Det står ju en del om Rangers i bloggen.
Här kommer lite till.
Henrik Lundqvist har nämligen blivit riktigt stor på Manhattan.
Nu pryder han nämligen lastbilar i en reklamkampanj.

Dustin Byfuglien, 22, har blivit uppflyttad till Blackhawks.
Han är stor som ett hus och högerskytt.
Jobbigt för Magnus Johansson, som numera är utanför laget.
***
Det är väl egentligen bara Tobias Enström som funkar av de svenska nykomlingarna i NHL.
Nicklas Bäckström har gjort sex poäng på 13 matcher. Det är ok. Men det är mest andraassist faktiskt.

Mats Sundin klättrar i all time-listan över NHL-poäng.
Hur långt kommer han?
Topp 25?
Topp 20?
Jag tror att han spelar till våren 2009 – då är topp 25 ingen omöjlighet.

Hörde ni nu då, ni som påstår att ni lyssnar på MSG Radio nätterna i ända?
Jag satt där på deras lilla hylla ovanför Gate 62, mitt ute i publikhavet,  och blev intervjuad i första periodpausen i natt.
Något pirrigt.
Särskilt som det visade sig att det var självaste Dave Maloney som skulle göra  intervjun.
Men jag tycker det gick hyggligt – och Eken, som skadeglatt rattade in MSG-kanalen på sin laptop för att höra mig krackelera inför öppen ridå, håller besviket med,
Det var Maloney som hade svårast.
– Jag kommer att fucka upp det här namnet, Aftonbladet, suckade han några sekunder innan vi gick ut i sändning.
Och så gjorde han det.
MSG:s oskyldiga lyssnare fick veta att jag jobbar åt Aftounbaudet.
Hm.
Han sa emellertid också att Janne ”X:et” Erixon är en av de bästa han någonsin spelat med så legendaren är förlåten.
* * *
Henke slår denna natt något slags rekord i sent omklädningsrumsbestyr.
När samtliga lagkamrater duschat och svirat på sig kostymerna och är på väg mot den där satans backstage-hissen som går långsammare än en Washington-back sitter  han fortfarande i full utrustning och svarar på frågor om hur det känns att vara ligans bäste målvakt.
Materialaren, ”Beets”, håller på att få ett sammanbrott.
Och just som det börjat lätta och alla tror att det bara är de vanliga svenska jönsarna som ska ställa sina snabba frågor inleder SVT:s Ann-Britt Ryd Pettersson årets maraton-intervju.
Då går ”Beets”, skakande sitt huvud i förtvivlan.
När PR-Sammy frågar om han ska hjälpa till att bryta vinkar den väluppfostrade Lundqvist dock avvärjande.
– Det är lugnt, jag kan sova här, skrockar han.
* * *
Stor rubrik i Daily News i går:
”Gomez wants to be Nylander”.
Well, själv vill jag vara Hemingway, men som min 104-åriga mormor brukade säga:
Önska i den ena handen och skit i den andra. Se sen vilken du fick mest i.
10-miljonersmannen som kom genom Lincoln-tunneln är so far ett praktfiasko.
* * *
Berättar för Henke att Ros påstår att HV 71 skulle gå till slutspel om de spelade i NHL.
Kungen av New York tittar chockat på mig.
– Menar han här? På liten rink? Alltså jag vill ju inte sticka ut hakan i onödan…
Behövs inte.
Blicken säger allt.
Ros har blivit  vansinnig.
* * *
Janne Bengtsson, Svenskans hockeyorakel, är här och levererar något så unikt som en helt ny ”Abris”.
Janne sprang på Christer i gamla Isstadion i Leksand just som träskomannen hade ersatt Tommy Sandlin i båset och frågade om han saknat ishockeyn:
Abris svarade:
– Ja du vet, hockey är som en sjukdom. När man inte har den, då saknar man den.
* * *
Stephen Valiquette, Rangers andremålis, kan svenska.
– Tjena Kingen, hojtar han när jag kommer halkande mellan skydden på omklädningsrumsgolvet..
Det är den fras ”Henke” lärt honom och Valiquette påstår att han tvingas använda den varje morgon när han möter den blågula stjärnan i träningsrinken.
* * *
Det ligger en dosa Göteborgs Rapé i Washingtons omklädningsrum.
Ett litet mysterium, då vare sig ”Bäckis” eller ”Nyllet” snusar.
Det visar sig vara – Ovetjkins!
Den ryske stjärnan snusar tydligen som en sjöman – och han föredrar Ljunglöfs från Sverige.
* * *
När målvaktstränaren Benoit Allaire till slut lyckas ta sig fram till sin svenske adept för att gratulera säger Henke:
– Var är min brownie?
Han får, avslöjar Allaire, en brownie-kaka varje gång han håller nollan.
– Killen kommer att väga 200 kilo innan säsongen är över om han fortsätter så här, flinar målvaktscoachen.
* * *
Nu åker jag på minisemester. Till Memphis och Mississippi. Där är det ont om hockeyvibbar, så det blir bloggpaus några dagar. Vi hörs igen på måndag.

1) Vilket NHL-lag har flest svenska fans?
Bjurman: – Det brukar bero vilket lag som har flest svenska stjärnor, så Detroit är väl rätt populärt just nu . Men traditionellt är det väl Rangers, för att  det är hit flest svenskar kommit och sett hockey genom åren – och Toronto, för att vi haft Börje och Sudden där under så extremt långa perioder.
Ros: Detroit. Halva laget består ju av svenskar. Sedan har Forsbergs lag, oavsett vilket han spelat eller komma att spela för, många sympatier. Sedan måste det vara Chicago. Den vackra matchtröjan lockar många beundrare.

2) Vem blir förste svenska huvudtränaren i NHL?
Bjurman: – Skulle vara Big Kjell då. Men det ’är svårt att se att det ska kunna inom särskilt överskådlig framtid. Vad gäller coacher är organisationerna här fortfarande väldigt misstänksamma mot icke-nordamerikaner. Tanken att någon skulle kunna gå direkt från exempelvis Elitserien och börja coacha ett NHL-lag, utan några hundår i de mindre ligorna, känns extremt avlägsen. Sorry, Boork.
Ros: – Magnus Arvedson. Man måste ha en karriär som spelare bakom sig om man som svensk ska bli tränare i NHL. Arvedson har samtliga verktyg, men har inte gjort underverk med Mora.

3) Hur skulle HV 71 klara sig i National Hockey League?
– Sådär. Eltiserielagen, även de bästa, är i långa loppet numret mindre vad gäller praktiskt taget allting.
– Jäkligt bra. HV skulle gå till slutspel. Men mot lag som Detroit och Ottawa skulle de inte hänga med. Färjestad spelade jämnt med Los Angeles i september, till exempel.

Visste ni att Forslund var Sveriges första NHL-proffs?
Nej, inte Tomas. The Wild One från Gylle i Borlänge drog på sig Calgary Flames-tröjan först 1991.
Det var Gustav ”Gus” Forslund  som ingick i dåvarande Ottawa Senators spelartrupp säsongen 1932-1933.
Uffe Sterner kan gå hem och lägga sig.
Denne Forslund var född 1906, kom ursprungligen från Umeå och spelade också i konstellationer som Port Arthur Ports, Philadelphia Arrows, Duluth Hornets, New Haven Eagles, Fort Williams Wanderers och Geraldton Gold Miners.
Vi hade alltså en Anders Eriksson redan på 30-talet.
Nu ligger gamle ”Gus”, död sedan 45 år,  begraven i Thunder Bay.
Detta lär jag mig för att jag är inne på hockeyförbundets hemsida och fiskar efter Patrik Sundström-stats.
Och fiskar efter Sundström-stats gör jag för att han enligt mitt förmenande utgör ett så tydligt exempel på att svenska hockeyfans har för kort minne.
– ”Sunny” var Peter Forsberg innan det fanns en Peter Forsberg, sa Brendan Shanahan om sin ”bästa kedjekamrat någonsin” till New York Post ifjol.
Så sant.
Vi har haft få större centrar, få bättre tvåvägspelare, få mer briljanta pucksnillen än Vancouvers och New Jerseys främste blågule stjärna åren 1982 till 1992.
Men hör man något om Sundström – som på grund av en trasig rygg tvingades avsluta karriären 1992 –   idag?  Nämns han när media diskuterar de stora NHL-svenskarna? Är han föremål för tillbörlig respekt?
Nej.
Detta stör mig ganska avsevärt. Varför glömmer alla så fort? Hur kan svenska hockeyspelare vara firade stjärnor ena decenniet – och mer eller mindre raderade ur det allmänna medvetandet nästa?
Jag avser återkomma i detta ämne.
Till dess kan ni ju också idissla namnen Thommie Bergman,  Lars-Erik Sjöberg, Anders Kallur, Bengt Lundholm och Thomas Gradin.
* * *
Vi har halloween idag. Så nu får man se till att ha godis till hands. Den som kan sin ”Curb your enthusiasm” vet vad som händer annars.
Högtiden kommer att märkas på hockeyläktarna också. Amerikaner är barnsligt förtjusta i att klä ut sig och går gärna på hockey som spöken, strippor och – särskilt om de bor i Jersey – djävulen.
Så bli inte konfunderade om det ser konstigt ut på tv:n i natt.
* * *
Alexander Sundström, Patriks grabb, ska vara begåvad han också. Har han samma potential som farsan? Eller farbror Peter? Det kanske ni med Brynäs-sympatier kan berätta.
* * *
I natt tar ”Honken” och de andra i Tampa säsongens första bortaseger. Sorry, ”FivePoints”...

Nu har Henrik Zetterberg varit i ledningen av NHL:s poängliga i 15 dagar.
Grattis.
Peter Forsberg ledde poängligan hösten 2005. Och Markus Näslund ledde den våren 2003.
Om om de gjorde det under 15 dagar vet jag inte.
Kul för Henrik.
Kul för Detroit.

Fick äran att släppa Foppa-bomben för de blågula lirarna på Madison Square Garden i natt.
De hade inget hört innan matchen och blev alldeles till sig.
– Va? Är det sant? Otroligt roligt att höra. Man hoppas ju verkligen, verkligen att han ska hitta tillbaka till den hundraprocentiga formen, hojtade Henrik Lundqvist.
Och komma hit och spela med dig i Rangers, eller hur?
– Det vore nåt. Han är välkommen.
Johan Holmqvist blev minst lika tagen när jag stormade in i Tampa-kabyssen med nyheterna.
– Vad coolt. Vad coolt. Att göra comeback i landslaget…ha ha, skrockade han.
Man kan ju bara hålla med. Den som tycker annorlunda har frankt uttryckt dålig bollkänsla.
* * *
Chocken har fortfarande inte lagt sig.
Tre mål av Rangers!
Herregud, de får ju lugna ner sig så de inte underhåller oss till döds.
Allra mest anmärkningsvärt: Både Jagr och Shanahan fanns bland målskyttarna.
Jag trodde de tröttnat på att sätta puckarna.
Förmodligen har Henke släppt in några enkla på träningarna för att ge gubbarna lite självförtroende.
– Man skulle kanske kunna tro det, flinade han när jag presenterade den teorin.
* * *
Träffade Andreas Karlsson också – fast på läktaren.
Han är just nu petad av den där temperamentsfulle tortellini-gubben han har som coach.
– Jag var ju skadad i början av säsongen. Då är det lätt att  komma efter lite grann, sa han med en min som skvallrade om att han egentligen inte alls anser att det är skäl nog att hålla honom utanför laget.
Men Karlsson har ju tron, som det heter hemma i ”Himlaspelet, och la snabbt till:
– Men säsongen är ju lång.
”Pastorn” passade också på att be mig hälsa gemensamma polaren Niklas Eriksson, Leksands egen Larionov.
Det är härmed gjort.
* * *
Ikväll spelade de plötsligt ”London calling” i ett spelavbrott.
Inte mig emot, men…var kom den ifrån, liksom?
Kanske var det för att Nigel Dawes – målskytt igen! –  låter som namnet på en mittfältare i Crystal Palace snarare än som en vänsterforward i New York Rangers.
Hockeyspelare heter ju inte Nigel Dawes. De heter Keith Tkachuk, Francis Bouillion och Peo Brasar.
* * *
Han tjänar 8 miljoner dollar om året, men just nu är jag ändå glad att jag inte är Jaromir Jagr.
Han har ett långt tandläkarbesök att se fram emot idag.
En Tampa-klubba i plytet i natt slutade med utslagna tänder och en fläskläpp fetare än Henke Lundqvists plockhandske.
När han efteråt satt och höll presskonferens såg tjecken ut som en karaktär i en film om polska landsbygden på 20-talet.
Det hindrade honom inte från att dra glada skämt för lokalpressen.
– Det är ju halloween och jag behöver inte klä ut mig, läspade han.
* * *
Uppdatering från Japan:
När Ricard Persson svarat ja på Mike Keenans bisarra fråga om slagskott hade dåvarande St.Louis-coachen även en följdfråga:
– Kan du skjuta direktskott också?
Den förbryllade ”Rico” svarade återigen jakande varpå Keenan replikerade:
– Bra, då spelar du powerplay med Al McInnis ikväll.
Den som inte hängt med i den här suveräna storyn från början får skrolla ner till botten och trycka på nästa-sida-knappen.

En hel del småroligt skvaller i Larry Brooks Slapshot-krönika i New York Post idag.
Han hävdar till exempel att spelarna i Los Angeles Kings är väldigt trötta på coachen Marc Crawford, vad nu det kan betyda.
Han påstår också att ledningen i Pittsburgh kommer att försöka locka över Olaf Kolzig från Washington om Marc-Andre Fleury inte skärper till sig snart.
Och så antyds det, apropå Caps, att coach Hanlon kan sitta löst eftersom han inte heller med årets finfina nyförvärv får någon ordning på laget.
Brooks skriver dock:
”Men en organisation som signar Viktor Kozlov gör å andra sidan inte sin coach några tjänster”
Den märklige kufen Semin, vill jag tillägga, verkar inte helt enkel att hantera han heller.
* * *
Jag har inget riktigt sånt hett åk-hem-till-Tranås-Börje-förhållande till någon i NHL:s domarkår, men det känns som att Paul Devorski ofta är inblandad när det finns anledning att bli irriterad.
Läsare som eventuellt fördjupat sig i ämnet får gärna upplysa mig om det är en adekvat iakttagelse – eller om jag bara haft otur i mina möten med denne Devorski.
* * *
Det är returmöte mellan Red Wings och Canucks uppe i the pacific northwest sent ikväll.
Ska bli intressant att följa Markus Näslunds agerande.
Han ligger nämligen i lite halvkonflikt med coachen Alain Vigneault.
Lagkapten Näslund har gått ut och kritiserat lagets dump-and-skate-spel offentligt. Han anser att det är fantasilöst och ineffektivt och efterlyser mer kreativt tänkande. Vigneault replikerar att det inte finns utrymme för något lull-lull i dagens NHL och att kursen således står fast.
Kan bli en fin dragkamp, det.
* * *
Nya Devils-arenan, Prudential Center, får strålande recensioner efter öppningsmatchen mellan New Jersey och Ottawa.
”Den gnistrar”, menar exempelvis Jay Greenberg i Post.
Men jag är ledsen, ”FivePoints”, Devils själva förlänas desto sämre omdömen. Fler och fler experter som följer dem menar att årets upplaga är den sämsta i klubbens historia och mer eller mindre garanterat missar slutspelet om Big Lou inte gör några smarta affärer innan trade-stoppet i februari.
* * *
Klar och kall kväll i New York. Söndagsrusningen mot LaGuardia pågår för fullt, jag kan från min holk här på 48:e våningen  se åtta plan på ett vackert pärlband in över Brooklyn och Queens. Det är en stor syn. Nu kommer delivery-matchen. Sedan: Gametime i Vancouver.

Tur att man inte behöver ha sångröst för att prestera på en hockeyrink.
Det kan vi kallt konstatera när ”Sudden” efter triumfen på Garden kommer ut i den trånga korridoren utanför gästernas omklädningsrum , ivrigt sjungande på Kanye West-hiten ”Stronger”, Maple Leafs segertrudelutt för kvällen.
Det låter inte bättre än det skulle se ut om Meatloaf försökte gå ner och täcka skott.
Fast det känns naturligtvis ändå som ett magiskt ögonblick att få vara med om.
* * *
Janne Viktorsson dyker upp i Garden-environgerna och frågar gamla lagkamraten från Djurgården varför han är så svettig.
– Well, svarar ”Sudden”, man blir det när man spelar ishockey. Fast det var förstås inget problem som drabbade dig.
Häpp!
* * *
När  Antropov  trycker in trean på ”Henke” händer det:
Ett Maple Leaf-fan på sektionen ovanför pressläktaren jublar lite för mycket och – pang. Det blir slagsmål.
En viss sorts new yorkers tål helt enkelt inte andras glädje i motgång och bara måste sätta ner foten.
Precis som jag förklarade häromdagen är det ändå kanadensaren som blir utslängd – och precis som jag också förklarade står hela sektionen då och skanderar sitt ”asshooole” efter killen.
Kom inte och påstå  att det alltid är ljummet och trist på amerikanska idrottsläktare.
* * *
Plötsligt kommer Anders Hvidfeldt, SVT:s PR-kung, gående i den där satans korridoren alla fotografer, med vår Höken i spetsen, hatar så intensivt.
Nej, det gör han inte.
Det är Tommy Töpel, svenska hockeyligans sportchef.
Det är verkligen tio lika-som-bär-poäng på den duon.
Är Anrell underrättad?
* * *
Hoppas ingen stannade uppe och försökte ratta in den där radiointervjun för att få höra mig stamma fram floskler på svengelska.
Det blidde inget.
Jag dök upp på avtalad tid, men ingen var där.
Journalistpack, sånt kan man aldrig lite på…
* * *
Alexander Steen låter härligt kaxig när han konstaterar att han inte är det minsta förvånad över de senaste dagarnas framgångar.
– Vi vet att vi är så här bra. Det har bara tagit lite tid att hitta spelet, säger han med en matter-of-fact-blick.
Sånt ser och hör man för lite av när svenska idrottsmän talar.
* * *
Synd att inte hockey är större här i stan. David Letterman hade kunnat ha väldigt roligt med Rangers nu helt sinnessjuka måltorka.
Så fort Maple Leafs gick upp i ledningen visste man ju – matchen är över. Hur ska man kunna svara på ett 3-1-underläge när man har lika svårt att göra mål som jag har att ragga upp fotomodeller?
Som straff har de fått sin lediga söndag inställd. Det är uppställning ute i Tarrytown klockan elva idag. Suits them fine, tycker jag
* * *
Nu ska Eken och Niva lura ut mig på öldrickning. Skyll på dem om det råder stiltje här i morgon.