Ett nytt begrepp är härmed myntat.
The Emil Ullbrand Jinx.
”Framförallt släpper de in väldigt få mål”, sa han ju om sina Hurricanes.
Då ramlade det in fyra i baken på mindre än tio minuter, och fem innan första var över.
Morsning och goodbye!
• • •
Det tog nästan två månader, men nu verkar det som att Matt Duchene slutligen anlänt till Ottawa.
Han var den store hjälten under den spektakulära vändningen mot San Jose igår, och har nu gjort ett av två mål mot självaste Tampa också.
• • •
Then again, det är Scott Darling som står för Canes ikväll och tyvärr, vi som trodde att han efter sina år som prima backup i Chicago var redo för tjänstgöring som starter hade uppenbarligen fel.
• • •
Ouch, Hek, sån kyla i Tennessee…det är ju som Mallorca-väder på Grönland.
Sorry.
• • •
Jake DeBrusk är en sån där ny Boston-björn som det är väldigt svårt att inte bli förtjust i.
• • •
Fick under tidiga eftermiddagen för mig att jag behövde en promenad och klev helt fåfängt ut i permafrosten.
Vansinne, slog vi fast efter ett kvarter och vände hemåt igen.
Det betyder också att provianten för kvällen kommer att beställas från lämplig leverantör.
Överväger indiskt, vad tror ni om det?

It’s Saturday Night i New York City och för den som så önskar finns ett oändligt utbud av möjligheter till förlustelser där ute.
Det går att äta på några av världens bästa restauranger, dricka i tiotusentals mer eller mindre coola barer, härja på exklusiva nattklubbar, gå på konserter, se Broadway-shower eller klämma några färska filmer på biografer med breda, nedfällbara säten a la förstaklass på flyget.
Men inte yours truly.
Jag stannar hemma i good old korresoffan i holken i östra Midtown och kollar på hockey .
För dels har Kung Bore slagit stan i frostskadad kätting – och dels är det vad ju vad jag gör. Jag sitter här och kollar på hockey med er.
Efter eftermiddagens två urladdningar återstår sju matcher och jag tänkte titta på…ja, det får vi se, jag kommer zappa runt tills jag fastnar nånstans, men jag är just nu rätt nyfiken på både Carolina och Boston så det är tänkbart att jag börjar där.
De som inte är ute och tar del av det lokala nöjesutbudet i den egna hemstaden – eller kommit hem och redan hunnit däcka… – är hjärtligt välkomna att haka på.
• • •
Ojvoj, vilket palaver det blev när Lias Andersson slängde upp silvermedaljen på läktaren i Buffalo igår.
Själv tycker jag ungefär som Börje Salming ; jag förstår till hundra procent varför han gjorde så i besvikelsen men tror han vad det lider kommer vara glad att medaljen återgäldades.
Har någon en annan åsikt är det dock helt ok, jag är en sån där konstig en som inte sätter likhetstecken mellan ”annan ståndpunkt än min egen” och ”idioti”…
• • •
Efter ett mål och två assist i Stars uppvisning mot Oilers idag har ettan i backarnas poängliga, Burger King Klingberg, åtta poängs marginal ner till delade tvåorna Shayne Gostisbehere och John Carlson.
Det är rena Erik Karlsson-differensen, det – och nomineringen till Norris borde snart vara säkrad.
• • •
Carolina, ja. Äntligen verkar de på vara på väg att nå sin fulla potential och ser ut att börja trivas i rollen som playoff contender.
Jag har inte sett så mycket av dem att jag kan ge en trovärdig analys av vad som hänt senaste veckorna, men jag känner en kille – vi kan kalla honom Emil Ullbrand – som sett desto mer och han bidrog med följande rader i ett meddelande häromdagen:
”Måste ju ge Ward credit, varit riktigt vass. Sen har försvaret börjat se ut som försvaret förra året, speciellt Slavin-Pesce. Och oftast är det alltid någon kedja som levererar varje match, oftast Aho-Staal-Teräväinen. Just Aho-TT är lysande just nu. Men framförallt släpper de in väldigt få mål, och det räcker långt”.
There you go.
• • •
Visst var det lite rörande att Hästpolo-Gustav efter Zätas milstolpe igår – 600:e assisten – beskrev Njurunda-ikonen som sin ”idol och förebild”?
• • •
Efter den här helgen är det åtskilliga lag – bland dem Rangers – som har sin så kallade bye-week, så nästa vecka är det jämförelsevis få matcher.
Den som absolut vill se NHL-stjärnor rekommenderas att scanna av Karibiens och Mexikos mest exklusiva stränder.
• • •
OK, It’s Hockey Night i Korresoffan – och den börjar nu.

NY RANGERS – CHICAGO 2-5 (Slut)
• • •
– Vi fick vad vi förtjänade, säger Badtofflan och ser sur ut.
Jaja, Rangers förlorade en hockeymatch – och coachen har helt rätt i att Blackhawks var bättre och skulle vinna den här drabbningen.
Men å andra sidan får de, givet att det går att flyga i stormen, lämna Kung Bores rike i morrn och sedan spendera några dygn i sunny Arizona.
Så medlidandet från den här horisonten är begränsat.
Själv ska jag dra ner mössan och åka hem och bädda ner mig tills New York är möjligt att röra sig i igen.
Då hörs vi här.

Toews sätter just 4-2 i tom kasse, så det är över på Garden.
Liten slutsnutt kommer väl vad det lider.

NY RANGERS – CHICAGO 2-2 (Period 2)
• • •
Där högg han, ja – hajen från Bredäng.
I ett fem-mot-tre-läge får Mika en macka med bakad pastej av den underskattade Buchnevich och smaskar in ett direktskott.
Jag är inte den som säger ”sa ju det”, men…sa ju det.
• • •
Rangers ska dock tacka sin lyckliga stjärna – och Åre-mannen – att de fortfarande är med i den här matchen.
Ivriga Hawks har ännu större övertag i mittperioden och leder nu skotten med 26-14.
Men hockey är hockey och ibland betyder sånt inte så mycket.
• • •
Många här har synpunkter på att det är Hartman som skickar in Staal i målgården med en bra tajmad liten knuff vid det lätt dråpliga 2-1-målet, men vaddå – NHL har ännu inte förbjudit fiffighet.
• • •
Joe Pesci från Oslo strikes again – nu i ett gurgel med Tommy Wingels.
Han är enormt uppkäftig och orädd för sin storlek, norrmannen.
• • •
Jag brukar som en annan livsstilscoach försöka intala mig att man inte ska slösa onödig energi åt att reta sig på andra och saker de gör som ändå inte går att kontrollera.
Men nu sitter jag här med en bänkgranne till vänster som lika tvångsmässigt som högljutt drar in snor i näsan var tjugonde sekund och en till höger som sölar och smackar med kletig smörgås – och inser att den sortens ”positivt tänkande” ibland är omöjligt.
• • •
Glass over the glass…
Den är ju omöjlig att undvika när Hawks-keepern drar pucken över plexit och ger Rangers fem-mot-tre-läget disjockey-Mika hugger till på.
• • •
Känner mig lite snopen över att ingen verkar gilla min Jan Rutta-skämt.
Var är Taggen när man behöver honom?
• • •
Man rodnar nästan över blotta tanken på svordomarna coach Q lär spruta ur sig när hans undersåtar tar så här många utvisningar.
• • •
Säger som i måndags, jag:
Det blir straffar.
Och den här gången stämmer det.

NY RANGERS – CHICAGO 1-1 (Period 1)
• • •
Det fanns farhågor om att Rangers skulle ha svårt att ladda om för vanlig serielunksvardag efter sin happening i Queens på nyårsdagen, men de ger snarare intrycket av att vara glada över att de slipper frysa och spelar rätt inspirerad hockey.
Dock:
Hawks är so far lite hungrigare, lite mer eager och lite hetare – och om det inte varit för Hank från Åre hade de trampat ut till omklädningsrummet med, låt säga, tvåmålsledning nu.
• • •
Bilden av Jonathan Toews som ”slut” är något överdriven.
Bakom-ryggen-passningen till Hinostroza vid 1-0-målet skvallrar snarare om motsatsen.
Morsning och goodbye vad snyggt.
• • •
Omröstningen om All Star-kaptenerna är avklarad och resultatet precis presenterat.
Steven Stamkos (Atlantic), Alex Ovetjkin (Metropolitan), PK Subban (Central) och Connor McDavid (Pacific) får äran.
Zäta har – som så ofta den här tiden på året – ont i handleden, så de otaliga röster ni förärade honom räknas tyvärr inte…
• • •
50 år är jag, men kan ändå lite bli att fnissa åt hur roligt det skulle bli om man satte ett P framför efternamnet på petade Chicago-backen Jan Rutta.
• • •
Nästa onsdag – den tionde – presenteras resten av All Star-trupperna.
Dem är det ligan som tar ut och jag hoppas de som bestämmer förstår att de svenska inslagen ska vara många, så att Biffen för en gångs skull får åka till Tampa.
• • •
Apropå Jan (P)Rutta vanns ”American Idol” ett år av en smörsångare med det klingande namnet Bo Bice.
• • •
Mika har en klockren i stolpen i ett powerplay och han är som en haj; när han kommer så nära känner han liksom vittring av blod i vattnet.
Så snart sätter han huggtänderna i ett byte.
• • •
Den här Jeff Glass som vaktar Hawks-kassen i skadade Cory Crawfords frånvaro…han råkar inte vara släkt med en gammal Tobias Pettersson-favorit med samma efternamn?
Det hade varit underhållande.
• • •
Liam Neeson, med nytt hippt skägg, vinkar i jumbotronen.
Det gör han ungefär tio gånger per säsong så keep your shirt on.
• • •
Nä ändå – att se Blackhawks live utan Yellbear Hjalmarsson…det känns verkligen inte rätt.
Stan Bowman måste ringa Arizona och korrigera misstaget.

Vind no more, förfrusna tår no more, solkatter i isen no more.
Ikväll är NHL, Rangers och bloggen tillbaka under tak igen – för ett Original Six-slag på Garden
.
Det tackar vi å det hjärtligaste för, ty det är fortfarande svidande kallt i New York och i natt drar en furiös snöstorm dessutom in över nejden, följd av ännu strängare kyla.
Jag firar genom att – först som sist – bränna av första ”Veckans Lista” på ett tag.
Ni kan the drill:
Det bästa och det sämsta i världens bästa liga as of lately – helt enligt bloggbiffens subjektiva uppfattning.

VECKANS LISTA

1. Wild Bill Karlsson.
– Den största svenska sensationen i NHL sedan…ja vem? När överraskade någon från konungariket så här enormt senast? Vi får nog gå tillbaka till Hedbäs genombrott med Pittsburgh 2001.
2. Boston-björnarna.
– Tuukka är i Vezina-form igen, förstakedjan hör till de vassaste in showbusiness och en massa nya valpar man knappt hört talas om spelar stor hockey. Det är kanske inte 2011 igen, men nästan.
3. Andrej Vasilevsky.
– Som om det inte vore nog med allt annat har Ekeliw Boys i Tampa ligans just nu bäste målvakt också. Det är snudd på orättvist.
4. Hockey i Queens.
– I den här bloggen rynkar vi sedan många år tillbaka på boxarnäsan åt utomhusmatcher, men faktiskt. Så här i backspegeln framstår 2018 års Winter Classic på Citi Field ändå som en ovanligt angenäm upplevelse.
5. Jets.
– För första gången sedan NHL återvände till Manitoba-prärien känns det som att Jets och deras fans inte bara är glada över att få vara med. De vill nå någonstans nu. Och är på väg dit.
6. Josh Bailey.
– Brooklyns egen William Karlsson. Vem anade att den här göken under sin tionde säsong med Islanders plötsligt skulle vara med och utmana om förstaplatsen i poängligan ? Nej, inte ens du, Björn Falk…
7. Juluppehåll.
– Det fick gärna vara ett dygn längre till och med. Man måste få hämta andan och längta efter det roliga och exalterande ibland.
8. Robin Lehner.
– Bäste målisen på Citi Field. Det är på tiden att Islanders går efter honom nu. Med Robin i kassen blir det playoff i Brooklyn.
9. Junisarna i Buffalo.
– Halvmesyren till kvartsfinal ska ses som en blessing in disguise. Det är när våra landslag har det lite motigt på vägen fram, och får expertisen att tveka, dom vinner guld.
10. 2018.
– Ett bra år, jag känner det på mig.

VECKANS BU

•Montreal Canadiens.
– När publiken i Bell Centre är tyst, då vet man att Habs krisar på allvar.
•Filip Forsbergs skada.
– Meh, ett halvt dygn efter Ryan Ellis efterlängtade comeback kommer beskedet att Flipper blir borta fyra till sex veckor. Vi får aldrig se det roligaste laget i väst med fullt manskap. Men när vi ändå får det, lagom till spurten…watch out!
•Svenska poängtorkan.
– Ja, det är underbart att Wild Bill öst in 20 mål och att Burger King Klingberg toppar backarnas liga. Men i den sammanlagda poängligan är det ont om blågult skimmer. Vår bäst placerade, som råkar vara just Burger, ligger på 37:e plats. Det är inte tillräckligt bra, hörrni.

• • •
De var det sexigaste, mest glamorösa och svårslagna laget som fanns.
Så Blackhawks årliga besök på Manhattan brukade utgöra en av grundseriens självklara höjdpunkter.
Riktigt så känns det inte längre.
Den omsusade kärnan av stjärnor har förlorat lite av sin glans, kollektivet tillhör klungan i tabellen och dessutom har de gjort sig av med de flesta av svenskarna som brukade förgylla den här bloggen med festliga uttalanden och skojiga upptåg.
Men ändå.

Det är nåt med blotta jerseyn, med det ikoniska klubbmärket, som fortfarande triggar igång åtminstone mig och skänker den här matchen lite extra buzz.
• • •
Hoppas jag inte byggde upp för stora förväntningar med löften om mer ingående skildringar av min och Löntas hattrullningsövningar på byn efter utomhusmatchen.
Så märkvärdigt var det inte.
Men vi träffade verkligen en liten hund som hette Badou.
Hans matte hade placerat honom på en barstol på en irländsk pub i mina Murray Hill-hoods och där satt han och drack vatten ur ett ölglas.
Sen slickade han Lönta i skägget.
Nu när jag tänker på det…lite märkvärdigt ändå!
• • •
En svensk får vi ändå se i Hawks klassiska, vita bortatröja – snyggast i hela ligan alla kategorier, om ni frågar mig – ikväll.
Gustav Forsling var petad senast men spelar enligt vanligtvis tillförlitliga källor – ja, de som varit på Coach Punggrepparns presskonferens, helt enkelt… – mot Rangers.
• • •
Det är nåt som inte känns riktigt som det ska när Chall-Åsa – en av kommentatorsspårets mest legendariska stammisar – lämnar Memphis och åker hem på Sverige-semester.
Dessbättre är det tillfälligt, snart är hon tillbaka i Elvis-land igen.
Vi kan inte ha det på nåt annat sätt.
• • •
Hawks kommer ha bråttom härifrån efter slutsignalen. Snöstormen – som tidningen jag jobbar för med klassisk känsla för drama döpt till en ”bombcyklon” – ska svepa in framåt midnatt och är de inte uppe i luften vid det laget blir de kvar i New York City till i morgon kväll.
• • •
Badtofflan rör om i sin lilla kedjeformationsragu – igen.
Han vill få igång DJ Zbad och parar ihop honom med Zuke och ja, det låter inte som någon dum medicin. Att lira med häxmästaren från Oslo måste vara den ultimata kicken för en hockeyspelare.
• • •
Ännu värre är det för de beat-reportrar från Chi-Town som följt Hawks hit. De har inga egna flygplan och kan vara alldeles bombsäkra på att få tillbringa torsdagen i en trång, bökig, illaluktande, ful avgångshall.
Om de inte nappar på förslag som det United nyss erbjöd en frustrerad Mark Lazerus:
En extremt tidig flight från Newark till O’Hare – med två timmars layover i Honolulu!
Det kan vara det galnaste jag nånsin hört talas om i grenen flygning!
• • •
Visst borde jag åka ut och se mer av Wild Bill Karlsson framöver?
Ja, det tycker jag också.
• • •
Han hävdar själv att han bara blir bättre ju mer han spelar, så låt inte mina invändningar grumla eventuell glädje över att slitaget av H. Lundqvist fortsätter i afton.
• • •
Flera lag har nu spelat 41 matcher och ett – St. Louis – till och med 42.
Så vi är verkligen vid halvtidsmarkeringen nu.

Snart börjar playoff….typ.
Vore det idag skulle vi ha följande match-ups:
•Tampa-Carolina
•Washington -NY Rangers
•New Jersey-Columbus
•Boston-Toronto
•Vegas-Anaheim
•Winnipeg-Dallas
•St.Louis-Nashville
•LA-San Jose.
Fräsigt
• • •
Ska vi säga så då – och låta den första matchen på Garden 2018 börja?
Ja, vi gör på detta viset.

I natt gissar jag att den hockeyintresserade delen av befolkningen – inklusive merparten av stammis-kåren i den här bloggens kommentatorsspår – är upptagen med de svenska juniorkronornas VM-kvart i Buffalo.
Så jag låter NHL koka på låg temperatur – och hänvisar till min vän Abris, på plats i Keybank Center för Sportbladets räkning, för de mer sjudande inläggen.
Vi har dock hela tolv matcher på schemat – inklusive en jäkligt intressant mellan Vegas och Nashville i T-Mobile framåt småtimmarna – så om det ändå är någon som vill skriva av sig om de stora pojkarna lovar jag att hålla kommentatorsspåret aktivt under kvällens gång.

Sen hörs vi på riktigt imorrn igen, när Chicago Blackhawks kommer till det djupfrysta äpplet.
Ett par saker bara:
•Ryan Ellis begår säsongsdebut för Preds i den heta uppgörelsen på Strippen. Så för första gången den här säsongen får vi äntligen se Peter Laviolettes Big Four i fulltalig version. Dessvärre är Flipper Forsberg fortfarande skadad, så nej. Preds har fortfarande inte ställt sitt allra bästa lag på isen sedan i konferensfinalen i våras.
•Penguins vs Flyers har inte riktigt samma edge som för sex-sju år sedan, men…ah, det är fortfarande Penguins vs Flyers.
•Jag och Lönta firade nyår i New York igår vi – tillsammans med en hund som hette Boudain. Mycket skoj var det, och är ni snälla kanske jag berättar mer i morrn.
•Fajten i Air Canada Center känns som en intressant värdemätare för både Toronto och Tampa.
•William Karlsson är den största svenska sensationen i NHL sedan….ja, vem? När överraskade en blågul pjäs senast så här monumentale?
•Ikväll kan Hurricanes äntligen och slutligen ta sig över playoff-strecket. Som somliga av oss väntat. Då måste de å andra sidan slå Washington och det börjar bli svårare och svårare, för alla.
•Jovisst, pingvinerna spelar sin sämsta, minst framgångsrika hockey under hela Mike Sullivan-eran just nu. Men jag är ändå inte redo att ta tillbaka tipset att de tar en triplet. Om de bara bökar sig till slutspel blir de lika farliga som vanligt, för där vet de bara alltför väl hur man gör.
•The CEO of EVerything, Sibner, tyckte bloggens skäggbild på Lönta och Lehner från Sabres omklädningsrum på Citi Field var så underhållande att han la ut den på Twitter – och där har den genererat ”likes” som den sötaste kattunge.

Så jag måste ju köra den i repris – och konstaterar att det är två bistra herrar som, bokstavligen, sticker ut hakan.

•Kvällens JVM-äventyr ramas in av en magnifik, mycket karaktäristisk Buffalo-storm, hör vi. Flygplatsen är stängd och 80 bilar inblandade i en jättekrock ute på Interstate 90. Men they ain’t seen nothing yet. Den verkliga orkanen tar fart när Lias och Rasmus och Elias alldeles strax tar sats över Slovakiens blålinje!

BUFFALO – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
• • •
Mörkret har sänkt sig över Queens, Citi Fields väldiga läktarvalv ligger öde och Winter Classic 2018 är över.
Vad minns vi av den?
Well, Mighty Max Weinberg, istapparna i målvaktsskäggen, the chop shops utanför Citi Field och det faktum att det var synd om Yayo Josefson som åkte på den OT-utvisning som slutade med att Rangers avgjorde.
Jag tackar för eminent sällskap i spåret, nu ska jag gå ut och fira MITT nyår.
Vi rundar traditionsenligt av med en liten bildkavalkad.
Hörs snart!

Rangers vinner i ett PP på övertid.
3-2.
Mer, med bilder, kommer – men det dröjer.