Innan den 15 november ska Peter Forsberg ta beslut om framtiden.
Senaste uppgiften – Ottawa eller Colorado.
Peter Forsberg är känd som en vinnare.
Håller med till 100 procent.
Men de senaste slutspelen ger dessvärre en trsitare bild. På de fem senaste slutspelen, Colorado 02-04, Modo 05, Flyers 06 och Nashville 07 har Peter Forsberg överlevt första omgången endast en gång.

Ledsen att det varit så sparsamt med uppdateringar här, men dels har jag haft mycket att göra, dels har det varit rätt ont om riktigt engagerande matcher de senaste dagarna.
Men det blir snart bättre. Har bagarväckning tisdag morgon – för att hinna till en morning skate några timmars flygresa norröver.
Tills rapporterna därifrån börjar ramla in kan ni ju fundera över hur någon i kommentatorsspåret kunde påstå att Red Wings tröja hör till de fulaste
Jag menar…what!?!
Detroits stilrena klassiker är ju ligans särklassiga toppnummer.
Att påstå något annat är enligt min mening som att påstå att Beethoven var en krattig kompositör.
Här är facit – de snyggaste tröjorna i NHL.

1. Detroit Red Wings
2. Toronto Maple Leafs (fast senare års tafsande på loggan oroar)
3. New York Rangers (den klassiska, med namnet Rangers som ett revär över bröstet)
4. Philadelphia Flyers
5. Calgary Flames (enda modernare stället som det är nåt med, och jag tänker särskilt på den bortaversionen)

Och här de fulaste
5. Carolina Hurricanes (en rent debil logga)
4. Tampa Bay Lightning
3. New Jersey Devils
2. Minnesota Wild (skogsmulle revisited)
1. Nashville Predators (oj, vad Foppa ljög när han på första presskonferensen i countrystaden satt och gafflade om hur snygg den här styggelsen är)
* * *
Äh, Montreal-matchen sändes på rikstäckande Versus. Så jag fick inga franska kommentarer. För Habs gick det ju bra ändå. 6-1 mot Boston är enligt AP deras största seger sedan februari 2006. Bruins var förmodligen lite trötta efter sin intensiva säsongsöppning . För så bra är inte Montreal. Väl?
* * *
Midnatt. Väckning om fem. Ska bara se klart Letterman först.

Rangers fick förstås stryk igen – och gjorde exakt noll mål.
Genant.
Men Henrik Lundqvist var ändå mästerlig. Såg ni plocken på Marc Savards närskott i första perioden?
En tia på Mike Richter-skalan, som Larry Brooks uttryckte det i New York Post.
Den kommer garanterat att vevas när sportkanalerna på nordamerikansk tv visar highlights kommande vecka.
Och Savard, som måste ha känt sig rånad, var tvungen att ge en ovation, han också . Efter ha legat på isen och sett chockad ut i en halv minut åkte han fram till Kungen och gav honom en klapp på benskydden.
Respekt, kallar man det.
* * *
Canucks har det rätt svettigt just nu. I fredags kväll hade de Kings hemma. Direkt efter fick de åka till fula Columbus i Ohio för söndagseftermiddagens match mot Blue Jackets. Och nu väntar bortamatcher i Raleigh i kväll, i Detroit på onsdag och i Washington på fredag. Och sen är det ny hemmamatch mot Red Wings på söndag, efter en sextimmarsflight över hela kontinenten.
Ännu verkar de dock inte lida nämnvärt. Sedinarna & co var mycket övertygande i 4-1-segern mot Blue Jackets.
*  * *
Ser fram emot fajten mellan Montreal och Boston på måndag kväll. Inte för att det är några lag som engagerar mig, men matchen spelas i Montreal – och jag får in de lokala sändningarna på NHL-kanalen. Där pratar kommentatorerna franska, vilket låter väldigt festligt. Mitt i för mig obegripliga utläggningar på detta poeternas klassiska språk hör man plötsligt ett – icing! Det kanske är ett karaktärsfel, men dylikt roar mig.
* * *
Nu, en bedårande varm oktoberkväll på Manhattan, är det baseboll som gäller. Sjunde och avgörande American League-finalen mellan Boston Red Sox och Cleveland Indians. Go, Red Sox, faktiskt.

Två nya poäng av Henrik Zetterberg.
Nu har han gjort 17 poäng och snittet två per match fortsätter.
Detroit har kanske ligans bästa kedja i Zetterberg och Datsyuk.

Det verkar som att vi dras med Devils-fans bland kommentatorerna.
Signaturen ”Five points” till exempel.
Hur hanterar man det? Känns ju lite som att få sand i badbyxorna.
Nejdå, ”Five points”, du är så välkommen så.
Men jag har ett kluvet förhållande till Devils.
Å ena sidan har jag stor respekt för hur skickligt de byggt sin organisation, hur de efter en given mall knutit till sig rätt sorts spelare och gång efter annan lyckats skapa lag med exakt den profil man eftersträvar.
Å andra sidan kommer jag inte ifrån känslan av monumental tråkighet. Jag vet att de inte spelar fullt lika skitsnålt längre, men stämpeln sitter där. Om ”Drillo” var ett NHL-lag skulle han liksom vara New Jersey Devils.
Dessutom råkar det vara en väldigt trälig organisation att ha med att göra. Ingenstans är det grinigare, krångligare, tristare. Det rykte som tillskrivs Rangers PR-avdelning tillhör egentligen lillebröderna ute i Meadowlands.
En typisk episod utspelades när jag under försäsongen försökte få ett ord med Tommy Albelin, sedan i år assisterande coach, efter en match på Garden.
Så fort jag stack in snoken i den fula korridoren utanför gästernas omklädningsrum kom en av de gravallvarliga PR-sprättarna från andra sidan Hudson-floden fram och högg.
– Kan jag hjälpa till?
– Ja, jag tänkte byta några ord med Albelin.
– Det går absolut inte.
– Huh? Varför då?
– Vi vill inte att assisterande tränare talar med media
– Men jag är från Sverige och ska inte prata hockey. Vi är bekanta, jag vill bara gratta till nya jobbet.
– Nu har vi den policyn. Var vänlig och gå härifrån.
Suck.
Kanske vill ”Five points” nu försöka göra gällande att det fungerar likadant överallt, men inte alls.
Ulf Samuelsson i Phoenix och Ulf Dahlén i Dallas kan man träffa hur mycket man vill.
Det är bara Devils så kallade front office som har attitydproblem – och jag är rädd att det påverkar intrycket av hela laget.
* * *
Martin Brodeur har haft en seg start på säsongen. Några av målen mot Philadelphia senast såg riktigt billiga ut. Och det finns de som redan muttrar om att giganten är slut. Men glöm det. Det tar förstås bara lite tid att få igång en sån gammal stridsvagn.
* * *
Apropå målvakter meddelas det från Atlanta att Kari Lehtonen blir borta ett bra tag. Ljumskadan som tvingade honom att lämna över spaden i torsdags påminner om den han ådrog sig 2005 – och då pågick konvalescensen i över två månader.
Det betyder att Johan Hedberg får ikläda sig rollen som nummer 1 framöver. Kommer att gå utmärkt. ”Moose” är en av de mest underskattade svenskarna i ligan.
* * *
Lite ljög jag kanske för den där PR-jönsen när jag påstod att jag är ”bekant” med Albelin. Vi hänger inte precis i några barer ihop.
Vi var dock båda på Ricard Perssons legendariska bröllop här i stan våren 1997. En oförglömlig tillställning. Först hölls själva ceremonin i svenska kyrkan. Sedan var det brakfest på Windows on The World. Ja, restaurangen högst upp i norra World Trade Center-tornet, det som attackerades först (ingen som befann sig där den morgonen hade en chans, tyvärr). Lite kusligt att tänka på idag,  men då hade vi jädrarimig just så kul man bara kan ha när ”Rico” håller i taktpinnen.
Hade ju varit festligt att få gaffla med ”Abbe” om. Men nej, huh, hur skulle det se ut om vi pratade med honom?

Blogg-lovers!
Varje fredag bjuder Bjurman på lite question and answers.
Visst ja, ni får dras med lite Ris…menar Ros också.

1) Varför får inte Anton Strålman förtroende i Maple Leafs och NHL?
Ros: – Han är inte tillräckligt bra. Sedan har han två-vägskontrakt, Då räcker det inte att vara bättre än övriga backar, då måste han vara mycket bättre. Men Strålmans chanser kommer i NHL, jag lovar.
Bjurman: – För att Toronto redan har så fantastiska backar….NOT! Det handlar, bland annat, om feghet från klubbens sida. De drar sig för att ersätta redan etablerade namn med nykomlingar. Vissa får just därför aldrig någon riktig chans. Hoppas inte det gäller Anton.

2) Kommer Zetterberg fortsätta succén hela säsongen?
Ros: – Nej, inte en sådan här succé. Det går inte. Gör han 100 poäng är det riktigt bra. När man skriver om Zetterberg måste man tänka på att han matchas mot motståndarnas top-line. Tänk om han fick en lindrigare matchning. O la la.
Bjurman: – Ja, varför inte? Får han bara vara hel tror jag han kommer att kunna vara bland de allra främsta i poängligan när fullbordas i vår. Han har sett löjligt bra ut i de matcher jag kollat.

3) Vilken är din favoritspelare i NHL?
Ros: Alexei Kovalev.
Otrolig klubbteknik.
Grym känsla.
Ryssen kunde varit ännu större, men grymt skadebenägen.
Bjurman: – Med risk för att låta rätt trist: Henrik Lundqvist. Jag har haft ynnesten att följa honom från allra första början i Rangers och är mycket engagerad i hans väl och ve.

Henrik Zetterberg leder poängligan.
Men det finns en svensk till som jagar en ligaseger – Douglas Murray i San José.
Han ligger tvåa i utvisningsligan, som aldrig vunnits av en svensk.
29 minuter på fem matcher.

”The Rangers had a homecoming, in Harlem late last night”, sjöng Springsteen i kvällens mest magnifika överraskning på Garden – självaste ”Jungleland”.
Det Rangers det brukar handla om i den ärevördiga gamla arenan hade dock inte alls någon homecoming. De var tvärtom totalt bortkomna nere i Atlanta – och blev alltså först med att förlora mot Thrashers den här säsongen.
Sa ju det.
Det var liksom en no-brainer att mjukostarna i Rangers inte skulle kunna stå emot ett generaltaggat Atlanta med ny coach i båset.
Fast jag trodde kanske inte att de skulle släppa in två mål i numerärt överläge –  eller bränna chanser till och med Clarence Clemons hade satt.
Det börjar bli pinsamt nu. Blueshirts har inte gjort mer än 13 mål. På sex matcher. Det är sämst i hela ligan. Jo, till och med Phoenix petade in sitt fjortonde mål i natt . Och här vi alltså Jaromir Jagr, Martin Straka, Brendan Shanahan, Chris Drury och Scott Gomez i laguppställningen. Hur FAN är det möjligt att de inte producerar mer?
Kanske borde  Tom Renney få följa Bob Hartley ut i arbetslösheten.
En av mina dörrmän, Simon, anser det. Han är ett typiskt sportfan a la New York, utrustad med tvärsäkra åsikter om allting  – och en fast övertygelse att alla vill ta del av dem.
– Renney måste bort! Det här är hans fel. Han kan inte motivera spelarna och han matchar dem helt galet. Jag hatar karln, röt han när jag återvände från Garden i natt.
Jag är tvärtom ganska förtjust i den timide kanadensaren. Han är en sann gentleman som värnar sina spelare i alla lägen. Men fortsätter han babbla om att det tar tid att spela ihop ett nytt lag vetitusan om jag inte ställer mig på Simons sida.
Kvällar när Bill Guerin – en av otaliga nykomlingar i ett helt ommodellerat Islanders – gör hat trick låter det inte som nånting annat än kvalificerat skitprat.
* * *
Springsteen verkar ha haft fin inverkan på Daniel Alfredsson också.
Tre assist mot Montreal…det gör man bara när man fått sig en injektion ”Backstreets”
* * *
”Bäckis”- och ”Nyllet”-effekten var kortvarig, verkar det som.
* * *
På en punkt tycks Renney dock ha närmat sig fansens synsätt.
Malik var petad i natt, för första gången sedan lockouten…
* * *
Reklam insprängd i själva isen kan vara rätt snyggt, men att skitkedjan Best Buy får ha sin horribelt fula spya till logga på banan i HP Pavilion i San Jose känns som ett brott mot själva konstitutionen.
* * *
4-0 för andra gången på två dygn. Philadelphia är on a roll. Nu kanske den kräsna publiken där nere vaknar också. Det var generande glest med folk på läktarna i tisdags.
* * *
Ska ni , by the way, bråka med Ros får ni göra det  under hans inlägg, så att han själv kan avgöra om han vill ha den sortens kommentarer offentliggjorda. Jag publicerar inga taskigheter om honom.
Jag undrar dock: Var är du, Tomas? Börjar kännas ensamt här.

Mighty Max Weinberg satt ovanpå Henkes målbur och hamrade. Typ. Och så kunde man beundra Mark Messiers tröja i taket.
Annars var det väl inte så mycket hockey på Garden i natt. Men man får väl säga att det gick att ha trevligt ändå. Jag menar, ”Backstreets”…goddamnit!
Efteråt blev det efterfest på stökiga Niagra i East Village med Jesse Malin och Sahara Hotnights och Håkan Steen och Markus Larsson och en som såg ut som Kalle Lundell, så idag går det kanske lite…trögt
* * *
Bra matcher ikväll. Atlanta-Rangers känns som ett av huvudnumren. Ger mig själva den på att Rangers blir först med att torska mot söderns vissna ros. Särskilt som de sparkat  Hartley där nere. Vinner inte alla alltid matchen direkt efter såna ingrepp?
Kanada-derbyt Senators-Canadiens känns förstås också hett, liksom Flyers-Devils-mötet och kriget mellan Sharks och Red Wings uppe i San Jose.
Springsteen spelar dock på Garden ikväll också, och alla vet ju att han alltid är bättre andra kvällen på ställen där det hålls flera konserter. Så jag måste nog på Garden igen…
* * *
Tydligen ska general managern Don Waddell coacha Thrashers tills de hittat ett nytt alternativ. Jag säger det igen: Abris...
* * *
Bra fråga från Boa i kommentatorsspåret: Kommer spelarna, som spelar och reser så satans mycket, ihåg vad de gjorde förra veckan? Man kan också fråga hur mycket en sån Mats Sundin överhuvudtaget minns efter  16 säsonger. Hur många av hans 1238 grundseriematcher har helt och hållet fallit i glömska?
* * *
Nu: En Tylenol och lite vila…

Back in the New York groove, som det numer heter i Rangers omklädningsrum.
Och här sitter jag och funderar över en serie dumma frågor jag alltid velat ställa till svenskarna i ligan, men aldrig haft mod nog att ta upp när jag väl träffat dem.
Nu kan nåt smartass förstås hävda att jag alltid ställer dumma frågor. Fair enough. Men de här är extra dumma; det är riktigt pinsamma nördfrågor som antagligen skulle få den snällaste Lidström att  titta klentroget på frågeställaren.
Likafullt skulle jag vilja ha dem besvarade. För att…ja, antagligen för att jag är just en nörd.
Här är några:
•Vad tänker en svensk spelare på under nationalsången – eller nationalsångerna, om det är både amerikanskt och kanadensiskt lag på banan?
•Påverkas spelet när man byter sida i andra perioden?
•Kollar man nånsin reklamen på sargerna när man kommer till en ny arena? Eller allt det andra en storögd lekman blir så impad av? De snygga omklädningsrummen, de maffiga läktarna, logerna…allt det där runtomkring?
•”Gör” man ibland en Jonas Björkman och säger fula ord på svenska till domaren? Återfinns i så fall Björkman-klassikern ”luder” i vokabulären?
•Är inte spelarbåsen i NHL-arenorna jävligt trånga – och blir man inte less på att sitta där och trängas?
•Är det roligare att spela på nyspolad is än på is som den ser ut i slutet av perioderna?
•Kan man som spelare tycka att det blir lika trist och segt som vi på läktarna när det är för mycket spelavbrott?
•Blir inte smaken av sportdryck äcklig efter ett tag?
•Smygtittar man mycket på sina egna moves i jumbotronen?
•Erkänn, visst vill alla ha ett expansion-team i Vegas, för de bortaresor det skulle innebära?

Den som har fler frågeställningar av samma hjärndöda sort är välkommen att breda ut sig i kommentatorsspåret.
Och skulle det rent av finnas någon i läsekretsen som kan svara – vink, vink – så, hey, feel free, verkligen…
* * *
Jaha, det  VAR alltså sista mötet med Bob Hartley, där i korridoren i den mörka Philadelphia-kvällen.
Atlanta-coachen fick precis sparken.
Ah, lite synd. Jag gillade hans hårda Tommy Lee Jones-image. Före premiären mot Washington höll han ett lysande tal om hur lyckliga de unga spelarna skulle vara över att få tillhöra NHL. Det var poesi.
Men nåt måste ju ledningen göra när det gått så dåligt att man hör att ingen i ligan vill bli den som först torskar mot Thrashers. …
Frågan är vem som ska ersätta hårde Bob, det har det i skrivande stund inte sagts något om. Men va fan, Abris är väl ledig? Hedberg kan säkert hjälpa till med numret till honom.
* * *
Ikväll ska jag göra en Alfredsson och gå och se Springsteen. På Garden. Ska eventuellt ta en öl med Rangers-personal innan, så det kanske kommer att gå att krama nåt hockeyrelaterat ur den här kvällen också…