Ed Belfour – lysande signatur! – undrar om det finns något jag inte gjort som jag skulle vilja göra.
Antar att han menar som NHL-bevakare och i så fall är svaret ett rungande ja (det finns en del på andra områden också, men det behöver vi definitivt inte gå in på här…).
Det ultimata vore  att få följa ett lag, förslagsvis Detroit Red Wings, inifrån under en road trip. Vara med på flyg, på hotell, i omklädningsrum – och sedan blogga om den inside-upplevelsen (och, ja, chef-Håkan, skriva reportage också; jag har inte tappat alla spelkulorna…).
Ah, jag lär få fortsätta drömma. Det finns ingen organisation som skulle tillåta att en blågul bloggare är med och snorar runt stjärnorna, men Ed frågade och jag har nu svarat.
* * *
Japp, det var Shanahan-mötet Brooks ville dryfta med Henke.
Och det mynnar ut i en rätt saftig smocka i dagens Post.
Brooks menar i inte-så-förtäckta ordalag att Henke varit illojal som klagat över att lagkamraterna inte gjorde tillräckligt för att skydda hans nolla mot Tampa – i synnerhet som ingen annan klagar när han, som igår, har en mellandag på kontoret.
Men…
1) Har han verkligen klagat? Han drämde klubban i isen efter Tampa- reduceringen. Sedan hörde i alla fall inte jag något mer än att coachen Tom Renney ansåg att han borde ha hjälpt sin målvakt bättre.
Och…
2) Är det inte en av alla oskrivna regler att utespelarna gör allt för att hjälpa målisen om han är på väg att få hålla nollan?
Bara frågar.
* * *
Dallas är kvar i Gotham och möter Islanders ute på Long Island ikväll.
Då får de nog se till att hosta upp sig lite. Till skillnad från gårdagens motståndare äger Isles förmågan att göra fler än två mål.
* * *
Jag kanske borde fråga Lamoriello om jag kan få åka med Devils upp till Calgary, Vancouver och Edmonton?
Ha ha ha.
* * *
Washington-Buffalo är en annan intressant fajt ikväll. Det är båda lag som precis tagit sig ur djupa svackor och förmodas vara på väg uppåt i tabellen.
Blir till att bekänna färg nu.
Jag tror Bäckis sätter en igen. Det bara känns så.
* * *
Idag går molnen så lågt över Manhattan att jag inte ser ett skvatt från holken här på 48:e våningen. Det är en vit vägg direkt utanför fönstren.
Men har man HD-sändning av Islanders-Stars att se fram emot kan man stå ut med att för några timmar få den grandiosa utsikten sabbad.

Ursäkta mig, men det var en sak jag tänkte på här.
Det har ju kommit sensationellt många vänliga, uppskattande tillrop i kommentatorsspåret och jag svarar nästan aldrig på dem.
Det kanske framstår som arrogant, slår det mig.
Inget kunde vara mer olyckligt, i så fall.
Jag är oerhört, oerhört glad för den positiva responsen, men jag kommer från Borlänge och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera beröm. Jag blir blyg, jag blir förlägen, jag ber nästan om ursäkt för att  kollegor som eventuellt tittar in behöver se det där.
Ja, jag har varit i den här branschen i snart 25 år och jag är van vid reaktioner. Men reaktionerna har nästan alltid  varit negativa. Det är kritiken som varit livsluften. Det är den jag lärt mig att ta, det är den jag lärt mig att ha en hållning till. Man blir liksom upplivad när det man skriver gör folk förbannade, man tar det som inteckning för att man slagit an något slags nerv – och blir det riktigt illa, som när Toto eller Police recenserats,  tröstar man sig med att de som håller med en aldrig skriver några  mail eller kommentarer.
Men när man plötsligt står inför den slags uppskattning som visats här, då vet i alla fall inte jag alls hur jag ska uppträda. Jag blir bara varm i hjärtat och hoppas att jag kan fortsätta leva upp till standarden den sortens bifall tarvar.
Så, well, allt jag försöker säga är:
Tack. Tack som fan. Ni har gjort den här magnifika blogg-upplevelsen till en ännu större dröm.
Om ni nu också har några tips på hur en fetlagd man i 40-årsåldern botar en hälsporre (och please, inget om att gå ner i vikt, that won’t happen. I just don’t want to…) så är jag ännu mer tacksam.

Stars vräker på med 50 Cents ”She wants it” så det ryker i väggpanelerna i gästkabyssen.
Elling från Sveriges Radio, som behöver nån form av pianissimo för att kunna genomföra sina intervjuer, blir alldeles orolig.
– Ska det vara så här, undrar han med skrämd blick.
Nejdå, det ska det inte. När vi murvlar kommer in är festen slut. Som vanligt. Kanske är det därför somliga blir så fåordiga?
”She wants it”, för övrigt, känns det inte lite B som segermelodi?
Bättre än när Caps vinner är det visserligen. Då tar Ovetjkin hand om musikanläggningen och krämar öststatstechno så sensationellt usel att man inte förstår att Nyllet inte sätter ett slagskott i högtalarna.
Men ”Fitty” och Justin Timberlake…det är inget Texas-gossarna ska vara alltför stolta över det heller.
Vilken She? Och vad är det hon vill? Jo, jag tror jag fattar vad hon vill, men vad har det med en seger mot Rangers att göra?
Hardcore-konnässören Notan får ta tag i det där när han kommer tillbaka.
* * *
Surkålsmannen är inne i Dallas-rummet han också.
Men han pratar inte med någon.
Han bara går runt och luktar surkål.
Vilken dåre.
* * *
När Shanahan slåss, vilket han gör mot Ott i början av tredje perioden, blir Garden Faithful alltid till sig.
Det borde de inte bli, för det gör han bara i matcher när lagkamraterna behöver en adrenalin-injektion.
Det funkar inte den här gången heller.
* * *
Ulf Dahlén står och är väldigt stilig i en elegant kostym i den trånga gången utanför Stars tillfälliga hem.
Glad verkar han också.
– Ja, det får man väl vara när laget vinner såna här matcher, ler han.
Det vill säga matcher man förlorar med 18-41 i skott…
Sen säger Dahlén, en av de två stora från Östersund om ni frågar den här bloggen, snälla saker om landsmännen i Dallas.
Om Loui Eriksson:
– Väldigt kul att han får göra mål. Han har spelat bra och skapat mycket chanser, men inte fått in den tidigare.
Om Nicklas Grossman:
– Han har varit mycket stabil. Spelar enkelt och säkert.
Om Joel Lundqvist:
– Han fick inte spela så mycket idag. Men det kommer, det är alltid svårt första matchen när man kommer tillbaka från farmarligan.
Man önskar att Devils-Lamoriello, som upphävt Tommy Albelins yttrandefrihet, var här och tittade.
Det händer inget farligt när utländska ass-tränare talar med media från hemlandet, Lou…
* * *
I Rangers omklädningsrum kommer Larry Brooks från Post plötsligt fram och frågar oss svenskar om han kan få tala ”privat” med Henke.
Det får han förstås och sedan sitter de och kuckilurar i fem minuter.
Spännande.
Mitt tips är att det handlar om incidenten i Tampa när Henrik blev vansinnig över att lagkamraterna tillät att hans nolla spräcktes och sedan togs åt sidan av Shanahan för ett lugnande samtal innan mötet med media.
Men vi får väl se när Post landar utanför dörren vid femtiden i morgon bitti.
* * *
Loui Eriksson bekräftar:
Det är han som fått ge namn åt Daniel Alfredssons yngste son.
Någon frågade ju i kommentatorsspåret och Eriksson berättar att ”Alfie” helt enkelt tyckte att tillfällige lagkamraten i Frölunda hade ett osedvanligt vackert namn.
– Stort, säger jag.
– Eller hur, svarar Eriksson.
* * *
Stars har matcher även mot Islanders och Devils de kommande dagarna och blir följaktligen kvar i The Metropolitan Area i veckan.
Så i kväll är Joel hemma hos Henrik på Upper West Sida igen. Där skulle man vilja vara en fluga på väggen. Joels brorsa brukar inte direkt vara sprudlande glad när han förlorat.
Och Loui lär för övrigt inte ha fått följa med…
* * *
Nu ska jag gå till kemtvätten med kläderna och fråga om de vet hur man får bort surkålsstank.
Vi hörs.

Inte Joel.
Men Loui Eriksson.
Han lyckas göra mål på sin gamla kompis från Frölunda.
Tro mig, för Henke är det nästan lika illa.
* * *
2-2 inför tredje.
Det kanske kan bli lite drag  här ändå.
Hittills har det varit en seg tillställning. På isen liksom på läktarna.
* * *
Råkar tappa mobilen och får rota lite runt surkålsmannens fötter för att hitta den.
Då tittar han på mig som att jag stört honom.
That’s rich.
* * *
De få gånger Joel är inne spelar han nu med Hagman och Jokinen. Det betyder att det inte är helt omöjligt att han kan få läge i sista…
* * *
Nu går Dahlén.
Han har, som brukligt, suttit på pressläktaren de två inledande perioderna.
I sista står han i båset.
Det talar för Stars. Surjämtar är farliga, det har jag alltid sagt.
* * *
Nyström, GP, Sveriges Radio, Eken, yours truly.
Det är svenskfest på pressläktaren också.
* * *
Väldigt kul när Brendan Shanahan i en reklampaus jumbotron-berättar om sitt första jobb.
– Det var åt en tidning hemma i Kanada. Den var egentligen gratis, men var fjortonde dag fick jag gå runt och fråga läsarna om de inte ville betala ändå. Väldigt förnedrande.
Ha ha, en sån kille borde vi ha på Punkt.se också.
* * *
Nu: Kaffe-rusning. Sen hörs vi nån gång efter matchen. Typ

Ännu har Joel inte hotat brorsan.
Jag ser visserligen fel och tror för några ögonblick att det är nummer 39 som precis innan fösta pausen störtar iväg i en kontring och snärtar in kvitteringspucken.
Är på väg att kväsa ett litet lyckorop här uppe i surkålsdoften.
Då ser jag:
Det är 36.
Jokinen.
Joels kedja, med Brad Winchester och Steve Ott, har inte åstadkommit mycket framåt.
Det har å andra sidan ingen annan i Dallas – med undantag för killer Jussi i slutet då – heller.
Modano, Halpern och de andra förmenta essen ser märkligt bleka ut.
Det är lite frustrerande.
Eftersom spelschemat är så fucked up som det är ser man alltid fram emot de fåtaliga matcherna mot motstånd från västra konferensen – och lever de matcherna inte upp till förväntningarna blir man bra snopen.
* * *
Man skulle bra gärna vilja veta hur det känns för Joel när Garden under line-up ger Henrik den stora kärleken.
Måste vara svårt att inte bli åtminstone liite stolt.
* * *
Bänkgrannen har ätit upp surkålen. Nu sitter han och sörplar och smårapar med en stor jävla läsk istället.
* * *
Jagr lyckas göra mål. Det femte för säsongen. Wow, liksom.
* * *
De gapiga typerna på billighetsplatserna bakom pressläktaren ser att jag har en laptop och är hela tiden på mig om hur det går för Giants ute i Meadowlands.
Jag har dålig koll på amerikansk fotboll och svarar mest med förvirrade stamningar.
Får blickar som brukar förbehållas de människor som går omkring på gatorna och gormar om jordens nära förestående undergång.
* * *
Avery verkar vara på humör. Han är förmodligen lycklig över att få möta gamla offer från väst.
Kan bli nåt…
* * *
Värst är det inte ens är någon riktig balja att måltorke-Jaromir gör. Han vallar in pucken via en Dallas-skridso.
* * *
Nu vill jag se Zubov briljera. Det är en av mina tio favoritbackar någonsin.
Hörs snart.

Visst.
Det BLIR brödrakamp på Garden idag.
När jag pratade med Joel igår, just som han flugit in från fucking Des Moines, var han inte hundra på att han verkligen skulle gå upp mot brorsan idag.
Men här är han nu, #39, på uppvärmningen.
Vad häftigt!
Och tänk om han ändå kunde få en liten framgång i brödrafejden…
I den här bloggen håller vi som bekant ganska hårt på Kung Henrik, men just idag hoppas jag faktiskt att han få kapitulera för brorsan.
”Lundqvist gör mål på Lundqvist”…det vore så festligt, så sensationellt.
Och så skulle jag få en massa trevligt utrymme i papperstidningen efter att ha tvingat ur en plågad Henke några bittra kommentarer…
Dessutom:  Henrik har gjort succé så det det räcker. Det är Joel som behöver  medgång nu. Han har inte haft det roligt sedan han helt oväntat skickades ner till Iowa igen. Hoppas han kan bevisa för Ulf Dahlén & co att han faktiskt hör hemma . Även ur det perspektivet skulle ju en balja sitta fint.
* * *
Det var en så fin, krispig söndagsmorgon på Manhattan att jag ett tag övervägde att ägna dagen åt långsamma promenader i Central Park istället.
Men det skrivs ju så lite om just New York Rangers i den här bloggen, så plikten krävde att jag gick hit ändå…
* * *
Pappa Peter och mamma Eva Lundqvist är på plats i Garden, dagen till ära.
Undrar vem de håller på?
* * *
Har en scout från Avalanche bredvid mig på den oväntat proppfulla pressläktaren idag. Han säger att han inte vet mer om Foppas än vad vi kunnat läsa. Men jag var ju tvungen att fråga i alla fall.
* * *
Loui Eriksson och Nicklas Grossman är också med i Stars från start. Svenskfest!
* * *
På andra sidan om mig sitter en jobbig kollega och äter korv med surkål som stinker ner hela pressläktaren.
Vad man ska behöva stå ut med i den här branschen…
* * *
Bröderna Lundqvist var för övrigt på väldigt gott humör när de igår kväll träffades för middag med föräldrar och flickvänner.
Det är en familj som inte hinner ses alltför ofta under vinterhalvåret, så det kan man ju förstå.
* * *
Nyström, han från flygbladet, har kommit även hit och gör nu lama försök att förneka sina Mora-sympatier.
– Bjurman, jag håller bara på Smederna, suckar han.
Jaja.
* * *
Nu åker vi.
Häng med.

När Flyers kvitterar sitter vi, tre svenskar, på våra presstolar och ojjar oss över hur jobbigt det ska bli att kliva in i Caps omklädningsrum om de torskar efter att ha varit i 3-0-ledning.
Det är med desto lättare hjärtan vi efter knappa två minuter av förlängningen  störtar mot den där industrihissen för att ta oss till omklädningsrummen och sträcka fram våra små intervjumaskiner.
Gossen vi kommit för att skriva om, själva födelsedagsbarnet,  går ju och avgör hela föreställningen.
Så tack, Bäckström.
Du gjorde även vår fredag lite lättare.
Valbo-sonen firas för övrigt grundligt av sina lagkamrater efteråt.
Exakt hur kan man läsa om i lördagens Sportbladet.
* * *
Om Glen Hanlon var en Börje Salming-kopia är nye Bruce Boudreau mer lik…Loket.
Så risken är väl att det blir mer tunnsått med damer bakom Caps bås i fortsättningen…
* * *
Nyllet bekräftar att Bäckis matvanor är av den enklare sorten.
– Ja, jag köper samma burkman åt honom som åt minsta bebisen, skrockar sexbarnspappan från Huddinge medan han försöker vrida svetten ur sitt dyngsura underställ.
– Pasta går fan inte heller. Då ska han ha hjälp att skära spagettin.
Sexbarnspappa förresten. Stämmer de här storysarna är väl Nylander snarare sjubarnspappa nu…
* * *
Boudreau verkar för övrigt väldigt kanadensisk.
Han har inga som helst problem med lagkapten Clarks uppträdande i samband med 19-minutersutvisningen (!).
– Han stod upp för laget. Jag tycker det var suveränt, grymtar Loket.
Av Bäckis säger han sig vara imponerad.
– Jag hade läst på och visste att han har ”skills”. Nu vet jag att pojken är smart också, heter det.
* * *
Ser Brashear i bar överkropp igen. Känslan är densamma som förra gången. Hur i hela helvetet kan någon frivilligt vilja slåss med den mannen?
* * *
Bäckis protesterar lätt uppgivet mot beskrivningar av de kulinariska äventyren chez Nylander.
– Jag äter allt utom fisk. Men Nyllet råkar älska fisk. Det  är därför han håller på så där, säger den nyblivne 20-åringen med ett lätt besvärat leende.
* * *
Eken är väldigt road av den misslyckade Karl Alfred-metaforen.
– Hur menar du? Äter jag av Bäckis och blir starkare?
Hm.
* * *
När jag firade sweet twenty, då låg den nyblivne 20-åringen som avgjorde matchen i spa’t, slår det mig plötsligt, fortfarande i mammas mage.
Det är den sortens insikter som får en att undra om det inte är läge att styra ut hyr-pontiacen i New Jersey-spenaten .
* * *
Strax innan vi ska ner i Holland Tunnel…först då får jag loss popcorn-helvetet ur garnityret.
Kan de inte börja med ostbågar istället?
* * *
Kung Henrik vilar i natt igen.
I stället står drottningen, Valiquette, mellan stolparna och är lång.
Går bra hittills.
Men natten roligaste show blir förstås Dallas-Toronto.
 

Vi måste köra hemåt nu, hastigt.
Så slutrappoten från det här osedvanligt lyckade birthday-partyt får vänta några timmar.
Hoj!

Torskar Capitals det här  kan de tacka lagkaptenen Chris Clark.
Det är när han helt psykedeliskt drar på sig en maratonutvisning a’  2 + 2 + 5 + 10 minuter kalkonätarna från Philly kommer in i matchen och förvandlar hopplöst 0-3-underläge till gastkramande 2-3-kamp inför sista akten.
Varför gör man så? När man har ledningen med 3-0? Är man helt frisk då?
* * *
Vi får ett omedelbart svar på vem det är Bäckis ska lägga upp för:
Brashear!
Det är han som sätter trean efter ännu ett lysande förspel av den nyblivne 20-åringen.
* * *
Roligast i andra akten:
En av snöskottarna som i reklampauserna kommer in och gör rent runt kassarna glömmer skydden på grillorna och slår på arslet när han störtar ut på isen.
Sånt gillar man.
* * *
Eken, som kommer från Gävle och har samma relation till Bäckis som Karl-Alfred har till spenat (va? jag kom inte på nåt bättre i brådskan…) , kan inte låta bli att sitta och referera när favoriten är på isen.
Det är som att ha sin egen privata Lasse Granqvist med sig på pressläktaren.
– Bäckis har pucken, spelar till Brashear, Bäckis får tillbaka den, trampar iväg på högerkanten, mumlar han för sig själv.
* * *
Även Tom Poti har två assists efter två perioder.
Ja, det är ju det jag alltid sagt: Poti är för jävla bra…
* * *
En irriterande popcorn-flaga har fastnat mellan två tänder. Meddelas endast på detta sätt.
* * *
När Flyers gör mål exploderar hela hallen, med sitt rekordartade uppbåd av reklam-displays, i ett veritabelt fyrverkeri av ljus.
Det är i sanning häftigt.
* * *
Nu säger Nyström ingenting.
Så jag antar att jag prickade rätt med Brynäs – eller så är det så illa att han har sina sympatier i ovansiljan och helt enkelt inte ids berätta.
Efter matchen…
Då hörs vi igen.

Passningen Bäckis slog till Mike Greens 0-1-mål måste ha känts bekant  för Wachoiva-publiken.
Den var ju ingenting annat än ett klassiskt Foppa-nummer.
Det vill säga genialt.
Annars har 20-årskalaset börjat något underligt för virtuosen från Valbo.
Han spelar inte bara i första powerplay-uppställningen med Ovetjkin och Nyllet.
Han ingår i en boxplay-formation också. Say what? Nicklas Bäckström i boxplay? När hände det senast?
Och som om det inte vore nog spelar han i vanliga fem-mot-fem-lägen i en kedja med Donald Brashear och Matt Bradley. Vem i den duon är det, undrar man försiktigt, meningen att den unge playmakern ska lägga upp för?
* * *
– Är det inte här de har popcorn-skålar vid platserna, febrar Eken i hissen – en maffig industrivariant jag gillar väldigt mycket – på väg upp till pressläktaren.
Jo, det är här det.
Philly forever.
* * *
Riley Cote tar helt dumdristigt en fajt mot Donald Brashear. Men Ben Eager vägrar. Det förstår jag så väl. Jag har sett Brashear i bar överkropp och skulle hellre rulla min degiga lekamen i krossat glas än försöka slåss med det muskelmonstret.
* * *
Ni noterar förhoppningsvis vilken jävel Ros är på att dra fram nyheter.
Nu avslöjar han alltså att Johan Ryno är klar för Djurgården.
Vilken tur att han – Ryno alltså, inte Ros – inte köpte någon bil i Detroit då.
* * *
Det är för en gångs skull riktigt full på läktarsektionerna på spa-anläggningen.
Men det kokar inte direkt. Dels spelar Flyers mycket riktigt som om de ätit för mycket kalkon, dels råkar det vara eftermiddagsmatch och mycket barn på läktarna. Då blir stämningen alltid lite mindre uppkäftig.
Men det ska man inte klaga på. Barn är bäst.
* * *
Nu kommer Nyström, från det andra bladet, och påstår att han inte alls håller på Färjestad.
Då är det Brynäs då.
Hörs snart.