Hockey night i USA:s Ludvika
Den här helgen skulle jag ha varit i Las Vegas, men den resan fick av olika skäl ställas in.
Och nu är jag istället i – Buffalo.
Inte riktigt samma sak, om man säger så.
Mats Sundin visste vad han gjorde när han häromveckan använde just Buffalo som exempel på var det kanske inte alltid är så oerhört festligt att åka när man spelar i NHL.
Detta kan faktiskt vara USA:s Ludvika.
Fast kallare.
Att det snöar, att de isande Lake Erie-vindarna svider i skinnet och att det är grått som runt hjässan på Glenn Hysén goes liksom without saying.
Så ser det alltid ut här uppe.
Men jag ska inte klaga. Jag får stå i båset under Montreals morning skate i maffiga HSBC Arena och det är i sanning häftigt.
Noterar att jag glömt hur förföriskt det är på riktigt nära håll, det knirrande, knarranade ljudet av välslipade skridskor mot nyspolad is.
Noterar också att Saku Koivu är väldigt glad.
Han spexar med medspelarna, skrattar gott när tuffe coachen Guy Carbonneau säger nåt och jublar överdrivet när han klappar in en puck bakom Cristobal Huet.
Ännu gladare verkar Mike Komisarek. Han har väl fortfarande roligt åt Brian McCabes bjudning.
* * *
Vi har hunnit halva vägen när jag inser att jag inte slagit av mobilen.
Första gången något sådant hänt.
Det kan bero på att flygvärdinnan är en av de sex-sju vackraste människor jag någonsin sett (ja, Stefan Åsberg, du är en av de andra).
Och tänka sig – trots denna oerhörda säkerhetsöverträdelse lyckas piloten flyga åt rätt håll.
* * *
Sabres, som spelade mot Ottawa igår kväll, har frivillig morgonvärmning.
Henrik Tallinder väljer att softa i omklädningsrummet.
– Vi kom hem sent i natt, tror klockan var bortåt två. Det är en kort resa från Ottawa men mycket strul med immigration och tull och sånt, berättar Hanky Tank.
Jo, så lyder tydligen den mäktiga Gnaget-backens fullständiga smeknamn.
Hanky Tank!
* * *
Fantastiskt att se uppståndelsen när Habs tränar.
Det är mediauppbåd som vid en italiensk ligamatch och fans som jublar, tar bilder och kräver autografer.
Och överallt hör man franska. Jag förstår inte ett ord, men mitt i en ivrig diskussion är det en ettrig liten typ – Le Journals Lasse Anrell kanske, vad vet jag – som säger ordet ”Bada-Bing”.
Hm, här trodde man att världens vassate hockeyskribenter stod och diskuterade power play-strategier.
I själva verket drar de ”Sopranos”-skrönor för varann.
* * *
Sitter i skrivande stund i lobbyn på Hyatt Regency och väntar på att rummet ska ”bli klart”.
Roar mig med att titta på Canadiens-spelare som fördriver tiden med latte-festivaler vid Starbucks-disken. Jag vet inte exakt vilka de är, men hockeyspelare på roadtrip är omöjliga att ta miste på
De är alla stora, vältränade och hjulbenta – och de går alltid i skarpa kostymer de egentligen inte trivs i.
Just här har de förmodligen särskilt svårt att trivas. Hyatt Regency marknadsför sig som Buffalos bästa hotell, men Buffalos ENDA hotell vore ett mer sanningsenligt epitet. Det är inte nämnvärt mycket flashigare än Statt i Tranås.
Vilket Sabres-spelarna skäms lite för. NHL-lagen bor alltid på Ritz-Carlton, Four Seasons och andra oaser av lyx, men this is alltså it i deras hemstad.
– Jaså ni bor där? Ja, det finns ju inget annat, säger till exempel Hanky Tank med en grimas.
* * *
Matchstart halv två svensk tid.
Någon som orkar hänga med?
Rapporter kommer.
