Det dröjer rekordlänge innan de öppnar Rangers omklädningsrum.
Ändå sitter alla spelarna kvar på sina platser, de flesta i full utrustning.
Det händer nästan aldrig, ens när de vunnit.
Kan bara betyda en sak:
De har fått skäll.
– Well, svarar Henrik med snett leende när jag frågar, vi har i alla fall fått veta att vi ska spela bättre.
Ingen orimlig uppmaning, direkt…
I övrigt har Lundqvist inte så mycket att säga – och jag har inte så mycket att fråga heller.
Det var en skitmatch och mer är det inte med det.
* * *
Jag lyckas snika åt mig  den önskade platsen nere på den dyra läktarsektionen i sista.
Sitter i ganska precis samma vinkel från isen som under de tio år jag hade säsongskort i Leksands Isstadion och efter några år som pressläktarhänvisad takuggla är det rätt trevligt att få komma så nära svettlukten igen.
Om inte annat går det att konstatera att Hurricanes-spelarna sliter ganska passionerat för att bevaka sin ledning.
Fast på den tiden hade jag Bertil Daniels, Leksands kommunalråd bakom mig.
Det har jag inte nu, så det är inte riktigt lika kul.
* * *
Författaren som skrev om Anders Hedbergs målerektion i boken ”Thin ice: A season in hell with The New York Rangers”  heter Larry ”Ratso” Sloman och han är på plats i omklädningsrummet nu också.
Den här aftonen har en storrutig kostym.
Samt solbrillor.
Vilken artist.
När jag fyllt 60 ska jag också knalla omkring i sådan outfit på idrottsevenemang.
* * *
Rangers-coachen Tom Renney håller alltid egen presskonferens i en liten skrubb i Gardens mörkaste inre och har jag inget bättre för mig går jag dit.
Så är det nu och jag får höra honom säga:
– We were a tweener team tonight.
Med risk för att röja stora luckor i kollen på amerikanska idrottstermer erkänner jag härmed att jag inte har en aning om vad det betyder.
Slår på online-lexikonet och får till svar att det närmaste befintliga ordet är tweeter. Det betyder ”diskanthögtalare” och något säger mig att det inte var vad Renney pratade om.
Någon som kan hjälpa mig?
* * *
Varje gång Jonas Bergqvist gjorde nåt bra sa Bertil Daniels:
– Om vi ändå hade arton såna som han…
Jag försöker hitta en ranger att säga likadant om, men vi har inte en enda Jonas här.
* * *
Efter den här såsiga kvällen känns det så lagom lockande att masa sig hit på torsdag igen.
Men då möter ”vi” Toronto och det är i alla fall en rolig motståndare.

Som PR-Sammy säger:
– Det här är en av de där matcherna…om man bjudit in en vän för att se en första hockeymatch, då hade det blivit den sista också…
Just precis.
Stööööön vad den här förföriska sporten kan vara trist också.
* * *
Lite kul är det att Carolina har Scott Walker i laget – och att han gjort mål ikväll.
Scott Walker är också namnet på geniet i Walker Brothers.
Ni har koll på dem, va?
”Make it easy on yourself” heter ett av mästerverken.
Och det är väl just vad Rangers gör ikväll.
* * *
Här i pressrummet luktar det i alla fall inte surkål.
Och man kan diskutera Springsteen med PR-Sammy.
Han är hardcore-fan, från Jersey himself – och han blir fascinerad av mina uppgifter om hjältens relation med svensk publik.
* * *
Brooks spekulerar idag om vilka stjärnor som kan komma att hamna i nya lag när trading deadline börjar närma sig i februari.
En som nämns är Vincent Lecavalier, en annan är Marian Hossa och ytterligare en är  – Mats Sundin.
* * *
Det lustiga med att sitta här och titta på tv är att det är fem sekunders fördröjning i sändningen.
Så det blir aldrig riktigt spännande. Är det en het chans hinner man höra publikens besvikelse genom väggen innan situationen så att säga är färdigspelad på tv.
* * *
Roligast är att se live-intervjuer med Sean Avery, på läktaren med sin nyopererade hand.
Det är skrockande tjafs om läkarna verkligen lyckades få tyst på honom när han var sövd.
– Inte en chans, flinar han själv.
* * *
Men nu ska vi vara optimister här. Det blir i alla fall lite fajt i sista. Och jag får en bra plats längst ner.
Aloha.

Eken och de andra visste vad de gjorde när de stannade hemma.
Jag hade hoppats att jag skulle få skriva att det alltid är matcher som på förhand ser trista ut som blir bäst.
Men det vore som att påstå att Marek Malik utgör Tobias Enströms förebild.
En oerhörd lögn
Detta var säsongens hittills tristaste period – på alla sätt och vis.
Tempot är lågt, Rangers segt, Carolina gnetigt och stämningen urbota måndagssaggig.
I andra ämnar jag faktiskt sitta i pressrummet  och pyssla med lite annat – för att i tredje smyga ut och sno en dyr plats längst ner vid isen
Då får man i alla fall känna lite mer på…ja, jag höll på att skriva farten, men någon sådan ingår ju inte i den här tillställningen.
* * *
Kan  ni fatta:
Det är en ny kille på höger sida om mig – men även han äter macka med surkål!
Vad är det här för förbannelse som drabbat mig?
* * *
Malik gör sin Garden-debut efter en månad på skadelistan, men ”fansen” har inte glömt.
Han blir utbuad så fort han visar sig.
* * *
Grannen på andra sidan kommer från ett sportmagasin och säger plötsligt:
– Min kompis kommer från Rättvik.
– What?
– Jag ser att du skriver på svenska. Jag har en kompis från Rättvik.
Som sagt, nu sätter jag mig i pressrummet.
* * *
Dåligt med kändisar ikväll också.
James McAvoy liksom.
Vi hörs.

Efter gårdagens äventyr i västerled behövs en injektion av trygghet.
Så nu är jag tillbaka på Garden.
Här har vi Hurricanes på besök i natt.
Och som av en händelse blåser det  storm på Manhattan. Det är så det rister i den gamla legenden på sjunde avenyn.
Huruvida det är ett gott eller ont omen kan jag inte avgöra.
Men man får väl misstänka att Carolina vill blåsa rent (förlåt…) efter 1-8-förnedringen mot Buffalo senast.
Som jag frågat tidigare:
Varför ska ”mina” lag alltid behöva vara offren i såna lägen?
* * *
Staal vs. Staal är kanske inte en lika upphetsande matchup som Lundqvist vs. Lundqvist.
Men det är i alla fall en uppgörelse.
Marc, som snabbt etablerat sig som en av Rangers bästa backar, ska för första gången möta storebror Eric (Jordan har han redan mött och Jared står ju fortfarande på tillväxt).
Som gammalt Gallagher-fan hoppas man ju på slagsmål.
För övrigt är Eric väldigt kul i en reklamspot NHL pumpar just nu.
Flera stjärnor dyker upp i rutan och säger saker som ”Är det här året när någon gör 200 poäng?” och ”Är det här året när en målvakt tar allt?”
Sen kommer plötsligt äldsten i brödrarskaran Staal och frågar:
”Är det här året när vi får reda på vem som är pappas favorit?”.
* * *
Idrottsarenor utan mobiltäckning borde faktiskt dö.
* * *
Folktomt och sömnigt i pressrummet ikväll.
Jag är till exempel last man standing av de svenskar som brukar ackreditera sig.
Carolina är helt enkelt inget lag som får folk att springa benen av sig.
Jag har till exempel aldrig hört ifrån ett enda Hurricane-fan. Skriver man ofördelaktigt om Columbus, Minnesota, Atlanta, Phoenix, Florida eller något annat mindre legendariskt lag är det alltid nån som svarar med idiotförklaringar.
Men Carolinas färger vill ingen försvara – trots att de alltså vann Stanley Cup så sent som för två år sedan.
Finns du därute, Carolina-supporter? Hör av dig.
* * *
Ros All Star är väl fint, men jag står inte ut med Chris Pronger. Han är bättre än ”min” Zubov, det medges. Men han är en otrevlig fan – och var redan när jag ”umgicks” med St. Louis Blues en vecka 2000.
Så honom får Tomas stryka!
* * *
Brooks ser sur ut. Vet han att jag dricker med hans chefredaktör?
* * *
Får se hur mycket live-rapporter det blir i natt. Beror på vad som händer – och om det är någon där ute som orkar en vända med Hurricanes.

All star?
Ok, här är min syn på spelarna den här säsongen.

Svensklaget
EAST
Henrik Lundqvist
Tobias Enström
Henrik Tallinder
Mats Sundin
Michael Nylander
Daniel Alfredsson
(Måste ta samma lag som Bjurman. Finns ju knappt några svenskar i Eastern. Gillar Hävelid stenskarpt, men han petar inte Enström. Hade gärna sett någon annan än Nylander, men steget till Axelsson och Bäckström är för stort.

WEST
Mikael Tellqvist
Nicklas Lidström
Mattias Öhlund
Henrik Zetterberg
Kristian Huselius
Daniel Sedin
(Gruffa framför mål-Holmström duger inte här. Här gillar vi finess och puckkontroll.)

Icke-svensklaget

EAST
Martin Brodeur
Sergei Gonchar
Paul Ranger
Alexander Ovechkin
Vincent Lecavalier
Ilya Kovalchuk

WEST
Pascal Laclaire
Brian Rafalski
Chris Pronger
Pavel Datsyuk
Joe Sakic
Andy McDonald

Det blir förstås bråk när jag, i Atlanta-medias överraskande frånvaro, är den ende som ska in i den sällsamt kylslagna Thrashers-kabyssen.
En ny Devils-vakt har verkligen aldrig hört talas om att det står i avtalen att ackrediterad media har tillträde till delar av omklädningsrummen fem minuter efter slutsignalen, no matter what, och gapar om att jag ska ta mig till ”intervjurummet”.
Det löser sig först när en PR-man från Atlanta kommer ut och väldigt ursäktande drar in mig till Johan och Toby och Niclas (fast den sistnämnde ser jag aldrig till).
Vakten blänger mordiskt när jag är klar och kommer ut igen. Jag har förstört hans kväll genom att ha rätt.
Varför ska de alltid vara så vrånga och tvära just här?
Förklara, FivePoints, vad är det för vi-mot-världen-kultur som utvecklats i den här klubben?
* * *
Just som straffslagningen ska börja kommer det en fågel och sätter sig på räcket på pressläktaren.
En fågel!
Det var väl det man visste – The Rock är ett fuskbygge.
* * *
Ser aldrig till Abbe överhuvudtaget. Mefistofeles Lou har förmodligen något litet rum där han låser in de assisterande coacherna när journalister är i huset.
* * *
I och med att Zäta slutat , vilket ni kan läsa om i nya numret av S, trodde jag inte längre det fanns några svenska snusare i NHL.
Men både Tobias Enström och Johan Hedberg lägger in duktiga snuvor under sina respektive läppar.
– Jag beställer på nätet, säger Enström och pillar med tungan på en bautaprilla.
Ja, vem gör inte det.
* * *
Till skillnad från FivePoints gillar jag straffar. Jag tycker till och med att de ska skippa den där övertidsperioden och gå direkt på straffarna. Bäst av fem. That’s entertainment.
Men vad var det för löjlig variant den i övrigt briljante Kovaltjuk försökte sig på? Förstod han inte att det var Marty Brodeur han mötte?
* * *
Johan Hedberg ser fram emot All Star-breaket i januari. Det ska han och familjen nämligen tillbringa här i New York.
Jag kan inte låta bli att fråga om han är helt säker på att inte bli uttagen i östlaget.
– Ja, flinar den gode masen, det är jag väldigt säker på.
* * *
S, vårt eminenta sportmagasin, måste ni för övrigt köpa. Det var Zäta-reportaget vi var i Detroit och gjorde när Lilja hade så roligt på NHL-bloggens bekostnad…
* * *
Enström har en polare från Borlänge på besök hemma i Atlanta, visar det sig.
Kallas Stapleton, enligt Hedberg.
Ingen jag känner, tror jag, för den enda Stapleton jag har koll på befinner sig med hundraprocentig säkerhet i Bojsenburg i Falun, men även detta verkar vara en kanonkille.
– Han har sagt att jag alltid ska snacka med dig, vad som än händer, berättar Toby med ett leende.
There you go!
Borlängebor forever!
* * *
I kylan på perrongen i Newark, i väntan på ett försenat tåg som bara jag och fjorton ruffa luffare ska åka med, blir det nog faktiskt bestämt att den här sortens utflykter kommer att begränsas till ett minimum åtminstone fram till slutspelet i vår…

Min vän FivePoints gör sig tydligen illusioner om att det kommit mer folk till andra perioden.
Det har det inte.
Eventuellt har några stycken från de billigare platserna högst upp smugit ner och satt sig på lediga stolar närmare isen.
Men det är fortfarande Capitals-vibbar här.
Att de försöker visa en annan bild på tv bör inte förvåna. De som sitter på de rättigheterna vill aldrig avslöja att de visar evenemang ingen bryr sig om.
* * *
En som inte gått någonstans är en gast till kvinna som sitter alldeles nedanför pressläktaren.
Tror jag.
Det låter så i alla fall.
Hon reser sig ett par gånger per period och skriker som en vansinnig om regelbrott hon anser att domarna McGeough och Watson missat.
Det är som att ha en uppretad Janis Joplin som bänkgranne.
Svär gör hon också.
Som fan.
* * *
Har inte sett någon Albelin ännu, trots att han åtminstone under de inledande perioderna ska befinna sig någonstans på den här pressläktaren
Men vänta bara. Efter matchen ska vi kolla vad yttrandefriheten är värd i New Jersey.
* * *
Man kanske skulle varit i St.Paul istället. Det hade varit skoj att se hur Mattias Öhlund blir mottagen av Wild-fansen.
* * *
FivePoints har dock rätt i att Devils äger matchen.
Det  skulle förvåna om Atlanta förmår vända detta.
Men jag hoppas.
Jag har inte besökt Thrashers omklädningsrum sedan början av säsongen – och då var det ju så lagom lustigt där. Skulle vara kul att träffa Georgia-svenskarna under andra omständigheter.
* * *
Later.

”Is there anybody alive out there”, sjunger hemmasonen Bruce i PA-anläggningen.
Och det kan man verkligen fråga sig.
Det är så lite folk att jag kan höra argsinte Brent Sutter skrika instruktioner åt Johnny Oduya – trots att jag sitter uppe i taket.
De kommer säkert att presentera samma höga publiksiffra som vanligt, men tro mig,  det är på sin höjd halvbesatt här.
Talrika rader på alla – alla! – läktarsektioner gapar helt tomma.
Så trist.
Var det för den här sortens publikfester Lucifer Lamoriello tyckte att man måste bygga The Rock?
* * *
Det känns som att Tobias Enström är på isen hela tiden.
Och norrlänningen spel är lika stort som han själv är liten.
Toby gör ju allt rätt – och med en självsäkerhet man egentligen inte ska kunna besitta med hans högst begränsade rutin.
Målet är till exempel hans. Såg ni hur han i exakt rätt läge klev upp och nöp till?
En fröjd, den mannens start på NHL-karriären.
* * *
Enda gången publiken här inne lever upp är när någon drar den klassiska visselramsan från Garden.
Fast här skriker de inte om Potvin. Här skriker de:
– Rangers suck!
Givetvis.
Det är hatet mot storebror som förenar fansen till förortslagen, också när han – storebror – är frånvarande.
* * *
Kul, men oväntat, att se Hedberg i målet.
Lehtonen höll ju nollan i comebacken mot Islanders i går kväll.
Fast Don Waddell – numer permanent coach – verkar ha viss fingertoppskänsla. Leksingen gjorde ju några riktigt armsvetssframkallande räddningar i början och mitten av perioden.
Har ni som ser på tv fått någon förklaring till bytet? Handlar det om att Lehtonen varit borta för länge och behöver en försiktig återkomst?
* * *
Ansiktsmålarna kompletteras av fans som satt på sig rödblinkande djävulshorn.
Att man aldrig skaffat sig såna…
* * *
Det här var knappast den bästa perioden för säsongen, men man ser ju  ändå tydligt att det är ett nytt New Jersey som tagit form sedan vi senast var här,
Och det är ju märkligt.
Hur det än ser ut i början, hur mycket flyktade spelare än saknas, får Bad Lou till slut alltid igång sin satans maskin.
* * *
Hörs snart.

Tar tåget ut.
För the highway’s jammed with broken heroes on a last chance power drive.
Samt en del snö.
Och NJ Transit-tåget går genom en miljö som verkligen bekräftar bilden av Jersey som ett…ja, jag höll på att skriva något fult med kopplingar till delar av den mänskliga anatomin man vanligtvis benämner stjärt.
Man sitter och glor på det fulaste industriområde som tänkas kan – och plötsligt är man framme.
Garden state my ass,
Men det går fort.
En kvart från Penn Station.
Det är ett väldigt lyft jämfört med de strapatser det innebar att försöka ta sig från Manhattan till medeltidsrucklet i Meadowlands.
* * *
Ser en facepainter redan på tågstationen.
Puddy!
Eller är det FivePoints? Han såg ju ut så i min dröm häromnatten…
* * *
I dagsljus, om den här grågrumsiga sörjan förtjänar att kallas något så stort,  blir konturerna tydligare och promenaden från Penn Station – stationen heter ju så här också – mindre påfrestande för nerverna. Så farligt ser det ju inte ut i själva centrum.
Men det är bara något kvarter härifrån Bobby Baccala blev skjuten i ögat när han skulle collecta veckan booking-insatser…
* * *
Idag ska jag prata med Tommy Albelin, whatever it takes.
* * *
Den första svartabörshaj som kommer fram är en sju poängs kopia av Paulie Walnuts.
Det känns magiskt.
* * *
Saknar min Eken. Dels kändes det tryggare att ha honom som sköld i de här kvarteren när vi begick gemensam Jersey-premiär för några veckor sedan, dels vill jag ha någon att diskutera kulinariska spörsmål med. Han hade haft mångfasetterade synpunkter på den kladdkaka som helt sensationellt serveras i pressrummet idag.
* * *
Sherry Ross, Daily News egen Jersey Girl, för  ett upprört pressrumssamtal om flygplatssäkerhet med en fotograf från New York Times.
En ny mikrofon hon just köpt väcker hela tiden säkerhetspersonalens misstänksamhet när hon ska ut på road trips.
Nu vet ni det.
* * *
Nu börjar uppvärmningen.
Dom jag kommit hit för, Marty i Devils-kassen och Toby i Thrashers försvarslinjer, ser båda fina ut.
Vi hörs i första pausen.

Idag kom snön.
Det är vitt på taken jag ser från fönstret, slaskigt nere på trottoaren och kaos i trafiken.
Ja, det behövs bara nån snöflinga – sen kan new yorkarna inte köra bil längre.
Jag avundas inte de vänner som varit här på besök i veckan och nu ska krångla sig ut till Newark i den fåfänga förhoppningen att kärran mot Stockholm lyfter bara några timmar efter utsatt tid.
Själv ska jag till The Rock för att se Devils-Thrashers, så jag får väl min egen dos besvär.
Hänger ni med?
Det blir någon form av live-rapport, om jag överlever promenaden genom downtown Newark. Fast ni kanske bara tycker det är kul när Rangers spelar…?
Matchstart 23.00, er tid.
* * *
Mer småtjafs om Henke:
Idag skriver John Dellapina i News att Brendan Shanahan haft ytterligare ett litet kvartssamtal med Lundqvist – den här gången i något strängare ton. Ämnet ska ha varit att den svenske målvakten talat för öppenhjärtigt med media om sin syn på utespelarnas oförmåga att göra mål.
Är de så känsliga, skyttekungarna?
* * *
Ottawa-tidningarna kokar av vrede. Får de som de vill ställs en golfrunda laget planerat i Florida kommande vecka in – och ersätts med ett stenhårt pass i nån sunkig islada utanför Tampa.
* * *
Som någon säger här ovan – nu vill vi ha en  Ros All Star också.
* * *
Okej, vi hörs från andra sidan Hudson-floden.