NY RANGERS – NEW JERSEY 1-2 (Period 1)
• • •
Som Pet Shop Boys sjöng i samma hall för precis ett dygn sedan:
What have I, what have I, what have I done to deserve this?
I måndags var det exalterande att vara här för att det var comeback efter sommaren och stark första-dagen-i-skolan-känsla, men precis som när jag gick i plugget har nyhetens behag snabbt klingat av.
Kvar finns bara den sedvanliga pre season-ledan.
Kan det bli 11 oktober snart?
• • •
Han har bra fart på pedalerna, Zetterlund – precis som Roffe på Domnarvsvallen i slutet av 70-talet.
• • •
Hockeyns Göran Greider – Kreider alltså – fortsätter verkligen bara som förra säsongen och gör mål igen, den här gången i numerärt underläge efter förträffligt förarbete av Mika och Fox On The Run.
• • •
Det värsta med de här förövningarna är ju att de, i all avslagen who-cares-tristess, leder till skador.
Därför borde antalet inskränkas kraftigt, det är ju fullständig parodi att lagen riskerar att förlora nyckelpjäser i föreställningar som inget betyder.
Men ta Red Wings. De ska ta sig genom sammanlagt åtta såna här snoozers.
Vansinne.
• • •
Henriksson och Edström, som båda ingår i hemmalagets fjärdekedja, har inte fått mycket till chans att visa vad de går för, ty inledningsperioden har hackats sönder av ständiga utvisningar åt båda håll.
• • •
Just ja, Sammy Blais spelar ju i Rangers också. Och ja, han gillar fortfarande att smacka in motståndare i planket.
• • •
We were never being boring, sjön PSB igår också.
Om även kvällens försäsongsartister haft den inställningen.

Tajmingen.
Tempot.
Svikten i steget.
Flåset och uthålligheten.
Det är sånt som fortfarande saknas och behöver vevas igång och trimmas innan Opening Night om knappt två veckor.
Nej, jag menar inte hos spelarna – även om de antagligen skulle säga samma sak. Jag menar hos herr bloggaren; jag har fortfarande en bra bit kvar till normal matchform.
Så ikväll, när Rangers tar emot Devils, sätter jag mig åter på Gardens pressläktare och slipar på just de detaljerna.
Det betyder att det blir lite liveblogg, men inte riktigt på riktigt…
• • •
Vi säger grattis till Burger Klingberg.
Han och hustrun Fanny välkomnade ännu en dotter, Ida Viola, till världen under den gångna natten.
Ja, faktum är att det blev utryckning mitt under backstjärnans första match med Ducks, mot Coyotes, i Honda Center. Mellan andra och tredje perioden kom beskedet att det var dags, så Lerums finest dundrade omedelbums iväg till BB.
Det finns, får man påminna sig om ibland, viktigare saker än hockey.
• • •
Rajdal – Ja, han ni känner som Rydahl i Sverige – står över kvällens match och spelar, som jag förstår, returen ute i The Rock imorrn i stället.
I gengäld luftar Rangers alla andra blågula hopefuls som återstår i truppen efter dagens hyvling: Karl Henriksson, Adam Edström och målvakten Olof Lindbom. Plus Mika då, men honom behöver vi kanske inte kalla hopeful.
• • •
Strålle passar perfekt i den klassiska B’s-tröjan, tyckte jag mig kunna konstatera av tv-bilderna i tisdags.
Hoppas han får bära den hela säsongen, det vore verkligen skoj.
• • •
De flesta av Devils svenskar får vänta på actions tills imorrn , men vi har i alla fall Fabian Zetterlund på isen redan i afton.
Som livslångt Brage-fan har jag en särskild fäbless för alla som heter Zetterlund och önskar honom en fenomenal kväll på Broadway.
• • •
Spelarna i Bolts och deras familjer hann evakuera till Nashville innan monsterstormen Ian drog in över västra Florida går, men det hann inte bloggens särskilde vän The CEO of Everything.
Han tog emot Ian rakt på hakan nere på ranchen och rapporterade under natten om helt vansinniga vindar, men han och familjen klarade sig ändå undan oskadda och mår tack och lov bra.
Nu önskar vi dem ström och snabb uppröjning av palmblad på garageuppfarten, sen är allt som det ska igen.
• • •
Ja, dagens första smakprov från Springsteens kommande album med soul-covers går på repeat i lurarna här i pressrummet.
En banger om jag nånsin hört en!
• • •
Ibland är det ändå svårt att inte älska Tårtan.

Setting The Standard.

Watch Episode 1 of the all-access docuseries inside Flyers Training Camp.

📺: https://t.co/wfMVrxheCZ pic.twitter.com/oyMv7xio3u

— Philadelphia Flyers (@NHLFlyers) September 27, 2022

Om någon kan rädda det sjunkande skeppet på Broad Street är det denna fantastiska karaktär.
• • • 
Maple Leafs utan Rasmus Sandin hade inte varit lika roliga att följa, så jag nickade belåtet när jag vaknade i förmiddags och såg att parterna kommit överens om en ny deal.
Även de emotionella Leafs-fansen här i spåret är glada, utgår jag från?
• • •
OK, vi filar vidare på formen.
Om någon där ute är med och kollar får vederbörande gärna slänga en vedklabbe i brasan och säga vad hen tycker.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 4-1 (Slut)
• • •
Försäsong eller inte – det känns direkt högtidligt att tio minuter efter slutsignalen kliva in i Rangers luxuösa omklädningsrum igen.
Där har jag inte varit sedan vintern 2019, men nu är det order från ligan:
Alla rum måste vara öppna för media – efter alla matcher.
Livet har i sanning återvänt.
• • •
Ja, Rangers dominerade kraftigt ikväll och hade kunnat vinna med mycket större siffror, men låt mig understryka att det inte betyder ett skvatt.
De hade betydligt fler riktiga NHL:ers på isen än Islanders och skulle skämt ut sig om de inte vunnit.
Om de verkliga styrkeförhållandena vet vi inget förrän de bittra rivalerna möts i UBS Arena 26 oktober.
• • •
OK, nu ska jag gå hem och skriva ut en intervju med den trevlige Gustav Rydahl – eller Raj-dal, som de lustigt nog säger här.
Vi hörs senare i veckan.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 4-1 (Period 2)
• • •
Nu står det 4-1 i den här matchen och…ja, det är väl ungefär vad som finns att berätta.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 3-0 (Period 1)
• • •
Ja ni, pre-season-hockey…
Att se på sånt här är som att gå på fest och vara nykter, höll jag på att säga.
En massa action pågår, men man kommer liksom inte i det.
Typ.
• • •
Jimmy Vesey, who makes it look easy, är efter fyra år i andra dräkter tillbaka i Rangers-jerseyn, på PTO, och gör säsongens första mål på Garden – i slutet av ett långt powerplay som verkligen ser piggt ut, i synnerhet för att vara den här tiden på året.
• • •
Homer – om jag får kalla Simon Holmström det, för historiens skull – har bra energi intill Barzal och Parise, river och sliter och är i några tidiga byten framme vid Storken och hugger.
Gott så.
Rydahl har en annan roll, men ser väldigt trygg och stabil ut – och kollegorna här på pressläktaren upplyser om att han gjort mycket gott intryck under hela campen.
Bit dom i halsen och ruska, pojkar.
• • •
There’s a new kapten i stan och han heter Jacob Trouba. Det här är första matchen han spelar med C med skjortbröstet.

Ser snyggt ut – men jag tycker fortfarande att det borde suttit på Mikas tröja.
• • •
Även om inget står på spel är det många på isen, särskilt bland de mindre namnkunniga, som vill visa coacherna att de förstår rivaliteten mellan de här bägge lagen och satsar påfallande hårt i närkamperna och tacklar rätt så skoningslöst
Det kan bli mega-gurgel innan det är dags att gå hem

• • •
Jaha, Kreiders säsong bara tar vid där den förra slutade. Första fullträffen är redan förd till handlingarna.
• • •
Nye Islanders-coachen, Lane Lambert, ser inte ut som att han har några planer på att le inom överskådlig framtid och det är klart, just nu finns det inga skäl att göra det heller.
• • •
Alright then, vi har en period säsongen 2022-2023 under bältet.
Hundratals och åter hundratals – för att inte säga tusentals – följer innan sista slagskottet är avlossat i juni.

Ka-ching!
Efter 109 dagar är bloggen äntligen, äntligen hemma igen – på Madison Square Garden.
Det har faktiskt gått så många dygn sedan 9 juni, när Rangers förlorade 21-22-säsongens sista hemmamatch, i konferensfinalserien mot Tampa, och några konserter eller cirkusföreställningar har The Wooooorld’s Most Famous Arena inte lockat den här bofinken med i sommar.
Första-dagen-i-skolan-efter-sommarlovet-känslan är sålunda påtaglig när jag sveper in genom media-entrén och tar hissen upp till det sunkiga gamla pressrummet.
Därför gör det just ikväll ingenting att blott en vesen pre season-match, mellan lokala rivalerna Rangers och Islanders, står på programmet.
Det är en ren lisa att vara tillbaka.
• • •
Som ni kanske såg åkte jag förra veckan till Traverse City i norra Michigan och hängde på Detroit Red Wings träningscamp i klassiska Centre Ice Arena.
Den uppiggande lilla trippen resulterade i ”vanliga” intervjuer både med Lidas och hans eventuella arvinge Simon Edvinsson, men framförallt resulterade den i ett reportage i den NHL-bibel vi nu lagt sista handen vid – nästan.
Håll utkik i tidningskiosken nästa vecka, amigos.
• • •
Breaking news:

Vi har fått nya stolar i Gardens
Kanske inte det mest omvälvande ni hört senaste veckan, men för mig är det en kioskvältare. De gamla stolarna var lika kantstötta som en gammal Tom Waits-ballad.
Det är dock samma stofiler som vanligt som sitter i dem och som alltid denna dag på året ska det utbytas handslag och kramar och upplysningar om hur sommaren var utbytas med samtliga.
Lovely, det.
• • •
Ni som håller på Flyers och Sharks och Canadiens och andra lag som förväntas gå på knäna den förestående säsongen:
Hur det än går kan ni trösta er med att favoriterna i alla fall inte suger lika hårt som den svenska kronan.
Herrgud, den skulle inte ens göra mål på Martin Jones.
• • •
Det finns några spännande svenskar att hålla ögonen på under kvällens Garden-premiär.
Mika behöver vi kanske inte ödsla så mycket energi på. Han medverkar förvisso, men jag tror vi kan vara ganska säkra på att han ingår i laguppställningen under Opening Night nästnästa vecka.
Det är det väl däremot inte alldeles givet att Simon Holmström och Gustav Rydahl gör, men nu har de chansen att visa the powers that be att de förtjänar en tröja.
Holmström – ett heligt svenskt hockeynamn, skulle jag vilja hävda – testas rentav i Islanders förstakedja med Mat Barzal och Zach Parise och Rydahl, som 28 år gammal försöker ”göra” en Joakim Lindström, bildar Rangers fjärdelina ihop med Brennan Othmann och Adam Sykora.
Hoppas det går lysande. Ju fler svenskar, desto bättre, som bloggens gamla maxim lyder.
• • •
När man tar sin femte vaccin-dos mot Covid-viruset bär man Johnny Thunders-tischa, det är sedan gammalt.
Så här såg det följaktligen ut när er bofink i eftermiddags, försäsongspremiären till ära, gick och blev besprutad ytterligare en gång.

• • •
Jag ber att få lyfta iakttagelsen Hans Grundberg luftade i spåret för ett par timmar sedan.
”Det är lite humor, om än allvarligt läge, att Lightning ställer in en försäsongsmatch mot Hurricanes due to a Hurricane”…
Haha, sant!
• • •
Trekvart innan puckdrop spelar de Televisions ”Marquee Moon” i Garden-PA:t.
Magiskt.
• • •
Ni som fått barn och vunnit jackpots och haft ettor på Billboard-listan (finns det några såna i läsekretsen? Gessle, är du här? Martin?) tror ni vet någonting om glädje, men det vet man egentligen inte förrän man kommit till Gardens media-entré och blivit tilldelad en sån här bricka.

Det är första gången sedan 2019 säsongsackrediteringar tillhandahålls i den här hallen och jag nästan kissar på mig av lycka.
Prisa Gud – och prisa honom högt.
• • •
Nu spelar de Talking Heads ”This Must Be The Place” också.
En formidabel DJ har uppenbarligen tagit över skivtallriken i vår lada.
• • •
Orden ”All Access” på ack-brickan är lite kittlande. De indikerar att jag kan vara på isen om jag vill – och inne i båset hos Turk och gaffla om varför han inte matcher Kaapo Kakko hårdare.
Men riktigt så roligt ska vi inte ha. Det betyder bara att jag har tillträde till omklädningsrummen – för första gången sedan mars 2020.
Bara det är dock så jävla fantastiskt att det ska firas med skumpa på Reander-baren när vi är klara ikväll.
• • •
Det här pre season-derbyt i all ära – kvällens stora idrottshappening i New York äger rum ute på Metlife Stadium.
Där tar Giants emot Dallas Cowboys kan bärga sin tredje raka seger direkt i säsongsöppningen.
Heja!
• • •
Okej, ska vi göra det här då?
Som ni vet: Det är försäsong även för mig och jag behöver de här ingenting-matcherna för att skriva av mig ringrosten.
Det innebär att det blir kortare inlägg än under normala omständigheter – och, antagligen, mindre studs i formuleringarna.
Men häng med ändå, för goddammit – nu är vi på G igen!

Time to say goodbye, som det heter i Andrea Bocellis tårdrypare till brottarhit.
Nä, inte för oss här i bloggen förstås, vi har ju precis återupptagit vår heliga relation.
Men tre tunga NHL-ikoner tog, i förbluffande snabb följd, farväl denna tisdag.
Zdeno Chara, PK Subban och Keith Yandle meddelade alla att de spelat färdigt och går i pension.
Lite vemodigt, kan jag tycka. Framförallt i fallet Chara. Han har för tusan spelat i ligan i 24 år och hör till på samma sätt som sargerna hör till.
Men ingen undkommer tiden, den jagar ikapp alla – även naturfenomen från Slovakien. För att inte tala om bofinkar från Borlänge. Denna trippelsorti påminner mig om att det knappt finns några spelare kvar från min första NHL-säsong.
Av de stora är det bara Crosby och Ovetjkin – vi var rookies samtidigt! – plus Corey Perry, Marc-Andre Fleury, Craig Anderson, Zach Parise, Jeff Carter, Ryan Suter, Mark Giordano och Joe Thornton, om han nu fortsätter.
Svenskar?
Nä, alla blågula jag hade ynnesten att få bevaka 05-06 har lagt av – de flesta för länge sedan.
Vemodigt var ordet.
• • •
Att unga spelare som inte hunnit bevisa någonting stannar hemma från träningscamper för att få sin vilja igenom, det skaver fortfarande hos mig, men med det sagt känns Dallas Stars som en rätt perfekt destination för Prins Nils.
Där är konkurrensen på högersidan i backuppställning betydligt mer beskedlig och det är på högersidan Piteå-sonen vill och ska spela.
Förhoppningsvis tar han en plats direkt och inleder det som kommer bli en finfin NHL-karriär vad det lider.
• • •
Lag som kommer bli bättre än ni tror i år: Detroit, Ottawa, Buffalo, New Jersey, Vancouver och Anaheim.
• • •
PK Subban är ändå bara 33. Nog trodde jag att han hade ytterligare några säsonger i sig. Men man ska förstås göra som man känner och han är ju ekonomiskt oberoende.
Det skulle jag också vilja vara, men…well, i nästa liv, kanske.
• • •
Det går inte att säga något annat än att Nathan MacKinnon är värd monsterkontraktet han skrev på idag.
Han kommer vara enastående i många, många år, det är jag lika övertygad om som Avs-ledningen tycks vara.
• • •
Flyers är självdestruktiva ibland, men de har samtidigt en förbannad otur.
Sean Couturier, kanske hela truppens viktigaste spelare, har skadat sig på nytt och missar avsevärd tid även i år – och Ryan Ellis, bäst i backuppsättningen, verkar aldrig komma tillbaka.
Hu, det kan bli en låååång säsong på Broad Street.
• • •
Det var det hela idag.
Nu ska jag åter grotta ner mig i texter till den NHL-bibel som är under produktion – och i diton till bloggens egen preview.
Man sitter inte och rullar tummarna den här tiden på året, that’s for sure…

En månad to go.
Jo, om exakt en månad idag – elfte oktober – är det Opening Night i NHL.
Den kvällen – redan emotsedd som tolvslaget på nyårsafton 1999 – går Rangers och Lightning först upp i en prestigefylld duell på Madison Square Garden och sedan blir det Late Night Show mellan Kings och Golden Knights i La La Land.
Och därefter – syndafloden sköljer över oss.
Åh, jag kan inte vänta.
Låt de kommande 30 dygnen passera lika snabbt som en Connor McDavid på flykt genom mittzonen i Rogers Place.
• • •
Ojvoj, vad många gäster som stormade in i vardagsrummet så fort jag hade fått upp den knarrande dörren till bloggen.
Jag har saknat er och blir själaglad över att höra av alla stammisar igen.
Och tänk – nu följer tio hela månader när vi kommer höras nästan dagligen.
It’s good to be us, som en känd kanadensisk hockeyjournalist brukar utbrista när han skålar vid de glada middagsborden.
• • •
Det finns dåliga nyheter och det finns goda nyheter. Och så finns det nyheter så fantastiska att man springer ut på andra avenyn och kör fågeldansen i ren eufori.
En sådan fick jag i ett mail från vår lilla fackförening, PHWA, i fredags.
I det meddelades att de 32 NHL-lagen denna säsong måste öppna omklädningsrummen för oss i media igen.
Eller som ligan förklarade för våra företrädare:
”Clubs were told via email that locker rooms must be open following all games and practices and all active players must be made available”.
Det är första gången sedan februari 2019 vi föräras den accessen och några av er kanske tänker att ja, det är ju kul för er murvlar men betyder inget för oss fans.
Fel.
Det är förvisso sant att mitt jobb blir enklare och – mycket – roligare med den åtkomsten till spelarna, men den verkliga bonusen består i att denna blogg garanterat får nytt liv igen.
NI kommer få träffa killarna och läsa mer om vad de säger, vad de gör, vad de lyssnar på för musik, vad de gafflar om med varann och vad har för kostymer.
Man, morning skate – here I come!
• • •
Om ni inte redan sett vill jag å det varmaste rekommendera den långa intervju Sportbladet-esset Mattias Karlsson just gjort med min buddy Niklas Larionov Eriksson.
Han har vänligheten att säga snälla saker om mig, men det verkligt fina är att Karlsson verkligen lyckas framhäva Niklas personlighet.
Han är i sanning en förträfflig person – och en vän jag känner stolthet över.
• • •
Senare idag ska jag ta mig ut till Queens för att se den populäraste norrmannen i New York sedan Zuuuuuke!
Casper Ruud från Oslo har ju tagit sig till final och faktiskt fått världsmetropolen på fall på samma sätt som den lille landsmannen med den obscent långa hockeyklubban.
De till och med ylar ”Ruuuuuuuud” när han vinner sina matcher.
Mycket kul.
Om detta kan ni läsa ni en liten förhandskrönika som trillar ut på Sportbladet-sajten om några timmar.
• • •
Vad gäller omklädningsrummen kan saker och ting förstås förändras om vi har otur med nya Covid-varianter och nya smittvågor, men just nu får det ses som självklart att vi återgår till normala procedurer.
Vare sig Major League Baseball eller NFL – som också startar på allvar idag, heja Saints och Giants och Bengals och Raider och Chiefs! – har några som helst restriktioner för media och det ska inte NHL heller ha.
• • •
Ja, jag räknar kallt med att under kvällen få mail-frågor om varför de buar åt Ruud…
• • •
Med bara en månad till seriestarten står ett antal namnkunniga Free Agent-förmågor frapperande nog fortfarande utan kontrakt.
Ska en sån som PK Subban verkligen inte vara med den här säsongen? Eller Strålle? Eller Victor Rask? Eller Tyler Motte? Eller Evan Rodriguez?
Det det finns definitivt klubbar som skulle ha nytta av de herrarnas tjänster och de borde agera pronto.
• • •
Med val i Sverige, US Open-final, NFL-premiär och en månad kvar till NHL-starten är det lätt att glömma vad för sorgens datum det också råkar vara.
Att det gått 21 år nu…det är helt obegripligt. Men vi glömmer aldrig i New York.

Knirr…knarr…gnissel…knak.
Åh, det tar emot när jag efter en och en halv månad försöker öppna porten till NHL-bloggen på nytt.
Den är stor och tung, gångjärnen har rostat igen och gammalt damm torkat in i både golv- och dörrlister. Men med en maffig axeltackling a la Landeskog får jag till slut upp den och kan, med hjärtat fullt av sång och solsken, förkunna:
Härmed börjar en ny säsong runt vår gammal lägereld – och brasan kommer spraka oavbrutet i tio månader från och med nu.
Exalterande, inte sant?
Now, träningscamperna börjar först om några veckor och till Opening Night, den jublande högtid somliga av oss längtat otåligt efter ända sedan Avalanches Stanley Cup-fest utbröt på isen i Amalie Arena 26:e juni, dröjer det en dryg månad. Så jag utlovar ingen explosion av aktivitet så här direkt i inledningen. Tvärtom blir det en mjukstart, lite verbal stretching när andan faller på, en långsam stegring mot skarpt läge.
Men dörren är öppen och brasan tänd.
Kort sagt:
Livet börjar igen.
Nu.
• • •
Så – hur har sommarlovet artat sig för spårets alla stammisar? HEK? Julia? Kantorn? Chall? Idsint? Regerande spåret-kungen Filip Wiklund? Abisko? Hattmyran? Silicon Valley-Niklas? Vanessa? Tokiih? Stefan Johansson? Alla andra? Vad har ni gjort?
Själv hängde jag här i New York ytterligare en vecka efter tack-för-säsongen-inlägget 22 juli, sedan flög jag över oceanen och tillbringade hela augusti i Sverige.
Det var mycket trevligt, allra främst tack vare mammas kålpudding, Buffils Annas kaffestuga i Siljansnäs, Serik Fans på Domnarvsvallen, nya Borlänge-hiten Äteriet, kaffet Örebro-coachen Larionov Eriksson serverade i Häradsbygden, Cadierbaren på Grand, Popsicle på Södra Teatern, Sportbladets gloriösa 20-årsfest, Harvest Home, ”live”-podd med Ondskan på redaktionen och en massa fina vänner jag inte sett på så länge.
Men ni – ja, de flesta av er i alla fall – känner er Biff. För mig är det som händer under off-season bara en massa distraktioner i väntan på oktober. Så först när jag kom tillbaka hit förra onsdagen och hittade Hockey News maffiga Yearbook i brevlådan började hjärtat slå exakt som det ska igen.
Nu sitter jag och kladdar med min egen monster-preview om dagarna. Den ska vara klar först om en månad, så den kan torgföras här i bloggen lagom till nämnda Opening Night, men ett sådant kärleksprojekt kan man inte börja med för tidigt. Det är så löjligt kul att hålla på och tänka och försöka komma på formuleringar och lura i sig själv att man nog kan lista hur allt ska sluta – och varför.
Som sagt:
Livet har börjat igen.
• • •
Så det blir i Orange County i södra Kalifornien, sydväst om LA, de kommer servera Klingburgare säsongen 2022-2023.
Den bästa backen på marknaden skrev ju till sist på ett ettårskontrakt med Ducks. Riktigt så hade han inte tänkt sig, Lerums egen Brian Leetch. Han skulle ju casha in nu, efter att ha spelat för en lön långt under egentligt marknadsvärde i Dallas, och stålar får han förvisso i Anaheim, men längden på kontraktet är en besvikelse.
Det kan nog ändå bli bra, tror jag. John kommer vara exceptionellt motiverad, så en resten-av-karriären-deal kan säkras nästa sommar, och något säger mig att han och Trevor Zegras har förutsättningar att utveckla radarparets klassiska kemi.
• • •
Vi har två matcher mellan Nashville och San Jose i Prag redan helgen innan, men de räknas inte. Riktiga Opening Night äger rum tisdag 11 oktober och den allra första pucken släpps på Madison Square Garden, där Rangers inleder säsongen mot självaste Tampa Bay Lightning.
Ojvoj.
Endorfinet börjar pumpa och sjuda bara jag tänker på det.
• • •
Priset till Årets GM kan de ge till Calgarys Brad Treliving på en gång.
Att förlora superstars som Johnny Gaudreau och Matthew Tkachuk och ändå se till att lagets slagstyrka upprätthålls, det är enastående gjort.
• • •
Näst efter stora hockeymatcher på Garden är stora tennismatcher under US Open-veckorna enligt mitt förmenande det bästa man kan uppleva i sportväg i New York.
Festen pågår as we speak och kvällarna ute i Queens är helt fantastiska.
Enda missräkningen hittills:
Vi har inte sett Henke på läktaren ännu
Däremot var Barclay Goodrow där den elektriska fredagskvällen när Serena Williams spelade sin sista match och han blev inzoomad i jumbon.
Ingen kände igen honom, haha.
• • •
Ja, CHG, Leifby är alldeles briljant – och slår in ett helt batteri spikar i krönikan du länkar till.
Var så säker, jag ämnar återkomma i ämnet ”svenskar som väljer att spela i KHL”.
• • •
Edmonton Oilers är contender i år.
• • •
Att Nils Lundkvist begär en trejd kan jag förstå, han blev styvmoderligt behandlad av Rangers under sin rookie-säsong. Men om det stämmer att han inte ens tänker delta i träningscampen ber jag att få föra en grimas till protokollet. Det känns inte som det rimligaste draget för en yngling som bara spelat 25 NHL-matcher. Andra klubbar tar notis, kan jag meddela. Fan, åk dit och var så lysande att tränarstab och klubbledning inser att plats måste beredas i truppen.
• • •
Åh, gud, ringrosten sitter djupt i år. Det tog befängt mycket tid och möda att få ihop det här inte alls särskilt långa inlägget.
Men ni vet hur det är när man baxar upp dörren till sommarstugan första gången efter vintern. Man måste öppna fönstren och vädra och sopa golven och trycka igång elektricitet och vatten.
Så jag ska ta och göra det nu – och hälsar välkommen igen om ett tag.
Vi är igång.
Lycka.

Nä, nu har jag gått och trampat i en dryg vecka i väntan på att få veta var Klingburgaren kommer serveras nästa säsong, men inget besked kommer så jag tar och släcker lägerelden för säsongen; sopar bort de svartbrända vedklabbarna, krattar sanden, bär in möbler och fotogendunk i förrådet och stänger och låser.
2021-2022-dansen hör nu definitivt till historien.
Finns det något att se tillbaka på?
Tja, det var ju första någorlunda normala säsongen sedan pandemin bröt ut, matcherna avgjordes i fullsatta hallar och det gjordes mer mål än på åtskilliga år.
Om det inte varit för fortsatta media-restriktioner, allt dickederande med spelschemat och avsaknaden av dramatik i tabellen – särskilt den östra – skulle den fått fem plus.
Av enskilda höjdpunkter minns jag allra främst Henke Lundqvist-ceremonin på Garden, Trevor Zegras zorro-mål, den ystra All Star-veckan i Vegas, Seattle Krakens urpremiär, Connor McDavids slalomlopp genom Rangers-försvaret i Rogers Place, den djupfrysta Winter Classic-matchen i Minny, Pantrarnas offensiva grundserieshow, Storkens uppvisningar, nya UBS Arena, Ryan Getzlafs avsked, första halvan av Lucas Raymonds rookie-säsong, Thanksgiving i Boston, Auston Matthews 60 mål, pånyttfödd Battle of Alberta-hetta samt hela slutspelet – toppat med ljuvliga bloggkvällar i Denver, Tampa, Raleigh, Pittsburgh och New York.
Själv? Vad kommer du ihåg allra bäst från de otaliga kvällarna när brasan flammade i natten?
• • •
Det är lite förvånande att vår vän Burgaren fortfarande inte signat något nytt kontrakt – och, framförallt, att det inte finns minsta rykte om var han kommer hamna.
En dryg vecka efter free agency-starten brukar så stora namn som hans och Nazem Kadris inte finnas kvar på öppna marknaden och om de gör det ”vet” alla vilka lag som är aktuella, men inte nu.
Jag har legat på alla insiders jag känner och några av dem spekulerar om Ottawa och Detroit och Seattle, men det är inget mer än just det: Spekulationer.
Ingen vet något. Vare sig om vilken klubb John till slut väljer – eller när väntan kan tänkas vara över.
Nu när jag skriver de här raderna och stänger butiken för sommaren ska ni dock se att det plötsligt rasslar till…
• • •
Som traditionen bjuder ska några små priser delas ut i detta säsongens sista inlägg och vi börjar med de här.
Årets svensk 1: Victor Hedman
Årets svensk 2: Filip Forsberg
Årets svensk 3: Elias Lindholm
Årets svensk i Stanley Cup: Gabriel Landeskog
– Vi är så bortskämda med att Vigge dominerar varje byte han gör att vi inte tänker på hur fantastisk han faktiskt är, men han slog svenskt backrekord med 85 poäng den här säsongen – och vann också blågula poängligan.
Magnifikt det, faktiskt.
Filip och Elias pangade bägge in 42 cannolis, men Filip gjorde det på bara 69 matcher, mot Lindholms 82, så han är i mina ögon vår store skyttekung.
Sedan, under våren, tog Gabbe över showen och fick som bekant kröna hela karriären med en lång date med Lord Stanley.
• • •
Under torsdagskvällen blev det helt klart att Erik Karlsson och de andra hajarna får David Quinn som coach.
Lycka till, höll jag på att säga. Men det kan nog bli bättre i Silicon Valley än det blev här i New York. Då var han helt grön och tog sig vatten över huvudet, nu vet han i alla fall vad som väntar – och karln är en trevlig prick.
• • •
Biffen Memorial Trophy – priset till den svensk som varit mest tillgänglig och gjort livet lättast för denna bofink till NHL-korre: Gabriel Landeskog.
Konkurrensen är stenhård, för i princip är alla svenskar i ligan suveräna och går alltid med på att störas av gamle bofinken när något hänt, men kapten Gabbe stod ändå för extraordinära insatser under hela Avalanches långa resa till himlen – och väl där toppade han prestationer med lysande citat under yran på Amalie Arena-isen.
• • •
Angry Larry? Ett mysterium. Förra onsdagen hette det att han var klar för Penguins, men ingen bekräftelse kom och sedan har det varit locket på.
• • •
Sedan har vi den viktigaste utmärkelsen av alla – Årets Kommentator i spåret här i bloggen.
Det är svårt att koka ner till en enda, för jag älskar så otroligt många av er, men samtidigt känns vinnaren rätt given i år.
Trumpetstötar och trumvirvlar för – Filip Wiklund!
Han har, på helt eget initiativ, lagt ner ett hästjobb med tipsrättning i både grundserie och slutspel och sett till att sätta extra guldkant på bloggen.
Tack, bäste Filip – ha en suverän sommar, så kör vi samma race i höst, right?
• • •
Strålle, Robert Hägg, Jonathan Dahlén, Victor Rask och Loui Loui har inte heller fått ner namnteckningarna på nya kontrakt ännu, men det borde i de flesta fallen lösa sig närmaste veckorna och ni vet vad jag säger: Kom till New York, pojkar.
• • •
För att citera Andrea Bocelli: Time to say goodbye.
Tack, alla, för ännu en underbar höst och vinter och vår runt elden.
Nu blir det tyst här ett tag, men hav förtröstan – årets off-season är mycket kort. Redan om en och en halv månad börjar vi varva upp för ny säsong i världens bästa liga.
Ojvoj
Själv ska jag vara i Sverige i augusti och skulle det vara så att vi ses någonstans, företrädesvis i Dalarna – tveka inte att komma fram och hälsa.
Annars hörs vi i september igen, när isarna ligger blanka på nytt.
Tills dess:
Peace!