Okej, 1-0
Angenämt resultat.
Och tidvis Caps varför – bland annat är det ju underbart att se Fleischmanns offervilja vid målet.
Men helt nöjd kan man inte vara. Det är aningen spänt här och där – och de går mållösa genom två långa fem-mot-tre-lägen.
Dessutom får Huet göra några riktigt håriga räddningar – särskilt i ett shorthanded-läge.
Men nu tar vi ett djupt andetag, huvudstadshjältar, och kör över semesterfirarna från the sunshine state.
* * *
Stämningen…ja, herregud.
Det är sånt drag att jag sitter och försöker komma på när jag var med om något liknande i en hockeyhall.
Lyckas inte.
Tja, Scotiabank uppe i Ottawa under finalerna kanske kan jämföras, men i så fall oavgjort.
Man kan bara sitta och flina när den helt röd-draperade arenan förenas i de tinnitus-dånande ”Let’s go, Caps”-orgierna
Makalöst.
* * *
Å andra sidan:
Hade Ovetjkin, den magnifike, haft lite tur hade åtminstone någon av ramträffarna suttit.
Kommer nu…
* * *
Berglund, också känd som Dalarnas leif Silbersky, är hockeytrränare i Falu IF på fritiden så han borde ha någotsånär koll och han säger att Washington kommer att vinna.
* * *
De är generösa i Washington.
En ung man i publiken vinner på lotteri i en reklampaus – och får en platt-tv.
Annat än knäckebrödet i Leksand det…
* * *
En mycket upprörd Eken har svåra problem med uppkopplingen, så helt säkra ska vi inte vara.
Men jag väljer tills vidare att tro att det är gud som vill straffa honom för att han håller på Brynäs.
* * *
Apropå Leksand:
Man önskar att några av spelarna i det laget såg den här matchen.
För även om det varit lite spänt på sina håll är det här ändå proffs som VILL spela  när det är verklig press, som TYCKER det är kul när det blir riktigt stora matcher, som blir SOM BÄST när det verkligen, verkligen gäller.
Och de skulle hellre offra ett öra än ge upp. Det gör de aldrig, aldrig, aldrig.
Så fungerar värdiga idrottsmän.
De får inga mentala sammanbrott.
De lyfter.
* * *
Bäckis hade några riktigt bra byten när det var han, 20-åringen, som lugnade ner saker och ting.
Han hade å andra sidan några när han hade svårt att få till passningarna också.
Men nu kastar han av sig nerverna, blir förbannad och hänger ett par mål.
* * *
Nu rättar vi till slipsarna och spänner fast säkerhetsbältena igen.
Let’s go!

På plats.
Och tro mig:
Det råder kokande hockeyfeber i kvarteren runt Verizon.
Det är röda tröjor precis överallt, det är svettdrypande knökfullt på varenda Chinatown-bar, det är flaggor och biltutor och ”Go, Caps”-ramsor – och plötsligt åker en brandbild draperad i Capitals-fana förbi och brölar med som en brunstig elefant.
Det känns fan som att vara på fotbollsderby i, typ Italien och jag tackar gudarna – eller åtminstone sportchefen Pontus Carlgren – för att jag får vara med om detta.
* * *
Eken har kommit hit också – i slips.
Det har jag aldrig sett honom i tidigare.
Och eftersom jag har öppen hals när vi ses tror han, Brynäs-Tarzan, att han på nåt vis ska straffa farbror Biffen.
Men just som han börjar skrocka om stil och klass plockar jag givetvis upp en classy Calvin Klein-snara ur dataväskan.
Vad trodde han?
Stora matcher – då är det alltid slips på.
* * *
Det är rätt febrigt inne i hallen också, om man säger så.
Redan när hemmalaget kommer ut till uppvärmningen utbryter mer jubel än de hört i exempelvis Newark på hela året – under avgörande Marty-räddningar och straffar och vad ni vill.
Det kommer bli en mighty, mighty natt det här.
* * *
Och nej, slipsen är inte färdigknuten.
Jag förstår att ni inte tror det, men jag klarar faktiskt av att knyta en slipsjävel.
* * *
Caps ser taggade ut – det tycker jag man kan se med blotta ögat.
Men det smärtar mig att Bäckis inte värmer upp utan hjälm.
Han som har en så…eh, intressant kalufs.
”Ovie” och Brashear däremot, dem kan man lita på. De åker omkring och ser snortuffa ut.
* * *
De lokala TV-kanalerna har sänt direkt i flera timmar också.
Bland annat hade CBS en upphetsad rapport  från entrén när Caps-spelarna kom till hallen (Bäckis, i vårljus kostym,  hade en mugg från Starbucks i näven och tittade stint i golvet).
Fatta, att hockey kunnat drabba huvudstaden så här…
* * *
Berglund, också känd som Dalarnas Leif Silbersky, är så glad över att få vara med backstage att han erbjuder sig att gå och hämta kaffe åt den strängt upptagne bloggaren.
Gott så.
Men:
Han frågar Eken också – och Brynäs-Tarzan tackar ja!
Min kompis går alltså och hämtar kaffe åt Eken.
En chock! En chock, säger jag.
* * *
Någon frågade, något oväntat, om Tom Poti.
Ja, han ligger och stretchar på rödlinjen.
Han gör också några konstiga cirkel-rörelser med skridskorna, som vore han stel i lederna.
Bra så?
* * *
Bäckis behöver tre poäng för att komma ikapp Kane i rookie-ligan.
Det klarar han.
Men eftersom Chicago har en till match i morgon förslår jag att han tar i och producerar fem…
* * *
Florida?
Tja, det är inte direkt syn dom dem heller.
De kan spela ut, ha lite kul – och sen lär det bli en rätt uppsluppen flygresa ner genom södern, om man säger så.
hdw kanske kan upplysa om när de har reserverat kärran – troligen från Reagan till Fort Lauderdale, eller möjligen Miami.
* * *
De har bytt wireless-system lagom till den här kanonmatchen (och slutspelet…), så det verkar tammetusan som att jag kan vara med er i natten.
* * *
Game-rostern delades just av en söt ung dam och vi kan konstatera att Vokoun är struken. Craig Anderson börjar i Panthers-kassen – med en Tyler Plante som backup. I Caps står, förstås, underbare Huet.
* * *
Okej, temperaturen stiger.
Snart  kommer lagen in, sen blir det dånande nationalsång – och så börjar årets NHL-match.
Häng med.
Nu jävlar åker vi!

Då är bloggen i Washington.
Här är det  vår så det knakar om det.
Jag och Berglund, också känd som Dalarnas Leif Silbersky, har knallat omkring i bara skjortärmarna och kollat Vita huset, luktat på de nyutslagna blommorna i körsbärsträden (ja, vi tror att det är såna…) samt suttit på uteservering och druckit så många dubbla espresso att i alla fall jag är pigg som en glödlampa.
Nu är det avslutande uppladdning på hotellet – sen störtar vi mot Chinatown och Verizon Center.
Hoppas sannerligen det blir vår där också.
* * *
Eftersom NHL i sin tabell redan placerat Capitals på tredjeplatsen råder förvirring i delar av läsekretsen.
Läsare hör av sig och säger att jag är dum i huvudet som inte fattar att de ju redan ligger på tredjeplats och är klara – i kraft av bättre målskillnad.
Suck.
Caps är placerade på tredjeplats i kraft av färre antal spelade matcher just nu. Efter kvällens omgång har de också spelat 82 matcher och får de stryk halkar de tillbaka ner på niondeplatsen.
Men inte för att Hurricanes har bättre målskillnad (det har de inte…).
Det är i första hand antal vunna matcher som räknas – och får Caps stryk har Hurricanes fördel där. I andra hand räknar man inbördes möten – och även där har Hurricanes övertaget.
Så:
Det måste bli en poäng för hemmalaget i natt.
Folk borde sluta upp med att försöka lära farsan…ja, ni vet.
* * *
En sista brasklapp:
Uppkopplingen i Verizon center suger.
Går det åt skogen bloggar jag ändå – och publicerar när jag återkommit till hotellet.
Då vet ni,  i fall det är tyst här.
Go, Caps!

Holy shit!
Vilken lördagkväll det kan bli i Verizon Center.
Carolina gick ju mot alla odds och förlorade – så nu har The Young Guns matchboll (tack för uttrycket, hdw. I like it ).
Men vilken pärs det var att sitta och försöka uppdatera en NHL-sida som hängde sig hela tiden – troligen på grund av trafik från galna svenskar som blivit förälskade i Capitals de senaste veckorna. Jag hade vid det laget flyttat till pressrummet, för fajten här i Garden var ju jämförelsevis blaha blaha, och gick som Professor Balthazar runt borden här inne. Till slut spräckte tv-kommentatorn Sam Rosen – som fick info snabbare än vis som satt vid våra datorer– anspänningen genom att berätta hur det gått.
Då gjorde Biffen några Wilander-wichtar.
Underbart, underbart.
* * *
Fast Freddy Shoestring fick chansen som tredje straffskytt – i ett läge när han absolut måste sätta den för att hålla matchen vid liv.
Stort av Renney att visa sin mest underskattade forward det förtroendet, till slut.
Naturligtvis satte han den – och det med ackuratess.
– Jag har aldrig tidigare slagit en straff  och var inte beredd på att jag skulle slå den tredje nu, även om det snackats om att jag skulle ta en någon gång framöver, berättar göteborgaren efteråt.
– Men jag hann aldrig bli nervös. Jag bara intalade mig att den skulle sitta.
Och det gjorde den. Nu hjälpte det ju olyckligtvis inte, men ändå – det var snyggt och fansen i Garden visade tydligt att de gillar ”Chuey”, som de börjat kalla Fast Freddy.
* * *
Ottawa fick alltså stryk med 2-1 av Boston, men i och med att Canes förlorade är de ändå slutspelsklara. Liksom Boston och Philly. Allt som återstår att avgöra nu är några inbördes placeringar – och huruvida Caps eller Canes ska sluta trea i tabellen.
Likafullt, Ottawa alltså…de före detta suveränerna går sannerligen inte in i playoff med något momentum. De har Alfie på skadelistan, de förlorade den sista, livsviktiga hemmamatchen mot Boston – och nu får de möta antigen Pittsburgh, Montreal eller – om Philly och Boston båda förlorar sina avslutande matcher – Washington eller Carolina. Morsning korsning, säger jag.
* * *
Som vanligt efter sista hemmamatchen i grundserien tackar Rangers fansen genom att stanna kvar och slänga ut tröjor och annat skröfs på läktarna.
Spelarna får gå ut på isen en och en och jag står i spelargången när en Malik, i fin kostym, gör sig beredd att promenera ut i New Yorks obarmhärtiga strålkastarsken.
Han ser plågad ut, men det går rätt bra. Ingen buar. Och när den hårt prövade tjecken kommer tillbaka in i spelargångsmörkret får han en klapp på axeln av Colton Orr.
Fint, va?
* * *
Stor match i Newark på söndag också. Den som vinner tar fjärdeplatsen och får hemmaplansfavör i första slutspelsomgången.
Det är dock, om jag förstår saken rätt, inte givet att det det blir någon Tunnel-serie. Om Rangers torskar samtidigt som Boston slår avsågade Buffalo idag (lördag), då tar Bruins femteplatsen och Rangers blir sexa (de får lika antal segrar, men Bruins har övertaget i inbördes möten mot Rangers)
Caps-Rangers…det kan bli den serien.
* * *
Det bör nog också påpekas att det verkligen inte är givet att Capitals slår Panthers.
Kan de knäcka ett Hurricanes som har precis allt att spela för, då kan de ställa till det för Capitals också – särskilt som det finns nerver i det unga D.C.-laget…
Å andra sidan borde de vara lite trötta efter holmgången i Raleigh.
* * *
Islanders-coachen Ted Nolan är en klok man.
Så här sa han efter den fina säsongsavslutningen på Garden:
– Vi får hela tiden höra att vi inte har något att spela för. Jag motsätter mig det synsättet å det mest kraftfulla. Vi får furstligt betalt för att spela och våra fans betalar dyra pengar för att se oss. Så vi har alltid något spela för.
* * *
Hoppas Bäckis sover bra i natt.
Jag åker till D.C med första bästa förmiddagståg och håller bara tekniken – aldrig säkert i Verizon – blir det ett sjudundrande bloggande från årets hetaste hockeymatch.
Vi hörs då.

Ni ska inte fråga mig vad som händer här.
Jag följer bara denna matchen förstrött.
Det är ju ändå på dataskärmen det stora dramat utspelar sig.
Helvete, så spännande. Det knyter sig i min stora mage varje gång jag trycker på uppdatera-knappen.
Och just nu ser det ju väldigt bra ut: Florida leder med 4-2 mot Carolina – och Chara har just scorat mot Ottawa.
Jag ber till en gud jag inte tror på att framförallt resultatet i Raleigh står sig. Då börjar jag tro på honom. Lovar.
* * *
Om jag uppfattar saken rätt lyckas Rangers med konststycket att släppa in ett mål när de har ett fem-mot-tre-överläge.
Det kan jag inte erinra mig att jag nånsin sett tidigare.
Var de ute och firade slutspelsplatsen i natt, Blåskjortorna?
* * *
Det framkommer i en reklampaus att Nigel Dawes favoritband är – Nickelback.
Det var ju väldigt ledsamt att höra.
* * *
Flyers-matchen kan vi glömma. De kommer att ta det där, nåt annat finns inte. Det är de andra två som är nyckeln till om vi får se decenniets jävla karneval i Verizon Center i morgon kväll.
* * *
Är det nån som varit här och upplyst Surkålarn om de här skriverierna?
Han är väldigt aggressiv idag, och markerar ständigt sin plats med armbågarna.
Vi kan få ett svettigt slutspel vi också.
* * *
Min gode vän Berglund – också känd som Dalarnas Leif Silbersky – gör sin Garden-debut ikväll.
Han sitter nånstans i the nosebleeds och det känns lite trist att han inte får se ett riktigt derby. Om den här matchen verkligen betytt nåt, då jävlar hade det blivit utslag på Richter-skalan.
* * *
Heter man Nigel ska man inte digga Nickelback. Man ska digga XTC.
* * *
Nu har jag inget mer att skriva.
För nervös.
Nästa gång vi hörs, efter matchen, då vet vi…huga.

Som väntat här.
Frejdig fredagsstämning, standing ovations, ”season over”-ramsor riktade åt Long Island-hållet till – och en match det är svårt att engagera sig i.
Det är rätt iögonenfallande, så fort den verklige betydelsen försvinner ur matcherna blir de rätt poänglösa, även på den här nivån.
Islanders leder, by the way, med 1-0.
* * *
1-0 till Flyers so far också – och förstår jag er rätt trycker Flyers på så det stänker om det.
Ja, det blir ju så.
Flyers vill nog gärna vinna, då säkrar de ju fjärdeplatsen och är garanterade hemmafavör i första slutspelsomgången. Men det är aldrig tillräcklig motivation när man möter ett lag med riktigt vass kniv tryckt mot strupen.
Philly vinner där, det är jag övertygad om.
* * *
Trångt här idag – och Surkålsmannen, the original, sitter alldeles för nära. Har hans armbågar i mellangärdet mest hela tiden. Han har dock inte tryckt i sig någon illaluktande mat ännu. Men nu är det periodpaus – och den säregna mannen har gått nånstans…
* * *
Väldigt rolig kommentar av Steeltown:
”Florida gör 2 mål på 5 skott… Står Belfour i Hurricanes oxå???”.
He he.
Ja, det ser vackert ut det där resultatet, 1-2. Men det håller aldrig, inte om Canes dominerar så svårt som era kommentarer antyder.
* * *
Eken vet inte riktigt hur han ska tolka kravet på dubbla kaffeskift, så han plockar med sig två koppar från pressrummet nu.
Det är det minsta en brynäsare kan göra för en leksing ikväll.
* * *
Sett från den positiva sidan: Bra att Rangers får träna lite powerplay.
Sett från den negativa sidan: Det går väldigt dåligt med den träningen…
* * *
Polismannen Steven McDonald, paralyserad sedan han blev skjuten on duty för en massa år sedan,  delar varje år ut ett specialpris till den Ranger han anser har visat mer hjärta än alla andra.
Det förärades Brendan Dubinsky under preludierna innan matchen – till dånande ovationer.
McDonald, en ikon i den här byggnaden, framförde också sitt vanliga krav till spelarna inför playoff:
– Vinn!
Då var ovationerna ännu högre.
* * *
Oavgjort i Ottawa. Big surprise. Nåt måste hända, annars kan det bli så att Caps vinner i morrn – och sen får sitta och invänta resultatet mellan Pittsburgh och Philadelphia på söndag. Det är ju en mardröm.
* * *
Då åker vi igen då.
Later.

Jaha, sista grundseriematchen på Garden för säsongen.
Den ter sig väl inte som så jätteintressant; Rangers är redan klara för slutspelet och Islanders inledde golfsäsongen redan i mitten av mars,
Men det bör ändå kunna bli rätt trevligt.
Det är trots allt friday night, det rör sig om ett derby och lättade Rangers-fans kan få leva ut glädjen över att den vingliga säsongen till sist slutade någorlunda lyckligt.
För övrigt fattar jag inte  att vi redan kan vara här. Det var alldeles nyss vi satt och såg premiären mot Florida. Jo, alldeles nyss. Tiden är en ondskefull fiende.
* * *
Breaking news:
Eken är tillbaka i the promised land.
Han kom just in, högg direkt in på buffén och sitter nu och smaskar med Höken i ett hörn av pressrummet.
Vi talar rätt tyst om Kvalserien, men han kan ju kallt räkna med att få jobba dubbla kaffeskift i kväll.
* * *
Det här blir en laptop-match.
Vilket betyder att jag kommer att sitta och uppdatera NHL:s score-sida lika mycket som jag kollar det som händer på Gardens knottriga is.
Grymma matcher spelas, som alla här redan vet. Devils-Flyers, Senators-Boston-Carolina och Hurricanes-Panthers är oerhörda draman, varken mer eller mindre.
Jag vågar lika lite som E.J.N. och flyg-Anders – nu omdöpt till hdw – tippa, men den stora drömmen är förstås att Carolina torskar.
Nej, jag tror inte det blir så, men en enkel man från Borlänge kan väl få hoppas.
Sen tror jag att det är oavgjort mellan Boston och Ottawa efter full tid. Ja, det är jag till och med helt övertygad om.
* * *
Carl-Johan Bergman, Dalarnas Tidningars egen Christer Ulfbåge, har helt sensationellt fått ackreditering till det här derbyt.
Han har plats 18  på läktaren och ett fint litet kit i hans namn ligger och väntar  i pressrummet.
Med tanke på att han uppgett att han bevittnat det patetiska praktfiaskot  uppe i Ejendal under kvällen är det högst oväntat;  jag börjar nästan misstänka att han iscensatt en kupp och tänker överraska farbror Biffen.
Men tyvärr, det verkar vara en glitch i NHL:s ackrediteringssytem. Den gode Bergman var ju här 4 mars och därför har de för säkerhetsskull skrivit upp honom 4 april också.
Svårare är det inte att få ackrediteringar till NHL-matcher…
* * *
Rangers tänka vinna såväl ikväll som i Newark på söndag, tydligen,
Jag vet inte om jag egentligen är så förtjust i den tanken. För det innebär obönhörligen att de stöter på Devils i första slutspelsomgången. Och ja, Blueshirts har 7-0 på lillebror den här säsongen – och historiskt sett alldeles förträfflig statistik i så kallade tunnel series,
Men på onsdag, eller om det blir torsdag, betyder det naturligtvis ingenting. Då är det en väldigt bra motståndare, med en lysande målvakt och oceaner av slutspelsrutin, som möter upp på andra planhalvan.
Carolina vore att föredra.
* * *
Nu äter Eken kladdkaka.
Och nej, han är inte alls tjock.
Livet är så orättvist. Såna som han kan vräka i sig skitmat dygnet runt utan att något fastnar – medan jag går upp två hekto varje gång jag passerar kylskåpet.
* * *
Såg ni att FivePoints/Behemot smög in en comeback – som Drama Queen. Gick jag förstås inte på. Han sågar mig så det ryker om det, men det tar vi. Bara vi får ha FivePoints med oss igen.
* * *
Då åker vi då.
Om några timmar vet vi väldigt mycket mer än vi gör just nu.
Hörs i pausen.

   
På allmän begäran: Fredagspanelen är tillbaka. Med sedvanliga Chicago-övertoner – och, helt sensationellt, en bonusfråga.

1. Den sista, dramatiska  grundseriehelgen står för dörren. Hur går det? Vilka går till slutspel  – och vilka missar?
Ros: – Western är ju körd. Chicago utanför festen –  igen. Eastern blir smått otrolig jämn. Tänk att det kan vara så jämnt trots att 80 omgångar spelats. Men jag tror att Buffalo och Philadelphia missar och att topp åtta förblir intakta.
Bjurman: – Ottawa utan Alfredsson och Fisher, mot ett Boston de hade så svårt mot häromdagen….jag tror det blir förlust. Och i så fall kan de missa. För jag tror att Caps vinner på lördag, och att Philly överraskar med två segrar.

2. Sett till vilka lag som garanterat missar playoff, vilka spelare känns som de bästa förstärkningarna i Bengt-Åkes vm-trupp?
Ros: – Störtgillar Tobias Enström. Sedan är det ju mumma att Vancouver spelat färdigt. Jag tar emot tvillingarna Sedin alla dagar i veckan.
Bjurman:  – Ja, Enström och alla Canucks-svenskar är fina förstärkningar. Men Modin, Tallinder och Hävelid är också namn som borde få Bengan att le. Sen hoppas jag Robban Nilsson får chansen. Och Hedberg…det vore fint om landslaglsledningen kunde sluta fred med honom. Han är världens bästa lagkamrat och skulle höja stämningen i truppen enormt.

3. Detroit vinner västra konferensen igen, på suveräna poängantal. Nu är frågan: Kan de äntligen prestera i slutspelet också?
Ros: – Ja, i år är det Detroits år. Det gäller att de överlever första omgången, där brukar en del tunga elefanter ramla ihop. Sedan kan det blir Stanley-fest på Eight Mile road
Bjurman: – Ja, jag tror det. Dels har även de yngre spelarna vana nu, de vet vad som krävs. Dessutom har de duktigt med”grit” i namn som Darren McCarty, Dallas Drake och Aaron Downey. Frågetecknet tycker jag är Hasek. Kan han vara riktigt bra en längre tid?

Bonusfråga: Apropå VM, vilka av de övriga nationerna stjärnor från de redan utslagna lagen ser du främst fram emot att få följa  i Quebec och Halifax?
Ros: – Shane Doan, Phoenix, tackar alltid ja till VM. Han är en hedersprick som ställer upp för media i alla väder. Sådana spelare gillar jag. Sedan ser jag fram emot att följa Chicagos superstjärnor på nära håll. Tala om att VM förgylls med en skön bris från the windy city.
Bjurman: – Jag hade sett fram emot Lecavalier, men det såg ut som att skadan mot Caps var rätt svår. Så han är nog borta. Martin St Louis är en annan attraktion från samma lag. Hoppas världen får se lite av unge Gagner från Edmonton också. Kovaltjuk höjer temperaturen för Ryssland och Olli Jokinen för Finland. De kan dessutom få loss Kimmo Timonen. Det vore nåt.

Ja, en likadan natt blev det.
Fast värre.
Vilken tid på år det här ÄR, vilken underbar jäkla tid.
Här är en kort sammanfattning av de talrika matcher jag höll någorlunda koll på.
•Islanders-Rangers 0-3.
– Inte så mycket att se, faktiskt – trots att det var enda matchen som gick att följa i HD från min horisont. Islanders var för bleka, helt enkelt. Men det är stort att Henke, som förste Rangers-målvakt på 80 år (!), fick hålla sin tionde nolla för säsongen – och därmed också gick upp i ensam ledning i den statistiken. Stort är det också att notera att Jagr sent omsider börjar bli lite het. Bra tajming nu när Rangers är klart för playoff.
•Toronto-Ottawa 2-8
– Satt och irriterade mig svårt på Maple Leafs. De skulle ju agera spoiler i den här matchen, men visade bara hur usla de kan vara om de vill och fick alltså dyngstryk i säsongens sista hemmashow. Han McCabe alltså…hur fan kan han platsa i ett NHL-lag? Det är ju helt sanslöst. Sen var det tacklingen på Alfie. Regelrätt måhända, men va fan…så onödigt, så respektlöst, så dumt. Är skadan så allvarlig som den såg ut – hjärnskakning lyder min inte särskilt vågade gissning – kan den kosta Senators en lyckad avslutning på säsongen.
•Washington-Tampa 4-2
– Inte lika övertygande som mot Carolina senast, det kändes lite spänt. Men det gick till slut och…ah, jag blir alldeles lycklig. Det är så satans kul att se Caps. Bara tv-pucksglädjen de exploderar i efter varje mål är värd de entréslantar jag aldrig behöver betala men ändå, hm, tänker på ibland.
•Detroit – Columbus 3-2
– Kan jag väl inte påstå att jag följde så noga, men jag såg sammanfattningen av målen och bugar mig för ”The Mule” och Zäta. Stora mål där. Och vad säger man om ett lag som höstar in 113 poäng och President’s Trophy för andra säsongen i rad? Man säger att det är ruskigt bra. Och uttrycker en innerlig förhoppning om att de ska få skörda riktiga framgångar också…
•Minnesota-Calgary 3-1
– Flames får tacka Oilers, som de själva ”dödade” häromdagen. Tack vare deras seger mot Canucks går ju Keenans hårt prövade gossar till slutspel, trots den här skitförlusten. Men något ”momentum” har de inte med sig. Det här var en märkligt blek insats. Medan Minnesota såg desto starkare ut – och nu har säkrat divisionssegern (grattis Johan, där uppe i kylan). Jag tror Wild kan bli en rätt besvärlig motståndare. Bara så Colorado vet.
•Nashville-St. Louis  3-2
– Såg inte mer än att Predators slet sig till den här segern – och slutspelsplatsen. Det oroar att de kan komma att stå mot Red Wings. Hörde Zäta säga att han föredrar country-laget för att det innebär kortare resor, men om vi säger så här: Det är inte mot konkurrenterna i den egna divisionen Detroit övertygat som mest…
•Vancouver-Edmonton 1-2
– Det sket sig. Canucks får inte spela slutspel. Tungt – jag är ju en sån som hoppas att så många svenskar som möjligt ska få vara med i slutspelet. Men   de bäddade sin egen säng den här kvällen. Har man sju powerplay utan att scora, då vinner man inte den här sortens matcher. Nu får man försöka glädja sig åt att Edler, Näslund (väl?) och bröderna Sedin ska spela VM. Det var inga andra som snabbt och tveklöst svarade ja på vill-du-spela-vm-frågan i vår stora enkät som Daniel och Henrik. Det lär betyda nåt.
* * *
Magnus Johansson, smaska in några från blå på Cam Ward i ikväll – då bjuder jag och alla kommentatorer i den här bloggen på middag varje kväll intill tidens ände.
* * *
Nu ska jag försöka sova.
Vi hörs från Garden ikväll – och från andra arenor lördag och söndag.

Ytterligare en dramatisk NHL-natt börjar alltså nu.
Eller – en ännu mer dramatisk, ska jag kanske säga.
Den är ju fullständigt fullsprängd av olidliga draman.
Här i New York – eller på Long Island; det är egentligen inte alls New York… – ska Islanders till exempel försöka förstöra säsongen för Rangers och uppe i Toronto ska Maple Leafs försöka göra samma sak för Ottawa.
Sen har vi det plötsligen omhuldade Caps mot Tampa, Montreal mot Buffalo,  Nashville mot St. Louis, Minnesota mot Calgary och Vancouver mot Edmonton.
Helt fantastiskt.
* * *
Jag har varit på NHL-kontoret idag – och blivit mäkta imponerad.
De har fem våningar i en lyxskrapa på sjätte avenyn vid 46:e gatan – där NHL-butiken också ligger, för övrigt – och några av de våningarna ser faktiskt grymma ut.
Coolast 1: The holy grail itself, alltså det kyrkosalsliknande lilla rum där de har kopior av alla lag-graveringar från bucklan tryckta på plåtar på väggen. Första namnet jag råkade se: Willy Lindström.
Coolast 2: Den sal där en påstått ung nätredaktion sitter på kvällarna och uppdaterar scores, stats och standings. Det består i princip bara av jättelika tv-skärmar och luxuösa datatsationer.
– Här är ibland ett, berättade en god vän som heter Mark.
Coolast 3: Styrelserummet. Tja, det såg väl egentligen inte så märkvärdigt. Men det är ju styrelserummet. NHL:s styrelserum. För fan.
Coolast 4: En bardisk utanför konferensrummen, komplett med ett lager is där man kan ställa biran.
Coolast 5: Dörren till Gary Bettmans kontor…
* * *
Några tips inför kvällen?
Tja, jag är en värdelös tippare men så här nånting då.
•Islanders-Rangers
– Islanders vinner knappt. Fast det kanske jag mest tror för att jag är hemma och istället hoppas få vara med om det stora avgörandet på Garden i morgon…
•Toronto-Ottawa
– Egentligen SKA ju Senators vinna, men så skakigt som de uppträtt på slutet tror jag faktiskt att mardrömmen fortsätter. I så är slutspelsplatsen verkligen hotad på riktigt.
•Montreal-Buffalo
– Sabres säsong tar slut ikväll. Montreal vill vinna konferensen och kommer inte hålla igen.
•Washington-Tampa
– Caps måste vinna, ska vinna och…ja, de vinner. Men det blir fan så nervöst.
•Nashville-St.Louis
– Blues vek ner sig förfärligt enkelt senast och inget tyder på att de kommer att stå upp mycket bättre ikväll. Tyvärr, Canucks-fans.
•Minnesota-Calgary
– Tror Flames får mycket svårt mot ett Minnesota som vill behålla sin divisionsledning. Och i så fall kan det bli en nervös sista omgång för Keenans hjältar.
•Vancouver-Edmonton
– Omöjlig att tippa, det är två oförutsägbara lag – i synnerhet när de möta . Men hjärtat säger att Canucks tar sista chansen.
* * *
Och vad ska man kolla på då?
Spelar ingen roll vad jag bestämmer mig för – det blir ändå ett idiotiskt zappande tills jag, eventuellt, hittar den match som verkar bäst.
Nu åker vi.
Talk to you soon.