Kommentatorn Martin Berg har tjatat om att jag ska  presentera en egen All Star-uppställning.
Så okej, här kommer en. Eller två, faktiskt.
Jag är så förtjust i de svenska NHL-spelarna, så engagerad i deras öden och mån om att det ska gå bra för dem att jag egentligen inte kan rösta på några andra (dessutom vill jag att så många som möjligt kommer till Atlanta, så att mina chefer inser att vi måste vara på plats!)
Men det blir kanske lite trist, så jag har helt sonika tagit ut två femmor i varje konferens. En helsvensk och en ickesvensk.
Det handlar i inget av fallen bara om de jag tycker är bäst. Det handlar om de jag gillar mest – av en eller annan anledning.
Jag har vidare helt struntat i spelarnas normala positioner. Vi får till exempel leva med att ha två centrar i det svenska östlaget. Det är All Star-lag det här.
Okej, here goes:

Svensklaget
EAST
Henrik Lundqvist
Tobias Enström
Henrik Tallinder
Mats Sundin
Michael Nylander
Daniel Alfredsson

WEST
Mikael Tellqvist
Nicklas Lidström
Andreas Lilja
Henrik Zetterberg
Tomas Holmström
Daniel Sedin

Icke-svensklaget

EAST
Ryan Miller
Kimmo Timonen
Brian Campbell
Jaromir Jagr
Vincent Lecavalier
Maxim Afinogenov

WEST
Marty Turco
Sergej Zubov
Brian Rafalski
Pavel Datsyuk
Joe Sakic
Andy McDonald

Fotnot: Teemu Selänne hade varit mest given av alla i den sista femman, men han spelar ju inte (mer än möjligen i Ejendal efter nyår…) så honom får vi tyvärr stryka.

Tomas!
Vi är alltid osams.
Men jag har fan svarat på dina mail.
Glömde dock detta. Sorry. Här ska jag nu försöka svara.

1. Mats Sundin. Nä, kanske inte. Andreas kanske. Karlsson. Han verkar inte ha det så kul just nu. Och det finns säkert någon lägenhet på Noret hemma i Leksand han kan låna…
2. Han har slagit igenom medan jag varit här borta, så jag har inte sett honom och vet ärligt talat inte. Men något säger mig att det oavsett omgivning skulle ta åtminstone några år att hitta rätt här.
3. Draftingen har misslyckats, that’s for sure. Men jag är inte så säker på att de verkligen stter fast i bottenträsket längre. Framförallt Coyotes har ju sett verkligt starka ut sedan Bryzgalov dök upp i kassen. De har desutom Don Maloney som GM sedan början av den här säsongen och han vet definitivt hur man bygger framgåbng.

Per?
Är vi osams?
Varför svarar du inte på mina mail?
Vi har ju fredagspanel.
Här är mitt bidrag.
1) Vi hade rätt på Johan Ryno, vem blir näste svensk att lämna Nordamerika?
– Tror på Tom Wandell. Blir nog antingen Timrå eller Södertälje för hans del.Strålman ska visst köra på till nyår. Kanske kan han hinna före Wandell.

2) Tony Mårtensson är poängbäst i elitserien. Hur många poäng skulle han göra i NHL?
– Beror på i vilken omgivning. I ett topplags förstakedja med mycket powerplay skulle han göra 70-80 poäng. Men hamnar han som boxplay-specialist i en brunkar-omgivning så blir det kanske 10 poäng.

3) Varför kan lag som Washington och Phoenix inte lyfta från bottenträsket. De har ju varit där i flera år?
– Saknas själ i klubbarna. Trots draftsystemet där sämst lag väljer spelare först har inte Capitals och Coyotes förmågan att välja rätt, köpa rätt och bygga lag. Sedan måste man ha en stomme. Ta Detroit. De har levt på Lidström, Zetterberg, Draper, Maltby, Osgood ganska länge nu.
***
Skickar med lite kärlek, också.

Stämningen i Rangers omklädningsrum efter säsongens första derbyseger mot ärkefienden från Long Island är så avslappnad att det blir ombytta roller.
Jag och Nyström sitter på målvaktsbänken medan Henke står upp och vrider svetten ur undertröjan.
– Känn er som hemma, flinar han till slut.
Rätt kul.
* * *
I samband med noteringen om Comries kärleksliv är jag tvungen att googla en grej om Hillary Duff.
Varpu, den finska kollegan, frågar förbryllat vad jag pysslar med.
Jag förklarar att Duff och Islanders-stjärnan dejtar – men syster Varpu tror inte ett ord.
– Det var den sämsta ursäkt jag hört, fnyser hon.
Hon är alltså övertygad om att jag sitter och kändissurfar mitt under pågående match.
Just snyggt.
* * *
Det är inte så ofta man ser senapsgula kostymer i pressutrymmen på idrottsevenemang, men denna kväll knallar en äldre hippie omkring i en sådan och ser oberörd ut.
Om jag förstår skvallret från Daily News-Dellapina rätt är han författaren som på 70-talet skrev boken om Rangers i vilken Anders Hedberg erkände att han fick erektion när han gjorde mål.
En hjälte alltså.
Den som har namnet är välkommen att berätta.
* * *
Stephen Valiquette har lärt sig mer svenska.
– Godkväll, säger han plötsligt och sträcker fram en näve större än en genomsnittlig pescatore-pizza.
Snart kan vi genomföra hela intervjuer på ärans och hjältarnas språk med Henkes drottning.
* * *
Mina Islanders-killar klarar sig helskinnade genom hela matchen.
Så har de inte så mycket att kaxa om heller.
Men det brakar istället till några sektioner längre ner.
Ser en baseboll-kepa som flyger genom luften och Rangers-fans som står och skriker om ”asshooooole”.
Detta är underhållning.
* * *
– Idag skiter jag i omklädningsrummet, säger Eken vid slutsignalen.
Jag tycker jag är väldigt rolig när jag replikerar att han nog, för säkerhets skull, borde använda muggen i pressrummet istället.
* * *
Jagr gör sin bästa match på över en månad och är efteråt så glad att han till och med skrockar och skrattar med tjeckiska reportrar.
Sen går han fram och slår Larry Brooks på skinnjacksaxeln och visar sin nya, jämna tandrad.
De drar sig sedan undan för nytt enskilt samtal.
Så nu blir det spännande att läsa Post i morgon bitti igen.
* * *
Martin Berg, jag funderar fortfarande över det där All Star-laget.
Kommer i ett separat inlägg, jag lovar.
* * *
Greenberg har tydligen en tajt deadline.
Några radioreportrar som är klara för kvällen står och skrattar och herr krönikören vänder sig i panik om och skriker uppjagat åt dem:
– Guys, guys…can you take it outside?
Kul att se att det finns fler med bräcklig koncentrationsförmåga…
* * *
Vi får aldrig någon lösning på pajmysteriet
Eken törs aldrig fråga pressrumspersonalen om det var pumpa han åt.
Hur ska vi nu kunna leva med ovissheten?
* * *
Nu blir det kul att åka hem och möta dörrmännen.
Simon har hunnit gå hem, men Basil jobbar och han håller på Islanders.
Där finns det en del att ta igen, om man säger så.
Sen ska jag se Canucks slutperiod också.
Adios, bloggamigos, adios.

Wow, Rangers gör fyra mål på två perioder.
Fyra?
Ja, det är ju Rozsival som prickar in Islanders första.
Med Malik på skadelistan trodde man att vi skulle slippa den sortens pajaskonster, men Michal saknar kanske sin gamla backpartner och ville ge honom en liten tribut.
* * *
Det är alltså Colton Orr som tar hand Simon.
Med besked också.
Efteråt skakar Hollweg kompisen Orrs hand och jag tror fortfarande att han vill ha en egen liten showdown med banemannen från Long Island.
För övrigt är det ju märkligt att Garden-publiken låter Simon komma undan så lätt.
Om de inte kan glömma att Potvin tacklade sönder  Lill-Pröjsarn för 28 säsonger sedan borde väl förra årets händelser i Nassau Coliseum leda till uppror.
* * *
Islanders-pojkarna bakom mig har fortfarande okrossade näsor i sina allt rödmosigare anleten, men de sitter mitt i värsta Rangers-territoriet och blickarna från omgivningen när de jublar åt bortamålen skulle få i alla fall mig att hålla en lägre profil i fortsättningen.
Det är en viss sorts råbarkade new yorkers som sitter på de billiga platserna högst upp, bakom oss på pressläktaren. Man får lätt för sig att de alla jobbar i cementbranschen i Brooklyn och har starka band till familjer som heter sånt som Gambino och Genovese.
* * *
Comrie gör ett mål somliga här uppe tycker att Henke borde tagit – och Hillary Duff jublar glatt på de dyra sätena precis bakom målet.
Hon är nämligen ihop med Comrie.
Det får vara dagens avslöjande.
* * *
Inte ett ord om pumpa från sätet intill på flera minuter.
Men efteråt har Eken lovat ta reda på sanningen.
Vi väntar spänt.
Okej.
Efter matchen!

Det är inte riktigt lika kul som senast.
Inte på planen i alla fall.
Och det beror i första hand på Averys frånvaro. Det är han som livar upp den här sortens tillställningar.
Fast det är klart, Colton Orr vet också hur man kryper innanför skinnet på motståndare; man förstår att Brendan Witt & co inte sympatiserar med den boarding domaren får till en roughing i slutet av perioden.
Och så har Ryan Hollweg och Chris Simon haft några diskussioner som sannolikt inte  rymt några ömhetsbetygelser.
Sprängkraften i den relationen  lovar stor underhållning i kommande perioder.
* * *
Efter 1-0-målet, när Rangers lyckas etablera något så udda som press i motståndarzonen, är det inget fel på stämningen heller.
Då  rullar stridsrop som  ”Potvin sucks” och ”Dipi sucks” och ”Let’s go, Rangers” mellan de i det närmaste fullproppade läktarsektionerna.
Och mitt i kaoset sitter Isle’s-fans och gör vad de kan för att reta Manhattan-snobbarna.
Jag har koll på ett gäng uppenbart kaxiga Long Island-grabbar snett bakom mig. De hinkar bira och skriker otidigheter och jag kan nästan garantera att de hamnar i trubbel innan kvällen är över.
* * *
Kors i både tak och golv – ett vanligt, klassiskt Jagr-mål utifrån högerkanten. Det känns som det är flera säsonger sedan man såg något dylikt.
* * *
Eken fortsätter filosofera om sin paj.
– Jag vet faktiskt inte om det  var pumpa. Men det var i alla fall inte äpple, det kan jag säga. Och jag gillade den, säger han medan Petr Prucha försöker forcera Bruno Gervais.
Vi andra är här för att kolla hockey…
* * *
Powerplay är ingen stor gren i New York-området just nu.
* * *
Nu smäller det.
Hollweg-Simon…jo, det är dags för den returen nu.
Vi hörs i nästa paus.

För att travestera ramsan konferenciern kommer att dra om en kvart:
Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The woooorld’s most famous arena. Tonight, NHL-bloggen proudly presents a matchup between The New York Islanders and The. New. York. Rangers.
Och vi kör rapporter hela natten…
Ja, det är fantamme derby igen.
Väldigt tröttsamt. I alla fall i teorin. Ge oss fler Dallas-matcher, vill man ju ringa hem till Bettman och skrika.  Men i praktiken råkade vi få genomleva säsongens roligaste afton när Islanders besökte Manhattan förrförra veckan, så det går inte att hålla sig hemma.
Rangers måste vinna nu.
Annars har lillebror fyra raka och det är ren förnedring.
Men jag gör mig inga illusioner.
 Dels är Sean Avery skadad igen – han opereras i handen i natt och blir borta två veckor – och utan honom är blåskjortornas offensiv om möjligt ännu mer tandlös än i vanliga fall.
Dels är Islanders just så bra som resultaten skvallrar om. Många verkar gå omkring och vänta på att de liksom ska braka ihop snart, men alla som såg Ottawa-matchen igår inser att det inte kommer att hända. Islanders är contenders i år, utan tvekan.
* * *
Mycket kacklande i pressrummet idag. Alla tidningarna har en så kallad beat reporter för varje lokalt lag och de möts ju bara såna här kvällar.
Nu sitter de vid matborden och försöker bräcka varandra med skabrösa anekdoter från road trips som ägt rum sen senaste mötet.
Journalister är journalister, oavsett var de bor.
* * *
När jag går hit följer dörrmannen Simon efter mig ända ut på gatan, vilt gormande om att han ska ladda sin bössa om Rangers torskar ikväll.
– Jag hatar fucking Islanders. De får inte vinna igen, tycker han.
Ett bud i färd med att låsa fast sin cykel i en brandpost på 38:e gatan kastar sig oombedd in i monologen.
– Exakt. Jag skiter i om de förlorar alla andra matcher, bara de slår de där jävlarna från Long Island, ropar han och går fram till Simon och gör en high five.
Jag bara nickar trött. Jag inser det helt meningslösa i att påpeka att Islanders faktiskt är en väldigt avancerad motståndare.
* * *
Larry Brooks har krönikören Jay Greenberg med sig ikväll – och de sitter som vanligt för sig själva och viskar.
Jag borde berätta att jag bjöd deras chefredaktör, Col Allen, på drinkar Elaine’s igår kväll.
Då kanske de inser att de ska hälsa lite hjärtligare…
* * *
Eken kommer förbi med ett kakfat och frågor om jag vet vad det är för paj han ämnar sätta tänderna i.
Det kanske finns skäl att tro att jag alltid har kolla på alla slags  godsaker, men det har jag inte.
Eken trycker i sig skiten ändå – och hummar belåtet.
– Hm. Jag tror det är pumpa.
Fuck that. Hit med popcorn.
* * *
Simon the doorman har gapat en del om Kung Henrik de senaste dagarna också, men han har inget att oroa sig för.
Lundqvist är sällan så bra som matchen efter en kritiserad insats.
* * *
Okej, nu rättar vi till slipsen, hämtar lite kaffe och promenerar upp till pressläktaren.
Gametime!

Hallå, nu får ni ta och hjälpa landsmännen i All Star-omröstningen.
Henrik Lundqvist har plötsligt förlorat sin ledning i kampen om första målvaktsplatsen i öst – till Montreals Cristobal Huet.
Av det kan man sluta sig till att det är många Habs-fans som röstar, för även om Huet är en förstklassig keeper har han ju inte varit något jätteextra i år.
Blågula fans borde bli lika aktiva. Främst för Henkes skull. Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg och Daniel Alfredsson ser ut att vara mer givna i de respektive förstafemmorna.
Sen går det ju att försöka hjälpa Sudden, Markus Näslund, Sedin brothers  och Hanky Tank Tallinder också, även om det i deras fall ser lite tyngre ut.
Röstar gör man här.
Och nu ska vi se om det här funkar. Otroligt spännande.
* * *
I de två sista perioderna mot Anaheim igår var det Vancouver som såg ut som Stanley Cup-mästare.
Och man kan nog ganska lugnt konstatera att Alexander Edler sett det sista av farmarligan nu.
Östersundpojken imponerar mer och mer för varje gång man ser honom.
* * *
Chris Osgood, som enligt uppgift fick ett lass raklödder i plytet i födelsedagspresent efter Calgary-matchen, har rimligen tagit över jobbet som förstemålis i Red Wings för lång tid framöver nu.
* * *
Naturligtvis har jag ingen beef med den där Nyström.
Det är bara kul att gaffla lite, ju.
* * *
I natt ska jag se om Dallas kan fixa en ”sweep” i New York – och om Alfie exploderar i comebacken mot Islanders.
Det är vad jag hinner se, sen är det annat på programmet.
Men i mörrn är det risk för live-rapporter igen…

Har varit och snorat på Affiana Dumont Plaza idag.
Det är ett hotell, beläget pretty much runt hörnet från mitt hus, där vissa NHL-lag bor när de besöker Manhattan.
Som Dallas Stars.
De ”gör ”ju New York i nästan en hel vecka och har haft den lilla skrapan på 34:e vid Lexington som hemadress sedan i lördags.
Och det är väl sjysst. Lobbyn är liten men rätt elegant och rummen håller nog hygglig klass för att vara på Manhattan.
Omni Berkshire, Doubletree och Westin Times Square är andra hotell Garden-gästerna brukar använda. Toronto och Ottawa bor till exempel alltid på just Westin (men låt dem vara, jag lär få gängstryk om det plötsligt börjar hänga svenska autografjägare i lobbyn…).
Det är okej sjapp det med – fast vi befinner oss tämligen långt från den mest förstklassiga Manhattan-login.
Riktigt magnifikt bor man bara på ställen som Ritz-Carlton, St Regis – Per Gessles home away from home i New York – The Peninsula, Trump International och Oriental Mandarin uppe vid Lincoln Center.
På sistnämnda adress  kostar dock ett helt vanligt rum en ordinär vardag mer än tusen dollar natten och det kanske finns gränser även för förmögna NHL-lag.
Under slutspelet ser de dock till att uppgradera sig ordentligt. Jag vet till exempel att Buffalo bodde på Ritz-Carlton i Battery Park under mötena med Rangers  i våras. Och Buffalo är i sammanhanget ett utpräglat budgetlag . Men det anses antagligen extra viktigt att Hanky Tank och hans kompisar har det extra komfortabelt när det väl gäller.
* * *
Nyström, moraiten på Lyckoslanten, kaxade upp sig lite igår.
Det kan jag ta.
För du vet, Magnus. Snart sitter du hemma i Läkerol Arena igen. Det gör inte jag…
* * *
Spelarna bor för övrigt två och två när de är ute på resa. Såvida de inte spelat mer än tio säsonger i ligan. Eller är målvakter. Då får de egna rum.
Ja, personligen förstår jag överhuvudtaget inte hur vuxna människor står ut med att behöva dela rum med andra under tjänsteresor. Jag skulle bli galen. För att inte tala om vad Höken skulle bli. Jag är känd för viss högljuddhet under nätterna…
* * *
Toronto-Montreal står 0-0 efter en period.
Men det räcker inte med oavgjort för Maple Leafs.
De måste vinna i natt.
Annars vetisjutton vad som händer där uppe.
* * *
Allra bäst har de lag som bor på Crescent Court i Dallas. Eller någon av resortsen i Scottsdale utanför Phoenix.
– Alla tycker det är trevligt att komma hit och spela. Vi måste hitta ett sätt att göra det mer obehagligt, som Ulf Samuelsson konstaterade när vi mötte honom i solen förra hösten.
Själv snikade jag mig den gången in på The Phoenician i just Scottsdale. Det är bäst nånsin, i konkurrens med Bellagio och Wynn i Vegas, Oriental Mandarin i DC samt Huntington i San Francisco.
* * *
I Detroit har Tomas Holmström just satt 3-1 på Calgary.
Det kanske äntligen kan lossna för Red Wings när de äntligen slipper möta de uppkäftiga rivalerna i Central-divisionen.
Fast just som jag skrev det reducerade Phaneuf.
* * *
Scott Hartnell får två matchers avstängning för tacklingen på Bostons Andrew Alberts igår. Philly fortsätter leva upp till rykte. Detsamma gör avstängningsivrarna på NHL-kontoret i Toronto.

The Hockey News, hockeybibeln i Nordamerika, har gjort en artikel om Färjestads Fabian Brunnström. Där jämförs han med Daniel Alfredsson.
Kul att NHL-klubbarna fått upp ögonen för Fabian, som i våras spelade i division 1.
Men att dra liknelser med Alfredsson känns väl tufft.
Alfredsson formkurva har bara stigit för varje år.
Det är unikt.
Nu tror jag att Brunnström hamnar i NHL redan i sommar.
Den uppståndelse han fått räcker för att få ett två-vägskontrakt. Han har även en till fördel jämfört med andra unga svenskar, han är inte draftad. Därmed kan samtliga NHL-klubbar bjuda på honom.
Här är andra som troligtvis kommer till NHL i sommar:
Jhonas Enroth, Buffalo
Patric Hörnqvist, Nashville
Daniel Larsson, Johan Ryno, Dick Axelsson, Detroit.
Jonas Junland, St Louis
Martin Thörnberg, odraftad.
Dennis Persson, Buffalo
Patrik Berglund, St Louis
Tony Mårtensson, free agent
Jonas Ahnelöv, Phoenix
Niclas Andersén, Los Angeles