Ett dygn i Detroit.
Ett dygn i Washington.
Går snabbt i Nordamerika.
En lunch med Nicklas Bäckström, pappa Bäckström, pappa Bäckströms kompis Thomas samt fotograf Bardell, inleddes med en komisk hisstur.
Vi var i Capitals träningsanläggning och alla som var i anläggningen var givetvis intresserade av ishockey och lite sugna på att få se en skymt av en NHL-stjärna.
När hela svenskgänget står i hissen säger en amerikansk hissresenär: ”Ser inte han ut som Nicklas Baaackstrom?”.
Men det var inte Nicklas Bäckström som enligt amerikanen såg ut som Nicklas Baaackstrom, utan fotograf Bardell.
Blev helt tyst i hissen.
Jag kunde inte hålla mig utan påpekade, på knagglig skolengelska att Nicklas Bäckström faktiskt också var i hissen och pekade på den riktiga Bäckström. Sedan höll amerikanen ganska låg profil resten av hissturen.

Baackstrom?

Det blev ju en lyckad weekend för Blueshirts, det här.
5-1 mot Buffalo – och till sist 3-1 idag.
Youngblood Callahan – som upplever en ny vår efter ha blivit skickad till Hartford – satte sista i öppen kasse.
Betyder det att de inlett sin playoff-push nu, som de gjorde från ett så mycket sämre läge ifjol?
Vi är ju några som hoppas.
* * *
Eken hinner bara inleda en fråga – sen tittar Henke upp från skridskobestyren, gör en grimas och  viftar pustande framför näsan.
Det luktar helt enkelt gammalt brännvin om Gävle-Hyland.
Ha ha.
* * *
Det är en saftig bit, Douglas Murray.
Han kommer ut i den smala korridoren utanför Sharks-skrubben i bar överkropp och det är ju så jag och stackars bakis-Eken sväljer hårt.
Vill Kjell Sundvall skrämmas i framtida filmer har han definitivt en perfekt karaktär i Lasse Björns unge släkting.
* * *
Det sägs att Niklas Wikegård är in the house, men vi hittar honom inte.
Kanske tur det.
Senast vi ”sågs” var han arg på mig.
– Dra åt helvete, din jävel, skrek han.
Det kan ha berott på att jag just då agerade leksandsfan och strax innan hade skrikit några spydigheter över sargkanten i Globen, men jag vet inte.
Det var  för övrigt det som var kul med Wikegård. Han drog sig inte för att gaffla lite med gapiga supportrar. De andra surskallarna som tränar elitserielag och tror de är coola för att de låtsas som att publiken inte finns kan ju sticka och brinna.
* * *
Matchen är förresten Murrays första i Garden, men New York imponerar inte alltför mycket på tjurnacken från Stockholm.
– Nä, jag brukar vara här minst en gång om året. Jag har många polare från college-tiden i New York, så jag känner mig rätt hemma, säger han.
* * *
– Nu har du alltså fått flyga fram och tillbaka två gånger på två dygn…det är ju otroligt.
Drottning Valiquette tycker att skämtet om att jag flyger in till varje match är lika roligt hela tiden…
* * *
Ser Big Joe Thornton stå och hänga utanför omklädningsrummet.
Han är verkligen en riktig oxe, även utan utrustning.
* * *
Larry Brooks ser helt chockad ut när det framkommer att Henrik – som han, Brooks, krönte till kung för två år sedan – inte läser New York Post.
Men Larry, han har ju Bladet – vad ska han med lokalpressen till…
* * *
Kalla mig barnslig, men det här tycker jag är fruktansvärt kul.
Verkar som att Tomas Javeblad har gjort comeback, helt enkelt.
* * *
Nu ska jag se slutet av Dallas-Detroit. Stars leder med 1-0 en bit in i tredje. De röda vingarna fortsätter flaxa i motvind…

Synd på det där skitmålet i början.
För sedan dess har Lundqvist varit alldeles enastående.
Hans bästa match, i alla fall hemma, sedan i höstas, no doubt.
Insatsen hade varit värd en nolla.
* * *
2-1 nu.
Sedan Chris Drury helt oväntat avlossat stora kanonen i ett powerplay; jag menar, den kanonen visste vi här i New York inte att han var i besittning av.
Ska Rangers plötsligt gå och vinna mot ett västlag?
Det törs jag fortfarande inte tro.
* * *
Jersey-pojkarna i kommentatorsspåret är smågriniga idag.
Har att göra med att jag skrivit att det är dåligt med folk och värdelös stämning ute i Newark – men fullt och liv i luckan här inne i stan.
Det gillar dom inte att höra.
Likafullt är det sant.
* * *
Kan vara Bobby Holik Waddell  är här för att trejda också.
Enligt Larry Brooks vill Rangers para ihop Jagr med den gamla gubbtjyven.
Ja, någon måste de i alla fall hitta åt sin största stjärna, om de inte har förstånd att skeppa honom västerut. Det är nu tio matcher sedan han gjorde ett mål.
* * *
Verkar som att Ekens baksmälla nu planat ut i dov, existentiell kris.
Han säger nästan ingenting – och det är oerhört olikt Gästriklands Hyland.
Hämta kaffe får han emellertid göra nu också.
* * *
Mannen intill Waddell sitter förresten och hinkar öl.
Så är det väl inte riktigt meningen att man ska bete sig på en pressläktare, men är man från Georgia så är man väl.
* * *
Nu gör de reklam för en kommande Levon Helm-konsert på Beacon Theatre – med ”The weight”.
Det är bara i New York City man får höra så stor musik på hockey.
* * *
Som framgår av en bild Höken tog igår är den numer mustaschprydde Jason Strudwick en klockren kopia av – Borat.
* * *
Tobbe, jag tror det smäller tre minuter in i den här perioden.
* * *
Nu kör vi.
Efter matchen, som klackarna i Stockholm brukade skrika.

1-1 efter en rivig, tempofylld och rolig inledningsperiod.
Kan bli en förträfflig söndagseftermiddag det här.
* * *
Av döma av Cheechoo-målet han släpper in skulle man lätt kunna tro att Henke var med och firade sin namne Eken i natt.
Riktig surtavla…
* * *
Kommentatorerna undrar varför jag inte gillar Big Joe.
Jag vet faktiskt inte riktigt. Det finns spelare man helt ologiskt får aversioner mot, utan att kunna förklara – och Thornton råkar vara en sån.
Kanske beror det på att jag en gång såg honom skrika ”fuck you” åt Nicklas Lidström,  kanske handlar det om att jag alltid haft problem med den sortens stora oxar – hur bra de än är.
* * *
Henke gaskar dock upp sig och gör några riktigt svettiga räddningar på slutet.
Han var kanske ändå hemma på Upper west och tittade på tv.
* * *
Söndagsmatinéerna brukar vara rätt sega, men här är inte bara fullknökat idag – det är härligt högljudd stämning också.
Den fientlige E.J.N. skulle bli chockskadad.
* * *
Chris Pronger är en annan sån stor, elak jävel jag har svårt för – trots att han onekligen är väldigt bra han också.
* * *
Väldigt synd att Sandis Ozolinsh inte spelar.
Då hade det verkligen kunnat bli liv i luckan här.
För om Malik är impopulär går det knappt att beskriva vad Ozonlinsh var när han bar Rangers-tröja andra halvan av 2005-2006-säsongen.
Under de där hemska slutspelsmatcherna mot Jersey hade han fan inte högre status än Bin Laden.
* * *
Todd Bertuzzi. Där har vi en till.
* * *
Den tropiska sjukdomen har tvingats  springa ner till pressrummet för att hämta kaffe åt pappa.
Och när han nu stånkar sig uppför trapporna kan man tydligt se hur de vita kinderna börjar skifta i grönt.
Detta roar mig väldigt.
* * *
Trashers coach och GM, Don Waddell, sitter några platser till höger om yours truly.
Han kollar förmodligen vilka Rangers-spelare han kan tänka sig ta emot i utbyte mot Marian Hossa...
* * *
Det är rätt grinigt på isen. Så man kanske kan hoppas på lite dans också.
Go, Colton.
* * *
Dags igen.
Later, vänner.

Då så.
Idag är jag här – på riktigt.
Som en Magnus i kommentatorsspåret redan avslöjat var jag här i går också  – de två sista perioderna. Men på grund av omständigheterna tog jag en matchs ledigt från bloggandet. Sorry.
Idag kör vi desto hårdare.
San Jose Sharks är alltså på besök och så sällan sedda gäster gillar man ju att ha här.
Inte för att Rangers precis briljerat mot västlagen som kommit till New York under säsongen. Det har faktiskt  blivit storstryk mot allihop – Dallas, Phoenix, LA Kings och Anaheim
Men ändå.
Det är kul att se nya lag, annorlunda tröjor och andra spelare än de vanliga dönickarna från Jersey, Islanders och Philly.
Som Big Joe Thornton till exempel.
Honom ogillar jag visserligen våldsamt, men…ja, om inte annat är det ju kul att se honom just därför.
* * *
Bakfull stämning idag, tidig söndag som det är.
Och bakfullast av av dem alla är Eken.
Han fyllde år igår och firade med en grundlig rotväta på Upper East Side.
Nu sitter han här och ser ut som en tropisk sjukdom.
Ska bli kul att köra lite extra med den lille mannen idag.
* * *
De säger att  Lasse Björns barnbarn, Douglas Murray, är struken men han finns i alla fall på isen.
Ska bli kul att se.
* * *
Hoppas Avery är i lika fin form som igår.
Men ingen vet.
Sedan LA Kings-matchen häromveckan talar han inte med pressen.
Det är en förlust för oss alla.
* * *
Det bästa med tidiga söndagsmatcher är att de serverar klassisk amerikansk brunch i pressrummet.
Och idag räcker det till alla också, eftersom Eken inte har så mycket till aptit…
* * *
Nu åker vi. Återkommer med längre utläggningar i nästa paus.

Skulle sitta och blogga på Garden just nu.
Men det blidde inget.
Det var tekniskt fel på planet från Detroit. Efter sedvanligt flygbolagsjiddrande fick vi till slut byta kärra och den kom iväg två timmar för sent.
Så jag missade inledningen – och jag är inte typen som kommer inspringande när matcher börjat, i synnerhet inte med resväskor och skit.
Ser återstoden av vad som verkar bli en gloriös Rangers-match (såklart…det är 4-0 efter tretton minuter) på tv och återkommer mot San Jose i morgon.
Men kom ihåg:
En inställd blogg är också en blogg…

1-5 till slut.
Och därmed femte raka förlusten för Red Wings….
Det räcker inte bara med att inte Johan Franzén varit med om det under sin tid i Detroit.
Tomas Holmström har det inte heller – och han flyttade ju hit  samtidigt som Ford öppnade sin första fabrik.
Typ.
– Nej, det har inte hänt. Aldrig, säger han med en stämma så låg att  den där norrländskan känns om möjligt ännu kärvare.
Att påstå att Red Wings-spelarna är chockade kanske är att ta i, men de är i alla fall väldigt brydda.
Dels har de flesta av dem aldrig varit i den här situationen tidigare, dels vet de inte vad svackan beror på.
Och stämningen i omklädningsrummet blir därefter.
Jag har varit inne hos Red Wings efter förluster tidigare och inte för att de brukar vara glada, men så här tyst och spänt och syrefattigt känns det inte ens efter slutspelsförluster.
Till och med Lilja markerar att han inte är öppen för något mer än en grymtande morsning.
Då vet man att det är allvar.
* * *
Ser Octopus Al igen.
– Fuckin’ swede, muttrar han.
Men så spricker han upp i ett litet, litet leende.
Det var väl det jag visste. Framåt kvällen blir ismaskinisten gladare.
* * *
Fredrik Modin verkar själv inte ha förstått hur snygg styrningen till 4-0-målet var.
– Det är ju backen som skjuter bra…jag försöker vinkla till klubban och hoppa till. Ibland funkar det, säger den bastante medelpadingen med ett skratt när han, sist av alla, lämnar den rätt rymliga gästkabyssen i The Joe.
Det är första gången jag träffar Modin och han visar sig vara väldigt sympatisk. Det förvånar mig inte. Han kommer ju från Sundsvall och alla sundsvallsbor jag känner är enastående personer.
* * *
Undrar hur ofta en sån som Tomas Sandström tänker på att någon varje dag förmodligen läser hans namn bland de andra mästarna på väggen i Joe Louis Arena.
 Inte särskilt ofta får man väl tippa, men så är det i alla fall.
* * *
– Oacceptabelt, ryter coach Babcock när han efteråt står på ett väldigt löjligt litet podium i ett helt tomt omklädningsrum och talar med pressen.
Tänk om han visste att våran johan f anser ansvaret är hans och hans allena…
* * *
I skrivande stund verkar det apropå ingenting bättre än att mina grannar här i Marriott-skrapan har…ja, sex.
Det dunkar taktfast i väggen samtidigt som en kvinna av obestämbar ålder skriker otidigheter i falsett.
Man kan göra en gammal pojkar C2-kämpe generad för mindre…
* * *
Det är ändå lite vackert att Pavel Datsyuk på sin plats i kabyssen har några små bilder av jesusbarnet.
Däremot vet jag inte vad man ska säga om att det ligger en serietidning hos Kris Draper.
* * *
Kan Columbus gå till slutspel?
– Ja, om vi spelar som idag så. Vi fick ju stryk med 7-2 av Chicago i onsdags och då kändes det kanske inte så. Men idag tycker jag vi är riktigt bra, säger ”Modde”.
 Man kan väl bara instämma.
* * *
Bristande motivation?
Nä, det handlar det enligt Detroit-svenskarna inte alls om.
De är så motiverade så.
Men kanske har Chris Chelios ändå en poäng i att lagen de just nu möter går in i varje match som om det vore en slutspelsbatalj – eftersom det i princip är det; de måste
Så behöver Red Wings, alltjämt med tolv poäng upp på närmaste konkurrent,  inte agera och det är måhända skillnaden.
* * *
För övrigt kan de röda vingarna trösta sig med att de idag, lördag, flyger till Dallas.
Där bor de alltid på Crescent Court – ett sjujävla nice hotell.
De där tomma blickarna från ikväll borde få lite mer liv bara inför tanken de mjuka sängarna…
* * *
Nu är yours truly så trött att ögonen går i kors.
Men det blir bagarväckning i morgon också.
Måste ju hinna till Rangers matinématch mot Buffalo.
Vanvett.
Men vad gör man inte för en så bedårande bloggpublik…
Vi hörs om några timmar.

Modin igen!
Han styr elegant in målet som dödar den här tillställningen.
Så det kanske blir ett blågult hat trick i The Joe ändå.
Och han har sammanlagt gjort fem mål, för övrigt.
Förlåt.
* * *
Jimmy Howard kommer in till sist.
Jag tycker fortfarande inte att ”Ossie” har någon större del i den här floppen, men återigen:
Det kunde varit du, Liv…
* * *
Nu har Columbus-Reed dragit till pressrummet.
Har de så tidiga deadlines på dispatchen?
* * *
Det händer inte så mycket i Red Wings-zonen längre, mest för att Nash & co av naturliga skäl inte går framåt lika friskt.
Fast det händer inte så mycket framför Leclaire heller.  Detroit påminner,  offensivt,  oroväckande mycket om ett lag jag brukar se lite oftare, en bit sydost om de här trakterna…
* * *
Stämningen har sjunkit några grader, milt uttryckt.
Men de flesta verkar tycka det är kul att sitta kvar och gapa på domarna.
Som om det här på något sätt hade med dem att göra.
De borde vara förbenade på att hemmaspelarna tar väldigt onödiga utvisningar i väldigt olyckliga lägen istället, som en viss Samuelsson fyra sekunder in i ett powerplay när det känns som att vingarna kanske, kanske ändå kan få lite häng.
* * *
De vevar, i alla fall här på pressläktarna, bilderna på Nashs slalommål mot Phoenix häromsisten.
Och det får man förstå.
Det är ju historiskt.
Ni har väl sett.
* * *
Okej, då tar vi det här i hamn då. Ett Modin-mål till, kan vi få det?
Återkommer efteråt.

Men va fan…
Det är 0-3 efter första.
0 fucking 3!
Och lyckas inte Mike Babcock – rätt rasande under en timeout efter tredje baljan – skaka liv i sina stjärnor blir det garanterat en femte raka förlust i kväll.
Det är precis som i de tidigare plattmatcherna det defensiva spelet som klickar. Columbus får skapa på tok för många och för klara chanser medan
Betyder Kronwall och Rafalski så mycket?
Uppenbarligen.
* * *
Ingenstans är popcorn-situationen bättre än här.
De har en stora jävla säck tredje statsmaktens representanter formligen får gräva ur.
Rock ’n’ roll!
* * *
Matchens artist so far:
Fredrik Modin.
Det är han som, efter att ha snurrat upp Lilja, bryter sig fram i ett friläge och sprätter in 0-2-pucken bakom Osgood.
Säsongens första strut, är det inte så?
Modde ”gör” några Holmström i powerplay också. Det vill säga: Ställer sig på Osgoods tår och är i vägen på ett förfärligt irriterande sätt.
* * *
Oväntat mycket folk och, i alla fall inledningsvis, ovanligt bra stämning i The Joe.
Man tror ju inte att de kräsna Red Wings-fansen ska ställa upp när hemmahjältarna efter fyra raka förluster möter ett så oglamoröst lag som Columbus.
Det är å andra sidan fredagskväll och så mycket annat finns förstås inte att göra om man bor i Detroit.
* * *
När Zhedrev gör 0-3-målet zoomar de zamboni-ansvariga in Jimmy Howard.
Fruktansvärt orättvist mot Osgood, han har blivit helt lämnad åt sitt öde av utespelarna, men man kan ju inte låta bli att tänka tanken:
Det kunde ha varit du, Stefan Liv...
* * *
Kyle Quincey, som kallats upp från Grand Rapids för att ersätta Rafalskis plats, har sannerligen  ingen stor afton.
Jonathan Ericsson, någon?
* * *
Det finns en antagligen en story bakom man borde känna till, men det gör jag inte och säger därför bara att speakern i The Joe låter som att han hållit i mikrofonen sen Gordie Howe gick blöjor.
Som Evert Mellström på Domnarvsvallen ungefär.
Klassiskt.
* * *
Har inte vågat säga något åt Dispatch-mannen.
Han ser lite för cool ut…
* * *
Dick Tärnström har definitivt acklimatiserat sig snabbt i nya laget. Han ser grym ut.
* * *
Jag är inte den som ger upp hur som helst, men Red Wings måste, måste ha nästa mål.
Annars är kvällen över.
Fast jag återkommer no matter what i nästa paus.

Tillbaka i The Joe efter en eftermiddag av funderingar över vad man egentligen gör i centrala Detroit en fredagseftermiddag – mer än går och tänker att det ju är fan vad det kan bli kallt alltså.
Kom aldrig på något svar.
* * *
Sitter i det stora pressrummet och känner lite tacksamhet över att jag åkt hit på egen hand.
De har nämligen väldigt god mat här – men lite.
Eken skulle ha ätit Red Wings ur huset.
* * *
I en suverän artikel om Tomas Holmströms unika målgårdsparkeringar  skriver Columbus Dispatch-skribenten Tom Reed:
”Holmström has spent more time on doorsteps than the morning paper”.
Shit, det är ju såna underbara oneliners man drömmer om att komma på.
* * *
Uppvärmning nu, och vi kan vara stolta över våra största stjärnor.
Lidas, Zäta och Homer kör alla utan hjälm.
Snyggt.
Men Lilja vägrar visa kalufsen för hemmafansen.
Där tror jag vi får sätta in en liten kampanj…
* * *
Ser nu, på namnbrickan, att Disptach-Reed har platsen intill mig.
Ja, först tror jag faktiskt att det står Lou Reed. Hade varit nåt. Men efter den där raden om Homer får Tom duga.
Måste, hur blyg jag nu än är för begåvade kollegor, berömma honom för den när han kommer.
* * *
Chock i pressklippen:
Chris Chelios hoppas få spela OS i Vancouver 2010.
Han kommer då att vara 48 (!) men det bekymrar inte den glade glappkäften.
– Jag är i fin form. Jag vill inte ta en plats från någon yngre spelare, men…jag vill inte ge upp en plats heller, säger han till The Canadian Press.
Lovely.
* * *
Zäta ligger illa till.
Kris Draper tror nämligen att det är Njurunda-Gretzky som markerat hans och Jiri Hudlers respektive längd i höjd med naveln på Nicklas Lidström på en så kallad ”growth poster” som ska delas ut till kidsen i The Joe idag.
Zäta nekar bestämt, men Draper är övertygad om att det,  som han säger, är killen ”längst bak i alfabetet” som bär ansvaret.
Kanske en hämnd för alla practical jokes Draper utfört genom åren, föreslår Detroit Free Press.
– Möjligt,  svarar Draper, men nu öppnar han sig  för betydligt grövre saker i framtiden…
* * *
Den store Fedorov är tillbaka i i Detroit, i Columbus-tröja. Och han blir utbuad av de gamla fansen. Men ska man tro Detroit Free Press kan de få lära sig att tycka om honom igen. Tipset är helt enkelt att Red Wings tänker trejda tillbaka sin gamla superstar.
* * *
Nu åker vi här.
Fan så kul det ska bli!
Vi hörs i pausen.