Sådär ja.
Flyers torskade under ordinarie speltid – och Bostion fick ”bara” en poäng mot Jersey-jönsarna.
Det innebär att Capitals har allt i egna händer.
Vinner de hemmamatcherna mot Tampa och Florida är de i slutspelet.
Så jävla häftigt!
* * *
Om ni inte såg Crosbys magiska styrning till det avgörande 4-2-målet föreslår jag att ni surfar in på Youtube och kollar.
Kom sen och säg att den killen på något sätt är överskattad.
* * *
Okej, Let’s go, Caps!

Om ändå Behemot, alias Fivepoints, vore med oss fortfarande:
Då skulle vi förenas i Devils-ramsor i natt.
För även om jag fortfarande inte vill Boston, eller fine Pebben, något illa brinner jag framförallt för att Washingtons dörrar in i slutspelet ska förbli öppna.
Och vem vet, kanske kan det lossna för småpojkarna från Newark nu när de äntligen ”clinchat” slutspelsplatsen.
 Martin Brodeurs uttalanden i New York Post väcker sådana förhoppningar.
– Jag erkänner att det varit lite oroande att inse att slutspelsplatsen varit i fara. Jag har inte förlorat någon sömn, men med tanke på hur bra Washington gått, well…
Så – spela ut nu då.
* * *
Nejdå, Behemot har inte dött. Han har bara, som en äkta drama queen, lämnat den här bloggen – för att ett argsint, snudd på hotfullt  inlägg  ströks.
Det är trist, men inga övertalningsförsök har hjälpt, så vi får försöka leva utan den här bloggens förste, mest omtalade stammis.
* * *
E.J.N. är dock fortfarande in the house – och med honom kan vi ju förenas i Penguins-ramsor.
För eventuella Philly-fanatics får ursäkta – framförallt är det på Flyers bekostnad jag vill se Caps storma in i playoff.
* * *
Visst, man håller ju på Tampa också. Mer än nåt annat, faktiskt. Men att Hurricanes skulle torska mot dem, hemma, i det här läget…det känns så osannolikt att jag inte ens tar med det i beräkningarna.
* * *
Tar Red Wings en enda poäng mot Ros-laget är segern i västra konferensen säkrad.
Det är i så fall inte minst Johan Franzéns förtjänst. Läs lokalpresshyllningarna om den formidable svensken som just utsetts till en av mars månads tre stjärnor i NHL.

Ja, som sagt, där skulle man ha varit.
Verizon Center, där det brukar vara så dött,  höll ju på att spricka i fogarna.
– Vi har inte haft sådan stämning på många, många år, jublade tv-kommentatorerna.
Men det fanns också mycket för de rödklädda fansen att vara glada åt.
Caps är ren ren fröjd att se just. De har sån energi, är så kreativa och verkar tycka det är så skoj att spela hockey att de liksom inte går att stoppa.
Må det hålla hela vägen.
Och sen skulle inte jag vilja vara den som ställs mot dem i första slutspelsomgången. Snacka om att det kan bli en repris på Edmonton-undret för två år sedan.
Här är ytterligare några noteringar:
•– MVP!, MVP! MVP!, skanderade Verizon-publiken efter ”Ovies” fantastiska 4-1-mål. Jag håller med. Den magnifike ryssen måste faktiskt vinna Hart Memorial.
•Duktigt utbrott han fick, Peter Laviolette. Han såg ut som en ung Per Bäckman, nästan. Men jag gillar att se coacher som tappar besinningen. Då är det allvar.
•Att påstå att han är sitt gamla jag vore väl att ta i, men visst har Fedorov fått en nytändning i huvudstaden.
•Viss förståelse för man ha för Canes-coachen. Domarna var petiga. Framförallt har jag svårt för de utvisningar som ständigt följer så fort en spelare råkar komma åt målisen. Vad är det för larv?
* * *
Inte nog med att Ottawa fick torsk mot Montreal – för andra matchen i rad gick fjolårsfinalisterna mållösa av banan. Och nu är det, med två matcher kvar att spela, bara två poäng ner till slutspelsstrecket. Det är en kollaps av New York Mets-snitt vi bevittnar.
* * *
Nu ska jag kolla Avalanche-Canucks.
Foppa spelar.
Stor match i Ö-vikstrakten, kan man tänka.

Nej, tyvärr.
Jag är inte i D.C.
Annat kom i vägen – och det svider. Är det någon match jag velat se live är det slaget mellan Capitals och Hurricanes.
Men jag har en bra tv, så den får agera substitut.
Någon form av rapporter kommer under kvällen.

Ojvoj.
Det blev 2-1 till slut.
Och när Chris Drury – the killer – satte sudden-pucken hände det:
Jag och Surkålsmannen gjorde en high five.
Det säger rätt så mycket om hur viktig och skön här den segern var.
Jag och Surkålarn…vi är buddies nu.
Fantastiskt.
* * *
Fast det höll på att bli som vanligt. När de efter sån totaldominans inte lyckades göra mer än det där banan-målet blev Rangers nervöst, började krokna – och det begåvade motståndet fick vittring.
Efter kvitteringen var jag övertygad om att Penguins skulle vända och vinna. Jag till och med vände mig mot den haltande (nej, fråga inte) och sa att 1-3 sitter i tom kasse,…
– Men det fick bara inte hända ikväll, säger en synnerligen lättad Freddy Shoestring efteråt.
– Vi kunde inte förlora den här matchen. Det hade inte gått att stå ut med.
Han är samtidigt lätt frustrerad över att det överhuvudtaget skulle behöva gå till  förlängning ikväll.
– Vi ska ju vinna det här med 4-0. Vi måste avgöra matcherna tidigare, inte låta motståndarna hänga kvar så länge…
Just så.
* * *
Roligt att se hur upprörd Gonchar var över utvisningen i förlängningen.
Det verkade som att han sa åt Devorski-jönsen att såna där fasthållningar har man ju fått utsätta Jagr för i 20 år, ska det plötsligt bli UTVISNING nu?
* * *
Ögonlocken hänger som regntunga markiser på Henke.
Han är trött.
Orsak:
Isen.
– Den var väldigt dålig idag. Då blir det jobbigt. Man får ta i extra varje gång man ska ner på isen och glida.
Titta där, den detaljen – att det var dålig is mot Penguins –   hade ni ingen aning om. Man ska läsa den här bloggen…
* * *
Den påtagligt dejliga,  tjeckiska reporter som ibland är här och intervjuar Jagr slår idag till med en rätt så iögonenfallande urringning.
Den påstår Varpu, min finska vän, att jag tittar rätt så ingående.
Inte alls.
Jag är bara intresserad av tjeckisk intervjuteknik.
* * *
Rangers har gått om Ottawa nu.
Hade man inte räknat med för några månader sedan.
Å andra sidan vet jag inte om det är så mycket att hurra för.
Nuvarande tabelläge innebär att de ställs mot Devils i första slutspelsomgången.
Inte för att det blir särskilt lätt det heller, men jag föredrar vinnaren i southeast-divisionen.
* * *
Fast Freddy Shoestring tror, aningen stött,  att jag menar honom specifikt när jag frågar om det blev trött i laget på slutet och Bäckman hugger direkt:
– Jovisst, Shoestring blev trött, säger han och flinar.
Jag skulle tvärtom vilja påstå att skonsöret var den som verkade piggast i hela laget på slutet.
Men…ah, jag kan inte hålla mig, här kommer en passning som vi väl får hoppas inte tas på alltför stort allvar:
Fan vore det väl annars, med den istiden…häpp!
* * *
Tung förlust, men det ser inte direkt ledsamt ut i Penguins-rummet.
Malone och Talbot skrattar till exempel gott, med varsin pizza-slice hängande i truten.
* * *
Shoestring kan väl, om han inte tyckte om det lilla skämtet,  trösta sig med vetskapen att jag skulle behöva bäras ut på bår efter ett halvt byte i det tempo han håller…
* * *
Den kommentator som påstod att Malkin visst pratar engelska är ute och cyklar. Han har fortfarande tolk. Han hade det igår, han har det här på Garden. Ska vi ta och tona ner oss lite, kanske?
* * *
Alla är eniga om att Rangers insats under första halvan av matchen var grym, men Kung Henrik – som aldrig hemfaller någon överdriven optimism – är noga med att påpeka att Penguins inte ansträngde sig alltför våldsamt under samma period.
– Det var en konstig match. Jag stod nästan och frös under en och en halv period. Det var ju bara ett lag på banan. Sen började de plötsligt intressera sig för matchen och då blev det total scenförändring. De har en del talang att ta av…
De har ju det.
Jag står fast vid tipset att Penguins går till final framåt våren.
* * *
Garden var på bra humör idag.
Inga burop.
Istället lyfte de fram Broadway-artisterna med så dånande höga att jag lätt kan sätta in dem på tinitus-kontot.
Ibland är Garden bara bäst.
* * *
Vilka matcher som väntar nu, de kommande dagarna.
Bara i idag (tisdag…det är ju det för er nu):
Capitals-Hurricanes
Canadiens-Senators
Predators-Blues
Avalanche-Canucks.
Och så på onsdag:
Bruins-Devils
Flyers-Penguins
Lightning-Hurricanes
Jag sitter nästan och hoppar på pressrumsstolen av upphetsning.
* * *
Nu ska jag äta supé med Filip Hammar.
Kanske får vi sällskap av några hockeyspelare också. Man vet aldrig. Med Filip Hammar – som jag nog skulle kunna tänka mig att massera på riktigt (se första inlägget från kvällen, känns det som att jag behöver påpeka här…) – kan man locka ut vem som helst.
Vi hörs till kvällen, garanterat.

Och ännu hetare, ännu mer offervilliga och ännu mer desperata blev Rangers.
Insatsen den här underbara hockeyperioden hör definitivt till säsongens mest imponerande.
Men, herregud, ineffektiviteten, de sumpade målchanserna…man tror ju knappt det är sant.
Ett normalt lag hade varit ”up” tre-fyra mål.
Ja, Flourtanten – som var så ifrågasatt i början av säsongen – är väldigt bra, men framförallt hittar Rangers en jävla massa sätt att missa på.
Man måste sätta chanser som de Dawes har. Bara måste. Annars slår man inte Pittsburgh, punkt och slut.
Nu blir det ju till slut 1-0 då, men det krävs ett 5-mot-3-läge och en videodomare uppe i Toronto som ser att Gomez höga klubba inte nuddar pucken.
Rättvist – om nu rättvisa har med det här att göra. Men igen – det måste bli mål på riktiga chanserna. Måste, måste.
* * *
Var är Eken när man behöver honom?
Nä, skit i kaffet.
Efter den här perioden hade han fått leta på en grogg.
* * *
Rolig jumbotron-quiz i en reklampaus. Publiken får gissa på vilken musikstil Henke gillar bäst. Svensk rock, brittisk techno (yeah, right…) eller klassisk amerikansk rock.
De flesta gissar rätt.
Svaret?
Ja, det presenteras till tonerna av Hives ”Tick tick boom”. Resten får ni räkna ut själva.
* * *
Kommentator Nille har helt rätt:
Utan goal review  hade Jagr-målet blivit bortdömt av domare som bara sett den där höga klubban.
Målkamera, det är bra grejor det.
* * *
Okej för att Sidney – som jag alltså högakter, om det inte framgått – får en del domslut med sig, men offside kan han väl fan inte tillåtas åka?
* * *
Surkålsmannen går att lita på. I första pausen går han och köper en stor jävla balja fried chicken som han sitter och kladdar med. Jag måste snart fråga om han inte vet att man får käka i pressrummet före matcherna.
 * * *
Visst är det duktig fart på Fast Freddy Shoestrings kedja, den också inkluderar mustasch-Ryan och Prucha. Förvånar mig inte alls om nån i den trojkan – preferably skosnöret – avgör hela tillställningen.
Orr?
Han har tydligen brutit foten.
* * *
Då så, årets match fortsätter nu.
Vi ber om mer, mer, mer.
Och jag laddar på efter att ha varit och sprungit i omklädningsrum och så, okej?

På väg mot slutspelet?
Det här ÄR ju en slutspelsmatch.
Intensiv, tempofylld, hård, tajt och…ja, jag säger intensiv en gång till.
Det är kamp om varenda kvadratcentimeter på isen.
Men Rangers måste vara ännu hetare, ännu mer offervilliga, ännu mer desperata.
Bara då kan det här gå vägen.
* * *
Kollegorna från Tjeckien, de i Jagr-tröjorna, har bira med sig upp på pressläktaren också.
Seriösa gossar…
Fast, vad fan, jag tycker det är rätt. Här tar vi oss själva på alldeles för stort allvar. Har de lyckats lura till sig Garden-ackrediteringar ska de väl ta tillfället i akt och njuta.
* * *
0-0 står det alltså
Men vi har 9-1 i skott.
Den noteringen ger dock ingen riktigt rättvisande bild av händelserna.
Rangers har det mesta av spelet, men så total är dominansen verkligen inte.
* * *
Surkålsmannen, version2, är på plats. Men det är oväntat gott om plats idag – förmodligen beroende på baseboll-premiären – så han har haft vänligheten att sätta sig längre bort än vanligt.
Och han dricker bara lite cola.
Vi kanske kan sluta fred framöver.
* * *
Det där med att Avery inte vågar slåss är ju en myt, det såg ni nu. Det var med eftertryck han slängde av sig handskar och hjälm och gick i clinch med gode Malone.
Slusken här i kommentatorsspåret tycker att han åkte på stryk, men han fick in några duktiga labbar också.
Och det var onekligen Broadway Sean som fick njuta av publikens jublande ovationer efteråt.
* * *
Det är hett på läktarna också – och det förstod man direkt att det skulle bli. ”Let’s go, Rangers”-ramsorna rullade redan innan nationalsången och när de gör det blir det alltid brutalt drag.
Trist för de unga gossar som sitter i Penguins-tröjor på hardcore-läktarna ovanför mig. De är föremål för hårda angrepp perioden igenom.
– Morons, är det till exempel en bastant bit några rader upp som gapar så fort de rör sig i sina äten.
Det förvånar inte alls att han också skriker ”Yeah!” när det är jumbotron-reklam för en kommande Iron Maiden-konsert.
* * *
Som Larry Brooks påpekade tidigare i vintras:
Det första som ”går” på en gammal hockeyspelare är handlederna.
Det är nog mot bakgrund av den sanningen man ska se det faktum att Shanahan inte ens träffade mål när han hade sån utmärkt chans i det numerära underläget på slutet.
* * *
Alltså, ni som inte tror på Crosby. Kolla, för satan. Nästan varje gång han har pucken i offensiv zon händer ju nåt. Och det har sannerligen inte med domarna att göra. Det har att göra med…kreativitet.
* * *
Gametime igen då. Hoppas det fortsätter så här – och blir ännu bättre.

Det är bara drygt 24 timmar sedan vi slog igen laptop-locket i Mellon Arena.
Men här är vi nu,  redan, ”hemma” i Garden – för omedelbar retur mellan Rangers och Penguins.
Det kan nog bli nåt.
Back-to-back-matcher den här tiden på året, när de känslorna kokar och precis allt står på spel, innebär ofta minnesvärda urladdningar.
Säkerhetsbälte på, kort sagt.
* * *
Skakigt som satan över Pennsylvania i förmiddags.
Anders, du som verkar vara inne på det här med flyg – kan du påminna mig om varför man egentligen behöver vara så skraj för turbulens att man sitter och ser ut som en junior Georges Laraque bestämt sig för att nita?
* * *
Vad gäller debatten om att domarna behandlar Sid The Kid med silkesvantar har Jaromir Jagr en del att säga i Daily News idag.
– Visst , så är det. Den största stjärnan i ligan behandlas annorlunda.  Jag vet inte om det är rätt eller fel, men så är det och så har det alltid varit. När jag spelade med Mario blåste de till vår fördel. De gav honom respekt. Kanske är det så det ska vara. Visst, det är roligare om man spelar med än mot den killen, men jag har varit på båda sidor, så…
Där har ni det.
Det stämmer att Crosby har fördelar – och vi kan inte göra något åt det. Så det är lika bra vi slutar bitcha om saken.
* * *
Hade mobilkontakt med Nicklas Bäckström tidigare idag.
Sen messade jag med en kompis som heter Alle och avslutade, på fån-skoj, med att skriva:
– Jag vill massera dig.
”Bäckis” nummer råkade dock ligga kvar i senast-använda-listan och – whoa, jag hann precis, i sista ögonblicket,  hindra det från att gå till ledaren i rookie-ligan.
Hade just varit snyggt om han out of the blue fått det messet av mig.
– Jag vill massera dig.
Herregud…
* * *
Det är baseboll-premiär idag och Mets spelar just nu, borta mot Florida Marlins. Så just nu, en timme före nedsläpp,  står hockey inte alltför högt i kurs i pressrummet. Hela presskåren står vid tv-apparaterna och gastar om Johan Santanas formidabla start. Utom de som håller på Yankees. De sitter och muttrar om att premiären uppe i Bronx ställdes in på grund av det här regnet som fick mitt flygplan tumla omkring som en LA Kings-back bland molnen i morse.
* * *
Med tanke på hur raffinerat allting är just nu hade man ju kunnat hoppas att schemaläggarna laddat en sån här måndag med en hel räcka magnifika uppgörelser.
Men den enda övriga match som spelas är den mellan Lightning och Thrashers – och excuse me om jag har svårt att engagera mig i den VM-träningen.
Men när schemat spikades i somras trodde de kanske att Atlanta och Tampa skulle vara inne i en grym playoff-push.
Riktigt så blev det inte.
* * *
Det är två Prag-journalister på plats ikväll.
De har båda tjeckiska landslagströjor med 68 tryckt över ryggarna på sig.
Så den där neutraliteten jag bevittnade igår är inte direkt universell…
* * *
Dellapina kommer plötsligt fram och frågar om jag fått lika många mail om den där crosschecking-situationen med Bäckman och Crosby.
Det har jag ju inte , enär få Pittsburgh-bor – tacka gud – läser den här bloggen.
– Jag har fått hundratals hela dagen, suckar Daily News-stjärnan.
Så det är så också. Inte ett ord om Sid som skulle kunna se ut som kritik – då exploderar dom i västra Pennsylvania.
* * *
Mets leder med 6-2 i åttonde inningen. Alla är glada.
* * *
Okej, sekonderna lämnar ringen.
Returmatchen i Rumble in the jungle del 2 kan börja.
Jag tror Rangers vinner. De MÅSTE vinna, medan Penguins ju har sitt på det torra nu.
Dylikt brukar, oftast, bli utslagsgivande.
Å andra sidan kan såna där som Crosby, Malkin och Hossa spela ut, utan press, så, vem vet.
Men jag säger 3-1.
Återkommer i sedvanlig ordning i första pausen.

I hissen ner till omklädningsrummet är det två Penguins-anställda som diskuterar slutspelsscenarion.
– Jag hoppas vi får Bruins eller Flyers, säger den ene.
– Men Rangers då, undrar den andre, det gick ju bra idag.
– Jo, men det är så utmattande matcher. Jag tror de får enklare mot Flyers och Bruins. För att nu inte tala om Senators…
Många hockeyfans i New York trodde att de vid det här laget  också skulle kunna ha såna angenäma resonemang. Så sent som för en vecka talades det ju om att Blueshirts skulle vara med om och slåss om
Efter den här motgången i Mellon handlar det om streckstrid istället. De har fortfarande en match på flertalet konkurrenter, men det är bara tre poäng till mörkret.
– Det känns konstigt. Jag tycker vi vunnit rätt mycket på slutet, säger Christian Bäckman och skakar på huvudet.
Well, there you go.
Det är så jämnt det är i  numer; losar man några poäng hotar katastrofen omedelbart runt hörnet.
* * *
Går vilse när jag ska lämna hallhelvetet och hamnar i en korridor som leder absolut ingenstans. Öppnar den enda dörr jag hittar – och kommer in till domarna.
De ser lätt skrämda ut.
Och ja, jag skulle ju kunna vara en demon utsänd från hockeyhimlen med bannor om att Sid The Kid nog ska bedömas på samma grunder som alla andra.
Men det är jag inte. Jag är en väluppfostrad biff som ber om ursäkt, backar ut och fortsätter treva mig fram genom Mellon-labyrinten.
Först efter en kvart är jag ute i ful-Pittsburgh igen.
* * *
Det är inte direkt någon poäng att påminna Henke om att han gjorde en serie makalösa räddningar under matchen.
Han kan bara tänka på tavlan i slutet.
– Ett jävla misstag, säger han med en suck och river loss det tjocka lager av tejp han alltid har runt fotlederna.
Att han var ut och skällde på domaren efteråt ska man tydligen inte ta så allvarligt på.
– Äh, jag tyckte att jag hade den. Ibland blåser de ju på en gång, man vet aldrig.
Där har ni en som siktar på revansch i returen på Garden på måndag kväll, lita på det…
* * *
Undras om Detroit vill hjälpa Vancouver eller inte.
0-0 i mitten av andra, mot Nashville.
* * *
Fast Freddy Shoestring är osedvanligt deppig, för han anser att det är hans fel att Rangers förlorar idag.
– Ja, det är ju på min utvisning de gör mål. Då känns det så, säger
Så, där har ni en till som definitivt vill ha snabb revansch.
* * *
På nära håll är Malkin, med sina tio stygn, inte alldeles olik Frankenstein.
Vad han tycker om saken?
Who knows.
Han vägrar ju fortfarande prata engelska.
* * *
Broadway  Sean sitter på platsen intill Henke och stirrar tomt ut i luften. Men plötsligt reser han sig, drar av sig underbrallorna och står sen där, som Gud – och diverse gym-instruktörer – skapat honom
Vardag för hockeyspelare kanske, men jag har inte vant mig vid nakna kändisar ännu och vet inte var jag ska titta; på håll ser det förmodligen ut som att jag plötsligt tycker golvet runt Henkes fötter är väldigt intressant.
* * *
Jaha, nu har Niklas Kronwall klappat in 1-0 uppe i The Joe.
Grattis, Canucks.
* * *
Bäckman verkar hålla med om att Crosby får ta sig aningen större friheter än andra.
– Jag får ju några crosscheckingar i ryggen. Sedan tycker domaren i alla fall att det är jag som crosscheckar honom i ansiktet, säger Alingsås-sonen med ett snett leende.
* * *
Det är för övrigt påtaglig brådska i bägge omklädningsrummen. Returen äger som sagt rum redan måndag kväll i Garden – och båda manskapen flyger till New York direkt efter matchen.
Anders har tiderna i kommentatorsspåret för den som är intresserad…
* * *
Ah, vad fan nu då. Verkar som Kronwalls balja blev bortdömd.
Sorry, Canucks.
* * *
Petr själv blir kvar till i morgon bitti och jag gör mig vissa förhoppningar om att hitta  en eller annan New York-kollega i hotellbaren om några timmar.
Men går allt som det ska finns jag på plats under the rematch på Garden i morgon kväll.
Då räddar Rangers säsongen.

Sitter under utvisningen på slutet och tänker att kan Rangers freda sig till pausvilan, då är det här fortfarande match.
Och det kan de.
Snart får vi se vad den tanken var värd.
Det står alltså fortfarande 2-1 och…ja, det är fortfarande match, sa jag det?
* * *
Här är förstås ont om tv-monitorer, så jag får aldrig riktigt klart för mig vad som händer Malkin – eller hur allvarligt.
Ni som sitter några tusen mil bort kanske kan berätta…
* * *
Det är en rätt bra period, är det inte?
Båda lagen är bra på skapa tryck i offensiv zon – och både försvarar sig med ackuratess också.
Gött att se.
* * *
Freja i kommentatorsspåret har rätt om Hollwegs pröjsare.
Inte så snygg.
Det var den nu petade Jason Strudwick som började med det där och Hollweg har tagit galenskaperna till nya nivåer.
Han ser ut som en 70-talsraggare från…ja, varför inte Tranås.
* * *
En nackdel med så här gamla hallar är PA-anläggningen. När de försöker egga publiken med Queens ”We will rock you” låter det som att Freddie Mercury står på andra sidan väggen och sjunger.
En annan än den futtiga jumbotronen. Jag har en större tv-skärm hemma på 38:e.
* * *
Crosby och Bäckman går en liten match.
Mycket ska man se…
* * *
Fortfarande väldigt schweiziskt här borta bland beat-reportrarna från Gotham. Brooks trummar lite med fingrarna på laptoppen när Henke gör sin rätt så fantastisk tånagel-räddning i mitten av perioden och that’s it.
Imponerande.
* * *
Det hinner bara gå några sekunder, men i alla fall – att se Brendan Shanahan störta över isen utan hjälm känns som en oemotståndlig resa bakåt i tiden.
* * *
Fast Freddy Shoestring har spelat sammanlagt 3 minuter och 39 sekunder – företrädesvis ihop med mustasch-Ryan och, för första gången,  Petr (snyggt namn!) Prucha.
Man tar sig för pannan.
* * *
Det är fortfarande egendomligt tyst i Mellon under långa sekvenser
Nu måste väl Pittsburgh-fyllona snart fått ordning på vätskebalansen?
* * *
Here we go again då.
Jag återkommer någon gång efter matchens slut.