0-1 efter andra.
Och Rangers fortsätter spela som om de inte alls brydde sig om att här är kvällen när en av klubbens allra största spelare hedras.
Framförallt är powerplay riktigt generande lamt.
Skärper de sig inte under sista 20 får hemmaspelarna fan skämmas ögonen ur sig.
* * *
I början av andra kommer Kovaltjuk, avstängd efter boardingen i förra matchen, upp och sätter sig på den del av pressläktaren gästerna alltid förfogar över.
Det misstaget gör han inte om i nästa akt, törs jag lova.
Fansen runt omkring upptäcker honom omedelbart och ger den stackars ryssen vad han tål…
* * *
Hedberg håller klassen. Han har väl inte så förfärligt mycket att stå i, men gör det han ska med auktoritet och upphöjt lugn.
* * *
Som flertalet kommentatorer uppmärksammat verkar Daniel Alfredsson ha en stor kväll nere i Tampa.
Tre mål och tre assists nu.
Herregud.
Där har vi definitivt en som kommer att få sin tröja hissad i framtiden.
* * *
Atlanta har upptäckt det alla motståndare förr eller senare upptäcker:
Forecheckar man bara Rangers tillräckligt intensivt, då får man dem omedelbart ur balans.
* * *
Att Ros har lyssnat på Front 242…det är dagens stora chock.
* * *
Apropå hissade tröjor meddelade Leetch under ceremonin att det är Adam Graves tur nästa säsong.
Få förtjänar det mer.
* * *
Planering, var det en kommentator som beordrade apropå mitt toabesök i förra pausen.
Well, matchen började ju en timme senare än normalt ikväll. Det var där det vanligtvis perfekta upplägget sprack…
* * *
De hävdar att de beviljat 400 ackrediteringar till den här tillställningen.
Då är frågan verkligen var alla de tagit vägen. Här uppe på loftet är vi de 60 vanliga.
Det lät nog bara bra det där, med 400.
* * *
Mats Sundin är en annan svensk vars nummer lär bli pensionerat med tiden.
* * *
Nu får vi hoppas att Leetch himself varit inne i omklädningsrummet och skrikit igång efterträdarna i den blå tröjan.
De bara MÅSTE komma igång.
Efter matchen, amigos.

0-0 här.
Helt signifikativt.
Det är en skitperiod, klart ovärdig en så stor afton på Garden.
Framförallt uppträder Rangers som om ceremonin fortfarande pågick.
De har fem numerära överlägen – bland annat ett i fem mot tre i nästan två minuter – men åstadkommer inget mer än några lama skott som Johan Hedberg plockar med en snabb plockhand.
* * *
Ja, det är alltså Hedberg som står i Thrashers-kassen ikväll.
Så vi har svensk målvaktsmatch att hålla kolla på.
Hittills är det fördel Hedberg – mest för att Henke inte haft nånting att göra.
* * *
Plötsligt dyker Uffe Samuelsson upp med en Leetch-hyllning på jumbotronen.
Det är det största som händer i hela perioden.
* * *
När de lyckas hålla sig på isen verkar Atlanta ändå lite piggare ikväll. Rangers får vakna om inte ytterligare en seger omedelbart ska följas av ny förlust.
* * *
Ledsen, men det blir lite kort här. Jag måste på…muggen.

Jaha, då torkar vi tårarna då.
För ja, givetvis är det en genomamerikansk uppvisning i sentimentalitet vi är med om när Leetch hyllas i sitt gamla hem.
Men…ah, lite kan jag inte låta bli att gilla det.
Dels är det förnämligt att amerikanska fans aldrig glömmer sina hjältar – och att de verkligen inte gör det märks om inte annat när Leetch lagkamrater från förr knallar ut på isen; The Garden Faith plockar fram dånande gamla specialramsor för allihop. I Leksand, för att ta det mest anrika exemplet, hade halva publiken sett ut som frågetecken om de släpat ut Peo Brasar, Kjell Brus  eller ”Djura” – ja, de är givetvis dalaversioner av Leetch, Messier och Richter – på isen.
Dels är det förstås något väldigt magiskt i att se en person dubbas till ”A Ranger forever”.
* * *
Några andra noteringar:
Jan ”X:et” Erixon är en av de gamla lagkamrater som hedrar Leetch med sin närvaro.
Enligt konferenciern Sam Rosen har ”den förträfflige defensive forwarden” flugit ”ända från Sverige” för att vara med om den här kvällen.
Då måste ju till och med jag utbrista i en stor applåd.
”X:et” är ett typexempel på en stor hockeyspelare alldeles för få i Sverige minns.
* * *
Mark Messier börjar numer grina så fort han kommer i närheten av Gardens is.
Men Garden älskar sin Captain ändå.
* * *
Leetch inleder sitt nervdallrande tal med att tacka MSG-ägaren James Dolan.
Då slår den tårdrypande stämningen på ett ögonblick om i upprördhet och hela fullsatta Garden börjar bua.
Amerikanska fans glömmer aldrig sina fiender heller – inte ens en sån här kväll…
* * *
Coolast tycker jag det är när man på jumbotronen får se hur Leetch strax innan ceremonin kommer in i omklädningsrummet – och får en standing ovation av dagens Rangers-trupp.
* * *
Dolan, om någon undrar, är en av New Yorks mest hatade män. Han anses driva Garden som en småsint diktator och får hela skulden för att Knicks blivit ett sådant skämt på senare år.
* * *
Hur många tippar att de om sådär en femton år  håller en likadan gala för nutidens förstemålis?
* * *
Nu ska det snart bli hockey också.
Rangers mot Thrashers – igen.
Och efter den här emotionella urladdningen KAN Rangers fan inte gå och förlora.
Då får de skämmas för såväl Leetch som sina uppeldade fans.
Jag är tillbaka i första paus.

Garden är uppklädd ikväll.
Till fest.
 Brian Leetchs tröja ska hissas upp i det legendariska gamla cirkustaket taket och innan det sker föräras den älskade backen en lång hyllningsceremoni på isen
NHL-bloggen är givetvis på plats och återkommer med rapporter under kvällen.
Om jag nu inte hinner svimma av tristess innan den där 2:an hänger intill Messiers 11, Richters 35, Gilberts 7 och Giacomins 1.
Högtiden är en och en halv timme lång och mig närstående reportrar från grannlandet i öster uppger att det brukar vara vansinnigt tråkigt.
Vi får väl se.
Det börjar nu.
Vi hörs när Rangers och Thrashers börjar värma upp.

Det blir inte bara Nicklas Lidström, Henrik Sedin, Daniel Alfredsson, Tobias Enström och Nicklas Bäckström på All Star-helgen.
The Hives ska framföra en låt också.
Kan inte så mycket om musik.
Lyssnade på Noice när jag var ung och gick på någon konsert med Cure och Front 242  när jag var tonåring. Men The Hives ska visst vara ett fräckt och rappt band.
De ska sjunga Tick Tick Boom.

Calgary Flames har haft en familjedag där spelarna bjöd fansen på lite trix och snygga grejer på isen.
Efter att ha sett Kristian Huselius göra de här straffarna är jag övertygad om att han skulle platsat i All Star-lagen.

Henke äter kaka.
För kommentator Bergqvist fick ju alldeles rätt.
Den svenske stjärnan höll nollan – och förärades stående ”HEN-RIK”-ovationer under slutminuterna.
Han gör dock ingen större affär av det när vi efteråt tränger oss i hans lilla hörn.
– Jag får vara ärlig och erkänna att Atlanta verkade lite trötta, säger han matter-of-factly.
Sen hånar han mig och Eken för att vi bara kommer in i omklädningsrummet efter segrar.
– Är ni rädda, skrockar han.
Du är ju så jävla grinig när ni får stryk.
– Ha ha, ja, kanske det. Men jag svarar på frågor.
Well, mot Boston var jag inte här. Jag var i Vegas.
– Vegas? Bara nöjen…
Nej, jag jobbade. Har du varit där?
– Nej.
Du borde se till att åka dit. Det är bra mycket roligare än exempelvis Vermont.
– Ha ha, ja…men det är lite lugnare i Vermont.
Okej.
Men om man nu har ett All Star-break ska man väl inte nödvändigtvis ta det lugnt.
* * *
Stackars Marcel Hossa. Inte nog med att han är petad sedan fyra-fem matcher tillbaka. När han efter den här läktarkvällen står vid sidan av gästernas omklädningsrum och väntar på brorsan kommer en Garden-vakt fram och avkräver honom ackreditering.
Vakten kanske förstått att den mindre begåvade Hossa-brodern är den mest givna komponenten i den deal Glen Sather rimligen  sjösätter de närmaste veckorna – och således inte kommer att ha rätt att knalla omkring på Garden  hur som helst.
* * *
Jagr bästa match för säsongen?
Kan ha varit.
Målet, när han med Thrashers-backar hängande på ryggen tryckte in en backhand, visade framförallt att han HAR lite jävlaranamma i sig, trots allt.
* * *
Tobias Enström står halvtimmen efter slutsignalen vid Thrashers buss och suger på en snus större än handbollen Jan Lennartsson lirkade in mot Ungern i Norge.
Den ger inte särskilt mycket tröst.
– Nä, det var ingen rolig Garden-debut, suckar han.
– Vi gör på tok för många individuella misstag. Riktiga skitgrejor faktiskt.
Nå, Lill-Sjöberg kan i alla fall glädja sig åt att det finns snar chans till revansch. Det är nytt möte mellan samma lag, i samma arena, redan på torsdag.
Det, i sin tur, innebär att Tobias och hans lagkamrater får stanna extra länge på Manhattan. Också ett glädjeämne, får man anta.
* * *
Jag väntar fortfarande på att någon ska upplysa mig om vad som hände med Lars-Eric Sjöbergs grabb, Magnus.
Någon där  ute måste väl veta?
* * *
Steve Valiquette har blivit galen och säger ”tjena tjena” efter varje fråga vi ställer till Henke..
Sedan frågar han om det inte är jobbigt att åka fram och tillbaka mellan Sverige och New York hela tiden…
* * *
På torsdag ska Rangers förresten hissa gamla backlegenden Brian Leetch i en säkerligen våldsamt sentimental ceremoni innan matchen.
Tanken är att den här bloggen ska vara på plats även då.
Nu ska jag åka hem och se Kings mot Red Wings på tv.
Adjöss.

3-0 efter andra.
Och 30-11 i skott.
Atlanta är på väg tillbaka ett tag och får momentum i ett powerplay 7.25 in i perioden.
Men då passar Kozlov på att släppa en förlupen puck till Straka som löjligt enkelt åker norrut och snurrar upp Lehtonen.
Sen känns det som att matchen är över.
* * *
Det fortsätter vara duktigt tryck här inne, men största jublet får inte Rangers.
Det får R.W McQuarters från Giants när han blir inzoomad i jumbotronen.
Ögonblicket senare brister hela Garden ut i dånande ”Let’s go, Giants”-ramsor.
Så går det när man är het i New York.
Någon gång i en avlägsen framtid kanske Rangers får veta hur det känns.
* * *
Kozlov verkar inte vara helt i balans han heller. Det är inte bara idiotgrejen som avgör matchen. Han är grinig också; petar och knuffas och skäller. Ska vi tippa att lille Kozlov snart följer Kovaltjuk in i omklädningsrummet?
* * *
Johnny Oduya har just nu ett mål och tre assists i Devils tydligen rätt griniga bortamöte med Flyers.
Väldigt kul.
* * *
Nu börjar Bergqvist i kommentatorsspåret tala om att Henke ska hålla nollan.
Varje gång jag börjar tänka i de banorna spricker det, men Bergqvist kanske inte är samma slags cooler som jag?
* * *
”Den plufsige Hoboken-tönten” släppte just en brakare.
Åt mitt håll.
Är det någon som lyckats fundera ut vem han är – och sedan skvallrat om den här bloggen?
Jag nekar till allt.
* * *
Såg jag rätt sa Scott Gomez just i en jumbotronen-intervju att han gillar Bob Dylan.
I så fall är ju allt förlåtet.
* * *
Kaffet är här, tack vare Eken. Så nu kan vi åka igen.

2-0.
Och Rangers leder välförtjänt, av allt att döma.
Men jag vet inte säkert, för större delen av perioden satt jag mest och var kolerisk över att tekniken var så uppfuckad att det inte gick att blogga.
Sorry.
Det ska bli bättre,  lovar de i Stockholm.
* * *
Vad sa jag om Kovaltjuk?
Han kan inte spela mot Rangers.
Precis innan periodpausen skickade tokfan på Rozsival en sån boarding att han fick game miss conduct – och en hel hög vansinniga Rangers-spelare över sig.
Waddell gör klokast i att ställa över honom på torsdag också.
* * *
Atlanta är ett mysterium.
Så lysande ibland – och så bedrövliga andra gånger.
1-10 mot taffliga Buffalo här om natten…det händer bara det här laget.
Den här perioden får de till sist iväg hela 4 skott, men det dröjer mer än femton minuter innan Henke behöver ingripa för första gången.
* * *
Bergqvist frågar i kommentatorsspåret vem som vann fajten mellan Orr och Boulton.
Ingen, lyder svaret. Den hann knappt börja förrän de hade låst varann och domarna bröt partyt.
* * *
Räddningen några minuter från slutet kan vara Henkes vassaste sedan november.
* * *
Lill-Sjöberg? Han spelar mycket och han spelar begåvat, men har hittills inte utmärkt sig särskilt. Det har ingen annan i Thrashers heller, å andra sidan.
* * *
Gör Rangers bara ett mål till, snabbt, får vi nog se Hedberg också.
* * *
Garden rockar oväntat bra i kväll.
Och jag, en inbiten kappvändare,  är inte bara här för Thrashers längre…
Vi hörs snart igen – hoppas jag.

Jaha, bloggen gör comeback på Garden – igen.
Och även den här gången känns det som att….komma hem.
Hoppas någon out there vill vara med på livedans under natten.
* * *
Atlanta Thrashers är här för första gången sedan slutspelet i våras.
Det besöket är garanterat inget angenämt minne för Georgia-laget. Fan, de blev ju till och med nollade i en av de matcherna.
Men då hade de inte Tobias Enström på rostern heller.
Det har de nu – och i kväll gör han alltså Garden-debut.
Han kommer triumfera, tror jag. Nordingrås Lars-Eric Sjöberg är de stora stundernas man.
* * *
Stor sensation:
En av  murvlarna från den mindre betydande lokalpressen – alltså nåt litet blad i New Jersey-spenaten – hälsar plötsligt på NHL-bloggens utsände i pressrummet.
Motsträvigt visserligen, men ändå.
De gossarna har aldrig gillat oss som representerar utländska press och när jag nu dessutom lyckats skaffa ackreditering för hela säsongen är jag inget mindre än ren pest – såvitt jag förstår för att de små töntarna tycker att jag tar utrymme från dem.
Så en hälsning från en sådan är jämförbar med vild älskog med någon som gillar en.
* * *
Kung Henrik står igen, trots att det talats om att han skulle få vila ikväll.
Whatever, säger jag.
Rangers har den senaste spelat så dåligt, så oinspirerat och så trist att jag inte bryr mig längre.
Jag är för Thrashers.
Ja, tills vidare i alla fall…
* * *
Någon gång ska jag försöka ”göra” en Wennman och beskriva aktörerna mer utförligt.
”Luffaren”, ”Lap top” och ”Eleganten” finns ju här också. Men vi har dessutom ”Den debile närradiotönten”, ”Den plufsige Hoboken-tönten” och ”Den svettluktande huliganen”.
* * *
Visst är det lite Lars-Eric Sjöberg över Enström?
”Taxen” var också liten, bra på grillorna och utrustad med ett briljant spelsinne.
Fast han satte in bättre tacklingar med sin…ja, röv.
* * *
Tom Renney säger att han och hans adepter försöker hämta inspiration från Giants, som mot alla odds kvalificerat sig för Super Bowl.
Bra tänkt där.
Men Giants har egenskaper Renney kan leta med förstoringsglas efter i sitt omklädningsrum:
Karaktär. Moral. Laganda. Och stjärnor som presterar.
* * *
Sjöbergs svärföräldrar bodde förresten i samma kvarter som familjen Bjurman på 70-talet. Varje sommar tillbringade han några veckor där, på Krokgatan, och vi kids stod med öppna munnar och stirrade när han klippte gräset.
Om jag minns saken rätt hade han också en son som hette Magnus och givetvis var kung när vi samlades för att spela igenom ännu ett fotbolls-VM i lekparken.
Undras vad som hänt med honom.
* * *
För bedrövligt att Zäta inte kan komma på All Star-partyt i år heller.
* * *
Sean Avery har varit lika lam som sina lagkamrater på slutet, men kanske kan man hoppas att han tänder till i kväll.
Kovaltjuk är trots allt på isen – och det finns få Avery haft lättare att knäcka med sina provokationer.
* * *
Ok, nu ska vi sjunga nationalsång här. Pausrapport följer.
///
Ursäkta dröjsmålet. Vi har haft bedrövliga teknikproblem. Vi får se om det funkar i fortsättningen. Håll tummarna