Hade tänkt vara i Detroit eller Chicago i kväll, men det blev en så hektisk helg att det ett tag såg ut som att jag inte ens skulle kunna kompensera de uteblivna resorna med ett vanligt besök på Garden.
Men nu är jag är här för att genomlida vad som hotar att bli en osedvanligt jobbig derby-upplevelse för den med blå-vit-röda sympatier.
Lous robusta maskin har rullat in genom Holland Tunnel och den maskinen spinner som en djungelkatt just nu.
Samtidigt hackar Glen Sathers mer flashiga sportbil till lag betänkligt.
Devils har nio rakar segrar – tredje bästa sviten i klubbens 25-åriga historia – medan Rangers efter den fina segern borta mot Ottawa spelat tafatt och oinspirerat och ibland direkt dåligt.
Det känns det som det bara kan sluta på ett sätt.
Och så verkar jag inte vara ensam om att känna.
Devils-fansen här nedanför på läktarna är ovanligt självsäkra och kaxiga, medan The garden faithful mest sitter och muttrar ner i sina öl.
Det lilla hoppet, för Rangers-vänner,  är att Henke ska stå igen. När han blivit utbytt och dessutom varit bänkad en match brukar han spela som allra bäst.
Å andra sidan har Marty Brodeur inte precis varit dassig på slutet.
* * *
Min vän, Delvis-fanatikern FivePoints meddelar i kommentatorsspåret att han sitter hemma vid tv;n med nybryggt kaffe och gnuggar händerna.
Det gör bara saken ännu värre.
* * *
Brooks har en liten psykoanalys av Jagr i Post idag.
Den lämnar mig bara förundrad. Hur kan en man med de meriterna, med den talangen, med den stjärnstatusen, ha så dåligt självförtroende?
* * *
OK, nu åker vi.
Jag håller andan.
Vi hörs i första pausen, tror jag.

1) Utbytt i andra perioden, är Henrik Lundqvist slut?
Ros: – Ha ha ha.  Nejdå. Han är inte slut. Men kanske tjurig och vrång eftersom han ska stå så jäkla många matcher. Lundqvist står ju faktiskt mest i hela världen. Henrik, låt andrekeepern stå lite. Var inte så närig!
Bjurman: – Ja, nu är det kört. Hartford nästa. Nej, givetvis inte. Alla har svackor någon gång. Och erfarenheten säger att han följer upp floppar med fenomenala insatser.

2) Slagsmål verkar tillta i NHL, bra eller anus?
Ros:  –Bra. hockey är underhållning. Och när jublar publiken mest ? Vid schyssta slagsmål.
Bjurman: – Det är ju lite barnsligt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt roligt. Bra? I lägen när lagkamraterna är sega känns det i alla fall som att en McGrattan, en Parros eller en Laraque kan väcka dem med en duktig holmgång.

3) Peter Forsberg –  vad händer?
Ros: – Att han inte skulle spela med Modo 07-08 har varit klart sedan i somras. Nu återstår NHL eller pension. Jag tror att han gör ett försök i jan-feb. Strular foten – då skiter han i hobbyn han så ömt älskar.
Bjurman: – Det enda som är helt säkert är att han avgör själv, helt oberoende av omvärldens åsikter. Jag hoppas han gör ett försök, de vore en dröm att få se honom igen.

De har bråttom hem till Toronto, men lite hinner Maple Leafs-spelarna fira i sin trivsamma Garden-kabyss.
Spretig hip hop dånar från boom-boxen, hat trick-Antropov kan inte sluta le och Alexander Steen ger bloggare utsända från Sportbladet vänskapliga knytnävsslag på överarmarna.
Och Sudden...jo, han är på strålande humör.
– Tjena grabbar, säger han på sin vackraste  stockholmska till mig och Eken när de engelskspråkiga intervjuerna är överstökade.
Han konstaterar att det varit lyckosamma resor till New York den här hösten – och han kan inte låt bli att köra lite med landsmannen som bara fick stå två perioder i Rangers-kassen.
– Henke kanske var ute igår, flinar den store kaptenen och lägger snabbt till att kompisen inte kunde göra så mycket, bortsett från möjligen vid andra målet.
– Han har i och för sig haft rätt tungt mot oss. Men vi har flyt och råkar möta honom när han haft off-kvällar. Henke är en fantastisk målvakt.
* * *
Det är inte riktigt läge att återge vare sig de små skämten eller berömmet för Lundqvist.
Han är ett levande Samuel Beckett-drama inne i sitt målvaktshörn.
Men media tränger sig på ändå, och för första gången på länge följer Rangers särskilde PR-kejsare, John Rosasco, varje meningsutbyte.
Budskapet måste kontrolleras, till varje pris.
Undrar vad han skulle göra om Lundqvist helt i strid med sin persona sa att Renney är en skitcoach, Rangers en vidrig organisation, fansen korkade och drömmen om en trejd till var som helst det enda som upptar hans tankar.
Reaktionen vore rolig att se.
* * *
Kollar, lite i smyg, på Suddens fötter. Han bär väldigt spetsiga skor, så det är svårt att avgöra, men jag tror faktiskt de ÄR lite mindre än man föreställer sig.
* * *
Rangers har bråttom, dom med. Dom åker direkt från Garden till den privata lilla flygplatsen i Westchester och tar nattflyget till Atlanta.
Beets och de andra materialarna får aldrig slita så hårt som den här typen av kvällar.
Flighten lär få övrigt bli så lagom munter. En och annan ranger som kommer att sitta vaken och blänga på månen över södern och undra hur det kunde går så här.
Jagr, med sitt glas-psyke, lär vara en av dem.
* * *
Steens mål, det sista i matchen, var ju en underbar klapp-klapp-delikatess.
* * *
Det går inte att låta bli att undra över vad för slags skillnad Avery hade kunnat göra i en sån här fajt.
Stor, tror jag.
* * *
Nu ska jag och vackra Varpu gå och ta en drink.
So long.

Nu buar de här.
Och det kan man ju förstå.
Rangers är inget vidare, medan Maple Leafs spelar lugnt och fint och klokt.
Ser till och med att Johnny Sack står i en entré och röker irriterat.
Visste de hur han brukar hantera irritationsmoment skulle hemmaspelarna bli rätt oroliga…
* * *
Malik, stackarn. Det är naturligtvis han som , av misstag, drar på sig en fyra minuters utvisning för high sticking.
Han har ingen styrsel på den där klubban.
* * *
Wayne’s World-lirarna lever farligt. När de jublar över 4-2-målet börjar det skrikas ganska ilsket om fucking clowns som borde go home to the sticks.
Här är alltid så trevligt…
* * *
Istuggaren har dragit.
Tur för honom.
* * *
Till och med en snubbe som kommer ut på isen i pausen för att försöka sätta några puckar i tom bur – och därigenom vinna en bil – blir utbuad när han missar,
* * *
Eken tror att Tom Renney slänger in Valiquette i sista.
Ja, då kan han i alla vara försäkrad om en stor Henke-insats i Atlanta i morgon.
* * *
Martin Berg, de enda riktiga kändisarna som synts till är Tim Robbins och Will Arnett. Och de är alltid här.
* * *
Kan Rangers vända?
Jag tvivlar.
Och jag vet inte om jag vill heller.
Man vill att Sudden ska vara lätt att prata med efteråt – och det är han bara om Toronto vinner.
Återkommer nån halvtimme efter matchen.

Det är Dominic Chianese som sjunger nationalsångerna.
Uncle Junior alltså. Från ”Sopranos”.
Det går ärligt talat sådär. Den skrovliga stämman spricker ganska brutalt i ”Star-spangled banner”.
Men ändå. Uncle June sjunger inte i New York utan Johnny Sacks tillåtelse. Vilket betyder att Johnny har intressen i det som händer på Garden. Och det i sin tur betyder att Rangers får ta och kamma till sig ikväll.
* * *
Som vanligt är det mycket Toronto-fans på plats.
Jag har ett gäng precis nedanför min plats på pressläktaren, i matchtröjor – och Wayne’s World-peruker!
De har kul i halva perioden. Sen slår inte bara Rangers tillbaka. De blir, förstås, skoningslöst hånade av Rangers-fansen.
Man spökar som borta-fan inte ut sig ostraffat här.
* * *
Det händer mer under de sista fem minuterna i den här perioden än det gjorde under hela Carolina-matchen.
* * *
Nu kommer Eken och säger att ”Sopranos” bara är fiktion. Men det har jag aldrig trott på.
* * *
Ingen surkålskonnässör inom synhåll ikväll. Men mannen till höger om mig tuggar på isbitarna i sin läsk. Det är få ljud jag hatar mer än tuggandet på is.
Fortsätter han gör jag en Colton i nästa period.
* * *
Att Belak och Orr skulle braka ihop var ju väntat. Men Kubina mot Callahan och Drury...det var en positiv överraskning.
* * *
Ska man gissa att Sudden njuter extra av att få göra ett sånt fjuttmål på just Henke?
* * *
Garden Faithful tänder på alla cylindrar sista fem. Dessförinnan gnäller de mest på domarduon – och framförallt Mike Leggo.
– Leggo, go fuck yourself, är det en upprörd herre precis bakom pressläktaren som gapar hela tiden.
Någon kanske borde hosta på honom?
* * *
Nu kommer Eken med det härligt blaskiga kaffet.
Ska ägna mig åt det en stund.
Vi hörs efter vad jag tror blir en riktigt explosiv andra period.

Han ska inte ens spela, men Sean Avery är ändå talk of the game innan nedsläpp.
Toronto-tidningarna gör stor affär av att den lille glappkäften efter träningen ute i Tarrytown igår sågade sin gamla hemtrakt.
– Jag  tycker inte det är så kul att åka dit längre, sa han frankt till chockade kanadensare.
– Jag har andra intressen än hockey, men där uppe är det allt folk vill prata om 24 timmar om dygnet. Jag betraktar inte Ontario som mitt hem nuförtiden.
Så ökar man sin inte sin popularitet hos patrioter som älskar sin hockey med religiös glöd…
Hans vägran att lägga ner stämningen mot radioprataren Howard Berger är en annat skäl till att Avery fortsätter krypa innanför skinnet på motståndarna från north of the border.
Berger har bett om ursäkt för påståendet att New York-provokatören kommenterade Jason Blakes sjukdom , erkänt att han hade fel – men Avery vill ha rätt även i juridisk mening.
– Min advokat har inte fått sparken, flinar han.
Det är en mindre tragedi att #16 att står på skadelistan. Om han till på köpet varit på isen, då hade detta kunnat bli en klassisk holmgång.
Det skulle dock inte förvåna om han lyckas liva upp stämningen med några glada tillrop från sin plats strax ovanför Maple Leafs bås.
* * *
Det är spänningar i pressrummet också.
Skribenterna på Toronto Star och Sun befinner sig sedan länge i ett kallt krig med framförallt Brooks på Post.
Det känns. Blickarna är hårda, viskningarna väsande. Fan, vi kanske kan få en fajt här inne till och med.
* * *
Rangers-spelarna sägs vara ”äcklade” över sin egen insats i skitmatchen mot Carolina i måndags – för vilken de för övrigt straffats med plågsamma tortyrövningar ute i träningshallen.
Nu ska Toronto få betala.
Well, vi får allt se. Maple Leafs har varit bra på slutet och kommer knappast att ge det avskydda Manhattan-laget något gratis.
– Framförallt har vi fått lite mer självförtroende i defensiven. Det är nyckeln, påstod Alexander Steen i eftermiddags.
* * *
Eken febrar över några potatisplättar som serveras i pressrummet.
– Dom måste vi testa nu, säger han redan innan han hunnit vira av sig halsduken.
Min sidekick är sig lik.
* * *
Signaturen ”Thomas” noterar att  Belak, som just gjort sitt första mål på 143 matcher, ska vara med – och förmodligen slåss med Colton Orr.
Alex talade om honom i eftermiddags också.
– Han är inte vår störste skyttekung, men han betyder mycket för det här laget. Få peppar oss ås mycket bakom kulisserna.
Nu vet ni det.
* * *
Min vän Micke rapporterar från Hovet att Djurgårdsklacken i matchen mot Mora irriterade sig på en viss domare och började skandera:
– Hosta på Lahti!
Now, that’s humor.
* * *
Min hälsporre, minns ni den?
Botad nu.
Tack vare era eminenta tips.
Jag bugar mig ödmjukast.
* * *
Okej, torsdag på Garden.
Det är då det brukar bli som roligast här.
Nu åker vi snart.

Går på Torontos morning skate på Garden.
Tanken är att jag ska skvallra lite med Mats Sundin om julfirande och slikt.
Men han är inte på plats.
Jag får för några ögonblick för mig att han kan vara skadad och gör mig beredd att ringa hem till chef-Porormaa och be honom att för helvete  blocka förstasidan.
Men det handlar förstås bara om att the elder statesman från Tjockhult inte behöver vara med på ännu en seg värmning. Han kan ta en uppfriskande promenad i Central Park i det gnistrande solskenet i stället.
Alexander Steen deltar dock. Längre än alla andra till och med. När PR-mannen kommer in och meddelar att bussen går om fem minuter sitter han fortfarande kvar i full utrustning på sin bänk.
Jag blir nervös och frågar hur det här nu ska gå.
– Det är lugnt, ler Alex och river loss lite tejp från benskydden, jag åker inte med. De andra ska äta redan nu, men det kan inte jag. Herregud, då är jag hungrig vid tre igen. Så jag hänger här ett tag. Sen tar jag en promenad tillbaka till hotellet.
Cool attityd.
* * *
Jag tycker det är imponerande att Rangers har fem beat writers (ja, Johan f, jag envisas…) med sig var de än åker.
Toronto har över 20 – och de rapporterar om minsta Gatorade-flaska som öppnas under morgonträningen.
Hockey  är småstort i Kanada.
* * *
Suddens utrustning hänger i alla fall prydligt på a place of prominence i omklädningsrummet.
Och på golvet står skridskorna. De ser mindre ut än väntat. Känns som storlek 42, 43 på sin höjd. Brukar inte så långa män ha större fötter?
Funderar ett tag på att skriva ”PB was here” någonstans på insidan av armbågsskydden, men materialarna springer ständigt ut och in så jag vågar inte.
* * *
När Varpu, min förtjusande kollega från Finland, frågar Vesa Toskala vad han önskar sig i julklapp svarar keepern:
– En ny plånbok.
Tjänar han verkligen sådana summor?
* * *
Jag står och väntar medan Steen blir intervjuad om pappa Thomas av en New York-reporter.
Då börjar Jason Blake, som sitter på platsen intill , sjunga.
– You and me, together in a tree, skrålar den förre Islanders-hjälten och tittar mig djupt i ögonen.
Sen ler han.
En skakande upplevelse.
* * *
Förstår att Alex softar  några extra timmar i omklädningsrummet.
Det är, sju timmar innan matchstart, en behaglig plats. Mitt på den mjuka heltäckningsmattan står två tunnor fulla av läskburkar, vattenflaskor och sportdryck. Vid ett bord intill finns kaffe och kakor.  Från ett annat bord, placerat bortanför några träningscyklar, kan man ta frukt och tuggummin och godis.
Och medan silkeslen r’n’b pumpar från en i-pod någon – serenad-Blake kanske – kopplat till en boombox går det utmärkt att gaffla med godmodiga materialare som hela dagen är på plats och pysslar med sitt.
Sämre arbetsmiljöer har man stött på.
* * *
Matchen börjar 01.00, er tid, och sänds trevligt nog på Canal plus.
Den sänds också live på den här bloggen.
Välkommen att följa med.

Underbar lista Ros publicerar här nedan.
Ni kan få en Per Bjurman hat trick också:
Tre måste-matcher som alla börjar 19.30.
Så är det i kväll. Montreal-Detroit, Toronto-Nashville och Tampa-Ottawa går alla igång halv jävla åtta.
Hur ska det lösas?
Det begåvade vore att koncentrera sig på en fajt och följa den, oavsett resultat i övriga tillställningar. Men så blir det ju inte. Man tror alltid att man ska missa något spektakulärt i de andra matcherna och plötsligt sitter man och zappar som ett fån – med resultatet att man inte får något verkligt grepp om en enda av  dem.
Vilken skulle ni välja, om jag ändå ska göra ett fåfängt försök?
•Canadiens-Red Wings vill man ju se för att det är första gången på tre år Detroit besöker Bell Centre (och visst är det så att mina chefer borde skicka även mig till Montreal snart, bara för att blogga lite?)
•Lightning-Senators är intressant för att man vill se om gästerna kan ta sig ur sin sensationella funk. Särskilt som de varit i Florida och spelat golf i flera dagar. En sjunde raka förlust efter sådana förlustelser kommer att utmynna blodbad på lokala tidningssidor.
•Toronto-Predators. Ja, det är ju Toronto. Never a dull moment, som Rod Stewart sa.
* * *
Apropå Zäta-reportaget i nya Sportmagasinet säger Johan Franzén i det att ”Hank” gärna utsätter andra för practical jokes, men inte tål att själv bli utsatt.
När jag berättade det för Zetterberg fnyste han högt.
– Det är ju Franzén som är så! Han blir jättegrinig.
Det tycker jag herrarna måste reda ut. Och jag hjälper gärna till framöver.
* * *
Extranummer från gårdagens dödgrävartillställning:
Delar backstage-hiss med Brendan Shanahan efteråt och smyglyssnar när han berättar för några bekanta om hur bohaget legat i förvaringslager i Michigan ända sedan flytten till Rangers, men nu äntligen är på väg till en ny lägenhet på Upper East Side.
Just det, Upper East Side. Henke påstår jämnt att det för hockeyspelarna är smidigast att bo på Upper West Side , men Shanny har ju kollen. Det är på Upper East man ska bo.
* * *
Nu mailar Ros och säger att jag borde hålla mig till Montreal-Detroit..
Då får det nog bli så.
* * *
Enströms borlängekompis Stapleton kan för övrigt vara förvissad om att jag nu vet varför han kallas just Stapleton…

Grattis…Tobias!
– Tack ska du ha.
Hur känns det?
– Det klart att det är så roligt att man blir uppskattad.
Vad utgör priset?
– Ingen aning. Du frågar fel person, jag har ingen koll på sånt där.
Varför har det gått så bra för dig den här säsongen?
–  Kom över till NHL med ett bra självförtroende.  Sedan har tränarna här i Atlanta gett mig förtroende i stort sett hela tiden.
Var det lättare än du trott i NHL?
– Nej, det var det inte. Det är en tuff liga. Ingen snack om saken. Men jag får spela mitt spel och det funkar även här.
Målsättning för kommande delen av säsongen?
– Att få stanna kvar i Atlanta och slippa farmarligan. Jag har fått flytta till lägenhet och det kan ju betyda att man är säker.
Hur firar du utmärkelsen?
– Jag ska på basket med två vänner från Sverige. Vi ska se Atlanta Hawks-Detroit.
Rookiemiddag, har du fått bjuda på den ännu?
– Nej, faktiskt inte. Men det är bra grabbar i laget och det ska nog inte bli så fasligt dyrt. Vi är tre fyra fem nya spelare som får ta smällen.
 Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En vinst mot islanders på hemmaplan

Kul läsning.

Källa: http://www.bluelinecomics.com