinner jag dock inte se så mycket av den besvikne man jag kommit för att intervjua.
Den kortkorta presskonferensen är slut innan jag hunnit notera att det väl är fan vilka breda ryggar Denver-fotografer måste ha.
Och när jag försöker fråga Avalanches walkie talkie-utrustade pressman hinner jag bara säga att jag är från ”Sve…”. Sen klipper han av med ett hårt, oförskämt ”han har talat” och sen är det verkligen inte mer med det.
Men det finns vänliga människor i världen också.
En kameraman, en av de med de breda ryggarna, låter mig kolla på en videouppptagning av det lilla som blev sagt.
Vad det var ser ni ett referat nånstans härintill.
* * *
Det var inte mycket att snacka om i förlängningen.
Colorado såg trötta ut – medan Minnesota trampade på och trampade på och trampade på.
Om inte Theodore spelat som om han hotades av dödsstraff om en puck gick in hade avgörandet kommit mycket tidigare.
* * *
Pravdas utsände slår knytnäven i skrivbordet så kaffekoppar och Pepsi-burkar flyger när Bouchard får in den.
Och det är inte av glädje.
Så nu undrar man ju: Vad finns det för ryska intressen på de här latituderna.
* * *
Avalanche måste vinna i natt, så är det bara. Annars sitter de i nästan samma rävsax som Ottawa.
* * *
I Wild omklädningsrum sitter framförallt Koivu och ser väldigt lycklig ut.
Kanske har han hört att Marco Polo-Persson skickat mail om att han är fullständigt fantastisk.
Chris Simon ser också glad ut. Men honom går jag långa omvägar om.
* * *
Tröttheten har varit monumental de sista timmarna.
Men jag säger som hockeyspelarna:
Jag fick energi av publiken.
Tack för uppmuntran.
* * *
De pressmänniskor jag haft problem med i New York är Moder Teresa i jämförelse med vissa andra, har jag förstått nu.
* * *
Jag lovade att den här slutrapporten skulle bli lång, men fan…jag börjar se i syner. Nyss tyckte jag det såg ut som att en kille i walkie-talkie inte tar sig själv på för stort allvar.
Då är det, verkligen, dags att tryna.
Så jag slår igen nu – och återkommer samma tid i morgon.
Gonatt.